Kategorier
Artikel Internettillgång Sociala medier

Är Facebook en grundlagsskyddad rättighet i USA?

När domen mot Bredbandsbolaget föll för ett par veckor sedan höjdes mer än ett ögonbryn. Patent- och marknadsöverdomstolen gav, i ett beslut som inte går att överklaga, skiv- och filmbolagen rätt mot Bredbandsbolaget. Följden blir att Bredbandsbolaget nu måste blocka sina kunders tillgång till Thepiratebay och Swefilmer tämligen omgående.

Ganska snabbt kom krönikor, poster och artiklar om att nätneutraliteten nu är död. Att operatörer blir ansvariga för vad deras kunder gör och att storbolag (och, ja, regeringar förstås) kan gå in och styra vad användarna år och inte får konsumera för innehåll på internet. Vilka sajter som är okej eller inte okej att titta på. Enligt Bredbandsbolaget själva omfattas ca 100 domäner av beslutet – det är så många som kan leda till de två sajternas funktioner och därmed också måste blockeras.

Sista ordet förstås inte sagt

Nu är det väl ingen som tror att sista ordet är sagt i den här frågan. Även om just det här beslutet inte kan överklagas så omfattar det uttalat som sagt bara två sajter. Andra operatörer tittar på hur de säkerställa att deras kunder inte ska omfattas av beslutet (med kryptering och andra lösningar som gör att operatörerna själva inte kan se vad kunderna gör och därmed inte heller kan lämna över några loggar). Och även om Bredbandsbolaget tänker följa de domslut som utfaller till deras nackdel så tänker de bestrida varje enskilt blockeringskrav som kommer.

I samband med det spekulerade jag i att det sannolikt inte behöver bli så illa. Helt enkelt därför att de rättegångar som så här långt handlat om nätneutralitetsfrågor mer eller mindre alltid har drivits utifrån ett upphovsrättsperspektiv. Och att nätneutralitet begränsas till vad de som kan betala för sig ska få tillgång till. Men att vi sannolikt kommer ha betydligt viktigare diskussioner – där rättigheten till internet överhuvudtaget kommer att hamna i centrum (som jag har skrivit om tidigare). Internet som medborgerlig rättighet. Internet som mänsklig rättighet.

Nu har precis det hänt. Ja, mer eller mindre.

Facebook – en grundlagsskyddad rättighet?

I dagarna har det blivit klart att USAs högsta domstol har valt att ta upp ett fall just kring tillgången till Facebook. En kort bakgrund:

En man i North Carolina dömdes 2002 (fyra år innan Facebook fanns) för sex med minderårig. 2010 la mannen sedan upp en Facebook-post där han jublade över att han sluppit parkeringsböter. Om det tyckte delstaten inte. När han postade på Facebook bröt han mot en lag från 2008 som förbjuder dömda sexbrottslingar från att använda sajter där man kan komma i kontakt med just minderåriga.

Mannen överklagade domen och efter att ha förlorat i New Carolinas högsta domstolsinstans har nu USAs högsta domstol alltså valt att ta upp fallet. Vilket innebär att det här kan bli ett prejudicerande domslut. Om Facebook i synnerhet – men även sociala medier och internet överhuvudtaget i allmänhet.

Facebook – en skolgård eller ett dagis?

Man kan förstås tycka vad man vill om att det är en (barn)sexbrottsling som nu får bära facklan i kampen för, typ, allas rätt till Facebook. Men faktum kvarstår oavsett att det är det här vi handlar om.

Åklagarsidan hävdar att Facebook, rätt bokstavligen talat, är att jämställa med en fysisk plats som ett dagis eller en skolgård. Platser som dömda sexbrottslingar kan åläggas att inte få besöka. Att Facebook är en plats där minderåriga hänger och den dömde mannen därmed inte har rätt att vara där.

Försvaret å sin sida hävdar, inte oväntat, så mycket mer än bara ett ställe för sexrovdjur att ligga i lur. Och hade det stannat här så kanske det inte hade blivit så stor fråga. Nej, Facebook är inte Lunarstorm. Vare sig vad gäller ålder, syfte eller funktionalitet.

Men nu stannar det här fallet inte där. Och det är därför Högsta domstolen valt att ta upp fallet.

Sociala medier – så mycket att de blir allt (och inget)

Vad är sociala medier idag? Som en juridisk expert som uttalat sig i fallet konstaterar: det är svårt att begränsa något socialt medium till att omfatta bara en eller ett par saker. Resonemanget tas till och med ett steg länge: ”very few of them are purely anything anymore”. Allt. Och inget.

Och så ser det ju ut. De sociala medierna (framförallt Facebook) lägger till fler och fler funktioner. Fler och fler använder dem för att få sina nyheter. Allt fler företag använder sociala medier för både informationsspridning och dialog. Även myndigheter och andra samhällskritiska funktioner.

Med andra ord: ja, Facebook är en skola och ett dagis. Men också resten av staden.

Kommer vi få veta om Facebook är en grundlagsskyddad rättighet i USA nu?

Nja, är nog svaret.

På många fall lär det här fallet bli en kopia av rättegången mot Bredbandsbolaget vad gäller omfattning. Det det i grund och botten handlar om är en rätt snäv fråga: står lagen i proportion till straffet? Kan man låsa någon ute från (det digitala) samhället när det handlar om att säkerställa att personen i fråga inte besöker några specifikt utpekade platser? En sexdömd brottsling har inte rätt att kommunicera med politiker via Twitter därför att det kan finnas minderåriga där (okej, nu är andelen minderåriga på Twitter säkerligen inte… skyhög, men ni fattar).

Men Högsta domstolen har trots allt ett rätt långtgående mandat att tolka vilken fråga som egentligen avhandlas i domslutet. De kan alltså välja att måla med en bredare pensel som kan komma att omfatta den kanske mest fundamentala delen av hela USAs konstitution: det första tillägget.

Så det enda vi vet är att vi inte vet. Vare sig hur Högsta domstolen kommer att ta sig an målet eller vad deras utslag blir.

Men att en rättegång som skulle kunna jämställa tillgången till sociala medier med en grundlagsskyddad rättighet ens plockas upp av USA:s högsta domstol är trots allt en rätt historisk händelse.

 

Kategorier
Artikel Mobilt

AppAnnies apprapport 2016 – sammanfattning och reflektioner

Ryktet om appens död är överdrivet.

Ungefär så kan man sammanfatta appanalysföretaget AppAnnies rapport över appåret 2016 i allmänhet och appekonomin i synnerhet.

En sammanfattning och några tankar kring några av de, i mitt tycke, mest intressanta delarna och siffrorna. AppAnnies rapport är tyvärr lite blandande av äpplen och päron i sifferredovisandet (ibland Android och iOS sammantaget, ibland bara en av plattformarna). Har försökt vara tydlig vad de olika siffrorna nedan baseras på.

Appnedladdningarna fortsätter öka, tiden vi lägger i dem ökar ännu mer

Vi laddade globalt ner 15 % fler appar 2016 än 2015. I antal betyder det att vi laddade ner 13 miljarder fler appar – totalt för 2016 90 miljarder nedladdningar. Stor del förstås på Android-sidan (ökningen av nytillkomna smartelefonanvändare på tillväxtmarknaderna), men även iOS ökade. Faktum är att ökningen 2015/2016 var större än 2014/2015. Mycket drivet av Kina, som blir allt viktigare för Apple. Kina stod för 80 % av tillväxten på iOS-sidan.

Diagram över nedladdningar av appar över tid

Med andra ord planar nedladdningen av appar ned framförallt på de mer utvecklade marknaderna – och framförallt ökade tiden vi la i appar ordentligt. Siffrorna för Android visade att tiden vi la ökade med 150 miljarder timmar till totalt 900 miljarder timmar i appar för 2016. Och den här ökningen skedde hyfsat jämnt fördelat globalt. För USA var ökningen 25 %.

Diagram över tid som läggs i appar

Det intressanta med den här siffran, om jag tolkar AppAnnies text och diagram rätt, gäller alltså Android, utan Kina. Så antingen är det här en uppskattning på totalen utifrån Android-siffrorna för övriga länder – eller så har vi en totalsiffra och en ökning som är ÄNNU större.

Oavsett kan vi konstatera att det är en rätt snurrig siffra.

Har du koll på Maslows appbehovstrappa?

Med tanke på att Pokemon Go rullade över appåret som en färgglad ångvält, och med tanke på det segmentet överhuvudtaget, kan man tänka att det är spelen som drev tillväxten – men övriga appkategorier bidrog mer till den totala tillväxten.

Det är också lite intressant att jämföra kategorierna som toppade nedladdningarna för respektive plattform (även om kategoriindelningen skiljer sig något åt):

Android, mest nedladdade appkategorierna

  1. Produktivitet
  2. Verktyg
  3. Sociala appar

Mest nedladdade kategorierna för iOS

  1. Finans
  2. Resor
  3. Foto & video

Tre slutsatser utifrån det här

1. För tillväxtmarknaderna handlar det om att få in apparna som uppfyller basbehoven, förstås. Och (det som väl är vedertagen kunskap vid det här laget) att se hur mycket bas sociala medier är i våra liv idag.

2. iOS-toppen speglar att det generellt är en mer priviligierad kundgrupp som har en iPhone i sin ficka. Men ska man tänka lite längre kanske företag borde analysera hur plattformarna används och vilka kundgrupper de har. Vi kanske rentav kommer se att iOS-appar och Android-appar börjar få större skillnader i funktionalitet och innehåll.

3. Appbehovstrappan säger förstås också något om de större behoven på en marknad – vilket i sin tur kan ge ledtrådar om när en app/webbtjänst ska introduceras på en marknad. Lite Google flu trends-tänk, när appnedladdningarna fördelat mellan olika kategorier når viss nivå är det dags att släppa en app, eller åtminstone köra igång marknadsföringsaktiviteter kring den. Dessförinnan är det ingen idé. Företaget vill in på marknaden, men kunderna är så långt ifrån det trappsteget att det blir bortkastat.

Och sist men inte minst:

although download growth has slowed in these markets, each one still generated an extremely large volume of absolute downloads. In other words, the rate of new installs has leveled off at high levels in these developed markets.

Ja, det har skett en utplaning. Men det laddas fortfarande ned galet många appar.

Och vad gäller nedladdningarna totalt för både iOS och Android finns det ett rätt tydligt mönster. Och en gigant:

  1. Facebook
  2. WhatsApp
  3. Facebook Messenger
  4. Instagram
  5. Snapchat

Google kommer först på plats 10 (Youtube).

Intäkterna fortsätter öka – men när kommer pengarna egentligen?

Totalt betalade Google och Apple ut över 35 miljarder dollar till sina utvecklare (vilket betyder att respektive butik drog in betydligt mer pengar totalt). Det är en ökning med 40 % och snabbare än tillväxttakten 2014/2015. Bara ökningen för App Store var 50 %.

Diagram över utveckling av intäkter för appar

Vad betyder då det faktum att intäktsökningen var nästan dubbelt så hög som tillväxten? Ja, att vi betalar mer för och i apparna förstås. Men vi har nu så pass mycket data att det går att börja förutsäga när intäkterna kommer – och det är när nedladdningarna har planat ut.

Mycket av App Peak-diskussionerna baseras just på att vi slutat ladda ner appar. Diskussionen var samma kring Pokemon Go, användarantalet planade ut och sjönk hyfsat fort. Men de som försvann var de som ändå inte bidrog till intäkterna. Det viktiga var kunderna som stannade kvar. Gammal hederligt företagstänk alltså: det är mycket enklare att tjäna pengar på dina befintliga kunder än att dra in nya.

Med andra ord betyder det här att vi nu kan börja få modeller som vi kan visa upp för att ha diskussioner kring intäktsmodeller för appar – en ”App Market Maturity Model”. Och att det inte räcker att bygga den för att alla ska komma springande – eller ens göra en massa marknadsföring för att de ska komma springande. Vad är den långsiktiga nyttan och hur får vi kunder att betala på lång sikt snarare än att förvänta oss att avkastningen på appinvesteringen ska komma dag ett. Det kan den göra, men har du byggt en bra och relevant produkt – med en smart prissättningsmodell vs. användarnytta – så kan vinsten på sikt bli desto större. Att ha med sig när man pratar med otåliga chefer som inte ser längre än kvartalet, kanske.

Appmognadsmodell

Vi är villiga att betala en premie – om det är bekvämt för oss

Företag som drabbats av, främst, Apples regelverk kring hur man får tjäna pengar i och med appar, har klagat på de 30 % som Apple vill ha av intäkterna. Flera företag, som Spotify, har två priser: ett i iOS-appen och ett utanför. Det förstnämnda inkluderar Apples påslag och blir då alltså dyrare mot kund.

Trots att det är en rätt dum affär för kunden är väldigt många fortfarande villiga att betala den här premien – för att det är enkelt. Lite som Apples filosofi: nej, vi ska inte konkurrera med pris. Vi sätter den marginal vi vill ha, pressar leverantörspriserna så mycket vi kan för att vi ska kunna få ner slutpriset mot kund så mycket som möjligt – med den marginal vi vill ha. Ungefär.

Det speglas inte minst genom att intäkterna för strömningstjänsterna, via appar, fortsätter öka kraftigt.

Utveckling för intäkter från strömningsappar

Kort sagt (och rätt självklart, men ändå så svårt): det finns betydligt mer på att tjäna på att bygga de bästa tjänsterna och sänka alla trösklar som bara går för kunderna för att kunna betala. Och nej, det är inte samma sak som att lägga in tafflig reklam i gratisversioner och begränsa dem bortom all rimlig nytta. Freemium på riktigt: en fullt fungerande produkt – som funkar extremt bra och som kommer räcka för de flesta – och sen ytterligare tjänster för en mindre del av användarna som blir de som drar in pengarna. Resultatet: alla kunder tycker att du har världens bästa produkt och sprider den vidare åt dig.

Sen är Youtube fortfarande rejält mycket mer använd än övriga tjänster: vilket säkerligen kan förklaras att mycket youtubande är tittande på korta klipp, lämpligt för två minuter i mobilen i väntan på bussen, och att Netflix exempelvis strömmas ned till TV:n via tjänster utanför Android- eller iOS-ekosystemen.

Mobilshoppandet fortsätter öka

Inte heller särskilt förvånande. 44 % av all onlinetrafik kom från mobiler och 31 % av köpen. Uppskattningsvis stod köpen via mobiler för 220 miljarder dollar – upp 53 % jämfört med 2015.

Inte heller särskilt förvånande så dominerade de handlare som är ”digital first” (onlinehandlare som Amazon) rätt ordentligt jämfört med ”bricks and clicks” (traditionella kedjor som börjat med e-handel). Framförallt är det intressant att se vilken stor skillnad det är både i tillväxt och faktiska användningar av apparna för kedjorna som fötts på nätet och de traditionella. Man använder dessa appar betydligt oftare per månad.

Diagram över användning av appar för olika typer av detaljhandelskedjor

Det här kan ju förstås avfärdas med att det inte finns någon (eller väldigt begränsad) fysisk möjlighet att besöka onlinehandlarna. Man kan ju slinka in till den fysiska butiken varje dag på väg hem från jobbet om det skulle vara så. Men det här säger något om att onlinehandlarna är betydligt bättre på att driva användning av sina appar. Inte minst Amazon har ju börjat med erbjudanden som bara finns i appen, vilket ger större möjligheter till merförsäljning när väl kunderna är inne i butiken. Det här skulle de traditionella kedjorna kunna vara precis lika bra på, men är bevisligen rätt långt efter.

Vi använder trots allt rätt många appar per månad

Rätt många undersökningar har visat att det är ett fåtal appar som suger upp all vår tid. Men App Annies rapport visar att vi använder betydligt fler appar per månad i genomsnitt än vad jag trodde – även på de ”äldre” appmarknaderna.

Tittar man exempelvis på USA och Storbritannien (som sannolikt ligger rätt nära oss) så är genomsnittet för iOS-användaren ca 35 appar per månad. Med andra ord, det finns fortfarande utrymme för appar. Det handlar, som alltid, om tillgång och efterfrågan.

Diagram över genomsnittligt antal appar man använder

Den stora utmaningen blir förstås att få användare att överhuvudtaget höra talas om och hitta din app (där framförallt Appstore gav utvecklare möjlighet till bättre synlighet via annonsering), men än viktigare att få dina potentiella kunder att överhuvudtaget förstå varför de ska ladda ner den.

Sammanfattningsvis

Apparna lever och frodas. De totala intäkterna (dvs. inte bara det som kommer från appbutikerna) uppskattas för 2016 till nästan 90 miljarder dollar. Däremot känns det som att apparna just nu är i ungefär samma läge som de sociala medierna.

När man tittar på framgångar för sociala medier är det alltjämt de initiala, ganska ytliga men tacksamma, parametrarna som ses som viktigast. Hur många följare, hur stor blir räckvidden, hur många har sett – där det relevanta numer egentligen är hur kunderna interagerar, sprider och tillbringar tid med ditt innehåll.

För apparna är det nedladdningarna. Ett enkelt och tydligt värde som är lätt att förvandla till en kurva i ett diagram. När nedladdningarna stannar av eller sjunker är det ett tecken på att apparna nått vägs ände, när de i själva verket drar in mer pengar än någonsin. Och då per användare, inte bara utspätt för att appanvändarna blivit fler.

Så hur ser din strategi ut?

Jakten på nedladdningar innebär också den ständiga jakten på nya användare, kanske så till den milda grad att man inte fokuserar på den befintliga kunden, eller till och med glömmer bort den. Man fokuserar på funktioner som ska göra det lätt för nya användare så att man inte längre lyssnar på de befintliga användarna – som kanske till och med har lagt företags logotyp på sin startskärm.

Tyvärr innebär intäktsjakten åt att strypa funktionalitet – eller rentav stoppa in störande element – snarare än att göra en bra grundtjänst och sedan låta kunderna betala för ännu bättre funktioner.

Eller så här: Jag tror att en framgång för den som vill lyckas med sin app på sikt är att helt enkelt justera en fråga.

Från ”Hur får vi kunderna att betala för vår app” till ”Hur får vi kunderna att vilja betala för vår app”.