Igår 17 juli var det World Emoji Day. Det måste man självklart högtidlighålla. Med att bara prata med emojis på Facebook hela dagen.
Så här var min dag.
Kategori: Kommunikation
När signalen gick fanns ingen information att få. Inte så konstigt kanske, eftersom det var resultatet av ett mishap. Det skulle ta sex minuter innan DN kunde gå ut och meddela att det var ett falsklarm och elva minuter innan ansvarig myndighet gick ut med samma information. Under de elva minuterna såg Stockholm ut ungefär så här:
Panic Omg GIF – Find & Share on GIPHY
Discover & share this Panic GIF with everyone you know. GIPHY is how you search, share, discover, and create GIFs.
Ja, åtminstone om man ska tro det mesta som har skrivits sedan det hände.
Stockholmarna kept calm and höll sig inomhus
När jag väl kom in i matchen (mer om det senare) såg det mest väldigt lugnt ut. Och det verkar som att Stockholmarna gjorde precis som de skulle. De höll sig inomhus och sökte information. Att det inte fanns information att få, tja, det var ju förstås lite mindre bra.
Däremot känns det som att domedagsrubrikerna om att Stockholm as we know it kollapsade var synnerligen överdrivna. Visst, viktiga webbplatser (som MSB, Polisen och SOS Alarm) dukade under av belastning, tydligen, men den webbplats som allmänheten SKA använda vid krissituationer (krisinformation.se) verkar ha stått pall (rätta mig om jag har fel). Förmodligen därför att, tja, ingen visste att det var den webbplatsen som skulle användas.
En diskussion om vad allmänheten SKA göra och vad allmänheten intuitivt GÖR, alltså. Men det är en sak för efterarbetet.
Sedan det här att det tog elva minuter och att DN hann före, tja, det kan man ha åsikter om. Vad jag förstår handlade det om att ansvarig på krisinformation.se behövde bekräfta om något hänt i två led: först till Polisen som sedan var tvungen att bekräfta med SOS Alarm. Sedan kan man tänka sig att det bekräftades lite mer medan Clas Svahn på DN nöjde sig med den informationen.
Med andra ord ägnade sig ansvarig myndighet åt något, i dessa tider så ovanligt, som att komma fram till fakta istället för att börja spekulera. Man kan förstås fortfarande tycka att elva minuter fortfarande är lång tid i dagens samhälle, men, tja, det är fortfarande elva minuter. Elva minuter oro, visserligen, men fortfarande elva minuter utan att Stockholm drabbades av upplopp.
Fredrik Strage on Twitter: ”Är det här en PR-kampanj? Hesa Fredrik blåser, alla slår på P4 och där hörs bara Lykke Li. / Twitter”
Är det här en PR-kampanj? Hesa Fredrik blåser, alla slår på P4 och där hörs bara Lykke Li.
Gjordes missar? Absolut. Rutinmissar, betalvägg (eller inte, beroende på vem man tror på) hos DN vid krisläge, Twitter är kanske inte den bästa kanalen om man vill nå ut brett till svenska folken och ingen faran övar-signal (som tydligen visst sändes – men inte hördes…) Men om man vänder på det. På sätt och vis var det bra att det hände nu och inte när det är för sent. Lite som en oannonserad brandövning.
Och jag? Jag höll på att missa alltihop. Eftersom jag inte hörde signalen.
Ljudvarningssystem när vårt samhälle är bra på att stänga ute ljud
Min söndagkväll, sådär vid tio, kan sammanfattas så här:
Satt med lurar framför datorn, lyssnade på musik. Hörde något som lät lite malplacerat, lät som att datorn började gå på högvarv. Tog av lurarna. Hörde ingenting. Fortsatte lyssna på musiken.
En stund senare: jag hör något som lät malplacerat i musiken. Lät som att datorn började gå på högvarv. Tog av lurarna. Hörde ingenting. Fortsatte lyssna på musiken.
En stund senare: jag hör något som lät malplacerat i musiken. Lät som att datorn började gå på högvarv. Tog av lurarna. Hörde Hesa Fredrik. Kollade internet.
Okej, jag bor i ett rätt nybyggt hus med 2+1-glasfönster. Och ja, jag satt med lurar, men inte några av mina brusreducerande. (Då hade jag garanterat inte hört något alls.) Den här uppsättningen borde däremot inte vara särskilt ovanlig. Har du riktigt bra ljudisolerande lurar kan du dessutom nästan ligga rakt under en Hesa Fredrik-tuta och inte höra något – framförallt inte om du lyssnar på musik på hyfsat hög volym.
Och då har vi inte ens börjat diskutera hur det är för människor som inte ens hör.
Eller att ”Huvudkanaler för VMA [Viktigt meddelande till allmänheten] är fortfarande radio och tv samt vid vissa tillfällen ljudsignalen ”Hesa Fredrik”.”
Jag ser tre fel här.
Det nya varningssystemet – bygger på gammal och sårbar teknik
Ironiskt nog trädde en nya lag i kraft 1 juli. En lag som gör det möjligt för SOS Alarm att gå ut med VMA via sms. Om vi bortser från detaljen att det inte användes den här gången (eftersom, tja, det började med ett tekniskt fel) så börjar det kännas lite 2017 nu. Meddelanden kan skickas ut till mobiler som befinner sig i ett drabbat område, inte bara till mobiler som är ”mantalsskrivna” i området som det var tidigare.
Lite mindre bra känns det däremot att MSB – ni vet, myndigheten som ska ansvara för den här typen av samhällskritiska funktioner – har sågat tekniken. Därför att sms måste gå via operatörer och ett telenät som (det räcker att titta på hur det gick vid Drottninggatan-attentatet) sannolikt är det första att lägga sig vid en kris. Dessutom antar jag att det dessutom bygger på att din telefon faktiskt kan ta emot vanliga sms, det vill säga att du har ett sim-kort och inte bara kör wi-fi.
Kort sagt, krisar det lär det inte gå att skicka sms.
EU har valt ett annat spår
Det intressanta i sammanhanget är att EU redan har valt ett annat spår: EU-alert/cell broadcast. Fungerar i många sätt som sms-VMA (går bland annat via GSM), men är inte begränsat till just sms. Som det beskrivs på EU-kommissionens webb:
The system would send the message to people in the region potentially in danger, using any channels available at the time – including satellite and terrestrial TV, mobile networks and navigation devices. People would then receive easy-to-understand messages on their devices, as text or audio, in their own language.
Med andra ord pinga alla tillgängliga mobiler, på alla tillgängliga sätt. Och inte vara det. Även andra prylar. Visst, det kan bli en hel massa plingande – men är det någon gång det nog är bra om det plingar på många ställen samtidigt så är det i den här typen av situationer.
Härnäst: Facebook, Twitter, Amazon och väggarna i våra hus?
För sen har vi förstås de sociala medierna också. Facebook har sin Safety Check (som användes under just Drottninggatan-attentatet) och en studie från Cardiffs universitet nyligen visade att Twitter är snabbare på att hitta oroligheter än polisens övriga system.
Och då menar jag inte nödvändigtvis att det bara är tillgängligt för människor som har Facebook-konto (även om det förmodligen snart är fler än som har tillgång till TV) eller som går till Twitter. Men att infrastrukturen kan användas. Att Facebook-användare kan fungera som en brygga och skicka vidare informationen till andra mobiler i närheten (även mobiler som ägs av icke-FB-människor). Eller överhuvudtaget ett betydligt mer decentraliserat system där information kan leta sig fram själv, på bästa sätt.
Och ja. Jag ser framför mig att vi kommer ha en VMA-AI som specialiserar sig just på det här. Hur man effektivast, vid varje givet tillfälle, kan nå ut med information. Med tanke på att det verkar som att smarta högtalare nu börja kunna ringa polisen själv vid lägenhetsbråk så borde det här inte vara särskilt långt borta. Då skulle den också kunna dra i bromsen och direkt skicka ut ett automatiskt meddelande om den får veta att det är ett falsklarm (eftersom SOS Alarm, Räddningstjänsten etc. också har egna AI:n som håller koll på larmsituationen och direkt kan svara).
Informationen på rätt sätt, på rätt plats och i rätt prylar
Sen har vi ju hemmaprylarna också. Som de digitala assistenterna och de smarta högtalarna. Kanske får du krisinformationen på kylskåpets display. Eller så kan ditt Amazon-hus inbyggda Alexa direkt förmedla informationen. Förstås precis där du är.
Och varför förstås stanna vid mobiler eller prylarna vi har hemma? Wearables, uppkopplade prylar på, runt (och i) våra kroppar beräknas explodera de kommande åren.
Och sist men inte minst kan de förstås direkt förmedla informationen där jag är, på det sätt som passar mig bäst just där och då. Varför måste jag slå på en tv eller ratta in en radiostation (okej, radioapp) när jag inte har tillgång eller är i närheten? Är jag ute på löprundan är det förstås min klocka OCH mina hörlurar som kan ge mig informationen både i text, bild och ljud.
Det är det här vi borde diskutera – om våra varningssystem idag är anpassade för våra liv 2017 – snarare än bekymra oss om webbplatser som går ner och om det var bra eller dåligt att det tog elva minuter för myndigheterna att komma till botten med varför i helsicke Hesa Fredrik gick igång en söndag i juli.
För då, ja, då kommer även såna som jag ha chans att överleva när det väl blir skarpt läge.
För mindre än en vecka sedan hade Apple sitt senaste event. Fokus var förstås på hårdvara i allmänhet och iPhonen i synnerhet. iPhonen blev ungefär precis som förhandsryktena redan nosat upp (och mest fick internet att oroa sig över att tappa bort något som ingen än äger).
Men den egentligen största septembernyheten från Apple kom redan före sommaren, när Apple presenterade nästa version av mobiloperativet: iOS 10. Uppdateringen släpps till idag 13 september. Och dagen före uppdaterade Facebook sin Messengerplattform till version 1.2.
På det stora saker rätt ointressanta saker för de flesta. Teknik som innehåller versionssiffror brukar för det mesta vara det.
Men bakom de rätt oglamorösa namnen döljer sig rätt stora saker. Och ännu större saker om man höjer blicken ytterligare.
Kanske till och med början till slutet för dot.com-eran.
Apple, iOS 10 och Meddelanden
Tidigare i år gick meddelandeappar om sociala nätverkstjänster (ja, eller ”traditionella” sociala nätverk = Facebook et al). Att vi med andra ord tillbringar mer tid i meddelandeappar. Därför är det inte särskilt förvånande att Meddelanden (Messages), Apples meddelandeapp, är välanvänd (den mest använda appen på iOS-plattformen enligt Apple – här kan man ju ställa lite lätt frågande med tanke på Facebooks och Youtubes dominans i andra sammanställningar, men oavsett: Meddelanden är välanvänd).
I iOS 10 får sig Meddelanden ett rejält lyft. Inspirerad av ”andra meddelandeappar” blir appen en betydligt mer uttrycksfull historia. Men Apple tänker även att vi ska göra mer i Meddelanden än bara skicka meddelanden (med andra ord samma sak som Facebook och Messenger). Dessutom kommer förstås Siri att lyftas ytterligare och vi kommer säkerligen se ännu mer av våra vardagliga digitalhandgrepp flytta ännu längre in i hårdvaran, ännu mer integrerat med och i Apples ekosystem. Och dessutom väldigt oApple (måste man ändå säga) Apples egen meddelandeapp kommer att öppnas för tredjepartsutvecklare.
Facebook, botar och Messenger
Facebook då? Ja, precis som Apple håller på att jobba sig bort från beroendet på hårdvara i allmänhet och i iPhonen i synnerhet och istället satsa på att konkurrera med tjänster och mjukvara när mobilmarknaden har mognat så har Facebook insett att reklam på internet som den sett ut sedan starten (ett arv från tiden före internet) håller på att nå vägs ände (vilket säkerligen också är anledningen till att deras kamp för att bibehålla den affärsmodellen känns lite halvhjärtad och nästan ett spel för (publicist- och annonsörs)gallerierna. Facebook har ju ett tag nu konstaterat att det främst i Messenger som de ser framtiden. Och de helt nya krav den typen av gränssnitt och tjänst ställer på marknadsföring.
Här är chattbotar, automatiserade tjänster som kan hjälpa användare med allt från att svara på frågor till att lösa konkreta uppgifter, en viktig komponent. På lite mer än ett kvartal har antalet botar här gått från (typ) noll till 30 000. Och i och med senaste uppdateringen ger nu Facebook stöd för betalningar och ger möjlighet att bygga gränssnitt hämtade från exempelvis en webbplats i botens gränssnitt. Man passar också på att growthhacka sina botar genom att låta det lukrativa appinstallations-annonsformatet numer fungera även för botar: annonser i Facebooks nyhetsflöde kan nu länka direkt till botar och användare kan dela botar med andra användare (återstår att se hur det kommer att fungera) för att på så sätt kickstarta botplattformen, vilket förstås ska göra ännu fler utvecklare sugna på att utveckla botar. (Mer om allt ovanstående här.)
Apple och Facebook ändrar spelreglerna för internet
Ända sedan internet såg dagens ljus har webbplatsen varit det centrala. Ställen som har fått en adress (administrerad centralt) där man sedan byggt upp sitt innehåll. Man har sedan länkat till sidor på den egna webbplatsen och även andras webbplatser. Google byggde hela sin verksamhet på att katalogisera och knyta ihop myriaden av webbplatser så att de gick att söka på ett ställe. Internet har i stort fungerat så att du antingen gick till en webbplats direkt därför att du hade adressen eller för att en sökmotor listade den som svar på din sökning. Du gick från sökresultatet till webbplatsen. Som företag handlade det om att få kunderna att gå till din webbplats.
Men (som numer även Google har upptäckt) att länka till någon betyder också att du tappar den användaren. Kanske en kort stund, kanske för alltid. Webben har också byggts utifrån riktlinjer som växt fram kring hur kod ska fungera. Det här var inte minst drivet av just Google. Vill du bli hittad måste du göra som Google vill. Men det har i stort varit en gemensam uppsättning riktlinjer som funkat för de flesta – med de kompromisser man då fått acceptera. Det gjorde att Google var det företag som påverkade våra digitala liv allra mest under större delen av 00-talet.
Vad som har hänt de senaste tio åren – parallellt med mobilens framväxt – är att två andra företag har tagit över taktpinnen. Apple. Och Facebook.
Apples besatthet av det öppet slutna ekosystemet
Apple gjorde som Apple alltid har gjort. Inte det att de var först och så saker långt före alla andra i alla sammanhang – utan för att de alltid rätt kompromisslöst vägrat att släppa taget om sitt eget ekosystem. Hård- och mjukvara i en tät symbios. Apple hade kunnat stoppa in en webbläsare i telefonen och driva på att företag ska bygga bättre webbplatser som passade en liten skärm utan fysiskt tangentbord. Det räckte förstås inte. Man ville ha betydligt bättre kontroll över användarupplevelsen än så. Så föddes appversat som idag suger upp nästan all vår digitala tid i mobilen. Apple hittade på sätt och vis på ett nytt sätt att bygga tjänster för internet och kontrollerade även distributionscentralen för dessa.
Apple, till skillnad från Google, har alltså total kontroll över både hårdvaran och mjukvaran. De har knutit ihop sitt ekosystem till en sömlös upplevelse att komplettera estetiken och tekniken. Däremot (precis som Google) har de aldrig lyckats få till ett ordentligt socialt nätverk. Det som knyter användarna ännu mer till ditt varumärke. Så att kunderna tänker på ditt varumärke inte bara när de ska köpa ny hårdvara utan så fort de får trettio sekunder över vid busshållplatsen. Och allra helst meddelandeapparna – som i sig bygger på hög engagemangsgrad från alla inblandade (annars blir det snabbt lite… ensidigt…)
Vi lägger mycket tid i apparna och vi använder dem mer aktivt än sociala nätverk, där, precis som övriga internet, en liten del skapar innehåll, en något större del interagerar med skapat innehåll och den stora massan bara tittar och konsumerar. Men meddelandeapparna har också påverkat hur vi kommunicerar. Då menar jag inte text snarare än röst (det skiftet hände redan på sms-tiden) – utan att vi numer kommunicerar multimedialt. Text, röst, video, bild, ikoner, emojis, gifar. Allt i en salig röra. Om man så vill: precis lika rörigt som vi kommunicerar när vi möts ansikte mot ansikte. Även om det multimediala då är våra kroppars alla uttrycksmöjligheter.
Apple vill förstås ha den här saknade pusselbiten som Facebook lyckats så väl med (okej, även Facebook har ju inspirerats av andra, men för enkelhetens skull). Därför växer nu Meddelanden till sig ordentligt. Och de återanvänder sitt tidigare framgångsrecept: varför ska vi hitta på något, när vi istället kan låta andra göra jobbet åt oss och ändå ta del av vinsten (hela App Store)? Apple ser dessutom säkerligen gärna att vi inte bara chattar med varandra – utan att vi gör ungefär allt via den tjänsten. Precis som Facebook tänker kring Messenger.
Med andra ord: ekosystemet föds av blod och inspiration utifrån, men det utvecklas bara inom ramen för det Apple tillåter.
Facebook och strategin om livet, universum och allting
Facebook verkar inte sällan verka göra precis allting det överhuvudtaget kan föreställa sig. Och det är Messenger som företaget verkligen ser som hubben i den strävan. En one stop shop som gör att vi inte ska behöva gå någon annanstans – oavsett om det handlar om att stämma träff för en AW, boka Uber, kolla bankkontot eller köpa flygbiljetter.
Till skillnad från Apple har Facebook varken haft plattformen (operativsystemet) eller hårdvaran. De har däremot haft användarna och därmed fått högvis med pengar. Det har också gjort att de har kunnat utveckla sina tjänster för båda de dominerande mobiloperativen.
Men det här gör ju också att Facebook haft sämre totalkontroll på upplevelsen. Webben har de i praktiken redan övergett i mobilen, då appar gett bättre totalupplevelser – inte minst möjligheten till pushnotiser. Men när de tog fram sina appar har de fått rätta sig i leden som Apple och Google har ställt upp. Med botplattformen gör Facebook en Apple och startar sitt eget ekosystem.
Facebook har ju redan sen tidigare sitt annonsformat Instant Articles, som förutom att vara optimerat för att ladda snabbt håller kvar användarna hos Facebook snarare än att, som traditionellt, länka ut dem till en extern webbplats. Sedan tidigare har ju Facebook även byggt in webbläsare i appen för dessa besök, men det bygger fortfarande på att du lämnar nyhetsflödet och måste gå tillbaka. Det kan räcka för att du ska komma till sans och inse att kanske ska göra något annat. Ja, eller börja trycka på andra länkar på webbplatsen du har kommit till. Instant Articles löser det problemet så att du inte tappar onödig reklamtittartid.
Med gårdagens plattform tar de nästa steg och det är två saker som knyter ihop det här. En chattbot på Facebook i sin tidigaste form (dvs. för något drygt kvartal sedan) var en del av chattfunktionaliteten i Messenger, både till funktion och form. Men nu får sig den här funktionen ett rejält lyft. Att Facebook nu tillåter ”native payments” i sina botar är den första grundplåten. Att det går att hämta in externa UI- och designelement i boten är den andra. David Marcus, Facebooks Head of Messenger (titeln!) konstaterade under TechCrunch Disrupt SF 2016:
instead of forcing all bot interactions to happen through text, developers can now build web views into conversations to pull in interfaces from their websites. This way you could scroll a list of flights, consume different types of media, or even play basic games while still in the chat window.
This is all part of the Messenger platform v1.2 that launched today. “Inside a thread you have identity, transaction capabilities, the ability to draw UI, and draw native buttons and interfaces
Med andra ord: en bot kan nu inte bara kännas som en chatt. Den kan kännas som en hel webbplats. Direkt inne i Messenger.
Början till slutet för dot.com-eran
Den här utvecklingen är förstås inget som har hänt över en natt. Det handlar om två företag vars DNA mer eller mindre alltid har innehållit den mentala självbilden av världsherravälde (det tog bara längre tid för Apple att komma dit).
Men det är också en utveckling som sammanstrålar med andra trender. Kanske till och med något som på riktigt vänder upp och ner på internet som vi känner det: dess mest grundläggande byggstenar. Vår syn på vad ”internet” är och det på sätt och vis största som hänt internet sedan starten (jag har skrivit mer om det tidigare). När vi ändå pratar versionssiffror: Internet 2.0. På riktigt.
Hur påverkar då det oss som idag tar fram appar och webbplatser? Tja, förmodligen rätt mycket. För om Google fick oss att bygga våra webbplatser som Google ville ha dem så var det fortfarande våra webbplatser. Det handlade (och handlar) om att skapa uppmärksamhet och länka till webbplatsen där våra kunder sedan handlar. Ett ställe som vi även i marknadsföring (online och offline) kan hänvisa till. Som vi kan styra över.
Vad som händer nu (och ja, Google är med på ett stort hörn även den här gången) att det inte bara är frågan om att anpassa oss efter några storföretags riktlinjer för att driva trafik till våra webbplatser. Vad som nu håller på att hända är att fristående webbplatser, så här långt alltså grunden i internet, håller på att helt tappa sin roll. Medieföretagen är mer eller mindre redan där.
För vad Facebook och Apple säger (tillsammans med Google och Amazon) är ungefär: Vi ger er verktygen att bygga de bästa plattformarna för att nå era kunder och maximera er försäljning på internet.
Ja, så länge som ni bygger dem hos oss.
(Ursprungligen publicerad på LinkedIn 12 september 2016.)
Mobile first. Hört talas om det? Mobilen först. Vad gäller design, kravställning, funktion, optimerande.
Det är förmodligen ingen som jobbar med webb i allmänhet och webbutveckling i synnerhet som inte ältat det här. Först för att övertyga ledningar om att det är mobilen som är den viktigaste enheten och sedan, tja, bara ältat det. Nästan så att man känner för att göra en ren datorsajt i ren protest efter att ha hört sig själv säga ”mobile first” en gång för mycket.
Av alla cykler, eror och trender som internet har genomgått blev mobilen på många sätt den största. Mest för att så mycket sammanföll på en gång, inte minst som att vi för första gången bokstavligen kunde ha hela världen i vår ficka. Internet lämnade datorn tack vare att tekniken nu var redo. Både prylen i vår ficka och kommunikationen mellan prylen och internet. Det i sin tur gjorde att vi ändrade våra vanor och rutiner. Och det gick fort. (Det är svårt att tro att iPhone nästa år fyller bara tio år.)
Men här finns också den största missuppfattningen om den mobila revolutionen och mobile first.
Det handlar i grund och botten inte alls om prylen – det handlar om beteendet. Det mobila beteendet som för tillfället sammanfaller med prylen eftersom det just nu är det bästa sättet att kommunicera med internet alltid och överallt.
Men den enskilt största händelsen sedan internets födelse kanske väntar runt hörnet.
App! Eller Webb! Eller App! Eller?
Lagom till dess att vi fått igenom mobile first (den första ältande-fasen) och byggt om våra webbplatser responsiva så att de fungerar skärm- och enhetsoberoende så fick apparna en andra vår och började fånga i princip all vår mobila onlinetid. Okej, från appar till responsiva webbar och så tillbaka igen. En trend kanske mer än något driven av Facebooks rätt makalösa framgångar. Strategin att ta fram nischappar för separata delfunktioner snarare än att samla allt i en. Därför att det gick att skapa en bättre och mer detaljkontrollerad användarupplevelse om man bygger för en specifik hårdvara och för ett specifikt operativ.
Allt det här hände de senaste 1-2 åren.
Och innan vi nu hunnit lära oss säga ”appstore optimisation” så håller Facebook på att ställa allt på ände igen med nästa stora våg: meddelandetjänsterna. Och det handlar inte bara om nygamla sätt att kommunicera – det kan komma att förändra hela uppbyggnaden av internet.
I en intervju med Stan Chudnovsky, Head of Product på Facebook konstateras:
startups are starting to build products on WeChat first. Rather than mobile-first, start-ups are becoming messaging-first
Det här är inte särskilt förvånande. Facebook-konkurrenten WeChat ligger på flera områden före Messenger. Istället för att ta fram egna appar eller webbplatser så bygger företag tjänster mot eller i WeChat. Användarna utför fler och fler uppgifter inne i själva appen. Precis samma väg som Facebook själva vill gå. Anledningen är förstås att vi ska låsas in i Facebooks ekosystem och tillbringa ännu mer tid (och pengar) där istället för någon annanstans.
Meddelandetjänster har funnits rätt länge, det är väl i sig inget nytt?
Det som håller på att hända nu, som så ofta när något ses som ”disruptivt” och i grund och botten förändrar ett samhälle så är det ofta för att befintlig teknik kombineras på nya sätt och får nya användningsområden. Som exempelvis företag Airbnb eller Uber. Det är precis det som håller på att hända nu: ett antal teknikutvecklingar och kommunikationstrender håller på att sammanfalla på ett helt nytt sätt.
Internet har sedan det föddes i mångt och mycket sett fungerat exakt likadant. Det i sig är en fortsättning på relationsdatabaser där innehåll kunde knytas ihop, som i sin tur var en digitalisering av bibliotekens kartotek. Kort med information som kan leda till mer information. Ta ett kort, hitta hyllan som boken står på, läs boken och få kunskap. Interaktionen sker med dina fingrar, bara eller med hjälpmedel som en mus. Ett sändarmassmedium.
Telefonen å sin sida har alltid varit en kommunikationskanal som i grund och botten handlat om en-till-en-kommunikation. (Att det sedan också gav upphov till tidernas förmodligen mest irriterande kommunikationsform låtsas vi inte om just nu.) Det var precis så här mobilen användes i början. Röst eller text (Wap!) Sedan förändrade Apple hur en mobiltelefon såg ut och fungerade och helt plötsligt blev ett mobilt internet tillgängligt för den stora massan. Då flyttade internet helt enkelt in i telefonen. Finger istället för mus, men samma grundinternet, med samma grundkonstruktion. Kartoteket. Kommunikationen sköttes på andra sätt. Via e-post eller, framförallt bland yngre, via sms.
Nu växer de här två kommunikationskanalerna på riktigt samman. Från att ha varit två rätt parallella spår med begränsade synergier. Och nu börjar vi bygga internet utifrån hur telefonen används och fungerar snarare än att bygga telefoner som ska fungera med internet så som vi har konstruerat det.
Så vad kommer det här att leda till?
Mer specifikt kommer förändringarna med största sannolikhet innebära (och innebär i vissa fall redan):
1. Helt nya krav på hur vi bygger digitala tjänster
När vi tog dagens kliv från datorn till mobilen så började vi att krympa ner datorwebben till en mindre skärm. Sedan valde vi att utgå från den mindre skärmen och ”skala upp”. Men, som sagt, det är samma grundinfrastruktur (kartoteket). Nu börjar man prata om Conversational User Interface. Med andra ord: tidigare har vi lagt in kommunikationen så gott vi har kunnat i kartoteket (lagt en chatt på webbplatsen). Nu måste vi bygga vår ”webbplats”, våra tjänster, i chatten. Förpacka våra tjänster till ett dialogformat.
2. Meddelandet är applikationen
Och vad är då en tjänst? ”Each message has the potential to be a mini application.” Det som nu håller på att hända med chattbotar eller samarbetsverktyg som Slack: du skickar ett meddelande som aktiverar en eller flera händelser i en kedja – skriven med naturligt språk. I Slack kan du exempelvis redan idag koppla ihop chatten med ditt Google Analytics-konto och be att få ut statistik direkt i Slack istället för att gå in i GA. ”Hur många besökare hade vi förra månaden?” (ja, fast på engelska än så länge). Går du in i GA får du dra ut informationen via traditionellt gränssnitt genom att ställa in olika värden, ange tidsperioder och klicka på olika element. I Slack ställer du bara frågan du egentligen vill ha svar på och får ett kontextuellt svar. (Och ja, det är väldigt retro.)
3. Vi måste bygga våra tjänster ”någon annanstans”
Det här är på sätt och vis inget nytt. För många (de flesta?) företag och organisationer är Google den egentliga startsidan. Det som ligger högst upp i träfflistan är rent objektivt det bästa svaret på min sökning. Och även om Google nu allt mer bygger in allt mer funktionalitet i sökresultaten (dvs. att du kan utföra uppgifter utan att behöva gå vidare till annan webbplats) så är grunden fortfarande den samma. Du skriver en sökfras och får upp ett antal förslag (kartoteket). Sedan klickar du på en länk och kommer till en webbplats (ta kartotekskortet och gå till hyllan). Det är inte Facebook nöjda med. Eller Apple. Eller Google.
Det är ju i de här tjänsterna/plattformarna som vi idag tillbringar merparten av vår tid. Det är alltså där kunderna och användarna är. Företagen bakom tjänsterna vill äga kunderna och indirekt kundmötet. Då blir alternativen (som många publicister redan har drabbats av) att stå utanför och riskera att missa kunder eller att vara med och anpassa sig efter de spelregler som finns. Något som vi inte har jätteproblem att svälja om, tja, vi inte har något val (säg hej till Appstore).
4. Vi måste lära oss nya sätt att marknadsföra våra tjänster på chattplattformarna
Är det något som marknadsförare har lärt sig senaste decenniet eller så är att det är the Google way or the highway. Precis som senare Apple och Google själva styrt hur vi tänker på mobilenheter genom de appmöjligheter de gav oss (och hur de premierar/straffar företags beteenden och lösningar) så är det Google som mer eller mindre på egen hand först verkligen skapade sökmotoroptimering som ett verksamhetskritiskt område, både köpt och organisk.
Men Google har inte bara styrt hur vi ska förpacka innehållet vi skickar till Google – de har också förändrat hur vi bygger våra webbplatser. Allt för att tillfredsställa Google. Bara senaste året eller så har de gett mobilanpassade sajter pluspoäng och de kommer snart börja straffa sajter som använder reklampopuper och premiera innehåll skapat med Googles egen AMP-standard (som Ebay för övrigt börjat använda som grund för sin mobila sajt).
Men vårt mobila användande har också påverkat saker som känns självklara. Som att vi kanske inte alls googlar lika mycket i mobilen – då hittar vi informationen på andra sätt. Och om det andra sättet är att, via konversations-UI-tjänster, fråga efter informationen inne i de chattplattformar som ägs av internetjättarna – hur sökmotoroptimerar man då? Hur säkerställer man att en kund som söker information brett hittar just ditt företags tjänst eller bot? Kanske kommer chattbotoptimering bli det nya svarta i kategorin ”jobb man inte trodde skulle finnas för fem år sen”.
5. Rösten blir texten
Tänker vi chatt idag så tänker vi text. Det är också så vi kommunicerar, framförallt de yngre användarna. Men även om röst känns bökigt så kräver text något att skriva på. Sakernas internet (IoT) gör att vi börjar få allt fler enheter som vi aktivt kan använda för att kommunicera med internet och våra prylar – och låta våra prylar kommunicera åt oss. Röstassistenterna blir allt bättre och precis som att Facebook vill att vi bara ska använda deras tjänster till allt så tycker Apple att det är onödigt att du lämnar deras ekosystem.
Men även om det kan vara frustrerande och jobbigt att skriva på en mobil för en som är van vid ett rejält datortangentbord så är det inget mot vilken utmaning det är att skriva på en klocka. Eller ett pulsband. Mobilen som pryl har vi i fickan för att det just nu är det bästa sättet att kommunicera med internet och våra vänner, inte för att vi tycker att det är kul att gå omkring med en sak till.
Även här blir det alltså snarare fråga om att prata med våra prylar. Med rösten be Siri via en Apple Watch att ta fram vägbeskrivning som vi sedan kan få upplästa i hörlurarna i örat. Även här via ett gränssnitt byggt på konversation.
6. Nytt sätt att bygga – nytt sätt att tänka?
Sist men inte minst, och kanske det som kan påverka oss mest. Hur vi tänker och bygger lösningar påverkar hur vi uppfattar och värderar världen omkring oss. Webbsidor ser ungefär likadana ut till stor del och överenskommelser, antingen via officiella riktlinjer eller för att det bara ”blir så”, gör att vi förväntar oss att saker ska ligga på ungefär samma ställen. Men när något bryter mot några fundamentala grundprinciper så får vi problem (prova själv hur svårt det är att inte klicka OBS! Flash-varning). Då kickar ryggsäcken in. Utan ryggsäck, utan förväntningar, blir det kanske inte ett problem.
Det är därför som Snapchat inte var en app jag började använda utan problem. Tjänst och navigering är en och samma och bygger på en logik som är självklar för den som har koll. Samma när man går in i Stories. Navigering upp/ned eller vänster/höger blandas med kommandon utan instruktioner. Någon har vänt upp och ned på kartoteket och hällt ut alla korten i en hög.
Hur kommer det här påverka oss? Ingen aning. Kommer det påverka oss som bygger eller marknadsför digitala tjänster eller via digitala tjänster? Absolut.
För vad som håller hända nu är att internet, lagom till 25-årsdagen, faktiskt på riktigt håller på att verkligen komma till sin rätt och inte bara vara en kanal där vi, i mångt och mycket, fortfarande gör samma saker som i gammelmedierna – fast via http-protokollet och dess syskon.
Och gränsen mellan teknik, kommunikation och människa kanske verkligen suddas ut.
(Och innan någon hinner säga ”men borde det inte vara kunden först”. Jo, det är utom tävlan.)
(Ursprungligen publicerad på LinkedIn 30 augusti 2016.)