Är du verkligen mobile first – eller mobile first-washar du bara?

Hört talas om mobile first? Att man ska utgå från mobilen i allt man tänker på? Både digitalt och analogt?

Ja, det är förstås (mest) retoriska frågor. Arbetar du med digitala kanaler, kundmöten, eller, ja, snart nästan i princip vad som helst så gissar jag att du redan har gjort det här till ett mantra. Med all rätt. På, nästan rekordkort tid, har vårt beteende skiftat från en typ av enhet (datorn) till en annan.

Du har koll på att mobilen är viktig.

Men frågan är om du verkligen lever det – och inte bara säger det. Och då menar jag verkligen lever det.

En iPhone i skalet till en gammal lurtelefon

Mobile first – hur det brukar gå till

Vi vet att mobilen gäller, men när vi ska göra något, som att bygga om vår webb, hur blir det då? Det brukar ungefär bli så här:

  1. Alla ställer sig i en ring, tar varandras händer och skanderar ”MO-BILE FIRST! MO-BILE FIRST!”
  2. Man går igenom kundresor och personas och sätter upp effektmål.
  3. UX:are börjar göra wireframes. Datorskisser. Och så finns det så klart även mobilskisser.
  4. Designers börjar skissa fram färg och form. Datorskisser. Och så finns det så klart även mobilskisser.
  5. Ledningsgrupper, styrgrupper och diverse tryckar-grupper får se wireframes och skisser. Datorskisser. Diskussioner kring att den borde ha mer färg, att det måste finnas mycket mer bilder och att demotexterna i toppnavigeringen inte är förenliga med den grafiska profilen. Och så finns det så klart mobilskisser.
  6. Utveckling, prototyper, uppvisning för ledningsgrupper, styrgrupper och andra tyckar-grupper. Diskussioner kring färgval, demobilden som ligger i det jättelika hero-blocket och om den puffen verkligen borde ligga till höger om den puffen. Och så finns det så klart en mobilprototyp.
  7. Testning i diverse olika datorer. Och så testar vi förstås också i mobilen.
  8. Lansering. Folk i organisationen går in och tittar på den nya webbplatsen. Mestadels via sina jobbdatorer. Diskussioner om färgval, bilden i det jättelika hero-blocket och om det verkligen är rätt puffar som ligger på startsidan. Majoriteten av alla användare går in via mobilen.

Ja. Jag raljerar och överdriver. Men inte jättemycket.

Trots att vi skriver 2018.

Skylt med texten Change 0 %

The more things change, the more they stay the same

Varför är det så här? Visst är det mycket för att det är betydligt enklare att arbeta på en dator. Och det är mycket sexigare att visa upp skisser på en stor projektorduk än att skicka runt en mobil.

Men delvis – och till alldeles för stor del – handlar det om att vi när det kommer till kritan tänker gammalt. Ska vi vara lite krassa så håller webbyggarbranschen på att bli lite som reklambranschen för inte särskilt många år sedan. Man har en färdig modell för hur man gör saker. Utbildningarna lär ut att man gör på ett visst sätt.

Designers som blev UI:are som blev UX:are håller på att bli webbens AD:ar. Inte så att UX:are är något som inte behövs. Utan för att UX har blivit synonymt med upplevelse av användarupplevelse och gränssnitt på och inom en webbplats eller en app. Inte användarupplevelsen när kunden går igenom ett gäng mikrostunder, varav kanske hälften är i de egna kanalerna. Inte användarupplevelsen i hur det är för kunderna som använder mobilens inbyggda sökfunktion för att hitta företagets innehåll. Eller UX vid röstsökning.

Och när vi tar fram vår nya webbplats så jobbar vi på som om det fortfarande vore 2006.

Man som breakdansar

Break it up, shake it up

Så vad kan man då göra? Börja tänka mobile first. Döh. Men om jag skulle försöka bryta ner det i fyra områden där man kan göra en mental omställning. För det är trots allt vad det i slutändan handlar om: inställning. Och att tänka om.

1. Vänd perspektivet – bli mobile first genom hela kedjan

Jag skulle tro att minst 50 procent av alla besök på din webbplats kommer via mobilen vid det här laget. Visst finns det säkert gott om undantag, men jag skulle tro att jag i det stora hela hamnar ganska rätt. Gällande webbplatsen jag arbetar med till vardags är siffran över 60 procent. Datorandelen börjar ligga på nivåer under 30 procent. Och då har vi dessutom en app. Här har vi på sätt och vis facit till hur vi borde arbeta.

Tiden du lägger på mobilen i alla steg borde vara minst i paritet med besöksandelen på webbplatsen. Och då menar jag inte bara utveckling och test. Jag menar verkligen alla steg. Från de första konceptskisserna över navigeringsdiskussioner till alla besluts- och förankringsmöten.

Och tänker du att den webbplats ska hålla längre än 2019? Då är det bara att kasta på ytterligare 10 procent. Minst.

Och, tja. Ska man vara lite krass så skulle jag tro att 80-20-regeln är en rätt bra måttstock.

2. Ledningsgrupper och styrgrupper får bara titta på mobilskisser

Visst är mobilskisser betydligt tråkigare att titta på. Men om vi ska kunna leva mobile first fullt ut så är det hit vi måste landa. Det här är det våra kunder och användare till största del kommer att möta.

Inte så att det inte är viktigt med hur datorversionen ser ut, men sitter man med en webbplats där bara en tredjedel av användarna besöker den via datorn så är det i den lilla skärmen som krutet ska läggas. Datorskisserna går man igenom om det finns tid över.

Ytterligare en bonus i sammanhanget är att mobilen, tack vare sin begränsade yta, lämnar betydligt mindre utrymme för tycke och smak. Tycke och smak som för det mesta handlar om saker som färg, form och bildval. Mobilen är, slösurfandet till trots, en betydligt mer rationell upplevelse. Med andra ord kan betydligt mer tid läggas på att prata om de frågor som det faktiskt krävs förankring och beslut av.

Det kanske till och med är så att datorskisser ska tas fram först efter det att mobilversionen har klubbats och godkänts.

Och sätter man upp skisser på väggar för att bjuda in till en titt in i verkstan? Även här: mobilt, mobilt, mobilt.

3. Bygg och testa för ständiga avbrott

Alla som sitter vid en dator vet att det ofta handlar om att bli störd. Inte av andra i omgivningen, utan av datorn själv. Påminnelser och andra notifieringar som vill ha din uppmärksamhet. Sitter man och tittar på en webbplats, exempelvis när man shoppar, är chansen god att man kommer bli avbruten minst någon gång under besöket.

I mobilen är det här ofta upphöjt till tio.

Mobilskisser och prototyper är rena och fokuserade. Då menar jag inte bara att alla menyalternativ heter samma sak och att alla puffar innehåller exakt lika mycket text utan att det inte finns något som stör. Det finns inget utanför.

I skarpt läge kommer det garanterat att komma en massa avbrott. Surfa in på sajten, påminnelse om aktivitet om en kvart, scrolla ner, tryck på länk, få meddelande på Messenger, kolla meddelande, svara, gå tilbaka, var var jag nu igen?, backa tillbaka, tryck på ny länk, svar på Messenger-meddelandet, meddelande på Slack, kolla Messenger, svara, svara Slack, gå tillbaka till webbplatsen, svar på Slack, svara Slack-meddelandet. Och så vidare.

Det är egentligen precis i den här miljön som en mobil webbplats ska testas. Och då ska den testas i en riktig mobil. En riktig telefon, förstås, men egentligen ska alla som ska godkänna en prototyp få en länk och gå in i sina egna mobiler. Chansen är god att ungefär ovanstående kommer att hända.

4. Mobilt är ett beteende, inte en pryl

Sist men inte minst, något som borde vara självklart för alla som jobbar med digitala frågor, “mobilt” är inte en avgränsad skärmstorlek i en fyrkantig pryl. Det är ett beteende. Och inte ett beteende som i att man går omkring med sin dator i fickan. Utan att man interagerar på ett helt annat sätt med sin digitala pryl. Att man har en helt annan relation till den.

Jag visste vad en smartphone var innan jag fick en (min första var iPhone 4). Trodde jag.

Men det var först när jag fick den i min hand som jag insåg att det här inte var en tangentbordslös mobiltelefon med en större skärm. Det här var ett helt nytt sätt att, bokstavligen talat, se på och interagera med världen.

Det är också därför det blir så viktigt att titta på allt man tar fram i rätt kontext. Och just nu råkar beteendet och prylen sammanfalla. Mest för att det är det, just nu, bästa sättet att få med oss internet och alla våra interaktioner, var än vi är. Inte för att vi tycker det är jättekul att gå omkring med en fyrkantig pryl i fickan eller väskan.

Och eftersom just prylen i detta nu är synonymt med beteendet, och eftersom den prylen kan vara det mest personliga vi äger, så blir det också mer på riktigt att kunna göra det i den enheten. Skaffa en kabel så att det går att visa till och med prototyper direkt från en mobiltelefon, inte genom att skala ner ett webbläsarfönster i datorn. Och låt alla som ska tycka till om webbplatsen få göra det i sin egen mobil, med sina egna inställningar. Inte genom att låta folk scrolla lite snabbt i den nyinköpta iPhone X-testtelefonen med bad ass-skärmen, utan telefon var och en sitter med.

Och glöm förstås inte bort

Det finns en hel värld där ute. Utanför din webbplats eller din app.

En hel värld av mikrostunder som dina kunder och användare kommer att se innan de kommer till dig, medan de är hos dig och efter att de har varit hos dig. Och “hos dig” måste absolut inte betyda en webbplats i en domän som du äger. Dina kanaler är de kanaler som dina kunder eller användare anser är dina kanaler.

Möt dem där de är. Och ifrågasätt gamla sanningar. Trots att de gamla sanningarna kanske inte ens hunnit bli särskilt gamla. Som om du överhuvudtaget behöver en webbplats. Egentligen. Och i så fall varför.

Postscript

Washing = att utge sig för att vara något man egentligen inte är. Som exempelvis greenwashing)

Bilder: Change, Mark Deckers. Breakdance, Paul Bence.

Ola Andersson
Följ mig på LinkedIn om du vill ha hyfsat regelbundna, portionsförpackade spaningar. Eller varför inte skicka en kontaktförfrågan? Jag är rätt snäll (säger min mamma) och tycker det är kul att träffa människor jag aldrig träffat tidigare. Ja, även om vi inte träffas i verkliga livet.
Ola Andersson on LinkedinOla Andersson on RssOla Andersson on Twitter

Ola Andersson

Följ mig på LinkedIn om du vill ha hyfsat regelbundna, portionsförpackade spaningar. Eller varför inte skicka en kontaktförfrågan? Jag är rätt snäll (säger min mamma) och tycker det är kul att träffa människor jag aldrig träffat tidigare. Ja, även om vi inte träffas i verkliga livet.

Kommentera

avatar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  Subscribe  
Meddela mig om