LinkedIn fyller 15 år – varför inga video-CV:n eller stories-CV:n?

Idag inte vilken dag som helst. Idag fyller LinkedIn 15 år, som bland annat uppmärksammades av LinkedIns nordenchef Lisa Gunnarsson.

Som Lisa konstaterar har massor hänt sedan dess. Hela den mobila revolutionen. Sociala medier. Bekvämlighetsekonomin och appekonomin. Onlineshopping som norm. Wearables och teknik som kändes som science-fiction 2003 (och som fortfarande gör det).

Även LinkedIn har förändrats. Nätverket har blivit del av Microsoft, har fått algoritmflöde, har släppt utbildningsplattform och gett oss emojis och gifar att leka med. (Förstås med de oundvikliga diskussionerna om vad LinkedIn är och inte är.)

Men i grund och botten har LinkedIn alltid varit CV-databas. I princip alla som har gått med (åtminstone som privatpersoner) har gjort det för att lägga upp sitt CV med förhoppningen om att få nya jobbmöjligheter.

Och där har imponerande lite hänt.

CV-skrivande – exakt samma sak 1988 som 2018

Instruktionerna och tipsen jag fick när jag gick min första utbildning i att sätta samman ett CV, före internet, är ganska precis exakt samma som råden som finns nu. Det ska vara en sammanfattning av utbildningar och arbeten man har haft och andra meriter som kan vara relevanta. Ett personligt brev ska vara max en sida långt.

Det finns fortfarande ungefär samma skolor som då. Ska det vara en kronologisk sammanställning eller en sammanställning där man börjar med det mest relevanta (eller för att tala 2018-språk: ska det vara ett kronologiskt eller algoritmstyrt flöde). Åsikter om man ska välja CV-formatet eller göra sammanställningen som en meritförteckning. Men i stort detsamma.

Självklart har det alltid funnits undantag. Vissa branscher skapar andra typer av CV:n, som snarare är portfolion och arbetsprover. Men för de flesta branscher och yrken gäller regeln.

Och vi pratar förstås text. Möjligtvis en bild om man vill vara lite wild and crazy.

Enter: 2018

Pontus Staunstrup reagerade för ett tag sedan på att jobbannonser där man söker digitala kommunikatörer fortfarande fokuserar mestadels på text. Du ska vara en duktig skribent. Pontus argumenterar att man måste vara betydligt mer multimedial än så i dagens kommunikationslandskap (i linje med hans argumentation har han förstås gjort en video där han utvecklar sina tankar).

Jag snor de tankarna och överför dem till CV-formatet.

Efter att bildkommunikation allt mer tagit över som kommunikationsmedium är det nu video som är redo att ta vid. Allt mer av det vi konsumerar är video – på Youtube eller Netflix. Men vi skapar också allt mer videoinnehåll själva. Inte som proffs, utan som glada amatörer. Och det börjar också bli allt vanligare som kommunikationsformat. Det är ingen slump att Facebook, Snapchat, Instagram och Messenger bara senaste månaderna har fått (eller kommer att få) förbättrade videofunktioner vid kommunikation.

Och om vi tittar utanför det privata konsumerandet och kommunicerandet så börjar vi så sakteliga vänja oss vid att göra andra saker via video. Som att gå till läkaren.

På LinkedIn?

Vägg med texten Wall of text

Video-CV? Podcast-CV? Stories-CV?

Visst finns det, som sagt var, kreativa CV:n. I flera format (som underbara video-CV:n). Och visst går det att ladda upp andra typer av medier till sin LinkedIn-profil och länka till externa platser därifrån. Men det finns inget systematiskt stöd för det hos LinkedIn.

Profilsidan på LinkedIn ser fortfarande ut som ett CV:t gjort så länge de nästan har gjort. Prydligt uppställt. Inga gifar mellan rubrikerna. Och för att bli hittad av rekryterare på LinkedIn är det fortfarande SEO som gäller. Gammal hederlig text-SEO, alltså. Och egentligen mer gammalmodig SEO byggd på att man i högre utsträckning har angett rätt nyckelord.

Med andra ord: om det enda du skulle lägga upp på din profilsida är en video så är chansen att bli hittad rätt mycket noll.

Visst. Text är enklare att söka i. Det är den form vi har gjort sökningar med så länge vi har kunnat söka i någon form av databaser eller kataloger. Men bildsökning blir allt vanligare och får allt mer stöd. Och på tur står då förstås ljud och video. Redan idag finns det rätt gott om verktyg, olika bra och olika kraftfulla, för att traggla sig igenom massiva mängder video och ljud och kunna hitta mening och relevans.

Så varför finns inte stöd för att göra sitt CV som en video? Eller en podcast om man är bekväm med det formatet? Eller med tanke på siffrorna som kom häromdagen, att stories-formatet kan komma att gå om nyhetsflödet som vanligaste sättet att dela information nästa år, varför inte ha en funktion som gör att du kan dra ihop ditt CV som en story?

Nytänkande eller disruptionsswashande?

Nu är det här förstås inte något som bara LinkedIn är sega på. Det gäller som sagt väldigt stor del av allt informationssökande (hej, till och med dejtingtjänster bygger ju fortfarande nästan bara på text för presentationer)

Nu när både Facebook och Google har gett sig in i jobbsökar/CV-databas-svängen så heter det förstås att de kan vända upp och ner på jobbsökarbranschen genom att de sitter på såna enorma mängder data. Men som det är nu handlar det mest om jobbmatchningswashande. Det underliggande baseras alltjämt (nästan uteslutande) på text.

Och det här är förstås betydligt större än bara LinkedIn. Det handlar om hela rekryteringsbranschen. Även här gör man som man alltid har gjort. Personlighetstesterna kan komma och gå, men grundmaterialet är detsamma.

Vem disruptar CV-formatet – på riktigt?

Internet håller just på att genomgå sin största förändring någonsin. Det som händer nu är att internet – och tjänsterna och funktionerna däri – på riktigt börjar bli något eget snarare än att vara digitala onlinekopior av processer och fenomen från ett eller flera århundraden sen. CV:t, hur vi presenterar oss (och förväntas presentera oss) är fortfarande djupt nedpålat i det förflutna.

Handeln håller på att mer än någonsin ställas om till att behöva agera på kundernas villkor. Det gäller förstås de flesta branscher. Det handlar inte om att kunder förväntas anpassa sig efter företag. Det är istället företag som (nu i princip helt och fullt) måste anpassa sig efter vad kunder vill. Och var kunderna vill möta företagen. Och låta kunderna köpa, betala och få sina varor levererade på det sätt de helst vill.

När får vi se samma sak på rekryteringsplattformssidan? När ser vi tjänster som låter jobbsökande presentera sig på de sätt de helst vill och får systemförutsättningarna att göra det? Och se till att rekryterare får verktyg som kan söka och förstå vilka som är de mest lämpade kandidaterna oavsett hur den som lagt upp sitt CV har valt att presentera sig? (Och förstås, när ställer rekryteringsbranschen om till att också bli så pass multimedial?)

Först när det händer kommer vi kunna prata rekryteringsbranschsdisruption på riktigt.

Och med det sagt

Grattis LinkedIn! Ser fram emot en massa spännande grejer kommande 15 år!

(Insert paus för att reflektera över det uppenbart ironiska i att det här inlägget är just en vägg av text. Men det här är min webbplats. Då får jag kasta sten i glashus. So there.)

(Toppbild: “Curriculum Vitae” av Yelacis, Flickr.com.)

Ola Andersson
Följ mig på LinkedIn om du vill ha hyfsat regelbundna, portionsförpackade spaningar. Eller varför inte skicka en kontaktförfrågan? Jag är rätt snäll (säger min mamma) och tycker det är kul att träffa människor jag aldrig träffat tidigare. Ja, även om vi inte träffas i verkliga livet.
Ola Andersson on LinkedinOla Andersson on RssOla Andersson on Twitter

Ola Andersson

Följ mig på LinkedIn om du vill ha hyfsat regelbundna, portionsförpackade spaningar. Eller varför inte skicka en kontaktförfrågan? Jag är rätt snäll (säger min mamma) och tycker det är kul att träffa människor jag aldrig träffat tidigare. Ja, även om vi inte träffas i verkliga livet.

Kommentera

Bli först att kommentera!

avatar
  Subscribe  
Meddela mig om