Kategorier
Artikel Sociala medier

Berätta för mig vad jag har tid att läsa – Facebooks senaste algoritmskruvande

Innehåll, innehåll, innehåll. Det här mantrat har kanske aldrig varit mer i ropet än nu. 

Men som alla som jobbar med någon form av innehåll räcker det inte. Det spelar ingen roll om du har världens bästa och mest relevanta innehåll om ingen hittar det. Eller att du har världens bästa innehåll och världens bästa synlighetsstrategi om timingen är fel. Eller så har du bara otur och allt är rätt, men så går Prince och dör och ingen lyssnar längre på det du vill säga.

(Paus för att minnas ett av de största musikgenier vi har haft förmånen att få leva samtidigt som.)

Och så är ju förstås formatet viktigt. Mediet. Och delmediet.

Internet blir tyngre och tyngre

Internet föddes i text. Vidareutvecklades med bilder. Sedan video. Och nu allt samtidigt – i direktsändning.

Det mesta av det här tar med plats än text. Väger mer och kräver mer data för att överföra. För det mesta inget problem. Vi har mer kraftfulla fickdatorer, mer bandbredd att leka med. Allt det här sammantaget gör förstås att internet blir allt tyngre. Under 2014 blev webbsidor enligt vissa beräkningar 14 % tyngre. Ytterligare 16 % 2015. Och så video. Som att Netflix delar av dagen på egen hand drar en tredjedel av all datatrafik.

Det enda som har gått i motsatt riktning är mängden data vi får i våra abonnemang. När telefonin nära nog gått i graven som kassako har koncept som ”fri surf” i mångt och mycket helt försvunnit. (Och då har vi inte ens tagit i beräkning att en stor del av världens befolkning fortfarande beräknas använda 2G 2020, något som Facebook fångat upp med sin Facebook Lite som blivit en viktig del i företagets strategi att ta över världen).

Just mängden datatrafik blir en allt viktigare faktor. Vi blir allt mer mobila och enligt siffror från Media Rating Council tar den genomsnittliga mobilannonsen fem sekunder att ladda. Det här kan förstås räknas om till kilobyte och megabyte. I extremfall kan annonser stå för uppemot 80 % av all data på en webbsida.

Det här är förstås en anledning att reklamblockerare är så populära. Det är också därför som Google tagit fram sitt AMP-format. Enkla webbsidor som ska vara snabba att ladda och som också ska vara lätta.

Vad jag har tid att läsa, när jag har tid att läsa det

Vad förutom datamängd har vi numer (lite till mans) för lite av?

Tid.

Idag meddelade Facebook att de skruvat lite mer i sin nyhetsflödesalgoritm. Syftet är förstås för att göra din Facebooktid så relevant och intressant som möjligt (så att du därmed stannar länge i Facebook och därmed kan se fler annonser – men det är en annan historia). Ännu mer tittande på vilka artiklar du faktiskt blir engagerad av och tillbringar tid med. Ska man tro det som skrivits så ska det handla om att titta på hur lång tid du tillbringat med en artikel innan du studsar tillbaka till nyhetsflödet. Går du in i en artikel och direkt tillbaka så var artikeln sannolikt inte så intressant för dig. Eller åtminstone inte det du hade väntat dig.

Och utan att veta hur mycket av detta som kommer direkt från Facebook och hur mycket som är artikelförfattarens egna ord  så är den här meningen intressant:

If successful, it will allow the social network to provide us with the appropriate content at the right time instead of simply listing articles in chronological order.

Nu kanske jag övertolkar här, men det här handlar inte bara om ATT du vill läsa visst slags innehåll utan också NÄR du har tid att läsa/vara mottaglig. Kort sagt ett nyhetsflöde som anpassar sig efter dina nyhetsläsningsvanor. Med andra ord att pendlare får en större del artiklar morgon och kväll. Lägger vi på ytterligare ett datafilter så skulle man också kunna tänka sig att artikelns omfång/längd också tas i beaktande. Du får exempelvis lika många artiklar morgon och eftermiddag, men på morgonen är du mer alert och får längre texter medan du på väg hem, lite mer ofokuserad, får kortare, mer telegramliknande texter. Motsvarande skulle förstås också kunna appliceras på videolängd.

Vad skulle det här kunna innebära?

Utan att ens veta hur när i tiden Facebook skulle få till något så finkornigt som ovan så tror jag att framtidens innehållsproducenter och -marknadsförare måste bli bättre på att visa korten (sannolikt stöttat av att stordatalösningar lär sig ännu mer om oss och våra rutiner). I internets rätt tidiga dagar så var best practice enligt Vervas riktlinjer att ange filformat och storlek vid länkning till dokument – så att du som användare kunde välja att inte öppna en länk som ledde till en 5 MB stor fil när du satt på en dålig uppkoppling. Jag tror att vi kommer att förvänta oss något liknande igen – fast mer sofistikerat.

Innan jag går in på en sida/artikel/video så vill jag veta hur mycket data den kommer att dra. Då tänker jag hela sidan. Jag vill veta hur mycket sidan kommer dra med alla annonser, exempelvis. Bra förhandsgranskning så att jag kan 3D touch-poppa en länk och få en tydlig innehållssammanfattning.

Men sedan också få veta hur mycket sidan kommer att kräva av mitt engagemang och tid. I sin enklaste form förstås hur lång en text eller en video är. Men jag kommer säkert vilja veta i tid hur lång tid det kommer att ta mig för att ta mig igenom alltihop – utifrån att stordata vet hur snabbt jag läser en genomsnittlig text. Kunna spara texter jag inte hinner läsa och få förslag på lämpliga texter som skulle passa mig att läsa vid ett givet tillfälle. Kanske kopplat till att jag nu sitter på en buss och att min enhet vet hur lång tid jag har till min destination.

Ta bara den här texten exempelvis. Om du redan på förhand hade vetat att du skulle stöta på en bautalång text så hade du kanske inte ens gått in på sidan.

Du kanske istället hade valt att lägga sex minuter på Prince.

Vilket å andra sidan nästan alltid är väl värt din tid.

(Ursprugligen publicerad på LinkedIn 21 april 2016.)

Kategorier
Artikel Botar

Ja, Facebooks botar suger säkert rätt hårt

En av de senaste tidens sämst bevarade hemligheter var att Facebook, precis som WeChat, Telegram och Kik före dem, skulle kicka igång sin egen botplattform under F8-konferensen. En teknik som, nu när Facebook tar sig an tekniken, kommer att bli svaret på alla företags dygnet-runt-kundtjänst, hur man ska kunna tjäna pengar på kunder som blockar datasugande mobilannonser, hur man ska kunna lösa problemet att mobilen än så länge e-handelskonverterar mycket sämre än datorn och, tja, även om det inte var uttalat så är det sannolikt mänsklighetens räddning vi pratar om här.

Visst är det delvis Facebooks eget fel. Som alltid när ett företag presenterar en produkt som kommer att revolutionera/disrupta/valfritt hypeord världen som vi känner den så är den, tja, revolutionerande. Plug and succéplay.

Helt otippat så var kanske verkligheten inte riktigt så rosenskimrande. Vad är poängen att använda något som tar längre tid att göra via en normalbradesignad webbplats eller app?

Medan hallelujakören och hatarna blev besviken eller fick vatten på sin kvarn reagerade resten av internetanvändarna med: ”Huh? Bot? Jag youtubar kattfilmer och instagrammar semesterfötter, återkom senare.”

Ja. Facebooks botar kanske inte är ”redo för primetime”. Men samtidigt:

Version alfa beta ett

Botar som vi känner dem idag (kunna anpassa frågor och svar utifrån frågorna som ställs snarare än att användaren ska anpassa sig efter i vilken ordning information ska matas in) har om inte gått från noll till hundra på ingen tid alls så åtminstone vuxit fram väldigt fort. När Gartner 2015 uppdaterade sin hypekurva över kommande teknologier andra halvan av 2015 så fanns inte ens botar med.

Hypekurva, augusti 2015

(Källa: Gartner, augusti 2015)

Det närmaste de kommer, som ligger rätt väl där den borde – nära hypekurvans zenit, är ”smart advisors”. Men när smart advisors av Gartner listades som en av de tio hetaste teknikerna inför 2016 så kan man utläsa att det ändå inte är riktigt samma sak:

While advances in physical smart machines such as robots get a great deal of attention, the software-based smart machines have a more near-term and broader impact. VPAs such as Google Now, Microsoft’s Cortana and Apple’s Siri are becoming smarter and are precursors to autonomous agents. The emerging notion of assistance feeds into the ambient user experience in which an autonomous agent becomes the main user interface. Instead of interacting with menus, forms and buttons on a smartphone, the user speaks to an app, which is really an intelligent agent.

Här handlar det om att interagera med sina enheter på annat sätt och kunna prata med en specifik assistent/en specifik app som ska kunna göra rätt mycket av de interaktioner du vill göra med din enhet eller med internet. Precis som exempelvis Amazons Echo-system så handlar det om att du ska söka upp assistenten och aktivera denna för att sedan göra något. Chattbotarna, å andra sidan, handlar om att stoppa in funktionalitet i de gränssnitt där användaren redan är. Men också ha en drös assistenter som är sjukt vassa på en (eller flera) specifika saker istället för en assistent som ska kunna allt.

Finns det förbättringspotential? Ja, typ… Precis som att Apples appekosystem var långtifrån färdigt när den kom, att iPhonen i sin första generation var ljusår före de flesta andra men med dagens mått rätt medioker som produkt (det var kanske först framåt version 3S som iPhonen blev bra på riktigt), att röstigenkänning varit (och är) långtifrån perfekt eller – tja, att Apples egen karttjänst ritade om verkligheten till en början.

(Ytterligare en sak: när jag försöker tagga detta inlägg med olika varianter av ”bot” så dyker det inte upp några träffar. ”Facebook api” och ”botox cosmetic” fanns däremot.)

En bot idag måste inte vara detsamma som en bot i morgon

Botarna idag bygger, till största del, på att du matar in info som text. Och även om det finns supertextare så är det fortfarande meckigare att använda tangentbordet än att trycka på knappar och ikoner (som kanske också kan vara en anledning till att vi kanske inte googlar alls lika mycket i mobilen som på datorn).

Men kommer text vara morgondagens föredragna inmatningsteknik? Kanske inte. Sannolikt inte.

Röststyrning blir allt vanligare, inte minst när vi börjar använda enheter utan ordentlig skärm att jobba med (t ex Apple Watch). Men det räcker att börja ifrågasätta hur något funkar för att se att det kanske finns nya sätt att göra saker på. I mångt och mycket är chattandet idag exakt samma sak som sms:et. Sedan kom mms:et och vi kunde välja att skicka det istället för ett sms. Same-same, men ändå något annat. På samma sätt har många av våra sociala medier idag varit uppbyggda kring ett medium. Primärt text (Twitter och Facebook), primärt bild (Instagram) eller primärt video (Youtube). Och vill vi sedan kommunicera direkt med våra vänner utan att passera resten av internet så fick vi göra det någon annanstans (bokstavligen talat sedan Facebook kopplade loss chattfunktionen till en egen app).

När Snapchat för ett par veckor sedan släppte en stor uppdatering passade de på att uppdatera chattandet till Chat 2.0. Du kunde välja att börja chatta, hoppa över till video och kanske till och med något så nyskapande som ett vanligt röstsamtal innan du ger dig in i ett dekalbattle. Inte något nytt i sig – att kunna växla när behovet uppkommer – men gjort utifrån det uttalade syftet att dialogen ska kunna växa fram under tiden.

Snapchat has figured out how to pull every way humans communicate into a single interface — video, audio, text, symbols and, drawing. Instead of having to choose how you want to connect before you start, conversations can evolve on the fly.

Kort sagt: kunna fungera precis lika kaosartat som en vanligt samtal. Sett i det ljuset kanske tanken att anledningen till chattapparnas förkärlek för automatiska botar är för att göra tjänsterna mer mänskliga. Att dialog är ett grundläggande mänskligt sätt att ta till sig information. Exakt hur den dialogen går till återstår att hitta den optimala formen för. Idag har vi lärt oss hur man bäst söker information på internet baserat på att det är så tekniken har bestämt att vi ska göra – något som har rötterna så långt tillbaka som bibliotekens kortkataloger. Att bara utmana detta är ett första steg, även om det inte blir rätt första gången. ”Måste det vara så?” Så resonerade exempelvis Quartz när de släppte sin nyhetsapp där du får nyheterna i form av botdialog istället för det sätt vi är vana vid från mediasajter.

It’s all about the tjänster

Sist men inte minst handlar det förstås om vad nyttan är. På samma sätt som att det inte var Apple som var den verkliga nyckeln till iPhones framgång – det var en hel massa kreativa människor runt omkring som började bygga appar och därigenom definiera vad en smarttelefon faktiskt är och ska användas till.

I takt med att (som det ser ut nu) allt mer av vårt liv kommer att tillbringas i chattappar så dyker det upp fler funktioner, som när KLM gjort det möjligt att få boardingkort och flightinfo direkt i Messenger, med möjlighet att kontakta kundtjänst. Eller att du kan boka Uber och Lyft via Messenger. För att inte tala om utvecklingen i Kina, med WeChat, eller Brasilien och WhatsApp.

Bättre interaktionsmöjligheter, bättre stordatakunskap, smartare AI – och riktig, konkreta nyttofunktioner att koppla botarna mot. Det här vet vi kommer att komma. Innan vi vet ordet av kommer botar, som kan byggas med förhållandevis små resurser, passera Turing-testet med högsta betyg.

I början kanske inte allt är perfekt och har ett tydligt syfte. Men som The Queen of Shitty Robots Simone Giertz svarade på frågan vad nyttan var med att bygga meningslösa robotar: ”Det är bättre att bygga saker än att inte bygga saker”.

Kommer vi se dikeskörningar och meningslösheter? Helt säkert. (En av de första apparna jag laddade ner till min iPhone var High Five-appen. Gav mig möjlighet att göra en high five med mig själv. Kanske inte den mest nyttiga app jag ägt, eller använt mest, men likvärt en app som någon byggde bara för att testa.)

Kommer botar behöva brottas ner med våld när de får frispel? Ja, det är ju bara att fråga Microsoft, vars bot Tay gick från blasékaxig millenialbot till rasistbot till full blown folkmordsförespråkande nazibot på en förmiddag. Efter att ha plockats ned och fått lite smisk drog Tay igång sin andra dag med att röka på mitt framför ögonen på polisen innan Tay till sist bara fick ett totalt sammanbrott (inte omöjligt som en konsekvens av knarkandet). Ja, eller kreativiteten och träffsäkerheten hos Captionbot från samma företag.

I ljuset av det framstår de första stapplande chattbotförsöken på Facebooks plattform som enastående succéer så här långt.

(Foto i toppen av sidan: Tim Robinson)

(Ursprungligen publicerad på LinkedIn 18 april 2016)