Kategorier
Artikel Sociala medier

Säg hejdå till LinkedIn – säg hej till Linkstagram!

LINKEDIN ÄR INTE FACEBOOK! Det vet du väl? Det har väl alla vetat i flera år? Men parallellt med att under lång tid ha fintat LinkedInfundamentalisterna med Facebookiseringshotet så har LinkedIn diskret smugit iväg i en helt annan riktning: all in Instagram. Linksta.

Det finns få saker på LinkedIn som ger mig lika lite som inlägg om att LinkedIn minsann inte är Facebook. LinkedInpoliser som minsann vet vilket innehåll som ska finnas på LinkedIn. Och då menar jag ”ska” och inte ”bör”.

Men det stannar inte här. Det klagas dessutom mer konkret på vilka olika slags innehåll som bryter mot allt vad LinkedIn är (ja, åtminstone enligt den som klagar). Det var minsann bättre förr. Det får en massa medhåll från andra människor som suckar över hur dåligt flödet har blivit och hur meningslös innehållet nu är. På frågor om hur de själva jobbar med att förbättra sitt flöde och vad de skapar för innehåll för att motverka den här utvecklingen så blir svaret: vi hade ju ingen lokal ju.

(Sedan säger Facebook-referenserna förmodligen väldigt mycket om vilka ålderskategorier vi pratar om, men det är en annan historia.)

TikTok and you don’t stop?

Själv tycker jag att det är fantastiskt. LinkedIn nu jämfört med när jag började bli aktiv för sex år sedan är kanske inte som natt och dag, men väl långt ifrån varandra. Även för en sån som jag som varken är på LinkedIn för att sälja eller söka jobb, utan använder plattformen framförallt som omvärldsbevakningsverktyg.

Det känns som att de flesta i mitt nätverk till största del delar den uppfattningen. Det känns som att LinkedIn-flödet har blivit roligare, intressantare och mer levande. (Med det sagt kan förstås även jag tycka att det finns mindre intressanta perioder, men så är det ju med det mesta här i livet.)

Visst finns det de som inte alls håller med. Även bland mina kontakter. Att det har blivit för ointressant. Men jag och de jag ser i mitt nätverk är inte alls representativa för plattformen. Vi som aktivt delar innehåll eller ens aktivt engagerar oss med vad andra lägger ut. De flesta medlemmar har fortfarande LinkedIn som CV-databas och därmed som ett ställe att söka jobb. Det innebär att LinkedIn-flödet används rätt passivt – om alls.

Det var alltid bättre förr

Det är precis i den har användarskaran – den absoluta majoriteten – som ordet ”Facebook” förekommer rätt ofta i samband med omdömen om LinkedIn. Som något negativt. Att folk ägnar sig åt att lägga ut allehanda inlägg som inte är 180 procent hardcore yrkesrelaterat (utan att jag exakt vet vad det innebär, definitionen verkar variera beroende på vem som klagar).

Det som de som klagar verkar ha gemensamt – ännu mer de som kommenterar – är att… det är då som de lägger ut något eller engagerar sig på LinkedIn. För att klaga på vad andra lägger ut.

Because tillför jättemycket. ”LinkedIn håller på att bli som Facebook – håller ni med?”

Men ironiskt nog verkar det som att Facebookiseringshotet har maskerat en helt annan utveckling på LinkedIn: hur LinkedIn har gått all in Insta.

Me myself & I, I, I

Vad menar jag med det här? Att LinkedIn-flödet numer är en orgie i selfies.

LinkedIn har förstås till största del alltid handlat om mememe (ja, och inte meme dårå). En plattform för att marknadsföra sig själv eller sitt företag. Selfies har alltid funnits på LinkedIn så egentligen inget konstigt i det. En del i att bygga det personliga varumärket. Men satan i gatan vad det har exploderat.

Jag vet inte exakt när dammvallen brast på riktigt, men det känns som att det är de senaste månaderna. Över sommaren. Nu innehåller vart och vartannat inlägg i mitt flöde en selfie.

Men det är inte bara mängden som har förändrats – det är också innehållet. Tidigare förekom selfies mest i samband med att man gjorde något. Som selfies i mångt och mycket var i början: ”här är jag på ställe eller evenemang x” eller ”här är jag med x”. Nu pratar vi istället om en helt vanlig, tja, studioselfie. Bilder tagna under väldigt bra förhållanden som inte har något direkt med innehållet i inlägget att göra – annat än att personen som har skrivit brevet också är den som syns i filmen.

Rätt många av alla selfies har dessutom tagit ännu ett steg: det är någon bild från de artonhundra proffsbilder man har låtit ta på sig själv. Och självklart är bilderna stående, eller åtminstone kvadratiska. Allt för att ta över så stor del av flödet som möjligt.

Linkstagram FTW

Kort sagt är det svårt att bli mer Instagram än så här. Ja, eller trumfa Instagram, till och med. Jag tror att Instagramselfiefaktorn i mitt LinkedIn-flöde numer är betydligt högre än Instagramselfiefaktorn på Instagram.

Och jag tycker att det är helt fascinerande.

ATT folk maximerar sig själva som tumstoppare är i sig inte alls särskilt konstigt. Jag är helt övertygad om att det gynnar engagemanget rejält. Vi människor gillar ju ansikten och… människor.

Men jag måste säga att jag faktiskt inte trodde att Instagramselfies sommaren 2022 skulle bli en av LinkedIns största trender.

Och jag är absolut mest fascinerad över att LinkedIn-fundamentalisterna inte har hamrat sönder tangentborden medan de har skrivit LinkedIn-inlägg och rasat över utvecklingen.

Samtidigt känns det på sätt och vis lite logiskt. LinkedIn gör alltid som alla andra stora plattformar – fast ett tag senare. Ligger lite efter i kurvan alltså. Så när alla andra vill vara TikTok så siktar LinkedIn på att bli Instagram. Och den här gången är det ironiskt nog medlemmarna som gör att LinkedIn håller sig on brand.

Och dessutom: nu när Instagram vill bli TikTok så finns det kanske en Instagram-lucka att fylla.

Jag hade däremot inte tippat att LinkedIn skulle bli plattformen som mest framgångsrikt skulle plocka upp stafettpinnen.

(Toppbild: Laura Chouette, Unsplash.com.)

Prenumerera på mitt nyhetsbrev

Jag gillar Olas digitala spaningar!

Gillar du det jag gör? Visa gärna din uppskattning genom att donera lite pengar. Det hjälper till att betala för webbhotell och andra kostnader.

Kanske också intressant

Av Ola Andersson

Följ mig på LinkedIn om du vill ha hyfsat regelbundna, portionsförpackade spaningar. Eller varför inte skicka en kontaktförfrågan? Jag är rätt snäll (säger min mamma) och tycker det är kul att träffa människor jag aldrig träffat tidigare. Ja, även om vi inte träffas i verkliga livet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.