Sociala medier-expert – redan ett yrke på väg att dö ut?

En hel massa yrken väntas försvinna de kommande åren. Som en följd av digitalisering, robotarnas intåg eller bara allmänna samhällsförändringar. Vissa kanske snabbare än andra.

Du har säkert sett någon variant på samma tema. De förekommer allt oftare, känns det som. Att en hel massa jobb kommer att försvinna fram till 2030. Men i de här diskussionerna blandas ofta äpplen och päron, här hemma är det inte minst Alexander Bards fel, som konstaterat att hälften av alla jobb kommer att vara borta om 20 år.

Vem vet. Så kanske det blir. Men historien motsäger honom. Istället visar forskningen snarare det omvända: att tekniken har skapat fler jobb än det har eliminerat. Vi har inte sett en skenande arbetslöshet som följd av tekniska skiften (det har funnits, men har då berott på annat, oftast gammal hederlig girighet). Kanske slår inte ens Bards mikrokapitalismprofetia in, där storbolagen dör ut och vi går tillbaka till minimal småskalighet, med tanke på att fler av oss än någon gång tidigare i historien arbetar för riktigt stora företag eller organisationer (inte minst eftersom vi har företag som är större och mer globala än någonsin tidigare).

Jobb kommer inte försvinna, däremot yrken

Vad som däremot rätt säkert kommer att hända är att en hel massa yrken kommer att försvinna. Det har blivit en direkt följd av teknologiska skiften. Arbetsuppgifter har flyttat, effektiviserats eller helt enkelt bara försvunnit. Däremot har det dykt upp nya yrken som tagit dess plats. Visst har människor kommit i kläm och förpassats till arbetslöshet då de inte velat, kunnat eller fått möjlighet att lära om (eller bara en samhällelig inställning, i Sverige har det inte varit fult att som femtioåring sätta sig i skolbänken igen och lära om).

Tio jobb som i princip inte fanns för tio år sedan: SEO-expert, ASO-expert, chef för Digital Banking, Uber-förare, apputvecklare, chattbotsmanusförfattare, bitcoin-tradare, Youtube-stjärna, Snapchat-influencer och Pokemon Go-tränare.

Gemensamt för när vi dödförklarar yrken, inte minst i samma andetag som vi pratar robotar, så är det de enkla jobben vi ser kommer att försvinna. Vi tänker på det löpande bandet och drar då slutsatsen att det är samma slags jobb som kommer att försvinna. Vi kommer ha städrobotar, robotkockar och robotbarnvakter. Men även här börjar det luta åt att det snarare är mer avancerade arbeten som kanske först drabbas av Skynet. Yrken som kräver analys, framförallt snabb analys. Mäklare, alla slags analytiker, testare, affärsutvecklare, UX:are, projektledare. Och chefer.

Sen finns de där jobben som kanske kommer försvinna därför att förutsättningarna förändras. Och då pratar vi inte yrken som funnits i hundra år, utan kanske yrken som inte ens hunnit in i tonåren.

Sociala medier-expert. Ansvarig sociala medier. Redaktör sociala medier. Kundtjänstansvarig sociala medier.

Överhuvudtaget kanske alla yrken som innehåller “sociala medier” ligger risigt till. Ja, eller inte bara kanske – de ligger till och med väldigt sannolikt risigt till. De som jobbar med det här kommer helt enkelt bli av med sina arbetsområden. Och det kan hända riktigt snart.

Vadå sociala medier?

Sociala medier börjar bli till åren. Utgår man från en mer formell definition så har de funnits dubbelt så länge som de flesta som idag jobbar med dem har levt. Det har funnits community-ansvariga, mejl-marknadsförare BBS-moderatorer. Men idag faller exempelvis sällan mejl under någon slags sociala medier-paraply. Det vi pratar om nu är snarare det som hände för ganska precis ett årtionde sedan: när Twitter grundades och Facebook fullt ut lämnade korridorrummet och blev det vi idag känner det som.

Sociala medier som vedertaget yrkesområde är yngre än så. Och som det ser ut nu håller det redan på att passera bäst före-datum.

Sociala medier har blivit en rätt onyanserad samling tjänster och forum, med rätt spretiga syften, målgrupper och innehåll. Lite raljerande skulle man kunna sammanfatta dem med “det däringa nya”. Det som inte fanns när de som sätter etiketter på trender och fenomen växte upp. En av de säkraste åldersmarkörerna kommer förmodligen snart bli att man använder termen “sociala medier”. Och precis som under dotcom-boomen ett decennium tidigare så hinkas helt plötsligt en massa etablerade – och alltjämt relevanta – begrepp ut genom fönstret. Som att de sociala medierna bidragit till att vi blandar ihop strategi och kanal när vi planerar vår marknadsföring.

Och om man ska vara lite krass: att säga att man jobbar med sociala medier är på sätt och vis som att man före millennieskiftet hade sagt att man jobbar med massmedier.

No more social media?

Men att nya mediekanaler klumpas ihop är inte särskilt konstigt. Inte heller något nytt. Vi vet på sätt och vis vad vi menar. Problemet är att företagen som skapat plattformarna som gör att det här yrkesområdet nu finns inte längre vill vara sociala medier.

Tidigare i år kategoriserade Twitter om sin app från “sociala medier” till “nyheter” i Appstore. När Snapchat för bara någon månad sedan döpte om sig till bara Snap Inc. och släppte sina videosolglasögon så konstaterade man samtidigt att man var ett kameraföretag. När Youtube annonserade sina nya social-funktioner så pratade man om “community” och använde inte ens ordet “social”.

Och visst. Vill man vara elak kan man säga att det beror på att de vill distansera sig från giganten Facebook som blivit själva måttstocken för sociala medier. Både vad gäller intäkter och användare. En jämförelse man hopplöst kommer att förlora. Twitter slog sig för bröstet och sa att man skulle bli lika stora som Facebook, men kämpar nu för sin överlevnad. Googles ungefär lika högt svävande satsning att knuffa Facebook från tronen slutade med en av internethistoriens roligaste sågningar. De enda som kaxigt surfar på en framgångsvåg till storebror Facebooks irritation är Snap – men de har insett att sociala medier alltid haft otrogna och flyktiga användare. Kan man få dem att betala för riktiga saker är chansen större att man får en affärsmodell som håller över tid. Så verkar åtminstone resonemanget gå.

Så man skulle kunna avskriva flykten från “sociala medier” med “surt sa räven”. Men nu vill inte ens Facebook kännas vid etiketten längre. Man skulle kunna säga att den slutgiltiga punkten för Facebook som socialt medium (eller åtminstone “bara” som ett socialt medium) kom under F8-konferensen i våras när Facebook släppte sin Messenger-plattform. Saker som Instant Articles och Canvas-annonsformatet syftar båda till att få företag att bygga i och på Facebooks plattformar istället för att länka till sina egna webbplatser. De har bara senaste månaden tagit rejäla kliv mot att få in e-handel direkt på sin plattform (inklusive möjligheten att betala direkt inne i Messenger).

Med andra ord: Facebook vill bli vår enstoppsshop för, tja, allt. En fundamental del av infrastrukturen för vår digitala tillvaro.

Och då är “socialt medium” en helt meningslös etikett.

Social är dött, länge leve social (a.k.a. det nya normala)

Vad som händer parallellt med den här utveckling, inte minst drivet av Facebooks önskan att vi ska lägga all vår tid i deras ekosystem, är att internet håller på att förändras i grunden, vilket gör att vi är på väg in i en postdotcom-värld. Där grunden mer än någonsin är kommunikation. Social interaktion. Inte bara mellan människor som chattar med varandra – utan i vår relation med företag, vår interaktion med våra saker, vår interaktion med digitala tjänster och också på hur vi ser på världen och bygger framgångsrika företag. För att låna en fras från Sarah Larsson Bernhardt och Deeped Niclas Strandh: Social by default.

De som kommer att lyckas här är de som knäckt social-koden. Som lärt sig vad en helt igenom social, digital värld innebär. Vilka framgångsfaktorer och risker som finns. Vilka triggers som kan får kunder att konvertera. Hur man bygger tjänster som inte består av startsidor och webbplatsnavigering.

Det här händer här och nu. Det kommer att vara standard långt innan vi skriver 2030. Kanske redan 2020. Och de som kommer bemästra det här är de som idag jobbar med sociala medier. Som ansvariga, redaktörer, experter eller vad det nu må vara för titel. Men det är inte det yrket de kommer ha då.

De kommer vara nyhetschefer, e-handelschefer, HR-chefer, försäljningschefer, marknadschefer, IT-chefer. VD:ar och styrelseledamöter. De som tar över deras jobb kommer att vara nyhetsredaktörer, konverteringsansvariga, rekryteringsansvariga, kommunikationsstrateger, lösningsarkitekter.

De kommer att bygga nästa generations internet. Morgondagens uppkopplade värld.

Men yrkesområdet “sociala medier” kommer förmodligen aldrig att få handla på Systembolaget.

(Ursprungligen publicerad på LinkedIn 11 oktober 2016.)

Ola Andersson
Följ mig på LinkedIn om du vill ha hyfsat regelbundna, portionsförpackade spaningar. Eller varför inte skicka en kontaktförfrågan? Jag är rätt snäll (säger min mamma) och tycker det är kul att träffa människor jag aldrig träffat tidigare. Ja, även om vi inte träffas i verkliga livet.
Ola Andersson on LinkedinOla Andersson on RssOla Andersson on Twitter

Ola Andersson

Följ mig på LinkedIn om du vill ha hyfsat regelbundna, portionsförpackade spaningar. Eller varför inte skicka en kontaktförfrågan? Jag är rätt snäll (säger min mamma) och tycker det är kul att träffa människor jag aldrig träffat tidigare. Ja, även om vi inte träffas i verkliga livet.

Kommentera

avatar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  Subscribe  
Meddela mig om