Ni har koll på läget så här långt. Efter att Ryssland invaderade Ukraina så drämde framförallt USA och EU till med mer långtgående sanktioner än vad de före angreppet hade flaggat för. De eskalerade dessutom sanktionerna betydligt snabbare än vad jag hade trott. Även hjälpen i andra former, som vapen (vilket inte minst innebar ett historiskt svenskt beslut, att skicka 5000 pansarskott och andra förnödenheter till ett land i krig).
En stor anledning till att världen slutit samman är förmodligen för att Ryssland redan hängde löst i den internationella gilla-listan. Men också för att Ukraina visade sig synnerligen ovilliga att lägga sig ned och bara acceptera sitt öde och för att presidenten Volodymyr Zelenskyj valde att dra på sig uniform istället för att fly landet när de ryska tanksen rullade över gränsen.
En David som alla vill gilla och backa, helt enkelt därför att Goliat på alla vis i det här fallet är så otrevlig.
Sanktionerna har till och med gått så långt att det som lyftes fram som atombomsåtgärden, att stänga av Ryssland från det internationella banköverföringssystemet Swift, redan delvis har börjat användas. (Och ja, atombombsåtgärd är med tanke på omständigheterna ett rätt obehagligt begrepp.) Ryssland är allt mer isolerat, såväl ekonomiskt som, tja, ungefär alla sätt som går.
Men där de vanligtvis långsamt malande byråkratikvarnarna i USA och i EU har snurrat i ett frenetiskt tempo så har det gått desto långsammare bland världens företag och andra kommersiella organisationer. Och det kanske allra värsta är västvärldens techgiganters ovilja att göra något konkret för att straffa eller ens markera mot Ryssland.
Faktum att det snarast har varit en dånande tystnad från deras sida.
Krig på marken och mot sociala medier
Sanningen är som bekant det första offret i krig. Det var därför inte alls särskilt förvånade att beefen mellan Ryssland och de stora amerikanska sociala medierna skruvades upp ytterligare ett par snäpp när kriget inleddes.
Det dröjde inte särskilt länge innan ryska regimen krävde att Facebook (tjänsten alltså, som fortfarande heter Facebook) skulle sluta censurera ryska medier (ja, i praktiken statsmedier, eftersom det nära nog är de enda som finns kvar). ”Censur” som i att Facebook vägrade gå med på en begäran från Ryssland att föregaget skulle sluta faktachecka och därmed bullshitta innehållet som regimen kablade ut via landets medier.
Det i sin tur gjorde att Ryssland gjort som de har gjort tidigare när utländska stora plattformar inte ville spela boll – de började strypa trafiken till Facebook. Att få användare att tröttna när allt går i sirapskvicksandstempo istället för att aktivt blocka tjänsten. Även Twitter drabbades av samma öde.
Förhållandet mellan Ryssland och Facebook blev inte bättre när Facebook även begränsade åtkomsten till några av de ryska statliga medierna i Ukraina.
Men Meta stannade inte där. Företaget gick även ut med att de stoppar alla möjligheter för ryska statsmedier att köra annonser mot eller på andra sätt tjäna pengar på sitt innehåll. (Även om det inte är helt klart så utgår jag från att det inte bara gäller Facebook utan även Instagram.)
Ungefär samtidigt gick även Youtube ut med att de gör samma sak – slutannonserat för kanaler kontrollerade av ryska regimen. Precis som Meta så begränsar Youtube också några av dessa kanaler i Ukraina. Och i både Metas och Youtubes fall så handlar det om globala annonsseringsstopp för de aktuella kontona. Inte bara för innehållet som kablas ut i Ryssland, alltså.
Dessutom så gick Elon Musks SpaceX ut med att de aktiverar sitt rymdinternet i Ukraina som 29:e land ut, för att hjälpa Ukraina behålla kontakten med resten av världen i takt med att Ryssland aktivt jobbar för att sänka internet i Ukraina.
Bra insatser, alltså. Men nu pratar vi inte om vilka företag som helst. Vi pratar om några av världens största och viktigaste bolag. Och i det ljuset är insatserna rätt… klena. Om jag ska vara snäll.
Det går trots allt fortare att räkna upp allt som techjättarna INTE har gjort för att straffa Ryssland.
Faktum är att de åtgärder som de har vidtagit mer än något har handlat om att stoppa en rännil för att säkerställa att den stora intäktsfloden ska kunna forsa på precis som vanligt.
Techbolagens sanktionspaket är smärtsamt tomt
De kanaler och konton som har förlorat sina annonseringsmöjligheter får däremot fortsätta lägga upp sitt propagandainnehåll. Att spridningen har begränsats i Ukraina är ett svar på begäran från landets regering, inte på initiativ av Meta eller Youtube. Visst, Youtube kommer också skruva ner antalet gånger som de Putin-kontrollerade kontona rekommenderas, men de kommer alltså fortsätta kunna lägga upp innehåll och, kan vi anta, kommer fortfarande rekommenderas av Youtube – om än i mindre utsträckning.
Men som sagt. Innehållet kommer alltså finnas kvar. Och fyllas på.
Såväl Meta som Google lär argumentera att innehållet inte bryter mot plattformarnas riktlinjer – och att de tar ner eventuellt innehåll som faktiskt gör det. Men att de inte stänger kontona helt handlar förstås om att de inte vill stöta sig ännu mer med Ryssland. Och genom att innehållet finns kvar så finns det anledning för människor att komma tillbaka till Facebook och Youtube. Och varje besök innebär som bekant potential för annonsvisningar.
Men Google och Meta är förstås inte de enda techjättar som rätt direkt berörs av invasionen. Apple är det techbolag som kanske bättre än något annat har bemästrat balansgången med att inte stöta sig med någon. Alls. Det känns nästan så, åtminstone (även om utvecklare bakom appar som kastats ut från Appstore eller Epic Games säkert inte håller med).
Och är du ett av världens största och mest inflytelserika företag så kommer det som ett brev på posten att folk i kris vänder sig till dig. Som Ukrainas vice statsminister Mykhailo Federov. I ett öppet brev till Apples VD Tim Cook uppmanade Federov iPhone-tillverkaren att sluta sälja sin produkter i Ryssland. Och att stänga ned Appstore i landet.
Vi kan nog utgå från att sannolikheten att det kommer hända är väldigt låg. På samma sätt som sannolikheten är låg att Google skulle göra motsvarande. Eller att Google skulle stänga ned Youtube eller sin sök. Men jag har heller inte hört flaska om att Microsoft, Amazon eller Google skulle sparka ut ryska företag från sina molntjänster (däremot har även Microsoft plockat bort statsmedier från flera av sina tjänster – efter det att EU svartlistat kanalerna). Överlag är det få som vill ta det steget. Fine att stötta Ukraina allt man bara kan, men att aktivt avstå från försäljning i Ryssland innan sanktioner skulle tvinga fram det (vilket var precis varför en av världens största chiptillverkare införde sanktioner mot Ryssland)? Skulle inte tro det va?
Vi har sett exempel på det här. Som att en av världens största chiptillverkare TSMC införde sanktioner mot Ryssland. Eller att lastbils-Volvo stoppar sin produktion i Ryssland. Men i båda fallen handlar det just om att sanktioner har tvingat fram det.
Eller för den delen, selektiv inkonsekvens: att H&M har stängt sina butiker i Ukraina men håller dem öppna i Ryssland. Eller att SpaceX öppnar sin internettjänst Starlink i Ukraina medan Tesla fortsätter sälja bilar i Ryssland.
Och kinesiska TikTok? De har väl överhuvudtaget inte gjort något alls. Precis som hemlandet.
Intäkterna först, Ukraina betydligt längre ned i priolistan
Finns det argument att inte dra till med de här åtgärderna? Visst. I H&M-fallet handlar det i Ukraina-fallet om oro för medarbetarnas säkerhet (antar jag), medan samma risk inte föreligger för dem som arbetar i de ryska butikerna. I samtliga fall är det dessutom åtgärder som skulle kunna sägas slå brett mot ryska allmänheten och inte mot Rysslands regim.
Apple kan motivera beslutet att hålla Appstore öppet med att det är en fråga om demokrati och risk för att ryssarna annars skulle var utlämnade till Kremls propagandamaskin samtidigt som att det skulle minska människors möjlighet att tjäna pengar. Meta och Youtube kan säga ungefär exakt samma sak.
Och de skulle ha rätt. Appstore och Facebook är massiva ekonomier på egen hand. Även utanför plattformarna. Eller rättare sagt – att det är tack vare att de finns som många kan livnära sig. Det har såväl Apple som Facebook påmint oss om vid flera tillfällen. Även andra, som Google.
Även om de amerikanska techjättarna inte är lika dominerande i Ryssland som i många andra länder så lär de fortfarande stå för rejält stora delar av landets ekonomi.
Rejäla sanktioner från de stora techbolagen mot Ryssland skulle alltså kunna få rätt stora konsekvenser. En total nedstängning av tjänsterna och därmed möjligheterna att tjäna annonspengar eller säkerligen i många fall i praktiken stoppa småföretagares möjligheter att bedriva sin verksamhet. Centrala delar i ryssars mobiltelefoner skulle därmed sluta fungera.
Ett företag som Meta skulle dessutom kunna stänga bara Facebook och Instagram och låta Messenger och, i praktiken främst, WhatsApp rulla vidare. Att behålla kanalerna som möjliggör kommunikation öppna, men stänga plattformarna för bred informationsspridning – läs: propagandamaskineriet – som även är viktiga komponenter i vanliga ryssars vardag vad gäller annat.
Det skulle slå för brett mot människor som inte är skyldiga till invasionen. Men det skulle också precis kunna vara poängen. Vända ryssar mot sina ledare, som invaderar grannländer bara för att utöka sitt territorium och inte förlora makt – eller att en före detta Sovjetrepublik lyckas blomstra helt på egen hand.
Men det lär inte hända. Apple, Meta och Google och de andra stora techbolagen kan lägga lite pengar på att stötta ukrainarna, men att frivilligt ge upp intäkter och kanske en hel marknad? Not so much. Det är synd om Ukraina, men inte så synd. För vad det i praktiken handlar om är att företagen vill tjäna pengar. Förstås.
Men officiellt kommer det alltså heta att de inte vill straffa vanliga ryska konsumenter. Att använda dem som spelpjäser för att trycka på för en förändring och ett slut på invasionen. Och i Googles och Metas fall kommer det här klinga extremt jävla illa.
Hot mot EU, tystnad mot Ryssland
Minns du 2019? När Google lobbade som mest mot EU:s upphovsrättsdirektiv? Framförallt mot den del som skulle tvinga Google att dela annonsintäkter från sin sök- och nyhetsaggregeringsverksamhet med publicister? Ett lobbande där Google gärna återkom till hotet att de kanske skulle lämna EU om de inte fick som de ville? Något som de också hade gjort i såväl Tyskland som Spanien när de två länderna sjösatte liknande lagstiftning före upphovsrättsdirektivet.
Det gick så långt som att Google till och med tog fram exempel på hur bedrövligt tomma sökresultaten i EU skulle bli om Google skulle ändra för att slippa betala publicisterna.
Eller början av förra året, när Facebook beefade med Australien om exakt samma sak: att betala för nyheter som delades och spreds på plattformen. Här hotade Facebook med att blocka australiska publicisters nyheter från plattformen – vilket var precis som skedde när Facebook inte fick sin vilja igenom. Under några dagar så kunde vare sig australiska publicister eller australiska Facebook-användare se eller dela nyheter på Facebook. Inte ens från utländska nyhetssajter.
I båda fallen handlade det om åtgärder som i allra högsta grad drabbade ”oskyldiga”, alltså helt vanliga internetanvändare och konsumenter. I båda fallen skramlades det dessutom med hot att företagen helt skulle stänga ned sina tjänster i de aktuella regionerna. Och i båda fallen använde Facebook och Google sina egna användare som bönder för att driva fram förändringar på det politiska schackbrädet. Deras proxykämpar mot den onda motståndarsidan.
Den stora skillnaden var att det den gången var Facebooks och Googles affärsverksamheter som var den goda sidan. Företagen lobbade som bara den för att piska upp användarna så att de skulle vända ilskan mot sina ansvariga politiker och därmed säkerställa att techbolagens vinster inte skulle äventyras.
Men nu? När en av världens (trots allt) supermakter bokstavligen talat rullar in i ett grannland bara för att en diktator ska kunna klamra sig fast vid makten? När David är vanliga människor som tillverkar molotovcocktails hemma i badkaret för att skydda sina liv och sitt land? Då rullar Metas och Googles verksamheter på när nog som om inget har hänt.
Och den här gången har vi inte ens fått ett endaste litet hot om att Meta eller Google ska lämna Ryssland. Till skillnad från när när Facebook och Google femårsttrotsade därför att EU och Australien ville att skulle dela med sig av hinken till de andra barnen i sandlådan.
Minns i november
Frågan är förstås vad som händer nu. Kommer techbolagen självmant att dra fram sina egna atombombsåtgärder som de massiva ekonomiska supermakter de är? Jag är väl, ska vi säga, lite tveksam. men konstigare saker har hänt.
Det kanske blir så att Apple och Google stänger sina appbutiker och andra tjänster i Ryssland och slutar sälja sina produkter där. Att Meta stänger av tillgången till Facebook och Instagram. Att molnföretagen och till och med TikTok steppar upp och drar åt tumskruvarna på den ryska krigsmaskinen.
Men mer sannolikt är väl att OM något liknande händer så beror det på att politiker pekar med hela handen snarare än att företagen själva gör det.
Har vi tur så är det här snart överspelat. Åtminstone det mest akuta. Att Ryssland villkorslöst drar sig tillbaka och sanktionerna mot Ryssland och Belarus kan skruvas tillbaka något snäpp – en nivå där de å andra sidan sannolikt kommer att ligga kvar ett tag.
Men oavsett hur det går så kan det vara läge att påminna techbolagen, nästa gång de femåringstrotsar med nedstängningshot mot EU eller något annat icke-krigförande, icke-diktatorstyrt land, om den där vintern 2022. Och hur de agerade då.
Prenumerera på mitt nyhetsbrev
Jag gillar Olas digitala spaningar!
Gillar du det jag gör? Visa gärna din uppskattning genom att donera lite pengar. Det hjälper till att betala för webbhotell och andra kostnader.