Spaningar inom tech och sociala medier från veckan som har gått.
Övriga delar i sammanställningen
Del 1: Sociala medier, Sök/SEO, Detaljhandel/e-handel
Del 3: Ekonomi och finans, Övrigt
Strömmade medier/Prenumerationstjänster
Amazon Live – Amazons satsning på liveströmningsshoppande
Liveströmningsshoppandet rockar i Kina (säkert även i andra delar av Asien). Retailtainment. Klart Amazon vill vara med på tåget. Nu gör man ett nytt försök på det här området med Amazon Live.
Likt övriga liknande initiativ pratar vi i stort en hippare version av TV-shop. I Amazons fall kommer kanalen ha en blandning av dedikerade programledare och rena varumärkesavsnitt, där varumärken alltså kan köpa sig till sändningstid i kanalen.
Finns en dedikerad app för innehållsskaparna, Live Creator, där varumärken kan sända, se statistik och chatta under sändningar. Funkar både på webben och i Amazon-appen.
Känns som sagt som just ytterligare ett skyltfönster, även om det finns interaktiva chattmöjligheter under sändningar. Det intressanta blir att se vad Amazon kan ha för framtidsplaner. Antingen om man ser det här som en möjlighet att göra en TikTok/WeChat och låta influerare ha egna kanaler (Amazons Youtube-partnerprogram finns ju trots allt, så steget är inte jättelångt) – eller om man kommer uppmuntra varumärken att sponsra användare att bli ambassadörer som programledare. Retailfluencers.
Och Amazon håller förstås i och med det här på att skapa en egen social plattform. En e-handelsversion av Twitch. Om de är beredda att ta det steget.
Apple kan presentera sin nyhetsprenumerationstjänst 25 mars
Nu kan det vara dags för Apples första produktpresentationshappening 2019. Enligt uppgifter från BuzzFeed kommer det gå av stapeln 25 mars. Vad kommer presenteras? Oklart, förstås. Men uppgifterna gör gällande att det kommer att handla om Apples nyhetsprenumerationstjänst.
Kan förstås handla om mer – eller annat. Att Apple presenterar sin egen videoströmningstjänst skulle kunna passa in. Att man alltså satsar på ett event kring tjänster i allmänhet och prenumerationer i synnerhet.
Vill Apple ha 50 procent av intäkterna för Apple News?
Hur mycket ska publicister betala för att få vara med i Apples nyhetsprenumerationstjänst News? Tja, vad sägs om 50 procent av intäkterna? Det är… rätt saftigt. Till och med för att vara Apple.
Nu baseras det här på uppgifter från The Washington Post, så det är väl ännu inte den officiella siffran. Men är det så (inte helt orimligt, är Apple trots allt) så kan man fatta att det kan bli lite svårsmält. Publicister ska tydligen inte heller få tillgång till kunders e-post eller kreditkortsinformation.
Men några invändningar mot ett par av slutsatserna i Verge-artikeln.
Nyhetspublicister håller på att genomgå samma stålbad som musikindustrin i början av seklet. Värdet på nyheter, likt musik, har sjunkit. Vi är inte beredda att betala lika mycket längre. Skivbolagen insåg det till sist (tog bara sisådär 20 år) och nu är det alltså nyheternas tur. När styckpriset inte längre kan väntas bli lika högt måste man istället satsa på volym. Precis det som händer med dagens strömningstjänster.
Som det verkar kommer intäkterna fördelas på tillbringad tid (ja, och förstås grundförhandlingar). Ju mer TID användare tillbringar med ditt innehåll, desto mer pengar får du som publicist. Det är, om man så vill, en kvalitativ parameter. Om du skapar innehåll som engagerar läsarna, snarare än klickrubriker och ytliga texter, så kommer det gynna dig.
Invändningen mot att man inte får direktlänk till kunddatan fattar jag – men det är samtidigt något jag aldrig har förstått med hur tidningar tar betalt. Varför måste man skriva upp sig på prenumeration – dessutom identifierbar sådan – när tidningarna så ofta pratar om att det viktiga är att betala för bra journalistik.
Även här en parallell till musikströmmandet: skivbolagen förväntar sig knappast att få e-postadresser eller kreditkortsinformation till sina slutkunder (varför publicister överhuvudtaget skulle förvänta sig få kreditkortsinformationen är kanske det märkligaste här). Även här: algoritmer och användarbeteende kommer säkerligen hjälpa till att lyfta fram det material man är intresserad av – men här handlar det om att bygga relation via kvalitet för att på så sätt få volym (ja, tid alltså – internets viktigaste valuta).
Att även denna artikel vinklar det som att det är Apple som är i störst behov av att få den här tjänsten att snurra så, tja, jag tror (likt iTunes och Spotify) att det i slutändan är publicisterna som behöver den mest. För det är ju precis det här vi vill ha, även för nyheter: allt samlat på ett ställe, till en enda prenumerationsavgift.
Den kommer inte vara lika hög vad en prenumeration på en enskild publikation är. Men även här: för 30 år sedan var vi beredda att betala 159 kronor för tio låtar. Idag är vi beredda att betala 99 kronor i månaden för alla låtar som någonsin har skrivits.
Och det går att få snurr på verksamheten även på detta sätt. Universal Music gick bara häromdagen ut och sa att deras 2018 var ”det bästa året någonsin för ett musikbolag”. Någonsin.
Det är den här världen som världens nyhetsmedier allt mer kommer behöva förlika sig med.
Apple News – kvalitetsjournalistikens räddning?
Schibsted redovisar förluster och Breakit konstaterar att räckviddsmedia har ett stålbad framför sig. Om vi bortser från ett och ett halvt fel i artikeln (stålbadet har pågått ett tag och tidningssajterna har aldrig erbjudit gratis innehåll – någon gång) så är det förstås en korrekt observation.
Tidningssajterna har krasst talat inte rört sig en millimeter sedan de lade upp sina första papperstidningar på nätet. Det enda som egentligen har hänt är att annonserna blivit allt större (finns det någon av de stora som inte har en takeoversplash innan man kommer in på innehållet?) Som konstateras i artikeln är det förstås Google och Facebook som till stora delar äter reklamkakan. Förstås mycket bara för att vi är där – men också för att de visat att det går att göra reklam som inte är banners. Eller andra former av ”aktivt” avbrytande reklam.
Igår kom nyheten att Apple kan vilja ha 50 procent av intäkterna från publicisterna för att vara med i Apples ”nyhets-Spotify-tjänst”. Rätt saftigt, även för att vara Apple. Men om alternativet är att förändra sin affärsmodell från insidan (som gått sådär under de 30 år som vi har haft internet) så kanske det kan vara ett alternativ.
Som jag skrev om igår är en Apple-lösning helt i tiden. Vi vill ha allt på ett ställe. Betala på ett ställe. Går inom i princip alla strömmade medier nu – men inte på nyhetsområdet (nu avser jag betaltjänst och inte typ RSS-aggregering).
Men det här betyder också att vi är beredda att betala mindre. 99 kronor i månaden för alla låtar som någonsin gjorts istället för 159 kronor för tio låtar. Då krävs istället volym. Räckvidden kommer alltså fortfarande vara sjukt viktig.
Men vi pratar om annan slags räckvidd. Vi pratar om plattformsräckvidd och kvalitetsräckvidd. Att man finns där kunderna förväntar sig att produkten finns (på det sätt som kunden önskar). Och om intäktsdelningsmodellen, som verkar bli aktuell för Apple News, bygger på hur lång tid man tillbringar med en viss publicists innehåll så handlar det mycket mer om att erbjuda engagemang OCH kvalitet. Inte klickfiskerubriker och artiklar som består av två meningar.
Och visst. Strömningsmodellen betyder mindre intäkter per enhet. Krävs stora volymer för att komma upp i det. Ett vanligt klagomål inte minst från skivbolagen. Det slutade med småduttanden. De första åren. I takt med att strömmandet ökat så visade det sig att det gick att få till höga volymer – om man bygger tjänster på andra sätt än den typ av musikdistribution som tidigare var rådande. Universal Music gick häromdagen ut med uppgifter om att det bolagets 2018 var ”det bästa året för något musikföretag någonsin”. Någonsin. Alltså bättre än under den fysiska skivförsäljningens gyllene era: 90-talet.
Känns som att vi nog kan vara rätt säkra på att det inte kommer vara publicisterna själva som lyckas skaka om sina egna affärsmodeller. Det kommer, även här, behövas initiativ utifrån.
I det sammanhanget kanske inte ens 50 procent av intäkterna är en så hög kostnad. Trots allt.
Apple gör det enklare att hantera Appstore-prenumerationer
Det florerar rykten om att 25 mars är datumet för Apples första produktpresentationshallabalo. Mer specifikt spekuleras det i att Apple då kommer att presentera sin nyhetsprenumerationstjänst. Som i sin tur tros kunna vara ett Spotify för nyheter.
Men det kan förstås komma mer (ja, eller något helt annat…) Som Apples egna videoströmningtjänst. (Som skulle kunna heta, om jag spekulerar vilt, något så exotiskt som ”Apple Video.) Kort sagt att det skulle bli ett prenumerationsevent.
Vad som talar för att en eller båda av dessa verkligen är nära förestående är att Apple i sin senaste iOS-uppdatering gjort det enklare och tydligare att hantera sina prenumerationer. Så, tja, there’s that.
Amazon köper filmrättigheterna till sina egna böcker
Ekosystem i metaversion. Lagom till Alla hjärtans dag släppte Amazon åtta Kindle-noveller av författaren Michelle Miller. Att Amazon släpper böcker är förstås inte alls ovanligt. Inte heller att man, som här, är förläggare till böckerna.
Däremot har Amazon nu för första gången också köpt film- och tv-rättigheterna. Typ av sig själv.
Marknadsplats, bokförläggare, manusförläggare, film- eller tv-producent och distributör av det strömmade slutresultatet. Keep it in the family.
Universal Musics 2018 var det bästa året någonsin – för något musikbolag
Ni vet det där med att fysiskt paketerad musik, den som skivbolag alltid har föredragit när de sett tillbaka på nittiotalets skivförsäljningsera med rosaskimrande nostalgiska ögon, är mycket bättre för intäkterna än strömmad musik? Förstås helt sant. För 25 år sen kunde vi tänka oss att betala typ 150 spänn för tio låtar. Numer går gränsen strax under hundralappen för ungefär alla låtar som någonsin har spelats in.
När värdet på musik (tyvärr) har devalverats rätt ordentligt är det förstås istället volym och bekvämlighet som är räddarna i nöden. Vivendi har inte kvartalsrapporterat än, men har redan släppt lite siffror om sitt underbolag Universal Music. Som att Universal-artister, bara det skivbolagets artister, har strömmats över 1 biljon gånger senaste året.
Det är 83 miljarder strömningar i månaden det. Eller 2,7 miljarder strömningar – om dagen. Bara för Universal.
Men inte nog med det. Enligt Universal var 2018 ett nytt rekordår. Inte bara för Universal och inte bara för strömmad musik – utan ”the best year for any music company ever”.
Det om något måste väl vara själva definitionen på ett definitivt paradigmskifte.
Universal Musics musikströmningsverksamhet satte nytt rekord 2018
I förra veckan gick Universal Music (UMG) ut och konstaterade att företagets 2018 var ”det bästa ret för ett musikföretag någonsin”. Vilket i så fall skulle vara ett definitivt paradigmskifte vad gäller musikkonsumtion.
Nu vet vi va det här innebär i reda siffror. 2018 omsatte UMG totalt 6 miljarder euro med en vinst (EBITA) på 902 miljoner euro. Tittar vi bara på musiken så stod denna för 4,8 miljarder euro (+9,8 %). Den strömmade musiken stod för 2,6 miljarder euro (+37 %). 54 % av alla musikintäkter. Den fysiska försäljningen minskade däremot med 16 % och de digitala nedladdningarna med 26 %. Inte oväntat.
Lite mer oväntat är vad som håller på att hända med UMG. Och TV4.
I Bonniers kvartalsrapport igår var TV4 något av en lysande stjärna. Där Bonnier-tidningarna har problem redovisade TV4 rekordvinst och beskrevs som ett av Europas mest lönsamma TV-hus. Men Bonnier är i full gång att sälja just TV4 till Telia. Och Vivendi preppar UMG för försäljning. Två kassakor dumpas alltså.
Det skulle man kunna tolka som att Bonnier inte tror långsiktigt på TV4 som koncept i det nya digitala landskapet. Säljer nu hellre än att ställa om sen. Samma för Vivendi.
Att se om köparna av TV4 och UMG gör ett klipp, eller sitter med svarte petter om några år.
Spotify släpper exklusiv The Clash-poscast – med Chuck D som berättare
Såååå…. Spotify rivstartar efter sina två poddplattformsuppköp. Släpper direkt en Spotify-exklusiv podcast med: Chuck D.
Så vad kommer då temat bli när man har lyckats locka ombord en av hiphopens genom tiderna allra största? En historisk dokumentär som doftar New York-sjuttiotalsgraffiti? En bitande uppgörelse med USA:s klass- och raskamp?
Mmmmmmnej. Chuck kommer vara berättarrösten i poddserien ”Stay Free: The Story of the Clash”. Och då inte som i en socioekonomisk eller kulturell clash utan som i The Clash. Punk/postpunk-bandet The Clash.
Okej att Chucks röst i sig i princip räcker för att jag ska bli sugen på att lyssna på ungefär vad som helst. Men… jag vet inte. Så många frågor just nu.
Kommer vi kunna påverka hela säsonger av TV-serier med de val vi gör när vi tittar?
Sparar Netflix dina val i den interaktiva tv-serien Bandersnatch? Det är klart att de gör. En forskare upptäckte det när han GDPR-begärde ut sin information.
Artikeln går igenom att det här är ännu ett klantigt techtabbe som hade kunnat avhjälpas genom tydlig kommunikation. De flesta bryr sig säkerligen inte om det, men nu kan det bli skriverier som Netflix enkelt hade kunnat undvika.
Men jag tänker fokusera på något annat: tänk om det här skulle bli verklighet på en mycket längre horisont? I Bandersnatch-fallet handlade det om en begränsad tidsrymd, men tänk om tv-serier skulle bli som den The Walking Dead-serie som artikeln skriver om? Där val du gör i den första scenen i säsong ett kan påverka en scen i säsong sex? Eller rättare sagt: att i princip alla val du gör påverkar historien?
Det här skulle förstås bli ett inspelnings- och planeringsmeck av guds nåde – och skulle säkerligen vara svårt att försvara ekonomiskt (för att inte tala om alla förvirrade diskussioner om en serie). Men det skulle också kunna betyda personaliserade serieupplevelser på riktigt – och att tittare inte bara bingetittar en gång, utan flera. (Och kanske rentav unika shoppingupplevelser längs med vägen som bara kan låsas upp vid rätt kedja av val.)
AI – artificiell intelligens/Digitala assistenter
Baidu öppnar AI-styrt katthärbärge
Ha. Skönt initiativ från Kinas största sökmotor Baidu: ett AI-styrt katthärbärge.
Baidus AI-lösning ska kunna identifiera 174 olika kattraser och öppna en kattlucka om de ser en katt framför ingången. Kan också känna igen om en katt är sjuk (inflammation, hudproblem, skador och några till). Om den ser en katt som är sjuk så kan de anställda på härbärget pingas om att katten behöver särskild tillsyn.
Och självklart har AI:n koll också på hundar. Mer specifikt så släpper den inte in några hundar. Förstås.
IoT – internet of things
Apple-patent för att låsa upp bilar med ansiktet
Ännu ett Apple-patent, som sett dagens ljus nu (men är från 2017). Inom ramen för Apples av/på-bilprojekt. Möjlighet att låsa upp bilen med Face ID.
Det här är ett område där det egentligen är konstigt att det inte har gjorts större framsteg. Våra egna kroppar börjar bli allt mer centrala som identifierare gällande, tja, det mesta. Den största fördelen är förstås att vi alltid har våra kroppar med oss, men det kan också innebära en betydligt högre grad av säkerhet.
Visst knäcks alla former av biometrilösningar ungefär samma dag som de är ute – men det är ofta via ganska avancerade flerstegsåtgärder. Något som förmodligen inte kommer vara något som gemene man behöver oroa sig för. Men om vi börjar koppla ihop alla unika delar som finns i och på våra kroppar (fingeravtryck, temperatur, iris, ansikte, örgongångar och allt vad det nu kan tänkas vara) så börjar vi få säkerhetslösningar som är riktigt svåra att knäcka, samtidigt som det som sagt är intuitiva för användaren.
Inte så att det inte finns problem med det här – rätt många, om man så vill. Men gränsen mellan våra uppkopplade liv och våra fysiska kroppar (på flera sätt) kommer suddas ut mer och mer. Och i rätt snabb takt.
1 av 6 amerikaner äger nu en smartklocka
Ännu ett område som inte hade vett att bara kasta in handduken när det började dödförklaras för några år sen: smarta klockor. Enligt siffror på The NPD Group sitter det nu smartklockor på en av sex amerikaners handleder.
Vilket förstås för oss över på domedagstongångarna (BRING OUT YOUR DEAD!) kring mobilförsäljning i allmänhet och iPhone-försäljning i synnerhet. Vad vi sannolikt upplever just nu är peak mobile. Och då inte bara att vi har kvar våra mobiler längre eftersom utvecklingen inte går lika snabbt längre, utan för att vi börjar få så många andra sätt att koppla upp oss.
Eller så här: mobile first har aldrig handlat om den mobila prylen. Det har alltid handlat om det mobila beteendet. Att vi kan komma åt och göra allting överallt alltid. Problemet är att i och med prylen och beteendet varit en och samma så finns det ett likhetstecken. Vilket i sin tur har lett till att mobile first betyder ett grafiskt gränssnitt som går att använda på en glasskiveförsedd metall- eller plastklump.
Precis som många företag höll fast vid datorwebbar alldeles för länge så kommer företag krama dagens mobiltelefon långt bortom bäst före datumet.
Tesla bjuder på Tillbaka till framtiden-påskägg
Teslas teknik är sjukt imponerande. Bara häromdagen pushade de ut två mjukvaruuppdateringar som ger ny smart funktionalitet i befintlig hårdvara. Men det här är snäppet vassare. En funktion som förvandlar hela Teslan till en Tillbaka till framtiden-DeLorean. Komplett med måsvingsdörrar. På mjukvaruväg. DET är ingenjörskonst det.
(Okej, det KAN vara så att det är ett väldigt snyggt och roligt påskägg. Eventuellt.)
Hur ska mjukvaruuppdateringar av bilar kvalitetssäkras?
Tesla trycker ut två nya mjukvaruuppdateringar. Den ena ger blinda vinkeln-varning och den andra gör att man kan ställa in så att backspeglarna automatiskt fälls in baserat på plats. Med andra ord, om du har smalt med utrymme på jobbparkeringen kan du ställa in så att backspeglarna automatiskt fälls in när du kommer dit och fälls ut när du kör därifrån.
Några kommentarer:
Backspelgelgrejen är ännu en smart minifunktion som gjord för vårt bekvämlighetsknarkande. Leta efter de självinfällande backspeglarna i din organisation och i din verksamhet för ökad kundnöjdhet.
”Gammalt” bilköp har handlat om att i förväg betala för extrafunktionalitet. För Tesla-ägare börjar det bli standard att få mer funktionalitet, på köpet, i efterhand – via mjukvaruuppdateringar. Även här lär Tesla påverka synen på bilköp (-hyrning, -leasing, -delning etc.)
I förra veckan hamnade Tesla på lite krockkurs med Transportstyrelsen som inte ville godkänna trådlösa mjukvaruuppdateringar. Frågan är intressant. Med tanke på att vi pratar fordon så vill vi ha hög säkerhetskontroll. Frågan är bara hur det ska hanteras. Får vi ett kontrollerat Appstore eller ett vilda västern-Google Play? (Med tanke på vad vi pratar om här vet jag vad jag föredrar.)
40 länder enas om nya säkerhetsregelverk för bilar
Bra grej. Fyrtio länder, som Japan och EU-länder, har ställt sig bakom ett utkast för regelverk för säkerhetsanordningar på bilar. Tänkt att bli obligatoriskt från 2020 för alla deltagande länder. Bilar måste då exempelvis utrustas med bromssystem som kan hantera automatiska inbromsningar.
Då tänker jag ett steg längre. Ett gemensamt regelverk betyder förhoppningsvis också standarder. Standarder kan betyda enklare möjligheter att kommunicera. Även för uppkopplade prylar. Som självkörande bilar.
I det här fallet är det förstås jättebra med system som kan bromsa direkt när de känner av behovet. Men många gånger handlar krockar om att flera bilar kör in i varandra. Eller bara misskommunikation mellan förare. Det finns redan tankar och forskning kring att låta självkörande bilar prata med varandra.
I en standard av det här slaget skulle exempelvis en bil där autobromsen utlöses kunna kommunicera detta till fordonen i dess närmaste omgivning. Som varning så att även dessa bilar direkt börjar bromsa in, även om själva olyckan har hänt så långt fram att bilarna längre bak inte ens kan se den.
Bekvämlighetsekonomin
Cykeldelning tar kunder från bildelning i San Francisco
Lite glädjande siffror från Jump, cykeldelningstjänsten som Uber numer har köpt. Jump växer – på bekostnad av Uber. Folk väljer alltså allt mer cykel, så till den grad att antalet Uber-åkningar har gått ned.
Tre månader efter uppköpet så hade antalet Uber-körningar minskat med 10 procent i San Francisco Men kombinationen Uber plus Jump hade ökat med 15 procent. Det ökade alltså på totalen, men ett skifte mot de tvåhjuliga formatet. Och under rusningstid minskade Uber-körningarna ännu mer – som förklaring ges att man väljer cykel för att komma fram fortare.
En viktig anledning till att i princip alla mobilitets(delnings)företag numer också har cykel- eller scooterverksamhet är för att kunna äga en störra kaka av det totala transportbehovet. Men nu börjar det alltså också se ut som att vår bekvämlighetsdriv också leder till fler miljövänligare – och mer utrymmeseffektiva – resor. I vissa fall för att det är något som kunder aktivt önskar – eller just för att det blir billigare, snabbare, smidigare och bekvämare.
Visst, nu pratar vi om ett siffror avgränsade till en amerikansk stad. Men oavsett. #win för miljön.
Airbnb siktar på paketresor
Airbnb kommer inte börja sälja flygbiljetter. Eller ha egna flygplan. Asapromiss.
Handen på hjärtat så tror nog inte ens Airbnb särskilt mycket på det uttalandet. Och då främst inte för att man nu rekryterat en flygtungviktare utan för att Airbnb så sakteliga har jobbat sig in i allt fler områden relaterade till själva uthyrandet.
Nej, Airbnb lär knappast börja sälja flygbiljetter eller ha en egen flygplansflotta i år. Eller nästa år. Men sen? Well…
Mobilt
Google kan vara på gång att släppa en billigare Pixel-modell
Känns som att det finns en rätt stor konsensus kring att Googles Pixel-telefoner kan vara ungefär så bra mobiltelefoner man kan få tag i. Finns bara ett problem: det är ungefär ingen som köper dem. Ens där de säljs.
Nu kommer uppgifter att Google siktar på att ändra det här genom att släppa sin första icke-premiummobil under Google-flagg. Målgrupp: priskänsliga kunder och tillväxtmarknader. Pris: under iPhone XR, dvs. billigare än 749 dollar.
Finns förstås (minst) två uppenbara problem med den här strategin. Den ena är att om Google på riktigt vill kapa åt sig marknadsandelar så måste de ner en bra bit under de 749 dollarna, med allt det innebär med prispressträsk och hård konkurrens. Det finns rätt stor risk att telefonen ändå inte kommer bli tillräckligt billig.
Det andra problemet är det vanliga: varför välja en Android från Google? Att man får ett rent Android och den sannolikt bästa mobilkameran bryr sig de flesta nog inte om. En Samsung, Huawei eller Xiaom funkar lika bra Skillnaderna är numer så små och, tja, samtliga de tre är betydligt bättre än Google både vad gäller konsumentförpackande och marknadsföring.
Jag misstänker att även en midsegmentspixel mest skulle bli aktuell för de riktiga technördskramarna. Precis som tidigare modeller.
Ännu fler brott mot Apples regler – hårdare regler på gång för utvecklarlicenser?
Har du ett enterprise-utvecklarkonto för Appstore? It’s been a long time coming, but a change is gonna come. Kan vi nog utgå från.
Lite recap: det som började med avslöjandet att Facebook och Google brutit mot användarvillkoren för enterpriselicenser (för att kunna samla in ännu mer data om vad folk gör i sina mobiler) fortsatte sedan med att porr- och spelappar visade sig ha missbrukat licensen på samma sätt för att runda Appstore och har nu kommit fram till insikten att även pirater lever och frodas här. Knäckta gratisversioner av betalappar sprids via utvecklarlicenser och direktnedladdning.
Ett första steg verkar vara att Apple kommer att börja kräva tvåfaktorautentisering för enterprisekonton, men med tanke på att det här börjar dra iväg på rena Cambridge Analytica-vis varumärkesmässigt så skulle jag tro att vi kommer att se en betydligt större insatser på det här området närmaste tiden. Vi pratar lite som den slägga Facebook drämde till med när dataläcksupptäckterna florerade som mest: typ stäng ner allt.
Vi kan nog utgå från att enterprisekonton – mer specifikt möjligheten att distribuera appar vid sidan av Appstore – kommer att styras upp och begränsas ordentligt. Kraven för att få ett enterprisekonto lär höjas, straffen vid missbruk kommer sannolikt komma snabbare och bli hårdare och möjligheterna att hantera exempelvis interna appar vid sidan av Appstore lär begränsas ordentligt.
Kinas nya toppapp – propagandaappen Xuexi Quiangguo
Kina har en ny app på tronen över de mest nedladdade apparna i landet. Vad är det för kortvideoapp den här gången undrar du? Svaret är: ingen alls. Det är istället en personkultsapp. Rätt bokstavligen talat. För president Xi Jinping.
Xuexi Quiangguo (som direktöversatt blir ”study powerful country”, tydligen) är i praktiken en aggregeringstjänst som samlar artiklar, videoklipp och dokumentärer där Jinpings politiska filosofi presenteras.
Ja, eller indoktrineras. För Xuexi är till stora delar en obligatorisk historia, vilket… kan ha påverkat nedladdningssiffrorna. För att säkerställa övervakningen (och se till att användarna regelbundet använder appen) måste alla registrera sig med mobilnummer och riktigt namn. Men så finns det också, typ, en morot. Du får poäng för användandet. Poäng för att du loggar in, kommenterar och läser artiklar varje dag. Och svarar på quizar om partiet. Poängen är tänkta att kunna växlas in mot… något. Någon gång.
Är alltså en väldigt bokstavlig yttring av hela sociala-poäng-systemet i landet. Vi kan väl tänka att Xuexi-användningen också kommer kunna vägas in där på sikt och och därmed ge reella fördelar.
Men det stannar inte där: partiet tänker sig att appen ska bli en ny WeChat. En allt-i-allo-app.
Det går att skicka försvinnande meddelanden (försvinnande för slutanvändarna kan man tänka, sparas säkert på… andra ställen), det finns stöd för videogruppsamtal och det går att skicka pengagåvor via Alipay från appen.
Blir väldigt intressant att se hur det kan tänkas gå med den här appen. Känns som att en global utrullning av just den här kommer ha ännu mer uppförsbacke än vanligt för kinesiska onlinetjänster.
Digitalisering
MasterCard släpper ljudlogotyp
Ett rätt intressant drag från MasterCard. I samband med ett jobb kring logotypen har företaget även lanserat sin ljudvarumärkesidentitet. Hur LÅTER MasterCard?
Nu pratar vi inte en anskrämlig reklamradiojingel utan en logotyp i ljudform. Ljudet som exempelvis under en transaktion säger ”nu har jag betalat via MasterCard” – oavsett var jag betalar.
Förstås en följd av att vi interagerar allt mer med internet via andra sinnen än synen. I sig är fenomenet inte nytt (alla bilmärken har typ sitt dörrstängningsljud), men här handlar det alltså om ett annat angreppssätt. Hur når man som företag ut med sitt varumärke när allting sitter ihop och man snart inte vet (och bryr sig om) vem man gör transaktioner med. Framförallt vad gäller något så tråkigt som att betala.
Mer konkret: jag betalar för ett köp via Instagram, min smarta högtalare eller mitt kylskåp. Självklart använder jag det sparade betalsättet. Har jag flera kan ljudet signalera att jag betalat via, i det här fallet, MasterCard.
Ett av problemen idag med röststyrningsassistenter är att de har en tendens att överkommunicera. Det läses oftast upp en mening för att bekräfta att något har utförts. Tänk om det istället skulle bli vanligare att vi får korta ljud som svar – och som skulle kunna berätta vilket varumärke jag har interagerat med? Ett ljud som subtilt kommunicerar ett varumärke – och som dessutom kan säga mer än en röst som säger ”Du har nu betalt via MasterCard”. En känsla, likt bilstängningsljudet.
Eller om man så vill: ljudmotsvarigheten till emojis. Och säkert också känselmotsvarighten till emojis. Jag är rätt övertygad om att det här kommer kommer bli ett vanligt sätt för oss att kommunciera.
Kan vara hög tid att börja tänka på företagets ljudvarumärkesprofil.
Gränsen mellan arbetsplats och kollektivtrafik suddas ut
En väldigt relevant fråga: tänk om man skulle utforma kollektiva färdmedel som gemensamma arbetsutrymmen?
Vi har sett flera lite likartade initiativ. Tankar om att vad bilar, eller liknande fordon, överlag skulle kunna användas till när man inte längre som människa måste köra bilen och därmed inte heller ha samma krav på att sitta som vi gör idag (om vi bortser från de säkerhetsmässiga utmaningarna). Ikea håller exempelvis på att satsa på att ta fram typ en bilkollektion. Alltså möbler just för bilar som inte längre är bilar.
Ett område där vi kommer se massor av utveckling kommande åren. Ett område, likt branschkonceptets död i stort, där fastigheter och transport kommer att mötas på helt nya sätt.
Har du lust att hjälpa till?
Gillar du mina digitala spaningar? Så pass mycket att du till och med skulle kunna visa uppskattning genom att betala en slant? Tryck här för att se hur du gör