Den här texten började med en lista.
En lista sammanställd av kinesiska undersökningsföretaget iResearch över de 500 största kinesiska sajterna i februari 2019 räknat i unika användare (ett litet vanskligt tal när man tittar på webbstatistik, men vi kör med det som värde i den här artikeln). Ännu en i raden av listor över saker som har med internet att göra. I sig inte särskilt uppseendeväckande.
Jag tänkte först dela den som ett exempel på en sajttopplista som skiljer sig från dem vi brukar titta på här hemma. Visst, det är fortfarande i stort samma beteenden som här hemma. Det är sökmotorer, sociala medier, video och shoppingsajter i toppen. Ettan är ”Google” och tvåan är ”Facebook” (ja, eller någon av de sociala plattformarna som vi använder här hos oss).
Sen såg jag förändringssiffrorna. Alla sajter topp tio visade röda siffror.
Jag tänkte först att det handlade om förändringar jämfört med föregående års månad, men det handlar om förändringar månad till månad. Ett potentiellt mindre relevant värde eftersom de flesta kulturer (alla?) säkerligen har säsongshögtider dopa siffrorna. Men för skojs skull tittade jag ett år bakåt och, jodå, det minskar. Även om man går två år bakåt.
Då började det bli intressant.
4 av 5 kinesiska sajter tappade besökare februari 2019
Ingen av sajterna topp tio ökade alltså antalet besökare jämfört med förra året. Ingen topp 20 heller. Eller topp 30. Eller topp 40. Eller topp 50.
Först på plats 58 hittar vi en sajt som har fler unika månadsbesökare februari 2019 jämfört med februari 2018. Topp 100 finns det bara fyra sajter som visar upp svarta siffror. Totalt är det bara 85 sajter som visar på tillväxt, eller 17 procent av sajterna topp 500. Eller inte ens 1 av 5.
Som synes var 2019 visserligen en uppryckning jämfört med 2018. Då visade bara 1 av 10 sajter i listan på tillväxt (53 stycken). Så även om 2018 var ett fritt fall-år så var 2019 en vändning. Eller?
Det skulle man kunna tro. Men 2019 var värre.
2,3 miljarder webbplatsbesökare borta på ett år
Faktum är att om man tittar på antalet besökare så är tappet större 2018/2019 än 2017/2018. Så även om något färre sajter tappar besökare så accelererar alltså minskningen i år.
Det här beror på att även de största tappar mycket. Faktum att topp tio så tappar alla sajter utom en mer än 10 procent av besökarna. Två av sajterna ligger över 20 procent minus. Bara sökjätten Baidu har tappat 48 miljoner besökare.
Totalt pratar vi om att Kinas 500 största sajter på två år har tappat 3,8 miljarder unika besökare. 2,4 miljarder bara senaste året.
Det är en rätt… hysteriskt takt.
Och det i en tid när det totala antalet internetanvändare i Kina fortsätter att öka.
Varför saknas WeChat i topplistan?
Alla som har lite koll på digital-Kina ser förstås att det saknas ett väldigt uppenbart namn i listan över de mest besökta webbplatserna: WeChat, tillika en av världens största sociala plattformar.
Som vän av ordning redan har konstaterat handlar ovanstående information just om webbplatser, inte appar. Och WeChat är en ren apphistoria. Att QQ – också ägd av Tencent, företaget bakom WeChat, därmed toppar listan bland de sociala plattformarna beror på att den också är Kinas äldsta sociala tjänst. Född i datoreran, samtidigt som vi här hos oss rockade ICQ och AIM.
Visst finns WeChat med – men alltså i listan över Kinas mest använda appar (även om namnet här är lite… märkligt).
Appanvändandet i Kina ökar – men planar ut
Det är alltså inte oväntat apparna som kineserna allt mer vänder sig till.
En omvänd utveckling. Och mellan 2017 och 2018 en antalsmässigt ökning som är ännu mer hysterisk än utvecklingsminskningen för webbplatserna. Men som synes planar utvecklingen ut rätt ordentligt senaste året. En utveckling som är i linje med att Kina överlag håller på med en ekonomisk transformation. Från tillväxtmotor till ”vanlig” ekonomi.
Och även i Kina går användartillväxt långsammare när nästan 60 procent av människorna i landet är uppkopplade och därmed börjar landa i ett normalläge vad gäller hur mycket man använder digitala tjänster. Det finns trots allt ett dygn att förhålla sig till.
Och det apparna har gemensamt med webbplatserna är att det februari 2019 var fler som minskade än som ökade.
Dock är det som synes betydligt mer jämnt. Och de appar som ökade stod för ett betydligt antal större antal besökaren än apparna som minskade.
De unika appanvändarna är dubbelt så många som webbplatsbesökarna
Ställer man de två teknikerna bredvid varandra blir utvecklingen än mer tydlig. Faktum är att antalet unika appanvändare är dubbelt så många som de unika webbplatsbesökarna.
Värt att notera i sammanhanget är att det totala antalet unika webbplatsbesökare minskade mer än ökningen på appsidan. De unika webbplatsanvändarna blev 2,3 miljarder färre medan motsvarande ökning för apparna landade på 1 miljard. Det är alltså ett totalt tapp om 1,3 miljarder unika månadsbesökare/månadsanvändare på ett år.
Sen ska man förstås inte glömma att besökare och besök inte är samma sak. Det kan ju vara så att besöken har ökat kraftigt ändå. Alltså att man besöker eller använder webbplatser och appar oftare. Men min gissning är att de två siffrorna trots allt hänger ihop till stor del. Att webbplatsbesökarna minskar kan inte minst bero på att det är de yngre användarna som inte bryr sig om webbplatserna – och det i sig är inte en hållbar trend för framtiden.
Att vi ser en total minskning är nog också en kombination av tillväxtutplaning och att det finns ett begränsat antal timmar i ett dygn. Dessutom handlar det nog om en trend som vi ser även här: en plattformskoncentration. WeChats miniprogram ersätter exempelvis såväl webbplatser som appar.
(På tal om det finns det en väldigt märklig sak med listorna. Jag kan inte hitta Bytedance. Varken TikTok eller Toutiao – på något av språken. Om inte även de heter något väldigt konstigt här så skulle det kunna betyda att det saknas rätt mycket besökare på appsidan.)
Men vi är inte Kina – vad har det här med oss att göra?
Det är mycket riktigt en hel del som skiljer oss och Kina (och överlag Asien – och större delen av världen om man så vill). Framförallt har de till stora delar hoppat över datoråren. Kanske inte lika extremt som i Afrika, som varit mobile only väldigt länge vid det här laget, men som konsumentpryl gick Kina i stort direkt till mobilen.
Det här gör att webbplatsen aldrig har haft riktigt samma ställning där som här. En webbplats är trots allt ett gränssnitt byggt för datorer. Vi har de senaste tio åren eller så försökt klämma in den i den lilla skärmen utan att riktigt lyckats. Mobilappen är däremot från grunden byggd både för den mobila enheten och det mobila beteendet.
Men digitalt rör vi oss mycket i samma riktning som Kina. Tekniker som är norm där börjar leta sig in i våra vardagsliv (som mobilbetalningar). De ligger, om man så vill, före oss i kurvan på flera områden. Och kan därmed alltså kan ge goda indikationer på hur utvecklingen hos oss kommer att se ut.
Vilket för oss över på webbplatsen som fenomen. För ett och halvt år sedan skrev jag artikeln ”Är det dags att skrota webbplatsen?” I den spekulerade jag om att en av de största förändringar som internet då genomgick var att webbplatsen, själva fundamentet i den webb vi har levt med i 30 år, var på väg tappa sin roll. Att den bygger på ett gammalt tänk. Om man så vill: 1900-talets internet. Och att det kanske är dags för företag att på riktigt slägga fjolmillenniesargen och på riktigt kliva in i tvåtusentalet.
Det handlar om kunden, stupid
En av de viktigaste sakerna som tvåtusentalet har fört med sig är att förhållandet mellan företag och kunder i grunden har förändrats. En reell maktförskjutning. Webbplatsens 1900-talsroll gällde också ungefär allt vi har gjort på nätet. Vi tänker fortfarande som att vi planerar att festa som att det är 1999.
All marknadsföring och nära nog alla strategier, åtminstone hos stora företag, lever kvar i sinnebilden av att kunden ska komma till dem. Att det handlar om att få in kunden i konverteringssnitselbanor. Där konverteringen förstår sker på den egenägda webbplatsen. Möjligtvis i den egna appen.
Så ser självklart inte verkligheten ut. Vi förväntar oss att saker ska komma till oss. Finnas där vi är. Och där vill vi kunna göra allt.
Det som händer i Kina kommer hända även här. Inte idag. Inte i morgon. Men tittar vi på utvecklingen i öst så kommer det förmodligen hända snart. Och då kommer det gå fort.
Det är, som vanligt, bara att fråga Nokia.