Ibland tar det ett tag för polletten att trilla ner. I samband med att Internetstiftelsen släppte Svenskarna och internet 2019 skrev jag artikeln Svenskarna och internet 2019 – 5 saker vi inte fick veta. Nu inser jag att den artikeln borde ha utökats till 6 saker. Den sjätte: mobilbetalningar. Vilket också fick mig att fundera på mobilbetalningspenetration.
Kina och några andra asiatiska länder lyfts oftast fram som länder där mobilbetalning har slagit igenom rejält (även om jag skulle tro att ett land som exempelvis Kenya till och med slår Kina i den här grenen). Hur långt efter vi i väst är, Sverige inte minst.
Vi mobilbetalar inte – vi swishar
Men så tittar jag på Svenskarna och internet och konstaterar att 79 % av alla svarande och 88 % av alla som har en smartmobil säger att de använder ”en betalapp som Swish” (vi kan anta att de flesta nog använder just exakt Swish). Vad är väl Swish om inte… en mobilbetalningsplattform?
Jag googlar ”mobilbetalningar” och ”Sverige” senaste året eller så. Saker som ”trögt för mobilbetalningar”. Eller möjligtvis ”nu börjar mobilbetalningar ta fart” när företag som Apple och Google släpper sina betalappar i Sverige. Men Swish finns inte med i ekvationen. På samma sätt som polletten inte trillade ner hos mig.
Och kanske är det helt enkelt så att vi inte tänker på Swish som en betalplattform – eftersom vi swishar. Något annat än att ”betala med mobilen”.
Visst. Swish föddes som en P2P-plattform och det lär fortfarande vara det enskilt vanligaste användarscenariot. Men så kom loppisarna och föreningarna. Helt plötsligt började vi betala för varor, och tjänster, via Swish. Efter det var det dags för torghandlarna och andra småhandlare som konstaterade att det var enklare att använda Swish som plattform för transaktioner. Majblommeförsäljarna och de brödbakande skolklasserna. Julgransförsäljarna. Sedan började Swish bli möjligt betalsätt vid onlineköp även hos större aktörer. Följt av större butikskedjor.
Och QR-koderna börjar ploppa upp på allt fler ställen.
8 av 10 svenskar använder betalappar
Vilket för oss tillbaka till de svarande i Svenskarna och internet. Nästan 80 % av alla svarande säger sig ha använt någon form av mobilbetalning. Nästan 90 % av alla smartmobilanvändare.
De senaste siffrorna jag sett från Kina, som PWC:s Global Consumer Insight Survey 2019, lyfter även den fram Kina som landet med världens högsta mobilbetalningspenetration. 86 % av alla kineser uppges använda mobilbetalningar. I PWC:s rapport är det sedan rätt långt ner till tvåan Thailand med sina 67 %. Däremellan skulle vi, enligt Svenskarna och internet, kunna hitta Sverige.
Visst. Fortfarande dominerar våra plastkort. Men de blir allt mer virtuella. Och de bor allt mer i betalappar, eller är integrerade mot dessa. Och visst. Vi betalar inte för allt den här vägen, så sett till andel av alla transaktioner som vi genomför lär rena mobilbetalningar, baserad på ren mobilbetalningsteknik, bara stå för en liten del. Men om vi pratar penetration, antal människor som kommer i kontakt med och överhuvudtaget använder tekniken, så börjar vi allt mer närma oss en hundraprocentig täckning.
Det är ju vad Svenskarna och internet säger. Sverige har en mobilbetalningspenetration i nivå med Kina. Men jag har inte tänkt på att det är det som siffrorna säger (med den brasklappen att det är en enskild undersökning).
Nästa Svenskarna och internet – mer om mobilbetalningar?
Det här för oss tillbaka till det som fick mig att börja tänka kring det här: att mobilbetalningar saknades i Svenskarna och internet. Eller åtminstone mer detaljerad information. Hur många använder mer än en betalapp (läs: mer än Swish)? Vilka? Vad använder man det till? Hur många handlar faktiskt med Swish? Hur många handlar offline?
Som jag skrev i min ursprungstext om Svenskarna och internet 2019 så inser jag att det givetvis finns begränsningar kring hur omfattande och lång en undersökning blir. Svenskarna och internet kastar ett brett nät över Sverige. Det är inte stället där man kan detaljdyka i varenda delområde. Men det här känns som ett område som borde undersökas mer, på ett återkommande sätt.
Så är Sverige ett lika mobilbetalningstätt land som Kina?
Nej, förstås inte. Inte om man tittar antal betalningar, vad du kan betala för med mobilbetalningslösningar och var. Men även om vi inte tänker på det så är vi alltså ett av de länder där betalning via mobilbetalningsappar har nått allra längst sett till användning i de breda folklagren.
För vad vi trots allt redan har är det förändrade beteendet. Det som är det som vanligtvis tar längst tid. Att få teknik på plats är oftast det som är det enklaste utmaningen. Att få människor att ändra vanor tar som bekant betydligt längre tid. I Swish-fallet, eller om man så vill betalappsfallet, så har beteendeförändringen redan skett. Om den inte har skett så är den åtminstone väldigt nära att nå den punkten. Det är tekniken vi väntar på. Eller kanske vaneförändringen hos dem som tar betalt av oss.