Senaste veckorna har Sveriges statsminister Stefan Löfven, likt USA:s president, gjort sig skyldig till två väldigt grova brott: han har handlat i butik och han har aldrig e-handlat.
Visst, nu överdriver jag förstås. Men i båda fallen har reaktionerna inte låtit vänta på sig. Att Löfven gick och ställde sig i en butikskö mitt under den julshoppingperiod som regeringen och Folkhälsomyndigheten tyckte att man ska hålla sig borta från var förstås ett rejält snedtramp. Spelar ingen roll att han köade så coronasäkrat som går att göra, när ett statsöverhuvud gör något stick i stäv med en regerings officiella hållning så är det förstås signalmässigt dåligt (även om man som sagt kan diskutera proportionerna på reaktionerna som förstås handlade om så mycket mer än bara att han bröt mot riktlinjerna).
Anledningen att han helt enkelt inte skickade ut någon annan att handla åt honom kändes så väldigt socialdemokratisk av den gamla skolan: man gör det själv istället för att be en assistent göra det. Typ. Dessutom lite dålig framförhållning av en statsminister att vara så sent ute att det var försent att nätshoppa hem julklapparna.
Ja, eller det var väl ungefär det som de flesta väl trodde. Sedan medgav Löfven i en intervju att han aldrig har köpt något på nätet.
Jag reagerade nog som de flesta: med förvåning. Visst, inte så att Löfven är Sveriges mesta millennial, men han tillhör inte heller den generation som motvilligt kopplade upp sig för första gången 2020. Sen tänkte jag inte så mycket mer på det. Men det gjorde andra. Mycket mer.
Det var då som det tog hus i helsicke på riktigt.
Seniorakut, fördomsbingo och the end of the world as we know it (and we don’t feel fine)
Bland dem som hade åsikter fanns Klarnas Sebastian Siemiatkowski som framförallt förfärades över Löfvens bristande nyfikenhet, en måste-egenskap hos ledare.
Eller Niklas Helgesson som på LinkedIn konstaterade i ett upprop till Löfven:
Du står helt utanför en av svenskt näringslivs största utmaningar. Idag är e-handeln en bransch under massiv tillväxt, och har varit under de senaste åren. När vi står inför ett enormt omställningsbehov så växer stora svenska ehandlare som Pierce AB, NA-KD, Jollyroom, Lyko, Dustin, DW, Desenio, med många fler. De omsätter alla miljardbelopp och mycket deras försäljning går på export!
Du behöver sätta dig ner vid en dator, Stefan, och göra en online-beställning. Fråga dina jämnåriga om råd om du inte vågar handla online. Idag gör alla, även i din generation, sina köp online!
Att du som statsminister inte har någon koll på hur näringslivet och den digitala omställningen behöver stödjas, är ytterst beklagligt.
Men den vanligaste reaktionen (inte minst på LinkedIn) var en allomfattande välvillighet. Människor som berättade att det minsann är jättelätt att handla på nätet och som räckte upp handen och erbjöd Löfven hjälp att visa hur man gör. ”Du letar upp det du vill köpa, trycker på varukorgen och betalar – jättelätt!” Gärna formaterat som en pedagogiskt och lättläst numrerad steg-för-steg-lista.
Om man så vill: människor av alla kön och åldrar mansplainade skiten ur e-handel för Stefan Löfven. Inte minst på LinkedIn.
Joooooin us
Kommentarerna och åsikterna kunde krasst talat delas in i tre grupper: de som var genuint provocerade över att någon i Sverige INTE HAR E-HANDLAT 2020!!!, de som tyckte synd om gamle farbror och ville hjälpa honom till ett bättre liv och de som skrattade åt det oväntade beskedet och sedan gick vidare i livet.
Den sista gruppen var inte störst. Definitivt inte på LinkedIn.
Visst, mitt nätverk på LinkedIn har förstås en oproportionerligt stor andel människor som direkt eller indirekt jobbar just med e-handel. De talar förstås i egen sak. Antingen för att de driver egen e-handel, för att de har ett väldigt stort intresse som verkligen alla andra borde dela eller av någon anledning talade i egen sak (som när Sebastian Siemiatkowski skriver att ”det är alltid bra att testa saker innan man dömer dem”, läs: det kommer Klarna kunna lyfta varje gång en regering med Löfven i spetsen vill göra något som Klarna inte tycker om).
Att så många dessutom förklarade för farbror hur enkelt det är att e-handla med uppmaningen att Löfven skulle fråga dem om hjälp, eller som det Niklas Helgesson skriver ”Fråga dina jämnåriga om råd om du inte vågar handla online”, visar också på en rätt imponerande enkelspårighet. Den enda förklaringen till att Stefan Löfven inte har handlat online är att han tycker att det är svårt eller att han inte vågar.
Mmmmkay.
Att det kan handla om att det fortfarande finns människor som i Sverige 2020 inte känner något behov av att handla på nätet det, well, does not compute. Det. Kan. Inte. Vara. Så.
Eller som när Helgesson, och förstås många andra med honom, skriver: ”Du behöver sätta dig ner vid en dator, Stefan, och göra en online-beställning” så blir min reaktion… eh, varför då?
”Så… då har jag lagt det jag vill köpa i varukorgen och nu går jag till utcheckning och ah där väljer jag hur jag ska betala och hur jag vill få leverans och där fick jag bekräftelsemejlet och AH NU FÖRSTÅR JAG PRECIS VILKA UTMANINGAR SOM E-HANDELSFÖRETAG STÅR INFÖR OCH VILKET ENORMT DIGITALISERINGSBEHOV SVERIGE HAR! MAGGAN! SKRIV OM BUDGETEN MED EN GÅNG!”
¯\_(ツ)_/¯
Kom igen, chilla
Jag tror Stefan Löfven har rätt bra koll på hur det går till att handla på nätet. Jag tror också att Stefan Löfven har rätt bra koll på hur vanligt det trots allt numer är att handla på nätet. Jag tror nämligen att Stefan Löfven är läskunnig. Eller kan sätta på en tv.
Jag håller med Sebastian Siemiatkowski om att det förstås är jättebra med nyfikna ledare. Ledare som är öppna för nya intryck och det som väntar runt hörnet (ja, eller som redan är här fast det är en sånnen där nymodighet). Men inställningen att man måste ha genomfört en beställning på nätet för att få ha åsikter om näthandel eller digitalisering är lite som att säga att ingen medelålders vit man får ha åsikter om något alls. Det går att ha en förståelse för saker utan att direkt ha provat på dem. Sitter det i vägen att faktiskt ha egen erfarenhet? Förstås inte. Tvärtom. Men det är det ett absolut måste, även som politiker? Förstås inte.
Problemet med reaktionerna är att de dels till stor del är en imponerande uppvisning i fördomsbingo och dels att de helt missar poängen även med e-handel i sig. Som all teknik har den inget självändamål för de flesta som använder den. Mänskligheten har klarat sig utan e-handel väldigt många år och när civilisationen kollapsar så kommer vi kunna klara oss utan den ett bra tag till.
Visst är Stefan Löfven i en position där han både kan föregå med gott exempel kring hur man ska bete sig (eller inte bete sig) när en regering kommer med riktlinjer under en pandemi och kring att teknik inte är något farligt. Och visst skulle Löfven säkert få insikter av att stå i paketkö hos ett ombud eller mecka med fyrkantiga leveransschema för hemleverans eller bråka med Klarna om en faktura. Men han kan ju ha postorderhandlat via gammal hederlig postorderkatalog och fått större delen av the e-handel experience redan. Old school.
Så Stefan. Tänk på att hålla avståndet och följa riktlinjerna (tipsa gärna dina kollegor om det också). Och grattis! Då kan du se fram emot att upptäcka näthandel nån gång. Det är faktiskt riktigt smidigt. Men precis som i butik kan det bli meck ibland. Oftast när man vill ha hjälp, får problem med betalningen eller vill reklamera. Nu när jag tänker efter så är det väldigt mycket att handla i en vanlig butik. Så du kanske ska sänka nyhetsförväntningarna.
Lite spoiler alert, sådär.
Ronny Jordan – So What
So What by Ronny Jordan, good jazz music !!