Spaningar inom tech och sociala medier från veckan som har gått.
Övriga delar i veckans sammanställning
Detaljhandel/e-handel
Amazon anklagas för att ha använt kunddata för att lansera egna kopior av andra varumärkens produkter
Är det inte den ena techjätten som är i blåsväder så är det den andra. Ja, eller de är väl numer i blåsväder mest hela tiden, men de turas om att vara i mest blåsväder. Nu har Amazon plockat upp stafettpinnen från Facebook: e-handelsjätten anklagas för att ha använt kunddata från sin indiska sajt för att ta fram kopior av andra varumärkens produkter.
Vad det handlar om är att den avdelning som arbetar med att ta fram produkter under Amazons egna varumärken alltså har tagit del av data som innehåller information om produkter som externa varumärken har sålt via Amazons indiska sajt. Data som sedan har använts för att skapa Amazon-kopior. Ironiskt nog visar de läckta dokumenten att Amazon konstaterade att de inte kunde göra kopior i samma höga kvalitet som det de kopierade, så Amazon funderade att helt enkelt låta de företagen tillverka åt Amazon. Vilket är milt sagt imponerande världsfrånvänd hybris.
Och det är ett jätte-nono. Säger Amazon. Förstås. Och i och med att de dokument som Reuters har kommit över handlar om Amazons indiska verksamhet så är det hyfsat lätt att skadeisolera det som att frifräsare i Amazons indiska verksamhet inte har hållit sig till reglerna. Plus att dokumentationen är från 2016. Men det här är inte första gången precis den här typen av uppgifter har florera om Amazon.
Och det i sig är ännu ett bevis på hur techjättarna sätter krokben för sig själva. När de börjar konkurrera med andra genom att sälja egna tjänster och produkter på de distributionsplattformar och marknadsplatser som de tillhandahåller. Tack å bock säger alla reglerings- och uppstyckningsivrare.
Amazon copied products and rigged search results, documents show
A trove of Amazon documents reveals how the company ran a campaign in India of creating knockoff goods and manipulating search results to boost its own products.
Strömmade medier
Netflix lanserar en virtuell bokklubb
Netflix gör en Oprah. Startar en egen bokklubb, alltså. Fast en virtuell sådan. En som dessutom intressant nog inte kommer gå att se hos Netflix. Utan via Netflixs Youtube- och Facebook-kanaler.
Däremot finns det förestås Netflix-kopplingar. Netflix Book Club kommer att programledas av Uzo Aduba från Orange Is the New Black och böckerna som kommer att diskuteras är Netflix-böcker, så att säga. Förlagorna till serier som blev stora succéer hos Netflix, som Bridgerton och The Queen’s Gambit. Det är inte heller strikt bara böckerna som kommer att avhandlas, utan även exempelvis skådespelare kommer att få vara med. Överlag verkar temat vara att sätta strålkastarljuset på hur de olika historierna gick från bok till tv-serie.
Netflix har dessutom skaffat sig en samarbetspartner för att få till det där riktigt mysiga samtalet: Starbucks.
Vad det handlar om är alltså förstås ett försök från Netflix att skapa en ny form av marknadsföring för att locka kunder. Men också få dem som redan har sett serierna att komma tillbaka. Det är därför som innehållet bor där det bor.
Men det riktigt intressanta med hela upplägget är samarbetet med Starbucks. Kan förstås handla om något så enkelt som att Netflix sålde sponsorutrymme för att slippa stå för allt själva. Men jag kan inte låta bli att känna att det handlar om något större. Att Netflix har åtminstone tankar på att ta sin bokklubb ut på vägarna. Och in i caféer. I någon form.
Netflix Launching Virtual Book Club On Its YouTube And Facebook Channels – Tubefilter
Netflix has announced a new virtual book club that will highlight titles that it’s adapting into series and films. Netflix Book Club content will be hosted by Orange Is The New Black star Uzo Aduba, and videos will live on Netflix’s Still Watching YouTube channel and the Netflix U.S.
Bästa sättet att fixa Facebook? Fixa Youtube
Vilket är det bästa sättet att få ordning på spridningen av fejkinformation på Facebook och Twitter? Fixa Youtube. Det har forskare vid New York University kommit fram till.
Vi pratar alltså om USA, så caset som de har detaljgranskat nu är det som spreds i samband med det amerikanska presidentvalet förra året. Och det forskarna kunde se var hur mängden fejkinfo hos Facebook och Twitter droppade rejält efter det att Youtube ändrade sin inställning till videos som pushade valfuskteorier.
Youtube började plocka bort valfuskklipp 8 december förra året och efter upploppet vid amerikanska kongressen 6 januari i år så gick Youtube ett steg längre och delade ut varningar till konton som la upp den här typen av innehåll. Efter både dessa regeländringar kunde forskarna se hur andelen valfuskvideos minskade rejält på andra plattformar.
Som artikeln konstaterar så visar det här om inte annat hur viktig Youtube är som ursprungsplats för innehåll som sedan sprids via andra onlinetjänster. Även om Youtube inte gick på själva roten till problemet så ryckte Youtube upp ogräset innan rötterna hade hunnit börja växa åt sidorna.
Det visar också något annat som vi egentligen inte pratar särskilt mycket om: hur de stora onlineplattformarna, tack vare sina storlekar och muskler, kan åstadkomma mycket om de, tja, samarbetar. Hanteringen av det amerikanska presidentvalet – ännu mer det som hände efteråt – var exempel på det precis motsatta. Youtube, Twitter och Facebook valde alla olika vägar. Att kräva att en plattform ska få ordning på mänskligheten är milt sagt orimligt. Och visar dessutom på en brist på förståelse för hur internet fungerar.
Sen finns det förstås också problem om de stora plattformarna skulle börja enas om gemensamma riktlinjer. Det öppnar givetvis för (ännu mer) kritik för yttrandefrihetsmässig kartellbildning.
Damned if you do, damned if you don’t.
YouTube’s misinformation policies led to fewer misleading videos on Facebook and Twitter
New research has found that policies put in place by YouTube to curb election misinformation had a significant impact on the number of false and misleading videos on Facebook and Twitter.
Epic Games kan göra en Fortnite-film
Ett rykte som känns rätt sannolikt: Epic Games kan göra en Fortnite-film. Ja, eller överlag göra en större underhållningssatsning vid sidan av spel.
Nu dyker Fortnite upp i andra populärkultursammanhang med jämna mellanrum – inte minst via samarbeten med andra innehålls- och medieföretag. Samarbeten som dessutom funkar åt båda håll: att Fortnite-karaktärer dyker upp i exempelvis serier och att andra företags innehåll blir del av Fortnite-spelupplevelsen. Men då handlar det just om samarbeten. En helt egen underhållningsavdelning inom Epic skulle göra att företaget ännu mer kunde kontrollera sammanhangen – och förstås också kunna tjäna mer pengar.
Gränsen mellan spel och video är redan milt sagt flytande, där spel i sig blir strömningsunderhållning via plattformar som Twitch, men spelfilmer och manusbaserade serier skulle kunna bygga ut Fortnite-universat än mer. Och förstås driva trafik åt båda håll – få spelare att betala för videoinnhåll och få videotittare att bli sugna på att spela Fortnite. Lägg till att du också kan haka på saker som poddar så börjar det trafikdrivande ekosystemet ta form på riktigt.
Och det måste förstås inte vara begränsat bara till Fortnite. Eller produkter som finns under Epics paraply. Eller ens något som har med spel att göra överhuvudtaget.
https://www.theinformation.com/articles/epic-games-may-make-fortnite-movie-as-part-of-entertainment-expansion
IoT – internet of things
Moskva rullar ut ansiktsbetalning i 240 tunnelbanestationer
När det talas om tech och nya lösningar så är det allt som oftast USA eller Kina och andra asiatiska länder som Sydkorea som hamnar i fokus. När vi pratar om Ryssland så handlar det nära nog alltid om antingen hur landet vill stänga ned internet eller hackerattacker mot västländer. Men nu är det dags för just Ryssland att ta ett rejält kliv på betalningsområdet: det blir nu möjligt att betala med ansiktet i 240 tunnelbanestationer i Moskva. Behövs ingen mobil, ingen smartklocka och inget kort.
För att få tillgång till funktionen så krävs ungefär det som brukar gälla när man ska validera sin identitet i många onlinetjänster: ladda upp en bild på dig själv. När du sedan har kopplat bilden till ditt bankkonto eller tunnelbanekort är det bara att titta i kameran för att betala nästa gång du tar tuben. Staden räknar med att 10-15 % av alla resenärer ska välja det här nya betalsättet.
Finns förstås utmaningar. Som hur bra lösningen kommer att klara av saker som ansiktsmasker eller solglasögon. Och hur smart den är – om det alltså går att hålla upp en 2D bild av ett ansikte. Lite oklart också hur ansiktstkopplandet till ett bankkonto verifieras – hur enkelt är det för någon att ladda upp en bild på sitt eget ansikte och koppla det till någon annans bankkonto?
Sen har vi förstås det absolut största frågetecknet: hur kommer ansiktesinformationen användas?
Enligt myndigheterna så kommer bilderna som samlas in inte att lämnas över till polisen och lagras krypterat i ett officiellt datalagringsverktyg som tillhör Moskva. Men, tja, vi pratar om Ryssland. Likt Kina så är det inte direkt det land som är mest känt för att respektera sina egna lagar och sina egna medborgares rättigheter. ”Polisen” kanske i det här sammanhanget är just polispolisen, men hur mycket kryphål öppnar det för att ryska statens mer ljusskygga verksamheter får tillgång till datan och kan punktmarkera enskilda individer? I det sammanhanget hamnar risken att Moskva kan sälja datan till annonsörer rätt långt ner i oroslistan.
Det Moskva gör är i stort helt i tiden med tanke på att biometri blir allt vanligare som identifierare. Att använda våra egna kroppar som ID-handling och betalkort gör det svårt att glömma att ta med sig eller förnya det som behövs för identifiering eller betalning. Med tanke på hur många unika datapunkter våra kroppar sammantaget består av så är det också säkerligen långt mycket säkrare än de flesta andra befintliga lösningar. Men det gör det också ännu enklare att övervaka oss som medborgare och människor.
Som ungefär all teknik: en balansgång mellan bekvämlighet och säkerhet. Och som Kina har upptäckt: genom att erbjuda lösningar som gör vardagen enklare och mer bekväm så behöver man inte ens tvinga sina medborgare att installera programvara för övervakning. De gör de själva – frivilligt.
Privacy fears as Moscow metro rolls out facial recognition pay system
Campaigners say Face Pay, launched in over 240 stations, is ’dangerous step’ in efforts to control population
Tile Airtagsfierar alla sina produkter – och inför nytt skydd för oönskat spårande
När Apple till sist lanserade sin Airtag tidigare i år så innebar det att Apple rätt mycket rakt av snodde upplägget från företag som redan erbjöd den här typen av tjänster. Företag som Tile. Men Apple vässade, som Apple brukar göra, sin produkt med några små smarta tillägg för normalanvändaren. Nu har det blivit dags för Tile att slå tillbaka och man gör det genom att göra som Apple: kopiera rätt mycket rakt av. Och höja insatsen med några funktioner som är bra för normalanvändaren.
Det innebär att samtliga av Tiles spårningsprylar får en QR-kod som gör det möjligt att skanna den för att få veta vem som äger en borttappade pryl plus några av modellerna får högre signal, längre räckvidd och bättre batteritid. Tile lanserar också en en ny modell, Tile Ultra, som precis som AirTag har ultra-wideband-teknik inbyggd. Det innebär att det går att få än mer exakt position för en Tile, komplett med AR-vägvisning i mobilen.
Men det kanske mest intressanta med Tiles familjeuppgradering, och förmodligen den funktion som kommer att stresstestas hårdast, är nya Scan and Secure. Tiles nya antispårningsskydd. Ja, eller ett skydd mot oönskad spårning, åtminstone. Funktionen innebär att vem som helst med Tile-appen installerad – med eller utan ett Tile-konto – ska kunna skanna närområdet för att se om det finns en Tile i närheten. En Tile som de inte känner till.
Det är kort sagt det som Apples Airtag kritiserades hårdast för när den släpptes – att det skulle göra det ännu enklare att spåra människor av fel anledning. Alltså stalking. Här är tanken att man snabbt ska kunna varnas om någon försöker spåra dig med en Tile. Blir intressant att se hur funktionen sköter sig när den dyker upp i det vilda – och hur mycket av det här upplägget som Apple kommer att sno för att förbättra motsvarande funktion i Airtag.
Tile’s New Trackers Are a Whole Lot Like AirTags
Tile adds a new lost and found feature, safety from unwanted tracking, and a new ultra-wideband tracker. Sound familiar?
AI – artificiell intelligens
Facebook köper AI-företaget AI.Reverie
Nytt uppköp för Facebook: AI.Reverie. Som det hör på namnet – ett AI-företag.
Vad gör AI.Reverie? ”Skapar syntetisk data för att träna maskininlärningsmodeller”. En PT för Facebooks algoritmer, alltså.
AI.Reveries lösning gör det möjligt att skaka fram större och specialanpassade träningsvolymer. Exempelvis om det inte finns tillräckligt stort träningsunderlag i verkliga livet. Facebook kanske vill vässa sina AI-algoritmer att bättre identifiera en viss slags objekt i en specifik sorts videos (som kortvideos) men det är för få användare som har skapat precis den sortens videos. Fejkade, AI-skapade videos kan då öka den totala träningsmängden tillsammans med verklig data.
Så ren effektivitet lär vara den mest drivande anledningen. Men med det sagt så misstänker jag att en anledning är att åtminstone delvis minska behovet av att använda användares riktiga data för att träna de algoritmer som sedan ska, tja, användas mot samma användare. Definitivt mot bakgrund av att Facebook pressas allt hårdare på det här området – från allt fler håll.
https://venturebeat.com/2021/10/11/facebook-quietly-acquires-synthetic-data-startup-ai-reverie/
Är Kinas AI-satsning för smal för att mäta sig med västvärldens?
En intressant vinkel på diskussionen om AI-världsherravälde: Kina är inte alls en AI-supermakt i nivå med västvärlden (läs: främst USA) på grund av att Kina valt att smala av sin satsning rejält. Punktmarkering av ansiktsigenkänning och allt som gynnar övervakningsapparaten, men inte särskilt mycket mer.
Gränsen mellan privat företagande och statsmakten är milt sagt flytande i Kina. Vill du bli ett stort och framgångsrikt företag så krävs det i praktiken att du har kommunistpartiets godkännande – och att du håller dig på god fot med dem även efter det att du har blivit megagiganormous. Kinas nedslag på landets techjättar framförallt senaste året har visat vad som kan hända när maktkamp är åtminstone en av drivkrafterna bakom den hårdare regleringen som har införts.
Men landets politiska konstruktion innebär också att staten kan peka med hela handen och ”uppmana” företag att satsa på de saker som kommunistpartiet har bestämt. Den halvakuta bristen på halvledare och chip som vi upplever just nu har gjort att Kinas femårsplan för de kommande åren fokuserar mycket på att bygga upp inhemsk förmåga och kapacitet inom de områdena. Det i sin tur gör att många företag springer åt det hållet – dels för att det finns reell efterfrågan men dels också för att visa att man är ett samhällsnyttigt företag.
Det i sin tur gör att laserfokuset kommer på bekostnad av bredden. Och när det gäller bredden så ligger alltså då USA långt före Kina.
Jag ska inte säga att jag har någon slags expertkunskap här, men det låter rimligt. Lite som när chipkrisen slog till och det visade sig att Kina visserligen är världens största tillverkare av chip, men de saknar inhemsk förmåga att ta fram de riktigt avancerade chipen på egen hand.
Och mitt emellan dessa båda block så sitter inte minst Europa och EU, som verkar ha kommit in i en ny andning vad gäller att steppa upp sina satsningar inom tech och det digitala området. Inte minst på grund av – eller kanske tack vare – handels- och techkriget mellan Kina och USA. För att inte tala om det som börjar bubbla riktigt ordentligt i Indien.
Det kommande årtiondet kommer med andra ord bli väldigt intressant att uppleva.