Facebook-bashande är just nu extra mycket folksport. Att bli så stor som Facebook är visserligen att be om precis det här, både från privatpersoner, företag och myndigheter. Och det verkar nästan varje dag skrivas någon kritisk text om Facebook. Texter som kan placeras in på olika ställen i konspirationsskalan. Från relevant kritik till foliehatt och chemtrails.
Och så hände förstås Cambridge Analytica och allting spann iväg igen. Ramaskri, pudlande och #deletefacebook. Visst har Facebook ett ansvar här, det är trots allt de som till syvende och sist ansvarar för användarnas lagrade data och vilken tillgång de ger företag, men som vanligt är det också upp till oss som användare att faktiskt läsa igenom och förstå vad vi gör innan vi börjar kasta vår personliga information efter valfri passerande på stan (jag skrev om det här förra veckan).
Sedan kom uppgifter att Facebook också sparat användares sms- och samtalshistorik från Facebook Lite och Messenger (där de kanske eller kanske inte alltid har varit tydliga med samtycket kring vad de samlar in – och där de fortfarande inte riktigt kunna förklara vad de ska ha infon till).
Och nu verkar det ha blivit ännu värre.
41 % de mest populära Android-apparna har Facebook-spårning
Efter hela hallabaloot i samband med Cambridge Analytica-historien började förstås fler se sin chans att banka på Facebook. Och samtidigt marknadsföra sina tjänster. Som AdGuard, en reklamblockeringstjänst, som har tittat på hur Android-appar läcker information. Så ja, det här är förstås en undersökning med egen agenda, men resultatet är oavsett intressant.
AdGuard har tittat på över 2500 Android-appar och konstaterar att 41 % av de mest populära apparna skickade information till Facebook. Det är dessutom den vanligaste tredjepartstjänsten bland de undersökta apparna (vilket förvånar mig lite, känns som att Google Analytics spontant borde toppa). Mer specifikt skickas informationen till Facebook Audience Network.
AdGuard sammanfattar hela undersökningen med rubriken ”One does not simply delete Facebook”, med argumentet att Facebook numer är så mycket mer än bara de fyra huvudapparna och att det därmed är betydligt svårare att slippa Facebook än att bara #deletefacebook. Även exempelvis The Next Web sammanfattar undersökningen med just att 41 % av de populäraste Android-apparna har Facebook-spårning.
Och värst av allt här: INGEN av apparna ber om tillåtelse att göra detta från användarna på förhand. Och sen kan vi lägga till alla iOS-appar. Och alla webbplatser.
Med andra ord: Facebook dammsuger våra digitala liv efter data som de kan samla ihop i sin bautadatabas med snart talat alla människors hela liv (okej, lite överdrivet, men ni fattar).
Facebook missbrukar alltså vårt förtroende ännu mer och samlar in ännu mer information om oss utan tillstånd.
Eller?
Spårningen hamnar inte där av sig själv
Läser man själva AdGuard-undersökningen så ser man att de inte bara har tittat på Facebook specifikt utan att de har tittat på spårning i generellt. Tittar vi på hela deras sammanfattande infografik så ser den ut så här:
Det vi alltså dessutom får reda på att 88 % av dem kopplar upp sig mot någon form av tredjepartsservrar, 61 % skickar information som på något sätt kan identifiera användaren och de undersökta apparna kopplar i snitt upp sig mot nio olika värdar/tjänster.
Men faktum kvarstår: ingen av dessa appar ber alltså om lov från användarna att få göra detta. De föder alltså Facebook med högvis med data om vad Facebook-användare gör utanför plattformen. Ja, eller oavsett om man har Facebook eller inte.
Och, tja, det är inte Facebook som placerar spårningen där.
Blaming me, blaming you
I en extremt ovetenskaplig undersökning gick jag igenom ett antal stora svenska sajter med Chrome-pluginen Facebook Pixel Helper och, jodå, visst är pixeln vanligt förekommande. I efterdyningarna efter Cambridge Analytica har flera strålkastare riktats mot dagstidningarnas informationsinsamling och informationshantering, med argumentet att Facebook är ett under av transparens i jämförelse. Och visst finns pixeln hos Aftonbladet, Expressen och DN. Saknas hos SvD – men bara på huvuddomänen. Går jag in på Näringsliv, Kultur och Ledare så börjar det dyka upp pixlar.
Med andra ord har alla våra fyra stora tidningssajter (och även TV4 och säkerligen flera mindre mediesajter) satt upp direktlinor rakt in i Facebooks datadammsugare. Varför? Självklart för att sajterna vill få bättre koll på hur Facebook-insatser går. Och för att bättre kunna rikta innehåll mot Facebooks medlemmar.
Och tja, då har jag förstås inte ens börjat prata Google.
Så hur är det med vårt ansvar, egentligen?
Flera saker kring senaste tidens Facebook-skriverier har i många lägen kokat ner till att det är användarna själva som har fritt delat med sig av sin information som sedan kunde missbrukas. Eller att användare inte förstår vad de har gått med på.
Man kan tycka vad man vill om GDPR, som att vissa internetivrare klagar på att det sätter käppar i hjulen för utveckling – inte minst BRA saker som Facebook kan erbjuda (som självmordspreventionsinsatser). Men i mångt och mycket handlar det om att skydda konsumenter just mot ofrivillig spridning av sin information. I grunden något bra, även om pendeln säkert kommer att svinga för långt från dagens betydligt mindre reglerade EU-internet innan en pragmatisk mellanväg kan hittas.
Och det handlar förstås också om att skydda användare mot företag. Och då menar jag inte i första hand företag som Facebook och Google. Utan alla andra företag, som utnyttjar de verktyg som inte minst dessa datajättar ger oss.
Jag menar alltså skydd från de företag som du och jag jobbar på (alla ni som läser det här och faktiskt jobbar på Facebook eller Google, ni får också vara med).
High Five Brendon Urie GIF by Panic! At The Disco – Find & Share on GIPHY
GIPHY is the platform that animates your world. Find the GIFs, Clips, and Stickers that make your conversations more positive, more expressive, and more you.
Google Analytics och Facebook Pixlar slängs in lite slentrianmässigt. Ofta vet vi inte varför, men det är ju ”bra att ha” och titta på lite då och då. För att inte tala om all information som sparas om kunder i olika CRM-system. Och i båda fall där syftet är att kränga mer saker till kunder. Och gärna saker de inte behöver, vill ha eller – i värsta fall – som de inte ens har råd med. Och vi vet om det. Men bryr oss inte.
Som vanligt måste offentliga regelverk gå in och styra upp läget därför att kommersiella aktörer inte klarar av, och aldrig har klarat av, att reglera sig själva. Och just i det här fallet är förstås syltburken alldeles för tillgänglig och frestande för att inte stoppa ner fingrarna i. Och det kan förstås rationaliseras med, tja, men alla andra kommer ju göra det.
Mindre smakar mer?
Jag läste en intressant artikel häromdagen där det argumenterades att dagens företag helt tappat markkontakten till samhället omkring dem. Att de inte längre känner att de har något ansvar för samhällsbyggande. Bara tjäna pengar.
Finns delvis poäng här. Och det är generellt något vi kan behöva mer av. Mindre mememe och mer gemensam strävan att göra det bästa av det gemensamma vi har. Även om det kanske i grund och botten är kommersiellt syfte bakom. Ett företag kan pressa sina löner så lågt det bara går, för då blir man mer konkurrenskraftigt – men om alla företag gör det försvinner effekten (lär vara en viktig anledning till att Walmart höjt minimilönerna – de hade pressat dem så långt att människor som arbetade på Walmart ofta inte hade råd att handla på Walmart – vilket då blev en dålig ekvation för Walmart.)
Vi borde alltså verkligen vända spegeln mot oss själva. Varför samlar vi in den data vi samlar in om våra kunder? Kan vi stå för syftet med att vi samlar in datan när vi möter våra kunder? Och om vi inte känner att vi riktigt kan det, för att det inte riktigt låter bra eller lirar med den välformulerade värdegrunden, så kanske vi ska fundera på om vi verkligen ska göra det.
Framtidens företag – välja att INTE använda data?
Efter att Facebook skruvade i algoritmen i slutet av förra året, med syfte att göra tiden på Facebook mer meningsfull, varnade Mark Zuckerberg för att det skulle innebära att vi användare skulle tillbringa mindre tid på plattformen. Så blev det också. Sista kvartalet tillbringade vi 50 miljoner timmar mindre hos Facebook. Varje dag.
Facebooks aktie har sjunkit som en sten senaste månaderna, mycket förstås efter Cambridge Analytica och övriga rykten. Men tro inte att det handlar om att marknaden börjar dra öronen åt sig på grund av missbruk av data. Det handlar förstås om att Facebook har sagt: vi kommer tjäna mindre pengar eftersom vi inte vill dränka våra användare i allt blaffigare annonser (även här säger vi hej till tidningssajterna).
Det är förstås också det som gjort att företag börjar vända Facebook ryggen. Inte för att Facebook missbrukar användares data utan för att Facebook försämrar möjligheterna för andra att tjäna pengar. Och för att Facebook kommer bli snålare med den information de delar med sig av.
Det Mark Zuckerberg och Facebook alltså säger är, lite idealiserat, att de inte vill utnyttja all sin data för att få sina användare att göra saker som de egentligen inte vill. Att inte maxa sin försäljning bara för att man kan. Facebook verkar i en förtroendebransch, trots allt.
Visst finns det ett affärsmässigt resonemang även bakom detta. Facebook måste skapa en miljö som gör att vi som användare vill lägga vår tid hos Facebook och använda Facebooks tjänster för att på sikt kunna fortsätta pengar. Kanske mindre pengar, men mer långsiktigt. Och framförallt utan att känna att man utnyttjar sina kunders förtroende.
Att bestämma sig för att inte använda all sin data fast man kan. Inte för att man tvingas av lagstiftning. Utan för att det är rätt.
Och det kan vara en inställning som fler företag skulle må bra av att anamma.