För den som är intresserad (vilket de flesta som sysslar med marknadsföring eller bara digitala tjänster i allmänhet borde vara) kan hitta hela rapporten på Internetsstiftelsens särskilda Svenskarna och internet-sajt. Drösvis med människor kommer gå igenom rapporten i detalj, så det är bara att googla fram en av dessa. (Vi noterar förstås också att Facebooks hyfsat nyinstiftade mantra också influerat rapporten – för första gången frågas hur ”meningsfull” vi upplever olika digitala aktiviteter.) Eftersom så många andra kommer gå igenom vad som står i rapporten tänkte jag här begränsa mig till tre saker som vi inte fick veta.
Visst. Den här typen av stora, återkommande undersökningar har alltid ett visst lagg. Och visst. En undersökning kan inte vara hur lång som helst. Men det är ändå lite anmärkningsvärt att de här grejerna inte finns med.
1. Vi är allt mindre aktiva på Facebook – men stories då?
Andelen svarande som säger sig använda Facebook minskar för första gången. Är i linje med hur det ser ut globalt – och hur det ser ut för de sociala plattformar som rapporten frågar om. De sociala medierna har helt enkelt planat ut eftersom, tja, det finns ett begränsat antal människor. I Sverige och i världen.
Den totala användningen av Facebook minskar som sagt var, om än inte jättemycket. Det är däremot större förändringar i vad vi gör på Facebook. I princip alla aktiviteter utom Messenger, alltså privatmeddelanden, minskar. Det enda som ökar jämfört med för ett år sedan är ”Delar nyheter och artiklar”. Nu är inte den här nedbruten på ålder, men sannolikt är de som svarat att de gör detta äldre. Det är nog dessutom tyvärr ämnesmässigt ett rätt smalt område för de artiklar som delas (läs: invandring, multikultur, muslimer och närliggande områden som brottslighet).
Men det här är inte heller särskilt oväntat för den som har följt Facebook. Företaget själva sa redan för sisådär två år sedan att vi gör allt mindre av just den här typen av aktiviteter. Istället umgås vi i allt mindre grupperingar (just grupper är oförändrat jämfört med för ett år sedan). Till och med Facebook själva har mer eller mindre uttalat proklamerat nyhetsflödets död. Framtiden är som bekant privat.
Det som mer och mer kommer, och som Facebook är det som kommer att ersätta nyhetsflödet i denna roll, är stories. Men i Svenskarna och internet 2019 lyser stories med sin frånvaro. Avsnittet om sociala medier innehåller varken ”stories” eller ”story”.
Visst. Stories är fortfarande mer ett Instagram-fenomen, men blir allt vanligare även i moderappen (och för den delen även i Messenger och i WhatsApp). Hur använder svenskarna stories? Konsumtion och användning på Facebook? Har Stories täckt upp andra former av delningsbeteenden eller pratar vi nettoförlust i Facebook-aktiviteter (sannolikt, men oavsett intressant att spekulera om).
Dessutom lyser exempelvis marknadsplatsen, alltså köp och sälj, helt med sin frånvaro. Verkar inte ens finnas ”annat”-alternativ. Vore också intressant att få inblick i hur Facebook används i kontakt med företag och det offentliga Sverige.
2. Vad gör svenskarna på Instagram? Och Snapchat? Och WhatsApp? Och LinkedIn?
Och för att fortsätta på ovanstående tankegång: de andra sociala plattformarna då?
Visst, Facebook är på totalen rätt överlägset störst. Det är också den som de flesta har använt längst och därför också använt flest funktioner inom. Men synen på de andra sociala medierna i undersökningen är att de är… enfunktionstjänster. På Instagram delar man bilder, på Snapchat snappar man och på LinkedIn lägger man upp sitt CV.
Men även dessa har förstås blivit betydligt bredare. Vi gör numer mycket mer än det som vi en gång började använda de övriga plattformarna till. Kanske framförallt mest intressant för WhatsApp som gör ett förhållandevis stort hopp jämfört med för ett år sedan (säkert mycket beroende på det som rapporten konstaterar: har med ursprung att göra. Fler födda utanför Norden använder WhatsApp därför att WhatsApp är det som gäller i de respektive hemländerna eller länderna där släkten finns).
Med tanke på hur stora de här plattformarna trots allt är, inte minst bland yngre användare, så skulle det vara intressant med en mer nyanserad bild här. Saker som stories, förstås, men även de saker som nu börjar komma blir intressant att hålla koll på. Hur används egentligen Instagram som chattplattform – inte minst nu när företaget har lanserat Threads? Hur är det med shoppande på plattformarna? Hur många är aktiva och hur många är bara passiva? Gällande Messenger och WhatsApp – hur används de för kommunikation med företag och offentliga organisationer?
LinkedIn är intressant mer på ett personligt plan, då den sett till totalen förstås fortfarande är väldigt liten.
3. Hur går det för TikTok?
Internetstiftelsen är lite mer ursäktad när det handlar om TikTok. Den är för det första nyare än övriga i undersökningen och ännu mer något som används av yngre internetanvändare. (Jag misstänker att medelåldern för TikTok till och med kan få Snapchat-användarna att framstå som medelålders.)
Men med tanke på den stora hypen runt TikTok så misstänker jag att betydligt fler är intresserade av hur det går med TikTok-användningen i Sverige än hur många som flashbackar (och det är sannolikt fler som tiktokar). Visst kan TikTok visa sig vara något som dansar en sommar, men den explosionstillväxt – och det ekosystem med tilläggstjänster som Bytedance tryckt ut bara i år – gör att jag misstänker att TikTok inte är något som kommer försvinna närmaste tiden.
Hade med andra ord inte gjort något om Internetstiftelsen hade kunnat agera lite snabbare kring nya plattformar som dyker upp. Visst, det kan också innebära att en plattform är nykomling ett år, dör år två och inte är med år tre – men det är inte heller nödvändigtvis något dåligt. Det är så internet ser ut. Och det skulle öka relevansen i undersökningen ytterligare något snäpp.
4. Hur många använder iMessage?
Det som däremot inte kan ursäktas lika lätt – även om Internetstiftelsen är i gott sällskap med de flesta internetundersökningar i det här hänseendet – är att Apples kommunikationsplattform saknas år efter år.
Hur mycket används Meddelanden (den heter ju numer bara Messages även på engelska, men då blir det så lätt att blanda ihop den med Messenger)? Det vet vi inte. Apple har inte sagt flaska kring användartal annat än svepande generella uttalanden. Men i Facebooks kvartalsrapport för precis ett år sedan konstaterade Mark Zuckerberg att Facebook inte äger USA:s största chattjänst. Det kan i praktiken bara innebära att förstaplatsen innehas av just Apple. Lägg till att Tim Cook för några år sedan konstaterade att just Meddelanden är den mest använda iOS-appen. Mest använda totalt.
Med tanke på vilket iOS-land Sverige trots allt är så lär alltså Apple sitta på en av de största och viktigaste kommunikationsplattformarna. Visst kan man hävda att den blandar ihop sms och chatt i ett och därmed kanske inte går att jämföra och visst, den finns bara för iOS. Men även Apple bygger in allt mer kommunikation i Meddelanden och i takt med att Apple Pay, ”Logga in med Apple” och på sikt Apples kreditkort växer till sig så lär den här tjänsten bara fortsätta bli viktigare.
Internetstiftelsen har med andra ord möjlighet att bringa lite ljus i Apple-mörkandet. Jag misstänker att den kommer hamna väldigt högt upp i användarandelen jämfört med de övriga tjänster i undersökningen.
5. Video på Facebook? Och i Snapchat?
I den nyligen släppta 38:e utgåvan av Piper Jaffrays undersöknig Taking stock with teens, som är typ Svenskarna och internet för amerikanska tonåringar, gick Youtube för första gången om Netflix som den videotjänst som tonåringar föredrar mest. I Sverige har Youtube dominerat över Netflix typ hela tiden och fortsätter göra det.
Men även här jämförs video med Netflix och playtjänster (även Netflix är ju egentligen en playtjänst). Det som hade varit intressant här hade varit hur det ser ut med videokonsumtionen även på andra ställen. Såväl Facebook som Snapchat har nu innehåll som (typ) direkt konkurrerar med en tjänst som Netflix – alltså långt (och kort) manusbaserat innehåll. Och sen har vi som sagt TikTok.
Youtube har, likt dessa tre, också samtliga typer av innehåll. Långt och kort, amatör och proffs. Också eget originalinnehåll (även om den satsningen har gått sådär för Youtube). Även här hade det varit lite intressant att vet hur svenskarna ser på dessa.
Bland de yngre misstänker jag att de flesta hade bockat för samtliga utan att riktigt ha koll, så det skulle kunna bli en utmaning kring en sån här fråga. Lite som Måns Jonasson konstaterade kring att en liten andel av de svarande inte vet om de har en iPhone eller en Android-mobil: det spelar mindre och mindre roll. Som han också konstaterade under en annan del av dragningen: ”Internet finns där och det funkar och det är så det ska vara.” De enskilda tjänsterna blir i sig mindre viktiga.
Än mer gissar jag för yngre användare som får klipp skickade till sig eller får notifieringar om nya avsnitt kring något man prenumererar på. Man har inte jättebra koll på vad man såg något – och det spelar mindre, eller ingen, roll.
En lite märklig sak i just Youtube-fallet är att den totala användningen avser användare från 12 år, men diagrammet nedbrutet på vad man tittar på är från 16 år. Gissar att det har med någon integritetsfråga kring yngre barn, men de två diagrammen blir lite märkliga som jämförelse i och med det.
(I nästa års undersökning hade det också varit väldigt intressant att ha med såväl TV+ som Disney+ (den sistnämnda ser ut att lanseras hos oss under Q1). Inser att det knappast lär hända, men det vore intressant att få insikter kring dessa i en svensk kontext.)
Tre andra tankar
Vad gör vi med de användare som inte hänger med på det digitala tåget?
Det blev lite problematisering kring att det trots allt finns en miljon människor, mest äldre, som står utanför internet. Många därför att de inte känner någon nytta. Men många användare kan när de blir äldre få svårt att hänga med helt enkelt för att förutsättningarna förändras. Inte minst via demenssjukdomar som kan göra att saker som inte var det minsta problem tidigare helt plötsligt blir oöverstigliga hinder.
Det fokuseras mycket på Generation Z-användare eller penningsstarka konsumenter mitt i livet. Men våra digitala tjänster har lång väg kvar till ordentlig inkludering. Tjänster som är så pass enkla att använda oavsett funktionsnedsättning – hela livet. Även i relation till anhöriga. Här finns en enorm utmaning – som kommer explodera kommande åren om våra digitala tjänster inte kan ”åldras” och förändras med oss genom livet.
HUR spelar man 2020 och framåt?
Spel fortsätter vara stort i breda befolkningslager. 2019 innebär dessutom ett stort skifte i hur det är tänkt att vi ska konsumera spel. Apple, Google, Tencent och Microsoft (plus fler) är alla på gång med olika spelplattformar som bygger på abonnemang snarare än styckesköp. Vore väldigt intressant att få veta mer om det här. (Inget jag heller tror kommer nästa år – vet inte ens hur man frågar om det här på ett bra sätt – men vore intressant.)
Vi litar mer på staten än storbolagen
Enligt undersökningen känner sig hälften av svenskarna övervakade. Av staten eller storbolag. Men det är fler svenskar som oroar sig för övervakning från företag som Facebook och Google än från staten. Och storbolagsoron ökar rätt rejält, medan den ligger still för den statliga övervakningen.
Det kan man förstås tycka vad man vill om. Och som konstaterades under presentationen av rapporten sammanföll enkäten med Cambridge Analytica-debatten, vilket givetvis spelade in. Men jag kan ändå tycka att det är bra att förtroende för staten är förhållandevis bra – och stabilt. Det är ju trots allt vi själva som är staten (vilket inte betyder ett okritiskt eller ogranskande förhållningssätt). Det handlar i grund och botten om ett förtroende för våra medmänniskor. Utan det blir det svårt att få till ett samhälle som inkluderar och accepterar alla.
Ingen slump att så många högerextrema organisationer siktar in sig på just de här delarna för att så split. Medierna och ”staten” som onda och kontrollerande med grumliga agendor.
Även på det här området kan de digitala plattformarna driva på den här utvecklingen. Men här finns förstås också enorma möjligheter att snarare verka enande – i närsamhället och i det stora världssamhället som vi alla bor bor i.