2020-talet har inte direkt fått en flygande start. Tvärtom. Det som började som ett sjukdomsutbrott i Långtbortistan har nu blivit något som håller hela världen som gisslan. Börser kollapsar, samhällen slås ut och tillverkning står still. Men kan det bli så att vi kommer att se tillbaka på coronautbrottet som det riktiga startskottet för en postdigital värld?
Ni vet vid det här laget vad som kommer stå i nyhetsrapporteringen: fler smittade, nya länder drabbade och fler dödsfall. Det i sig är förstås illa nog. Inte minst som vi pratar om människoliv.
Men tittar man på antalet döda och smittade så är coronaviruset fortfarande en marginell sjukdom. Något som förhoppningsvis kommer fortsätta gälla i takt med att världens nationer tar krafttag för att förhindra att smittan sprids. Men mentalt håller Corona oss som gisslan på sätt som nästan kan jämföras med den värsta Ebola-skräcken.
Men den här gången känner vi effekterna på ett helt annat sätt. Och den här kartan säger en hel del om varför.
Det är helt enkelt en sjukdom som drabbar de rika. Ja, eller åtminstone den rika delen av världen. Antingen direkt, genom att smittan dyker upp i allt fler länder, eller indirekt, genom att det drabbar länder som den rika världen gärna turistar i.
Men framförallt så handlar det om var smittan tog sin början: i världens fabrik. Som just nu dessutom är en av de viktigaste ekonomiska motorerna i världen.
Kinas problem slår mot hela världsekonomin
Visst. Vi reser betydligt mer än när ebola var på tapeten. Eller Sars. Men framförallt är vår ekonomi allt mer sammanlänkad globalt. Och allt mer av världens tyngdpunkt har flyttat österut. Förstås mycket just för att så mycket av tillverkningen numer sker i öst – men också därför att även mycket mer av den ekonomiska makten har flyttat dit. What happens in China stannar inte alls längre i Kina.
Vi har helt enkelt fått en väldigt tydlig uppvisning i hur beroende vi är av vår omvärld. Ja, hur beroende egentligen alla länder är. Problemet är inte bara att företag inte längre kan sälja på den kinesiska marknaden, eller att kinesiska företag riskerar att slås ut på bred front om smittan håller i sig, utan att företag i hela världen får problem. Kläder kan inte sys. Komponenter till mobiler tillverkas inte, vilket gör att det inte finns mobiler att sälja, vilket gör att alla i hela kedjan drabbas.
När företagen om ett par månader ska rapportera hur det gick det första kvartalet under 2020-talet så kommer det att bli rätt rött. Visserligen lär vi inte se ett liknande börsras eftersom marknaden redan prisat in det här som ett förlorat kvartal, men det kan också komma att drabba resten av 2020.
Det har redan kommit uppgifter om att Apple kan komma att behöva senarelägga lanseringen av årets flaggskepps-iPhones. Tydligen så träffas Apples ingenjörer och representanter för kinesiska Foxconn ungefär nu varje år för att planera och detaljera tillverkningen inför hösten. Men i och med att Kina har stängt så ska de träffarna inte ha kunnat hållas som planerat. Kanske för att Kina fortfarande är så beroende av kontorsnärvaro för sitt arbetsliv. Att distansarbete är något oortodoxt och något som man helt enkelt inte gör.
Men corona kanske ändrar på det.
Distansarbete blev acceptabelt i Kina
De första exemplen jag började se på hur corona påverkade det kinesiska samhället, bortom stängda fabriker och öde gator och butiker, var när det började dyka upp exempel på hur nedladdningen av samarbetsappar skjutit i taket i takt med att viruset spred sig allt mer. Appar som Alibabas DingTalk, Tencents WeChat Work och Bytedances Lark.
Att människor beordrades att hålla sig hemma eller fick hålla sig hemma eftersom deras arbetsplatser höll stängt var inget problem till en början, eftersom mycket sammanföll med ledighet i samband med det kinesiska nyåret. Men efter ett tag var situationen inte längre hållbar. Stängda arbetsplatser eller att personal inte kunde ta sig till sin arbetsplats började hota verksamheten. De som kunde tvingades skaffa sig sätt att arbeta på distans. Och arbetsgivare tvingades acceptera detta.
Men det är förstås inte bara i Kina som facetimeinställningen är stark. Bara häromdagen uppmanade Twitter alla sina nästan 5000 anställda att jobba hemifrån. Bara någon dag senare kom Microsoft med en liknande uppmaning (även om den geografiskt var mer avgränsad). Google å sin sida har meddelat att alla företagets arbetsintervjuer kommer flyttas till Hangouts.
Det var dessutom intressant att se att det var just DingTalk som stod för så stor del av nedladdningarna. Jobbmotsvarigheten från Kinas största app, den dominerande sociala plattformen WeChat, låg långt efter. Visst, nu pratar vi nedladdningar. Det kan betyda att en massa människor redan hade WeChat Work nedladdad. Men med tanke på ovanligt distansarbetande är i Kina relativt sett så kan vi nog anta att så inte är fallet.
Coronabelägringen i landet kan alltså göra att Alibaba tar fler steg framåt på det social-området.
Kineser tvingas lösa vanliga vardagssysslor på ovanliga sätt
Efter det började det dyka upp exempel på hur undervisning var näst på tur. När elever, studenter och lärare inte längre kunde komma tillbaka till skolor och universitet så var man även här tvungen att få hjulen att snurra på nya sätt. Saker som videoföreläsningar. Fenomen som är rätt självklara för oss vid det här laget. Även lite mer oortodoxa lösningar.
Och så klart blev också handeln drabbad. När människor var så illa tvungna att ge sig ut för att få tag i saker som mat. Men även annat. Transaktioner som man oavsett vill genomföra med så lite mänsklig kontakt som möjligt. Då kan en QR-kod och ett ståljalusi räcka långt.
Men vi såg också hur smittan började påverka e-handel på andra sätt. Hur människor började bli kreativa i sina försök att så långt som möjligt helt eliminera kontakt med andra människor även vid hemleverans.
Och som inte det vore nog har såväl Alipay (Alibaba) och Tencent/WeChat börjat samarbeta med myndigheterna i att sätta upp ett system för att begränsade smittades möjligheter att röra sig fritt – och därmed smitta fler. Ett onlinetest med frågor om man uppvisar coronasymptom som ger en färgad QR-kod.
Grön för frisk och full rörlighet, gul för kanske-symptom och delvis karantän och röd för mer eller mindre tvingande karantän. QR-koden används sedan för att blippa sig in både i offentliga byggnader, som tågstationer, och den lokala matbutiken. Så ja, ett tillvägagångssätt som känns inte så lite 1984. Och överlag ger lite sådär sköna vibbar rent historiskt. Å andra sidan har Alibaba också tagit fram en AI-algoritm som på bara några sekunder kan identifiera coronavirus med 96 procents träffsäkerhet.
Konferenser ställs in och flyttar in på internet
Och så har det fortsatt. Corona har stökat till tillvaron nästan över hela banan. Stora konferenser har ställts in på löpande band. Facebook ställde in sin stora flaggskeppskonferens F8 och kort därefter ställde Google in sin motsvarighet I/O. Både skulle ha hållits i maj. Vi kan nog anta att även Apples junikonferens WWDC också hänger löst.
I fallen F8 och I/O så har Facebook och Google meddelat att de ska lösa evenemanget på ”andra sätt” online och offline. Detsamma kommer även arrangörerna bakom Shanghai Fashion Week tvingas göra. Först ställdes årets modevecka in, men nu kommer den gå av stapeln som planerat – fast på en annan plats. Den kommer att livesändas via Alibabas e-handelsplattform Tmall.
Användningen av sociala medier skjuter i höjden
Inte oväntat har såväl nyhetsappar som sociala medier ökat i användning under utbrottet.
Förstås för att hålla kontakt med sina vänner när man inte kan träffas, men också för att få uppdateringar om viruset. Men en stor anledning var, som ofta med sociala medier, för att få underhållning. Fördriva tiden. I jakten på något att göra har en kines som livesänder när han sover fått drösvis med följare.
Givetvis har även användningen av kortvideoappar också dragit iväg rätt ordentligt.
Men kortvideoapparna har också hittat nya användningsområden. Storfilmen ”Lost in Russia” skulle ha haft premiär under det kinesiska nyåret, men i och med att biograferna tvingades hålla stängt så inledde filmbolaget istället ett samarbete med Bytedance. ”Lost in Russia” fick sin premiär, fast i Douyin (den kinesiska versionen av TikTok). Första långfilmspremiären i en kortvideoapp.
Och eftersom även klubbar tvingades hålla stängt har ”cloud raves” blivit stora. Med andra ord DJ:s som kör sina set via Douyin eller Kuaishou (Kwai) så att folk kan hemmaklubba. Förutom att det här även har visat sig vara lukrativt, så har det även lett till att människor har delat videos på når de dansar under ett cloud rave.
Och ja. Givetvis har åtminstone ett par liveströmmat sitt bröllop medan de övriga gästerna samlades på annat ställe.
Reseappar kollapsar, matleveransappar boomar
Föga förvånande rasade affärerna för resebolag. Men inte bara de längre resorna. Även mikroresandet.
Och rätt väntat gick matleveransapparna åt rakt motsatt håll. Kanske framförallt de tjänster som omfattar leverans av livsmedel, alltså inte bara färdigmat.
Och ja, självklart har man också levererat mat till människor i karantän med robotar.
Luftkvaliteten i Kina har förbättrats ordentligt
Så vad har det här lett till? Frågar man Nasa så har det gjort att luftkvaliteten i Kina har förbättrats rätt rejält.
Så med andra ord kan coronaviruset ironiskt nog ha förbättrat livskvaliteten för betydligt många fler människor än den har drabbat.
Vårt digitalwashande är på väg att nå vägs ände
Kina lyfts ofta fram som ett exempel på ett framtidsland. Ett digitalt framtidsland. Coronautbrottet har dock visat att Kina alltjämt som samhälle har ett rätt stort problem (ja, eller det kinesiska samhället har förstås ett par… andra stora problem också): människor. Man är fortfarande väldigt beroende av fysisk kontakt. I arbetslivet, men också i handel, skola, leveranser och, tja, det mesta. Trots att man i stort är så van vid digitala tjänster som del av vardagen.
Nu låter det här kanske som att lösningen på allt är teknik. Mindre mänsklig kontakt i alla lägen. Så är det förstås inte. Är det något vi förmodligen behöver mer av ju mer digitala vi blir är det just mänsklighet. Och mänskliga relationer.
Problemet är dock att det visade sig inte finnas någon redundans. Det digitala var något som var en egen parallell. Inte som något interagerat i samhället i stort. När möjligheten att träffas (eller att man inte ville träffas) så slogs viktiga fundament för de digitala tjänsterna direkt ut. Bland annat för att man kulturellt till stora delar lever kvar i en annan tid.
På samma sätt som internet har fungerat så här långt. Vi tog nittonhundratalet och la upp det på servrar. Vi kopierade processer, gränssnitt och tankesätt. Men vi gjorde i grund och botten precis som förut. Med en digital fernissa.
Men det kan som sagt var vara på gång att förändras.
En ny era av digital kreativitet?
Kommer allt det här hända över en natt? Förstås inte. Det är en förändringsprocess som har försigått i över 30 år vid det här laget. Men förändringen går i allt snabbare takt. Och jag misstänker att coronaviruset kommer att medföra ett hopp i kurvan.
Som exemplen längre upp visar så finns det fortfarande en massa förbättringspotential i de digitala tjänsterna. Till och med i ett land som vi ser som genomdigitalt (åtminstone till stora delar). Och som synes är det bara kreativiteten och fantasin som har satt stopp. Man tar det man har och blandar det digitala och analoga för att få till det man vill och behöver.
I backspegeln tror jag att coronautbrottet kommer ge en rätt rejäl kreativitetsexplosion. Nya affärsmöjligheter och nya sätt att förenkla vardagen. Och inte bara i Kina.
2020-talet – den verkliga startskottet för den postdigitala världen?
2010-talet var det så här långt mest digitala årtiondet vi har upplevt. Men det kan också visa sig vara det sista årtiondet där vi säger ”digitalt” som vartannat ord när vi ska beskriva… ungefär vad som helst. Och det är inte så konstigt. Det är fortfarande något ”nytt”. Något parallellt. Något annat.
Men vi har nu generationer som föddes med en iPad i handen. Där det digitala är det normala. Det man är van vid. Digital first blir digital only blir nondigital.
Och det som gör att det som hände med coronaviruset har större chans att permanentas, att pendeln inte svänger tillbaka, är att vi just nu upplever lite av en perfekt storm. Teknik, beteende och livskvalitet har nått en sån nivå att paradigmskiften på samhällsnivå kan bli verklighet.
Och som vanligt kommer de riktigt stora förändringarna av nödvändighet. Den kreativitet som föds när man har ryggen mot väggen. Eller när det handlar om liv och död.
För det är precis det som har varit den främsta drivkraften till den expressdigitalisering som har skett i Kina de senaste veckorna. Inte minst den mentala förflyttningen.
Digitalisera eller dö. På riktigt.