Igår var det dags för Apple att presentera en hel hög nyheter under årets upplaga av utvecklarkonferensen WWDC. En dragning som inte var live på något sätt (utan publik och dessutom förinspelad). Vi fick heller inte se någon ny hårdvara, som ofta finns bland nyheterna som presenteras under WWDC. Det handlade alltså bara om Apples olika operativsystem och produkter – med ett undantag.
Som nära nog vanligt vid produktpresentationer från techjättarna nuförtiden så hade i princip allt redan läckt ut. Bland de största nyheterna fick vi som väntat Carkey – Apples digitala bilnyckel som bor i Wallet-appen, att Apple kommande datorer kommer baseras på Apples egen processorplattform Apple Silicon, att iPhonens hemskärm kommer få stöd för widgets och att Apple Watch får inbyggd sömnspårning.
Bland de större nyheterna fanns också några som inte hade läckt tidigare. Som att Apple lanserar en egen realtidsöversättningsapp och att Watch får stöd för ”face sharing” (det innebär alltså att man kan skapa en egen urtavla och skicka till en vän, eller att företag eller kändisar kan skapa egna urtavlor och låta dem laddas ner av användare och följare. Kort sagt så håller Watch-urtavlorna på att bli lite linser – innehåll som får eget socialt liv).
Och bland de nyheter som inte hade läckt fanns också den största nyheten under hela presentationen (åtminstone på lite mer kort sikt): App Clips.
Vad är App Clips?
Förutom att det kommer kunna ge härligt skön Apple-förvirring i relation till den egna videoredigeringsappen Clips (”The app Clips”? ”No, App clips.” ”Yes, that’s what I said. Who’s on third?”) så är det ett jättekliv för Apple när det handlar om synen på det egna appekosystemet. Och samtidigt ett sätt att möta konkurrensen från andra format (mer om det senare).
Mer konkret man sammanfatta App Clips som Googles Progressive web apps möter iMessages miniappar möter WeChats miniprogram möter liteappar möter sajter. Små, lättviktiga appar (de får väga max 10 mb) som är till för engångsanvändningar av en app – utan att behöva installera appen. Ett exempel som lyftes fram av Apple var det jag själv har råkat ut för: när du ska parkera och behöver ladda ner ÄNNU en parkeringsapp för att kunna betala. Med App clips ska man slippa det.
Hur fungerar App Clips?
App clips kan aktiveras på en hög olika sätt. Som länk i ett meddelande, via QR-kod, via NFC-tagg, via Apples kartjänst – och via App Clips codes: Apples eget QR-kodsformat. Med andra ord att en App clip (blir intressant att se vad det svenska namnet blir) kan ploppa upp om du håller mobilen nära parkeringsautomaten.
App Clips baseras förenklat på att en apputvecklare anger vilka delar som ska brytas loss ur huvudappen. I det här fallet parkeringsfunktionen. Om själva betalningssteget hanteras via Apple Pay så kan man alltså klara av allting i ”förhandsvisningsvyn” av huvudappen.
Det här betyder alltså att en App Clip i många fall kommer vara kontextkopplad. Men det kan lika gärna handla om att en spelutvecklare vill kunna dema sitt spel i en annons.
Varför är App Clips så stort?
Apple har haft en ganska binär syn på de digitala gränssnitt som vi använder. Du laddar ner och installerar en app (eller använder en av de förinstallerade) eller så… ja, det är väl ungefär så man interagerar med internet i Apples värld. Sajter i all ära, men de har varit b-laget för Apple ända sedan 2007.
Och det finns en anledning till det. Bortsett från att Apple tjänar högvis med pengar på att styra människor mot just appar så har appar varit det enda riktiga mobilformatet. Sajten föddes i desktoperan och är ett datorfenomen. Det enda som egentligen har hänt sedan dess är att vi har försökt trycka ner storskärmssajter på mindre skärmar (handuppräckning: hur många av dagens webbplatsprojekt ägnar fortfarande oproportionerligt mycket tid åt datorwebben – framförallt när designers ska skissa lösningen och när projektledaren ska visa nya sajten för företagsledningen).
Men mot slutet av 2010-talet så började det givna duopolet vad gäller (grafiska) onlinegränssnitt allt mer luckras upp. Det börjar komma allt fler mellanformat. Tänkta att plocka det bästa från sajten och appen. Här hittar vi Googles Progressiva webbappar, miniprogrammen i WeChat (och allt mer även hos Alibaba – till och med Snapchat är på gång med en egen variant) och Facebooks och Googles format Instant Articles respektive AMP.
Men Apple har stått rätt fast förankrade i sin appmodell. En appmodell som, likt sajten som fenomen, börjar kännas allt mer föråldrade. Miniapparna i Meddelande-appen är det närmaste, men de är för de flesta sätt att få fler skojsiga effekter i sina meddelanden.
Ja, fram till nu, alltså.
Apple gör en iPad – igen
I slutet av 00-talet höjdes det allt fler röster att Apple var tvungna att ta fram en egen ultrabook. En hyperlätt och billig bärbar dator. Istället kortslöt Apple konkurrensen genom att öppna upp ett helt nytt område: surfplattan (visst, som vanligt var Apple inte först, men var dem som lyckades göra produkten mainstream). iPaden var född.
Nu gör Apple det här igen. Istället för att följa i spåren av någon av de andra företagens lösningar så mashar Apple ihop något eget. Look in the sky – is it a site, is it a miniprogram, is it an app – no it’s an App Clip!
Och just det faktum att det fortfarande är en app, eller rättare sagt att det krävs en vanlig iOS-app i botten (ja, åtminstone just nu – lex Apple Watch) så håller Apple alltså fast vid sin lukrativa (och just nu extra hårt ansatta) Appstore-lösning.
Bra även för företag och användare
Så visst är det här något Apple gör för att hålla kvar användarna i sina egna tjänster. Tvinga företag att ta fram Apple-appar. Men App Clips gör precis det som Google försökt få till med sina Progressiva webbappar: eliminerar friktionssteget där du måste ladda ner och installera en app. Visst, du kan fortfarande göra det om du vill, men det kommer i många fall inte behövas för saker du bara gör ibland. Eller om man så vill: de lägen när det är enklare att använda en sajt. Och dessutom slippa väntesteget när först webbläsarappen ska öppnas och att sajten sedan ska laddas in – med en webbläsarflik som du sedan manuellt måste stänga.
Med tanke på att Apple samtidigt steppar upp sin karttjänst och sin sökfunktion så kan det här alltså ge småföretag en möjlighet att kasta upp en matbeställningsfunktion direkt i Maps, utan att behöva en sajt eller app,
Apple ger också aggregeringsappar möjlighet att skapa den här miniprogrammen åt sina kunder. Som att Yelp! kan ge företagen på plattformen egna App Clips som de kan QR-kodsmarknadsföra i sina egna lokaler eller skicka ut med pizzaprislistan. Men det skulle också kunna handla om andra slags lösningar – som att en konferensapp kan baka in en omröstningslösning utan behov av att gå till en sajt eller ladda ner en app (med de extrasteg som oftast krävs för att kunna svara på en snabb fråga). Eller när man vill hyra en elscooter.
2020-talet i ett nötskal
Men framförallt är App Clips väldigt mycket ett barn av 2020-talet. Ett format som suddar ut gränserna mellan sajten och appen – precis det som de kommande tio åren mycket kommer att handla om. Att gå från en rätt enkel värld med förhållandevis få gränssnittsformat att hålla sig till (en app eller en sajt) till att handla om lösningar utifrån betydligt fler digitala mötespunkter – som alla är djupt integrerade med såväl hårdvaran de finns i som datan de skyfflar runt (det kommer alltså bli sjukt mycket viktigare att pixelpusha sina datafeeds än den stora herobilden på startsidan).
Och framförallt: lösningar som finns där precis när vi behöver dem, utan att vi behöver fundera på hur och var vi får tag på dem, och som löser uppgiften med så lite användarhandpåläggning som möjligt.