Kategorier
Artikel Ekonomi och finans Sociala medier

Facebooks krig mot reklamblockerare – handlar egentligen inte alls om reklam?

I början av veckan sällade sig Facebook till samlingen internettjänster som bygger staket för att stoppa reklamproblemsflygplanen. I ett blogginlägg konstaterade företaget att man nu kommer köra över reklamblockerare och börja visa reklam även för användarna som använder dessa (eftersom Facebook är en ”free service”, vilket man förstås ). I gengäld ska användarna få bättre möjlighet att styra vilken reklam som visas. Argumentet är ungefär att det är inte reklamen eller reklamens kvantitet som är problemet, det är relevansen och kvaliteten. (Och även om det finns undersökningar som delvis stöder den tesen, så är det inte därför reklamblockerare används.)

AdBlock Plus, en av de största reklamblockeringstjänsterna, bloggade att Facebook nu ”got all anti-user” (med andra ord handlade ABP:s ilska om att Facebook försämrat för de små människorna. Att ABP:s hela verksamhet bygger på att själva sälja reklam som visas för användarna av tjänsten – och att Facebook nu riskerar att kapa deras mellanhandsroll – hade givetvis ingenting med saken att göra). AdBlock-påhejarna mobiliserade och nästan innan rapporteringen om blockandet hade hunnit ut så hade man hittat en lösning som rundande Facebooks block. Sedan blockade förstås Facebook ABP:s nya antiblocklösningen på Facebooks blockande av ABP:s reklamblockering, varpå ABP hittade på ett nytt sätt som rundade Facebooks block av ABP:s lösning för att runda Facebooks block av ABP:s reklamblockering. Beskrivet så här, men det såg nog ut ungefär så här.

Fortsättning lär följa.

Visst, reklam är Facebooks livlina

Att Facebook nu också slår ner på annonsblockerarna är inte särskilt konstigt. Facebooks intäkter kan grovt delas upp i tre områden, i fallande ordning:

  1. Reklam
  2. Spel och andra avgifter
  3. Kaffemaskinen i receptionen

Diagram över tillväxten för Facebooks mobila annonsering

 

Och vi pratar förstås om mycket pengar. Bara förra kvartalet drog Facebook in . Av de intäkterna kom i praktiken allt från reklamintäkter och kom från mobilanvändarna.

Och reklamblockerarna växer så det knakar

Att blockera reklam har ett rätt bra tag vuxit till sig i webbläsarna i våra datorer. Men i takt med att vi blivit allt mer mobila har förstås reklamblockerandet flyttat med. Det kan sägas på allvar ha tagit fart för ett år sedan, när Apple tillät reklamblockering i och med iOS 9-uppdateringen. Nu är uppskattningarna att sisådär . Uppskattningar säger att . Och ännu värre för de som livnär sig på reklamintäkter: . Det låter inte alls orimligt om man tittar på tillväxttakten: , främst på tillväxtmarknaderna.

Diagram över annonsblockering globalt

De här siffrorna lär kännas lite svettiga för Facebook, då den senaste kvartalsrapporten angav att 1,57 miljarder av de 1,71 miljarder månadsanvändarna (Facebook, Messenger och Instagram) kommer via mobilen. Inte bara det, nästan en miljard av användarna använder bara mobilen för sina Facebook-förehavanden.

Diagram över tillväxt över mobila Facebookanvändare

Man kan som sagt var förstå att Facebook inte stillasittande tänker låta alla de här potentiella intäkterna rinna genom reklamblockeringsspringorna. Så nu har de alltså, som så många andra, gett sig katten på att sätta stopp för det här. Så nu blockerar de (ja, eller försöker blockera) reklam.

I datorversionen av Facebook.

Det är nu det börjar bli konstigt

Facebook vilar i grund och botten på fyra ben: Facebook, Messenger, Instagram och Whatsapp. Fyra tjänster som Facebook, trots att de i mångt och mycket är två konkurrerande par, har lyckats nischa in. Användandet av dem är nästan helt baserat på respektive app. Vissa av dem går att använda även på andra sätt, via webbläsare, men då med mer eller mindre strypt funktionalitet. I vissa fall är den mobila webbversionen intressant nog det sämsta alternativet.

Tabell över Facebooks tjänster

Tittar vi sedan på de fyra tjänsterna så saknar två av dem i dagsläget reella intäkter: och saknar reklam. Messenger har aldrig kostat något och har, sedan den bröts loss från huvudtjänsten, heller aldrig haft reklam. Och även om dessa två går att använda i webbläsaren på datorn så är dessa de absolut mest mobiltelefonspecifika av de fyra. Facebook lovade tidigare i år att Whatsapp ska hållas reklamfritt även framöver och att man istället, på något sätt, ska låta företag stå för notan genom andra sätt att nå kunderna. Vad gäller Messenger så har Facebook uttalat sagt att den ska bli en plattform där vi ska kunna göra det mesta. Här ska det bli reklam, vad det verkar, men bara från företag som du själv har valt att initiera kontakt med.

Det lämnar alltså två av tjänsterna: Facebook Classic och Instagram. Med tanke på att den riktiga annonseringspushen på Instagram är knappt ett år gammal (och med tanke på att antalet instagrammare är rejält många färre än antalet som använder vanliga Facebook) så kan man gissa att majoriteten av alla annonsintäkter kommer från vanliga Facebook (och då finns det saker där som kanske snarare kostar Facebook pengar, som Live, där Facebook betalar både företag och privatpersoner för att använda funktionen – .)

Tillbaka till siffrorna i början. 6,4 miljarder dollar i intäkter förra kvartalet. 84 % från mobilanvändarna. Det lämnar 1 miljard då som kom från datoranvändarna. Om vi utgår från att Payments-delen (se första grafen här ovan) förra kvartalet var ca 15 % – och att den i princip helt kommer från datoranvändarna (främst Facebookspel) – så landar vi på 850 miljoner i datorannonsintäker. Utan att veta hur mycket pengar som försvann via reklamblockering så räknar vi på att 25 % av Facebooks datoranvändare använder reklamblockerare och att det därmed är 25 % tappade intäkter. Det ger i runda slängar 213 miljoner dollar. En inte oansenlig summa, milt sagt. Men sett till totalen motsvarar det ungefär 3 % av intäkterna.

Och vi pratar inte om segment som växer.

Så tänk om det egentligen bara är ett svepskäl för att få in datoranvändarna i fållan? (och få företagen att uppdatera sin marknadsföring)

Visst. Det finns gott om exempel på företag som har gått i taket för mindre (eventuellt) tjuvande av intäkter än så. Så det är inte alls omöjligt att Mark & Co. vill ha varenda cent de kan komma över. Men samtidigt känns det som att göra en väldigt stor grej för något förhållandevis litet. Inte minst som Facebook numer har blivit så stora att saker de gör som slår mot mindre företag snabbt resulterar i negativ publicitet.

Så tänk om det egentligen bara är ett svepskäl för att få datoranvändarna att bli mobila. Eller rättare sagt: få in även datoranvändarna i Facebooks appekosystem. Med andra ord: ”försämra” datorwebben för att få fler att ta steget in i appvärlden.

Det finns några saker som skulle kunna tala för att det här trots allt inte är fullt så foliehatt som det låter.

1. Antiblockandet sker i datorwebben – inte i appen

Om vi då konstaterar att antiblockandet trots allt bara berör Facebook (inte Instagram) så borde rimligtvis appen ha högst prio vad gäller att komma till rätta med allt reklamblockerande. Det är inte omöjligt att (förmodligen främst) iOS-möjligheterna att blocka blockerare är begränsade för appar – men jag skulle tro (även om jag saknar den kodningsmässiga kompetensen att vara säker) att det går om man bara vill. Men trots det gjorde man ingenting (än så länge åtminstone).

Kanske för att apparna (främst FB Classic, som har den minst stympade datorversionen) ska kännas som mer lockande alternativ. Facebook dominerar redan appvärlden rätt hårt (), men vill säkert ha en ännu större del av kakan. Förutom trenden att appar tar allt mer av vår surftid, drivet då inte minst av just dessa två giganter, så ger appar ännu större möjligheter att skräddarsy användarupplevelsen och knyta den närmare hårdvaran – vilket förstås ger möjlighet att samla in mer användarinformation.

Och icke att förglömma: en av de reklamformer som växer snabbast för Facebook är appreklamen.

Men datorversionen av Facebook (och kanske Instagram), kommer den skrotas helt? Nja, jag tror att det finns en plats även för datorwebbsversionen i Facebooks framtida planer. Som gränssnitt för företag och organisationer. Har man sociala medier som arbetsuppgift lär chansen vara större att man sitter med en dator. Dels för att administrera inlägg och dels för att följa upp statistik. För den här typen av arbetsuppgifter är det alltjämt (för de flesta åtminstone) enklare att arbeta med större skärm, tangentbord och mus.

2. Ingen antiblock i mobilwebbsversionen heller

Om det kanske är så att Apple gjort livet svårt för Facebook i appen, så borde det rimligtvis inte finnas särskilt mycket som hindrade dem från att göra samma sak här som för datorwebben. Men Facebook kanske inte orkade lägga tid på något obsolet.

Som jag skrivit om tidigare kanske Facebook redan har avpolletterat mobilwebbsversionen (och i förlängningen kanske till och med mobilwebben överhuvudtaget) – men glömt att berätta det för dem som fortfarande använder den. Facebooks mobilwebb var egentligen aldrig till för oss i de utvecklade marknaderna. Den var inte ens till för smarttelefonanvändarna i utvecklingsländerna. Den var mer än något annat . Men numer, tja, , även för de här användarna. Och även om det fortfarande finns en hel del mobiler av den gamla typen så växer smarttelefonanvändandet kraftigt även i utvecklingsländer.

Att Facebook så i början av sommaren började döda möjligheten att chatta via mobilwebbsversionen kan ha varit den riktiga början till slutet för den tjänsten. Om det fortfarande finns några användare kvar av mobilwebben, tja, låt dem blocka annonserna. Watch us not care. Snart kommer du inte längre vilja använda den alls.

3. Finns redan en kortsiktig lösning för tillväxtmarknaderna (och: det löser sig säkert på sikt)

Tillbaka till reklamblockeringsgrafen i början av den här texten. Länder som Kina och Indien är otroligt viktiga för alla stora företag som vill växa vidare. Då borde det vara det vara väldigt bekymmersamt att så hög andel blockar reklam (Kina lär exempelvis ha 720 miljoner internetanvändare, så 159 miljoner av dessa skulle betyda cirka 22 % reklamblockerare). Helt plötsligt känns 22 miljarder i förlorade annonsintäkter som en droppe i havet.

Indien har, eftersom Kina meckar rätt mycket från politiskt håll, blivit en allt viktigare marknad (som enligt en Ericsson-rapport 2020 kan ha 1,4 miljarder mobilabonnemang). Det här är också en marknad som Facebooks mobilwebb togs fram för. Men det finns som sagt redan en app för de användare som ännu inte skaffat en smarttelefon. Men det finns också redan en app för landets smarttelefonanvändare som sitter på långsammare uppkopplingar (uppskattningar säger att hälften av alla mobilabonnemang fortfarande kan vara 2G 2020): Facebook Lite. En app gjord just för långsamma uppkopplingar genom att dra både mindre bandbredd och datatrafik. Och de nytillkomna Facebook-användarna på landsbygden i Indien kanske inte har hunnit reklamtröttna lika mycket än:

Facebook’s reach in India is already greater than that of the country’s biggest radio station, about five times that of its largest English newspaper, and roughly comparable to its top five TV networks. Emerging markets are not oversaturated by marketing in the same way that we have become in the West. Yes, there is radio advertising, billboards, and TV. But especially for the demographics—in India and elsewhere—that do not have TV 24/7, you haven’t reached that point of jadedness.

Funkar inte det kan ju Facebook alltid bli internetleverantör.

Och Kina då? Tja, där är det inte ett problem alls – eftersom Facebook är portat av regimen (även om ). Visst, det finns sätt att runda det – men statliga svartlistningar i icke-demokratiska länder har en tendens att minska det kommersiella intresset. Och även om Facebook kommer in så är det, för tillfället, ändå inte ett problem – eftersom Kina kommer bannlysa reklamblockerare från och med september.

4. Facebook börjar se slutet för den ”gamla” reklamen och vill att annonsörer ska uppdatera sin reklampalett

Genom all kunskap om oss som Facebook sitter på så vill de skräddarsy innehållet så att den ska bli så relevant som möjligt för oss. Men Facebook har också insett att en av de främsta anledningarna till att vi blockar reklam är att den avbryter vårt flöde. Bokstavligen. Men också att det inte hänt jättemycket med reklamen på internet sedan världens första banner såg dagens ljus.

Just nu är vi inne i något som kan bli något slags paradigmskifte för internetannonsering. Dels val av medium och dels, tja, reklamdramaturgin i takt med att det digitala alltmer blir den huvudsakliga kanalen för reklam. Video håller på att bli den viktigaste medieformen online – och bara senaste året eller så har Twitter och Facebook mer eller mindre demokratiserat livesändandet (inte för att de var först, men de var tillräckligt stora och etablerade för att få det att slå igenom på bred front).

Facebook har redan börjat göra slut med bannerannonseringen som den sett ut så länge någon kan komma ihåg (oftast bild, eventuellt video, som dyker upp och trycks på av misstag – varpå man för det mesta skickas till ett popupfönster eller en ny flik i webbläsaren där en hel webbplats laddas in. Sedan måste man ta sig tillbaka). Instant Articles, som bara fungerar i appen, var första steget mot att åtminstone delvis komma till rätt med några av problemen: annonser som ger annonsörer möjlighet att bygga en miniwebbplats direkt inne i Facebooks app som ger betydligt snabbare laddningstider.

Men det här i sig är ingen större skillnad jämfört med tidigare vad gäller själva innehållet i reklamen. Det för oss över till en annan stor reklamtrend: innehållsmarknadsföring. Sälja genom att inte sälja (typ). Dessutom förpackat på ett sådant sätt att mottagarna inte bara ser en annons och (i bästa fall) klickar på den medvetet – utan att materialet dessutom får mottagarna att sprida innehållet vidare. Och förstås allra helst via vänner och bekanta eller åtminstone en för målgruppen relevant påverkare.

Det senare har Facebook pushat Instagram mot. Därför var det ett rätt självklart steg för Facebook att kopiera Snapchat rätt rakt av för senaste Instagram-funktionen: . Ett format som ska uppmuntra företag att berätta historier för att mer löpande interagera med sina kunder. Med andra ord: reklam som mottagarna självmant ska vilja ta till sig, snarare än reklam som pushas ut och avbryter. Kanske till och med leta upp – inte minst som Stories, precis som Snapchat, har begränsad livslängd. Lite samma logik som när Facebook nyligen annonserade att de tänker steppa upp insatserna mot klickfiske (och ni kan aldrig gissa hur de ska göra det!)

Med andra ord: bra grejer för oss som Facebookanvändare. Men Facebook har förstås en baktanke även här. Kanske bäst sammanfattad här:

https://twitter.com/readdanwrite/status/760573563644575745

Här har vi en av de största svagheterna även med traditionell reklam. När du väl har sett annonsen har du sett den. Men viktigare för Facebook: den i sig ger dig ingen anledning att komma tillbaka. Som jag har skrivit om tidigare är, helt naturligt, Facebooks allra främsta drivkraft att få oss att komma tillbaka så ofta som möjligt. Och när vi väl är där: inte lämna. Initiativen ovan syftar just mer än något annat till detta. Engagemang betyder tid, tid både att konsumera mer reklam och att bli än mer fast hos Facebook.

Vilket förstås för oss till:

5. Facebook ser framtiden i Messenger

Är det något Facebook satsar på just nu är det chattande i allmänhet och Messenger i synnerhet. Men inte bara själva kommunikationskanalen – mobilen har ju trots allt alltid handlat om ett av våra mest grundläggande behov: kommunikation och gemenskap. Men det man ser framför sig är större än så. Det är på sätt och vis en av de största förändringarna för internet sedan dess födelse – en förändring av hela sättet vi använder nätet på, och designar våra tjänster: conversational UI.

Webben föddes på sätt och vis med bibliotekens kartotek som förebild. Kort med information, som dessutom kan referera till andra kort med annan eller mer information. Reklamen på internet är ärvd från massmedierna, som i sig var renodlade sändarkanaler. Mobiltelefonen å sin sida är förstås en fortsättning på en en till en-kommunikationskanal, som kräver engagemang från båda parter (, men det är en annan historia).

Meddelandegränssnittet ersätter datorgränssnittet

Nu har vi kommit till en punkt där datorgränssnittet inte längre är det mest självklara. Meddelandeappar gick tidigare i år om övriga sociala nätverk i storlek och både Google, Amazon och Apple satsar på virtuella assistenter, där rösten utgör gränssnittet. Inte oväntat att Facebook därför satsar så hårt på Messenger som en plattform för chattbotar (och åtminstone företagen verkar ha hoppat på tåget. Det lär redan, efter bara ett par månader, finnas en bra bit över 10 000 Facebok-botar).

I ett samtal är det ännu mer irriterande att bli avbruten av reklam (de försök som har gjorts slog ju aldrig riktigt, om vi säger så). Alltså krävs helt nya sätt för företag att nå ut med sina budskap. Det kommer alltså bli ännu viktigare att få kunderna att hitta reklamen/informationen, snarare än det traditionellt omvända. Kanske blir påverkansmarknadsföring ännu viktigare. Eller så kanske chattbotoptimering kommer att bli en av de viktigaste kompetenser företag kan ha.

Men Facebook ser att Messenger har en betydligt större roll än bara som en kanal att pusha ut reklam. Inspirerade av den kinesiska konkurrenten WeChat ser Facebook säkerligen att Messenger är din one stop shop till, tja, allt. Kommunikation, handel, kundservice. Alltså satsar man på samma sak som övriga techjättar, som Apple, Amazon, Google och Microsoft: att bli själva infrastrukturen varpå vårt digitala liv vilar. För Amazon blir e-handeln allt mindre viktig, Google bygger upp alternativ när sökannonseringen viker i takt med att vi kanske googlar allt mindre i mobilen, Apple satsar mer på tjänster när hårdvarumarknaden mättas och Microsoft kämpar med att hitta andra affärsmodeller när företagsvärlden inte längre har Officepaketet och Windows som självklara bottenplattor.

Facebook ser nog en värld där de inte alls är lika beroende av reklam som idag.

Så varför går Facebook i clinch med annonsblockerarna nu? 

Ja. Det är fortfarande frågan. Egentligen kan jag nog bara se en anledning till att Facebook gör det nu.

För att göra sina annonsörer glada.

Inte för att de som annonserar sannolikt kommer se jättehopp i utväxling på sin Facebook-annonsering (här är säkerligen algoritmerna och själva mängden annonsörer ett betydligt större problem än reklamblockerarna). Men för att Facebook, som ju fortfarande är så beroende av reklam, kan säga: ”vi hör att ni är bekymrade om att folk blockerar reklam, så vi har gjort något åt det”.

En insats som i slutändan ironiskt nog kanske till syvende och sist .

(Ursprungligen publicerad på LinkedIn 14 augusti 2016.)

Kategorier
Artikel Ekonomi och finans Sociala medier

Hur Microsoft egentligen tänker kring LinkedIn (eller: shop til you drop)

(Den här posten är en fristående uppföljare till det hejdlöst spännande avsnittet ”Gladast över Microsofts köp av LinkedIn – Twitter?”)

Igår droppade Microsoft och LinkedIn den lilla bomben att de senare köps upp av de förra. Ett köp som betingade en budpremie om i runda slängar nästan 50 procent när priset hamnade på 26 miljarder dollar, eller 196 dollar per aktie.

Det är en… stor siffra. Hur stor you ask? Tja, kanske inte enorm om man jämför med de mest kostsamma uppköpen – men, ja, det är ju inte inget. Jämför vi däremot med uppköpen som Microsoft och de övriga (just nu) stora internetspelarna har gjort så tar LinkedIn-köpet hem topplatsen rätt överlägset. Skillnaden till tvåan är sju Instagram.

Diagram över företagsuppköp av Microsoft, Facebook, Google, Apple och Twitter

(Ovanstående är de uppköp där priserna är kända, bolagen har förstås gjort betydligt fler. Jag drog gränsen vid 400 miljoner för att få med NeXT. Jag gjorde undantag för Twitter som, tja, annars knappt hade fått vara med. Utöver det kan man även säga att LinkedIn själva köpte Lynda för 1,5 miljarder förra året. Källor: MicrosoftFacebookGoogleAppleTwitter.)

Det är ett stort köp. Dessutom kontant. Som några jämförelser betalade Google 500 miljoner för DeepMind och 50 miljoner för Android. Visst, Microsoft har haft längre tid på sig – men i praktiken exakt lika lång tid som Apple. Och de flesta stora uppköpen har skett på 2000-talet. Faktum är att Microsoft mer eller mindre har köpt ett bolag om året som kostade mer än en miljard dollar: Skype 2011, Yammer 2012, Nokia 2013, Mojang 2014 och LinkedIn 2016.

”Ännu ett företag i Microsoft-graven”. Eller?

Reaktionerna lät förstås inte vänta sig. Allt från förvåning till rädsla för worst case-scenariot. Dagensanalys korta sammanfattning innehöll det mesta man kunde förvänta sig när Microsoft köper framgångsrikt internetföretag (inklusive förstås gravreferenser och dödsschackspel). Kort sagt: ett företaget som hör hemma i en passerad era försöker köpa sig till relevans och framtid.

Microsoft uppköpshistorik har väl haft lite blandad utdelning, med Nokia som det mest spektakulära misslyckandet. Och just Nokia-köpet känns lite talande på flera sätt. Microsoft riktiga uppköpsspree tog sin början där på perrongen, när företaget såg mobiltåget försvinna bort i fjärran. Det fick Microsoft att kasta sig fullt ut in i det man aldrig har varit särskilt bra på: hårdvara. Nu verkar man, med Satya Nadella vid rodret, börjat styra tillbaka mot mjukvaran. Bra så.

Så kommer man då köra framgångsrika LinkedIn i botten? Till att börja med kanske vi ska titta på LinkedIn. För det var inte en framgångssaga utan moln på horisonten som Microsoft köpte. Det är lätt att tänka på LinkedIn som ett ”nystartat” företag, men LinkedIn fyller tonåring i år. Och precis som för de flesta tonåringar börjar man få identitetsproblem när partytricken man lärde sig som ung inte längre får folk att komma springande. Redan 2015 svajade det betänkligt både vad gällde intäkter och användartillväxt. Trots det litade aktiemarknaden på att LinkedIn skulle fixa det här och aktien nådde sin all time high i november 2015. Sedan kom den finansiella rapporten i februari , då LinkedIn på en dag tappade i runda slängar halva sitt börsvärde (eller ett helt Twitter). Vad blev marknadens reaktion på uppköpsryktet (där Microsoft bjöd ett Twitter över gällande dagskurs)?

LinkedIn, upp 46 %. Microsoft, ned 2,5 %.

Översatt: Klang och jubelfest över att någon är beredd att betala så mycket för något de börjat tappa tron på. Och blandning av missnöje inför överpriset och kliande i huvudet över vad tusan Microsoft ska med LinkedIn till.

Så hur tänker Microsoft?

Tja, ”fel” skulle väl mitt svar spontant bli om man läser Nadellas sammanfattning från telekonferensen efter köpet kring LinkedIns roll i Microsoftversat:

LinkedIn essentially becomes the social fabric across all of Microsoft, whether it’s in Outlook, in Excel, or Skype, or PowerPoint, or Word, or SharePoint.

Jag förstår tänket – och det är precis så här LinkedIn senaste åren har försökt positionera sig. När gränserna suddas ut mellan privatliv och de sociala medierna blir ett allt viktigare sätt att kommunicera så börjar det sociala samarbetet online bli en allt större del av våra arbetsliv.

Likt Google har Microsoft aldrig lyckats knäcka den sociala koden. Köpen av Skype och Yammer var både försök att sig in på det här området. Men redan här hittar vi fyra feltänk från Microsofts sida:

1. Yammer

Köpet av Yammer 2012 (när Facebook på allvar blev en maktspelare) var riktigt förutseende och framåtlutat: köp upp en meddelandetjänst. Däremot förstod man inte riktigt vad man köpte:

But what is Yammer for? Many things, different things. The point is, it is an infrastructure for making change happen – its uses and affordances are specific to a context, they have to be discovered through experimentation over time – they might not initially be clear. As a consequence the adoption process is not straight-forward, because Yammer is not a tool for a particular task, it doesn’t plug a hole or address an immediate problem for the most part. […]

But Microsoft at heart is a software company, it builds tools and sells products. A look at its licencing models should be enough to understand the way in which the company understands the world. If you are in this business, the focus is on products and its features, on selling licenses. The vision is very different naturally. To literally see what Yammer is (a platform for change, not a tool for a job) is difficult, if the corporate ontology doesn’t have a place for it.

So, Yammer became an add-on to other products.

Med andra ord: Yammer är inte Word. Yammer är ett medel för att förändra våra kommunikationsvägar och skapa nya sätt att samarbeta. Det löser man inte genom programvaran – det här kräver organisatoriska insatser. Och att den som säljer produkten förstår det.

2. Officepaketets roll

Tanken att få in något som kan knyta ihop de olika tjänsterna i produktportföljen är också helt rätt. Hade det här varit för 20 år sedan så hade det varit rätt givet. En lösning som går att integrera med Office kommer mer eller mindre köra över alla konkurrenter. Men nu var det trots allt länge sedan Office var det självklara valet.

Tittar vi på programmen i kärnan av Officepaketet så har det inte hänt rasande mycket sedan nittiotalet (de stora förändringarna i Word har handlat om bra saker som att layouta sin tidning i Word eller bygga sin webbsida i Word) – och har blivit omsprungna av många andra, inte minst gratisalternativ (Excel är väl det program som sitter säkrast).

Här bettar förstås Microsoft hårt på Office 365. Sviten ökar sin andel, men inte i rasande takt (och har konkurrens – av t ex Google). Sedan kommer förstås helt nya spelare: även om det är från förhållandevis låga volymer är det Slack som just nu växer snabbast bland företag. Facebook at Work väntar i kulisserna på sin stora chans.

3. Det sitter inte ihop

Trots att Microsoft haft 28 år på sig att finputsa grundprogrammen i Officepaketet så är det fortfarande långt ifrån självklart att föra över information mellan programmen utan problem. Skype ligger och flyter för sig själv på datorn. Yammer har som sagt en lite oklar roll – inte minst hur det ska användas som samarbetsverktyg i relation till övriga. Risken finns att Microsoft kommer att se LinkedIn som ytterligare en produkt som ska lösa det här problemet. Bygger man ihop LinkedIn ordentligt med övriga Office-tjänster (hur det exakt ska funka när LinkedIn ska leva vidare som egen tjänst fullt ut). Men bygger man ihop det för hårt på bekostnad av övriga så riskerar man att tappa de (allt fler) användare som varken vill eller behöver använda Officepaketet.

Och vad har konkurrenter som exempelvis Slack för fördelar? Öppna miljöer, API:er att utveckla mot och, tja, nytänk. Skapa skräddarsydda integrationer, samarbetsytor, kopplingar, notifieringar och botar som gör att du kan välja ut de verktyg som passar dig bäst för att knyta ihop ditt eget ”Officepaket”.

4. LinkedIn är inte vad LinkedIn vill vara

Frågar man de flesta människor som känner till LinkedIn vad LinkedIn är så kommer nog svaret bli någon variant av ”CV-databas”. De flesta hänger inte på LinkedIn i väntan på annat. Det är som Twitter en nischtjänst. Men de som hänger på Twitter gör det för det tjänsten är: ett sätt att hålla sig uppdaterad (och då har även Twitter problem med att folk tillbringar för lite tid för att annonsörerna ska bli nöjda). Var är det sociala mediet LinkedIns största problem? Att vara ett socialt medium.

Visst finns vi som hänger (förmodligen lite för mycket) här. En nyhetskanal. Ett sätt att kanske möta andra i samma bransch och byta erfarenheter. Men undantaget de som jagar leads eller rekryterar så är vi inte på LinkedIn I jobbet, utan FÖR jobbet. Vi hänger på LinkedIn för att få inspiration som kan hjälpa oss i jobbet, bygga personliga varumärken, omvärldsbevakning. Sällan för samarbete i vårt dagliga jobb. Förmodligen aldrig för samarbetet med kollegorna (ja, kanske om man jobbar på LinkedIn).

Sedan spekuleras det förstås i att Microsoft vill åt de 400 miljonerna användarna och kunna knyta ihop, à la Google, stordata i smarta tjänster som kan driva folk till att använda Microsofts övriga tjänster. Men, tja, se punkt 3.

Men finns det inget som talar för köpet?

Jag tror att Microsoft gör helt rätt i att (igen) släppa konsumentmarknaden och satsa på företag. Och då kanske göra en Amazon/Google/Facebook och satsa mer på att bli en infrastrukturspelare (även om även molntjänstverksamheten visar tecken på att börja sacka och förlora mot konkurrenterna).

Och det finns produkt-produkter som Microsoft skulle kunna få in på bra sätt just som produkter. Kanske framför att utbildningsplattformen Lynda förmodligen var den smartaste satsningen som LinkedIn gjorde senaste åren (då onlineutbildning tillsammans med hälsovård ofta ses som nästa stora digitaliseringsområden). Och SlideShare, som har potential att bli en bra kanal både för innehållsmarknadsföring och för att bygga såväl personliga som företagsvarumärken.

Men på totalen? Mja.

Om vi säger så här:

I tisdags meddelande Apple att de släpper en jätteuppdatering av iOS, trycker in Siri i Macen, gör både iMessage och Siri till plattformar, öppnar delar av Siri för tredjepartsutvecklare, gör det möjligt att använda Apple Pay på webben, uppdaterade operativet för Apple Watch, släpper en Homekit-app, utökade AI-funktioner, smartare kartor, gör det möjligt för utvecklare att koppla in apparna i Kartappen (istället för bara det vanliga tvärtom), Voip-tjänster direkt i Telefonappen, ett helt nytt filsystem som ersätter HFS+, förbättringar i Apple TV OS och ger ännu bättre synkningsmöjligheter mellan alla dina enheter.

Samma dag köpte Microsoft LinkedIn för 26 miljarder dollar.

Det känns som att det finns lite olika nivåer av framåttänk där.

(Ursprungligen publicerad på LinkedIn 13 juni 2016.)

Kategorier
Artikel Ekonomi och finans Sociala medier

Gladast över Microsofts köp av LinkedIn – Twitter?

Nyheten om att Microsoft idag köpte LinkedIn kom förmodligen som en stor överraskning för de flesta. Nu krävs det förstås några steg till innan köpet kan gå igenom, men man kan tro att bolaget fått med sig storägarna på tåget redan. Om inte konkurrensmyndigheterna har någon avvikande åsikt så kan vi nog utgå ifrån att LinkedIn får en ny ägare.

Aktiemarknaden jublade. Efter att det inledande handelsstoppet släpptes hoppade börskursen upp 46 % (i skrivande stund). Det betyder en budpremie på snurriga 50 %, vilket innebär en börskurs på i runda slängar 196 dollar per aktie. Det är nästan på pricken de 43 % som LinkedIn tappade på en handelsdag efter en sur rapport i början av året. I LinkedIns värld betyder det att företaget minskade respektive ökade med sisådär 11 miljarder dollar på en dag.

Som av en händelse motsvarar det här mer eller mindre hela Twitters börsvärde, som beroende på kurs ligger i regionen 10-11 miljarder dollar.

Och uppköpet av LinkedIn kan vara det bästa som kunde hända Twitter just nu.

Det har knappt gått en dag senaste året (till och med mer) utan att det någonstans spekulerats i ett uppköp av Twitter. Vem som kommer köpa. Ju mer börskursen pekat söderut, desto billigare blev företaget och desto mer intensiva har ryktena blivit. Blankarna har haft julafton varje dag och har har inte haft problem att elda på resan ned. Och ju mer börsvärdet har rasat och uppköpsryktena har florerat – desto mer har annonsörerna dragit öronen åt sig.

Jämför man LinkedIn och Twitter så finns det mycket som förenar. Båda dras med problem med användartillväxten, och som vi alla vet är användartillväxt det enskilt viktigaste mätetalet för sociala medier (med andra ord den vanliga börslogiken: oro för vad som kan hända i morgon, trots att företag tjänar pengar som gräs idag och ser ut att göra det rätt länge framöver).

Båda är ungefär lika gamla (13 år för LinkedIn10 år för Twitter). Det skiljer inte jättemycket i användarantal (ca 430 miljoner för LinkedInca 300 för Twitter). Båda är nischtjänster som alltid jämförs med den betydligt bredare Facebook (och då förstås alltid åker på däng). De drar in ungefär lika mycket pengar (ca 3 miljarder dollar för LinkedIn 20152,2 miljarder för Twitter – vilket ger ett snitt på ca 7,5 dollar per användare och år för båda tjänsterna). Både har haft en intäktsökning som skjutit i höjden trots att användarantalen planat ut. För LinkedIn var ökningen ca 35 % jämfört med föregående år, för Twitter ca 57 %.

Båda har också haft problem. Men det är Twitter som har drabbats hårdare, delvis också självförvållat därför att man gav investerarna sken om att man skulle kunna bli en allvarlig konkurrent till Facebook – och sedan dess alltid har jämförts med just de sociala mediernas gigant varje steg på vägen. LinkedIn har (för det mesta) blivit vid sin läst.

Så hade någon (Google) idag meddelat att de hade köpt Twitter så hade nog egentligen ingen blivit överraskade. Men LinkedIn?

Varför är nu Microsofts köp av Twitter något som får Twitterledningen inte att jubla, men väl förmodligen andas ut? Tja, om vi bortser från det uppenbara att stora delar av bevakningen av Twitters eventuella uppköp nu hamnat i ett lätt chocktillstånd och kommer lägga tid och fokus på att få rätsida på logiken där så räcker det att titta på Twitters börskurs, i skuggan av LinkedIns jättehopp.

+7 %, på en i stort fallande börs. Utan några nyheter från Twitter själva.

Det i sig ökade Twitters börsvärde med ett antal miljarder kronor och gjorde därmed företaget dyrare. Med andra ord kan det få delar av marknaden och tänka ”fuck it, de drar in pengar – och det verkar ju kunna finnas folk som är beredda att betala”. Lägger vi då på att fler då säkert börjar göra matten och konstaterar att ”var man beredd att betala 26 miljarder dollar för LinkedIn så borde det betyda att någon är beredd att betala lika mycket överkurs Twitter”, typ, och att man därför börjar köpa sig in i aktien eftersom man tror att ett uppköp rycker allt närmare. Man vill inte hoppa på försent om Twitter för för sig att göra ett femtioprocentigt hopp.

Inte för att problemen är över för Twitter (långt ifrån) och det är fortfarande en fråga om ”när” och inte ”om” uppköpet kommer (ja, och vem – vi kan väl anta att det inte blir Microsoft just nu). Men i bästa fall kan Twitter köpa sig precis tillräckligt mycket andrum för att hinna få ordning på torpet och stå kvar på egna ben. I värsta fall får de åtminstone ett betydligt bättre förhandlingsläge och kan sälja sig själv dyrare.

För även om Microsoft fick öppna plånboken rejält så är uppköpskursen rejält under LinkedIns toppnotering (över 250 dollar). Det är alltså ett rätt rejält stukat företag som köps upp. Och här hittar vi väl det enda som marknaden inte verkar gilla.

Att Microsoft köpte LinkedIn för 26 miljarder dollar.

För medan LinkedIns kurs rusar med 46 % så backar Microsofts med 2,5 %.

Mer om det i ett annat inlägg.