Hur Kraftwerk förutspådde vår digitala nutid

Idag 6 maj blev världen rejält mycket fattigare när beskedet om att Florian Schneider lämnat oss landade. Hälften av ursprungsmedlemmarna i en av förra århundradets mest inflytelserika och stilbildande grupp Kraftwerk finns nu inte längre. Florians arv kommer däremot förstås leva vidare länge än. Inte minst tack vare de digitala möjligheter som vi idag har tillgång till. En värld som Kraftwerk dessutom bättre än nästan de flesta andra pricksäkert beskrev. Långt före sin tid.

När jag växte upp var livet enklare. Åtminstone musikaliskt. Antingen var man syntare eller så var man hårdrockare. Eftersom jag var syntare så var kriteriet för om man tyckte om en låt lika enkel som självklar: fanns det en elgitarr med så var det hårdrock och då var det dåligt.

Men så här i efterhand syntwashade jag bara. Jag var redan då popälskare i hjärtat. Poprefrängerna i fokus. Den riktiga synten var mest otäckt. Och då pratar vi inte bara om det som sorterades in under industri eller body. Kraftwerk hörde också dit (som förstärktes av att de få som gillade i Kraftwerk typ smög omkring i trenchcoats). Kraftwerk var något konstigt.

Kraftwerk som stilbildare inom populärkulturen

Jag ska inte säga att jag vet exakt vad det var jag hörde. Om det som fick mig på de här tankarna var Kraftwerks första två album så hade jag rätt då (kraut-Kraftwerk är fortfarande mest anskrämliga). Men jag misstänker att så inte var fallet. Och då hade mitt tonårsjag väldigt mycket fel.

För mig har sedan dess Kraftwerk mer än något annat kommit att förknippas med en enda sak: ”musique non stop”. Och då egentligen inte låten med samma namn, utan just den frasen. Som del i en jingel som MTV Europe pumpade om sig själv när jag först fick den kanalen. På den tiden när MTV fortfarande betydde ”Music Television” och faktiskt spelade musik. Mycket fantastisk, enastående musik. Där en av samplingarna i det korta montaget var just Kraftwerks ”Musique Non Stop”. Vi pratar alltså början av nittiotalet. Åtminstone ett årtionde efter Kraftwerks riktiga guldera.

Men det var inte särskilt konstigt att Kraftwerk var med. Det givna var förstås för att de tre orden sammanfattade MTV bättre än något annat. Men också för att det var en grupp som alltid, även nu, har förknippats med framtid. Alltså det som MTV också ville utstråla.

Det är heller ingen slump att just ”Music Non Stop” är låten som fått avsluta Kraftwerks konserter.

Musiken låter fortfarande som att den hade kunnat spelas in i år. Eller nästa år. Egentligen alltid nästa år. Året som väntar runt hörnet. Computerwelt. Ett neonskimrande Metropolis.

Plus förstås den strama estetik som också alltid varit ett av Kraftwerks signum. En estetik som inte har uppdaterats. Och som inte har behövts uppdateras.

Det här korta klippet sammanfattar Kraftwerk på så många sätt.

Kraftwerk on Tomorrow’s World

Kraftwerk demonstrated a strange new form of music

Framförallt det sista. ”Next year, Kraftwerk hope to eliminate the keyboards altogether and build jackets with electronic lapels which can be played by touch”. Sagt 1975.

Nu hängde keyboarden kvar. Det blev ingen kavajersättare. Men Google och Levi’s tog fram ganska precis det (fast i mycket enklare form) 2017. Ganska precis 40 år senare.

Kraftwerk som digitalvisionärer

Och det sammanfattar så mycket av Kraftwerks musik. Överlag bland de mest träffsäkra framtidsvisionerna av världen som vi lever i just nu. Framtiden. För fyra årtionden sen.

Egentligen räcker det att titta på Kraftwerks album från det att de hittade formen vi idag känner dem som fram till det på sätt och vis sista riktiga albumet 1986. ”Autobahn”, ”Radio Activity”, ”Trans-Europe Express”, ”The Man Machine”, ”Computer World” och ”Electric Cafe”. (Plus förstås de tyska originalversionerna och originaltitlarna.)

Motorvägar och kärnkraft fick lämna plats för tåg, robotar, världsomspännande och gränslös datorkommunikation och elektroniska caféer. De senaste 60-70 årens utveckling sammanfattad – till stor del 30-40 år innan den ens hade hänt. Bara en sådan om att Kraftwerk föddes på motorvägen, i bilen, och ett årtionde senare hade cykeln som det ideala färdmedlet. Precis det som nu håller på att hända.

Men även de individuella låtarna innehöll framtidsspaningar där några få textrader sammanfattade hela samhällsfenomen eller förändrade sätt att göra saker. Som när Kraftwerk i ”Taschenrechner” sammanfattar dagens musikskapande med orden ”Ich bin der Musikant mit Taschenrechner in der Hand”. Eller ”Home Computer”: ”I program my home computer, beam myself into the future”. Som blir än mer spot on på tyska: ”programier mir die Zukunft hier”. Omvänt, alltså. Att programmera framtiden till nutiden. Vilket händer allt oftare. Hur science fiction blir bara science. Och finns i våra fickor.

Och förstås kanske mer än något annat ”Computer World”.

Interpol and Deutsche Bank, FBI and Scotland Yard

Business, numbers, money, people

Time, travel, communication, entertainment

Computer world

Eller även här, ännu bättre på tyska:

Interpol und Deutsche Bank, FBI und Scotland Yard

Flensburg und das BKA

Haben uns’re Daten da

Nummern, Zahlen, Handel, Leute

Automat und Telespiel

Leiten heute die Zukunft ein

Computer für den Kleinbetrieb

Computer für das Eigenheim

Reisen, Zeit, Medizin, Unterhaltung

Denn Zeit ist Geld

Precis det vi ser idag. Övervakning, datahantering och skyfflande av siffror av ansiktslösa och anonyma aktörer för att hålla världsekonomin snurrande. Men också underhållning och nytta för såväl småföretagare som individer. Och det som kanske mer än något är sant idag: Zeit ist Geld. Tid är pengar. På internet numer den enskilt viktigaste valutan.

Hot och möjlighet. Men kanske viktigast av allt: ett sätt att mötas. Att umgås. Att förälska sig.

Another lonely night

Stare at the TV screen

I don’t know what to do

I need a rendezvous

I call this number

For a data date

I don’t know what to do

I need a rendezvous

Computer love

TV-skärmen är bara ett falskt sällskap. Ett sätt att fylla ett tomrum och en ensamhet. Men TV:n kan i bästa fall ge ett tidsfördriv. Datorn ger chans att möta andra för att tillsammans inte vara ensamma – trots att man fysiskt fortfarande är precis lika ensamma. Eller rättare sagt: själva, men inte ensamma. I ett elektriskt café. Oavsett var i världen man befinner sig. Trans-Europe Express.

Och i fallet ”Computer Love” med den nattblåaste och vackraste av melodier.

Kraftwerk som musikaliska genier

Och ska vi vara krassa så är det förstås här jag har Kraftwerk. De enastående låtarna. De, som jag numer vet, fantastiska melodierna.

Musik skapad med maskiner. Matematiskt perfekt. Stel. Binär. Det var åtminstone det som Kraftwerk delvis ville ge sken av. Robotmusik. Men de lyckades aldrig fullt ut. De var för mycket människor för det. Hade för blå stråk i sina musikskaparhjärtan. Som resulterade i sårbara och vackra melodier som motvikt till maskinerna. Ja, eller rättare sagt: de fick maskinerna att skapa mer värme än de flesta artister lyckas med under en livstid. Fick maskinerna att dansa. Gav robotarna själ.

För robotarna och maskinerna var i Kraftwerks värld inte något väsensskilt från oss människor. De var del av oss och våra samhällen. I Kraftwerks framtid skulle de göra det möjligt för oss att mötas och tillsammans skapa bättre och större saker. Där distans inte behövde vara ett hinder utan tvärtom kunde vara en möjlighet.

Men Kraftwerk bröt inte bara ny mark i hur de skapade musik. De rev också murar till andra genrer. För en grupp som på många sätt har kommit att personifiera det vitaste av vita bjöd också in funken. Det blev ett möte mellan tysk, klinisk perfektionism och funkens otyglade rytmbyggen. Jag tror att det var Fredrik Strage som konstaterade att med alla andra försökte få sina konserter att framstå som mer live än de egentligen var så var det precis tvärtom för Kraftwerk. De ville att konserterna skulle framstå som mer förprogrammerade än de egentligen var. Wir sind die Roboter.

Det här blev som allra mest tydligt på 1986 års ”Electric Cafe”, där åttiotalets mullrande maskinfunk och hiphopens tidigaste former beatboxade med Kling Klang. Ungefär som Art of Noise, en av de konstellationer som bäst förvaltade Kraftwerks syn på musikskapande, lekfullhet och estetik. Eller för den delen Herbie Hancocks ”Rockit”. Kraftwerk anordnade DJ-battles med maskiner istället för skivspelare. Ingen slump att Afrika Bambaataa och Arthur Baker byggde den ikoniska ”Planet Rock”, en av hiphopens tidiga och banbrytande låtar, på just Kraftwerk.

Det här blir inte minst tydligt när Kraftwerk valde att avsluta sina konserter med ”Musique Non Stop”. Eller om vi ska vara krassa: en mashup av ”Musique Non Stop”, ”Techno Pop” och ”Boing Boom Tschak”. Trots att de är långtifrån Kraftwerks mest kända skapelser så är det ett så självklart avslutningsnummer. En sammanfattning av hela Kraftwerks karriär, En sammanfattning av vad Kraftwerk är.

Ja, eller var.

Kraftwerk som tidlöst koncept

Visst. Florian lämnade redan 2008 gruppen han skapade. Så någonstans då var väl Kraftwerk egentligen över. Som grupp. Som koncept.

Men någonstans har Florian trots allt funnits med. Hans ande har fortsatt vara en del av Kraftwerk. Det kommer den fortfarande vara. Inget kan ändra på det. Men efter idag kommer det trots allt inte bli samma sak. Nu har Florian på riktigt lämnat Kraftwerk.

Så hatten av, Florian. Tack för några av de bästa låtar och album som har spelats in. Musik som kommer fortsätta leva.

Music.

Non stop.

 

Prenumerera på mitt nyhetsbrev!

Drabbas du ofta av FOMOOODS (Fear of missing out on Olas digitala spaningar)? Prenumera på mitt nyhetsbrev för att varje vecka få de viktigaste digitala händelserna direkt till din mejllåda!

Prenumerera här

Och eftersom du är här

Gillar du mina digitala spaningar? Så pass mycket att du till och med skulle kunna visa uppskattning genom att betala en slant?

Tryck här för att se hur du gör

0 0 vote
Article Rating
Ola Andersson
Följ mig på LinkedIn om du vill ha hyfsat regelbundna, portionsförpackade spaningar. Eller varför inte skicka en kontaktförfrågan? Jag är rätt snäll (säger min mamma) och tycker det är kul att träffa människor jag aldrig träffat tidigare. Ja, även om vi inte träffas i verkliga livet.
Ola Andersson on LinkedinOla Andersson on RssOla Andersson on Twitter

Ola Andersson

Följ mig på LinkedIn om du vill ha hyfsat regelbundna, portionsförpackade spaningar. Eller varför inte skicka en kontaktförfrågan? Jag är rätt snäll (säger min mamma) och tycker det är kul att träffa människor jag aldrig träffat tidigare. Ja, även om vi inte träffas i verkliga livet.

Subscribe
Meddela mig om
guest

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

0 Comments
Inline Feedbacks
View all comments