Kategorier
Allmänt digitalt Artikel Internettillgång

Kan vattenbrist tvinga oss att använda internet mindre?

Under coronakrisen har förutsättningarna för internet kommit i fokus. Alltså det som krävs för att vi överhuvudtaget ska kunna komma ut på internet. Först ut var EU som vädjade till videoströmningsföretagen att sänka kvaliteten på sina sändningar för att minska belastningen på datainfrastrukturen (som nära nog alla strömningsföretag och Facebook hörsammade – och dessutom har genomfört globalt efter det). Sedan började det komma uppmaningar från enskilda internetoperatörer, som i Ryssland, att kunderna inte skulle dela så många memes och kattvideos eftersom kapaciteten började slå i taket.

Det här drabbar förstås främst länder som redan till att börja med har svajig infrastruktur för datatrafik, men med tanke på att röst- och videosamtal såväl som strömningskonsumerandet har skjutit i taket så går förstås servrar för högtryck i princip överallt i världen just nu.

Och det betyder också att internet just nu belastar Jorden som aldrig förr.

Allt mer internetanvändning betyder allt större behov av vatten

Jag har flera gånger reflekterat över vad vår onlinenärvaro kostar miljön och klimatet – inte minst som internet i sig ska stå för dubbelt så höga utsläpp som flyget, exempelvis. Här är en annan aspekt som jag inte har tänkt så mycket på kopplat till det här: vatten. De massiva mängder vatten som krävs för att kyla de datacenter som är en förutsättning för att att vi ska kunna ha ett internet och en webb.

I en artikel nyligen gick Bloomberg specifikt igenom Googles datahallar – och hur Googles datahallar använder massiva mängder vatten även i områden som dras med periodvis vattenbrist. Ju varmare väder, desto mer vatten krävs för att kyla anläggningarna – och det är förstås då som risken för vattenbrist är som störst. Lär vara samma sak även för andra företag som tillhandahåller motsvarande tjänster.

Att techjättar gillar Norrland för datacenter är sedan gammalt. Kallare klimat gör förstås att kylbehovet minskar. Men i takt med att edge-konceptet blir allt vanligare, alltså placera noder allt närmare slutkunden för att minska laggtider, så ökar behovet att finnas även i områden som är långt ifrån optimala för ändamålet.

Google, likt förhoppningsvis alla företag som arbetar med datakapacitet, arbetar förstås ständigt på att minska sin miljö- och klimatpåverkan, inte minst att minska behovet av att använda dricksvatten. Men risken finns att behovet av uppkoppling och data går snabbare än den tekniska utvecklingen. Att Google arbetar på energisnålare lösningar i morgon hjälper inte jättemycket om det är vattenbrist idag.

Hur klimatmedvetna är vi när vi använder internet?

Och även här gäller ansvaret oss som slutanvändare. Varje gång vi gör något online så kostar det på planeten. Visst, internet och webben är fantastiska på så många sätt. En enormt stor del av den utveckling som sker nu – tekniskt men även av oss som art – kan vi tacka vårt världsomspännande datanätverk för.

Internet sparar också massor på miljön, när vi kan göra saker på distans. Vi har sett hur luftkvaliteten på kort tid förbättrats märkbart när folk har tvingats hålla sig hemma med anledning av covid-19 och vi kan anta att det utspänt över 30 år också skulle kunna ställas upp liknande modeller globalt. Men samtidigt har internet också betytt att vi gör en massa saker vi annars inte hade gjort. Som att konsumera en massa innehåll på nätet för att fördriva tid.

Det blir alltså lite som elscootrarna. De är bättre för miljön om de ersätter sämre transportslag som bilresor, men de sliter mer på vår planet om de ersätter mer miljövänliga alternativ som att gå eller att cykla. Med andra ord: när vi distansarbetar istället för att flyga till ett möte blir det ett miljömässigt plus, men om vi scrollar igenom drösvis med kortvideoklipp för att fördriva tid så blir det minus.

Kommer morgondagens vattenrekommendationer handla om vår onlinetid?

Betyder det här att vi ska sluta med att göra ”onödiga” saker online? Förstås inte. Det i sig lär aldrig hända – och är nog inget någon vill. Men när klimatet kramas så hårt så skadar det inte att påminna sig om att även det vi gör online kostar. Även på klimatet.

Och med tanke på att våra uppkopplade liv blir allt viktigare så kommer säkerligen allt mer åtgärder hamna här vid kriser. Att säkerställa att de här kanalerna fungerar lika bra som samhällsviktiga fysiska funktioner. Men det kanske också handlar om att myndighetsriktlinjer om att få oss att ändra våra onlinebeteenden på samma sätt som vi nu vant oss vid i den fysiska världen. Och det kanske inte bara kommer handla om så stora kriser som den vi är mitt inne i nu. Eller en akut naturkatastrof.

När det är risk för vattenbrist så går stater och städer ut med rekommendationer om att minska på vår vattenanvändning. Framförallt minska på onödigt förbrukande – som att vattna gräsmattor. Om vi inte tar vårt förnuft till fånga och gör det självmant så kommer det tvingande direktiv – med straff kopplade till dem.

I framtiden kanske vattenbrister delvis kommer att handla om att få oss att ändra våra onlinebehov. Vädjanden om att vi ska minska tittandet på skojsiga videoklipp för säkerställa att samhällen har vatten för samhällskritiska funktioner. Och om det inte räcker så kanske det blir tvingande åtgärder även här.

Bild: Christopher John SSF, Flickr.com (CC BY 2.0)

 

Kategorier
Artikel Undersökningar/rapporter

Kina har nu 800 miljoner internetanvändare – 98 % är mobilanvändare

Kinas internetpopulation är nu för första gången större än 800 miljoner användare. 802 miljoner för att vara exakt – och 98 procent av dem är mobilanvändare. Allt enligt en rapport från China Internet Network Information Center (CNNIC) – ja, eller vad den nu heter på kinesiska – en del av Kinas myndighet för industri och information. En rapport som vad det verkar är en Kineserna och internet. Alltså en genomlysning av hur kineser använder internet.

Jag skulle vilja säga att jag har läst rapporten själv. Men dels kommer jag inte in på CNNIC:s webbplats och dels, tja, ska rapporten vara på kinesiska. Oklart hur långt Google Translate hade räckt.

Det jag istället har gjort här är att sammanställa andras sammanfattningar av rapporten. Att ta den för vad den är alltså. Jag länkar till artiklarna som jag hämtar informationen ifrån. Siffrorna för 2018 avser fram till juli.

Mobilen dominerar totalt i Kina

2008 hade Kina 300 miljoner internetanvändare och 2018 är siffran nu alltså uppe i över 800 mijoner. Det är en halv miljard nya internetanvändare på tio år. Eller en tillväxttakt fem gånger Sveriges befolkning varje år.

Av dessa är alltså 788 miljoner mobilanvändare. Eller 98 procent.

Diagram över antalet internetanvändare i Kina 2008 till 2018

Tittar man ännu längre tillbaka blir den explosionsartade tillväxten än mer tydlig. I början av tvåtusentalet var i princip inga kineser överhuvudtaget på internet. Och fun fact i diagrammet: Kinas internetanvändare motsvarar de sammantagna befolkningarna i Japan, Ryssland Mexiko och USA.

Diagram över antalet internetanvändare i Kina 1998 till 2018

Det som på sätt och vis är ännu snurrigare är att det motsvarar 58 % av Kinas befolkning (som ska vara 1,4 miljarder). Det finns alltså utrymme att fortsätta växa i ungefär samma tempo ett bra tag till.

Det som är väldigt intressant är att 48,9 procent av internetanvändarna använder stationära datorer (en minskning från 53 procent i december), medan bara 34,5 procent använder en bärbar dator (ner från 35,8 procent). Alltså en skillnad på över tio procent till den stationära datorns fördel. Det säger sannolikt en hel del om hur det ser ut på företag (och kanske typ internetcaféer). (Källa: Caixin Global).

Enligt rapporten klev 30 miljoner kineser för första gången ut på internet under första halvan av 2018, och lika många till bedöms göra det andra halvåret. Det gör i så fall att Kina har närmare 850 miljoner internetanvändare vid årsskiftet. (Källa: TechCrunch)

71 procent handlar online, 74 procent använder kortvideotjänster

Vad gör då en kines på internet? Nedbrutet på några stora vardagsområden ser det ut så här (källa: TechCruch, Pandaily och The Economic Times):

Diagram över vad de kinesiska internetanvändarna lägger sin tid på

Det som sticker ut här är förstås hur galet stort kortvideoformatet är i Kina. Och det är därför som Bytedance, företaget bakom bland annat kortvideoappen Douyin (eller TikTok utanför Kina), kapat åt sig en rejäl kaka av kinesernas digitala tid på bekostnad av Tencent, företaget bakom Kinas måste-app WeChat.

Jämförelse mellan tid som kinesiska användare lägger i olika tjänster

Men med det sagt: som synes i diagrammet över vilka funktioner som kineserna använder online så dominerar WeChat rätt rejält penetrationsmässigt. Inte minst som många (de flesta?) säkert utför en stor del av vardagsuppgifterna just i WeChat.

För att sätta mobilbetalningen i kontext: andelen mobilbetalningsanvändare i Kina bedöms vara tolv gånger så stor som i USA (Källa: South China Morning Post)

Finansiella tjänster, bildelning och taxitjänster växer snabbast

De områden som vuxit snabbast 2018 enligt rapporten är finansiella tjänster, bildelning och taxitjänster.

169 miljoner kineser använde internet för att hantera sin ekonomi, en ökning med 31 procent sedan årsskiftet. 346 miljoner använde bildelningstjänster (+26,5 procent) och 299 miljoner gick online för att få tag i en taxi (+20,8 procent). (Källa: Caixin Global)

En halv miljard kineser använder mobilbetalningar

Totalt använder 566 miljoner mobilbetalningar i någon form (främst Alipay eller WeChat Pay). Det är en ökning om 7,4 procent i år. Med andra ord en ganska modest ökning i det stora hela. Men det säger också en del om hur långt mobilbetalningar har kommit i landet, när det redan börjar plana ut. (Källa: Asia News)

Den statliga censuren tar ett allt hårdare grepp

En stor anledning till den snabba tillväxten av internetanvändare är förstås att den kinesiska staten pushar utvecklingen hårt. Genom att ge tillstånd och finansiering och säkerställa att utbyggnaden av uppkopplingsmöjligheter rusar fram likt ett snabbtåg.

Visst är ett tungt vägande skäl att Kina ser framför sig global dominans på den ekonomiska arenan, men möjligheten att övervaka medborgarna har aldrig varit bättre. När innevånarna inte bara frivilligt skaffar sig och använder övervakningshårdvaran och -tjänsterna – utan till och med betalar för det.

Kinas Great Firewall blockar allt fler sajter. 135 av de mest besökta sajterna i världen är blockade (som Google, Facebook, Twitter och Youtube). Google är kanske nu på gång att åter bli tillåtet – genom att släppa en censurversion av sin sök (något som skapat upprörda känslor inte minst hos Google själva). (Källa: asianews.it)

Men det här drabbar också de kinesiska företagen. Bytedance tvingades dra tillbaka en parodiapp och hårdare reglering av mobilspel har slagit hårt mot Tencents aktiekurs. Och förstås flera andra.

Sist men inte minst: mobildatatrafiken har tredubblats

Kineserna använder inte bara internet mer – de konsumerar också mer data. Rejält mycket mer (Källa: Alvin Foo)

Diagram över utvecklingen i datatrafik i Kina

Totalt landade mobildatatrafiken 2018 på 26,6 miljoner gigabyte. En tredubbling jämfört med 2017. Och den är redan, efter sex månader, större än trafiken hela 2017. Med andra ord kan den totala mobildatatrafiken landa runt 50 miljoner gigabyte. Och med tanke på att antalet användare kommer öka (och med tanke på att Singles’ Day ligger i slutet av året) så lär det kanske bli ännu mer. Säg 60. Bara mobildata.

Man kan tänka att det precis som här handlar om ljud och video som får siffrorna att rusa iväg på det här sättet. Strömningstjänster. Men med tanke på kortvideotjänsternas stora genomslag i landet så kan man gissa att mycket också landar här. Alltså mer specifikt i Douyin-appen.