AI, AR, influence marketing, content marketing, mobile firstfirst, kryptovalutor, digitala assistenter, chattbotar blockkedjor, IoT och hur mycket som helst annat. Trender för 2018 som du säkert sett på en massa ställen vid det här laget. Jag tänkte komplettera med sju saker att tänka på kommande året. Sju saker som mer handlar om inställning än dyra investeringar – och hur du kan komma igång med dem i vardagen.
Den här artikeln ingår i serien 7 saker att tänka på 2018:
- Din bransch finns inte längre
- Inbound och SEO leder inte längre (bara) hem
- Använd andras mikrostunder
- Omni är alla kanaler, inte bara dina kanaler
- Sluta äga kunden
- CREAM – Convenience rules everything around me
- DREAM – Distribution rules everything around me
Dollar dollar bill y’all
1993 släppte hiphopgruppen Wu-Tang Clan sin debut, som kommit att bli en av genrens mest stilbildande album. Där fanns bland låten C.R.E.A.M.
Cash rules everything around me.
Låten är förmodligen gruppens mest välkända, tack var de Method Man-rader som samplats hur många gånger som helst sedan dess.
Cash rules everything around me, C.R.E.A.M.
Get the money, dollar dollar bill y’all
När gruppkollegan Ghostface Killah startade ett kryptovaluteföretag förra året lånande han gruppens signum till företagsnamnet. Men betydelsen av C.R.E.A.M. uppdaterad till 2010-tal.
Crypto rules everything around me.
Förstås.
”Rules everything around me” kan som synes föregås av ungefär vad som helst. Så länge som det kan bli en snygg förkortning. Och så länge som det låter bra tillsammans med just ”rules everything around me”.
C.R.E.A.M. har exempelvis också skrivits ut som ”Content rules everything around me”. Men för det här sammanhanget väljer jag något annat.
Convenience rules everything around me
All utveckling som människan har genomgått historisk har i grund och botten kokat ner till samma sak: bekvämlighet. Det är ju så naturen har riggat oss. Hitta sätt att förbruka så lite energi som möjligt och samtidigt få ut maximal utväxling. Oavsett om det har handlat om hur språket har utvecklats eller tekniken.
Och den här utvecklingen har sannolikt aldrig varit så stark som nu – helt enkelt eftersom tekniken ger oss aldrig tidigare skådade bekvämlighetsmöjligheter.
En stor anledning är förstås att vi nu kan ha mer datorkraft i fickan än någonsin tidigare. Och att vi snart kan vara uppkopplade var vi än är. Komma åt allting, överallt, alltid.
Men i det rasande tempo som utvecklingen nu går så räcker det inte att vi kan göra det med, bokstavligen talat, ett tryck på mobilskärmen – nu förväntar vi oss att saker ännu mer ska göras åt oss. Våra prylar och våra uppkopplade tjänster gör saker åt oss så att vi inte längre behöver tänka på dem. Inte lägga ens den mentala funktionen.
Och det är ofta småsaker.
Trycka på en knapp själv? Glöm det!
Bara senaste tiden har det dykt upp bra exempel på det här. Robotdammsugare gör att man slipper böka med dammsugningen själv. Det går också att ställa in när och var det ska dammsugas. Men det kan förstås göras bekvämare. Så iRobot har nyligen försett sina Roomba-dammsugare med IFTTT-integration så att det går att ställa in så att dammsugaren börjar dammsuga när du lämnar lägenheten för att gå till jobbet och slutar dammsuga när du närmar dig hemmet igen.
Via IFTTT så går det också att ställa in så att din Roomba slutar dammsuga när du svarar i telefon (ja, om du mot förmodan är hemma när dammsugaren är igång). Tesla har något liknande som sänker volymen på musik när en dörr öppnas.
Hotellkedjan Hilton å sin sida håller på att rulla ut ett initiativ där gäster kan styra det mesta av sin hotellrumsvistelse via den egna mobilen, snarare än att hålla på och fippla med olika prylar inne i rummet (tv, värme, ljus etc.). Men Hilton siktar också på att man ska kunna spara sina inställningar mellan vistelser. När man kliver in på ett nytt Hilton-hotellrum ställs alltså allting in automatiskt efter just dina preferenser. Även här tittar Tesla på något liknande: att du kan föra över dina inställningar från en Tesla till en annan för att slippa hålla på att på nytt ställa in backspeglar och stolar.
Eller när SJ lägger in funktionen ”var på perrongen ska jag stå?” även i sin app.
Vid det här laget finns det otaliga liknande exempel. Både i våra digitala tjänster och i våra uppkopplade prylar. Smartness som går att anpassa och som allt mer dessutom lär sig själv vad du vill ha – och när.
Fysiska upplevelser som mjukvara, alltså.
Bekvämlighet som konkurrensfördel
Men det är förstås inte för att företag älskar mänskligheten som de här sakerna dyker upp. Det är helt enkelt ett sätt att konkurrera. Så har det förstås länge varit – men då har det varit något för de välbeställda. Den tekniska utvecklingen håller på att demokratisera bekvämlighet.
När Apple fick oss att på riktigt börja betala för musik på nätet, snarare än att fulladda, så låg den största delen av framgången i enkelheten och smidigheten. Allting fanns bara ett klick bort, betalningen sköttes automatiskt. Och till skillnad från många andra tidigare liknande bekvämlighetstjänster (Mister Music nån?) så behövde du bara betala för det du använde.
Samma sak ser vi nu hos Netflix. Eller Spotify. Eller hela Amazons satsningar med både Prime och Echo. Ett sätt att, likt Apples ekosystem, få allting att bara sitta ihop.
Men förstås också ett sätt att knyta kunderna till sig. Och det ovanstående exempel (förstås tillsammans med många andra) visat är att vi är beredda att betala för bekvämlighet. Och att vi till och med kan vara beredda att betala lite mer än vi annars skulle ha gjort.
Med andra ord göra oss mindre benägna att jaga lägsta pris vid varje vägkorsning i livet.
Vad kan du göra?
Tänk på var du skulle kunna göra det lite enklare för dina kunder.
Och ja, det gör du förstås redan.
Men inte saker som ”göra det enklare att checka ut för att minimera avhoppen”. Utan på riktigt förenkla.
Tänk på det som funktionsmotsvarigheten till content marketing. Att tänka att syftet är att hjälpa och förenkla, inte att tjäna pengar (åtminstone inte i det korta perspektivet). Och det vi pratar om här är inte att de stora, omfattande initiativen där någon kommer dragande på en AI-park, utan ta bort irritationsmoment eller de där smarta smågrejerna som kunderna själva inte ens kommer på – men som är så självklara när någon annan gör det.
Jag pratar alltså om de där grejerna som har en tendens att hamna på plats 313 till 758 när man på klassiskt manér sitter och gör prioriteringsmatriser och någon sitter och mappar in nytta kontra intäkter i nästa release. ”Ja, det är nice, men inte need.”
Nej, det är inte livsnödvändiga funktioner. Nej, det är inte något som aktieägarna kommer hoppa högt över. Och nej, det är inte saker som är jättesexiga att presentera för ledningsgrupper.
Det kanske inte ens är något som ger några nya kunder (och kommer aldrig ersätta att du faktiskt har något vettigt att erbjuda). Men med tanke på hur små skillnader det är mellan likartade prylar nuförtiden kan just den här typen av saker vara precis det som kan avgöra valet.
Och framförallt: som kan få dina befintliga kunder att stanna kvar. Helt enkelt för att det är bekvämare än att byta.
För, tja, om det finns ett enklare sätt att göra något du gör – eller till och med bara ett steg i något du gör – så kan du ge dig på att någon kommer att göra det. Någon annan, om det inte är du.
(Toppbild: Martin Frey. Dollarsedlar: Chris Potter. Hjärna: A Health Blog. Frågetecken: San Francisco Museum of Modern Art.)