(Läs gärna också den relaterade artikeln ”Den nostalgiska och felaktiga myten om det fria och öppna internet”)
En övning i mythbusting kring vad de upphovsrättsdirektiv kring främst nyhetsinnehåll som EU-parlamentets juridiska kommitté kommer att rösta om de kommande dagarna. Och varför de flesta artiklar om direktivet är snudd på rena fejknyheter.
Det här skrivs dagen innan internet som vi känner det lämnar det öppna, inbjudande tillåtande internetet och går in i ett övervakningssamhälle. Då röstar nämligen EU-kommissionen om ett nytt direktiv kring upphovsrätt. ”Directive of the European Parliament and The Council on copyright in the digital single market” som det lite mer sexigt officiellt heter.
Vad säger alla förståsigpåare?
Det finns gott om texter om och upprop för att stoppa förslaget. De spänner från lätt alarmistiska till foliehatt.
Här hemma har exempelvis Joakim Jardenberg sammanfattat det med ”om en ond statsmakt och ett söndertrasat internet” och Emanuel Karlsten konstaterar att det är ”en ödesfråga för internet” och till och med ”en av vår generations största politiska ödesfrågor”.
De två förslagen, i det större direktivet, som rört upp mest känslor handlar om är dels ett förslag om ersättning för att återpublicera material från exempelvis tidningssajter (båda citaten från en av Karlstens texter).
en “länkskatt”, som är ett sätt att hjälpa mediehus att tjäna pengar på att deras innehåll blir till stoff för andra sajter, eller syns i sökresultat. Det vill säga: Sajter ska betala för “snippets” från artiklar. Det handlar om rubrik, men kan också vara snippets med artikelbild och kort ingress. Vill en sajt visa sådant måste de betala licens till mediehusen. Licensen ska gälla alla, även bloggar och länksajter.
På flera ställen som skriver om detta framgår också att bara länkning till denna typ av innehåll utan tillstånd blir olagligt.
Det andra: hårdare tag mot otillåten delning av upphovsrättsskyddat material utan tillstånd:
Vad det innebär? I grunden att alla tjänster som låter användare publicera innehåll måste skaffa ett filter som kollar så att upphovsrättskyddat material inte publiceras.
Det finns som sagt var massor skrivet kring detta. Däremot väldigt lite länkat till originalmaterialet från dessa artiklar. Källhänvisning.
Men jag bestämde mig oavsett vad för att hitta det materialet – vilket inte var lätt om man inte vet vad man letar efter (inte minst som namnet på själva direktivet typ inte nämns någonstans, bara ”EU kommer rösta om ett förslag som”). Till slut hittade jag direktivtexten. Men än mer intressant är att jag också hittade var ett pressmeddelande där Europeiska unionens råd (som samlar ministrar från medlemsländerna) ställer sig bakom förslaget. Och framförallt hittade jag ett dokument sammanställt av Ständiga representanternas kommitté (Coreper) kring Rådets ståndpunkt i frågan (Coreper är vad jag förstår den kommitté som bereder ärenden som ska till Rådet).
Vad jag förstår väger Rådets åsikter lika (?) tungt som Parlamentets när direktiv ska klubbas: ”The common position [hos Rådet] will serve as a mandate for the presidency of the Council to start negotiations with the European Parliament, once the latter has agreed its own position.” Oavsett så ska skrivningar och åsikter på något sätt jämkas samman (jag är ute på sjukt tunn kunskapsis här. Bullshitsplaina mig gärna).
Och Rådets skrivningar hamnar rätt långt ifrån den allmänna bilden som kommunicerats – främst av de (rabiata) motståndarna. Och det är intressant att läsa, för det här kan säkerligen inte minst bli del av domstolsutlåtanden.
Vad Rådet säger om direktivet
Jag gav mig på att läsa inte bara direktivtexten utan också dokumentet från Rådet (pdf). Nu tänkte jag försöka sammanfatta det jag lyckats läsa mig till i Coreper-texten, utifrån de bristfälliga EU- och upphovsrättslagskunskaper jag besitter. Och bena ut vad som faktiskt står. (Och ja, det kommer komma rätt mycket tung lagttext här. Be afraid. Be very afraid.)
Och ja, jag kan förstås ha fel. Eller vara naiv. Så feel free att rätta mig.
”Länkskatten”
A free and pluralist press is essential to ensure quality journalism and citizens’ access to information. It provides a fundamental contribution to public debate and the proper functioning of a democratic society. The wide availability of press publications online has given rise to the emergence of new online services, such as news aggregators or media monitoring services, for which the reuse of press publications constitutes an important part of their business models and a source of revenues. Publishers of press publications are facing problems in licensing the online use of their publications to the providers of these kind of services, making it more difficult for them to recoup their investments.
/…/
Uses of press publications by information society service providers can consist of the use of entire publications or articles but also of parts of press publications. Such uses of parts of press publications have also gained economic relevance. At the same time, where such parts are insubstantial, the use thereof by information society service providers may not undermine the investments made by publishers of press publications in the production of content.
Furthermore, insubstantial parts of press publications are not usually the expression of the intellectual creation of their authors, in accordance with the case law of the Court of Justice of the European Union. Therefore, it is appropriate to provide that the use of insubstantial parts of press publications should not fall within the scope of the rights provided for in this Directive. To determine the insubstantial nature of parts of press publications for the purposes of this Directive, Member States may take into account whether these parts are the expression of the intellectual creation of their authors or whether these parts are limited to individual words or very short excerpts, without independent economic significance, or both criteria
/…/
Mechanisms of collective licensing with an extended effect allow a collective management organisation to offer licences as a collective licensing body on behalf of rightholders irrespective of whether they have authorised the organisation to do so. Systems built on such mechanisms, such as extended collective licensing, legal mandates or presumptions of representation, are a well-established practice in several Member States and may be used in different areas.
A functioning copyright framework that works for all parties requires the availability of these proportionate, legal mechanisms for the licensing of works. Member States should therefore be able to rely on solutions, allowing relevant licensing organisations, which are owned or controlled by their rightholder members (or entities representing rightholders) or organised on a not for profit basis, to offer licences covering potentially large volumes of works or other subject-matter for certain types of use, and distribute the revenue received to rightholders.
Vad det här betyder
Ja. Nyhetssajterna är griniga för att någon annan tjänar pengar genom att bara samla ihop deras material och få betalt för det. Men det det pratas om är alltså just aggregeringstjänster som satt i system att tjäna pengar på deras material (utan att driva trafik tillbaka till källan, kan tänkas). Inte en enskild bloggare som länkar till en artikel.
De som kan få problem är förstås jättar som Facebook och Google, eftersom det då kan hävdas att de orsakar den ekonomiska skada som det talas om. Men, tja, där har vi en symbios som inte är helt lätt att bryta. Och att bevisa att länkandet orsakat skada.
Dessutom pratas det om ”insubstantial” innehåll. Som skulle kunna vara en rubrik eller en ingress (vilket är det enda man ofta får se i dessa betalväggstider). Som konstateras är det medlemsländerna som får avgöra hur granulär lagstiftningen blir. Och det ligger rätt mycket bevisbörda på just publicisterna att visa på skada (som ska avgöras i oberoende instanser – finns också med i direktivet).
Och här kommer det förstås också till frågan om att ge tillstånd. Om en nyhetssajt lägger ut delningslänkar i anslutning till artiklar, tja, då har de gett samtycke till återpublicering av åtminstone det som ingår i delningsfunktionen (oftast rubrik, ingress och bild). Att man inte får lägga upp hela artiklar har ju upphovsrättslagstiftningen sedan länge haft stöd för.
Och sist men inte minst: det de talas om är möjligheter att sätta upp gemensamt överenskomna licensieringsmodeller likt det Facebook slutit med skivbolagen: möjlighet för publicister att få ta del av den vinst som aggregeringsföretag drar in på publicisters innehåll (exempelvis genom annonsering). Inte den absolut största delen av internetdelare, alltså. Som privatpersoner och normalbloggare.
Jag fattar hur publicistlobbyn tänker: man vill ha ett Stim för nyhetsartiklar. En organisation som samlar in och fördelar royalties. Nånstans ändå lite positivt att de insett att nuvarande affärsmodell inte längre flyger lika bra.
”Uppladdningsfiltret”
Vad Rådet ser som huvudsyftet
Over the last years, the functioning of the online content marketplace has gained in complexity. Online content sharing services providing access to a large amount of copyrightprotected content uploaded by their users have developed and have become main sources of access to content online. Legal uncertainty exists as to whether such services engage in copyright relevant acts and need to obtain authorisations from rightholders for the content uploaded by their users who do not hold the relevant rights in the uploaded content, without prejudice to the application of exceptions and limitations provided for in Union Law.
This situation affects rightholders’ possibilities to determine whether, and under which conditions, their content is used as well as their possibilities to get appropriate remuneration for it. It is therefore important to foster the development of the licensing market between rightholders and online content sharing service providers. These licensing agreements should be fair and keep a reasonable balance for both parties. Rightholders should receive an appropriate reward for the use of their works or other subject matter.
Vad det betyder
Återigen trycker Rådet på att hitta licensieringsmodeller. Och då pratar vi inte om Benkes blogg. Utan att det, i princip via ett centralt Stim-organ som sagt, ska finnas möjlighet att bulkfixa rättigheter. Och om man så vill köpa rättigheter till många källor på samma ställe.
Publicistlobbyn som drivit på har förstås, som sagt, insett att det börjar bli läge att hitta nya affärsmodeller. Och de vill ha det vi vill ha. Spotify för artiklar. Allt på ett ställe, allt betalas på ett ställe och någon som pytsar ut pengarna till rätt rättighetsinnehavare.
Vilka som omfattas
The definition of an online content sharing service provider under this Directive targets only online services which play an important role on the online content market by competing with other online content services, such as online audio and video streaming services, for the same audiences.
The services covered by this intervention are those the main or one of the main purposes of which is to provide access to a large amount of copyright-protected content uploaded by their users with the purpose of obtaining profit therefrom, either directly or indirectly, by organising it and promoting it in order to attract more audiences.
Organising and promoting content involves for example indexing the content, presenting it in a certain manner and categorising it, as well as using targeted promotion on it. The definition does not include services whose main purpose is not to provide access to copyright protected content with the purpose of obtaining profit from this activity.
/…/
Nor does this definition cover websites which store and provide access to content for non-for-profit purposes, such as online encyclopaedias, scientific or educational repositories or open source software developing platforms which do not store and give access to content for profit making purposes
/…/
The assessment of whether an online content sharing service provider stores and gives access to a large amount of copyright-protected content needs to be made on a case-by-case basis and take account of a combination of elements, such as the audience of the service and the number of files of copyright-protected content uploaded by the users of the services.
Vad det betyder
Först och främst kan vi konstatera att det inte gäller icke-kommersiell verksamhet (Wikipedia nämns exempelvis i praktiken vid namn). Sedan kan vi också konstatera att det här handlar om företag som kan leva på att låta andra dela material på sin plattform.
Det här kommer förstås dessutom bli sjukt intressant hur domstolarna (när det kommer så långt) kommer att definiera vilka tjänster som kommer att omfattas av ”att ha som syfte att tjäna pengar på att göra stora mängder upphovsrättskyddat material tillgängliga för användare”. Ja, Youtube kan väl sägas vara till stora delar det – men är det huvudsyftet? Och Facebooks tjänster? Där är inte syftet det och det är inte lika vanligt som på Youtube (eller så har jag tråkig bekantskapskrets).
Visst delas det Youtube-videos som säkert inte har alla rättigheter på plats och visst kan det finnas upphovsrättsskyddade element i t ex bilder och videos man laddar upp – men den stora bulken på exempelvis Facebook lär vara nyhetsartiklar. Och då kommer vi in på hela ”länkskatten”. Att publicister vill ha Stim-del av annonskakan – inte bara genom trafiken till de egna webbplatserna eller Instant Articles-format. (Det mest intressanta är att typ torrentsajter, dvs. rena piratnästen i EU:s ögon, inte omfattas. Detta för att de inte ska kunna luta sig mot de undantag som finns i direktivet).
Men majoriteten av alla internetjänster? Å hej å hå vad bevisbördan kommer ligga på upphovsrättshavarna.
Vad berörda tjänster måste ta till för åtgärder
Taking into account the fact that online content sharing service providers give access to content which is not uploaded by them but by their users, it is appropriate to provide that, for cases where no authorisation has been obtained by the services and, for the purpose of this Directive, they should not be liable for unauthorised acts in specific, well-defined circumstances, when they demonstrate that they have acted in a diligent manner with the objective to prevent such unauthorised acts, without prejudice to remedies under national law for cases other than liability for copyright infringements and to the possibility for national courts or administrative authorities of issuing injunctions.
In particular, they should not be liable if some unauthorised content is available on their services despite their best efforts to prevent its availability by applying effective and proportionate measures based on the information provided by rightholders. In addition, for the online content sharing service providers not to be liable, they should also in any case, upon notification by rightholders of specific unauthorised works or other subject-matter, act expeditiously to remove or disable access to these and make their best efforts to prevent their future availability.
/…/
The measures taken by the online content sharing service providers to prevent the availability of unauthorised works or other subject-matter should be effective but remain proportionate, in particular with regard to the size of the online content sharing service provider.
For the purposes of assessing the proportionality of measures to be taken by the online content sharing service providers, the state of the art of existing technologies for the different types of content as well as the size of the services should be taken into account notably whether they are small and micro enterprises.
Different measures may be appropriate and proportionate per type of content and it is therefore not excluded that in some cases unauthorised content may only be avoided upon notification of rightholders. The measures should be proportionate in order to avoid imposing disproportionately complicated or costly obligations on certain online content sharing service providers, taking into account notably their small size. In particular, small and micro enterprises as defined in Title I of the Annex to Commission Recommendation 2003/361/EC, should be expected to be subject to less burdensome obligations than larger service providers.
Therefore, taking into account the state of the art and the availability of technologies and their costs, in specific cases it may not be proportionate to expect small and micro enterprises to apply preventive measures and that therefore in such cases these enterprises should only be expected to expeditiously remove specific unauthorised works and other subject matter upon notification by rightholders.
/…/
The assessment of whether an online content sharing service provider stores and gives access to a large amount of copyright-protected content needs to be made on a case-by-case basis and take account of a combination of elements, such as the audience of the service and the number of files of copyright-protected content uploaded by the users of the services.
Vad det här betyder
EU pratar återigen om de riktigt stora, penningsstinna företagen. Utöver önskemålet att se parterna hitta gemensamma vägar framåt tillsammans vad gäller ersättningsmodeller så är fokuset på att de små och medelstora aktörerna undantas – eller åtminstone kommer att komma betydligt lättare undan.
De som kommer att drabbas hårdast är förstås spelare som Google och Facebook. Men de är företag som har resurserna att göra det och – rent krasst – redan har det. För de bryter redan idag mot lagen genom att ha upphovsrättsskyddat material och är redan idag jagade av den anledningen.
Vad det här INTE betyder, som det kan verka om man läser de flesta artiklar, är att företag (oavsett storlek) MÅSTE bygga verktyg som på förhand skannar igenom och kollar upphovsrättsläget för varenda grej som användarna laddar upp (måste-skrivningen finns inte heller i direktivet). Det ska vara proportionerlig hantering, vilket kan vara att man tar ner innehåll om en rättighetsinnehavare påpekar att materialet finns där. Alltså i efterhand.
Det handlar alltså, som också står i texten, om att i mångt och mycket förtydliga det som redan idag gäller. Det är inte tillåtet att dela upphovsrättsskyddat material utan tillstånd. Likt GDPR är det alltså en påminnelse att om man har en tjänst där användare kan ladda upp material själva – och man tjänar pengar på tjänsten – så är det hög tid att fundera på hur rutinerna kring detta ser ut. Och vad man kan göra för att motverka detta (som att ha med i användarvillkor att man inte får dela den typen av innehåll och stänga av användare som regelbundet gör det).
Så kommer internet dö nu?
Helt otippat: nej. Inte den här gången heller. Självklart finns det saker att anmärka på och självklart är det är uppenbart att det är upphovsrättslobbyn som till stora delar ligger bakom direktivsinnehållet. Och det finns saker att kritisera, som kan helt eller delvis inkräkta på de fördrag kring mänskliga rättigheter som EU har förbundit sig att följa (och det finns också saklig och sansad kritik kring detta).
Visst är det texter som kan tolkas precis hur man vill och visst kommer inte minst publicister så långt de kan försöka dra det här till extremen. Och de nationella lagstiftarna kan klubba tossiga lagar utifrån det här. Men när domslut börjar falla och vandrar högre upp i kedjan så kommer det bli svårt för nyhetsindustrin att domdera som de vill. Det finns för många säkerhetsundantag inskrivna.
Men att påstå att det här här betyder att företag med möjlighet för användare att lägga ut eget innehåll MÅSTE ha en sjukt avancerad förskanningsfunktion är bara dumheter (i direktivet lyfts tekniken fram som ett exempel på en åtgärd man KAN införa).
Visst kommer paniken sprida sig, likt inför GDPR. Och det märks att mycket av de ”sanningar” som sprids sannolikt baseras på hur några tidiga ”piratpartister” har valt att tolka direktivet. Eller vad man tror att direktivet nog förmodligen kanske kommer vara. Dvs. alla inskränkningar mot att allt alltid ska vara gratis på internet är av ondo.
Men det som är lite tragiskt är hur många andra som springer på den här berättelsen utan att faktiskt själva grotta ner sig ordentligt (återigen: jag kan vara ute och cykla). Försöka ge en korrekt och balanserad (vilket inte måste betyda att man tycker att det är hål i huvudet hela vägen hem ändå).
För som det är nu är spridningen av halvsanningar som sanningar även av etablerade journalister i mångt och mycket inte särskilt mycket bättre än valfri fejknyhet.
Tvärtom så kommer den typen av artiklar och videos bara att spä på paniken. Och de enda som är glada över det är företag som kan kapitalisera på den rädslan för att sälja konsulttimmar och IT-lösningar som säger sig kunna ta fram det som onlinetjänsterna MÅSTE ha.
(Ett annat problem med debatten kring upphovsrättslagstiftningen är kramandet av myten av ett fritt och öppet internet. Ett internet som aldrig har funnits. Jag har skrivit en artikel om det fenomenet också.)
(Toppbild: Rathburn Rd av AshtonPal, flickr.com)