(Det blev så många spaningar den här veckan att jag blev tvungen att dela upp dem i tre. Här hittar du del 1 och del 2.)
Övrigt
Fyra av världens fem mest dynamiska städer finns i Indien
Var finns världens mest dynamiska stad 2019? USA? Kina? Nix. I Indien. Åtminstone när investmentföretaget JLL får tycka till.
I sjätte upplagan av City Momentum Index (som listar 131 städer) är det staden Bengaluru som toppar. Bengaluru knuffar därmed förra årets vinnare Hyderabad till en andraplats. Indiskt på plats ett och två alltså. Och plats fyra, fem, sju och femton. Faktum är att 19 av 20 av städerna i toppen är från Asien. Det enda undantaget är kenyanska Nairobi.
Kina då? Jo, de dominerar listan med nio städer, men har bara två topp tio: Xi’an på plats 9 och Guanghzou på plats 10. Vietnam tar de två kvarvarande platserna topp tio med Hanoi och Ho Chi Minh City. Filippinerna och Thailand har varsin stad med: Manila och Bangkok.
Den här typen av rankingar är förstås svårt att göra helt objektiv. För CMI handlar det om en treårshorisont och med tanke på att fokus är ”urbana ekonomier och fastighetsmarknader som just nu genomgår snabb tillväxt” så är det inte särskilt konstigt att Europa och USA inte återfinns högt upp i listan (Nästan mer förvånande att väst/USA hade nio städer topp 20 så sent som 2017.)
Men oavsett är det här i linje med att även Kina börjar plana ut och gå från tillväxtekonomi till ”vanlig” ekonomi – och att tillväxtmotorerna så sakteliga börjar flytta över till de länder och regioner som står på tur. Indien är förstås nästa megamarknad som kommer att göra en enorm förändringsresa kommande decenniet, parallellt med flera afrikanska länder.
Med det sagt är förstås inte städerna i vår del av världen på långa vägar färdiga. Tvärtom finns det enorma problem även hos oss, på grund av den infrastruktursryggsäck som vi i högre utsträckning har. Det här är ett lopp där vi på sätt och vis kommer behöva tävla mot de andra städerna här i listan, för att locka såväl kapital som människor.
Google varnar för tomma sökresultat om EU:s upphovsrättsdirektiv röstas igenom
Det börjar närma sig omröstning för EU:s kontroversiella och omdebatterade förslag till nytt upphovsrättsdirektiv. Google går just nu all in (inte minst i sina egna kanaler) på att trumma upp motståndet mot direktivet. Senaste initiativet är att de har mejlat ut skisser på hur sökresultatet skulle se ut om framförallt artikel 11, det som populärt kallas länkskatten, skulle bli verklighet.
Resultatet är… rätt tomt . (För sökningar på nyhetsinnehåll, ska tilläggas – det är ju det det handlar om. Övrigt innehåll påverkas inte.)
Det här är självklart ett worst case-scenario. Det ligger ju i Googles intresse. Och det visar förstås att makten ligger hos Google (Facebook har varit förvånansvärt tysta i sammanhanget. Förmodligen delvis för att de har… andra problem just nu, men också för att företaget håller på att föregå ett eventuellt direktiv genom att fixa licensavtal och sedan bygga nya tjänster de kan tjäna pengar på).
I Spanien och Tyskland dödade Google liknande initiativ bara genom att stänga av strömmen, typ. Fick publicisterna att krypa till korset rätt fort.
Om man så vill visar Google att sökresultatet kommer se mer ut som det gjorde förr – innan Google påbörjade sin satsning att lägga ut allt mer externt innehåll på sin egen webbplats för att hålla kvar användarna istället för att länka iväg dem. Det här är alltså ytterligare en påminnelse om att vad hela dragkampen kring direktivet egentligen handlar om är en dragkamp mellan två väldigt starka kommersiella krafter: å ena sidan (nästan bara) Google och å andra sidan stora publicister.
Det handlar förstås till syvende och sist om pengar för dem – den ena sidan vill ha mer och den andra vill inte tjäna mindre. Det kan de givetvis inte säga, så båda säger att de gör det för the little people. I mitten står EU.
Google själva tog på sig offerkoftan häromdagen och beklagade sig att de nog skulle behöva stänga ner Google News i hela EU om det här artikel 11 blir verklighet – ”Google News genererar inga intäkter, det är en service för våra användare”. Förstås nonsens. Den, likt övriga tjänster, ger två direkta intäktsströmmar för Google i de förmodligen viktigaste digitala valutorna: data och tid.
I SEL-artikeln här lyfts bland annat att små publicister har motsatt sig förslaget eftersom de inte kan förhandla bort licenskravet. Det stämmer inte. Uppropet uppmanar bland annat EU att säkerställa att det framgår att det ska gå att frivilligt avstå. I senaste utkasten jag sett finns det inget krav, så det är täckt. Vad det här handlar om är att medlemsländerna kommer ha möjlighet att styra rätt mycket kring artikel 11, inklusive vad som ska få visas upp vid länkande utan att tvingas att betala.
Vad påståenden om att det inte går att förhandla bort licenskravet bygger på är dels att det tydligen inte gick i det spanska försöket att göra samma sak och dels ännu en worst case-tolkning om att medlemsländer SKULLE göra det tvingande. Fair enough, är väl jättebra om EU är tydliga i det de skriver – det är bland annat vad uppropet från de mindre publicisterna ber om. Inte att hela artikel 11 och dess innebörd ska skrotas. (Det roliga är att att uppropet ber EU säkerställa att artikel 11 bara ska gälla nyhetsaggregerare, inte dem. De tycker alltså att det är helt okej att Google får däng.)
EU skjuter upp omröstningen om nya upphovsrättsdirektivet efter oenigheter om skrivningar
Sverige, Storbritannien, USA och EU. Förhandlingar som drar ut på tiden och skär ihop är lite inne just nu. Senast ut är att förhandlingarna om EU:s förslag till nytt regelverk för upphovsrätt online har fått socker i tanken. Den omröstning om förslaget som skulle ha hållits 21 januari har skjutits upp efter att elva medlemsländer, däribland Sverige, inte har kunnat gå med på formuleringar i direktivet.
Ska (förstås) gälla artikel 11 och 13, alltså punkterna om att främst nyhetsaggregerare ska betala avgift för att visa mer än minimalt innehåll och skärpta krav på hur tjänster som låter medlemmar ladda upp material ska säkerställa att upphovsrättsskyddat material inte sprids.
Så fortsättning följer, alltså. Lite senare än tänkt.
Google släpper webbplatsverktyg för små publicister tillsammans med Automattic
Intressant initiativ från Google. Eller snarare: intressant initiativ av Google-initiativet Googles News Initative </initiativ>. Google har slagit sig samman med Automattic (bakom WordPress. com) för att ta fram Newspack. Målgrupp: lokal journalistik.
Tillsammans har företagen (med några andra) investerat 2,2 miljoner i dolalr i Newspack, ett ”säkert, billigt publiceringsverktyg skräddarsytt för små nyhetsredaktioner”. Som det beskrivs är det typ ett Shopify fast för press: det mesta man ska behöva för att kunna få ut sitt innehåll utan vare sig kunskap inom eller pengar för kodning och webbdesign (även om det inte lär sitta i vägen). Lite plug och write, alltså. Eller stream. Ja, ni fattar.
Finns förstås ett namn för konceptet: ”an opinionated CMS”.
Kommer gå att komplettera med alla WordPress-pluginer som finns när det släpps senare i år. Google kommer också hjälpa användare på traven. Inte minst med Google-svitintegrationer. Som av en händelse. Och också som av en händelse kan man tänka sig att en av produkterna som Google kan hjälpa till att integrera är Ads. Google får mer innehåll som de kan visa upp direkt i sökresultatet och tjäna annonsintäkter på de användare som trots allt klickar sig vidare till nyhetssajterna. En så kallad Google-win-win.
Facebook fortsätter att allt mer bli ett innehållsföretag. Senaste initaitivet: en podcast har som tema ”att föra samma unga entreprenörer med erfarna ledare från affärsvärlden”. Den första säsongen kommer innehålla sju avsnitt som släpps varannan vecka.
Vi kan väl gissa att det här passar väl in i de LinkedIn-planer som Facebook har. Och det här pekar sannolikt också ut lite av ambitionerna de har på området. Passar också rätt väl in i Mark Zuckerbergs personliga utmaning för 2019: just att moderera och facilitera samtal kring det digitala i relation till samhället och våra liv.
På tal om det så kanske det här vore något även för LinkedIn (ja, eller så kanske det kommer. Lite av LinkedIns strategi verkar ju vara att göra det Facebook gör, fast lite senare.
Portland visar vägen med lyckad privatoffentlig samverkan inom bekvämlighetsekonomin
Långsam lagstiftning (ja, eller lagstiftning) får ofta kritik för att den stoppar innovation och nya företag (kritiken kommer förstås oftast från de företag som stöter på problem, men ändå). Visst finns det tillfällen när utdaterad lagstiftning behöver komma ikapp sin samtid, dock på ett strukturerat sätt, men det går att komma långt bara genom att ta hänsyn till de regler som finns redan från start och anpassa affärsverksamheten för att slippa problem längre fram. Eller be om lov först.
Uber är på många sätt ett exempel på hur man förslagsvis inte ska göra, såväl i relationen med myndigheter och lagstiftare som i byggandet av den interna kulturen. Andra som verkar i mobilitetsbranschen (som Waze) har däremot sett till att betala för sig – med data.
I Portland satte staden upp ett fyra månader långt pilotprogram där scooterföretagen (Lime och två andra) fick verka i utbyta mot att de i utbyte gav staden detaljerad data om hur det hade gått. Att tjänsterna tillförde något till staden och inte kostade staden något extra. I båda fallen kunde scooterföretagen visa att så inte blev fallet: scootrarna ersatte resande med miljömässigt sämre alternativ och oron för ökade kostnader genom olyckor kom också på skam. Scooterföretagen levererade inte helt på kravet att även tillhandahålla service i ekonomiskt sämre ställda delar av staden, men fanns åtminstone där och kunde påvisa resultatet.
Tittar man i andra städer så har företag med olika typer av fordon frivilligt delat med sig av den data som samlas in om trafikläget när de kör omkring. Visst, även data är en valuta och skulle kunna ses som mutor, men i det här fallet handlar det om underlag som kan komma samhället till nytta genom optimerad trafik- och infrastrukturplanering. Baktanken från företagen är förstås att bättre trafikflöde också betyder bättre business, men det är underlag som hjälper alla – inte bara dem som specifikt utnyttjar företagens tjänster.
Det talas ofta om att det offentliga ska öppna sina tjänster och resurser så att företag kan bygga kommersiella tjänster på dem. Men transparens åt det andra hållet är minst lika relevant.
App för att se vilka som är skyldiga pengar i din närhet
Ni vet Ratsit? Sjukt okontroversiell tjänst jämfört med den app, ja eller det miniprogram i WeChat förstås, som nu har släppts i en provins i Kina. Möjlighet att se vilka som är skuldsatta i din närhet så att du kan skvallra på dem.
På sätt och vis inte någon som inte finns här. Vet vi om att någon begår något brottsligt, som att jobba svart, ska vi rapportera det. Det här är väl next level skvallerfunktion, om vi säger så.
Via tjänsten kan användare se vilka som är skuldsatta i en radie 500 meter från den egna positionen. Komplett med namn, ID-nummer och varför de har hamnat på svarta skuldlistan. Ska göra det enklare för människor att just anmäla dem som ”kan betala”.
Vi kan väl anta att det här är ett test för en större utrullning i resten av landet. Och som konstateras i artikeln, kommer att jacka in fint i det sociala ranking-system som Kina testat ett tag och som är tänkt att vara på plats nästa år.
Så… take that, GDPR.
Kina lyckas få växter att gro på månen
Med allt tjafsande som vi ägnar alldeles för mycket tid åt är det ibland skönt att höja blicken. Ordentligt. Den kinesiska månlandare som sattes ned på månens baksida för ett tag sidan hade bland annat i uppdrag att odla saker. Som potatis. Eller bomull.
Och nu visar det sig att en bomullsplanta som odlades på vår närmaste rymdgranne (ja, eller åtminstone inuti en farkost på vår närmaste rymdgranne) började gro.
Okej. Den överlevde bara nio dagar. Men oavsett.
Vi har alltså lyckats få något, på en annan himlakropp, att gro och börja växa.
Skicka Spotify-klipp till din Tinder-dejt
Vet du inte vad du ska säga till din potentiella Tinder-dejt? Spotify it. Tinder testar nu möjlighet att skicka låtar via Spotify i en chatt.
Spotify jobbar med att bredda sitt produkterbjudande från bara musikströmmandet. Ett bra sätt är göra en, tja, Twitter eller Snapchat. Om användarna inte kommer till dig, se till att dina funktioner dyker upp där användarna faktiskt är. Även om det är på en konkurrerande plattform.
Nu är tillväxtläget förstås betydligt bättre för Spotify, men det här är förstås ännu ett sätt att nå ut med sin tjänst. Då Spotify själv saknar det digitala ekosystem som många konkurrerande tjänster har blir samarbeten förstås livsviktiga. Och Tinder får något som kan ge lite mervärde till plattformen till en kostnad som sannolikt bedöms vara låg i relation vad det kan ge.
Spotify-ragging. It’s a thing.
2019 – och Sifo skickar fortfarande undersökningar som bara går att svara på på papper
Alltså. Jag är helt för att hjälpa till och svara på Sifo-undersökningar. Men allvarligt.
2019?
(För övrigt roligt att jag har fått dekalfunktionen på LinkedIn nu. På tal om 2019.)
Shutdown porn – PornHub populär när USA:s statsapparat har stängt ned
Ha! Vad gör de amerikaner som får gå hemma när USA har stängt ner delar av statsapparaten? Pornhub har en teori…
Shutdown porn. It’s a thing.
(Man kan tycka vad man vill om porr i allmänhet och Pornhub i synnerhet, men Pornhub är sjukt bra på att koppla de sjukt stora mängder data de lär sitta på till aktuella händelser. De får därmed medier som aldrig annars skulle skriva om porr att lyfta och därmed marknadsföra tjänsten på rätt framträdande plats.
Saker att ta till sig för de flesta företag: att rida på en äggtrend med smart koppling till den egna verksamheten ger garanterad uppmärksamhet. Men det Pornhub löpande gör är ännu smartare.)
Slacks nya logotyp – en färgglad svastika?
Men what the fudge. Slack har bytt logga. Självklart har folk åsikter. Som att den nya loggan ser ut som en svastika.
Nu ser jag BARA svastikan.
Tack för det, internet.