Har du koll på EU:s nya upphovsrättsdirektiv? Har du stött på begreppen ”artikel 11” och ”artikel 13” och läst att de inte kommer att påverka tillvaron på internet särskilt mycket eller att de kommer att döda internet som vi känner det? Undrar du över varför EU vill införa länkskatt och obligatoriska uppladdningsfilter? Här går jag igenom de viktigaste punkterna kring vad som faktiskt står i direktivet – och vad som INTE står.
Det börjar närma sig slutgiltig omröstning i Europaparlamentet om EU:s föreslagna uppdaterade upphovsrättsdirektiv. Ett direktiv som väcker starka känslor på sina håll, både bland förespråkare och motståndare. Det är förstås väldigt glädjande att så många engagerar sig i ett EU-beslut, men tyvärr sprids det, medvetet eller omedvetet, mycket felaktig information. Eller rättare sagt, tolkningar som framförs som saker som uttryckligen står i direktivet.
Det har gjort att en fråga som hade varit (och är) principiellt intressant och viktig att diskutera lite reducerades till skrikande plakatpolitik baserad på saker som inte alls stod någonstans. Viskleken upphöjd med internet.
Här är mitt försök att sammanställa vad som direktivet faktiskt innebär utifrån skrivningarna. Fokus blir alltså på de två mest kontroversiella artiklarna 11 och 13, som handlar om länkning till nyhetsartiklar och uppladdning av upphovsrättsskyddat material.
(Och precis när jag blev klar med den här texten så kom den slutgiltiga versionen. Kan komma att göra justeringar i texten. Tack för det EU. Artikel 11 heter numer artikel 15 och artikel 13 är nu nummer 17 efter lite intern omnumrering efter att text tagits bort och lagts till i direktivet längs med vägen.)
Huvudrubrikerna i artikeln
Direktivet, intressenterna och drivkrafterna
Artikel 11 – ”länkskatt” eller licensavgift?
Artikel 13 – ”uppladdningsfilter”?
BBS-lagen – lagen om elektroniska anslagstavlor
Hur tolkar Ola direktivet och vad som sannolikt kommer bli följden?
Var gör jag om jag bara vill ha en snabb översiktsgenomgång?
Egentligen borde alla förstås läsa hela direktivtexten och bilda sig sin uppfattning utifrån det som står där. Åtminstone de två artiklar som det bråkas mest om. Men jag förstår om du inte är jättesugen på det. Det är faktiskt skittråkig läsning.
För att göra det lite mer överskådligt har jag dessutom satt ihop en infografik med de viktigaste punkterna. Eller så rekommenderar jag Tobias Blixts sammanställning på Breakit – den bästa och mest objektiva sammanställning jag har läst i frågan. Läs den så har du bra koll.
Jag har även skrivit om ungefär det här tidigare och här hittar du rätt många inlägg som på ett eller annat sätt berör upphovsrättsdirektivet.
Den här texten läser du vidare på egen risk. Jag kommer citera en hel del lagtext från direktivet. Mest för att det är något som i princip aldrig förekommer i texter som fördömer direktivet som helhet eller i delar: nästan aldrig ens en länkning till själva direktivtexten som källhänvisning och för att låta läsare (eller tittare) bilda sig sin egen uppfattning. Än mindre förekommer faktiska citat från texten. (Har ska Julia Reda ha en eloge – även om hon citerar selektivt för att passa de egna intressena så citerar hon från och länkar till källmaterialet. Mer om Reda senare.)
Jag kommer även ta upp svenska BBS-lagen, som är relevant i sammanhanget.
Tyvärr kommer mina citat vara på engelska. Jag är inte jättebra på att hitta i EU-korridorerna och vet inte var den svenska översättningen finns (jag utgår från att den gör det). Men det viktiga är innehållet och engelska borde fungera för de flesta även i detta sammanhang. (Kanske uppdaterar när jag har svenska versionen.)
Anyway. Nu kör vi.
Direktivet, intressenterna och drivkrafterna
Varför vill EU döda internet som vi känner det?
De vill de inte. Förstås. De vill helst att marknadens parter skulle ha kunna komma överens utan dem, men eftersom detta bevisligen inte skett har EU pressats att agera för att styra upp situationen.
Varför vill EU införa upphovsrättsdirektivet?
Den nuvarande upphovsrättslagstiftningen inom EU har vid det här laget en hel massa år på nacken. Det nuvarande förslaget är tänkt att uppdatera och anpassa lagstiftningen till en era med stora techplattformar som aggregerar information och låter sina användare enkelt dela stora mängder information i olika format.
Direktivet handlar alltså om att EU vill säkerställa att upphovsrättslagstiftningen, alltså den internationella lagstiftning som EU förbundit sig att följa, gäller inom unionen även i en digital era. Det handlar inte om att förändra upphovsrätten i sig.
Vilka omfattas av direktivet?
Tjänster där den huvudsakliga funktionen (eller en av de huvudsakliga funktionerna) är att göra det möjligt för sina användare att ladda upp och sprida stora mängder upphovsrättsskyddat material med syfte att tjänsten sedan ska kunna tjäna pengar på detta (genom att exempelvis rikta annonser mot sina användarna).
Certain information society services, as part of their normal use, are designed to give access to the public to copyright protected content or other subject-matter uploaded by their user
/…/
The services covered by this Directive are those services, the main or one of the main purposes of which is to store and enable users to upload and share a large amount of copyright protected content with the purpose of obtaining profit therefrom, either directly or indirectly, by organising it and promoting it in order to attract a larger audience, including by categorising it and using targeted promotion within it.
Med andra ord tjänster som Youtube och Facebook.
Vilka tjänster omfattas inte alls av direktivet?
- Tjänster som inte har ovanstående som huvudfunktion (eller som en av de viktigaste funktionerna) och som inte tjänar pengar på att användare laddar upp upphovsrättsskyddat material.
- Plattformar för att ladda upp och dela open source-programvara
- Icke-kommersiella tjänster avsedda för forskning eller utbildning
- Icke-kommersiella onlineencyklopedier (som Wikipedia)
- Rena pirattjänster
Providers of services such as not-for profit online encyclopedias, not-for profit educational and scientific repositories, open source software developing and sharing platforms
/…/
shall not be considered online content sharing service providers within the meaning of this Directive.
Vad bråkas det om?
Det är framförallt två artiklar (kapitel) i direktivet som gett upphov till debatt:
- Artikel 11: licensavgift för återpublicering av material från nyhetspublikationer
- Artikel 13: plattformar med stora mängder användare blir ansvariga för det material som användare delar via plattformens tjänster och ska säkerställa så långt som möjligt att det inte förekommer material som bryter mot upphovsrätten. Detta kan ske genom att betala för materialet å användarnas vägnar eller genom att säkerställa att materialet inte sprids.
Vilka är de stora intressenterna som bråkar och vad har de för motiv?
Motståndare
- Google: Vill inte tjäna mindre pengar än idag genom att de tvingas betala mer för material än idag. När det gäller artikel 11 skulle de behöva betala för något de inte betalar för idag.
- Julia Reda: EU-parlamentariker och piratpartist som blivit ansiktet för motståndet inom parlamentet och som har delar av sin webbplats dedikerad åt att informera och stoppa det nya upphovsrättsdirektivet. En av Redas politiska frågor är en uppluckring av upphovsrätten.
Finns även stort engagemang bland många kända internetprofiler och andra mindre intressentgrupper, där argumentet oftast är att direktivet ”kommer att döda internet som vi känner det”.
Förespråkare
- Stora europeiska publicister: Stöder framförallt artikel 11. Vill inte ändra befintliga affärsmodeller.
- Upphovsrättsorganisationer: Stöder framförallt artikel 13. Vill ha mer ersättning än idag och anser att de stora plattformarna (som Youtube) tjänar pengar på sina användare (via exempelvis annonsering) tack vare material som upphovsrättsinnehavare inte alls får ersättning för eller som de anser de får för låg ersättning för.
Hur lobbar de olika sidorna?
De lobbar via sina egna plattformar (som Googles massiva lobbykampanj på exempelvis Youtube), direkt mot ledamöterna och via ”the little people”.
- I fallet Google är det via privatpersoner och sina användare – argumentet är att artiklarna kommer drabba livsuppehället för många människor (exempelvis youtubare) och genom att sökupplevelsen kommer bli mycket sämre än idag samt att Google hotar med att lägga ner sin nyhetstjänst i Europa om direktivet går igenom.
- I fallet Reda är det många olika grupper som återpublicerar hennes tolkningar av direktivet, vad det kommer innebära och vad olika slags förändringar kommer innebära. Gäller såväl bland internetprofiler som när olika slags medier rapporterar om direktivet.
- I fallet upphovsrättsinnehavarna är det främst via mer traditionella lobbykanaler, där man står på de individuella kreatörernas sida. Här finns också de stora skivbolagen, som de individuella kreatörerna kanske inte fullt ut anser ger dem skälig ersättning till att börja med.
- I fallet publicisterna är det för att ”kvalitativ journalistik” ska överleva, och därmed journalister och objektiv rapportering.
Men har inte även förespråkarna svängt och börjat kritisera förslaget?
Jo, under tiden att texten i olika gångar förhandlats fram har upphovsrättsorganisationer blivit allt mer kritiska. De tycker att det börjar bli för många undantag och andra skrivningar till deras nackdel. På omvänt sätt har exempelvis Google mjuknat och erkänt förbättringar.
Att båda sidor ogillar direktivet är väl ett tecken på att det inte är bra?
Det handlar snarare om att EU börjar hitta en mellanväg som ingen av sidorna är riktigt nöjd med, men som båda sidor kommer kunna leva med. Om ena sidan hade varit helt nöjd skulle detta kunna tolkas som att lagen ensidigt gynnat denna sida. EU har även en tredje part att ta hänsyn till: medborgarna och deras rättigheter.
Vad tycker de olika sidorna?
Förespråkarna
- Ger innehållskapare rättvis ersättning
- Bra balans mellan upphovsrätt och yttrandefrihet
- Bättre konkurrensvillkor för europeiska aktörer
- Gör att innehållsskapare kan leva på sitt arbete
Motståndarna
- Alla tjänster som omfattas av direktivet måste ha uppladdningsfilter
- Inte längre tillåtet att länka till nyhetsartiklar
- Hämmar innovation och yttrandefrihet
- Kommer att döda internet som vi känner det
Artikel 11 – ”länkskatt” eller licensavgift?
Vad står i direktivet?
Omfattar inte privat eller icke-kommersiell användning
These rights shall not apply to private or non-commercial uses of press publications carried out by individual users.
Gäller inte hyperlänkar (en sån här länk berörs alltså inte alls av direktivet)
The protection granted under the first subparagraph shall not apply to acts of hyperlinking.
Omfattar inte länkning till nyhetsartiklar som bara innehåller några få ord eller väldigt korta utdrag
The rights referred to in the first subparagraph shall not apply in respect of uses of individual words or very short extracts of a press publication.
En publicist har rätt att få ersättning för återpublicering (exempelvis av en nyhetsaggregerare) i två år från publiceringsdagen, därefter upphör detta
The rights referred to in paragraph 1 shall expire 2 years after the publication of the press publication.
Vad står inte i direktivet?
- Att det blir förbjudet att länka till nyhetsartiklar
Vad är oklart i direktivet om artikel 11?
- Vad ”några få ord” och ”väldigt kort” innebär
- Vilka tjänster som kommer att omfattas av licenskravet (inga undantag avseende exempelvis trafik och omsättning
Artikel 13 – ”uppladdningsfilter”?
Vad är artikel 13?
Plattformar som låter användare dela information blir ansvariga för att det användarna delar inte bryter mot upphovsrätten. Plattformarna ska säkerställa att upphovsrättsinnehavare får ersättning. Plattformarna ansvarar för att material som bryter mot upphovsrätten inte sprids på plattformen.
Vad står i direktivet om artikel 13?
Plattformar som omfattas av direktivet ska skaffa sig tillstånd för att tillhandahålla det material som delas av användarna
An online content sharing service provider shall therefore obtain an authorisation from the rightholders referred to in Article 3(1) and (2) of Directive 2001/29/EC, for instance by concluding a licencing agreement, in order to communicate or make available to the public works or other subject matter.
För tjänster som är yngre än tre år och som har en årsomsättning under 10 miljoner euro räcker det att plocka bort material som bryter mot upphovsrätten när de uppmärksammas om detta
Member States shall provide that when new online content sharing service providers whose services have been available to the public in the Union for less than three years and which have an annual turnover below EUR 10 million within the meaning of the Commission Recommendation 2003/361/EC, the conditions applicable to them under the liability regime set out in paragraph 4 are limited to the compliance with the point (a) of paragraph 4 and to acting expeditiously, upon receiving a sufficiently substantiated notice, to remove the notified works and subject matters from its website or to disable access to them.
Tjänster som har fler än 5 miljoner unika besökare i månaden måste inte ha tillstånd om de kan uppvisa att de har gjort sitt bästa för att skaffa sig tillstånd enligt branschpraxis
Tjänster ska göra sitt bästa för att förhindra att material som bryter mot upphovsrätten laddas upp igen
Where the average number of monthly unique visitors of these service providers exceeds 5 million, calculated on the basis of the last calendar year, they shall also demonstrate that they have made best efforts to prevent further uploads of the notified works and other subject matter for which the rightholders have provided relevant and necessary information.
Material av typ satir och kritik är undantaget
Member States shall ensure that users in all Member States are able to rely on the following existing exceptions and limitations when uploading and making available content generated by users on online content sharing services:
(a) quotation, criticism, review;
(b) use for the purpose of caricature, parody or pastiche.
Nationell lagstiftning baserad på direktivet får inte ställa generella monitoreringskrav på de tjänster som omfattas
The obligations established in Article 13 should also not lead to Member States imposing a general monitoring obligation.
De krav som ställs på tjänster som omfattas av direktivet ska vara proportionerliga i relation till tjänstens storlek, användare och hur mycket upphovsrättsmaterial som delas, samt kostnader för dessa verktyg eller rutiner
In determining whether the service has complied with its obligations under paragraph 4 and in the light of the principle of proportionality the following should, among others be taken into account:
(a) the type, the audience and the size of services and the type of works or other subject matter uploaded by the users;
(b) the availability of suitable and effective means and their cost for service providers.
Tjänsterna får inte förhindra delande av material som inte bryter mot upphovsrätten
The cooperation between online content service providers and rightholders shall not result in the prevention of the availability of works or other subject matter uploaded by users which do not infringe copyright and related rights, including where such works or subject matter are covered by an exception or limitation.
Avtalsfriheten gäller fortfarande, så marknadens parter är välkomna (och uppmanas) att gemensamt komma fram till andra lösningar
In the implementation of this principle into national law, Member States shall be free to use different mechanisms and take into account the principle of contractual freedom and a fair balance of rights and interests.
Upphovsrättsinnehavare har rätt att släppa sina verk fria om de så önskar
Nothing in this Directive should be interpreted as preventing holders of exclusive rights under Union copyright law from authorising the use of their works or other subject-matter for free, including through non-exclusive free licences for the benefit of any users.
Vad står inte i direktivet om artikel 13?
- Krav på att tjänster (oavsett omsättning, användare, eller mängd material material som delas) måste installera uppladdningsfilter
- ”Uppladdningsfilter”, ”filter” eller någon annan specificerad teknisk lösning
Vad är oklart i direktivet om artikel 13?
- Vad som krävs för att kunna säga att en tjänst har gjort sitt bästa för att skaffa sig tillstånd
Men innebär inte det här att EU lämnar över till privata aktörer att bestämma vad som är lagligt?
Nej, det är lagstiftarna som avgör vad som är lagligt eller inte. De privata aktörerna får sedan i uppdrag att säkerställa efterlevnaden. Det sker redan ofta idag, exempelvis via ordningsvakter, väktare, bilprovningar och parkeringsvakter. Är det alltid självklart? Nej, det kan vara knepigt ibland och långtifrån svart eller vitt.
Men om innehåll börjar stoppas innan det publiceras blir ju som att stoppa ett brott innan det har begåtts?
Ja, och även här händer det ofta redan. Både i techjättarnas plattformar (som stoppar massiva mängder innehåll av olika anledningar – både baserade på lagstiftning och andra regler de själva har) och i verkligheten. Det kan handla om att det är uppenbart att ett brott kommer att begås, eller med väldigt hög sannolikhet, både av privata aktörer och statliga myndigheter som Polisen.
Ibland blir det fel, som att någon plockas in som misstänkt fast det senare visar sig att personen inte är den man letar efter. När det uppdagas att fel har begåtts av den utövande organisationen släpps sedan personen.
BBS-lagen – lagen om elektroniska anslagstavlor
Vad är BBS-lagen?
BBS-lagen är en lag som gör elektroniska anslagstavlor (tjänster där användare själv kan lägga ut innehåll) är ansvariga för det som användarna delar. Tjänsterna är ansvariga för att ta bort eller förhindra spridning av material som bryter mot lagen. Har varit lag i Sverige sedan 1998.
Vad står i BBS-lagen?
Lagen omfattar brott av typen uppvigling, hets mot folkgrupp, barnpornografi, olaga våldsskildring eller uppenbart brott mot upphovsrätten.
Den som tillhandahåller tjänsten ska ta bort material som bryter mot lagen eller på annat sätt förhindra vidare spridning av materialet
Om en användare sänder in ett meddelande till en elektronisk anslagstavla ska den som tillhandahåller tjänsten ta bort meddelandet från tjänsten eller på annat sätt förhindra vidare spridning av meddelandet, om
/…/
det är uppenbart att användaren har gjort intrång i upphovsrätt eller i rättighet som skyddas genom föreskrift i 5 kap. lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk genom att sända in meddelandet.
Den som tillhandahåller tjänsten ska ha sådan uppsikt över tjänsten som skäligen kan krävas med hänsyn till omfattningen och inriktningen av verksamheten
Den som tillhandahåller en elektronisk anslagstavla skall, för att kunna fullgöra sin skyldighet enligt 5 §, ha sådan uppsikt över tjänsten som skäligen kan krävas med hänsyn till omfattningen och inriktningen av verksamheten.
Vad står inte i BBS-lagen?
- Krav på att tjänster (oavsett omsättning, användare, eller mängd material material som delas) måste installera uppladdningsfilter
Vad är oklart i BBS-lagen?
- Hur den ska tillämpas – kommer för första gången prövas i domstol under 2019
Hur tolkar Ola direktivet och vad som sannolikt kommer bli följden?
Ser du inga problem med direktivet, i allmänhet och specifikt kring artikel 11 och 13?
Absolut, det finns högvis med problem. Artikel 11 är mest puckad och mer rigida varianter av den har redan testats i Tyskland och Spanien utan större framgångar (även om det finns lite olika bud om hur illa det egentligen blev). Uppladdningsfilter har fortfarande svårt (och lär ha ett tag till) att avgöra vad som är exempelvis satir.
Men i grund och botten handlar det förstås om pengar. Och att inte vilja ändra på en affärsmodell och/eller intäktsmodell. Att vilja tjäna mer eller inte vilja tjäna mindre pengar.
Google är förstås den som jagas mest. EU ska sätta EU-företag först och den som mest berörs av både artikel 11 och artikel 13 är sökjätten. (Vill man vara raljerande så hade vi sannolikt sluppit hela direktivet om Google hade varit berett att slanta upp mer pengar, men det kan jag förstå att de inte har lust med.) Och det är förmodligen två saker som irriterat mest.
Vad publicister och medieföretag stör sig mest på
”Kontraktet” mellan Google (och i lite lägre utsträckning även Facebook) och medieföretagen har ungefär byggt på: ni får återpublicera vårt innehåll i utbyte mot att ni ger oss trafik. Men Facebook släpper iväg allt mindre trafik från plattformen och Google börjar publicera allt mer information mer eller mindre i sin helhet direkt i sökresultatet.
Vad upphovsrättsbranschen stör sig mest på
Youtube är världens största videoplattform. Sjukt mycket innehåll konsumeras här. De är däremot sämre på ersättning, tycker upphovsrättsindustrin. Tittar man specifikt på vad Youtube betalar per strömmad låt jämfört med de andra stora tjänsterna så är Googles ersättningsnivå väldigt låg. (Visst, nivån för Google Play Music – som nu blivit Youtube Music – är bättre, men… den kanske inte används… så mycket…)
Med det sagt finns det också utmaningar kring exempelvis yttrandefrihet och rätt att uttrycka sig. Det är på de stora techplattformarna som vi idag kommunicerar med varandra, kan dela kunskap, vara kreativa och, om man så vill, utöva delar av våra demokratiska rättigheter.
Det finns förstås en baksida med detta, då techjättarna själva kan sätta upp vilka regler de vill. De är privata tjänster som vi inte behöver använda om vi inte vill. Men alternativen är få. De har i grund och botten ett vinstintresse och de förändringar som de gör exempelvis kring vilka inlägg som syns har vi som användare små möjligheter att påverka. Plattformarna kan också välja att censurera material utan lagligt stöd för att det kan vara stötande och därmed hota annonsaffären (som homokyssar och nakenbilder, även konstnärliga och ”vanliga” sådana).
Du pratar (nästan) bara om Google, men Facebook då?
Facebook har haft… lite andra problem senaste året. Men de har oavsett hållit en väldigt låg profil i hela upphovsrättsdirektivfrågan. Och en anledning är att de helt enkelt just köper sig till de licenser som önskas av förespråkarna till direktivet (till nivåer som förespråkarna kan leva med, även om de kanske inte älskar dem).
Som exempel kan vi ta avtalen med skivbolagen. Nu har Facebook skaffat sig licenser med de stora skivbolagen och hade kunnat nöja sig med detta, men istället börjar de bygga tjänster som låter användarna inte bara passivt konsumera utan också aktivt använda musiken via exempelvis musikdekaler. Istället för att bara likt Spotify låta musiken vara något som rullar i bakgrunden medan man gör annat så gör Facebook en tjänst som får användarna att aktivt lägga tid i Facebooks ekosystem. Och därmed potentiella kunna tjäna mer pengar på sina användare.
Snapchat har å sin sida testat att låta medier använda publika snaps i sin rapportering, som ett annat sätt att ”betala” för det användarna gör.
Google håller däremot, likt upphovsrättsindustrin och mediebolagen, vi en förvånansvärt stockkonservativ inställning till sin verksamhet. En ”vår väg eller ingen väg”-inställning. De har redan börjat visa skärmdumpar på hur tomt sökresultatet blir om de slutar visa upp information (självklart har de då visat upp sökresultatet rätt mycket från ”gamla” Google – alltså när sökresultatet var byggt för att länka vidare folk till webbplatser. Inte nuvarande Google som allt mer håller kvar kunderna.)
De har, likt vad de gjorde i Spanien, stänga ner sin News-tjänst inom EU om direktivet går igenom. (Vilket mest känns som tomt hot, ett land är en sak, men hela EU? Google behöver den europeiska marknaden för mycket för att helt stänga ner sin nyhetstjänst och strypa sökresultatets utseende). Dessutom börjar det redan kännas som att Google håller på att förbereda just News för artikel 11:
Så även om mediebranschen har anledning att skärskåda sig själv så mår även företag som Google bra av att få status quo lite omskakat. Att få dem att tänka nytt och kreativt kring befintliga affärsmodeller.
Men borde inte även mediebolag och upphovsrättsindustrin kamma sig?
Jo, herregud vad mediebranschen borde se över sina affärsmodeller (och det händer ju, men imponerande långsamt). Inse att fler takeoverjättebanners inte är lösningen. Morgontidningarna är ju numer mest som klickfiskesajter där du lockas att klicka dig in på en sida med annonser för att upptäcka att texten där var marginellt längre än vid den länk du klickade på.
Bloomberg har börjat blocka inbäddning av material från deras sajt. Det enda som visas i det inbäddade innehållet är ”Are you a robot?” både i text och bild. Alltså en captcha-spärr för alla som inte har en licens från Bloomberg att återpublicera. Det är ett sätt att göra det på.
Men rimligtvis, när direktivet väl börjar testas i domstol, så kommer man också titta på vilka insatser som publicister gjort för att förhindra spridning av upphovsrättsskyddat material. Att exempelvis göra som Bloomberg och se till att inget material från publikationen kan återpubliceras utan tillstånd.
Med hårdare krav på att plattformar har licenser så måste upphovsrättsindustrin och mediebolagen säkerställa att det är enkelt att skaffa sig dem. De måste alltså se till att bli mindre fragmenterade. Mer av ”en väg in” även där (och därmed kanske också en mer enhetlig prissättning). Om de inte kan erbjuda detta så ska ”bästa möjliga insats” att skaffa sig rättigheter ses i ljuset av detta.
”Upphovsrätt” är inte samma sak som ”efterlevnad av upphovsrätt”
Upphovsrätten är internationell och något som EU har förbundit sig att följa. Och det är just efterlevnaden som direktivet handlar om – inte förändringar i upphovsrätten i sig.
Det finns massor att säga om nuvarande upphovsrätt. Saker att diskutera och verkligen ta sig an. Och då börjar vi komma in på ännu större frågor som kommer vi som länder och boende på planeten Jorden kommer behöva ta oss an. Det handlar om saker som att kapitalismen som system håller på att nå vägs ände, att vi måste se på ”värde” och fördelning av resurser på mer hållbara och rättvisa sätt och att tillgång till internet sannolikt kommer att klassas som en mänsklig rättighet.
Jättespännande frågor. Men en annan diskussion.
Varför lägger sig EU i sånt de inte förstår? Bättre att marknaden fixar det här, titta på Spotify och musikindustrin!
Att skivindustrin i början av 00-talet aktivt motarbetade utvecklingen kostade branschen 10 år. Imponerande korkat. Det var också detta motstånd som gjorde att hela gratiskulturen blev så etablerad jämfört med hur det hade blivit om musikbranschen hade hoppat på tåget tidigare.
Som bekant krävdes det ett techbolag för att visa skivbolagen att det gick att tjäna pengar på att sälja nedladdningsbar musik på nätet (Apple) och ett annat för att visa att det gick att tjäna pengar på strömning (Spotify). Tydliga bevis på att marknaden kan det här bäst själv.
Men hade upphovsrättsindustrin inte använt de legala medlen för försvåra för piratnedladdning så hade säkerligen vare sig iTunes eller Spotify blivit så stora. Varför betala när det är lika enkelt att få det gratis? Alltså en kombination av lagstiftning, teknisk utveckling och förändrade kundbeteenden som ledde fram till det som är så självklart idag. Och en vinstdelningsmodell som alla parter kan acceptera
Men efter tre år måste alla sajter där användare själva kan ladda upp material ha en massa uppladdningsfilter?
Nej, i direktivet står att bedömningar på vilka krav som ska ställas ska avgöras från fall till fall. Det lämnar förstås utrymme för osäkerhet. Men eftersom direktivet pratar om årsomsättningar över 10 miljoner eller över 5 miljoner unika användare per månad så finns här rätt tydliga ledtrådar om vilka nivåer som kommer att krävas för att börja omfattas av de riktigt hårda kraven. För övriga kommer det med största sannolikhet räcka att plocka bort material när upphovsrättsbrott påtalas.
BBS-lagen kan göra att vi får artikel 13 i Sverige oavsett vad EU beslutar kring upphovsrättsdirektivet
BBS-lagen har alltså funnits i Sverige i över 20 år. Den säger ganska precis det upphovsrättsdirektivet säger i artikel 13. Plattformar där användare kan dela information är ansvariga för det användarna delar. De ska plocka bort material som bryter mot (bland annat) upphovsrätten ”eller på andra sätt” säkerställa att material inte sprids. Det senare skulle kunna vara genom exempelvis uppladdningsfilter som skannar av innehåll innan det publiceras.
Däremot har BBS-lagen i princip aldrig använts i Sverige – och aldrig varit i domstol. Det blev det ändring på 1 mars 2019 när en stämning lämnades in till Eskilstuna tingsrätt. Den aktuella stämningen handlar specifikt om de delar av BBS-lagen som handlar om hatbrott, men eftersom även upphovsrätt omfattas av lagen så kommer domslutet även att gälla denna typ av brott. När vi alltså får ett domstolstolkande av lagen som säger att ”ja, en plattform har direkt ansvar för alla brott som användare gör”.
Uppladdningsfilter och stoppande av upphovsrättsskyddat material kommer användas ändå
Exempelvis Youtube har redan uppladdningsfilter som stoppar innehåll innan det ens hinner publiceras eller innan det hinner få någon spridning. Det kommer de fortsätta ha, eftersom upphovsrättsinnehavare finns över hela världen. Inte minst i USA. Och de struntar i om det är en amerikansk eller en europeisk Youtube-användare som har laddat upp klippet – de kommer gå på Youtube och kräva att innehållet tas ned oavsett.
För att slippa jiddra med varenda rättighetsinnehavare som kommer springande så kommer Google fortsätta förfina sina uppladdningsfilter så de slipper lägga tid på att ha människor som manuellt ska plocka ner material
Kommer det här vara slutet för ett ”fritt och öppet internet”?
Det här är en svårare fråga att svara på. Å ena sidan: ”nej, förstås inte” baserat på samma argumentation som under förra rubriken. Men å andra sidan: vi har redan nu inte ett fritt och öppet internet. Eller rättare sagt: internet har aldrig varit så ofritt och stängt som det är just nu – där kommunikationskanalerna kontrolleras av några få techgiganter och där själva tillgången till internet kontrolleras av kommersiella aktörer (internetoperatörerna) som kan sätta priset på tillgången. (Det finns få undantag, som kommunala bibliotek med kostnadsfritt internet.)
Men internet har aldrig gett oss så stora möjligheter som nu, tack var just det här. Hela bilden av ”ett fritt och öppet internet” andas rosenskimrande nostalgi från en svunnen tid när internet var en liten klick människor som kände varandra direkt. Jag har tidigare skrivit om det här i Den nostalgiska myten om det fria och öppna internet.
Men om vi med ett ”fritt och öppet internet” menar att det kommer bli sjukt mycket sämre än idag (och innebära enorma skillnader) så: nej. Jag tror att skillnaderna mot idag kommer bli rätt små. Både på kort och lång sikt (då är det helt andra trender som kommer peka ut vad som kommer att hända – och här finns det på riktigt otäcka saker som håller på att hända) med strypning av hela tillgången till internet i sig (där ”the nuclear option” nu snarast är att helt stänga av internet i ett land med, nästan bokstavligen talat, en knapptryckning).
Att man nu slår på styra dystopitrumman kommer tyvärr bara göra GDPR-konsulterna glada. Alltså de konsulter som nu kan byta ut ”GDPR” mot ”upphovsrättsdirektivet” och mjölka företag och organisationer på pengar med införsäljningsargument att konsekvenserna annars kommer bli värre än katastrofala för precis alla som sitter på en sajt eller annan typ av digital tjänst.
Kommer internet som vi känner det att dö?
Nej. Förstås inte. Och det här är det som kanske provocerar mig mest med hela motståndarsidans argumentation. Att det här är det undergångsscenario som lyfts fram. Men än värre är att det här argumentet också säger att ”internet”, alltså alla vi som verkar på det, bara kommer att sluta att göra saker.
En Youtube-trend just nu är att driva med TikTok-videos. Främst TikTok-videos när någon har dumpats och uttrycker sina känslor genom att mima sig igenom en låt. Dessa Youtube-videos har fastnat i Youtubes befintliga uppladdningsfilter eller plockats ned i efterhand eftersom TikTok-klippen innehåller upphovsrättsskyddad musik. Har Youtubarna slutat med sina TikTok-hånvideos? Nix. Istället för musiken som spelas ”sjunger” de sina egna ”låtar” till klippet – och skapar på så sätt en helt ny uttrycksform.
Life will find a way. Och internet.
