Kategori: Ekonomi och finans

Spaningar inom tech och sociala medier från veckan som har gått.

Övriga delar i veckans sammanställning

• Del 1: Sociala medier, Sök/SEO
• Del 2: Detaljhandel/e-handel, Strömmade medier, IoT – internet of things, AI – artificiell intelligens, Mobilt

Digitalisering

EU satsar på unionsgemensam digital plånbok för ID-handlingar

Ännu ett väldigt intressant digitalt initiativ från EU: planer på en unionsgemensam digital plånbok. OcIh då inte bara en plånbokplånbok (hur länge kommer folk överlag att fatta ”plånbok” förresten), utan en, tja, digital ID-handling. Syftet är att ge EU-medborgare tillgång till privata och offentliga tjänster, mer specifikt för att identifiera sig. Så, ni vet: Bank-ID.

Jag har rätt länge varit förvånad att det här inte har kommit tidigare. I Sverige och i EU. Bank-ID är en kommersiell produkt som i praktiken kräver att du är kund i en bank och även de övriga digitala ID-varianterna som finns är i stort kontrollerade av kommersiella företag. Jämför hur det ser ut på den analoga ID-sidan.

Utfärdandet av den här typen av ID-handlingar borde rimligtvis hanteras av det offentliga. Däremot skulle det kunna vara möjligt för oss att välja en förvaringsplats som ägs och kontrolleras av kommersiella bolag om vi föredrar det. Som Apples eller Googles digitala plånböcker.

Med andra ord: på samma sätt som vi kan förvara våra fysiska ID-handlingar utfärdade av staten i plånböcker som säljs av vem som helst.

Det kanske mest intressanta med presentationen av initiativet var att Margarethe Vestager konstaterade att ”människor kommer kunna använda sina digitala EU-plånböcker för att få tillgång till Google eller Facebook istället för sina plattformsspecifika konton”. Så EU tänker sig alltså, om jag fattar rätt, en motsvarighet till de externa inloggningsfunktioner som bland andra Facebook, Google och Facebook erbjuder – fast omvänt. Som inloggning till just de tjänsterna. Det ska göra att ”användarna själva väljer hur mycket data de vill dela”.

Logga in med EU, alltså.

EU plans digital ID wallet for bloc’s post-pandemic life

The European Union has unveiled plans for a digital ID wallet that residents could use to access services across the 27-nation bloc.

PostNord tänker strössla med paketboxar nästa år – när får vi standard?

Vad har paketboxar och elscootrar gemensamt? De finns i snart sagt vartenda gathörn. Åtminstone om du bor i Stockholm. Och om PostNord får som de vill så kommer det förstnämnda snart bli lika vanligt mest överallt. Nästa år siktar Posten på att ha 12 500 boxar runtom i landet.

Och det är förstås rätt välkommet. Paketboxar i sig är ett välkommet tillskott. Problemet är bara det att vi hittar en potentiell elscooterparallell även här: nästan lika många leverantörer som scootrar och boxar.

Inte så att det är helt nytt. Så länge som vi har haft olika paketleverantörer så har man ibland behövt hålla koll på vart man måste gå för att hämta sitt paket. Olika ombud, olika avtal. Men det vi förstås vill ha är allt på samma ställe. Som fungerar på samma sätt och kan hanteras via samma gränssnitt från början till slut.

Det här kommer bli än mer relevant när paketboxarna börjar flytta in i våra trappuppgångar. En boxinfrastruktur som inte är direkt kopplad till ett specifikt fraktibolag. Headless paketboxar, om man så vill.

Postnord kastar sig in i box-kriget – ska ställa ut över 12.000 postboxar på ett år

Kriget om last mile blir allt hårdare – nu gre sig startliga Postnord in i postbox-kampen på riktigt.

Amazon och Bytedance fyller övergivna banklokaler i Singapore

Så väldigt 2021. Ja, eller inte bara 2021. Det här en utveckling som varit på gång ett tag, men som snurrar i ett allt snabbare tempo: banker lämnar sina lokaler i finansstaden Singapore. Istället flyttar företag som Amazon och TikTok-ägaren Bytedance in. De som alltså nu behöver mest fysiska lokaler är de digitala företagen.

Utvecklingen har pågått en längre tid, som sagt, och det handlar förstås mycket om att bank- och finansverksamhet inte längre är lika personalintensiva. Eller lokalintensiva. Men också att just företag som Amazon och Bytedance börjar ta över inte bara bankernas lokaler utan också verksamheter. Och samhällsfunktioner.

Men det här är också en förändring betydligt större än lite ny färg och nya loggor på fasaderna. Varje bransch har sina krav och förutsättningar. Även utanför själva kontoret. Näringslivet i närområdet kommer också påverkas, där andra slags verksamheter efterfrågas. Byggnaderna kommer att få nya krav på funktionalitet, även för personliga ärenden på arbetstid. Infrastrukturen och kanske till och med kollektivtrafiken kan behöva ses över.

Vi ser samma utveckling på betydligt närmare håll, där just företag som Amazon blir allt vanligare hyresgäster i gallerior. En utveckling som vi bara har sett början på. Inte minst stadsplaneringsmässigt.

https://www.techinasia.com/tech-firms-amazon-bytedance-occupy-office-spaces-singapore?5

Bara 43 % av indierna använder internet

Ifall någon fortfarande undrar varför de stora techbolagen (och ungefär alla andra globala bolag för den delen) jagar positioner i Indien så hårt: Indierna och internet 2020 bedömer att att antalet internetanvändare i landet kommer att växa från 622 miljoner till 900 miljoner fram till 2025. Det betyder att bara 43 % av indierna i dagsläget har tillgång till internet. Jämför med 96+% för Sverige.

Det vi dessutom pratar om är en mestadels rätt ung befolkning som är på väg att bli del av nästa miljard internetanvändare det här årtiondet. Och även de som redan är ombord på internet ligger fortfarande rätt långt ned i inkomsttrappan. Det handlar alltså om att få ombord nya användare och öka intäkterna från de befintliga. 

Med tanke på att Indien dessutom är ett land med många entreprenörer, eller åtminstone familjesmåföretagare, så kan vi nog anta att det digitala steget kommer bli väldigt självklart. Plus att det förstås redan finns delar av befolkningen som redan är både välutbildade och väldigt techsavvy.

I de lägena handlar det förstås om att bli det som de nya internetanvändarna väljer, innan vanor och varumärken har hunnit stelna i formen.

900 miljoner börjar dessutom nosa på nivån som Kina ligger på idag. Och även om Indien ligger långt efter Kina på många områden, inte minst de ekonomiska, så börjar Kina redan oroa sig för framtida förhoppningsroll som Asiens och världens ekonomiska supermakt.

43 Percent Indians Use the Internet, Maharashtra Most Savvy: Report

The report says that the current active monthly Internet user population of 622 million includes 323 million from urban cities and 299 million from rural areas. Internet adoption in rural areas has been more than urban areas in the last year.

Ekonomi och finans

A$AP Rocky investerar i Klarna

Ha. Härligt. Klarna fortsätter på hiphopspåret. Senaste samarbetet: A$AP Rocky. Ni vet han som hamnade i klammeri med svensk rättvisa i samband med en spelning här. Men nu verkar det som att förhållandet kan vara på väg att repareras. Ja, eller kanske mer sannolikt: att han har fått en hel massa pengaplåster på såren av Klarna.

Rockys investering i Klarna är nämligen inte en passiv sådan. Rocky kommer att ”kurera andrahands- och vintagemode” inom ramen för Klarnas app. Rocky lär alltså få en rätt framträdande marknadsföringsplats för sig själv och för sina produkter.

Med tanke på att hiphop är USA:s – och numer förmodligen världens – största genre så är samarbeten med Snoop Dogg och Rocky förstås en väldigt medveten strategi från Klarna. Inte minst eftersom Klarna – på gott och ont – gör det möjligt för konsumenter att köpa saker de inte har råd med. Och är det någon genre som inte skäms för att flaunta vad den har så är det just hiphopen.

Vill du ha lite mer bling i ditt live? Köp det på krita.

A$AP Rocky Becomes The Latest Investor In $31 Billion Fintech Platform Klarna

The rapper is reclaiming his relationship to Sweden by investing in one of the country’s largest companies.

Indien tillåter handel med kryptovalutor igen – vill de ta över Kinas roll?

Senaste tiden har kryptovalutor, förstås främst Bitcoin som största namnet, rasat rätt rejält. Visst, nu pratar vi i stort om ras från rekordnivåer och likt aktier så går det upp och ned. Hysteriska svängningar är i princip en vanlig tisdag för Bitcoin. Anledningen till att krypto rasar överlag just nu handlar om att Kina skruvat åt tumskruvarna ordentligt både vad gäller brytandet av ny kryptovaluta och handeln med krypto.

Indien å sin sidan går åt rakt motsatt håll. Landet gör en lite oväntad femöresvändning och lyfter ett förbud mot 2018 mot handel med kryptovalutor. Ett beslut som kan kännas lite i tiden. Kryptovalutor, både som investeringsinstrument och som betalmedel, kryper allt närmare det stora mainstreamgenombrottet.

Men det är samtidigt svårt att inte notera timingen. Att beslutet i Indiens högsta domstol kommer samtidigt som Kina drämmer till med stora förbudssläggan.

Kina är världens största kryptobrytarland. Det är alltså här som flest nya digitala ”mynt” grävs fram, med tillhörande massiv elkonsumtion. Nu pratas om att de stora brytarföretagen börjar se sig om efter andra länder för sin verksamhet. Som USA.

Men jag misstänker att Indien också gärna skulle välkomna kryptoindustrin överlag. Om inte annat för att ge Kina en näsbränna.

India’s central bank confirms cryptocurrencies aren’t banned – and says its 2018 order barring banks from crypto transactions is no longer valid

”The circular is no longer valid from the date of the Supreme Court judgement, and therefore cannot be cited or quoted from,” the bank stated.

Norska webbläsaren Opera är en av Afrikas stora betalförmedlare

Ännu en rapport om att ett företag tar in mer pengar. I Afrika. Kanske inte nyheten jättemånga springer benen av sig för i Sverige. Framförallt inte när det handlar om en tjänst som de flesta här inte ens har hört talas om: betalplattformen OPay siktar nu på att ta in ytterligare 400 miljoner till en värdering på 1,5 miljarder. Men det som trots allt gör det lite intressant att uppmärksamma affären är vilka som äger och investerar.

I investerarlistan hittar vi namn som japanska Softbank, en av världens största techinvesterare, och Sequoia Capital. Plus ett gäng mindre kinesiska investerare. Och vem står bakom OPay? Opera. Den norska webbläsaren.

Ja, eller det var åtminstone så en gång i tiden. Ganska precis 20 år in i sitt liv så köptes Opera av ett kinesiskt konsortium. Kina-kopplingarna för OPay är med andra ord inte särskilt konstiga.

OPay är dessutom bara en del av de satsningar som Opera har gjort i afrikanska länder. De har försökt sig på en hel drös O-tjänster, även om de flesta har lagts ned. Men de visar hur allt fler av världens bolag börjar rigga sig för 2030-talet – det årtionde som förmodligen väldigt väldigt mycket kommer handla om Afrika när vi pratar de hetaste tillväxtmarknaderna.

African fintech OPay is reportedly raising $400M at over $1.5B valuation | TechCrunch

Chinese-backed and Africa-focused fintech platform OPay is in talks to raise up to $400 million, The Information reported today. The fundraising is coming

Övrigt

Wikipedia är rätt skitrika – varför fortsätter de så aktivt be om donationer?

En milt sagt intressant artikel. En genomgång av Wikipedias ekonomi (eller Wikipedias ägare Wikimedia Foundation om vi ska vara korrekta) som visar att organisationen är rätt skitrik. Med de pengar som organisationen sitter på i dagsläget så skulle de kunna drifta Wikipedia i 20-30 år utan att behöva mer pengar.

Wikimedia ska idag ha en kassa fylld med 300 miljoner dollar och de omsätter mer för varje år som går. Sist men inte minst har Wikimedia också lite grann ägnat sig åt kreativ bokföring i sina finansiella rapporter för att det ska se ut som att de omsätter mindre än de faktiskt gör.

Så vad gör Wikimedia med pengarna? Anställer högvis med människor och lägger på hög till regniga dagar. Bra grejer. Men de lägger också pengarna på andra projekt, komplett med ett kommande, vinstdrivande initiativ. Vill man vara elak så skulle man kunna jämföra upplägget som Trump använde sig av när han samlade in pengar för att undersöka ”valfusket” i USA.

Gör det här Wikimedias arbete mindre viktigt? Nej, förstås inte. Men vad de krasst talat gör är att försöka mörka finanserna och, tja, nästan lura dem som donerar. Det finns med andra ord risk för att det kan slå tillbaka på ett jobbigt sätt. Inte minst med tanke på att Wikipedia så uttalat vill stå för transparens.

Wikipedia is swimming in money-why is it begging people to donate?

Is Wikipedia Going Broke? The site has much more money saved up than its desperate pleas for cash might make you think.

Google och Facebook säkrar fler nyhetssamarbeten i Australien

Fler nyhetsaffärer för både Google och Facebook. De båda företagen har skrivit under avtal med australiska publicisten Nine Entertainment på fem respektive tre år för att förse plattformarna med nyhetsmaterial.

Det handlar förstås om den lag som, likt EU:s upphovsrättsdirektiv, är tänkt att få till en intäktsdelningsmodell mellan techbolagen och publicisterna kring det nyhetsinnehåll som läggs ut, aggregeras och delas där. Och likt det Google satsar på just i EU så är det ett försök att följa lagstiftningen på Googles och Facebooks egna villkor. Att komma undan billigare än vad som annars skulle bli fallet. Om man så vill: köpa de stora publicisternas tystnad med förhoppningen om att det ska räcka.

För i både Googles och Facebooks fall så innebär avtalen att publicisterna skapar innehåll för Googles News Showcase-funktion och Facebooks motsvarighet. Specialanpassat och särskilt framtaget för publicering här. Det innebär givetvis också att innehållet är tänkt att konsumeras hos just Google och Facebook, snarare än på publicisternas sajter.

Google rullar ut News Showcase för fullt just nu (senast i Indien), men om Googles och Facebooks planer räcker för att göra lagstiftare glada, ja, det vet vi först när mindre publicister börjar anmäla uppläggen.

Facebook, Google Sign Content Deal With Australia’s Nine

Nine said it would provide articles and clips for Google’s News Showcase platform for five years, and to a similar Facebook product for three.

Google pressade mobiltillverkare att göra det svårare att hitta integritetsinställningar

När det handlar om personlig integritet så är Google förmodligen det företag som har sämst varumärke efter Facebook. Senaste åren har Google däremot tagit steg för steg mot att bättra på bilden här. Men det är förstås inte en förflyttning som Google har gjort frivilligt. Det är snarare främst Apple som har tvingat Google i den här riktningen. Och att Google sparkande och skrikande släpas mot ökad transparens blir tydligt när man tittar på Googles historik på området.

Nu kommer ännu en plump i Googles backspegelsprotokoll: Google försökte inte bara göra det svårt att hitta integritetsinställningarna i Android utan ska även ha pressat mobiltillverkare att göra detsamma. Allt enligt nya domstolsdokument som har kommit upp till ytan.

Nu är det förstås varken första eller sista gången företag kommer försöka mörka, men verkar du i en förtroendebransch så kan det förstås bli mer upprörda reaktioner. Och är det något Google och Facebook har lärt sig senaste åren är att de i allra högsta synnerhet verkar i en förtroendebransch. Men det är också en nyttig påminnelse om det som nya företag gör klokt i att ta med sig när de lägger grunden för sin enhörningsresa: det som döljs i snö kommer fram i tö.

Google reportedly made it difficult for smartphone users to find privacy settings

Unredacted documents in Arizona’s lawsuit against Google show that company employees were aware that the search giant had made it hard for Android smartphone users to keep location information private.

Det är inte Googles fel att tidningsannonseringen har rasat, det är… Blockets!

Ny undersökning som har tittat på om det verkligen är Googles fel att tidningsannonseringen har kollapsat under 2000-talet. Och svaret är… nej. Det är… Blockets fel!

Ja, det är ungefär det som är kontentan: 2003 stod tidningar för 93 % av ”classifieds”, alltså saker som köp- och säljannonser och jobbannonser. 2019 var den andelen nere på 34 %. Resten har nischade onlinespelare lagt beslag på. Allt enligt undersökningen. Som har beställts av… Google.

Visst, förhållandet mellan å ena sidan plattformar som Google och Facebook och å andra sidan publicister är mer hatkärlek än det förmodligen någonsin har varit. Google vill visa att de minsann inte har tagit död på tidningsbranschen på egen han. Sant, förstås, men det här känns mest som ett Wag the dog-försök.

Vi kan exempelvis notera att omsättningen för den aktuella annonstypen har minskat med nästan 3 miljarder euro mellan 2003 och 2019. I 2019-diagrammett finns det däremot inte det minsta spår av Facebook. Nästan som att Google inte vill låtsas om att Facebook finns. Och då inte för att det är en konkurrent, utan för att Facebook förstås också beskylls för att ha hållit i bajonetten. Det skulle kunna få folk att tänka på ”stora techplattformar” och vips är man tillbaka hos Google igen.

Intressant nog lyfts Dagens nyheter fram som ett framgångsrikt på en publicist som lyckats att navigera i den nya annonsverkligheten. Mer specifikt lyfter Google fram ”tre olika slags betalväggsstrategier” som det som har varit lyckat för DN.

Det känns överlag som en märklig undersökning som Google har beställt. Både sett till innehåll och timing. Känns framförallt som att resultatet inte blev det önskade, så allt fokus flyttade till köp- och säljannonserna. Att hela annonsmarknaden överlag har förändrats i grunden hastar Google lite halvhjärtat förbi. Saker som att Youtubes annonsverksamhet växer så att det knakar får inte heller sändningstid.

Nu tror jag inte att den här undersökningen kommer få tokmyckett uppmärksamhet, men uppmärksamheten den kan få kan bli precis det omvända mot vad Google vill att vi ska ta med oss.

Research: What really happened to newspaper revenue

Having worked in news publishing for more than two decades, I’ve seen firsthand the impact the internet has had on the way we create and consume news. As people spend more time online, journalists and newspaper publishers are increasingly turning to technology to find new ways to reach readers.

Donald Trump stänger ned sin blogg efter bara en månad

Donald Trump verkar också ha hoppat på Clubhouse. Ja, inte ljudspåret, men väl hur snabbt man gör saker. Som att lägga ned sin blogg efter bara en månad. From the Desk of Donald J Trump har blivit av med sitt skrivbord.

Trumps folk var noga med att påpeka att FtDoDJT inte var den fantabulastiska nya sociala plattform som Trump ska/skulle släppa. Den var bara ett ”tillfälligt” ställe för Trump att få sina Twitter-fixar. Och nu finns den alltså inte längre. Samtidigt som det där shiny nya som det fortfarande ska jobbas på inte är klart.

En inte alltför långsökt förklaring är att FtDoDJT har gått… sådär trafikmässigt. Och att pluggen dras ur nu känns som en åtgärd efter att Trump har fått ett hissyfit just för att besökarantalet har harvat på i Korpen-nivå.

No Title

No Description

EU lanserar uppförandekoder för molnbranschen

Ett väldigt intressant – och bra – initiativ av EU. Unionens integritetsskyddsmyndigheter har tillsammans med ”molnbranschen” kommit fram till uppförandekoder för hur verksamhet ska utformas och bedrivas för att lira med GDPR. Det ska med andra ord bli möjligt för företag som erbjuder den här typen av tjänster att få en officiell certifiering för att på så sätt göra det enklare för företag som söker molnlösningar att välja rätt.

Bra och viktigt. Inte minst efter den så kallade Schrems II-domen, där EU-domstolen helt underände EU:s datadelningsavtal med USA. Något som i sin tur gör att det rent formellt nära nog är förbjudet för EU-organisationer att välja amerikanska leverantörer för lagring eller hantering av personlig data.

Problemet är dock att de här uppförandekoderna bara adresserar en del av problematiken: att företag som verkar inom EU måste följa GDPR och övrig EU-integritetslagstiftning. Den betydligt mer svårknäckta nöten kvarstår – den som är den främsta anledningen till att Schrems II-domen blev som den blev. USA anser sig ha tillgång till data som lagras hos amerikanska företag – oavsett var datan lagras och oavsett nationalitet på dem datan gäller. EU håller inte med.

Det här innebär krasst talat att USA måste ändra sin lagstiftning för att kunna få till ett nytt datadelningsavtal med EU. Fram till dess riskerar EU-företag som använder amerikanska molntjänster att bryta mot lagen. Och varje dag utan nytt datadelningsavtal kan gynna EU:s techscen.

Genombrott för molntjänster i EU – ”ett viktigt steg”

Det råder stor oklarhet kring hur molntjänster får användas i EU utan att det bryter mot dataskyddsregler. Men nu har den europeiska molnbranschen fått grönt ljus för sina uppförandekoder – som ska visa att en molntjänst är kompatibel med GDPR.

Kan Tyskland visa vägen för pragmatisk implementering av EU:s upphovsrättsdirektiv?

Det börjar bli hög tid för EU:s medlemsländer att ta fram och implementera nationella lagar baserade på EU:s upphovsrättsdirektiv från 2019. Ett direktiv som fick debattvågorna att gå höga inför själva klubbandet. Framförallt var det artiklarna 11 och 13, som i den slutgiltiga versionen fick nummer 15 och 17. Alltså kraven på att techplattformar ska betala publicister för nyheter och ökade krav på städa tjänsterna från upphovsrättsskyddat material. Tyskarnas lagförslag kanske kan vara en pragmatisk väg framåt för den sistnämnda artikeln.

I det lagförslag som har antagits i det tyska parlamentet försöker man ta sig an oron att plattformarna kommer införa alltför långtgående förhandsfiltrering. I den tyska lagen talas om tre situationer när material inte ska blockeras automatiskt.

1. Mindre än 50 % av uppladdningen innehåller upphovsrättsskyddat material
2. Uppladdningen använder upphovsrättsskyddat material tillsammans med annat material (att man alltså använder det som del i något egenskapat)
3. Användningen av upphovsrättsskyddat material är ”av mindre art” (vi kan väl exempelvis anta att det inte är okej att hälften av materialet i ett tvåtimmarsklipp är bryter mot upphovsrätten)

Så vad tyskarna alltså hoppas få till är på sätt och vis att åter öppna för någon slags ”fair use” i uppladdningssteget. Upphovsrättsinnehavare kan förstås fortfarande anmäla material.

Visst. De uppladdningsfilter som kritiker till direktivet sa skulle förekomma överallt förekommer ju oavsett direktivet. Det är ju trots allt just bolag som Facebook och Google som lärde EU att det går att förhandsmoderera automatiskt. För att slippa jiddra med en massa advokater kan de fortfarande blocka rätt hårt. Det förfarandet lär i och med den här lagen i så fall stoppas och EU-domstolen får avgöra vad som faktiskt gäller.

German ’Upload Filter’ Law Sets Standards To Prevent Overblocking – Slashdot

AmiMoJo writes: The German Parliament has adopted new legislation that will implement the EU Copyright Directive into local law. This includes the controversial Article 17 that, according to some, would lead to overbroad upload filters. To deal with these concerns, the German law prevents ’minor’ an…

Instacart låter de högre cheferna fortsätta jobba på distans, men tvingar mer junior personal att vara på kontoret

Hur ska man hantera läget när såväl organisationer som anställda har upptäckt att det inte bara går att jobba helt på distans, utan att det kanske till och med är att föredra? Ja, det är en fråga som många företag som före pandemin helt eller delvis var kontorsbundna nu måste börja nysta i på allvar. Instacart har valt en intressant lösning: de högre cheferna får fortsätta jobba helt på distans, men mer junior personal måste vara på plats på Instacart-kontoret tre dagar i veckan.

Instacart har inte gett de anställda en definitiv motivering till varför vissa är mer jämlika än andra, men när The Verge frågar så verkar det handla om att de som nu måste vara på kontoret ”ofta arbetar med känslig information som hanteras på plats i Instacarts kontor”. Ja, eller de verkar åtminstone jobba med den typen av information tre dagar i veckan, men inte de två övriga. Och rent krasst så kanske de högre cheferna i organisationen en helt vanlig tisdag skyfflar runt mer företagskänslig information än resten av organisationen?

Oavsett hur mycket av motiveringarna som är sanna och hur mycket det bara handlar om sedvanligt anta att de högre cheferna har varit med på beslutet) så finns det två saker här som är rätt allmängiltiga.

Den ena är förstås hur känslig information överhuvudtaget ska kunna hanteras. Och då pratar vi alltifrån risk för hackare till problem att lagra persondata i molntjänster som ägs av utländska företag (som amerikanske tjänster för EU-organisationer, för att ta ett aktuellt exempel). Hur säkrar man all kommunikation, även i folks hem?

Den andra är att distansjobbandet ännu mer kan bli en klass- och hierarkifråga. Men också locka eller avskräcka personal.

Instacart tells entry-level team to return to office, senior managers can stay home

Workers on the central operations team at Instacart say they haven’t been given a clear explanation as to why they have to return to the office. The policy doesn’t apply to senior managers on the team.

Kina tillåter tre barn per familj – Kinas roll som världens största ekonomi hotas allt mer

Häromveckan skrev jag om hur Kinas årtiondeåterkommande folkräkning kan vara ett hot mot Kinas marsch mot att bli världens största ekonomi. Ja, inte själva folkräkningen i sig, men väl vad den visade. Kina blir allt mer som exempelvis länderna i Europa: en allt äldre befolkning och en allt mindre andel av den totala befolkningen som är i arbetsför ålder. Allt färre ska ta hand om och finansiera allt fler, samtidigt rekryteringsunderlaget underifrån minskar kraftigt. Det blir alltså allt svårare att hålla exempelvis techinnovationsnivån uppe.

Det här är en utmaning man kan lösa på två sätt: importera fler unga människor eller få den inhemska befolkningen trycka ur sig fler medborgare. Med tanke på att Kina är Kina så kan vi anta att alternativ ett inte är förstahandsvalet. Vilket också den höjda barngränsen visar.

Problemet är att Kina inte gick från 1 till 3 i ett steg. Redan 2016 tillät Kina par att skaffa två barn, men trots det har födelsekurvorna fortsatt att peka nedåt. Att Kina nu bara fem år senare ökar gränsen ytterligare visar att det här är ett reellt och rätt akut problem i kommunistpartiets ögon.

Frågan som kommande år kan bli allt mer relevant är: kommer Kina gå om USA eller bli omkörda av Indien?

China allows three children in major policy shift

The change comes after a move to a two-child limit failed to stop a decline in birth rates.

Kina ändrar sin diplomatiska hållning mot andra länder, vill bli ”älskvärda”

Kina verkar ha haft strategisittning med sin varumärkesbyrå. Ja, eller så har de helt enkelt valt en annan leverantör. President Xi Jinping har gett nya uppmaningar till sina diplomatlandsmän och andra som medverkar till att bygga bilden av landet utomlands: istället för konfrontation uppmanas nu statens (publika) förlängda armar att skapa en image av landet som ”pålitligt, älskvärt och respektabelt”. Mindre vargkrigarvibbar, alltså.

Men inte bara det, landet måste också  ”arbeta för att hitta nya vänner” och ”hela tiden utöka sin vänkrets med dem som förstår och är tillmötesgående mot Kina”.

Vi kan med andra ord konstatera att Kina alltså vill matcha i sitt högersvepande. På Kinas villkor. Men det här är ännu ett tecken på att Kina börjar bli allt mer isolerat. Och att de (framförallt) amerikanska sanktionerna börjar bita rejält.

Sanktionerna har bland annat inneburit att allt fler företag flyttar sin tillverkning bort från Kina. Dåliga besked för Kina, som samtidigt dras med en allt mer åldrande befolkning (och halvpanikhöjde barngränsen till 3 per familj bara häromdagen). Allt fler moln tornar alltså upp sig på Kinas ekonomiska supermaktshorisont.

A ’lovable’ China? Xi Jinping urges ’modest and humble’ diplomacy

Chinese diplomacy has become increasingly assertive: an approach blamed for recent setbacks.

Indiens största privata företag betalar ut lön under fem år för efterlevande till anställda som gått bort i covid-19

Hur hanterar man som arbetsgivare när anställda går bort i covid-19? Är man Reliance Industries, Indiens största privata företag, så fortsätter man betala ut lön under fem år till de efterlevande. Reliance kommer dessutom att bekosta utbildningen för barn, upp till fil. kand.

Dessutom kan man få upp till tre månader förskott på lön för att ta hand om sig själv eller närstående som har smittats, plus att Reliance kommer att stå för 100 % av sjukhuskostnaderna för parter och barn – och föräldrarna (vilket visar att Indien har en annan syn på hur man tar hand om sina äldre).

Visst. Det finns säkert en hel massa asterisker i förmånsförteckningen. Och vi pratar om ett land där välfärden inte alls är lika utbyggd som hos oss. Vi ska förstås inte heller dra allt för stora växlar på att det här är något som kommer att bli en permanent förmån vad gäller sjukdomar och dödsfall.

Men samtidigt kan jag inte låta bli att hoppas att vi kommer att se betydligt mer av det här. Att företag på riktigt går från att se anställda som kostnadsposter till att mena allvar med att personalen är den viktigaste tillgången.

Reliance to give 5 years of salary to families of employees who died of Covid

’Reliance is providing financial support to the family and committing to shoulder the educational expenses of the children.’