Etikett: Facebook

Kategorier
Artikel Kommunikation Mobilt Webbutveckling

Facebook, Apple och början till slutet för dot.com-eran

För mindre än en vecka sedan hade Apple sitt senaste event. Fokus var förstås på hårdvara i allmänhet och iPhonen i synnerhet. iPhonen blev ungefär precis som förhandsryktena redan nosat upp (och mest fick internet att oroa sig över att tappa bort något som ingen än äger).

Men den egentligen största septembernyheten från Apple kom redan före sommaren, när Apple presenterade nästa version av mobiloperativet: iOS 10. Uppdateringen släpps till idag 13 september. Och dagen före uppdaterade Facebook sin Messengerplattform till version 1.2.

På det stora saker rätt ointressanta saker för de flesta. Teknik som innehåller versionssiffror brukar för det mesta vara det.

Men bakom de rätt oglamorösa namnen döljer sig rätt stora saker. Och ännu större saker om man höjer blicken ytterligare.

Kanske till och med början till slutet för dot.com-eran.

Apple, iOS 10 och Meddelanden

Tidigare i år gick meddelandeappar om sociala nätverkstjänster (ja, eller ”traditionella” sociala nätverk = Facebook et al). Att vi med andra ord tillbringar mer tid i meddelandeappar. Därför är det inte särskilt förvånande att Meddelanden (Messages), Apples meddelandeapp, är välanvänd (den mest använda appen på iOS-plattformen enligt Apple – här kan man ju ställa lite lätt frågande med tanke på Facebooks och Youtubes dominans i andra sammanställningar, men oavsett: Meddelanden är välanvänd).

I iOS 10 får sig Meddelanden ett rejält lyft. Inspirerad av ”andra meddelandeappar” blir appen en betydligt mer uttrycksfull historia. Men Apple tänker även att vi ska göra mer i Meddelanden än bara skicka meddelanden (med andra ord samma sak som Facebook och Messenger). Dessutom kommer förstås Siri att lyftas ytterligare och vi kommer säkerligen se ännu mer av våra vardagliga digitalhandgrepp flytta ännu längre in i hårdvaran, ännu mer integrerat med och i Apples ekosystem. Och dessutom väldigt oApple (måste man ändå säga) Apples egen meddelandeapp kommer att öppnas för tredjepartsutvecklare.

Facebook, botar och Messenger

Facebook då? Ja, precis som Apple håller på att jobba sig bort från beroendet på hårdvara i allmänhet och i iPhonen i synnerhet och istället satsa på att konkurrera med tjänster och mjukvara när mobilmarknaden har mognat så har Facebook insett att reklam på internet som den sett ut sedan starten (ett arv från tiden före internet) håller på att nå vägs ände (vilket säkerligen också är anledningen till att deras kamp för att bibehålla den affärsmodellen känns lite halvhjärtad och nästan ett spel för (publicist- och annonsörs)gallerierna. Facebook har ju ett tag nu konstaterat att det främst i Messenger som de ser framtiden. Och de helt nya krav den typen av gränssnitt och tjänst ställer på marknadsföring.

Här är chattbotar, automatiserade tjänster som kan hjälpa användare med allt från att svara på frågor till att lösa konkreta uppgifter, en viktig komponent. På lite mer än ett kvartal har antalet botar här gått från (typ) noll till 30 000. Och i och med senaste uppdateringen ger nu Facebook stöd för betalningar och ger möjlighet att bygga gränssnitt hämtade från exempelvis en webbplats i botens gränssnitt. Man passar också på att growthhacka sina botar genom att låta det lukrativa appinstallations-annonsformatet numer fungera även för botar: annonser i Facebooks nyhetsflöde kan nu länka direkt till botar och användare kan dela botar med andra användare (återstår att se hur det kommer att fungera) för att på så sätt kickstarta botplattformen, vilket förstås ska göra ännu fler utvecklare sugna på att utveckla botar. (Mer om allt ovanstående här.)

Apple och Facebook ändrar spelreglerna för internet

Ända sedan internet såg dagens ljus har webbplatsen varit det centrala. Ställen som har fått en adress (administrerad centralt) där man sedan byggt upp sitt innehåll. Man har sedan länkat till sidor på den egna webbplatsen och även andras webbplatser. Google byggde hela sin verksamhet på att katalogisera och knyta ihop myriaden av webbplatser så att de gick att söka på ett ställe. Internet har i stort fungerat så att du antingen gick till en webbplats direkt därför att du hade adressen eller för att en sökmotor listade den som svar på din sökning. Du gick från sökresultatet till webbplatsen. Som företag handlade det om att få kunderna att gå till din webbplats.

Men (som numer även Google har upptäckt) att länka till någon betyder också att du tappar den användaren. Kanske en kort stund, kanske för alltid. Webben har också byggts utifrån riktlinjer som växt fram kring hur kod ska fungera. Det här var inte minst drivet av just Google. Vill du bli hittad måste du göra som Google vill. Men det har i stort varit en gemensam uppsättning riktlinjer som funkat för de flesta – med de kompromisser man då fått acceptera. Det gjorde att Google var det företag som påverkade våra digitala liv allra mest under större delen av 00-talet.

Vad som har hänt de senaste tio åren – parallellt med mobilens framväxt – är att två andra företag har tagit över taktpinnen. Apple. Och Facebook.

Apples besatthet av det öppet slutna ekosystemet

Apple gjorde som Apple alltid har gjort. Inte det att de var först och så saker långt före alla andra i alla sammanhang – utan för att de alltid rätt kompromisslöst vägrat att släppa taget om sitt eget ekosystem. Hård- och mjukvara i en tät symbios. Apple hade kunnat stoppa in en webbläsare i telefonen och driva på att företag ska bygga bättre webbplatser som passade en liten skärm utan fysiskt tangentbord. Det räckte förstås inte. Man ville ha betydligt bättre kontroll över användarupplevelsen än så. Så föddes appversat som idag suger upp nästan all vår digitala tid i mobilen. Apple hittade på sätt och vis på ett nytt sätt att bygga tjänster för internet och kontrollerade även distributionscentralen för dessa.

Apple, till skillnad från Google, har alltså total kontroll över både hårdvaran och mjukvaran. De har knutit ihop sitt ekosystem till en sömlös upplevelse att komplettera estetiken och tekniken. Däremot (precis som Google) har de aldrig lyckats få till ett ordentligt socialt nätverk. Det som knyter användarna ännu mer till ditt varumärke. Så att kunderna tänker på ditt varumärke inte bara när de ska köpa ny hårdvara utan så fort de får trettio sekunder över vid busshållplatsen. Och allra helst meddelandeapparna – som i sig bygger på hög engagemangsgrad från alla inblandade (annars blir det snabbt lite… ensidigt…)

Vi lägger mycket tid i apparna och vi använder dem mer aktivt än sociala nätverk, där, precis som övriga internet, en liten del skapar innehåll, en något större del interagerar med skapat innehåll och den stora massan bara tittar och konsumerar. Men meddelandeapparna har också påverkat hur vi kommunicerar. Då menar jag inte text snarare än röst (det skiftet hände redan på sms-tiden) – utan att vi numer kommunicerar multimedialt. Text, röst, video, bild, ikoner, emojis, gifar. Allt i en salig röra. Om man så vill: precis lika rörigt som vi kommunicerar när vi möts ansikte mot ansikte. Även om det multimediala då är våra kroppars alla uttrycksmöjligheter.

Apple vill förstås ha den här saknade pusselbiten som Facebook lyckats så väl med (okej, även Facebook har ju inspirerats av andra, men för enkelhetens skull). Därför växer nu Meddelanden till sig ordentligt. Och de återanvänder sitt tidigare framgångsrecept: varför ska vi hitta på något, när vi istället kan låta andra göra jobbet åt oss och ändå ta del av vinsten (hela App Store)? Apple ser dessutom säkerligen gärna att vi inte bara chattar med varandra – utan att vi gör ungefär allt via den tjänsten. Precis som Facebook tänker kring Messenger.

Med andra ord: ekosystemet föds av blod och inspiration utifrån, men det utvecklas bara inom ramen för det Apple tillåter.

Facebook och strategin om livet, universum och allting

Facebook verkar inte sällan verka göra precis allting det överhuvudtaget kan föreställa sig. Och det är Messenger som företaget verkligen ser som hubben i den strävan. En one stop shop som gör att vi inte ska behöva gå någon annanstans – oavsett om det handlar om att stämma träff för en AW, boka Uber, kolla bankkontot eller köpa flygbiljetter.

Till skillnad från Apple har Facebook varken haft plattformen (operativsystemet) eller hårdvaran. De har däremot haft användarna och därmed fått högvis med pengar. Det har också gjort att de har kunnat utveckla sina tjänster för båda de dominerande mobiloperativen.

Men det här gör ju också att Facebook haft sämre totalkontroll på upplevelsen. Webben har de i praktiken redan övergett i mobilen, då appar gett bättre totalupplevelser – inte minst möjligheten till pushnotiser. Men när de tog fram sina appar har de fått rätta sig i leden som Apple och Google har ställt upp. Med botplattformen gör Facebook en Apple och startar sitt eget ekosystem.

Facebook har ju redan sen tidigare sitt annonsformat Instant Articles, som förutom att vara optimerat för att ladda snabbt håller kvar användarna hos Facebook snarare än att, som traditionellt, länka ut dem till en extern webbplats. Sedan tidigare har ju Facebook även byggt in webbläsare i appen för dessa besök, men det bygger fortfarande på att du lämnar nyhetsflödet och måste gå tillbaka. Det kan räcka för att du ska komma till sans och inse att kanske ska göra något annat. Ja, eller börja trycka på andra länkar på webbplatsen du har kommit till. Instant Articles löser det problemet så att du inte tappar onödig reklamtittartid.

Med gårdagens plattform tar de nästa steg och det är två saker som knyter ihop det här. En chattbot på Facebook i sin tidigaste form (dvs. för något drygt kvartal sedan) var en del av chattfunktionaliteten i Messenger, både till funktion och form. Men nu får sig den här funktionen ett rejält lyft. Att Facebook nu tillåter ”native payments” i sina botar är den första grundplåten. Att det går att hämta in externa UI- och designelement i boten är den andra. David Marcus, Facebooks Head of Messenger (titeln!) konstaterade under TechCrunch Disrupt SF 2016:

instead of forcing all bot interactions to happen through text, developers can now build web views into conversations to pull in interfaces from their websites. This way you could scroll a list of flights, consume different types of media, or even play basic games while still in the chat window.

This is all part of the Messenger platform v1.2 that launched today. “Inside a thread you have identity, transaction capabilities, the ability to draw UI, and draw native buttons and interfaces

Exempel på Facebook-bot

Med andra ord: en bot kan nu inte bara kännas som en chatt. Den kan kännas som en hel webbplats. Direkt inne i Messenger.

Början till slutet för dot.com-eran

Den här utvecklingen är förstås inget som har hänt över en natt. Det handlar om två företag vars DNA mer eller mindre alltid har innehållit den mentala självbilden av världsherravälde (det tog bara längre tid för Apple att komma dit).

Men det är också en utveckling som sammanstrålar med andra trender. Kanske till och med något som på riktigt vänder upp och ner på internet som vi känner det: dess mest grundläggande byggstenar. Vår syn på vad ”internet” är och det på sätt och vis största som hänt internet sedan starten (jag har skrivit mer om det tidigare). När vi ändå pratar versionssiffror: Internet 2.0. På riktigt.

Hur påverkar då det oss som idag tar fram appar och webbplatser? Tja, förmodligen rätt mycket. För om Google fick oss att bygga våra webbplatser som Google ville ha dem så var det fortfarande våra webbplatser. Det handlade (och handlar) om att skapa uppmärksamhet och länka till webbplatsen där våra kunder sedan handlar. Ett ställe som vi även i marknadsföring (online och offline) kan hänvisa till. Som vi kan styra över.

Vad som händer nu (och ja, Google är med på ett stort hörn även den här gången) att det inte bara är frågan om att anpassa oss efter några storföretags riktlinjer för att driva trafik till våra webbplatser. Vad som nu håller på att hända är att fristående webbplatser, så här långt alltså grunden i internet, håller på att helt tappa sin roll. Medieföretagen är mer eller mindre redan där.

För vad Facebook och Apple säger (tillsammans med Google och Amazon) är ungefär: Vi ger er verktygen att bygga de bästa plattformarna för att nå era kunder och maximera er försäljning på internet.

Ja, så länge som ni bygger dem hos oss.

(Ursprungligen publicerad på LinkedIn 12 september 2016.)

Kategorier
Artikel Ekonomi och finans Sociala medier

Facebooks krig mot reklamblockerare – handlar egentligen inte alls om reklam?

I början av veckan sällade sig Facebook till samlingen internettjänster som bygger staket för att stoppa reklamproblemsflygplanen. I ett blogginlägg konstaterade företaget att man nu kommer köra över reklamblockerare och börja visa reklam även för användarna som använder dessa (eftersom Facebook är en ”free service”, vilket man förstås ). I gengäld ska användarna få bättre möjlighet att styra vilken reklam som visas. Argumentet är ungefär att det är inte reklamen eller reklamens kvantitet som är problemet, det är relevansen och kvaliteten. (Och även om det finns undersökningar som delvis stöder den tesen, så är det inte därför reklamblockerare används.)

AdBlock Plus, en av de största reklamblockeringstjänsterna, bloggade att Facebook nu ”got all anti-user” (med andra ord handlade ABP:s ilska om att Facebook försämrat för de små människorna. Att ABP:s hela verksamhet bygger på att själva sälja reklam som visas för användarna av tjänsten – och att Facebook nu riskerar att kapa deras mellanhandsroll – hade givetvis ingenting med saken att göra). AdBlock-påhejarna mobiliserade och nästan innan rapporteringen om blockandet hade hunnit ut så hade man hittat en lösning som rundande Facebooks block. Sedan blockade förstås Facebook ABP:s nya antiblocklösningen på Facebooks blockande av ABP:s reklamblockering, varpå ABP hittade på ett nytt sätt som rundade Facebooks block av ABP:s lösning för att runda Facebooks block av ABP:s reklamblockering. Beskrivet så här, men det såg nog ut ungefär så här.

Fortsättning lär följa.

Visst, reklam är Facebooks livlina

Att Facebook nu också slår ner på annonsblockerarna är inte särskilt konstigt. Facebooks intäkter kan grovt delas upp i tre områden, i fallande ordning:

  1. Reklam
  2. Spel och andra avgifter
  3. Kaffemaskinen i receptionen

Diagram över tillväxten för Facebooks mobila annonsering

 

Och vi pratar förstås om mycket pengar. Bara förra kvartalet drog Facebook in . Av de intäkterna kom i praktiken allt från reklamintäkter och kom från mobilanvändarna.

Och reklamblockerarna växer så det knakar

Att blockera reklam har ett rätt bra tag vuxit till sig i webbläsarna i våra datorer. Men i takt med att vi blivit allt mer mobila har förstås reklamblockerandet flyttat med. Det kan sägas på allvar ha tagit fart för ett år sedan, när Apple tillät reklamblockering i och med iOS 9-uppdateringen. Nu är uppskattningarna att sisådär . Uppskattningar säger att . Och ännu värre för de som livnär sig på reklamintäkter: . Det låter inte alls orimligt om man tittar på tillväxttakten: , främst på tillväxtmarknaderna.

Diagram över annonsblockering globalt

De här siffrorna lär kännas lite svettiga för Facebook, då den senaste kvartalsrapporten angav att 1,57 miljarder av de 1,71 miljarder månadsanvändarna (Facebook, Messenger och Instagram) kommer via mobilen. Inte bara det, nästan en miljard av användarna använder bara mobilen för sina Facebook-förehavanden.

Diagram över tillväxt över mobila Facebookanvändare

Man kan som sagt var förstå att Facebook inte stillasittande tänker låta alla de här potentiella intäkterna rinna genom reklamblockeringsspringorna. Så nu har de alltså, som så många andra, gett sig katten på att sätta stopp för det här. Så nu blockerar de (ja, eller försöker blockera) reklam.

I datorversionen av Facebook.

Det är nu det börjar bli konstigt

Facebook vilar i grund och botten på fyra ben: Facebook, Messenger, Instagram och Whatsapp. Fyra tjänster som Facebook, trots att de i mångt och mycket är två konkurrerande par, har lyckats nischa in. Användandet av dem är nästan helt baserat på respektive app. Vissa av dem går att använda även på andra sätt, via webbläsare, men då med mer eller mindre strypt funktionalitet. I vissa fall är den mobila webbversionen intressant nog det sämsta alternativet.

Tabell över Facebooks tjänster

Tittar vi sedan på de fyra tjänsterna så saknar två av dem i dagsläget reella intäkter: och saknar reklam. Messenger har aldrig kostat något och har, sedan den bröts loss från huvudtjänsten, heller aldrig haft reklam. Och även om dessa två går att använda i webbläsaren på datorn så är dessa de absolut mest mobiltelefonspecifika av de fyra. Facebook lovade tidigare i år att Whatsapp ska hållas reklamfritt även framöver och att man istället, på något sätt, ska låta företag stå för notan genom andra sätt att nå kunderna. Vad gäller Messenger så har Facebook uttalat sagt att den ska bli en plattform där vi ska kunna göra det mesta. Här ska det bli reklam, vad det verkar, men bara från företag som du själv har valt att initiera kontakt med.

Det lämnar alltså två av tjänsterna: Facebook Classic och Instagram. Med tanke på att den riktiga annonseringspushen på Instagram är knappt ett år gammal (och med tanke på att antalet instagrammare är rejält många färre än antalet som använder vanliga Facebook) så kan man gissa att majoriteten av alla annonsintäkter kommer från vanliga Facebook (och då finns det saker där som kanske snarare kostar Facebook pengar, som Live, där Facebook betalar både företag och privatpersoner för att använda funktionen – .)

Tillbaka till siffrorna i början. 6,4 miljarder dollar i intäkter förra kvartalet. 84 % från mobilanvändarna. Det lämnar 1 miljard då som kom från datoranvändarna. Om vi utgår från att Payments-delen (se första grafen här ovan) förra kvartalet var ca 15 % – och att den i princip helt kommer från datoranvändarna (främst Facebookspel) – så landar vi på 850 miljoner i datorannonsintäker. Utan att veta hur mycket pengar som försvann via reklamblockering så räknar vi på att 25 % av Facebooks datoranvändare använder reklamblockerare och att det därmed är 25 % tappade intäkter. Det ger i runda slängar 213 miljoner dollar. En inte oansenlig summa, milt sagt. Men sett till totalen motsvarar det ungefär 3 % av intäkterna.

Och vi pratar inte om segment som växer.

Så tänk om det egentligen bara är ett svepskäl för att få in datoranvändarna i fållan? (och få företagen att uppdatera sin marknadsföring)

Visst. Det finns gott om exempel på företag som har gått i taket för mindre (eventuellt) tjuvande av intäkter än så. Så det är inte alls omöjligt att Mark & Co. vill ha varenda cent de kan komma över. Men samtidigt känns det som att göra en väldigt stor grej för något förhållandevis litet. Inte minst som Facebook numer har blivit så stora att saker de gör som slår mot mindre företag snabbt resulterar i negativ publicitet.

Så tänk om det egentligen bara är ett svepskäl för att få datoranvändarna att bli mobila. Eller rättare sagt: få in även datoranvändarna i Facebooks appekosystem. Med andra ord: ”försämra” datorwebben för att få fler att ta steget in i appvärlden.

Det finns några saker som skulle kunna tala för att det här trots allt inte är fullt så foliehatt som det låter.

1. Antiblockandet sker i datorwebben – inte i appen

Om vi då konstaterar att antiblockandet trots allt bara berör Facebook (inte Instagram) så borde rimligtvis appen ha högst prio vad gäller att komma till rätta med allt reklamblockerande. Det är inte omöjligt att (förmodligen främst) iOS-möjligheterna att blocka blockerare är begränsade för appar – men jag skulle tro (även om jag saknar den kodningsmässiga kompetensen att vara säker) att det går om man bara vill. Men trots det gjorde man ingenting (än så länge åtminstone).

Kanske för att apparna (främst FB Classic, som har den minst stympade datorversionen) ska kännas som mer lockande alternativ. Facebook dominerar redan appvärlden rätt hårt (), men vill säkert ha en ännu större del av kakan. Förutom trenden att appar tar allt mer av vår surftid, drivet då inte minst av just dessa två giganter, så ger appar ännu större möjligheter att skräddarsy användarupplevelsen och knyta den närmare hårdvaran – vilket förstås ger möjlighet att samla in mer användarinformation.

Och icke att förglömma: en av de reklamformer som växer snabbast för Facebook är appreklamen.

Men datorversionen av Facebook (och kanske Instagram), kommer den skrotas helt? Nja, jag tror att det finns en plats även för datorwebbsversionen i Facebooks framtida planer. Som gränssnitt för företag och organisationer. Har man sociala medier som arbetsuppgift lär chansen vara större att man sitter med en dator. Dels för att administrera inlägg och dels för att följa upp statistik. För den här typen av arbetsuppgifter är det alltjämt (för de flesta åtminstone) enklare att arbeta med större skärm, tangentbord och mus.

2. Ingen antiblock i mobilwebbsversionen heller

Om det kanske är så att Apple gjort livet svårt för Facebook i appen, så borde det rimligtvis inte finnas särskilt mycket som hindrade dem från att göra samma sak här som för datorwebben. Men Facebook kanske inte orkade lägga tid på något obsolet.

Som jag skrivit om tidigare kanske Facebook redan har avpolletterat mobilwebbsversionen (och i förlängningen kanske till och med mobilwebben överhuvudtaget) – men glömt att berätta det för dem som fortfarande använder den. Facebooks mobilwebb var egentligen aldrig till för oss i de utvecklade marknaderna. Den var inte ens till för smarttelefonanvändarna i utvecklingsländerna. Den var mer än något annat . Men numer, tja, , även för de här användarna. Och även om det fortfarande finns en hel del mobiler av den gamla typen så växer smarttelefonanvändandet kraftigt även i utvecklingsländer.

Att Facebook så i början av sommaren började döda möjligheten att chatta via mobilwebbsversionen kan ha varit den riktiga början till slutet för den tjänsten. Om det fortfarande finns några användare kvar av mobilwebben, tja, låt dem blocka annonserna. Watch us not care. Snart kommer du inte längre vilja använda den alls.

3. Finns redan en kortsiktig lösning för tillväxtmarknaderna (och: det löser sig säkert på sikt)

Tillbaka till reklamblockeringsgrafen i början av den här texten. Länder som Kina och Indien är otroligt viktiga för alla stora företag som vill växa vidare. Då borde det vara det vara väldigt bekymmersamt att så hög andel blockar reklam (Kina lär exempelvis ha 720 miljoner internetanvändare, så 159 miljoner av dessa skulle betyda cirka 22 % reklamblockerare). Helt plötsligt känns 22 miljarder i förlorade annonsintäkter som en droppe i havet.

Indien har, eftersom Kina meckar rätt mycket från politiskt håll, blivit en allt viktigare marknad (som enligt en Ericsson-rapport 2020 kan ha 1,4 miljarder mobilabonnemang). Det här är också en marknad som Facebooks mobilwebb togs fram för. Men det finns som sagt redan en app för de användare som ännu inte skaffat en smarttelefon. Men det finns också redan en app för landets smarttelefonanvändare som sitter på långsammare uppkopplingar (uppskattningar säger att hälften av alla mobilabonnemang fortfarande kan vara 2G 2020): Facebook Lite. En app gjord just för långsamma uppkopplingar genom att dra både mindre bandbredd och datatrafik. Och de nytillkomna Facebook-användarna på landsbygden i Indien kanske inte har hunnit reklamtröttna lika mycket än:

Facebook’s reach in India is already greater than that of the country’s biggest radio station, about five times that of its largest English newspaper, and roughly comparable to its top five TV networks. Emerging markets are not oversaturated by marketing in the same way that we have become in the West. Yes, there is radio advertising, billboards, and TV. But especially for the demographics—in India and elsewhere—that do not have TV 24/7, you haven’t reached that point of jadedness.

Funkar inte det kan ju Facebook alltid bli internetleverantör.

Och Kina då? Tja, där är det inte ett problem alls – eftersom Facebook är portat av regimen (även om ). Visst, det finns sätt att runda det – men statliga svartlistningar i icke-demokratiska länder har en tendens att minska det kommersiella intresset. Och även om Facebook kommer in så är det, för tillfället, ändå inte ett problem – eftersom Kina kommer bannlysa reklamblockerare från och med september.

4. Facebook börjar se slutet för den ”gamla” reklamen och vill att annonsörer ska uppdatera sin reklampalett

Genom all kunskap om oss som Facebook sitter på så vill de skräddarsy innehållet så att den ska bli så relevant som möjligt för oss. Men Facebook har också insett att en av de främsta anledningarna till att vi blockar reklam är att den avbryter vårt flöde. Bokstavligen. Men också att det inte hänt jättemycket med reklamen på internet sedan världens första banner såg dagens ljus.

Just nu är vi inne i något som kan bli något slags paradigmskifte för internetannonsering. Dels val av medium och dels, tja, reklamdramaturgin i takt med att det digitala alltmer blir den huvudsakliga kanalen för reklam. Video håller på att bli den viktigaste medieformen online – och bara senaste året eller så har Twitter och Facebook mer eller mindre demokratiserat livesändandet (inte för att de var först, men de var tillräckligt stora och etablerade för att få det att slå igenom på bred front).

Facebook har redan börjat göra slut med bannerannonseringen som den sett ut så länge någon kan komma ihåg (oftast bild, eventuellt video, som dyker upp och trycks på av misstag – varpå man för det mesta skickas till ett popupfönster eller en ny flik i webbläsaren där en hel webbplats laddas in. Sedan måste man ta sig tillbaka). Instant Articles, som bara fungerar i appen, var första steget mot att åtminstone delvis komma till rätt med några av problemen: annonser som ger annonsörer möjlighet att bygga en miniwebbplats direkt inne i Facebooks app som ger betydligt snabbare laddningstider.

Men det här i sig är ingen större skillnad jämfört med tidigare vad gäller själva innehållet i reklamen. Det för oss över till en annan stor reklamtrend: innehållsmarknadsföring. Sälja genom att inte sälja (typ). Dessutom förpackat på ett sådant sätt att mottagarna inte bara ser en annons och (i bästa fall) klickar på den medvetet – utan att materialet dessutom får mottagarna att sprida innehållet vidare. Och förstås allra helst via vänner och bekanta eller åtminstone en för målgruppen relevant påverkare.

Det senare har Facebook pushat Instagram mot. Därför var det ett rätt självklart steg för Facebook att kopiera Snapchat rätt rakt av för senaste Instagram-funktionen: . Ett format som ska uppmuntra företag att berätta historier för att mer löpande interagera med sina kunder. Med andra ord: reklam som mottagarna självmant ska vilja ta till sig, snarare än reklam som pushas ut och avbryter. Kanske till och med leta upp – inte minst som Stories, precis som Snapchat, har begränsad livslängd. Lite samma logik som när Facebook nyligen annonserade att de tänker steppa upp insatserna mot klickfiske (och ni kan aldrig gissa hur de ska göra det!)

Med andra ord: bra grejer för oss som Facebookanvändare. Men Facebook har förstås en baktanke även här. Kanske bäst sammanfattad här:

https://twitter.com/readdanwrite/status/760573563644575745

Här har vi en av de största svagheterna även med traditionell reklam. När du väl har sett annonsen har du sett den. Men viktigare för Facebook: den i sig ger dig ingen anledning att komma tillbaka. Som jag har skrivit om tidigare är, helt naturligt, Facebooks allra främsta drivkraft att få oss att komma tillbaka så ofta som möjligt. Och när vi väl är där: inte lämna. Initiativen ovan syftar just mer än något annat till detta. Engagemang betyder tid, tid både att konsumera mer reklam och att bli än mer fast hos Facebook.

Vilket förstås för oss till:

5. Facebook ser framtiden i Messenger

Är det något Facebook satsar på just nu är det chattande i allmänhet och Messenger i synnerhet. Men inte bara själva kommunikationskanalen – mobilen har ju trots allt alltid handlat om ett av våra mest grundläggande behov: kommunikation och gemenskap. Men det man ser framför sig är större än så. Det är på sätt och vis en av de största förändringarna för internet sedan dess födelse – en förändring av hela sättet vi använder nätet på, och designar våra tjänster: conversational UI.

Webben föddes på sätt och vis med bibliotekens kartotek som förebild. Kort med information, som dessutom kan referera till andra kort med annan eller mer information. Reklamen på internet är ärvd från massmedierna, som i sig var renodlade sändarkanaler. Mobiltelefonen å sin sida är förstås en fortsättning på en en till en-kommunikationskanal, som kräver engagemang från båda parter (, men det är en annan historia).

Meddelandegränssnittet ersätter datorgränssnittet

Nu har vi kommit till en punkt där datorgränssnittet inte längre är det mest självklara. Meddelandeappar gick tidigare i år om övriga sociala nätverk i storlek och både Google, Amazon och Apple satsar på virtuella assistenter, där rösten utgör gränssnittet. Inte oväntat att Facebook därför satsar så hårt på Messenger som en plattform för chattbotar (och åtminstone företagen verkar ha hoppat på tåget. Det lär redan, efter bara ett par månader, finnas en bra bit över 10 000 Facebok-botar).

I ett samtal är det ännu mer irriterande att bli avbruten av reklam (de försök som har gjorts slog ju aldrig riktigt, om vi säger så). Alltså krävs helt nya sätt för företag att nå ut med sina budskap. Det kommer alltså bli ännu viktigare att få kunderna att hitta reklamen/informationen, snarare än det traditionellt omvända. Kanske blir påverkansmarknadsföring ännu viktigare. Eller så kanske chattbotoptimering kommer att bli en av de viktigaste kompetenser företag kan ha.

Men Facebook ser att Messenger har en betydligt större roll än bara som en kanal att pusha ut reklam. Inspirerade av den kinesiska konkurrenten WeChat ser Facebook säkerligen att Messenger är din one stop shop till, tja, allt. Kommunikation, handel, kundservice. Alltså satsar man på samma sak som övriga techjättar, som Apple, Amazon, Google och Microsoft: att bli själva infrastrukturen varpå vårt digitala liv vilar. För Amazon blir e-handeln allt mindre viktig, Google bygger upp alternativ när sökannonseringen viker i takt med att vi kanske googlar allt mindre i mobilen, Apple satsar mer på tjänster när hårdvarumarknaden mättas och Microsoft kämpar med att hitta andra affärsmodeller när företagsvärlden inte längre har Officepaketet och Windows som självklara bottenplattor.

Facebook ser nog en värld där de inte alls är lika beroende av reklam som idag.

Så varför går Facebook i clinch med annonsblockerarna nu? 

Ja. Det är fortfarande frågan. Egentligen kan jag nog bara se en anledning till att Facebook gör det nu.

För att göra sina annonsörer glada.

Inte för att de som annonserar sannolikt kommer se jättehopp i utväxling på sin Facebook-annonsering (här är säkerligen algoritmerna och själva mängden annonsörer ett betydligt större problem än reklamblockerarna). Men för att Facebook, som ju fortfarande är så beroende av reklam, kan säga: ”vi hör att ni är bekymrade om att folk blockerar reklam, så vi har gjort något åt det”.

En insats som i slutändan ironiskt nog kanske till syvende och sist .

(Ursprungligen publicerad på LinkedIn 14 augusti 2016.)

Kategorier
Artikel Sociala medier

Har Facebook någon strategi – egentligen?

Rätt många företagsfacebooksidor, framförallt i Facebooks tidiga dagar, föddes via någon variant av den här dialogen.

”Varför ska vi ha en facebooksida?”

”Alla andra har en.”

”Vad ska vi göra där?”

”Alla andra har en.”

Facebooks verksamhetsidé 2008, när företaget bokstavligen talat lämnat studentrummet och skaffat jobb och egen lägenhet, var ”Facebook helps you connect and share with the people in your life.” Även om mycket har hänt sedan dess så har det alltid varit kärnan. Användarna. Inga användare, ingen tjänst. Ett sätt för människor att hålla kontakten med varandra. Dela med sig av sitt liv.

Och den enkla idéen har räckt långt. Så långt att Facebook så sakteliga börjar närma sig två miljarder användare. Vi som är på Facebook lär numer bara vara tre och ett halvt steg från alla andra användare i nätverket.

Och när användarna flockas finns det en god chans att pengarna kommer efter. Och de har de gjort. Bara andra kvartalet i år drog Facebook in över sex miljarder dollar. I princip allting på annonsering. Över 80 % från mobilanvändare.

If you can’t beat ’em, buy ’em!

Facebooks stora kassako är alltjämt huvudtjänsten (ja, och numer egentligen huvudappen). Inte så konstigt egentligen, eftersom Facebook inte har börjat kapitalisera på Messenger eller Whatsapp, och den riktiga annonssatsningen på Instagram är inte ens ett år gammal. Men det är däremot i dessa tre som den stora tillväxten sker och det är också här mer och mer av vår tid läggs.

Det som också förenar dessa tre är att de är sprungna ur företag som Facebook köpte upp. Instagram och Whatsapp köptes för tillsammans 20 miljarder dollar, medan den sannolikt betydligt mer blygsamma köpesumman för Beluga kanske i slutändan är den som gett störst utväxling: när Messenger blev en fristående app var det till stora delar Belugas app under nytt namn.

Att företags mesta kända produkter eller tjänster kommit till via uppköp är förstås varken nytt eller unikt för Facebook. Det räcker med att titta på Google för att hitta ett hyfsat ungt företag som satt uppköp i system.

Man kan diskutera hönan och ägget här, men det man kan konstatera är att det är tre uppköp med känsla för framtiden (även om åtminstone två av dem hade stor användarbas redan). Bilder, video och meddelandeappar har fullständigt exploderat bara de senaste två åren. Eller egentligen det senaste året.

Facebook har dessutom lyckas hitta nischer för sina huvudtjänster, trots att de parvis konkurrerar med varandra. Instagram för bilder, Whatsapp som meddelandeapp på främst tillväxtmarknader, Messenger som motsvarigheten för den rikare delen av (väst)världen (+ förstås hela plattformspaketet) och Facebook Classic som sedelpress.

Men det finns ett företag som Facebook inte lyckades köpa. Snapchat. Och det är nu Facebooks strategi börjar svaja.

If you can’t buy ’em, copy ’em!

Facebooks framflyttande av positionerna tog fart på riktigt när företaget bestämde sig för att vi inte skulle bara prata om varandras vardag. Facebook skulle bli platsen där vi pratade om aktuella händelser – en roll som Twitter rätt väl mutat in som sitt område. Facebook lät sig inspireras av Twitter mer än en gång. (I ärlighetens namn ville ju sedan sedan Twitter bli som Facebook och de kopierade varandra sinsemellan.) Ja, sen har vi förstås kinesiska WeChat, som inspirerat Facebooks utökade Messenger-satsningar.

Tja, och sen är det ju som sagt Snapchat. Som Facebook har inspirerats av en hel drös gånger. Inte minst senast nu med Stories, ner till namnet mer eller mindre lyft rakt av från Snapchat. Internet reagerade med ett rätt samstämmigt ”Oh snap!”

Meme Melania Trump och Michelle Obama

(bild lånad från Marthe Hem)

Anledningen till Facebooks senaste besök till kopieringsmaskinen?

Som så mycket annat är det förstås tillbaka till det kanske största problemet Facebook har: att få oss att dela mer personligt innehåll som gör att vi tillbringar mer tid i Facebooks tjänster. Sedan finns förstås dessutom det faktum att Snapchat självförstörande poster sänker ribban. Om det du delar bara lever en stund måste det inte vara perfekt. Enligt en interna Instagram-rapport raderar tonåringar hälften av sina Insta-inlägg därför att de inte får tillräckligt många gilla-tummar. Och det har till och med gått så långt att instagrammare skapar fejkade skuggprofiler vid sidan av sina riktiga – för att där kunna visa upp sitt riktiga jag.

Facebook live – nu som gammel-tv!

Facebooks största (okej, enda) intäktskälla är annonseringen. Annonsering som i mångt och mycket ser ut och fungerar som annonser fungerat så länge internet har funnits. Som i sin tur i mångt och mycket är tidningsannonser eller tv-reklam på internet. Facebook själv ser Messenger och Whatsapp som stora, framtida intäktskällor där, vad det verkar, det är företagen som ska stå för notan. Jämför det med Snapchat, WeChat och Line som alla lever i gränslandet mellan meddelandeappar och spel. Där användare lägger pengar (ibland galet mycket pengar) på att köpa dekaler och annat livsnödvändigt.

Hur tänker Facebook tjäna pengar på livesändningar vad det verkar? Reklamavbrott. Det människor förmodligen saknar minst med linjär-tv. Överhuvudtaget känns Facebooks tanke med Live lite ”Because 2016.”

Lägg dessutom till velande och flipfloppande. Som att få in publicister och andra företag inte bara som annonsörer (because: Facebook) utan också få dem att alltmer överge sina egna webbplatser till förmån för Facebooks egen publiceringsplattform – bara för att sedan meddela att det innehållet kommer att ranka lägre än personligt och personligt delat innehåll helt enkelt därför att personligt innehåll engagerar betydligt bättre. (Uppdatering 5 augusti: nu kommer Facebook skruva ytterligare i algoritmen och ranka ner klickfiskeposter.)

Eller tvehågsamheten inför den mer eller mindre uttalade ambitionen att bli hubben för världens nyhetsförmedling.

Slutet för Facebook – eller slutet för alla andra?

Kommer Instagram att dö? Förmodligen inte kommande månaden. Kommer användarna att lämmelmigrera från Snapchat till Instagram Stories? Säkerligen inte. Kommer Instagram Stories i sig locka drösvis med användare? There’s an app for that. Kommer Twitter packa ihop och flyga iväg? Inte omöjligt, men inte på grund av Facebooks nyhetssatsningar – utan snarare för att, tja, Twitter gjorde misstaget att sälja in sig som nästa Facebook vid noteringen vilket gör att alla siffror ofrånkomlig jämförs med storebror (även om Twitter verkar ha nyktrat till och, kanske för sent, börjat acceptera sin roll som nischtjänst).

Är något av det här ett problem för Facebook? Inte i det korta perspektivet. Företaget tjänar pengar som gräs. Användarna flockas i drivor. Ordet ”unstoppable” var vanligt förekommande i analyserna av senaste kvartalsrapporten.

Men vad är Facebook egentligen? Tillbaka till verksamhetsidén, 2016-versionen:

Facebook’s mission is to give people the power to share and make the world more open and connected. People use Facebook to stay connected with friends and family, to discover what’s going on in the world, and to share and express what matters to them.

Bredare än 2008. Precis som Facebooks produktportfölj (i och med Oculus-köpet så är man numer även hårdvarutillverkare). Därmed svårare att beskriva. Och i förlängningen svårare att ha en personlig relation till. Facebooks satsningar senaste åren verkar mer än något handla om att få användarna att stanna kvar i tjänsterna genom att stoppa in mer och mer funktionalitet (och i och med Instagram Stories börjar man rucka lite på det rätt renodlade ”en app-en tjänst”-tänket).

Men i och med att de sociala medierna blir mer och lika varandra blir de också allt mer utbytbara. En funktion som finns överallt är inte lika kul som en funktion som bara finns på ett ställe.

Så vad är då Facebooks strategi för sina tjänster? ”Världsherravälde” kan för all del vara ett mål och en vision, men knappast en strategi. ”Kopiera allt alla andra gör” skulle kunna vara strategin. Eller så kanske det är mycket enklare än så. Kanske är strategin att allt Facebook gör ska leda till att det bara finns ett enda svar på frågan varför man ska vara på Facebook.

”Varför ska jag vara på Facebook?”

”Därför att alla andra är det.”

 

(Uppdatering 7 augusti: en väldigt intressant artikel om WeChat, Messengers kinesiska motsvarighet, som FB inspireras väldigt mycket av i sin strävan att bygga in mer funktionalitet i just Messenger.)

(Ursprungligen publicerad på LinkedIn 4 augusti 2016.)

Kategorier
Artikel Mobilt Sociala medier

Håller Facebook på att döda den mobila webben?

Igår släppte Facebook sin rapport för det andra kvartalet 2016. En rapport som, ännu en gång, landade långt över marknadens förväntningar.

Förutom att antalet totala användare nu skrivs till över 1,7 miljarder så drog företaget in över 6 miljarder dollar i (främst) annonsintäkter under kvartalet. Och det är förstås åter mobilen som står för majoriteten både vad gäller användande och intäkter. 84 % av annonsintäkterna kom från mobilanvändandet, som på egen hand står för över 1 miljard användare varje dag.

Facebook dagliga användare

(Källa: Techcrunch)

Men kvartalet bjöd även på två andra milstolpar: Instagram nådde över 500 miljoner användare och Messenger gjorde Whatsapp sällskap över 1 miljard-strecket.

(Källa: Techcrunch)

Four apps to rule them all

Att Facebook länge byggt sin strategi kring ett antal separata (nisch)appar är ingen nyhet. Inte heller att Facebook ser en att en stor del av deras framtida framgånger kommer att komma via Messenger-appen. Något som en gång för alla formulerades under Facebooks F8-konferens tidigare i år, där Messenger uttryckligen kallas för ”plattform”. Dvs. inte en meddelandeapp (som Whatsapp), utan just ett eget ekosystem, där chatten är en del. Ja, den viktigaste delen, men det viktiga är inte möjligheten att chatta utan vad du kan göra med chattandet. Med människor eller botar.

Så alltså: fyra separata tjänster. Facebook Classic, Messenger, Whatsapp och Instagram. Alla fungerar fullt i i respektive app. Alla fyra har gränssnitt som gör att de går att använda via webbläsaren på en dator, även om du då inte kan använda all funktionalitet. Mobilwebben? Tja:

Jämförelse mellan Facebooks olika tjänster

Det enda som finns på sidorna för Messenger och Whatsapp är hänvisning att ladda ner appen. Dessutom: I ärlighetens namn är Instagrams mobilwebbsversion så strippad på grundfunktionalitet (som möjlighet att ladda upp bilder och video) att den i praktiken också borde ha ett rött kryss. Återstår då Facebook Classic. Men även här finns alltså begränsningar. Vill du livesända är du exempelvis hänvisad till appen. Däremot går det fortfarande att chatta även i mobilwebbsversionen av Facebook Classic (vi återkommer till det).

Satsning på datorversionen, ännu mer framtvingat appanvändande

Att mobilen är den främsta kanalen för i princip alla typer av internettjänster idag – och att det är en trend som kommer fortsätta – är de flesta sannolikt överens om. Det räcker att titta på Facebooks intäktssiffror för att se hur viktig mobilen är för företaget. I det sammanhanget är det lite intressant att se att det numer går att använda Whatsapp i webbläsaren på datorn, liksom Messenger. Eller att du komma åt det mesta av Facebook på ett ställe, inklusive Business Manager för att hantera sidor och se statistik (som i mobilen kräver en femte app: Pages).

Men även i datorversionen av Facebook är det ”nästan” som gäller. Vill du livesända är det åter appen som gäller. Och även i nya satsningar är det datorwebben och appen som gäller, som försöket med att köpa biljetter. Inte för mobilwebbsversionen.

Och nu senast verkar Facebook hålla på att röka ut de sista motståndsfickorna som inte gått med på att flytta in i Messenger för sitt chattande. Användare som kunnat logga in via sin mobils webbläsare och komma åt webbens chattfunktion den vägen. Inte längre. Nu har Facebook börjat blockera mobila webbläsare på vissa marknader. Och tänker göra så för alla användare ”de kommande månaderna”. Sedan är det alltså appen som gäller i mobilen.

Facebook gör det här därför att?

Att Facebook gör det här är egentligen inte särskilt förvånande. De gör egentligen exakt samma sak som Microsoft och särskilt Apple gjort tidigare med stor framgång: de skapar ett eget ekosystem dels för att skapa en så skräddarsydd upplevelse som möjligt och dels förstås för att ha kvar användarna i de egna tjänsterna så långt som möjligt. Och det verkar fungera. Det senaste initiativet var att Facebook la till Instant Articles även i Messenger – dvs. innehåll som öppnas direkt i appen istället för att länkas ut till annan webbplats. Appen ligger direkt på din hemskärm som ständig påminnelse.

De satsningar som görs för datoranvändarna är inte heller så konstig. Då handlar det förmodligen om företagsanvändarna. De som säkerligen i högre utsträckning sitter framför en dator när de postar och, tja, rätt mycket är fortfarande enklare att göra på en dator än i en mobil.

Större konsekvenser än bara för Facebooks användare?

Det som gör det hela intressant är om man spekulerar ett steg längre. Det vi vet är att vi tillbringar det mesta av vår internettid i mobilen. Vi tillbringar också allt mer av vår tid just i appar. Några få appar, dessutom. Av de appar vi tillbringar mest tid i är det Facebooks och Googles appar som äter upp merparten av tiden. Till och med Google, mobilwebbens främsta förespråkare, har kapitulerat.

Information om att ladda ner Google Search-appen

Och även om Googles har appar vi lägger mycket tid i så är den här utvecklingen dåliga nyheter för Google. Precis som för Facebook så är det sökannonseringen som drar in de stora pengarna för Google och det finns indikationer på att vi inte googlar lika mycket i mobilen. Istället använder vi just appar eller inbyggda sökfunktioner i våra telefoner för att få svaret på våra frågor. Det är ingen slump att Google har satsat dels på att lägga till mer funktionalitet direkt i sökresultaten och dels satsat på fler appar och funktioner för iOS (det operativ som drar in mest pengar).

Nu är internet förstås mer än bara Facebook. Det finns ju andra företag också. Som just Google. Apple. Amazon. Snapchat.

Allt fler företag försöker hålla kvar oss på sina plattformar

Företag som alla satsar på appar för att hålla kvar sina användare i de egna tjänsterna istället för att irra iväg på annat på nätet. Och det verkar fungera. Det verkar som att vi inte bara lägger mer tid i appar – vi är lojalare och spenderar mer pengar.

När vi sitter framför datorn så använder vi däremot webbläsaren precis som tidigare. Besöker webbplatser som i allt högre utsträckning är responsiva, det vill säga en och samma webbplats oavsett vilket enhet du besöker dem med – även om de förstås kan optimeras för olika skärmupplösningar och enheter. Men fördelen med responsiva webbplatser – att du inte måste bygga specifika applikationer – är också dess största svaghet. Det handlar trots allt om en kompromiss, inte minst som det finns en hel uppsjö olika kombinationer som olika typer av hårdvara och webbläsare kan innebär. Kopplingen till hårdvaran är inte heller lika djupgående i allmänhet.

Att ha en mobilanpassad webbplats är idag hygienfaktor. Något man måste ha. Men om allt mer av våra mobila surfupplevelser väljer bort webbläsaren (exempelvis Facebook, som äger så mycket av vår internettid) så kan det innebära att behovet kommer att minska. Lägg till att vi sannolikt kommer att använda andra sätt att interagera med vår omgivning, som röststyrda assistenter och botar, och att företag på sikt kanske måste gå samma väg som publicisterna är på väg: i mobilen är det inte bara viktigt var ditt innehåll syns – utan också var det bor.

Vi kanske är på väg tillbaka till det som var fallet i mobilinternets första dagar: en webbplats byggd för datorn och en webbplats byggd för mobilen. Men nu, lagom till det att vi fått ordning på våra responsiva webbplatser, kanske den vinnande kombinationen är: en webbplats byggd för datorn, en app byggd för iOS och en app byggd för Android.

Och på sikt kanske det absolut viktigaste blir: en bot byggd för Messenger.

(Ursprungligen publicerad på LinkedIn 28 juli 2016.)

Kategorier
Artikel Sociala medier

Facebooks största problem – Facebook?

Det går bra för Facebook.

Vid senaste kvartalsrapporten visar det sig att Facebook sopade banan med alla analytikernas prognoser. 1,65 miljarder månadsanvändare och nästan 1 miljard månadsanvändare bara i mobilen.

Dessutom ökade andelen dagliga användare till 66 % (upp från 65 % där det legat ett tag). Vi tillbringar 50 minuter dagligen i Facebook Classic, Instagram eller Messenger(och då tillkommer Whatsapp som de av någon anledning inte räknar med). Det verkar kort sagt som att de lyckats få oss att hänga ännu mer i apparna.

Facebook – långt mer än bara ett sätt att hålla kontakt med vänner

Men Facebook stannar ju inte vid att de har sociala tjänster som dominerar en stor del av vår tid. De vill ju bli vårt viktigaste ekosystem. Därför bygger de stöd för chattbotar, integrerar kommersiella tjänster i Messenger och uppmuntrar företag att göra det mesta via Messenger, inte minst sin kundtjänsthantering. De ser gärna att även medieföretagen flyttar in i Facebook – inte bara genom att marknadsföra innehåll och driva trafik utan också helt enkelt lägga allt sitt innehåll där – förstås så att Facebookanvändarna inte lämnar Facebook för att konsumera innehållet. Som en del i det arbetar Facebook också med knep för att få oss att helt enkelt få ännu färre anledningar att lämna tjänsten.

Facebook är med andra ord långt mycket mer än bara ett sätt att hålla kontakten med vänner.

Allt mer opersonligt

Och ungefär här finns Facebook kanske största problem: vi är inte lika personliga längre. Vi delar massor: videor, artiklar, bilder och ännu mer roliga videoklipp. Men vi delar inte med oss av oss själva – själva grunden i mycket av Facebooks annonseringsmöjligheter, men också den trots allt viktigaste anledningen till att vi hänger på Facebook. Se vad våra vänner har för sig.

Uppskattningar säger att tappet bara senaste året kan vara så mycket som 21 % mindre mängd personligt/unikt innehåll. Det är ju ingen slump att Facebook börjar kasta upp gamla statusuppdateringar – i hopp om att vi åtminstone ska dela lite gammalt personligt innehåll i brist på nytt.

Visst kan det absolut vara så att vi är personliga på andra ställen än i Facebook Classic. Kanske i andra tjänster, kanske via chattappar.

Men den främsta pådrivaren av det här beteendet kan vara Facebook själva.

Facebook satsar allt mer på företag för nya tjänster

I ett infall av alldeles för mycket fritid gick jag igenom de funktioner och tjänster som Facebook har lagt till senaste åren. Jag räknade hur många som var funktioner främst för användare (t ex kunna redigera sina inlägg), vilka som mest var till för Facebook (hålla oss kvar hos Facebook, t ex ”On this day”) och vilka som var tjänster som vände sig till företag (t ex Instant Articles). Vissa funktioner kanske skulle kunna sägas motsvara flera och då blev det en pinne för respektive syfte för en och samma funktion. Och resultatet av en rätt ovetenskaplig och subjektiv kategorisering? Tja…

Diagram över Facebooks tjänsteutveckling över tid

En visualisering av det vi redan vet: Facebook vill bli allt mer. Bli allt mer en one stop shop. Och det är mycket möjligt att de lyckas komma dig – men än så länge bygger den överväldigande majoriteten av intäkterna på annonser. Och annonser bygger på att någon tittar på dem. Hänger vi inte lika mycket med våra  vänner och delar med oss av oss själva så kommer vi inte tillbringa lika mycket tid och därmed se lika många annonser. Och om vi inte hänger lika mycket hos Facebook finns det inte lika mycket incitament för företag att ha sin kundtjänst eller sin e-handel där.

Vad är viktigast, användarna eller aktieägarna?

Senaste kvartalsrapporten säger att det inte finns någon ko på isen och just nu verkar vi villiga att göra väldigt mycket av det som Facebook vill att vi ska göra. Men risken finns att Facebook, i sin strävan efter att bli allt vi behöver, kloggar ner en bra grundprodukt med obegripliga överbyggen eller likt Twitter glömmer bort kärnanvändarna i jakten på att göra aktieägarna glada.

Eller så här: vi kanske inte alls är lika sugna på att dela med oss av våra liv i samma  kanal där vi kontaktar kundtjänst, beställer taxi eller lagrar våra boarding pass.

(Ursprungligen publicerad på LinkedIn 28 april 2016.)

Kategorier
Artikel Sociala medier

Berätta för mig vad jag har tid att läsa – Facebooks senaste algoritmskruvande

Innehåll, innehåll, innehåll. Det här mantrat har kanske aldrig varit mer i ropet än nu. 

Men som alla som jobbar med någon form av innehåll räcker det inte. Det spelar ingen roll om du har världens bästa och mest relevanta innehåll om ingen hittar det. Eller att du har världens bästa innehåll och världens bästa synlighetsstrategi om timingen är fel. Eller så har du bara otur och allt är rätt, men så går Prince och dör och ingen lyssnar längre på det du vill säga.

(Paus för att minnas ett av de största musikgenier vi har haft förmånen att få leva samtidigt som.)

Och så är ju förstås formatet viktigt. Mediet. Och delmediet.

Internet blir tyngre och tyngre

Internet föddes i text. Vidareutvecklades med bilder. Sedan video. Och nu allt samtidigt – i direktsändning.

Det mesta av det här tar med plats än text. Väger mer och kräver mer data för att överföra. För det mesta inget problem. Vi har mer kraftfulla fickdatorer, mer bandbredd att leka med. Allt det här sammantaget gör förstås att internet blir allt tyngre. Under 2014 blev webbsidor enligt vissa beräkningar 14 % tyngre. Ytterligare 16 % 2015. Och så video. Som att Netflix delar av dagen på egen hand drar en tredjedel av all datatrafik.

Det enda som har gått i motsatt riktning är mängden data vi får i våra abonnemang. När telefonin nära nog gått i graven som kassako har koncept som ”fri surf” i mångt och mycket helt försvunnit. (Och då har vi inte ens tagit i beräkning att en stor del av världens befolkning fortfarande beräknas använda 2G 2020, något som Facebook fångat upp med sin Facebook Lite som blivit en viktig del i företagets strategi att ta över världen).

Just mängden datatrafik blir en allt viktigare faktor. Vi blir allt mer mobila och enligt siffror från Media Rating Council tar den genomsnittliga mobilannonsen fem sekunder att ladda. Det här kan förstås räknas om till kilobyte och megabyte. I extremfall kan annonser stå för uppemot 80 % av all data på en webbsida.

Det här är förstås en anledning att reklamblockerare är så populära. Det är också därför som Google tagit fram sitt AMP-format. Enkla webbsidor som ska vara snabba att ladda och som också ska vara lätta.

Vad jag har tid att läsa, när jag har tid att läsa det

Vad förutom datamängd har vi numer (lite till mans) för lite av?

Tid.

Idag meddelade Facebook att de skruvat lite mer i sin nyhetsflödesalgoritm. Syftet är förstås för att göra din Facebooktid så relevant och intressant som möjligt (så att du därmed stannar länge i Facebook och därmed kan se fler annonser – men det är en annan historia). Ännu mer tittande på vilka artiklar du faktiskt blir engagerad av och tillbringar tid med. Ska man tro det som skrivits så ska det handla om att titta på hur lång tid du tillbringat med en artikel innan du studsar tillbaka till nyhetsflödet. Går du in i en artikel och direkt tillbaka så var artikeln sannolikt inte så intressant för dig. Eller åtminstone inte det du hade väntat dig.

Och utan att veta hur mycket av detta som kommer direkt från Facebook och hur mycket som är artikelförfattarens egna ord  så är den här meningen intressant:

If successful, it will allow the social network to provide us with the appropriate content at the right time instead of simply listing articles in chronological order.

Nu kanske jag övertolkar här, men det här handlar inte bara om ATT du vill läsa visst slags innehåll utan också NÄR du har tid att läsa/vara mottaglig. Kort sagt ett nyhetsflöde som anpassar sig efter dina nyhetsläsningsvanor. Med andra ord att pendlare får en större del artiklar morgon och kväll. Lägger vi på ytterligare ett datafilter så skulle man också kunna tänka sig att artikelns omfång/längd också tas i beaktande. Du får exempelvis lika många artiklar morgon och eftermiddag, men på morgonen är du mer alert och får längre texter medan du på väg hem, lite mer ofokuserad, får kortare, mer telegramliknande texter. Motsvarande skulle förstås också kunna appliceras på videolängd.

Vad skulle det här kunna innebära?

Utan att ens veta hur när i tiden Facebook skulle få till något så finkornigt som ovan så tror jag att framtidens innehållsproducenter och -marknadsförare måste bli bättre på att visa korten (sannolikt stöttat av att stordatalösningar lär sig ännu mer om oss och våra rutiner). I internets rätt tidiga dagar så var best practice enligt Vervas riktlinjer att ange filformat och storlek vid länkning till dokument – så att du som användare kunde välja att inte öppna en länk som ledde till en 5 MB stor fil när du satt på en dålig uppkoppling. Jag tror att vi kommer att förvänta oss något liknande igen – fast mer sofistikerat.

Innan jag går in på en sida/artikel/video så vill jag veta hur mycket data den kommer att dra. Då tänker jag hela sidan. Jag vill veta hur mycket sidan kommer dra med alla annonser, exempelvis. Bra förhandsgranskning så att jag kan 3D touch-poppa en länk och få en tydlig innehållssammanfattning.

Men sedan också få veta hur mycket sidan kommer att kräva av mitt engagemang och tid. I sin enklaste form förstås hur lång en text eller en video är. Men jag kommer säkert vilja veta i tid hur lång tid det kommer att ta mig för att ta mig igenom alltihop – utifrån att stordata vet hur snabbt jag läser en genomsnittlig text. Kunna spara texter jag inte hinner läsa och få förslag på lämpliga texter som skulle passa mig att läsa vid ett givet tillfälle. Kanske kopplat till att jag nu sitter på en buss och att min enhet vet hur lång tid jag har till min destination.

Ta bara den här texten exempelvis. Om du redan på förhand hade vetat att du skulle stöta på en bautalång text så hade du kanske inte ens gått in på sidan.

Du kanske istället hade valt att lägga sex minuter på Prince.

Vilket å andra sidan nästan alltid är väl värt din tid.

(Ursprugligen publicerad på LinkedIn 21 april 2016.)

Kategorier
Artikel Botar

Ja, Facebooks botar suger säkert rätt hårt

En av de senaste tidens sämst bevarade hemligheter var att Facebook, precis som WeChat, Telegram och Kik före dem, skulle kicka igång sin egen botplattform under F8-konferensen. En teknik som, nu när Facebook tar sig an tekniken, kommer att bli svaret på alla företags dygnet-runt-kundtjänst, hur man ska kunna tjäna pengar på kunder som blockar datasugande mobilannonser, hur man ska kunna lösa problemet att mobilen än så länge e-handelskonverterar mycket sämre än datorn och, tja, även om det inte var uttalat så är det sannolikt mänsklighetens räddning vi pratar om här.

Visst är det delvis Facebooks eget fel. Som alltid när ett företag presenterar en produkt som kommer att revolutionera/disrupta/valfritt hypeord världen som vi känner den så är den, tja, revolutionerande. Plug and succéplay.

Helt otippat så var kanske verkligheten inte riktigt så rosenskimrande. Vad är poängen att använda något som tar längre tid att göra via en normalbradesignad webbplats eller app?

Medan hallelujakören och hatarna blev besviken eller fick vatten på sin kvarn reagerade resten av internetanvändarna med: ”Huh? Bot? Jag youtubar kattfilmer och instagrammar semesterfötter, återkom senare.”

Ja. Facebooks botar kanske inte är ”redo för primetime”. Men samtidigt:

Version alfa beta ett

Botar som vi känner dem idag (kunna anpassa frågor och svar utifrån frågorna som ställs snarare än att användaren ska anpassa sig efter i vilken ordning information ska matas in) har om inte gått från noll till hundra på ingen tid alls så åtminstone vuxit fram väldigt fort. När Gartner 2015 uppdaterade sin hypekurva över kommande teknologier andra halvan av 2015 så fanns inte ens botar med.

Hypekurva, augusti 2015

(Källa: Gartner, augusti 2015)

Det närmaste de kommer, som ligger rätt väl där den borde – nära hypekurvans zenit, är ”smart advisors”. Men när smart advisors av Gartner listades som en av de tio hetaste teknikerna inför 2016 så kan man utläsa att det ändå inte är riktigt samma sak:

While advances in physical smart machines such as robots get a great deal of attention, the software-based smart machines have a more near-term and broader impact. VPAs such as Google Now, Microsoft’s Cortana and Apple’s Siri are becoming smarter and are precursors to autonomous agents. The emerging notion of assistance feeds into the ambient user experience in which an autonomous agent becomes the main user interface. Instead of interacting with menus, forms and buttons on a smartphone, the user speaks to an app, which is really an intelligent agent.

Här handlar det om att interagera med sina enheter på annat sätt och kunna prata med en specifik assistent/en specifik app som ska kunna göra rätt mycket av de interaktioner du vill göra med din enhet eller med internet. Precis som exempelvis Amazons Echo-system så handlar det om att du ska söka upp assistenten och aktivera denna för att sedan göra något. Chattbotarna, å andra sidan, handlar om att stoppa in funktionalitet i de gränssnitt där användaren redan är. Men också ha en drös assistenter som är sjukt vassa på en (eller flera) specifika saker istället för en assistent som ska kunna allt.

Finns det förbättringspotential? Ja, typ… Precis som att Apples appekosystem var långtifrån färdigt när den kom, att iPhonen i sin första generation var ljusår före de flesta andra men med dagens mått rätt medioker som produkt (det var kanske först framåt version 3S som iPhonen blev bra på riktigt), att röstigenkänning varit (och är) långtifrån perfekt eller – tja, att Apples egen karttjänst ritade om verkligheten till en början.

(Ytterligare en sak: när jag försöker tagga detta inlägg med olika varianter av ”bot” så dyker det inte upp några träffar. ”Facebook api” och ”botox cosmetic” fanns däremot.)

En bot idag måste inte vara detsamma som en bot i morgon

Botarna idag bygger, till största del, på att du matar in info som text. Och även om det finns supertextare så är det fortfarande meckigare att använda tangentbordet än att trycka på knappar och ikoner (som kanske också kan vara en anledning till att vi kanske inte googlar alls lika mycket i mobilen som på datorn).

Men kommer text vara morgondagens föredragna inmatningsteknik? Kanske inte. Sannolikt inte.

Röststyrning blir allt vanligare, inte minst när vi börjar använda enheter utan ordentlig skärm att jobba med (t ex Apple Watch). Men det räcker att börja ifrågasätta hur något funkar för att se att det kanske finns nya sätt att göra saker på. I mångt och mycket är chattandet idag exakt samma sak som sms:et. Sedan kom mms:et och vi kunde välja att skicka det istället för ett sms. Same-same, men ändå något annat. På samma sätt har många av våra sociala medier idag varit uppbyggda kring ett medium. Primärt text (Twitter och Facebook), primärt bild (Instagram) eller primärt video (Youtube). Och vill vi sedan kommunicera direkt med våra vänner utan att passera resten av internet så fick vi göra det någon annanstans (bokstavligen talat sedan Facebook kopplade loss chattfunktionen till en egen app).

När Snapchat för ett par veckor sedan släppte en stor uppdatering passade de på att uppdatera chattandet till Chat 2.0. Du kunde välja att börja chatta, hoppa över till video och kanske till och med något så nyskapande som ett vanligt röstsamtal innan du ger dig in i ett dekalbattle. Inte något nytt i sig – att kunna växla när behovet uppkommer – men gjort utifrån det uttalade syftet att dialogen ska kunna växa fram under tiden.

Snapchat has figured out how to pull every way humans communicate into a single interface — video, audio, text, symbols and, drawing. Instead of having to choose how you want to connect before you start, conversations can evolve on the fly.

Kort sagt: kunna fungera precis lika kaosartat som en vanligt samtal. Sett i det ljuset kanske tanken att anledningen till chattapparnas förkärlek för automatiska botar är för att göra tjänsterna mer mänskliga. Att dialog är ett grundläggande mänskligt sätt att ta till sig information. Exakt hur den dialogen går till återstår att hitta den optimala formen för. Idag har vi lärt oss hur man bäst söker information på internet baserat på att det är så tekniken har bestämt att vi ska göra – något som har rötterna så långt tillbaka som bibliotekens kortkataloger. Att bara utmana detta är ett första steg, även om det inte blir rätt första gången. ”Måste det vara så?” Så resonerade exempelvis Quartz när de släppte sin nyhetsapp där du får nyheterna i form av botdialog istället för det sätt vi är vana vid från mediasajter.

It’s all about the tjänster

Sist men inte minst handlar det förstås om vad nyttan är. På samma sätt som att det inte var Apple som var den verkliga nyckeln till iPhones framgång – det var en hel massa kreativa människor runt omkring som började bygga appar och därigenom definiera vad en smarttelefon faktiskt är och ska användas till.

I takt med att (som det ser ut nu) allt mer av vårt liv kommer att tillbringas i chattappar så dyker det upp fler funktioner, som när KLM gjort det möjligt att få boardingkort och flightinfo direkt i Messenger, med möjlighet att kontakta kundtjänst. Eller att du kan boka Uber och Lyft via Messenger. För att inte tala om utvecklingen i Kina, med WeChat, eller Brasilien och WhatsApp.

Bättre interaktionsmöjligheter, bättre stordatakunskap, smartare AI – och riktig, konkreta nyttofunktioner att koppla botarna mot. Det här vet vi kommer att komma. Innan vi vet ordet av kommer botar, som kan byggas med förhållandevis små resurser, passera Turing-testet med högsta betyg.

I början kanske inte allt är perfekt och har ett tydligt syfte. Men som The Queen of Shitty Robots Simone Giertz svarade på frågan vad nyttan var med att bygga meningslösa robotar: ”Det är bättre att bygga saker än att inte bygga saker”.

Kommer vi se dikeskörningar och meningslösheter? Helt säkert. (En av de första apparna jag laddade ner till min iPhone var High Five-appen. Gav mig möjlighet att göra en high five med mig själv. Kanske inte den mest nyttiga app jag ägt, eller använt mest, men likvärt en app som någon byggde bara för att testa.)

Kommer botar behöva brottas ner med våld när de får frispel? Ja, det är ju bara att fråga Microsoft, vars bot Tay gick från blasékaxig millenialbot till rasistbot till full blown folkmordsförespråkande nazibot på en förmiddag. Efter att ha plockats ned och fått lite smisk drog Tay igång sin andra dag med att röka på mitt framför ögonen på polisen innan Tay till sist bara fick ett totalt sammanbrott (inte omöjligt som en konsekvens av knarkandet). Ja, eller kreativiteten och träffsäkerheten hos Captionbot från samma företag.

I ljuset av det framstår de första stapplande chattbotförsöken på Facebooks plattform som enastående succéer så här långt.

(Foto i toppen av sidan: Tim Robinson)

(Ursprungligen publicerad på LinkedIn 18 april 2016)