Kategorier
Allmänt digitalt Digitalisering Ekonomi och finans IoT - internet of things Spaningar

Digitala spaningar vecka 11 2019 – del 3

Övriga delar i sammanfattningen

Del 1: EU:s upphovsrättsdirektiv (artikel 11/artikel 13), Sociala medier, Sök/SEO

Del 2: Detaljhandel/e-handel, Strömmade medier/Prenumerationstjänster, AI – artificiell intelligens/Digitala assistenter, AR/VR

Spaningar inom tech och sociala medier från veckan som har gått.

IoT – internet of things

Test med ansiktsbetalning i kinesisk tunnelbanestation

Subway Go. Typ. Blippa ansiktet istället för tunnelbanekortet. Det som börjar finnas i butiker testas alltså nu i Kina. Visserligen bara i en tunnelbanestation i Shenzhen, men ändå. 

Bygger som all ansiktsigenkänning på att ditt ansikte finns lagrat någonstans. Och i Kina, tja, finns ju i princip allas ansikten sparade vare sig man vill det eller inte. 

Det i sig gör förstås att det här har lite högre trösklar här hos oss. En sak att logga in i sin telefon med ansiktet (då vi litar på att informationen faktiskt bara lagras och hanteras där) men här ska informationen så att säga lämnas över till någon annan. Än så länge finns det ju inget blockkedjesäker behållare för vår personliga information som enkelt kan ”låsas upp” för användning av olika aktörer som vi väljer. 

Men i ett större perspektiv är det här en logiskt och smart utveckling. Vi identifierar oss med oss själva. Med våra kroppar. Summan av våra unika biometripunkter. Ingen risk att glömma kort, nycklar eller SL-kort. Eller en kort eller mobil – vi kan betala utan att behöva något annat än vår egen kropp. 

Utmaningar? Visst. Men det börjar kännas som ”när” och inte så mycket ”om”. 

A Chinese subway is experimenting with facial recognition to pay for fares

You may soon be able to scan your face on a screen to get into the subway, and have your fare be automatically deducted from your linked account. In China’s tech capital, Shenzhen, a local subway operator is testing facial recognition subway access, powered by a 5G network, as spotted by the South China Morning Post.

Foursquare släpper hypertrending-funktion

Tio år efter det att Foursquare föddes har det varit lite upp som en sol och utkonkurrerad som en pannkaka. Åtminstone som konsumenttjänst. Men sedan dess har företaget ställt om till B2B-fokus istället. Alltså sälja sina tjänster till andra företag istället. Lagom till tioårsjubileet är det dags för ännu en funktion: Hypertrending.

Hypertrending är en värmekarta i realtid över var Foursquare-användararna är – på en aggregerad nivå. Data från antingen Foursquares egen app eller från appar som använder Foursquare. Olika slags färgade bubblor för olika slags verksamheter och ju större bubbla desto fler som är där.

Dessutom håller Hypertrending-funktionen också koll på vilka som är de populäraste ställena, via topplista man kan titta på, och också hur de trendar. Allstå om det kommit färre eller fler människor senaste halvtimmen.

Foursquare själva inser det känsliga i den här typen av tjänst och de skriver att funktionen därför bara är tillgänglig i Austin under perioden när SXSW-konferensen pågår (a.k.a. när technördfaktorn är hög). Även om visningen som sagt var är anonymiserad. Så egentligen handlar det bara om ett sätt för Foursquare att visa vad de KAN göra med sin teknik.

Visst finns det baksidor. Toppenverktyg för den som skulle vilja orsaka skada i en stad och vill maxa utfallet. Men spontant kommer jag på betydligt fler positiva användningsområden.

I sig är det här inget nytt. Google har koll på var alla Android-användare befinner sig mest jämt. Men den här typen realtidsnoggranhet har inte ens Google kunnat bjuda på på det här sättet.

Visst. Creepy. Men mest cool.

Introducing hypertrending

Stay up to date with the latest from Foursquare! Learn more about Introducing hypertrending

Ikea släpper funktionsnedsättningstillbehör som kan 3D-skrivas ut

Som sagt. Igår var en tillgänglighetsdag. Här en grej till som gör mig alldeles glad. Tillbehör till Ikea-prylar som går att skriva ut via någon 3D-skrivartjänst (eller via den 3D-skrivare vi alla har hemma).

Om vi bortser från att Ikea-möbler i sig kan vara… en utmaning att montera så klarar de flesta av oss att använda dem utan problem när de väl är ihopsatta. Men alla är inte så lyckligt lottade. Har du funktionsnedsättningar kan saker som att trycka på strömbrytare och öppna garderobsdörrar.

Tillsammans med de ideella organisationerna Milbat och Access Israel har Ikea därför tagit fram serien ThisAbles. 3D-skriv ut de totalt 13 olika hjälpmedlen och använd dem tillsammans med Ikeas prylar (lär säkert också funka med andras produkter). Ikea uppmuntrar också kunder att komma med ytterligare förslag på förbättringar.

Förstås extremt bra gjort av Ikea. Visst, ännu bättre hade varit om Ikeas möbler i sig redan hade stöd för det här – men då det trots allt handlar om en minoritet som har de här behoven förstår jag beslutet. 3D-skrivare är däremot desto svårare att hitta för de flesta, sannolikt. Jag hoppas att Ikea tänker rulla ut det här i fler länder – och att de också kommer erbjuda on demand-produktion av de här hjälpmedlen. Kanske rentav kostnadsfritt.

Ikea’s 3D-printed add-ons make its furniture more accessible for people with disabilities

Ikea Israel teamed up with Milbat and Access Israel to develop ThisAbles, a line of 3D-printed add-ons for Ikea furniture. There are 13 designs available, like the EasyHandle or the Mega Switch, which make Ikea furniture to be more accessible.

Hur dåliga är delningselscootrar för miljön?

En lång och tänkvärd artikeln om hur (bokstavligen talat) elscooterdelandet faktiskt är. Inte första gången det skrivs om det här, men värt att påminna sig om. 

Scootrar har i många fall en livslängd på ett par månader. Vad som händer sedan beror förstås på modell och vad som händer (om det går att byta ut delar eller om hela scootern måste bytas ut). En väldigt ung bransch. Och en väldigt ung teknik (åtminstone för delningsanvändandet med konstant körande). Och att miljövänligheten också beror på vad scootern ersätter: stor miljövinst om det är en privatpersonbil, fast en miljöförsämring om scootern ersätter en promenad. 

Det här kommer förstås bli en utmaning att hantera för dessa bolag. Men jag tänker också på hur det ser ut bland de privatägda cyklarna. 

Cykelrummet där jag ställer min cykel hemma är jämt knökfullt – trots regelbundna rensningar. Normala dagar under sommarhalvåret är det kanske 4-5 cyklar som faktiskt används. Resten av cyklarna bara står där. Samma sak i cykelställ runtom i staden. Okej, det leder inte till nyproduktion i sig – men det är en massa material som skulle kunna återanvändas till annat. Och därmed faktiskt användas. 

Sett i det ljuset kanske elscootrarna miljöpåverkan inte är riktigt så illa som det kan verka. 

Sparkcyklarna lanseras som klimaträddare men pajar efter 60 dagar – hur hållbara är de?

Framtidens färdmedel. Hållbarhet. Inga utsläpp. Elscootrarna – som har tagit över de svenska storstäderna – beskrivs ofta som ett miljövänligt alternativ till bilen. Det färre pratar om är att sparkcyklana går sönder efter bara några månader.

Borde bussar självmant kunna stanna innan de kör in i för låga tunnlar?

Helgens otäcka biogasbussolycka i Stockholm, där en buss körde in i en tunnel som var för låg för bussen, slutade i det stora hela lyckligt. Med tanke på det explosiva förloppet hade det säkerligen kunnat gå mycket värre om bussen hade varit full av passagerare (okej, då hade den inte åkt just den rutten, men ni fattar).

Robert Collin argumenterar att något så enkelt som stora blinkande lampor som hade varnat bussföraren om att bussen var för hög hade räckt. Förstås helt rätt. Men då funderar jag ett steg längre utifrån det Volvo presenterade förra veckan.

Volvo har börjat titta på teknik som ska göra det möjligt för bilar att ”se” geoavgränsningar runt exempelvis skolor och sjukhus. Om en bil kör in i en sådan zon skulle bilen själv sakta ner till de angivna hastigheten, vare sig föraren vill eller inte. Jag tänker att det här skulle kunna appliceras även här, fast baserat på just höjd.

Med andra ord: om en bil är för hög för en passage (eller av någon annan anledning håller på att åka nånstans fordonet inte ska vara, som en a-traktor på väg upp på en motorväg) så borde bilen själv kunna tvärvägra att åka dit föraren vill. Finns förstås utmaningar, såväl tekniskt (geostängsel? AI-avläsning av omgivningen tillsammans med kartinformation?) som integritetsmässigt.

Men i lägen som i det senaste bussfallet, när följderna hade kunnat bli så allvarliga för många både i och runt bussen, så känns det som något som borde finnas. Även för lägen som att någon, tja, utan tillstånd försöker köra in på en gågata.

Varningarna måste bli bättre – vi får inte många chanser till

I dag kraschade en nästan ny Boeing 737 strax efter start i Addis Abeba. De båda piloterna hade kunnat vara ensamma ombord. Men nu var planet nästan fullt. De 1

Digitalisering

Nästan hälften av alla röster i estländska valet lades online

Estland fortsätter vara ett spännande land inom digitalisering. Senast ut: i senaste parlamentsvalet som nyligen avslutats så kom 44 procent av alla röster via onlineröstning. Alltså att man röstar utan att fysiska behöva besöka en röstlokal.

Det verkar dessutom funka ungefär som deklarationen här hos oss: du har möjlighet att ändra din röst fram till fyra dagar före valdagen. Det är visserligen också bara då som det går att rösta – dvs. i förväg, inte på valdagen – men det är en möjlighet att göra det enklare för fler. Inte minst för människor som har svårt att röra sig och ändå vill rösta själv.

Som artikeln konstaterar finns det förstås utmaningar med ett sådant system (och säkerhetsluckor har hittats). Pratar vi val så behöver det i princip vara ett helt oknäckbart system (eller så nära man kan komma). Ja, eller så kanske det räcker att vara bara lika säkert som pappersröstandet vilket, som vi vet, också redan har sina säkerhets- och hanteringsproblem…

Oavsett är det en självklar och väntad utveckling. Kan tänka att vi skulle kunna få det här i något kommunalval eller så som testballong. Blir spännande att följa.

(Vi noterar också att alla estlänningar som läser artikeln säkerligen blir glada över formuleringen att det inte är ett ”major” land…)

Nearly half of the votes in Estonia’s election were cast online

While many parts of the world are still struggling with voting machines, Estonia appears to be embracing online voting with gusto. In the country’s recently finished parliamentary elections, nearly 44 percent of votes were cast through the i-voting system — a major milestone when just 16 percent of Estonians voted online in 2009’s EU elections.

Presidentkandidaten Alexandria Ocasio-Cortez uppmanar oss att inte oroa oss för automatisering av arbetsuppgifter

Presidentkampanjen inför valet i USA 2020 är redan i full gång. Åtminstone i praktiken. I helgen kom Elizabeth Warren med sitt utspel om att bryta upp techjättarna och igår var det dags för en annan demokratisk kandidat att komma med något som nog ändå måste sägas vara del av en valplattform: att automatisering inte är något dåligt.

Jag har tidigare skrivit om både att rapporteringen kring automatisering till att börja med med hög sannolikthet bygger på felaktiga premisser (att ”jobb”/arbetstillfällen är detsamma som ”arbetsuppgifter”) men också om att vi har en betydligt större utmaning framför oss. Att ställa om hur vi ser på arbete som något livsviktigt för vår individuella överlevnad. Eller som Alexandria Ocasio-Cortez säger det, mycket bättre:

We should not be haunted by the specter of being automated out of work /… We should be excited by that. But the reason we’re not excited by it is because we live in a society where if you don’t have a job, you are left to die. And that is, at its core, our problem.

Så väldigt sant. Det pratas så mycket om vilka omställningar som digitaliseringen kommer att kräva av oss. Som individer, samhällen och företag. Men att vi har kommit till en punkt när vi på riktigt borde – och måste – ifrågasätta fenomen och begrepp som idag är så självskrivna för våra samhällen. Saker som BNP och, tja, kapitalism. Och att det så självklara att det människor måste ha ett jobb för att kunna få pengar för att klara av sin överlevnad i en värld när vi aldrig har varit så rika och haft så stora möjligheter att arbeta oss bort från det här tänket som, på sätt och vis, kanske också är något som i historieböckerna dog med 1900-talet.

(Att AOC medverkade kring det här under just techkonferensen SXSW är givetvis ingen slump. Även det en del av den plattform och den profil som ACO har och än mer vill bygga vidare på.)

Alexandria Ocasio-Cortez says labor should not fear automation | TechCrunch

It’s impossible to discuss the seismic shift toward automation without a conversation about job loss. Opponents of these technologies criticize a

Ekonomi och finans

Afrikanska e-handlaren Jumia har ansökt om börsnotering i USA

Väldigt spännande – och en riktig digital milstolpe. Jumia, Afrikas Amazon om man så vill, har ansökt om börsnotering i USA. Företaget, som var Afrikas första techenhörning, kan därmed också bli kontinentens första techstartup som noteras vid någon av de riktig stora börserna globalt. 

Jumia har rötterna i Nigeria och har backats av Rocket International, men är nu verksamt i 14 afrikanska länder. I produktportföljen finns saker som hämtmat, flygbiljettsbokande, egen betalplattform, egen logistik och Blocket-funktionalitet. Företaget hanterade 13 miljoner paket 2018. 

Jumia, som rätt många enhörningar går fortfarande inte med vinst efter åtta år och 13 miljoner paket kan förstås verka rätt futtigt jämfört med de volymer som Amazon och Alibaba bollar runt med. En omsättning 2017 på 94 miljoner euro och en förlust på 120 miljoner är är förstås inte lysande. inte heller att omsättningen ”bara ” ökade 11 % 2016/2017. Afrikanska B2C-startups har också börjat känna av motlutet i världsekonomin. 

Men den afrikanska kontinenten som helhet är förstås bokstavligen talat i början av sin resa. En notering i New York kan ge Jumia det kapital och den stabilitet som behövs framåt (även om en börsnotering också är ett tveeggat svärd. Bara att fråga Snap eller Twitter.) 

https://techcrunch.com/2019/03/12/african-e-commerce-startup-jumia-files-for-ipo-on-nyse/

Apple köper AI-startupen Laserlike

Apple har uppköpsrivstartat 2019. Andra uppköpet på nästan lika många månader. Den här gången är det AI-startupen Laserlike. 

Laserlike är grundat av en före detta Google-anställd och har/hade en app bygg för att skapa ”a personalized ’interest search engine’ that showed users news, web, video and much more”. Alltså typ… Google. 

Men visst. Med tanke på att Apple har två innehållstjänster på gång (sin videotjänst och sin nyhetsprenumerationstjänst), plus att de förstås redan har Apple Music på innehållssidan, så skadar det inte med bättre söktjänster och bättre rekommendationsalgoritmer för användarna. 

Men med tanke på det breda scopet för Laserlike så kan man tänka sig att Apple även kommer att vässa sig totalt gällande sök. Som i iPhonens sökfält. Eller kontextsmart sök och rekommendationshantering i Apple Maps. 

Apple buys up Laserlike, an ex-Googler founded AI startup focused on following news topics – 9to5Mac

Apple recently acquired the startup Laserlike, according to a new report from The Information. The company was founded by former Google engineers…

Softbank kan vara på gång att investera i Ubers enhet för självkörande fordon

Det verkar som att Softbank är redo att göra ännu en jätteinvestering. Enligt Wall Street Journal ska den japanska internet- och techinvesteringsjätten föra ”långt framskridna samtal” om att plöja ner 1 miljard dollar i Uber. 

Men det är inte Uber i stort, utan specifikt i Ubers division för självkörande fordon. Dessutom ska ”en stor biltillverkare” också finnas bland investerarna i rundan. 

Ubers försök med självkörande bilar har gått lite… sådär så här långt. Framförallt när en Uber bil, som var i självkörarläge, körde på och dödade en kvinna. En olycka som åtminstone delvis verkar ha berott på att Uber snålade in på den sorts teknik som ska förhindra att just det sker.

Uber is talking to Softbank and Toyota about a $1 billion investment in its self-driving car business

The cash infusion from Softbank would value Uber’s self driving car group at $5 billion to $10 billion, according to the Wall Street Journal.

Uber kan börsnoteras redan i april

Nya uppgifter om Ubers börsnotering: den kan bli av så tidigt som under april. Det skulle i så fall bli kort efter det att Lyft väntas ha blivit klar med sin. 

Noteringarna kommer oavsett att följas väldigt noga. Både av marknaden och andra noteringssugna startups. Hur stort är intresset för den här typen av företag och hur stora är möjligheterna att ta in kapital? 

Att det är två företag som i grund och botten delar samma typ av verksamhet gör att det kan bli dragkamp om investerares pengar. Och de båda företagen kommer förstås oundvikligen att bli ännu mer jämförelser mellan dem – som noterade bolag. 

Uber Said to Plan IPO for April, on the Heels of Lyft

Uber Technologies is planning to kick off its initial public offering in April, putting it close on the heels of smaller rival Lyft Inc, people familiar with the matter said on Thursday.

NatWest testar kreditkort med fingeravtryck

Banken NatWest testar kontaktfria fingeravtryckskreditkort. Alltså kort som går att blippa och där kortinnehavaren identifierar sig med sitt fingeravtryck. Det kommer heller inte kunna gå att använda av någon annan som har fått tag i kortet. 

Nu kan det här tyckas vara lite onödigt, när vi i många fall är på väg bort från ett extra plastkort för att betala. Att istället kuna betala via mobil, klocka, inoperarat chip eller något annat roligt IoT-sätt. Men en fördel kan vara att hela initiativet kan knuffa hela segmentet med kontaktfria betalningar framåt – inte minst vad gäller gränser för hur mycket som får blippas. Kort sagt att bankvärlden blir mer bekväm med att hela tekniken är säker. 

Sen går vi mot en värld där våra egna kroppar allt mer blir sättet vi totalt identifierar oss. Den samlade uppsättningen av unika biometriska värden som vi går runt med. Den i sig kanske kommer vara allt vi behöver – även för att betala. 

NatWest trials fingerprint debit cards to remove £30 limit

Contactless card that stores owner’s fingerprint could mean an end to typing in pin

Övrigt

The World Wide Web fyller 30 år

GRATTIS WWW! Idag 12 mars fyller the World Wide Web 30 år. Alltså det som vi idag känner som ”internet”. Fast internet fyllde 30 år redan 2013. Nu är det dags för www att fylla tre decennier.

Det var den här dagen 1989 som ingenjören Tim Berners-Lee drog upp riktlinjerna för world wide web. Alltså det gränssnitt som är basen för så mycket av vårt interagerande över internet – fortfarande. Förslaget som TBL visade sin chef ledde till att han sedan fick möjlighet att ta fram det som är så självklart idag: html-språket, http-protokollet och WorldWideWeb.app – världens första webbläsare.

Vi kommer kunna ha tillfälle att fira trettioårsjubileum ytterligare en gång – om två år. 1991 var de första externa webbservrarna uppe och snurrade. Och resten är som bekant historia. Och på sätt och vis en av mänsklighetens största uppfinningar sett till genomslag. Definitivt sett till tidsrymd.

Det som är ironiskt är alltså att det vi idag kallar internet är alltså både servernätverket och applikationerna och gränssnitten som hanterar kommunikationen. Däremot pratar vi i princip aldrig om ”world wide web” längre. ”Webben” och ”internet” är samma sak. Och www behövs knappt ens skrivas ut längre.

Som av en händelse är 2019 året då vi beräknas nå 50/50-ögonblicket. Alltså när halva världens befolkning är online. TBL är dessutom i allra högsta grad aktiv och kämpar för sitt internet (han om någon lär väl kunna komma med det påståendet). Förra året drog han upp ett ”Kontrakt för internet” tillsammans med The World Wide Web Foundation. Ett kontrakt som ska ”“help protect the open web as a public good and a basic right for everyone”. Google och Facebook ska redan vara med på tåget och ett färdigt kontrakt väntas till maj i år.

Och just den sista biten i meningen ovan, som ”basic right”, kommer förstås bli väldigt viktig de kommande åren. Mexiko har redan skrivit in i sin grundlag att internet är en mänsklig rättighet (sen är väl efterlevnaden sådär). Vi lär se mer av den varan. På riktigt. Att tillgång till internet – world wide web och en uppkopplad värld – är en rättighet som alla ska ha tillgång till.

Så igen: grattis WWW! Och Sir Tim Berners-Lee: Hatten av.

Googles doodle 12 mars 2019 - med blinkning till internet på nittiotalet

Text-tv fyller 40 år

I tisdags, 12 mars 2019, fyllde The World Wide Web 30 år. Det visar sig att text-tv samma dag fyllde 40 år. Oddsen för det. 

Men framförallt: text-tv är alltså bara tio år äldre än internet som vi känner det idag. 

Mind. Blown. 

Hurra! Nu firar text-tv 40 år!

Den 12 mars är det 40 år sedan SVT Text publicerade sin första nyhetssida. Då lite i smyg, men med åren fick SVT Text allt mer pondus och växte till Sveriges största massmedium, toppat med runt tre miljoner användare. Dagligen. Året runt.

Apple bekräftar att nästa event kommer ske 25 mars

Då var det bekräftat: Apple kommer som väntat ha ett event 25 mars, med start kl 19 svensk tid.

Vad som kommer? Som vanligt lite skrivet i stjärnorna. Men det som de flesta tror mest på är presentations av Apples egen videoströmningstjänst. Med den inbjudningsrubriken kan vi nog anta att det är väldigt troligt att så blir fallet. Lite mindre troligt, men ändå kandidat: motsvarande ”strömningstjänst” för tidningar.

Den sista är på sätt och vis den mest intressanta. Som den har presenterats är det lite som ett Spotify för (dags)tidningar. Men en där kvalitet skulle kunna vara det som premieras. Där man alltså, likt som på andra ställen, för betalt för hur mycket tid användarna tillbringar med ditt innehåll. Längre texter (ja, eller längre innehåll – oavsett format) som håller kvar dina användare kan tyda på högre kvalitet och mer intressant material. Det kan i sin tur också ge bättre ranking and so on and so forth.

(Kan förstås också komma mer – eller helt andra saker än ovanstående. Som en ny iPad (Mini) eller andra hårdvaruuppgraderingar.)

25 mars, alltså. Be there or be and Android-användare.

Apple bjuder in till nytt event den 25 mars

Med stor sannolikhet kommer Apple att presentera sin nya tv-tjänst om två veckor.

Även Apples iCloud drabbat av långt haveri

Vilken är bästa dagen att ha ett fyra timmar långt IT-haveri? Dagen efter det att Facebook har haft ett. Ingen ids bry sig efter det.

https://www.theverge.com/2019/3/14/18265985/apple-icloud-down-worldwide

Försäkringsbolaget La Caja vill bokstavligen talat rädda liv med sina stortavlor

Snygg, smart och bra grej. Det argentinska bilförsäkringsbolaget La Caja har en ny stortavla ute. En av de där som står längs med sidan av vägar. Den enda texten på den: ”Det är viktigare att se den här kurvan än att se vår stortavla”. 

La Caja ska ha identiferat några olycksdrabbade vägpartier och ställt upp sina skyltar där. När det blir mörkt tänds strålkastare på stortavlan. Men lamporna lyser inte upp texten på stortavlan – utan vägen. Alltså ett försök att göra vägpartiet lite säkrare nattetid. 

Visst, det är alltjämt en kampanj och ett försök att sälja försäkringar i slutändan. Och visst, en stortavla lyser bara upp en väldigt liten bit av vägen. Men oavsett något att applådera. 

La Caja: Billboards That Saves Lives * Ads of the World™ | Part of The Clio Network

We located some of the most dangerous roads and curves in Argentina and we set up advertising billboards that at night illuminate the road instead of the actual billboard. We filmed a case around the billboards and the stories of the people that drive past them.

Autofyll kod för tvåstegsautentisering

Det här är en sån där briljant miniförbättring som gör mig alldeles glad. Ett ställe med tvåstegsautentisering vid inloggningen där man får ett sms med en engångskod som ska anges. Men istället för att behöva öppna meddelandeappen eller titta i mobilen och skriva av koden hittar Safari direkt sms:et som hör till inloggningssidan och lägger koden som förslag. Allt jag behöver göra är att trycka på förslaget. 

It’s a kind of magic. 

Exempel på automatisk ifyllning av sms-verifieringskod

31 biljoner anledningar att fira Pi-dagen

Tonight we’re gonna party like it’s 2019! 

https://venturebeat.com/2019/03/14/developer-uses-google-cloud-to-calculate-31-trillion-digits-of-pi-a-world-record/

Har du lust att hjälpa till?

Gillar du mina digitala spaningar? Så pass mycket att du till och med skulle kunna visa uppskattning genom att betala en slant? Tryck här för att se hur du gör

Kategorier
Allmänt digitalt Artikel

Den nostalgiska och felaktiga myten om det fria och öppna internet

(Läs gärna också den relaterade artikeln ”20 juni 2018 dog internet som vi känner det – eller?”)

Motståndet mot EU:s föreslagna nya upphovsrättsdirektiv handlar mycket om viljan att försvara ett öppet och fritt internet. Men det är ett internet som aldrig har funnits.

20 juni beslutade EU-parlamentets juridiska kommitté om att gå vidare med det rätt hårt kritiserade EU-direktivet kring (digital) upphovsrätt. Ska nu tröskas vidare genom Parlamentet och sedan lyftas ned till medlemsländerna innan den i så fall (i någon form) ska bli nationell lag.

Motståndet har varit hårt och det har talats om slutet för det fria och öppna internet. Att vi nu går in i ett övervakningssamhälle där allt som laddas upp ska förhandsgranskas för att motverka upphovsrättsbrott. (Samt en föreslagen ny licensieringsmodell för nyheter på internet, men den delen kommer jag inte gå in på här – jag har däremot skrivit om den i en annan artikel).

Och det är två saker som känns lite återkommande i många texter som kritiserar lagförslaget.

1. Man har inte koll på läget

Det här sammanfattas av en enda mening i en Breakit-artikel:

Problemet är att det innehållsfilter som behöver användas av sajter för att spåra innehållet exempelvis kan stoppa både satir, kritik och innehåll där en bild eller låt bara råkar finnas med.

Två rätt direkta fel. Det står inte någonstans i direktivet att sajter BEHÖVER ha ett innehållsfilter (nämns som förslag på en teknik) och gällande att ett sådant filter av misstag skulle stoppa ”innehåll där en bild eller låt bara råkar finnas med” (just det har varit olagligt så länge det gått att typ fota och spela in video eller röstprogram). Och det här är rätt vanligt. Dels att man, medvetet eller omedvetet, misstolkar skrivningar i direktivet eller köper vad andra som har gjort det skriver. Dels att man inte vet att direktivet i sig inte kommer att göra saker olagliga som inte redan är det (gråzonen är licensieringsmodellförslaget).

2. Man minns ett internet som aldrig har funnits

Det andra fenomenet i de kritiska texterna är att det talas om slutet för ett fritt och öppet internet. Som internet var ”förr”. I praktiken fram till. Och det här är, om man så vill, antingen en väldigt rosenskimrande nostalgitripp eller en medveten eller omedveten historierevisionism.

När jag börjat skriva den här texten såg jag en text av Fredrik Björkman som sammanfattar det här väldigt kärnfullt:

Kritikerna av förslagen är å sin sida sentimentala romantiker som tänker tillbaka på en svunnen tid på ”the internets”. 

Det är inte dagens internet man är orolig för, det är gårdagens. En tid när vem som helst kunde starta en sida som fick stort genomslag genom att öppna upp för användning av material på vilket sätt som helst.

Det är 4chan-gänget innan althögern tog över som skriker högst. 

Varför myten om ett fritt och öppet internet är fel

Internet har alltid varit en gigantisk betalvägg

Internet har – för de flesta och nästan alltid – kostat pengar att få använda. Det har varit några få företag som kontrollerat vår åtkomst till internet. Och de har rätt fritt kunnat sätta prislappen. Så är det fortfarande idag. Det finns förstås undantag, som skolor och bibliotek, men de är få. Även öppna, publika wi-fi-nät (som inte förväntar sig att du betalar för dem med åtminstone en kaffe) är få.

Ganska tidigt i internets historia la vi över tillgången till internet i princip helt i händerna på kommersiella aktörer. Har du inte råd att betala för ett abonnemang för att komma ut på internet? Trist för dig. (Jag har skrivit om det här tidigare – som om något är en av vår generations viktigaste ödesfrågor: är tillgång till internet en mänsklig rättighet som är för viktig att bara kontrolleras av kommersiella krafter?)

Ett fåtal företag har alltid har kontrollerat konsumtionen av internet

När Netscape i mitten av nittiotalet fick sitt stora genombrott hade webbläsaren i runda slängar 80 % av marknaden. 1997 var siffran fortfarande 72 %. 2001 hade vinden vänt och istället hade Internet Explorer en marknadsandel på 95 %.

Även sedan dess har ett väldigt litet antal företag kontrollerat webbläsarmarknaden. Och alltså: sedan mitten av nittiotalet (med andra ord i princip hela internets livslängd om vi menar någon form av mainstreamtjänst) är det några få ultrakommersiella techjättar som vaktat den här grinden ut på internet rätt stenhårt.

Att skapa och publicera innehåll på internet var länge få förunnat

Ville man nå ut på internet på egen hand under nittiotalet var man i praktiken tvungen att skaffa sig en egen webbplats. Det innebar att mer eller mindre kunna html. Det är först efter millennieskiftet som möjligheterna breddades via olika bloggplattformar (även dessa till största del kontrollerade av kommersiella företag).

Det är egentligen främst de senaste tio åren som möjligheterna på riktigt har demokratiserat. Och då via vår tids verkliga techgiganter.

Förr var möjligheterna att nå ut extremt begränsade

Inte sällan, när man minns det fina internet, så lyfter man fram att det inte fanns något Google eller Facebook som kontrollerade allt. Det är sant. Det man då glömmer att det då fans ungefär 25 webbplatser globalt (</eventuell raljerande underdrift>). Så få att det fanns kataloger, à la telefonkatalogen, där man kunde anmäla sin webbplats och därmed dyka upp på rätt plats i bokstavsordningen. Antalet webbplatser var till och med så få att de fick plats i en papperskatalog.

Papperskatalog över The World Wide Web

För att nå ut var man tvungen att i princip hamna i en papperstidning så att fler än den närmaste bekantskapskretsen kunde hitta ens webbplats. Möjligtvis att man kunde lyftas fram i någon av de startportaler som de flesta webbesök började hos (då för det mesta kopplade till och styrda av den internetoperatör man hade). De sökmotorer som fanns var lite som att dra en enarmad bandit.

Alternativen var olika former av förhistoriska sociala nätverk – men då var du tvungen att hitta dem och rätt ofta bli inbjuden. Fram till 2003 kunde bara aktiebolag registrera en .se-domän (som dessutom kostade 700-800 spänn om året).

Det Google gav oss var EN startpunkt där alla webbplatser nästan tävlade på samma villkor. Megakonglomeratet och kattälskaren i Bräcke. För småföretag eller organisationer som kämpar för världsförbättring.

Sen kom Facebook och gav oss världens största nätverk av potentiella kontakter. Youtube gav oss en plattform där vem som helst med en mobil kunde få en miljon (eller fler) följare. Nå ut direkt med sitt budskap (eller sina fånerier) utan att behöva gå via en redaktionell plattform. Och i förlängningen tjäna pengar på sitt innehåll på ett sätt som inget varit i närheten av tidigare.

Bloggarna i all ära, men det är ingen slump att den riktiga innehållsstjärnorexplosionen kom efter att de här plattformarna gav oss möjligheten. Plattformen och marknadsföringsmotorn i ett. Men också ett sätt att förenas kring samhällsfrågor. Starta upprop. Och välta regeringar. Tack vare extremt låsta verktyg, tilhandahållna av kommersiella företag som övervakar minsta grej vi gör i deras plattformar, utan att något statligt organ gett dem i uppdrag att göra det. Företagen försöker dessutom låsa in oss i sina ekosystem. Sätter spelreglerna för vad som syns. Allt mer handlar det om att du måste betala för den förmånen.

Det är så långt ifrån ett fritt och öppet internet man kan komma. Och något som har gett nästan vem som helst möjligheter som man bara hade kunnat drömma om för, säg, 20 år sen.

”Censurmotorn” är inte ny

Google har plockat länkar från sökresultatet länge nu, när de har fått in klagomål från upphovsrättsindustrin. Facebook har kämpat med samma sak. Samma sak längre bak i tiden. La du upp material du inte hade rätt att sprida löpte du risk att polisen kom och knackade på.

Vad som sedan dess har hänt att inte minst Google och Facebook tagit fram teknik för att kunna stoppa det här redan på förhand. För att slippa det manuella mecket att hantera det i efterhand. ”Aha!” säger EU. ”Honom ska vi ha!” (Och som jag argumenterar i min andra artikel så lär proportionalitetsfaktorn kicka in även här vilket lär undanta de flesta från förhandsgallringskravet – och de som har möjligheten att göra det gör det i princip redan.)

Stora delar av argumentet mot direktivet handlar om att det inte borde finnas upphovsrätt på internet, typ. Att alla ska få göra lite precis som de vill. Det är något som internet själv (ja, ni fattar) aldrig hävdat är vad det handlar om. Mest för att man på den tiden tänkte sig ett verktyg för att kunna skicka typ sms till varandra. Internet har alltid styrts av lagstiftning som angett vad man får göra.

Sedan har de kommersiella företagen satt upp helt egen censur. Nakna bröst och bögkyssar? Tror inte det va. Det kan uppröra andra och därmed vara dåligt för vår business. Även bortplockande (och rentav förhandsgranskning) av hatinnehåll bortom det lagstiftning har angett.

Så önskemålet om ett fritt och öppet internet är bara fånerier?

Självklart inte. Det är fantastiskt. Men att göra det utifrån det vi har idag. Inte, som Fredrik Björkman konstaterar, vilja bevara gårdagens internet. Ett internet som då jag alltså hävdar aldrig har funnits. Annat än i önskelistor och fantasier.

Men när Emanuel Karlsten konstaterar:

För filter är nu förbehållet oss internetanvändare. Så att vi inte ska posta olagligheter. Nu handlar det om upphovsrättsbrott, nästa gång om något annat.

Internet blir allt mindre ett uttryck för demokrati eller allas möjligheter att uttrycka sig fritt och allt mer ett medel som måste kontrolleras, styras, begränsas.

…så blir det snudd på lika parodiskt som den reklam som upphovsrättslobbyn tryckte ut när fildelningsdiskussionen rasade som mest intensivt. Ni vet de där som konstaterade om att man laddade ner mp3:or i halvkrattig kvalitet så finansierade man barnporrtrafficing. Och på tal om just barnporr så finns det redan idag aktiva filter mot just den typen av innehåll. Polisen och internetleverantörer samarbetar för att blocka denna typ av webbplatser. Så det Karlsten fasar för händer alltså redan. Det är en begränsning och kontroll av ett fritt internet. Men, tja, jag tror de flesta kan tycka att det trots allt är rätt bra, de principiella internetproblemen till trots.

Internet är fantastiskt. Dagens internet. Med dagens förutsättningar och begränsningar (som inte gör det till ett fritt och öppet internet). Jag tror krasst talat att det här inte kommer påverka internet, dess möjligheter eller oss användare särskilt mycket. Giganterna kommer drabbas. Nya licenseringsmodeller kommer dyka upp, Facebook och Google kommer få ta notan åt oss. Lagstiftningen kommer säkert att gå för långt innan pendeln, via domstolsutslag, kommer landa på ett nytt mellannormalläge. Privatpersoner, icke-kommersiella sajter och små kommersiella sajter kommer beröras minimalt.

Istället för Napster och Myspace: Spotify.

Och de flesta kommer att tycka att det är en rätt bra utveckling.

(Jag har även djupat i vad direktivet och skrivningar kring direktivet egentligen säger. Det hittar du i en separat artikel.)