Kategori: Sociala medier

Artiklar som handlar av sociala medier.

Kategorier
Artikel Sociala medier

Sociala medier-expert – redan ett yrke på väg att dö ut?

Du har säkert sett någon variant på samma tema. De förekommer allt oftare, känns det som. Att en hel massa jobb kommer att försvinna fram till 2030. Men i de här diskussionerna blandas ofta äpplen och päron, här hemma är det inte minst Alexander Bards fel, som konstaterat att hälften av alla jobb kommer att vara borta om 20 år.

Vem vet. Så kanske det blir. Men historien motsäger honom. Istället visar forskningen snarare det omvända: att tekniken har skapat fler jobb än det har eliminerat. Vi har inte sett en skenande arbetslöshet som följd av tekniska skiften (det har funnits, men har då berott på annat, oftast gammal hederlig girighet). Kanske slår inte ens Bards mikrokapitalismprofetia in, där storbolagen dör ut och vi går tillbaka till minimal småskalighet, med tanke på att fler av oss än någon gång tidigare i historien arbetar för riktigt stora företag eller organisationer (inte minst eftersom vi har företag som är större och mer globala än någonsin tidigare).

Jobb kommer inte försvinna, däremot yrken

Vad som däremot rätt säkert kommer att hända är att en hel massa yrken kommer att försvinna. Det har blivit en direkt följd av teknologiska skiften. Arbetsuppgifter har flyttat, effektiviserats eller helt enkelt bara försvunnit. Däremot har det dykt upp nya yrken som tagit dess plats. Visst har människor kommit i kläm och förpassats till arbetslöshet då de inte velat, kunnat eller fått möjlighet att lära om (eller bara en samhällelig inställning, i Sverige har det inte varit fult att som femtioåring sätta sig i skolbänken igen och lära om).

Tio jobb som i princip inte fanns för tio år sedan: SEO-expert, ASO-expert, chef för Digital Banking, Uber-förare, apputvecklare, chattbotsmanusförfattare, bitcoin-tradare, Youtube-stjärna, Snapchat-influencer och Pokemon Go-tränare.

Gemensamt för när vi dödförklarar yrken, inte minst i samma andetag som vi pratar robotar, så är det de enkla jobben vi ser kommer att försvinna. Vi tänker på det löpande bandet och drar då slutsatsen att det är samma slags jobb som kommer att försvinna. Vi kommer ha städrobotar, robotkockar och robotbarnvakter. Men även här börjar det luta åt att det snarare är mer avancerade arbeten som kanske först drabbas av Skynet. Yrken som kräver analys, framförallt snabb analys. Mäklare, alla slags analytiker, testare, affärsutvecklare, UX:are, projektledare. Och chefer.

Sen finns de där jobben som kanske kommer försvinna därför att förutsättningarna förändras. Och då pratar vi inte yrken som funnits i hundra år, utan kanske yrken som inte ens hunnit in i tonåren.

Sociala medier-expert. Ansvarig sociala medier. Redaktör sociala medier. Kundtjänstansvarig sociala medier.

Överhuvudtaget kanske alla yrken som innehåller ”sociala medier” ligger risigt till. Ja, eller inte bara kanske – de ligger till och med väldigt sannolikt risigt till. De som jobbar med det här kommer helt enkelt bli av med sina arbetsområden. Och det kan hända riktigt snart.

Vadå sociala medier?

Sociala medier börjar bli till åren. Utgår man från en mer formell definition så har de funnits dubbelt så länge som de flesta som idag jobbar med dem har levt. Det har funnits community-ansvariga, mejl-marknadsförare och BBS-moderatorer. Men idag faller exempelvis sällan mejl under någon slags sociala medier-paraply. Det vi pratar om nu är snarare det som hände för ganska precis ett årtionde sedan: när Twitter grundades och Facebook fullt ut lämnade korridorrummet och blev det vi idag känner det som.

Sociala medier som vedertaget yrkesområde är yngre än så. Och som det ser ut nu håller det redan på att passera bäst före-datum.

Sociala medier har blivit en rätt onyanserad samling tjänster och forum, med rätt spretiga syften, målgrupper och innehåll. Lite raljerande skulle man kunna sammanfatta dem med ”det däringa nya”. Det som inte fanns när de som sätter etiketter på trender och fenomen växte upp. En av de säkraste åldersmarkörerna kommer förmodligen snart bli att man använder termen ”sociala medier”. Och precis som under dotcom-boomen ett decennium tidigare så hinkas helt plötsligt en massa etablerade – och alltjämt relevanta – begrepp ut genom fönstret. Som att de sociala medierna bidragit till att vi blandar ihop strategi och kanal när vi planerar vår marknadsföring.

Och om man ska vara lite krass: att säga att man jobbar med sociala medier är på sätt och vis som att man före millennieskiftet hade sagt att man jobbar med massmedier.

No more social media?

Men att nya mediekanaler klumpas ihop är inte särskilt konstigt. Inte heller något nytt. Vi vet på sätt och vis vad vi menar. Problemet är att företagen som skapat plattformarna som gör att det här yrkesområdet nu finns inte längre vill vara sociala medier.

Tidigare i år kategoriserade Twitter om sin app från ”sociala medier” till ”nyheter” i Appstore. När Snapchat för bara någon månad sedan döpte om sig till bara Snap Inc. och släppte sina videosolglasögon så konstaterade man samtidigt att man var ett kameraföretag. När Youtube annonserade sina nya social-funktioner så pratade man om ”community” och använde inte ens ordet ”social”.

Och visst. Vill man vara elak kan man säga att det beror på att de vill distansera sig från giganten Facebook som blivit själva måttstocken för sociala medier. Både vad gäller intäkter och användare. En jämförelse man hopplöst kommer att förlora. Twitter slog sig för bröstet och sa att man skulle bli lika stora som Facebook, men kämpar nu för sin överlevnad. Googles ungefär lika högt svävande satsning att knuffa Facebook från tronen slutade med en av internethistoriens roligaste sågningar. De enda som kaxigt surfar på en framgångsvåg till storebror Facebooks irritation är Snap – men de har insett att sociala medier alltid haft otrogna och flyktiga användare. Kan man få dem att betala för riktiga saker är chansen större att man får en affärsmodell som håller över tid. Så verkar åtminstone resonemanget gå.

Så man skulle kunna avskriva flykten från ”sociala medier” med ”surt sa räven”. Men nu vill inte ens Facebook kännas vid etiketten längre. Man skulle kunna säga att den slutgiltiga punkten för Facebook som socialt medium (eller åtminstone ”bara” som ett socialt medium) kom under F8-konferensen i våras när Facebook släppte sin Messenger-plattform. Saker som Instant Articles och Canvas-annonsformatet syftar båda till att få företag att bygga i och på Facebooks plattformar istället för att länka till sina egna webbplatser. De har bara senaste månaden tagit rejäla kliv mot att få in e-handel direkt på sin plattform (inklusive möjligheten att betala direkt inne i Messenger).

Med andra ord: Facebook vill bli vår enstoppsshop för, tja, allt. En fundamental del av infrastrukturen för vår digitala tillvaro.

Och då är ”socialt medium” en helt meningslös etikett.

Social är dött, länge leve social (a.k.a. det nya normala)

Vad som händer parallellt med den här utveckling, inte minst drivet av Facebooks önskan att vi ska lägga all vår tid i deras ekosystem, är att internet håller på att förändras i grunden, vilket gör att vi är på väg in i en postdotcom-värld. Där grunden mer än någonsin är kommunikation. Social interaktion. Inte bara mellan människor som chattar med varandra – utan i vår relation med företag, vår interaktion med våra saker, vår interaktion med digitala tjänster och också på hur vi ser på världen och bygger framgångsrika företag. För att låna en fras från Sarah Larsson Bernhardt och Deeped Niclas Strandh: Social by default.

De som kommer att lyckas här är de som knäckt social-koden. Som lärt sig vad en helt igenom social, digital värld innebär. Vilka framgångsfaktorer och risker som finns. Vilka triggers som kan får kunder att konvertera. Hur man bygger tjänster som inte består av startsidor och webbplatsnavigering.

Det här händer här och nu. Det kommer att vara standard långt innan vi skriver 2030. Kanske redan 2020. Och de som kommer bemästra det här är de som idag jobbar med sociala medier. Som ansvariga, redaktörer, experter eller vad det nu må vara för titel. Men det är inte det yrket de kommer ha då.

De kommer vara nyhetschefer, e-handelschefer, HR-chefer, försäljningschefer, marknadschefer, IT-chefer. VD:ar och styrelseledamöter. De som tar över deras jobb kommer att vara nyhetsredaktörer, konverteringsansvariga, rekryteringsansvariga, kommunikationsstrateger, lösningsarkitekter.

De kommer att bygga nästa generations internet. Morgondagens uppkopplade värld.

Men yrkesområdet ”sociala medier” kommer förmodligen aldrig att få handla på Systembolaget.

(Ursprungligen publicerad på LinkedIn 11 oktober 2016.)

Kategorier
Artikel Sociala medier

Kundtjänstmarknadsföring i praktiken – ett snyggt och pedagogiskt exempel

Har du träffat Jen på Skyscanner? Eller åtminstone hört talas om henne?

För en månad sedan fick en kund till flygplaneringssajten Skyscanner rekommendation på en resa som innehöll en 47 år lång övernattning. Kunden kontaktade Skyscanner på Facebook och undrade vad han skulle göra under sin långa övernattning. Kundtjänstmedarbetaren Jen svarade briljant. Men det slutade inte där. Andra användare gav sig in i diskussionen och i slutet hade Jen mer eller mindre fått en egen fanclub.

Kanske ett av de bästa exemplen på hur något så basalt och egentligen rätt tråkigt som ett svar från kundtjänst inte bara hörde kundens problem, tackade för att kunden uppmärksammat buggen och bad om ursäkt för det inträffade – utan som via sin spridning förmodligen gjorde mer för varumärket och säkert drev fler användare till sajten än de flesta köpta kampanjer företaget gjort i år.

Smart, roligt och fingertoppskänsligt fångande av ögonblicket som kan ge positiva svallvågor långt utanför de närmast berörda. Jag har grymma kollegor på Systembolaget som kramat katter, gett förslag på bästa spriten mot vinterkräksjukan och svarat på hur mycket det kostar att fylla badkar med whisky – på sätt som både är roliga och som samtidigt förmedlar vårt uppdrag på 140 tecken.

Igår fick jag själv en väldigt positiv upplevelse via kundtjänst på Twitter, trots att jag själv inte bad om det. Och som slutade med att jag fick en positiv upplevelse av tre olika företag – ett av dem hade jag inte hört talas om innan.

Så här gick det till.

1. Jag klagar lite i förbifarten på en tjänst som buggade

Jag använder Buffer för att publicera och schemalägga inlägg till LinkedIn. Har funkat utan problem, men när jag sedan skulle börja använda det för Twitter så gick det inte riktigt som det skulle.

Twitterinlägg om bugg hos Buffer

Ingen stor grej. Jag var redo att gå vidare i livet.

2. Buffer hör av sig

Utan att jag taggade dem fångade de upp mitt klagomål – dessutom skrivet på svenska. En missnöjd kund är en missnöjd kund för mycket.

Twitterdialog med Buffer

You had me at hello.

3. Jag och Darcy hänger lite

Det här ska vi kunna lösa. Vad är problemet?

Twitterdialog med Buffer

Det kanske var något tillfälligt. Jag är åter redo att gå vidare i livet.

4. Feedly blandar sig in i leken

Feedly är mitt mediebevakningsverktyg, för att hitta intressant information framförallt inom tech/webb/sociala medier. Återigen, bara nämnt i förbifarten som svar på en följdfråga från Buffer, utan att jag taggade Feedly.

Tweet från Feedly

Jag gillar Feedly. Det funkar väldigt bra. Och Feedly gillar mig! De älskar mig! Titta, ett hjärta! (okej, jag kanske övertolkar lite). Nu gillar jag Feedly ännu mer.

5. Paul tar över

Paul? Jag som började känna att Darcy och jag hade en connection.

Twitterdialog med Buffer

Okej då, jag antar att det blev lite intensivt igår. Första gången och så där. Paul verkar ju också trevlig. Han är ”super keen” på att fortsätta hjälpa mig om problemet dyker upp igen!

6. Recur Post gillar mig också!

Titta! Hjärta från Recur Post också! De gillar en tweet där jag beskriver problemet jag upplevde i Buffer. Recurvilkadå? Måste förstås kolla upp. Aha! En konkurrent till Buffer. De gillar mig, jag gillar dem redan.

Recur Posts Twittersida

Så för att sammanfatta, vad är det som har hänt här?

1. Buffer är proaktiva, för säkerhets skull

Buffer bevakar sociala medier efter sitt namn. Inte bara omnämnanden utan om någon skriver deras namn. Inget konstigt så långt, det gör förmodligen de flesta (åtminstone något större) företag. Men de stannar inte där. De tar sig tid att översätta det jag har skrivit (ja, vem vet – de kanske har en automatisk snurra för det, men jag väljer att låtsas som att det förstnämnda gäller). De lyckas klura ut att jag förmodligen inte ha varit nöjd med min Buffer-upplevelse.

Det kanske eller kanske inte var något som skulle kunna få mig att sluta använda deras tjänst. De tar det säkra före det osäkra och frågar – med en tonalitet perfekt balanserade mellan det hjälpsamma och det fåniga, mellan det professionella och det personliga (jag och Darcy är *så här* nu). Emoji? Klart man ska ha en emoji.

2. Feedly tar chansen att förstärka banden till en befintlig kund

Feedly gör samma sak (även om de slipper översättandet). De bevakar Twitter efter sitt namn och går in och gillar min Tweet där jag säger att jag använder Feedly. Jag gillade tjänsten sedan tidigare och nu gillar jag också företaget – de förstärker min upplevelse av tjänsten och gör det än mer sannolikt att jag kommer vara en trogen kund. Om man så vill gör det ju det med riktad annonsering.

Men istället för att skjuta ut reklam till mig så säger de ”bra val” genom ett diskret gillande av en Tweet. ”Kul att du använder oss, fortsätt med det. Har du frågor eller problem, hör gärna av dig. Vi finns här!” Någon har brytt sig tillräckligt mycket för att trycka på gilla (ja, det kan man bota, men jag väljer att inte tänka så just nu). Kostnad ganska precis noll.

3. Recur Post ser en marknadsföringsöppning

Recur Post gör också precis samma sak som Buffer och Feedly. Bevakar flödet – även vad gäller konkurrenter. Här har vi en användare som inte verkar vara nöjd med Buffer (eller som åtminstone har upptäckt en potentiell bugg som jag kanske gärna vill slippa). Mer riktad reklam mot mig. Men även här i diskretaste möjliga form. ”Hörru, ser att du använder verktyg för att schemalägga dina inlägg i sociala medier. Kul, fortsätt med det! Du kanske är nöjd med det du har, men vi tänkte bara berätta att det annars finns alternativ. Titta gärna in till oss – när du har tid och möjlighet förstås, vi vill inte störa nu – så berättar vi mer!” (Ja, det här kan man bota etc.)

4. Jag söker mer information om och gör reklam för alla tre företagen

Förutom att alla tre (förstås framförallt Buffer) gav en väldigt positiv upplevelse till en förhållandevis liten kostnad (de överträffade med råga mina förväntningar. De var visserligen inga alls eftersom jag inte ens förväntade mig att få hjälp, men ändå). Bara de få tweetarna, och gilla-markeringarna, gjorde att jag blev mer positivt inställd till två företag jag kände till – inte bara deras produkter – och fick mig positivt inställd till ett företag jag inte ens hört talas om tidigare.

Jag började kolla runt och läsa om företagen (återigen företagen, inte tjänsterna) och upptäckte att Buffer uttalat är hypertransparenta (så att till den milda grad att alla anställda kan se varandras löner och de lägger ut sina lönesättningskriterier publikt). Och förstås – jag har inte bara lagt den tiden. Jag har också på sätt och vis aktivt engagerat med de tre varumärkena under tiden det tog att få samman den här texten – där jag nu utan att få något för det sprider reklamen vidare.

Snyggt, smart och befriande nytänkande i sin enkelhet. Att jämföra med den kostnad som storföretag plöjer ner i att aktivt jävlas med sina kunder eller åtminstone vara mer intresserade av att bevara överspelade affärsmodeller (*host*antiadblockers*host*) än att ge sina kunder ett kundmöte värdigt 2016.

Så hur slutade det?

Det enda jag ironiskt nog inte fick var en lösning på problemet som triggade igång allt det här. När testade igen så funkade det ju så det kanske var något tillfälligt, men hej, vem orkar bry sig om detaljer som om man faktiskt fick hjälp med sitt kundtjänstärende eller inte? Och händer det igen är de ju super keen att hjälpa mig!

Och, ja, Buffer och jag skildes i allra högsta grad som vänner.

Tweet från Buffer-Paul

(Tillägg: när jag tweetade ut ovanstående artikel och tackade företagen för inspirationen till texten. Enter: Laura!)

Tweet från Buffer-Laura

 

Kategorier
Artikel Ekonomi och finans Sociala medier

Facebooks krig mot reklamblockerare – handlar egentligen inte alls om reklam?

I början av veckan sällade sig Facebook till samlingen internettjänster som bygger staket för att stoppa reklamproblemsflygplanen. I ett blogginlägg konstaterade företaget att man nu kommer köra över reklamblockerare och börja visa reklam även för användarna som använder dessa (eftersom Facebook är en ”free service”, vilket man förstås ). I gengäld ska användarna få bättre möjlighet att styra vilken reklam som visas. Argumentet är ungefär att det är inte reklamen eller reklamens kvantitet som är problemet, det är relevansen och kvaliteten. (Och även om det finns undersökningar som delvis stöder den tesen, så är det inte därför reklamblockerare används.)

AdBlock Plus, en av de största reklamblockeringstjänsterna, bloggade att Facebook nu ”got all anti-user” (med andra ord handlade ABP:s ilska om att Facebook försämrat för de små människorna. Att ABP:s hela verksamhet bygger på att själva sälja reklam som visas för användarna av tjänsten – och att Facebook nu riskerar att kapa deras mellanhandsroll – hade givetvis ingenting med saken att göra). AdBlock-påhejarna mobiliserade och nästan innan rapporteringen om blockandet hade hunnit ut så hade man hittat en lösning som rundande Facebooks block. Sedan blockade förstås Facebook ABP:s nya antiblocklösningen på Facebooks blockande av ABP:s reklamblockering, varpå ABP hittade på ett nytt sätt som rundade Facebooks block av ABP:s lösning för att runda Facebooks block av ABP:s reklamblockering. Beskrivet så här, men det såg nog ut ungefär så här.

Fortsättning lär följa.

Visst, reklam är Facebooks livlina

Att Facebook nu också slår ner på annonsblockerarna är inte särskilt konstigt. Facebooks intäkter kan grovt delas upp i tre områden, i fallande ordning:

  1. Reklam
  2. Spel och andra avgifter
  3. Kaffemaskinen i receptionen

Diagram över tillväxten för Facebooks mobila annonsering

 

Och vi pratar förstås om mycket pengar. Bara förra kvartalet drog Facebook in . Av de intäkterna kom i praktiken allt från reklamintäkter och kom från mobilanvändarna.

Och reklamblockerarna växer så det knakar

Att blockera reklam har ett rätt bra tag vuxit till sig i webbläsarna i våra datorer. Men i takt med att vi blivit allt mer mobila har förstås reklamblockerandet flyttat med. Det kan sägas på allvar ha tagit fart för ett år sedan, när Apple tillät reklamblockering i och med iOS 9-uppdateringen. Nu är uppskattningarna att sisådär . Uppskattningar säger att . Och ännu värre för de som livnär sig på reklamintäkter: . Det låter inte alls orimligt om man tittar på tillväxttakten: , främst på tillväxtmarknaderna.

Diagram över annonsblockering globalt

De här siffrorna lär kännas lite svettiga för Facebook, då den senaste kvartalsrapporten angav att 1,57 miljarder av de 1,71 miljarder månadsanvändarna (Facebook, Messenger och Instagram) kommer via mobilen. Inte bara det, nästan en miljard av användarna använder bara mobilen för sina Facebook-förehavanden.

Diagram över tillväxt över mobila Facebookanvändare

Man kan som sagt var förstå att Facebook inte stillasittande tänker låta alla de här potentiella intäkterna rinna genom reklamblockeringsspringorna. Så nu har de alltså, som så många andra, gett sig katten på att sätta stopp för det här. Så nu blockerar de (ja, eller försöker blockera) reklam.

I datorversionen av Facebook.

Det är nu det börjar bli konstigt

Facebook vilar i grund och botten på fyra ben: Facebook, Messenger, Instagram och Whatsapp. Fyra tjänster som Facebook, trots att de i mångt och mycket är två konkurrerande par, har lyckats nischa in. Användandet av dem är nästan helt baserat på respektive app. Vissa av dem går att använda även på andra sätt, via webbläsare, men då med mer eller mindre strypt funktionalitet. I vissa fall är den mobila webbversionen intressant nog det sämsta alternativet.

Tabell över Facebooks tjänster

Tittar vi sedan på de fyra tjänsterna så saknar två av dem i dagsläget reella intäkter: och saknar reklam. Messenger har aldrig kostat något och har, sedan den bröts loss från huvudtjänsten, heller aldrig haft reklam. Och även om dessa två går att använda i webbläsaren på datorn så är dessa de absolut mest mobiltelefonspecifika av de fyra. Facebook lovade tidigare i år att Whatsapp ska hållas reklamfritt även framöver och att man istället, på något sätt, ska låta företag stå för notan genom andra sätt att nå kunderna. Vad gäller Messenger så har Facebook uttalat sagt att den ska bli en plattform där vi ska kunna göra det mesta. Här ska det bli reklam, vad det verkar, men bara från företag som du själv har valt att initiera kontakt med.

Det lämnar alltså två av tjänsterna: Facebook Classic och Instagram. Med tanke på att den riktiga annonseringspushen på Instagram är knappt ett år gammal (och med tanke på att antalet instagrammare är rejält många färre än antalet som använder vanliga Facebook) så kan man gissa att majoriteten av alla annonsintäkter kommer från vanliga Facebook (och då finns det saker där som kanske snarare kostar Facebook pengar, som Live, där Facebook betalar både företag och privatpersoner för att använda funktionen – .)

Tillbaka till siffrorna i början. 6,4 miljarder dollar i intäkter förra kvartalet. 84 % från mobilanvändarna. Det lämnar 1 miljard då som kom från datoranvändarna. Om vi utgår från att Payments-delen (se första grafen här ovan) förra kvartalet var ca 15 % – och att den i princip helt kommer från datoranvändarna (främst Facebookspel) – så landar vi på 850 miljoner i datorannonsintäker. Utan att veta hur mycket pengar som försvann via reklamblockering så räknar vi på att 25 % av Facebooks datoranvändare använder reklamblockerare och att det därmed är 25 % tappade intäkter. Det ger i runda slängar 213 miljoner dollar. En inte oansenlig summa, milt sagt. Men sett till totalen motsvarar det ungefär 3 % av intäkterna.

Och vi pratar inte om segment som växer.

Så tänk om det egentligen bara är ett svepskäl för att få in datoranvändarna i fållan? (och få företagen att uppdatera sin marknadsföring)

Visst. Det finns gott om exempel på företag som har gått i taket för mindre (eventuellt) tjuvande av intäkter än så. Så det är inte alls omöjligt att Mark & Co. vill ha varenda cent de kan komma över. Men samtidigt känns det som att göra en väldigt stor grej för något förhållandevis litet. Inte minst som Facebook numer har blivit så stora att saker de gör som slår mot mindre företag snabbt resulterar i negativ publicitet.

Så tänk om det egentligen bara är ett svepskäl för att få datoranvändarna att bli mobila. Eller rättare sagt: få in även datoranvändarna i Facebooks appekosystem. Med andra ord: ”försämra” datorwebben för att få fler att ta steget in i appvärlden.

Det finns några saker som skulle kunna tala för att det här trots allt inte är fullt så foliehatt som det låter.

1. Antiblockandet sker i datorwebben – inte i appen

Om vi då konstaterar att antiblockandet trots allt bara berör Facebook (inte Instagram) så borde rimligtvis appen ha högst prio vad gäller att komma till rätta med allt reklamblockerande. Det är inte omöjligt att (förmodligen främst) iOS-möjligheterna att blocka blockerare är begränsade för appar – men jag skulle tro (även om jag saknar den kodningsmässiga kompetensen att vara säker) att det går om man bara vill. Men trots det gjorde man ingenting (än så länge åtminstone).

Kanske för att apparna (främst FB Classic, som har den minst stympade datorversionen) ska kännas som mer lockande alternativ. Facebook dominerar redan appvärlden rätt hårt (), men vill säkert ha en ännu större del av kakan. Förutom trenden att appar tar allt mer av vår surftid, drivet då inte minst av just dessa två giganter, så ger appar ännu större möjligheter att skräddarsy användarupplevelsen och knyta den närmare hårdvaran – vilket förstås ger möjlighet att samla in mer användarinformation.

Och icke att förglömma: en av de reklamformer som växer snabbast för Facebook är appreklamen.

Men datorversionen av Facebook (och kanske Instagram), kommer den skrotas helt? Nja, jag tror att det finns en plats även för datorwebbsversionen i Facebooks framtida planer. Som gränssnitt för företag och organisationer. Har man sociala medier som arbetsuppgift lär chansen vara större att man sitter med en dator. Dels för att administrera inlägg och dels för att följa upp statistik. För den här typen av arbetsuppgifter är det alltjämt (för de flesta åtminstone) enklare att arbeta med större skärm, tangentbord och mus.

2. Ingen antiblock i mobilwebbsversionen heller

Om det kanske är så att Apple gjort livet svårt för Facebook i appen, så borde det rimligtvis inte finnas särskilt mycket som hindrade dem från att göra samma sak här som för datorwebben. Men Facebook kanske inte orkade lägga tid på något obsolet.

Som jag skrivit om tidigare kanske Facebook redan har avpolletterat mobilwebbsversionen (och i förlängningen kanske till och med mobilwebben överhuvudtaget) – men glömt att berätta det för dem som fortfarande använder den. Facebooks mobilwebb var egentligen aldrig till för oss i de utvecklade marknaderna. Den var inte ens till för smarttelefonanvändarna i utvecklingsländerna. Den var mer än något annat . Men numer, tja, , även för de här användarna. Och även om det fortfarande finns en hel del mobiler av den gamla typen så växer smarttelefonanvändandet kraftigt även i utvecklingsländer.

Att Facebook så i början av sommaren började döda möjligheten att chatta via mobilwebbsversionen kan ha varit den riktiga början till slutet för den tjänsten. Om det fortfarande finns några användare kvar av mobilwebben, tja, låt dem blocka annonserna. Watch us not care. Snart kommer du inte längre vilja använda den alls.

3. Finns redan en kortsiktig lösning för tillväxtmarknaderna (och: det löser sig säkert på sikt)

Tillbaka till reklamblockeringsgrafen i början av den här texten. Länder som Kina och Indien är otroligt viktiga för alla stora företag som vill växa vidare. Då borde det vara det vara väldigt bekymmersamt att så hög andel blockar reklam (Kina lär exempelvis ha 720 miljoner internetanvändare, så 159 miljoner av dessa skulle betyda cirka 22 % reklamblockerare). Helt plötsligt känns 22 miljarder i förlorade annonsintäkter som en droppe i havet.

Indien har, eftersom Kina meckar rätt mycket från politiskt håll, blivit en allt viktigare marknad (som enligt en Ericsson-rapport 2020 kan ha 1,4 miljarder mobilabonnemang). Det här är också en marknad som Facebooks mobilwebb togs fram för. Men det finns som sagt redan en app för de användare som ännu inte skaffat en smarttelefon. Men det finns också redan en app för landets smarttelefonanvändare som sitter på långsammare uppkopplingar (uppskattningar säger att hälften av alla mobilabonnemang fortfarande kan vara 2G 2020): Facebook Lite. En app gjord just för långsamma uppkopplingar genom att dra både mindre bandbredd och datatrafik. Och de nytillkomna Facebook-användarna på landsbygden i Indien kanske inte har hunnit reklamtröttna lika mycket än:

Facebook’s reach in India is already greater than that of the country’s biggest radio station, about five times that of its largest English newspaper, and roughly comparable to its top five TV networks. Emerging markets are not oversaturated by marketing in the same way that we have become in the West. Yes, there is radio advertising, billboards, and TV. But especially for the demographics—in India and elsewhere—that do not have TV 24/7, you haven’t reached that point of jadedness.

Funkar inte det kan ju Facebook alltid bli internetleverantör.

Och Kina då? Tja, där är det inte ett problem alls – eftersom Facebook är portat av regimen (även om ). Visst, det finns sätt att runda det – men statliga svartlistningar i icke-demokratiska länder har en tendens att minska det kommersiella intresset. Och även om Facebook kommer in så är det, för tillfället, ändå inte ett problem – eftersom Kina kommer bannlysa reklamblockerare från och med september.

4. Facebook börjar se slutet för den ”gamla” reklamen och vill att annonsörer ska uppdatera sin reklampalett

Genom all kunskap om oss som Facebook sitter på så vill de skräddarsy innehållet så att den ska bli så relevant som möjligt för oss. Men Facebook har också insett att en av de främsta anledningarna till att vi blockar reklam är att den avbryter vårt flöde. Bokstavligen. Men också att det inte hänt jättemycket med reklamen på internet sedan världens första banner såg dagens ljus.

Just nu är vi inne i något som kan bli något slags paradigmskifte för internetannonsering. Dels val av medium och dels, tja, reklamdramaturgin i takt med att det digitala alltmer blir den huvudsakliga kanalen för reklam. Video håller på att bli den viktigaste medieformen online – och bara senaste året eller så har Twitter och Facebook mer eller mindre demokratiserat livesändandet (inte för att de var först, men de var tillräckligt stora och etablerade för att få det att slå igenom på bred front).

Facebook har redan börjat göra slut med bannerannonseringen som den sett ut så länge någon kan komma ihåg (oftast bild, eventuellt video, som dyker upp och trycks på av misstag – varpå man för det mesta skickas till ett popupfönster eller en ny flik i webbläsaren där en hel webbplats laddas in. Sedan måste man ta sig tillbaka). Instant Articles, som bara fungerar i appen, var första steget mot att åtminstone delvis komma till rätt med några av problemen: annonser som ger annonsörer möjlighet att bygga en miniwebbplats direkt inne i Facebooks app som ger betydligt snabbare laddningstider.

Men det här i sig är ingen större skillnad jämfört med tidigare vad gäller själva innehållet i reklamen. Det för oss över till en annan stor reklamtrend: innehållsmarknadsföring. Sälja genom att inte sälja (typ). Dessutom förpackat på ett sådant sätt att mottagarna inte bara ser en annons och (i bästa fall) klickar på den medvetet – utan att materialet dessutom får mottagarna att sprida innehållet vidare. Och förstås allra helst via vänner och bekanta eller åtminstone en för målgruppen relevant påverkare.

Det senare har Facebook pushat Instagram mot. Därför var det ett rätt självklart steg för Facebook att kopiera Snapchat rätt rakt av för senaste Instagram-funktionen: . Ett format som ska uppmuntra företag att berätta historier för att mer löpande interagera med sina kunder. Med andra ord: reklam som mottagarna självmant ska vilja ta till sig, snarare än reklam som pushas ut och avbryter. Kanske till och med leta upp – inte minst som Stories, precis som Snapchat, har begränsad livslängd. Lite samma logik som när Facebook nyligen annonserade att de tänker steppa upp insatserna mot klickfiske (och ni kan aldrig gissa hur de ska göra det!)

Med andra ord: bra grejer för oss som Facebookanvändare. Men Facebook har förstås en baktanke även här. Kanske bäst sammanfattad här:

https://twitter.com/readdanwrite/status/760573563644575745

Här har vi en av de största svagheterna även med traditionell reklam. När du väl har sett annonsen har du sett den. Men viktigare för Facebook: den i sig ger dig ingen anledning att komma tillbaka. Som jag har skrivit om tidigare är, helt naturligt, Facebooks allra främsta drivkraft att få oss att komma tillbaka så ofta som möjligt. Och när vi väl är där: inte lämna. Initiativen ovan syftar just mer än något annat till detta. Engagemang betyder tid, tid både att konsumera mer reklam och att bli än mer fast hos Facebook.

Vilket förstås för oss till:

5. Facebook ser framtiden i Messenger

Är det något Facebook satsar på just nu är det chattande i allmänhet och Messenger i synnerhet. Men inte bara själva kommunikationskanalen – mobilen har ju trots allt alltid handlat om ett av våra mest grundläggande behov: kommunikation och gemenskap. Men det man ser framför sig är större än så. Det är på sätt och vis en av de största förändringarna för internet sedan dess födelse – en förändring av hela sättet vi använder nätet på, och designar våra tjänster: conversational UI.

Webben föddes på sätt och vis med bibliotekens kartotek som förebild. Kort med information, som dessutom kan referera till andra kort med annan eller mer information. Reklamen på internet är ärvd från massmedierna, som i sig var renodlade sändarkanaler. Mobiltelefonen å sin sida är förstås en fortsättning på en en till en-kommunikationskanal, som kräver engagemang från båda parter (, men det är en annan historia).

Meddelandegränssnittet ersätter datorgränssnittet

Nu har vi kommit till en punkt där datorgränssnittet inte längre är det mest självklara. Meddelandeappar gick tidigare i år om övriga sociala nätverk i storlek och både Google, Amazon och Apple satsar på virtuella assistenter, där rösten utgör gränssnittet. Inte oväntat att Facebook därför satsar så hårt på Messenger som en plattform för chattbotar (och åtminstone företagen verkar ha hoppat på tåget. Det lär redan, efter bara ett par månader, finnas en bra bit över 10 000 Facebok-botar).

I ett samtal är det ännu mer irriterande att bli avbruten av reklam (de försök som har gjorts slog ju aldrig riktigt, om vi säger så). Alltså krävs helt nya sätt för företag att nå ut med sina budskap. Det kommer alltså bli ännu viktigare att få kunderna att hitta reklamen/informationen, snarare än det traditionellt omvända. Kanske blir påverkansmarknadsföring ännu viktigare. Eller så kanske chattbotoptimering kommer att bli en av de viktigaste kompetenser företag kan ha.

Men Facebook ser att Messenger har en betydligt större roll än bara som en kanal att pusha ut reklam. Inspirerade av den kinesiska konkurrenten WeChat ser Facebook säkerligen att Messenger är din one stop shop till, tja, allt. Kommunikation, handel, kundservice. Alltså satsar man på samma sak som övriga techjättar, som Apple, Amazon, Google och Microsoft: att bli själva infrastrukturen varpå vårt digitala liv vilar. För Amazon blir e-handeln allt mindre viktig, Google bygger upp alternativ när sökannonseringen viker i takt med att vi kanske googlar allt mindre i mobilen, Apple satsar mer på tjänster när hårdvarumarknaden mättas och Microsoft kämpar med att hitta andra affärsmodeller när företagsvärlden inte längre har Officepaketet och Windows som självklara bottenplattor.

Facebook ser nog en värld där de inte alls är lika beroende av reklam som idag.

Så varför går Facebook i clinch med annonsblockerarna nu? 

Ja. Det är fortfarande frågan. Egentligen kan jag nog bara se en anledning till att Facebook gör det nu.

För att göra sina annonsörer glada.

Inte för att de som annonserar sannolikt kommer se jättehopp i utväxling på sin Facebook-annonsering (här är säkerligen algoritmerna och själva mängden annonsörer ett betydligt större problem än reklamblockerarna). Men för att Facebook, som ju fortfarande är så beroende av reklam, kan säga: ”vi hör att ni är bekymrade om att folk blockerar reklam, så vi har gjort något åt det”.

En insats som i slutändan ironiskt nog kanske till syvende och sist .

(Ursprungligen publicerad på LinkedIn 14 augusti 2016.)

Kategorier
Artikel Sociala medier

Har Facebook någon strategi – egentligen?

Rätt många företagsfacebooksidor, framförallt i Facebooks tidiga dagar, föddes via någon variant av den här dialogen.

”Varför ska vi ha en facebooksida?”

”Alla andra har en.”

”Vad ska vi göra där?”

”Alla andra har en.”

Facebooks verksamhetsidé 2008, när företaget bokstavligen talat lämnat studentrummet och skaffat jobb och egen lägenhet, var ”Facebook helps you connect and share with the people in your life.” Även om mycket har hänt sedan dess så har det alltid varit kärnan. Användarna. Inga användare, ingen tjänst. Ett sätt för människor att hålla kontakten med varandra. Dela med sig av sitt liv.

Och den enkla idéen har räckt långt. Så långt att Facebook så sakteliga börjar närma sig två miljarder användare. Vi som är på Facebook lär numer bara vara tre och ett halvt steg från alla andra användare i nätverket.

Och när användarna flockas finns det en god chans att pengarna kommer efter. Och de har de gjort. Bara andra kvartalet i år drog Facebook in över sex miljarder dollar. I princip allting på annonsering. Över 80 % från mobilanvändare.

If you can’t beat ’em, buy ’em!

Facebooks stora kassako är alltjämt huvudtjänsten (ja, och numer egentligen huvudappen). Inte så konstigt egentligen, eftersom Facebook inte har börjat kapitalisera på Messenger eller Whatsapp, och den riktiga annonssatsningen på Instagram är inte ens ett år gammal. Men det är däremot i dessa tre som den stora tillväxten sker och det är också här mer och mer av vår tid läggs.

Det som också förenar dessa tre är att de är sprungna ur företag som Facebook köpte upp. Instagram och Whatsapp köptes för tillsammans 20 miljarder dollar, medan den sannolikt betydligt mer blygsamma köpesumman för Beluga kanske i slutändan är den som gett störst utväxling: när Messenger blev en fristående app var det till stora delar Belugas app under nytt namn.

Att företags mesta kända produkter eller tjänster kommit till via uppköp är förstås varken nytt eller unikt för Facebook. Det räcker med att titta på Google för att hitta ett hyfsat ungt företag som satt uppköp i system.

Man kan diskutera hönan och ägget här, men det man kan konstatera är att det är tre uppköp med känsla för framtiden (även om åtminstone två av dem hade stor användarbas redan). Bilder, video och meddelandeappar har fullständigt exploderat bara de senaste två åren. Eller egentligen det senaste året.

Facebook har dessutom lyckas hitta nischer för sina huvudtjänster, trots att de parvis konkurrerar med varandra. Instagram för bilder, Whatsapp som meddelandeapp på främst tillväxtmarknader, Messenger som motsvarigheten för den rikare delen av (väst)världen (+ förstås hela plattformspaketet) och Facebook Classic som sedelpress.

Men det finns ett företag som Facebook inte lyckades köpa. Snapchat. Och det är nu Facebooks strategi börjar svaja.

If you can’t buy ’em, copy ’em!

Facebooks framflyttande av positionerna tog fart på riktigt när företaget bestämde sig för att vi inte skulle bara prata om varandras vardag. Facebook skulle bli platsen där vi pratade om aktuella händelser – en roll som Twitter rätt väl mutat in som sitt område. Facebook lät sig inspireras av Twitter mer än en gång. (I ärlighetens namn ville ju sedan sedan Twitter bli som Facebook och de kopierade varandra sinsemellan.) Ja, sen har vi förstås kinesiska WeChat, som inspirerat Facebooks utökade Messenger-satsningar.

Tja, och sen är det ju som sagt Snapchat. Som Facebook har inspirerats av en hel drös gånger. Inte minst senast nu med Stories, ner till namnet mer eller mindre lyft rakt av från Snapchat. Internet reagerade med ett rätt samstämmigt ”Oh snap!”

Meme Melania Trump och Michelle Obama

(bild lånad från Marthe Hem)

Anledningen till Facebooks senaste besök till kopieringsmaskinen?

Som så mycket annat är det förstås tillbaka till det kanske största problemet Facebook har: att få oss att dela mer personligt innehåll som gör att vi tillbringar mer tid i Facebooks tjänster. Sedan finns förstås dessutom det faktum att Snapchat självförstörande poster sänker ribban. Om det du delar bara lever en stund måste det inte vara perfekt. Enligt en interna Instagram-rapport raderar tonåringar hälften av sina Insta-inlägg därför att de inte får tillräckligt många gilla-tummar. Och det har till och med gått så långt att instagrammare skapar fejkade skuggprofiler vid sidan av sina riktiga – för att där kunna visa upp sitt riktiga jag.

Facebook live – nu som gammel-tv!

Facebooks största (okej, enda) intäktskälla är annonseringen. Annonsering som i mångt och mycket ser ut och fungerar som annonser fungerat så länge internet har funnits. Som i sin tur i mångt och mycket är tidningsannonser eller tv-reklam på internet. Facebook själv ser Messenger och Whatsapp som stora, framtida intäktskällor där, vad det verkar, det är företagen som ska stå för notan. Jämför det med Snapchat, WeChat och Line som alla lever i gränslandet mellan meddelandeappar och spel. Där användare lägger pengar (ibland galet mycket pengar) på att köpa dekaler och annat livsnödvändigt.

Hur tänker Facebook tjäna pengar på livesändningar vad det verkar? Reklamavbrott. Det människor förmodligen saknar minst med linjär-tv. Överhuvudtaget känns Facebooks tanke med Live lite ”Because 2016.”

Lägg dessutom till velande och flipfloppande. Som att få in publicister och andra företag inte bara som annonsörer (because: Facebook) utan också få dem att alltmer överge sina egna webbplatser till förmån för Facebooks egen publiceringsplattform – bara för att sedan meddela att det innehållet kommer att ranka lägre än personligt och personligt delat innehåll helt enkelt därför att personligt innehåll engagerar betydligt bättre. (Uppdatering 5 augusti: nu kommer Facebook skruva ytterligare i algoritmen och ranka ner klickfiskeposter.)

Eller tvehågsamheten inför den mer eller mindre uttalade ambitionen att bli hubben för världens nyhetsförmedling.

Slutet för Facebook – eller slutet för alla andra?

Kommer Instagram att dö? Förmodligen inte kommande månaden. Kommer användarna att lämmelmigrera från Snapchat till Instagram Stories? Säkerligen inte. Kommer Instagram Stories i sig locka drösvis med användare? There’s an app for that. Kommer Twitter packa ihop och flyga iväg? Inte omöjligt, men inte på grund av Facebooks nyhetssatsningar – utan snarare för att, tja, Twitter gjorde misstaget att sälja in sig som nästa Facebook vid noteringen vilket gör att alla siffror ofrånkomlig jämförs med storebror (även om Twitter verkar ha nyktrat till och, kanske för sent, börjat acceptera sin roll som nischtjänst).

Är något av det här ett problem för Facebook? Inte i det korta perspektivet. Företaget tjänar pengar som gräs. Användarna flockas i drivor. Ordet ”unstoppable” var vanligt förekommande i analyserna av senaste kvartalsrapporten.

Men vad är Facebook egentligen? Tillbaka till verksamhetsidén, 2016-versionen:

Facebook’s mission is to give people the power to share and make the world more open and connected. People use Facebook to stay connected with friends and family, to discover what’s going on in the world, and to share and express what matters to them.

Bredare än 2008. Precis som Facebooks produktportfölj (i och med Oculus-köpet så är man numer även hårdvarutillverkare). Därmed svårare att beskriva. Och i förlängningen svårare att ha en personlig relation till. Facebooks satsningar senaste åren verkar mer än något handla om att få användarna att stanna kvar i tjänsterna genom att stoppa in mer och mer funktionalitet (och i och med Instagram Stories börjar man rucka lite på det rätt renodlade ”en app-en tjänst”-tänket).

Men i och med att de sociala medierna blir mer och lika varandra blir de också allt mer utbytbara. En funktion som finns överallt är inte lika kul som en funktion som bara finns på ett ställe.

Så vad är då Facebooks strategi för sina tjänster? ”Världsherravälde” kan för all del vara ett mål och en vision, men knappast en strategi. ”Kopiera allt alla andra gör” skulle kunna vara strategin. Eller så kanske det är mycket enklare än så. Kanske är strategin att allt Facebook gör ska leda till att det bara finns ett enda svar på frågan varför man ska vara på Facebook.

”Varför ska jag vara på Facebook?”

”Därför att alla andra är det.”

 

(Uppdatering 7 augusti: en väldigt intressant artikel om WeChat, Messengers kinesiska motsvarighet, som FB inspireras väldigt mycket av i sin strävan att bygga in mer funktionalitet i just Messenger.)

(Ursprungligen publicerad på LinkedIn 4 augusti 2016.)

Kategorier
Artikel Mobilt Sociala medier

Håller Facebook på att döda den mobila webben?

Igår släppte Facebook sin rapport för det andra kvartalet 2016. En rapport som, ännu en gång, landade långt över marknadens förväntningar.

Förutom att antalet totala användare nu skrivs till över 1,7 miljarder så drog företaget in över 6 miljarder dollar i (främst) annonsintäkter under kvartalet. Och det är förstås åter mobilen som står för majoriteten både vad gäller användande och intäkter. 84 % av annonsintäkterna kom från mobilanvändandet, som på egen hand står för över 1 miljard användare varje dag.

Facebook dagliga användare

(Källa: Techcrunch)

Men kvartalet bjöd även på två andra milstolpar: Instagram nådde över 500 miljoner användare och Messenger gjorde Whatsapp sällskap över 1 miljard-strecket.

(Källa: Techcrunch)

Four apps to rule them all

Att Facebook länge byggt sin strategi kring ett antal separata (nisch)appar är ingen nyhet. Inte heller att Facebook ser en att en stor del av deras framtida framgånger kommer att komma via Messenger-appen. Något som en gång för alla formulerades under Facebooks F8-konferens tidigare i år, där Messenger uttryckligen kallas för ”plattform”. Dvs. inte en meddelandeapp (som Whatsapp), utan just ett eget ekosystem, där chatten är en del. Ja, den viktigaste delen, men det viktiga är inte möjligheten att chatta utan vad du kan göra med chattandet. Med människor eller botar.

Så alltså: fyra separata tjänster. Facebook Classic, Messenger, Whatsapp och Instagram. Alla fungerar fullt i i respektive app. Alla fyra har gränssnitt som gör att de går att använda via webbläsaren på en dator, även om du då inte kan använda all funktionalitet. Mobilwebben? Tja:

Jämförelse mellan Facebooks olika tjänster

Det enda som finns på sidorna för Messenger och Whatsapp är hänvisning att ladda ner appen. Dessutom: I ärlighetens namn är Instagrams mobilwebbsversion så strippad på grundfunktionalitet (som möjlighet att ladda upp bilder och video) att den i praktiken också borde ha ett rött kryss. Återstår då Facebook Classic. Men även här finns alltså begränsningar. Vill du livesända är du exempelvis hänvisad till appen. Däremot går det fortfarande att chatta även i mobilwebbsversionen av Facebook Classic (vi återkommer till det).

Satsning på datorversionen, ännu mer framtvingat appanvändande

Att mobilen är den främsta kanalen för i princip alla typer av internettjänster idag – och att det är en trend som kommer fortsätta – är de flesta sannolikt överens om. Det räcker att titta på Facebooks intäktssiffror för att se hur viktig mobilen är för företaget. I det sammanhanget är det lite intressant att se att det numer går att använda Whatsapp i webbläsaren på datorn, liksom Messenger. Eller att du komma åt det mesta av Facebook på ett ställe, inklusive Business Manager för att hantera sidor och se statistik (som i mobilen kräver en femte app: Pages).

Men även i datorversionen av Facebook är det ”nästan” som gäller. Vill du livesända är det åter appen som gäller. Och även i nya satsningar är det datorwebben och appen som gäller, som försöket med att köpa biljetter. Inte för mobilwebbsversionen.

Och nu senast verkar Facebook hålla på att röka ut de sista motståndsfickorna som inte gått med på att flytta in i Messenger för sitt chattande. Användare som kunnat logga in via sin mobils webbläsare och komma åt webbens chattfunktion den vägen. Inte längre. Nu har Facebook börjat blockera mobila webbläsare på vissa marknader. Och tänker göra så för alla användare ”de kommande månaderna”. Sedan är det alltså appen som gäller i mobilen.

Facebook gör det här därför att?

Att Facebook gör det här är egentligen inte särskilt förvånande. De gör egentligen exakt samma sak som Microsoft och särskilt Apple gjort tidigare med stor framgång: de skapar ett eget ekosystem dels för att skapa en så skräddarsydd upplevelse som möjligt och dels förstås för att ha kvar användarna i de egna tjänsterna så långt som möjligt. Och det verkar fungera. Det senaste initiativet var att Facebook la till Instant Articles även i Messenger – dvs. innehåll som öppnas direkt i appen istället för att länkas ut till annan webbplats. Appen ligger direkt på din hemskärm som ständig påminnelse.

De satsningar som görs för datoranvändarna är inte heller så konstig. Då handlar det förmodligen om företagsanvändarna. De som säkerligen i högre utsträckning sitter framför en dator när de postar och, tja, rätt mycket är fortfarande enklare att göra på en dator än i en mobil.

Större konsekvenser än bara för Facebooks användare?

Det som gör det hela intressant är om man spekulerar ett steg längre. Det vi vet är att vi tillbringar det mesta av vår internettid i mobilen. Vi tillbringar också allt mer av vår tid just i appar. Några få appar, dessutom. Av de appar vi tillbringar mest tid i är det Facebooks och Googles appar som äter upp merparten av tiden. Till och med Google, mobilwebbens främsta förespråkare, har kapitulerat.

Information om att ladda ner Google Search-appen

Och även om Googles har appar vi lägger mycket tid i så är den här utvecklingen dåliga nyheter för Google. Precis som för Facebook så är det sökannonseringen som drar in de stora pengarna för Google och det finns indikationer på att vi inte googlar lika mycket i mobilen. Istället använder vi just appar eller inbyggda sökfunktioner i våra telefoner för att få svaret på våra frågor. Det är ingen slump att Google har satsat dels på att lägga till mer funktionalitet direkt i sökresultaten och dels satsat på fler appar och funktioner för iOS (det operativ som drar in mest pengar).

Nu är internet förstås mer än bara Facebook. Det finns ju andra företag också. Som just Google. Apple. Amazon. Snapchat.

Allt fler företag försöker hålla kvar oss på sina plattformar

Företag som alla satsar på appar för att hålla kvar sina användare i de egna tjänsterna istället för att irra iväg på annat på nätet. Och det verkar fungera. Det verkar som att vi inte bara lägger mer tid i appar – vi är lojalare och spenderar mer pengar.

När vi sitter framför datorn så använder vi däremot webbläsaren precis som tidigare. Besöker webbplatser som i allt högre utsträckning är responsiva, det vill säga en och samma webbplats oavsett vilket enhet du besöker dem med – även om de förstås kan optimeras för olika skärmupplösningar och enheter. Men fördelen med responsiva webbplatser – att du inte måste bygga specifika applikationer – är också dess största svaghet. Det handlar trots allt om en kompromiss, inte minst som det finns en hel uppsjö olika kombinationer som olika typer av hårdvara och webbläsare kan innebär. Kopplingen till hårdvaran är inte heller lika djupgående i allmänhet.

Att ha en mobilanpassad webbplats är idag hygienfaktor. Något man måste ha. Men om allt mer av våra mobila surfupplevelser väljer bort webbläsaren (exempelvis Facebook, som äger så mycket av vår internettid) så kan det innebära att behovet kommer att minska. Lägg till att vi sannolikt kommer att använda andra sätt att interagera med vår omgivning, som röststyrda assistenter och botar, och att företag på sikt kanske måste gå samma väg som publicisterna är på väg: i mobilen är det inte bara viktigt var ditt innehåll syns – utan också var det bor.

Vi kanske är på väg tillbaka till det som var fallet i mobilinternets första dagar: en webbplats byggd för datorn och en webbplats byggd för mobilen. Men nu, lagom till det att vi fått ordning på våra responsiva webbplatser, kanske den vinnande kombinationen är: en webbplats byggd för datorn, en app byggd för iOS och en app byggd för Android.

Och på sikt kanske det absolut viktigaste blir: en bot byggd för Messenger.

(Ursprungligen publicerad på LinkedIn 28 juli 2016.)

Kategorier
Artikel Ekonomi och finans Sociala medier

Hur Microsoft egentligen tänker kring LinkedIn (eller: shop til you drop)

(Den här posten är en fristående uppföljare till det hejdlöst spännande avsnittet ”Gladast över Microsofts köp av LinkedIn – Twitter?”)

Igår droppade Microsoft och LinkedIn den lilla bomben att de senare köps upp av de förra. Ett köp som betingade en budpremie om i runda slängar nästan 50 procent när priset hamnade på 26 miljarder dollar, eller 196 dollar per aktie.

Det är en… stor siffra. Hur stor you ask? Tja, kanske inte enorm om man jämför med de mest kostsamma uppköpen – men, ja, det är ju inte inget. Jämför vi däremot med uppköpen som Microsoft och de övriga (just nu) stora internetspelarna har gjort så tar LinkedIn-köpet hem topplatsen rätt överlägset. Skillnaden till tvåan är sju Instagram.

Diagram över företagsuppköp av Microsoft, Facebook, Google, Apple och Twitter

(Ovanstående är de uppköp där priserna är kända, bolagen har förstås gjort betydligt fler. Jag drog gränsen vid 400 miljoner för att få med NeXT. Jag gjorde undantag för Twitter som, tja, annars knappt hade fått vara med. Utöver det kan man även säga att LinkedIn själva köpte Lynda för 1,5 miljarder förra året. Källor: Microsoft, Facebook, Google, Apple, Twitter.)

Det är ett stort köp. Dessutom kontant. Som några jämförelser betalade Google 500 miljoner för DeepMind och 50 miljoner för Android. Visst, Microsoft har haft längre tid på sig – men i praktiken exakt lika lång tid som Apple. Och de flesta stora uppköpen har skett på 2000-talet. Faktum är att Microsoft mer eller mindre har köpt ett bolag om året som kostade mer än en miljard dollar: Skype 2011, Yammer 2012, Nokia 2013, Mojang 2014 och LinkedIn 2016.

”Ännu ett företag i Microsoft-graven”. Eller?

Reaktionerna lät förstås inte vänta sig. Allt från förvåning till rädsla för worst case-scenariot. Dagensanalys korta sammanfattning innehöll det mesta man kunde förvänta sig när Microsoft köper framgångsrikt internetföretag (inklusive förstås gravreferenser och dödsschackspel). Kort sagt: ett företaget som hör hemma i en passerad era försöker köpa sig till relevans och framtid.

Microsoft uppköpshistorik har väl haft lite blandad utdelning, med Nokia som det mest spektakulära misslyckandet. Och just Nokia-köpet känns lite talande på flera sätt. Microsoft riktiga uppköpsspree tog sin början där på perrongen, när företaget såg mobiltåget försvinna bort i fjärran. Det fick Microsoft att kasta sig fullt ut in i det man aldrig har varit särskilt bra på: hårdvara. Nu verkar man, med Satya Nadella vid rodret, börjat styra tillbaka mot mjukvaran. Bra så.

Så kommer man då köra framgångsrika LinkedIn i botten? Till att börja med kanske vi ska titta på LinkedIn. För det var inte en framgångssaga utan moln på horisonten som Microsoft köpte. Det är lätt att tänka på LinkedIn som ett ”nystartat” företag, men LinkedIn fyller tonåring i år. Och precis som för de flesta tonåringar börjar man få identitetsproblem när partytricken man lärde sig som ung inte längre får folk att komma springande. Redan 2015 svajade det betänkligt både vad gällde intäkter och användartillväxt. Trots det litade aktiemarknaden på att LinkedIn skulle fixa det här och aktien nådde sin all time high i november 2015. Sedan kom den finansiella rapporten i februari , då LinkedIn på en dag tappade i runda slängar halva sitt börsvärde (eller ett helt Twitter). Vad blev marknadens reaktion på uppköpsryktet (där Microsoft bjöd ett Twitter över gällande dagskurs)?

LinkedIn, upp 46 %. Microsoft, ned 2,5 %.

Översatt: Klang och jubelfest över att någon är beredd att betala så mycket för något de börjat tappa tron på. Och blandning av missnöje inför överpriset och kliande i huvudet över vad tusan Microsoft ska med LinkedIn till.

Så hur tänker Microsoft?

Tja, ”fel” skulle väl mitt svar spontant bli om man läser Nadellas sammanfattning från telekonferensen efter köpet kring LinkedIns roll i Microsoftversat:

LinkedIn essentially becomes the social fabric across all of Microsoft, whether it’s in Outlook, in Excel, or Skype, or PowerPoint, or Word, or SharePoint.

Jag förstår tänket – och det är precis så här LinkedIn senaste åren har försökt positionera sig. När gränserna suddas ut mellan privatliv och de sociala medierna blir ett allt viktigare sätt att kommunicera så börjar det sociala samarbetet online bli en allt större del av våra arbetsliv.

Likt Google har Microsoft aldrig lyckats knäcka den sociala koden. Köpen av Skype och Yammer var både försök att sig in på det här området. Men redan här hittar vi fyra feltänk från Microsofts sida:

1. Yammer

Köpet av Yammer 2012 (när Facebook på allvar blev en maktspelare) var riktigt förutseende och framåtlutat: köp upp en meddelandetjänst. Däremot förstod man inte riktigt vad man köpte:

But what is Yammer for? Many things, different things. The point is, it is an infrastructure for making change happen – its uses and affordances are specific to a context, they have to be discovered through experimentation over time – they might not initially be clear. As a consequence the adoption process is not straight-forward, because Yammer is not a tool for a particular task, it doesn’t plug a hole or address an immediate problem for the most part. […]

But Microsoft at heart is a software company, it builds tools and sells products. A look at its licencing models should be enough to understand the way in which the company understands the world. If you are in this business, the focus is on products and its features, on selling licenses. The vision is very different naturally. To literally see what Yammer is (a platform for change, not a tool for a job) is difficult, if the corporate ontology doesn’t have a place for it.

So, Yammer became an add-on to other products.

Med andra ord: Yammer är inte Word. Yammer är ett medel för att förändra våra kommunikationsvägar och skapa nya sätt att samarbeta. Det löser man inte genom programvaran – det här kräver organisatoriska insatser. Och att den som säljer produkten förstår det.

2. Officepaketets roll

Tanken att få in något som kan knyta ihop de olika tjänsterna i produktportföljen är också helt rätt. Hade det här varit för 20 år sedan så hade det varit rätt givet. En lösning som går att integrera med Office kommer mer eller mindre köra över alla konkurrenter. Men nu var det trots allt länge sedan Office var det självklara valet.

Tittar vi på programmen i kärnan av Officepaketet så har det inte hänt rasande mycket sedan nittiotalet (de stora förändringarna i Word har handlat om bra saker som att layouta sin tidning i Word eller bygga sin webbsida i Word) – och har blivit omsprungna av många andra, inte minst gratisalternativ (Excel är väl det program som sitter säkrast).

Här bettar förstås Microsoft hårt på Office 365. Sviten ökar sin andel, men inte i rasande takt (och har konkurrens – av t ex Google). Sedan kommer förstås helt nya spelare: även om det är från förhållandevis låga volymer är det Slack som just nu växer snabbast bland företag. Facebook at Work väntar i kulisserna på sin stora chans.

3. Det sitter inte ihop

Trots att Microsoft haft 28 år på sig att finputsa grundprogrammen i Officepaketet så är det fortfarande långt ifrån självklart att föra över information mellan programmen utan problem. Skype ligger och flyter för sig själv på datorn. Yammer har som sagt en lite oklar roll – inte minst hur det ska användas som samarbetsverktyg i relation till övriga. Risken finns att Microsoft kommer att se LinkedIn som ytterligare en produkt som ska lösa det här problemet. Bygger man ihop LinkedIn ordentligt med övriga Office-tjänster (hur det exakt ska funka när LinkedIn ska leva vidare som egen tjänst fullt ut). Men bygger man ihop det för hårt på bekostnad av övriga så riskerar man att tappa de (allt fler) användare som varken vill eller behöver använda Officepaketet.

Och vad har konkurrenter som exempelvis Slack för fördelar? Öppna miljöer, API:er att utveckla mot och, tja, nytänk. Skapa skräddarsydda integrationer, samarbetsytor, kopplingar, notifieringar och botar som gör att du kan välja ut de verktyg som passar dig bäst för att knyta ihop ditt eget ”Officepaket”.

4. LinkedIn är inte vad LinkedIn vill vara

Frågar man de flesta människor som känner till LinkedIn vad LinkedIn är så kommer nog svaret bli någon variant av ”CV-databas”. De flesta hänger inte på LinkedIn i väntan på annat. Det är som Twitter en nischtjänst. Men de som hänger på Twitter gör det för det tjänsten är: ett sätt att hålla sig uppdaterad (och då har även Twitter problem med att folk tillbringar för lite tid för att annonsörerna ska bli nöjda). Var är det sociala mediet LinkedIns största problem? Att vara ett socialt medium.

Visst finns vi som hänger (förmodligen lite för mycket) här. En nyhetskanal. Ett sätt att kanske möta andra i samma bransch och byta erfarenheter. Men undantaget de som jagar leads eller rekryterar så är vi inte på LinkedIn I jobbet, utan FÖR jobbet. Vi hänger på LinkedIn för att få inspiration som kan hjälpa oss i jobbet, bygga personliga varumärken, omvärldsbevakning. Sällan för samarbete i vårt dagliga jobb. Förmodligen aldrig för samarbetet med kollegorna (ja, kanske om man jobbar på LinkedIn).

Sedan spekuleras det förstås i att Microsoft vill åt de 400 miljonerna användarna och kunna knyta ihop, à la Google, stordata i smarta tjänster som kan driva folk till att använda Microsofts övriga tjänster. Men, tja, se punkt 3.

Men finns det inget som talar för köpet?

Jag tror att Microsoft gör helt rätt i att (igen) släppa konsumentmarknaden och satsa på företag. Och då kanske göra en Amazon/Google/Facebook och satsa mer på att bli en infrastrukturspelare (även om även molntjänstverksamheten visar tecken på att börja sacka och förlora mot konkurrenterna).

Och det finns produkt-produkter som Microsoft skulle kunna få in på bra sätt just som produkter. Kanske framför att utbildningsplattformen Lynda förmodligen var den smartaste satsningen som LinkedIn gjorde senaste åren (då onlineutbildning tillsammans med hälsovård ofta ses som nästa stora digitaliseringsområden). Och SlideShare, som har potential att bli en bra kanal både för innehållsmarknadsföring och för att bygga såväl personliga som företagsvarumärken.

Men på totalen? Mja.

Om vi säger så här:

I tisdags meddelande Apple att de släpper en jätteuppdatering av iOS, trycker in Siri i Macen, gör både iMessage och Siri till plattformar, öppnar delar av Siri för tredjepartsutvecklare, gör det möjligt att använda Apple Pay på webben, uppdaterade operativet för Apple Watch, släpper en Homekit-app, utökade AI-funktioner, smartare kartor, gör det möjligt för utvecklare att koppla in apparna i Kartappen (istället för bara det vanliga tvärtom), Voip-tjänster direkt i Telefonappen, ett helt nytt filsystem som ersätter HFS+, förbättringar i Apple TV OS och ger ännu bättre synkningsmöjligheter mellan alla dina enheter.

Samma dag köpte Microsoft LinkedIn för 26 miljarder dollar.

Det känns som att det finns lite olika nivåer av framåttänk där.

(Ursprungligen publicerad på LinkedIn 13 juni 2016.)

Kategorier
Artikel Ekonomi och finans Sociala medier

Gladast över Microsofts köp av LinkedIn – Twitter?

Nyheten om att Microsoft idag köpte LinkedIn kom förmodligen som en stor överraskning för de flesta. Nu krävs det förstås några steg till innan köpet kan gå igenom, men man kan tro att bolaget fått med sig storägarna på tåget redan. Om inte konkurrensmyndigheterna har någon avvikande åsikt så kan vi nog utgå ifrån att LinkedIn får en ny ägare.

Aktiemarknaden jublade. Efter att det inledande handelsstoppet släpptes hoppade börskursen upp 46 % (i skrivande stund). Det betyder en budpremie på snurriga 50 %, vilket innebär en börskurs på i runda slängar 196 dollar per aktie. Det är nästan på pricken de 43 % som LinkedIn tappade på en handelsdag efter en sur rapport i början av året. I LinkedIns värld betyder det att företaget minskade respektive ökade med sisådär 11 miljarder dollar på en dag.

Som av en händelse motsvarar det här mer eller mindre hela Twitters börsvärde, som beroende på kurs ligger i regionen 10-11 miljarder dollar.

Och uppköpet av LinkedIn kan vara det bästa som kunde hända Twitter just nu.

Det har knappt gått en dag senaste året (till och med mer) utan att det någonstans spekulerats i ett uppköp av Twitter. Vem som kommer köpa. Ju mer börskursen pekat söderut, desto billigare blev företaget och desto mer intensiva har ryktena blivit. Blankarna har haft julafton varje dag och har har inte haft problem att elda på resan ned. Och ju mer börsvärdet har rasat och uppköpsryktena har florerat – desto mer har annonsörerna dragit öronen åt sig.

Jämför man LinkedIn och Twitter så finns det mycket som förenar. Båda dras med problem med användartillväxten, och som vi alla vet är användartillväxt det enskilt viktigaste mätetalet för sociala medier (med andra ord den vanliga börslogiken: oro för vad som kan hända i morgon, trots att företag tjänar pengar som gräs idag och ser ut att göra det rätt länge framöver).

Båda är ungefär lika gamla (13 år för LinkedIn, 10 år för Twitter). Det skiljer inte jättemycket i användarantal (ca 430 miljoner för LinkedIn, ca 300 för Twitter). Båda är nischtjänster som alltid jämförs med den betydligt bredare Facebook (och då förstås alltid åker på däng). De drar in ungefär lika mycket pengar (ca 3 miljarder dollar för LinkedIn 2015, 2,2 miljarder för Twitter – vilket ger ett snitt på ca 7,5 dollar per användare och år för båda tjänsterna). Både har haft en intäktsökning som skjutit i höjden trots att användarantalen planat ut. För LinkedIn var ökningen ca 35 % jämfört med föregående år, för Twitter ca 57 %.

Båda har också haft problem. Men det är Twitter som har drabbats hårdare, delvis också självförvållat därför att man gav investerarna sken om att man skulle kunna bli en allvarlig konkurrent till Facebook – och sedan dess alltid har jämförts med just de sociala mediernas gigant varje steg på vägen. LinkedIn har (för det mesta) blivit vid sin läst.

Så hade någon (Google) idag meddelat att de hade köpt Twitter så hade nog egentligen ingen blivit överraskade. Men LinkedIn?

Varför är nu Microsofts köp av Twitter något som får Twitterledningen inte att jubla, men väl förmodligen andas ut? Tja, om vi bortser från det uppenbara att stora delar av bevakningen av Twitters eventuella uppköp nu hamnat i ett lätt chocktillstånd och kommer lägga tid och fokus på att få rätsida på logiken där så räcker det att titta på Twitters börskurs, i skuggan av LinkedIns jättehopp.

+7 %, på en i stort fallande börs. Utan några nyheter från Twitter själva.

Det i sig ökade Twitters börsvärde med ett antal miljarder kronor och gjorde därmed företaget dyrare. Med andra ord kan det få delar av marknaden och tänka ”fuck it, de drar in pengar – och det verkar ju kunna finnas folk som är beredda att betala”. Lägger vi då på att fler då säkert börjar göra matten och konstaterar att ”var man beredd att betala 26 miljarder dollar för LinkedIn så borde det betyda att någon är beredd att betala lika mycket överkurs Twitter”, typ, och att man därför börjar köpa sig in i aktien eftersom man tror att ett uppköp rycker allt närmare. Man vill inte hoppa på försent om Twitter för för sig att göra ett femtioprocentigt hopp.

Inte för att problemen är över för Twitter (långt ifrån) och det är fortfarande en fråga om ”när” och inte ”om” uppköpet kommer (ja, och vem – vi kan väl anta att det inte blir Microsoft just nu). Men i bästa fall kan Twitter köpa sig precis tillräckligt mycket andrum för att hinna få ordning på torpet och stå kvar på egna ben. I värsta fall får de åtminstone ett betydligt bättre förhandlingsläge och kan sälja sig själv dyrare.

För även om Microsoft fick öppna plånboken rejält så är uppköpskursen rejält under LinkedIns toppnotering (över 250 dollar). Det är alltså ett rätt rejält stukat företag som köps upp. Och här hittar vi väl det enda som marknaden inte verkar gilla.

Att Microsoft köpte LinkedIn för 26 miljarder dollar.

För medan LinkedIns kurs rusar med 46 % så backar Microsofts med 2,5 %.

Mer om det i ett annat inlägg.

Kategorier
Artikel Sociala medier

Facebooks största problem – Facebook?

Det går bra för Facebook.

Vid senaste kvartalsrapporten visar det sig att Facebook sopade banan med alla analytikernas prognoser. 1,65 miljarder månadsanvändare och nästan 1 miljard månadsanvändare bara i mobilen.

Dessutom ökade andelen dagliga användare till 66 % (upp från 65 % där det legat ett tag). Vi tillbringar 50 minuter dagligen i Facebook Classic, Instagram eller Messenger(och då tillkommer Whatsapp som de av någon anledning inte räknar med). Det verkar kort sagt som att de lyckats få oss att hänga ännu mer i apparna.

Facebook – långt mer än bara ett sätt att hålla kontakt med vänner

Men Facebook stannar ju inte vid att de har sociala tjänster som dominerar en stor del av vår tid. De vill ju bli vårt viktigaste ekosystem. Därför bygger de stöd för chattbotar, integrerar kommersiella tjänster i Messenger och uppmuntrar företag att göra det mesta via Messenger, inte minst sin kundtjänsthantering. De ser gärna att även medieföretagen flyttar in i Facebook – inte bara genom att marknadsföra innehåll och driva trafik utan också helt enkelt lägga allt sitt innehåll där – förstås så att Facebookanvändarna inte lämnar Facebook för att konsumera innehållet. Som en del i det arbetar Facebook också med knep för att få oss att helt enkelt få ännu färre anledningar att lämna tjänsten.

Facebook är med andra ord långt mycket mer än bara ett sätt att hålla kontakten med vänner.

Allt mer opersonligt

Och ungefär här finns Facebook kanske största problem: vi är inte lika personliga längre. Vi delar massor: videor, artiklar, bilder och ännu mer roliga videoklipp. Men vi delar inte med oss av oss själva – själva grunden i mycket av Facebooks annonseringsmöjligheter, men också den trots allt viktigaste anledningen till att vi hänger på Facebook. Se vad våra vänner har för sig.

Uppskattningar säger att tappet bara senaste året kan vara så mycket som 21 % mindre mängd personligt/unikt innehåll. Det är ju ingen slump att Facebook börjar kasta upp gamla statusuppdateringar – i hopp om att vi åtminstone ska dela lite gammalt personligt innehåll i brist på nytt.

Visst kan det absolut vara så att vi är personliga på andra ställen än i Facebook Classic. Kanske i andra tjänster, kanske via chattappar.

Men den främsta pådrivaren av det här beteendet kan vara Facebook själva.

Facebook satsar allt mer på företag för nya tjänster

I ett infall av alldeles för mycket fritid gick jag igenom de funktioner och tjänster som Facebook har lagt till senaste åren. Jag räknade hur många som var funktioner främst för användare (t ex kunna redigera sina inlägg), vilka som mest var till för Facebook (hålla oss kvar hos Facebook, t ex ”On this day”) och vilka som var tjänster som vände sig till företag (t ex Instant Articles). Vissa funktioner kanske skulle kunna sägas motsvara flera och då blev det en pinne för respektive syfte för en och samma funktion. Och resultatet av en rätt ovetenskaplig och subjektiv kategorisering? Tja…

Diagram över Facebooks tjänsteutveckling över tid

En visualisering av det vi redan vet: Facebook vill bli allt mer. Bli allt mer en one stop shop. Och det är mycket möjligt att de lyckas komma dig – men än så länge bygger den överväldigande majoriteten av intäkterna på annonser. Och annonser bygger på att någon tittar på dem. Hänger vi inte lika mycket med våra  vänner och delar med oss av oss själva så kommer vi inte tillbringa lika mycket tid och därmed se lika många annonser. Och om vi inte hänger lika mycket hos Facebook finns det inte lika mycket incitament för företag att ha sin kundtjänst eller sin e-handel där.

Vad är viktigast, användarna eller aktieägarna?

Senaste kvartalsrapporten säger att det inte finns någon ko på isen och just nu verkar vi villiga att göra väldigt mycket av det som Facebook vill att vi ska göra. Men risken finns att Facebook, i sin strävan efter att bli allt vi behöver, kloggar ner en bra grundprodukt med obegripliga överbyggen eller likt Twitter glömmer bort kärnanvändarna i jakten på att göra aktieägarna glada.

Eller så här: vi kanske inte alls är lika sugna på att dela med oss av våra liv i samma  kanal där vi kontaktar kundtjänst, beställer taxi eller lagrar våra boarding pass.

(Ursprungligen publicerad på LinkedIn 28 april 2016.)

Kategorier
Artikel Sociala medier

Berätta för mig vad jag har tid att läsa – Facebooks senaste algoritmskruvande

Innehåll, innehåll, innehåll. Det här mantrat har kanske aldrig varit mer i ropet än nu. 

Men som alla som jobbar med någon form av innehåll räcker det inte. Det spelar ingen roll om du har världens bästa och mest relevanta innehåll om ingen hittar det. Eller att du har världens bästa innehåll och världens bästa synlighetsstrategi om timingen är fel. Eller så har du bara otur och allt är rätt, men så går Prince och dör och ingen lyssnar längre på det du vill säga.

(Paus för att minnas ett av de största musikgenier vi har haft förmånen att få leva samtidigt som.)

Och så är ju förstås formatet viktigt. Mediet. Och delmediet.

Internet blir tyngre och tyngre

Internet föddes i text. Vidareutvecklades med bilder. Sedan video. Och nu allt samtidigt – i direktsändning.

Det mesta av det här tar med plats än text. Väger mer och kräver mer data för att överföra. För det mesta inget problem. Vi har mer kraftfulla fickdatorer, mer bandbredd att leka med. Allt det här sammantaget gör förstås att internet blir allt tyngre. Under 2014 blev webbsidor enligt vissa beräkningar 14 % tyngre. Ytterligare 16 % 2015. Och så video. Som att Netflix delar av dagen på egen hand drar en tredjedel av all datatrafik.

Det enda som har gått i motsatt riktning är mängden data vi får i våra abonnemang. När telefonin nära nog gått i graven som kassako har koncept som ”fri surf” i mångt och mycket helt försvunnit. (Och då har vi inte ens tagit i beräkning att en stor del av världens befolkning fortfarande beräknas använda 2G 2020, något som Facebook fångat upp med sin Facebook Lite som blivit en viktig del i företagets strategi att ta över världen).

Just mängden datatrafik blir en allt viktigare faktor. Vi blir allt mer mobila och enligt siffror från Media Rating Council tar den genomsnittliga mobilannonsen fem sekunder att ladda. Det här kan förstås räknas om till kilobyte och megabyte. I extremfall kan annonser stå för uppemot 80 % av all data på en webbsida.

Det här är förstås en anledning att reklamblockerare är så populära. Det är också därför som Google tagit fram sitt AMP-format. Enkla webbsidor som ska vara snabba att ladda och som också ska vara lätta.

Vad jag har tid att läsa, när jag har tid att läsa det

Vad förutom datamängd har vi numer (lite till mans) för lite av?

Tid.

Idag meddelade Facebook att de skruvat lite mer i sin nyhetsflödesalgoritm. Syftet är förstås för att göra din Facebooktid så relevant och intressant som möjligt (så att du därmed stannar länge i Facebook och därmed kan se fler annonser – men det är en annan historia). Ännu mer tittande på vilka artiklar du faktiskt blir engagerad av och tillbringar tid med. Ska man tro det som skrivits så ska det handla om att titta på hur lång tid du tillbringat med en artikel innan du studsar tillbaka till nyhetsflödet. Går du in i en artikel och direkt tillbaka så var artikeln sannolikt inte så intressant för dig. Eller åtminstone inte det du hade väntat dig.

Och utan att veta hur mycket av detta som kommer direkt från Facebook och hur mycket som är artikelförfattarens egna ord  så är den här meningen intressant:

If successful, it will allow the social network to provide us with the appropriate content at the right time instead of simply listing articles in chronological order.

Nu kanske jag övertolkar här, men det här handlar inte bara om ATT du vill läsa visst slags innehåll utan också NÄR du har tid att läsa/vara mottaglig. Kort sagt ett nyhetsflöde som anpassar sig efter dina nyhetsläsningsvanor. Med andra ord att pendlare får en större del artiklar morgon och kväll. Lägger vi på ytterligare ett datafilter så skulle man också kunna tänka sig att artikelns omfång/längd också tas i beaktande. Du får exempelvis lika många artiklar morgon och eftermiddag, men på morgonen är du mer alert och får längre texter medan du på väg hem, lite mer ofokuserad, får kortare, mer telegramliknande texter. Motsvarande skulle förstås också kunna appliceras på videolängd.

Vad skulle det här kunna innebära?

Utan att ens veta hur när i tiden Facebook skulle få till något så finkornigt som ovan så tror jag att framtidens innehållsproducenter och -marknadsförare måste bli bättre på att visa korten (sannolikt stöttat av att stordatalösningar lär sig ännu mer om oss och våra rutiner). I internets rätt tidiga dagar så var best practice enligt Vervas riktlinjer att ange filformat och storlek vid länkning till dokument – så att du som användare kunde välja att inte öppna en länk som ledde till en 5 MB stor fil när du satt på en dålig uppkoppling. Jag tror att vi kommer att förvänta oss något liknande igen – fast mer sofistikerat.

Innan jag går in på en sida/artikel/video så vill jag veta hur mycket data den kommer att dra. Då tänker jag hela sidan. Jag vill veta hur mycket sidan kommer dra med alla annonser, exempelvis. Bra förhandsgranskning så att jag kan 3D touch-poppa en länk och få en tydlig innehållssammanfattning.

Men sedan också få veta hur mycket sidan kommer att kräva av mitt engagemang och tid. I sin enklaste form förstås hur lång en text eller en video är. Men jag kommer säkert vilja veta i tid hur lång tid det kommer att ta mig för att ta mig igenom alltihop – utifrån att stordata vet hur snabbt jag läser en genomsnittlig text. Kunna spara texter jag inte hinner läsa och få förslag på lämpliga texter som skulle passa mig att läsa vid ett givet tillfälle. Kanske kopplat till att jag nu sitter på en buss och att min enhet vet hur lång tid jag har till min destination.

Ta bara den här texten exempelvis. Om du redan på förhand hade vetat att du skulle stöta på en bautalång text så hade du kanske inte ens gått in på sidan.

Du kanske istället hade valt att lägga sex minuter på Prince.

Vilket å andra sidan nästan alltid är väl värt din tid.

(Ursprugligen publicerad på LinkedIn 21 april 2016.)