


Så var det dags för årets upplaga av F8, Facebooks utvecklarkonferens 2019. Det betyder förstås nya tjänster och nya produkter. Mer specifikt nyheter kring själva Facebook-appen, Instagram, Messenger och WhatsApp, men också kring utvecklarplattformar och ny hårdvara Här går jag igenom det vi fick veta om vad som kommer till de olika tjänster, på kort och lite längre sikt.

Under sitt öppningsanförande gick Mark Zuckerberg igenom sin vision för nästa steg för Facebook. Både vad gäller produkter, men också den omställning som Facebook ser framför sig som företag. ”The future is private”, som Zuckerberg beskrev Facebooks nästa kapitel.
I stort känns mycket igen från det som Zuckberg la ut tidigare i år. Framförallt beskrivningen av Facebooks två huvudsakliga delar, som också kom att genomsyra många av de efterföljande presentationerna: ”the digital townsquare” och ”the digital livingroom”. Det offentliga och det privata. Men också att det ska bli lättare att gå emellan dem (mer om det senare).
Fler av Facebooks tjänster och funktioner ska framöver genomsyras av de sex principer som Zuckerberg också presenterade tidigare i år:
Det Zuckerberg också åter tog upp var WhatsApp som ritning för hur Facebook konceptuellt kommer att bygga sina tjänster framöver: grunden är en krypterad, snabb, stabil och säker meddelandetjänst som man sedan bygger olika funktioner ovanpå. Både mellan vänner och privatpersoner och mellan privatpersoner och företag.
Dessutom en ny kategorisering av tjänsterna. Ja, eller åtminstone lite nytt att de så uttalat kategoriseras på detta sätt:

Men dessutom har alltså även Facebook interna utmaningar och resor att göra. Zuckerberg tog upp tre punkter som framöver ska vara vägledande för företaget:
”Ett öppet och konsultativt förhållningssätt”: Det återstår att se exakt vad det senare innebär, men sannolikt handlar det om de samarbeten som Zuckerberg också sa behövs. Dels att Facebook mer ska ta hjälp av expertis bland annat inom säkerhet innan de rullar ut nya funktioner, men säkert också omvänt.
”Säkerställa att våra verktyg används för goda ändamål”: Det uttalande och den nyhet som ledde till absolut störst och varmast applåd, så pass att Zuckerberg blev ställd av bemötandet. Handlar bland annat om exempelvis om de striktare API-riktlinjer som Facebook presenterade förra veckan.
”Bygga ut infrastrukturen för att kunna stödja integritetsvisionen”: Den här var jag inte helt på vad den innebar, då den var rätt teknisk. Men i stort handlade det om att de utvecklingar Facebook gör inom programmeringsspråk och databashantering enklare ska kunna hantera behörigheter och rättigheter. Som automatiska regler för att kunna identifiera vilket slags innehåll som får delas och användas på vilka sätt. Handlar säkert också om sådant som användare laddar upp, i ljuset av upphovsrättsdiskussioner och livesända masskjutningar.
Lightspeed: Arbetsnamnet på nästa generation Messenger. En chattapp som ska vara mycket mindre och snabbare än nuvarande app. Den snabbaste chattappen i världen är målbilden. Ska väga in på under 30 MB där nuvarande version landar på 127 MB (och tydligen ligger chattappar i snitt på 232 MB – enligt Facebook)
Close friends: Samla allt med dina närmaste vänner på ett ställe, kommer att gå att se förhandsvisningar från inlägg och stories från Facebook och Instagram direkt inne i Messenger.
Gemensamt videotittande: titta på videos ihop med andra, direkt i Messenger. Messenger Watch Party, alltså.
Interoperabilitet: Messenger får stöd för att kommunikation för att ringa och chatta med WhatsApp och Instagram Direct
Nativeappar för både MacOS och Windows: kommer vara en nedstrippad version av Messenger, fokuserad på chattande och samtal (röst och video).
Emoji-status: lägg en emoji på din profilbild för att kommunicera saker som hur du mår, var du är, vad du gör eller att du har dåligt batteri.
Fler verktyg för företag: standard-lead generation-mallar som gör det enklare för företag att komma igång med chattbotar/autosvar på Messenger. Men mest spännande: Messenger-API:et får officiellt stöd för bokningsfunktionalitet. Kan till och med funka på så sätt att m.me-länkar låter en användare ”ta med sig” inloggningen från företagets sajt till Messenger för att på så sätt via kundtjänst hjälpa kunden vidare – med kunskap om kundens kontokopplade aktiviteter. Ska sedan gå att avsluta transaktionen direkt i Messenger.

Produktkataloger: WhatsApp får stöd för företag att ladda upp sin produktkatalog till WhatsApp.
Betalning: Facebooks ambition är att göra det lika enkelt att skicka pengar som meddelanden. 1 miljon testar funktionen med att skicka pengar via WhatsApp och fler länder kommer snart läggas till. Fun fact: finns länder där fler människor har WhatsApp-konton än bankkonton.
Account kit: nytt tillägg i appens utvecklarverktyg gör att det går att välja verifiering via WhatsApp istället för via sms (ytterligare en anledning för Facebook att prata säkerhet och kryptering, alltså)

Community at heart: Som jag skrev längre upp så kommer nästa generation av Facebook ha grupper ”at heart”. Ska nu bli lika viktigt som vänner och få
Helt ny design: Facebook-appen och facebook.com får helt ny design. Likt Messenger är The big blue inte blå längre, utan i princip helt vit.
Facebook dating: 14 nya länder kommer att få tjänsten under året (dock inte Sverige). Kommer fungera som det gjort i testmarknaderna: en profil som är delvis skild från den vanliga profilen, kräver att användare aktivt går med och bara de som har aktiverat funktionen kan se att någon är i dejtingläge.
Secret crush: En funktion delvis kopplad till dejtingtjänsten. Lägg till de användare du har en crush på i secret crush-listan. Om den personen också lägger till dig i sin crush-lista så blir det en match – och det är först då som man får veta att den andra personen är intresserad av dig.
Marketplace: Får inbyggt stöd för leverans, alltså möjlighet att välja leveranssätt direkt i annonser (i USA initialt).
Meet new friends: En funktion som ska göra det enklare att träffa nya människor om man exempelvis är nyinflyttad till en stad.
Enklare att upptäcka grupper: Matcha dig med grupper du kan vara intresserad av. Den här funktionen kommer också finns i ställen som spelavdelningen och Marketplace. Exempelvis på grupper som handlar om de spel du gillar eller grupper om trädgårdstomtar om du har letat efter det på Marketplace.
Mörkerläge: Appen och webben får båda mörkerläge.
”Bokmärka” din plats i nyhetsflödet: Snabbt hoppa tillbaka där du var.
Dela inlägg till grupper: När inlägg skapas kan man direkt där välja att dela till en eller flera grupper.
Påbörja privata samtal från alla ställen: Oavsett var man börjar, helt publikt eller i en grupp, ska det gå att enkelt gå över till en privat konversation.

Grupp-flik: Enklare att hitta till grupperna via navigeringen
Spelgrupper kan skapa subgrupper: Möjlighet att skapa undergrupper som är än mer nischade. Kan komma till andra slags grupper.
Hälsogrupper får proxypostning via admin: Gruppmedlemmar kan be en admin lägga ut något åt dem i gruppen. Kan vara sånt som är extra känsligt och där man som enskild medlem inte vill stå som namngiven avsändare.
”Professional communities”: Möjlighet att ansöka om jobb direkt från grupper.
Shoppinggrupper: Får liveströmningsshopping. Ska gå att ställa frågor och köpa direkt via och under livesändningar (lite oklart dock om det här gällde specifikt shoppinggrupper eller om det också gäller generellt för livesändningar).

Får designlyft: Samma som för Facebook överlag – mindre blått, mer vitt.
Tätare integrering av tjänster: Workplace-funktioner som grupper, chatt och notiser ska fungera bättre ihop. Kommer också få förslagsfuktionen, alltså tipsa om människor som skulle passa dig att ha kontakt med eller grupper som är lämpliga för dig att gå med i.

Slutar visa antalet likes för ett inlägg: Uppgifterna sedan tidigare stämde när Facebook officiellt bekräftade att man inom kort kommer börja testa att inte längre visa antalet likes. Syns fortfarande för den som delar, men inte för andra.
Ännu mer shoppingfokus: betalning och browsande ska komma ännu närmare varandra. Alltså möjligheten att hantera hela shoppingflödet, från marknadsföring till transaktion, direkt i appen. Checkout-funktionen rullas ut bredare. Shoppers, sellers och creators kommer föras närmare varandra.
Shopping from creators: Utvalda användare, närmare bestämt ”public figures, creatores, athletes, publishers and artists” kommer kunna tagga kläder I bilder och låta sina följare köpa dem direkt i appen. Börjar testas i liten skala nästa vecka. ”Shoppable creator posts”, alltså.
Stories får ny create mode: Det blir inte längre nödvändigt att börja med en video eller en bild, det går lika bra att börja med en quiz eller en dekal. Allt för att det ska bli lättare att dela (och förstås sänka tröskeln för att få ännu fler att använda funktionen).
Donationssticker: Lägg ut sticker för att samla in pengar till välgörande ändamål.
Close friends: Ännu mer fokus på att dela innehåll med precis de människor du vill.
Solfjädernavigering: Ännu en funktion som hittats i kod syntes: en mer tumvänlig navigering för att välja olika kamerafunktioner i stories.
Instagram ska också satsa ännu mer på att motverka mobbing, bland annat genom tre nya funktioner:

Rullas ut globalt: Kommer till Europa i höst
Får stöd för WhatsApp: Kommer alltså gå att ha samtal via både Messenger och WhatsApp, krypterat förstås.
Strömma via Facebook live till Portal: Kommer senare i år.
Amazon Prime Video: Möjligt att se på Prime Video via din Portal, kommer senare i år.
Fler Alexa-skills: Kommer bli möjligt att exempelvis få nyhetsuppdateringar.
Fler spel: Portal kommer satsa ännu mer på att spela spel tillsammans med personen i andra änden.
Story time utökas: Kommer att få en fristående app som fungerar även utan samtal, dessutom läggs fler barnböcker till.
Dela bilder från Instagram: Välj bilder från Insta och dela dem direkt till Portals Superframes-funktion.
Fler AR-effekter: Möjlighet att leka med fler effekter under samtal.

Spark AR Studio för Windows: AR-skaparplattformen Spark kommer gå att köra på båda Mac och Windows, via nativeapplikationer.
Instagram får Spark AR: I sommar kommer Instagram-stöd för hela Spark AR:s skapar- och utvecklarverktyg att börja testas.
Två nya Oculus-modeller: Quest och Rift S. Rift S är en uppgradering av Rift, medan Quest är ett nytt fristående visir. Kräver alltså ingen uppsättning av kameror och behöver inga sladdar. Omvärldsspårningen ska vara inbyggd i visiret. Förbeställningar öppnade igår och båda modellerna börjar säljas 21 maj, för 399 dollar styck.
Oculus for business: Kommer att gå att prenumerera snarare än bara köpa specialanpassade versioner av Oculus-visiren. Oculus Go for business kommer gå lös på 599 dollar (64 GB) och Enterprise Oculus Quest för 999 dollar (128 GB). Inklusive första årets kostnader för support och under håll, vilket sedan kostar 180 dollar per enhet och år. Prenumerationerna ”includes a dedicated software suite offering device setup and management tools, enterprise-grade service and support, and a new user experience customized for business use cases.”

Övriga delar i sammanställningen
Del 1: Sociala medier, Sök/SEO
Del 2: Detaljhandel/e-handel, Strömmade medier/Prenumerationstjänster, IoT – internet of things, Bekvämlighetsekonomin
Spaningar inom tech och sociala medier från veckan som har gått.
Marknaden blev inte Twitter-glad, men fortfarande väldigt glad. Aktien är upp runt 4 % i efterhandeln, vilket gör att aktien åter börjar närma sig 200-strecket. Det är dessutom den högsta kursen sedan katastrofdagen 25 juli förra året (en kvartalsrapport som var lite mindre rolig läsning för marknaden, alltså).
Antalet användare ökar mest i Asien
Antalet månadsanvändare ökar i samtliga regioner. Som vanligt minst i USA följt av Europa. Allra mest i Asien, där 34 miljoner nya användare lades till under kvartalet.

För både dagliga och månatliga användare är alltså ökningen på årsbasis 8 %. Jämför vi med gårdagens två kvartalsrapporterande sociala plattformar så minskade Snap med 1 miljon dagliga användare under året, men för Twitter var ökningen däremot 11,7 % – andelen användare som använder Twitter varje dag ökar alltså snabbare än för Facebook. Men samtidigt så, tja, växte antalet dagliga Facebook-användare med ungefär lika många som Twitter har – totalt.

Omsättningsmässigt gör Facebook sitt näst bästa kvartal någonsin med 15 miljarder dollar. Och som jag skrev tidigare: består i princip till 100 % av (mobil)annonsintäkter. Det är lite märkligt att Facebook inte kan tjäna pengar på fler sätt, likt de kinesiska konkurrenterna.
Det är som Google: Facebook kan inte något annat sätt att tjäna pengar – och är lite ovilliga att intäktsväxla. Eller åtminstone diversifiera. Till och med Twitter har en rejält mycket lägre andel annonsinäkter (86 % senaste kvartalet). Fun fact: 15 miljarder dollar är i princip exakt Snaps hela börsvärde idag.

Som vanligt står USA för den absolut största delen av intäkterna. 48 % jämfört med 47 % för ett år sedan. Facebook har alltså blivit snäppet bättre på att tjäna pengar på de lukrativa amerikanska användarna. Ja, alltså fått dem att titta på mer reklam och/eller tagit mer betalt för de annonser som visas.

Gällande den sista procenten av intäkterna (alltså allt det som inte är annonsering) så gör Facebook sitt sämsta kvartal på nästan två år.

Dags för Twitters kvartalsrapport för första kvartalet 2019. Och det är rejäl tillväxt. 134 miljoner användare – upp från 126 miljoner förra kvartalet och 120 miljoner för ett år sedan. 11,7 % upp på årsbasis. Inte illa! Ja, om man räknar dagliga användare, vill säga.
Twitter gjorde ju som flera andra under 2018: slutade rapportera användarsiffror som inte ser så bra ut. Så den här kvartalsrapporten är sista gången (?) som Twitter rapporterade just aktiva månadsanvändare – det värde som de flesta sociala plattformar alltid har använt. Eller om man så vill: Twitter gör som Snap alltid har gjort: börjar rapportera dagliga användare istället. Helt enkelt för att den siffran ser bättre ut över tid. Eller som siffran heter hos Twitter: monetizable daily active users (mDAU).
Tittar vi på månadsanvändarna så blev slutsiffran 330 miljoner aktiva användare. Sex miljoner färre än för ett år sedan.
Samtidigt är det förstås rätt tänkt. Apple avslutade 2018 på likartat sätt: man slutade rapportera iPhone-försäljningssiffror. Istället vill man att marknaden ska fokusera på de viktigaste siffrorna: Apple tjänar pengar som gräs. Och trots vikande försäljning ökar ändå vinsten – helt enkelt för att Apple-kunder köper dyrare mobiler och fler Apple-tjänster.

Samma för Twitter. Twitter lockar allt färre nya användare, men de som använder tjänsten använder den allt oftare. Och de drar in allt mer pengar i snitt.
Att artikeln jag länkar till nedan fokuserar på den bristande totaltillväxten visar hur mycket vi fortfarande stirrar oss blinda på användartillväxt när det handlar om sociala medier (men förstås det mesta annat också). Galet mycket fokus på nya kunder, inte på de befintliga. Eller hur effektiva företag är på att hålla kvar och tjäna pengar på sina användare. Eller så här: marknaden och många som rapporterar om sociala medier borde kanske titta mer på engagemanget än antalet likes.
För kvartalet landade intäkterna för Twitter på 787 miljoner dollar, upp 18 %. En intressant detalj: annonsintäkterna stod för 679 miljoner av dessa, eller 86 % av totalen. Twitter är alltså rejält mycket mindre annonsberoende än vad Facebook är (även om Facebook förstås tjänar mycket mer pengar) Facebooks nivå är nu att annonserna står för nånstans närmare 99 % av intäkterna.
Intäktsökningen för de amerikanska kunderna är mer än dubbelt så hög som för twittrarna i övriga länder.
Twitter fortsätter också gå med vinst. Nettointäkterna slutade på 191 miljoner, en tredubbling jämfört med motsvarande med Q1 2018. Vilket är en… rätt rejäl ökning.
Aktien rusar 11-12 % efter rapporten. Det gör att Twitter-aktien just nu handlas på nivåer som den i princip inte har legat på sedan april 2015.
Tidigare idag kvartalsrapporterade Twitter 🐦. En rapport som körde överförväntningarna och fick aktien att rusa 17 % till nivåer som aktien i princip inte har handlats på sedan april 2015. Nyss var det dags för Snap 👻 att göra som Twitter, på flera sätt. Inte minst gällande den fortfarande viktigaste siffran för marknaden: Snapchat växer igen.
Snap-aktien poppade först 10 % i efterhandeln, men lugnade ned sig lite efter beskedet. Nu runt 6 % plus.
Dagens siffror är intressanta även av en annan anledning. Eftersom även Twitter från och med dagens kvartalsrapport kommer sluta rapportera månadsavnändare och istället dagliga användare (ja, eller dagliga användare de kan tjäna pengar på, mDAU som Twitter själva kallar siffran) så kan vi jämföra dagens rapportföretag. Twitter är som bekant rejält mycket större än Snapchat om man tittar på de siffror de tidigare har använt sig av. Twitter hade senaste kvartalet 360 miljoner månadsanvändare.
Men tittar vi på de dagliga användarna så är… Snapchat större än Twitter. Enligt siffrorna som Twitter meddelade idag hade företaget 124 miljoner aktiva dagliga användare. Snapchat har alltså 190 miljoner. Nu ska det väl sägas att Twitter ökade sina siffror hyfsat mycket jämfört med för ett år sedan, medan Snapchat har leget rätt still, men oavsett intressant.

Den totala rörelseförlusten landade på 316 miljoner dollar för kvartalet, 19 % bättre än förra året. Men inte bara det. Omsättningen är (utgår jag från) för första gången större än förlusten. Allt som allt blev förlusten 123 miljoner dollar, 43 % bättre än för ett år sedan.
Geografiskt fördelat ser det ut ungefär som vanligt: USA står för en förkrossande stor del av omsättningen. Naturligt eftersom Snapchat inte har satsat särskilt mycket utanför USA – eller åtminstone utanför väst. Men det håller på att ändras. Att se vad det kan göra för intäkterna och ekonomin. Dock så står de amerikanska användarna för en något lägre del av den totala omsättningen jämfört med för ett år sedan: 71 % mot 74 %.

Användartillväxten är alltså i stort oförändrad jämfört med för ett år sedan, men en ökning jämfört med Q4 förra året. Lite samma mönster som vi ser hos andra, som Facebook. USA och Europa ligger still eller backar medan ökningen sker i resten av världen (även här små rörelser på totalen, dock).

Även vad gäller intäkter per användare så är det samma mönster som användartillväxten (och andra sociala plattformar): det mest sker utanför USA och Europa. En rejäl ökning med 68 % högre intäkter jämfört med för ett år sedan. Men trots allt kanske mest intressant: trots att andelen användare minskar i Europa så är intäktsökningen per användare större än för USA. Antingen spenderar de europeiska Snapchat-användarna mer – eller så har Snapchat tappat dem de inte tjänar (så mycket) pengar på. Oavsett: bra för Snaps ekonomi.

Är väl för tidigt att blåsa faran över, men det känns som att Snapchat så sakteliga börjar kravla sig upp ur hypekurvans marianerbesvikelsegrav. Ja, åtminstone vad gäller annonsörer och marknaden. Användarna verkar ha brytt sig marginellt om det.
Omsättningen landade på 59,7 miljarder dollar, +17 %. Nordamerika stod för 35,81 miljarder dollar (+17 %). Resten av världen ökade däremot bara med 9 % (rensat för valuta) till 16,19 miljarer
Vinsten ökade rejält, 3,5 miljarder jämfört med fjolårets 1,6. 119 % bättre, alltså.
Amazon har en skön huvuduppdelning av intäktsområden: molntjänsten AWS, allt som inte är AWS i Nordamerika och allt som inte är AWS i resten av världen. ”Inte AWS” för Nordamerika står för nästan samma del av totalomsättningen som förra året, ca 60 %. Övriga världen för 27 %.
”Inte AWS” för övriga världen går fortfarande back, men ”bara” 90 miljoner. Med andra ord går nästan alla tre områden plus. Att se när så sker för första gången, men det är alltså nära nu. (Förlusten förra året var 622 miljoner, så en rejäl förbättring – viktigt förstås för USA-tunga Amazon).
En annan sak som också är lite uppseendeväckande trots allt: vinsten för ”inte AWS” för Nordamerika landade på 2,287 miljarder. Vinsten för AWS blev 2,223 miljarder. Kort sagt är AWS inte den största vinstposten. Lär nog vara första gången det händer sedan AWS tog fart på riktigt. Att spekulera i om det beror på att Amazon börjar prioritera vinst före tillväxt. Åtminstone delvis.
Med det sagt: eftersom resten av världen inom samma segment gick back så slutar det med en vinst på 2197 miljarder för ”inte AWS” och alltså 2,223 miljarder för AWS. Alltså fortfarande liten fördel AWS.
Omsättningen för just AWS ökade med 41 % medan vinsten steg med 59 %. AWS stod under kvartalet alltså bara för 13 % av omsättningen, men strax över 50 % av vinsten. Alltjämt Amazons överlägst största kassako, alltså.
Bryter man ner intäktssegmenten totalt (alltså inte på geografi) blir det som följer:
Amazon gör alltså rejäla ökningar över hela banan… utom på den egna direktförsäljningen. Prenumerationstjänsterna ökar lika mycket som AWS och står för mer än halva AWS-omsättningen. Prime är förstås den absolut största posten här. Under övrigt finns hårdvaran, som Echo-familjen. Även här rejält upp.
En annan post som avslutningsvis också är rätt mycket upp är en för Amazon betydligt mindre rolig post: frakten. Notan här slutade på 7,32 miljarder dollar, vilket är… rätt mycket. Dessutom upp 21 % jämfört med för ett år sedan. Ifall någon undrar varför Amazon jagar fysiska (återlämnings)platser med ljus och lykta.
Amazon tar rapporten mest med ro. Några siffror (framförallt vinst) rejält mycket bättre än väntat. Några lite sämre. Men vi kan ju oavsett passa på att reflektera över det faktum att 1 Amazon-aktie just nu kostar… 18 400 kronor…

Nästa kinesiska företag på väg att börsnoteras i USA: Luckin Coffee. Den kinesiska Starbucks-utmanaren siktar på att ta in 100 miljoner, vilket i sammanhanget är en rätt modest introduktion.
Tittar man på livslängden är det ändå en rätt imponerande bidrift. Företaget föddes så sent som oktober 2017 men har redan smackat upp 2000 ställen i 22 städer. De siktar dessutom på att dubblera antalet till slutet av året. Som jämförelse har Starbucks öppnat 3600 kinesiska ställen på 20 år.
Och ännu ett kinesiskt företag har ansökt om börsnotering i USA: DouYu. Verksamheten? Liveströmningsvideo, främst av spel. Twitch, alltså.
Liveströmning är extremt hett i Kina, så att DouYu nu passar på att fylla på kassan nu (med uppemot 500 miljoner dollar enligt ansökan) är inte så konstigt. Hur hett? Första kvartalet i år hade tjänsten nästan 160 miljoner månadsanvändare, en ökning med nästan 26 % senaste året. De senaste Twitch-siffror jag sett har talat om 55 miljoner, så DouYu är alltså tre gånger upp (utan att veta om de har räknat på samma sätt). Och som så många andra som tar klivet in på börsen går DouYu fortfarande med förlust.
Starbucks-konkurrenten Luckin Coffee skickade även de in sin börsansökan igår, men siktar på att ta in betydligt mer beskedliga 100 miljoner. DouYu kan alltså bli den rätt överlägset största kinesiska börsintroduktionen i USA så här långt i år.
Och ja, förstås backad av en av de två stora i landet: WeChat-ägaren Tencent, som äger 40 % av företaget. Och självklart äger även Tencent nästan 40 % av konkurrenten Huya, som börsnoterades förra året. Because 2019.
Och börsansökningarna bara väller in den här veckan. Här ännu en från ett företag som är väldigt mycket i tiden: Beyond meat. Alltså ett av de företag som gör kött som inte är gjort av kött. Fejkkött, om man så vill.
Teckningsintervallet är satt till 19-21 dollar och totalt kan börsnoteringen fylla på Beyond meats kassa med ca 200 miljoner dollar.
Ny uppgifter kring Ubers börsnotering som säger att företaget siktar på ett intervall på 44-50 dollar per aktie när de nu ska sälja in sin börsnotering. Förutom att det är ett rätt brett spann (vilket tyder på rätt stor osäkerhet kring vad marknaden kan vara sugen på) så skulle det kunna ge en värdering runt 80 till 90 miljarder dollar. Alltså rätt mycket mindre än tidigare spekulationer.
Nu är det fortfarande en bisart stor notering, men för inte allt för länge sedan talades det om en värdering runt 100-120 miljarder. Även 80 är fortfarande mer än företagets senaste värdering (76 miljarder). Men det är som sagt en rätt rejäl reträtt. Blir förstås inte bättre om det visar sig att introduktionskursen hamnar i den lägsta delen av intervallet.
En anledning lär vara Lyft, som klev in på börsen för nån månad sen. Öppnade på 72 dollar och stängde igår på 56 dollar – 28 % sämre än usprungspriset.
Som jag har skrivit i Lyft-fallet så är en svajig kurs i början ingen säker indikator på hur det går för aktien kommande åren, men Lyft har legat stabilt dåligt till. Blir det liknande utveckling för Uber kan vi nog börja tala om att marknaden inte tror på långsiktigheten i affärsmodellerna (vilket, med tanke på de gignorma förlusterna är en rätt relevant oro).
I samband med att Uber idag offentliggjorde sin börsansökan så fick vi också veta att ett annat stort techföretag kommer att investera i samband med noteringen: PayPal kommer att trycka in 500 miljoner dollar i Uber.
Ett intressant, men också rätt logiskt drag från båda håll. Uber satsar allt mer på olika typer av finansiella tjänster, både för sina förare och för sina kunder. Då är det förstås viktigt att ha en ordentlig infrastruktur för sina betaltjänster. Vill man inte bygga upp själv från scratch så är alternativet förstås att göra det via partners. I det här fallet en av de största betalplattformarna som kan minska beroendet av de stora kortföretagen.
För PayPal är det förstås en fjäder i hatten om man kan lägga till Uber som en av sina stora kunder.
Det intressanta i sammanhanget är förstås vad det här kan komma att mynna ut i i det långa loppet. Vi kan gissa att samarbetet kommer att mynna ut i åtminstone några helt nya produkter utöver ren infrastruktur för transaktioner.
Världen verkar igår kväll ha fått sitt tredje biljondollarföretag i modern tid. Åtminstone för en kort stund. Efter en stark kvartalsrapport ska företaget för en stund kravlat sig över biljonstrecket.
Det innebär alltså att A-klubben (Apple och Amazon) nu alltså får sällskap av ett M.
Efter att ha tappat kronan i slutet av förra året har Apple större delen av 2019 återtagit toppositionen och börjar även de närma sig biljonvärdering igen. Men vi kan tänka att det blir tronskifte när börsen öppnar senare idag.
Att se vad som händer när det är dags för Apple att visa sina kvartalskort.
Ett jättespännande initiativ. Få betalt för att titta på reklam. En ny webbläsare med inbyggd annonsblockerare som låter dig få betalt för de annonser du trots allt ändå tittar på. Förvirrande? Läs på.
I stort fungerar webbläsaren Brave som en vanlig annonsblockerare. Annonser visas inte, helt enkelt. Däremot kommer det finnas annonser, men då i form av ”desktop notifications” (eller mobilmotsvarighet då, antar jag). Kort sagt ligger annonserna inte på sidan utan lite undanstoppade och visas när du interagerar med dem. För de annonser du tittar på så blir det intäktsdelning: 70/30. 70 procent till dig och 30 till Brave. Tanken är att Brave på sikt ska fungera som några andra annonsblockerare och istället för att blocka annonser visa annonser från annonsörer som väljer att samarbeta med Brave – och därmed också få del av intäkterna.
Det ska dessutom hanteras i själva webbläsaren och inte skickas runt på nätet, vilket också enligt Brave ska vara bättre integritetsmässigt.
Nu pratar vi inte direkt några jättevolymer. Brave bedömer att användare kan få ut 5 dollar i månaden och utbetalningen sker i Basic Attention Tokens (BAT) – alltså Braves egen kryptovaluta. Bortsett från de vanliga problemen med minskade spårningsmöjligheter (alltså att få ombord annonsörer) så är Braves absolut största utmaning förstås att… få folk att överhuvudtaget använda webbläsaren.
Kort sagt lär Byte knappast vända upp och ner på hela annonsmarknaden, men jag gillar initiativet. Ett sätt att tänka nytt i en bransch som i stort har sett likadan ut så länge internet har funnits (egentligen längre). Är också lite i linje med Teslas tänkta tjänst med självkörande delningstaxibilar: produkten har ett inbyggt sätt för den som köper produkten att också tjäna pengar på den.
(Lite smolk i gillabägaren blir det av att medgrundaren till Brave, Brendan Eich – med förflutet som skapare av JavaScript och medgrundare av Mozilla – tidigare har donerat pengar till en kampanj för att förbjuda gayäktenskap i Kalifornien. Ännu en människa som inte är perfekt, alltså.)
Jamen självklart finns det Avengers-porr.
Marknadsföringen inför senaste/sista(ish) Avengers-filmen har bjudit på många smarta och snygga grejer. De avslutar (?) med den förmodligen bästa. Så SJUKT jävla briljant. (Med en galet snygg avslutning, på flera sätt.)
Dagens viktigaste. Googla upp ”thanos” och tryck på Infinity stones-handsken i faktaboxen (gärna både i mobilen och på datorn).
Har du lust att hjälpa till?
Gillar du mina digitala spaningar? Så pass mycket att du till och med skulle kunna visa uppskattning genom att betala en slant? Tryck här för att se hur du gör
Övriga delar i sammanställningen
Del 1: Sociala medier, Sök/SEO
Del 3: Ekonomi och finans, Övrigt
Spaningar inom tech och sociala medier från veckan som har gått.
För ett par veckor sedan skrev jag om hur detaljhandelskedjan Kohl’s har lyckats vända sin krisande skuta genom ett samarbete med Amazon. Igår sköt Kohl’s-aktien upp 9 % efter att företaget att man kommer att utöka samarbetet. Rejält.
Samarbetet som under pilotsamarbetet omfattade 100 Kohl’s-butiker rullas nu ut till kedjans samtliga 1150 butiker. Det betyder alltså att Amazon-kunder kostnadsfritt kan lämna tillbaka sina Amazon-paket i valfri Kohl’s-butik.
Ett rätt givet win-win, i en tid när (framförallt) Amazon har setts som den fysiska butikshandelns död. Men det här samarbetet bygger på Amazons alltjämt största svaghet: bristen på fysisk verksamhet. Nära kunderna. Och då pratar jag inte bara om butiker att handla i eller utlämningsställen – utan ännu mer om återlämningsställen. Möjlighet att slippa mecket med att ta sig till något ombud för att dumpa sitt oönskde nätköp. Det är här Walmarts största styrka hela tiden har funnits.
Så för Amazon är det både en möljighet att minska fraktkostnaderna och få nöjdare kunder. Men Kohl’s tjänar förstås också på det – genom att få kunder till sina butiker. Även det något som Walmart har lyckats med, på ungefär samma sätt.
Whole Foods i all ära, men det här kan vara ett av Amazons viktigaste samarbeten i USA.
Två dagars leveranstid? Är du inte klok? Nu siktar Amazon på att halvera sin Prime-leveranstid till bara just en dag.
För att lyckas med det här biffar man upp sin logistik och sina lager rejält. Ett arbete som kommer att pågå hela 2019. Ja, minst kan man väl tänka. Med tanke på att Alibaba har mål att leverera vartsomhelst i hela världen på 72 timmar så ökar förstås kraven på andra spelare.
Det som är intressant med initiativet är att det inte bara ska omfatta logistik som Amazon själva hanterar, utan även leveranser via andra budföretag. Så även om Amazons delar i logistikkedjan kommer behöva skruvas på så kommer företag också ställa ännu högre krav på sina partners.
Amazon satsar mycket på fysisk närvaro och initiativ som detta är förstås en stark drivkraft. Men det handlar inte bara om att få ut sakerna snabbt och bekvämt. Det handlar också om att göra det enkelt att returnera. (Sen är det förstås ännu ett sätt att få in folk i Prime-fållan.)
Och just returer kommer bli en allt viktigare del för alla (e-)handlare. Last mile. Tillbaka.
Jag skrev nyss om att Amazon siktar på att halvera leveranstiden för sina Prime-medlemmar: från två dagar till en. Det gillar vi kunder. Ju snabbare och billigare desto bättre. Men som vanligt är det alltid någon som måste slanta upp för lunchen. I det här fallet lagerarbetarna.
Det kommer med jämna mellanrum information om arbetsförhållandena i Amazons olika lager. Att de är lite… sådär. Nu kommer ännu mer information från interna dokument som The Verge har kommit över.
Enligt uppgifterna sparkar Amazon potentiellt tusentals lagerarbetare varje år för att de inte når sina packåplock-kvoter. Men inte bara det: en stor del av processen är automatiserad. Även själva avskedandet. Failar man tillräckligt många gånger så verkar det som att ens kontrakt automatiskt rivs. Men hej, chefer kan ”korrigera” det automatiska avskedet. Jamen dåså.
Amazon kan förstås göra (nästan) som de vill här. Men vad det i praktiken innebär är alltså att företaget ännu mer ser sina anställda som helt utbytbara resurser. Resurser som man alltså inte ens är så viktiga att ett så viktigt beslut som avsked hanteras av människor. Rationellt inga konstigheter, men moraliskt?
I slutändan är det förstås vi konsumenter som avgör vad vi tycker. Med våra plånböcker.
Så börjar Amazon rulla ut sin garageleveranstjänst som presenterades under CES tidigare i år. Alltså en tjänst som gör det möjligt att engångssläppa in bud i garaget. Ja, om garaget är utrustat med rätt utrustning.
Kort sagt är det här inte bara ett sätt för Amazon att sänka leveranströsklarna ytterligare (när vi väl börjar bil bekväma med den här typen av leveranser, även om garaget är lite mellanväg mot leveranser rakt in i köket) utan också ett sätt för Amazon att fortsätta positionera sig som företaget vi ska välja när vi ska koppla upp vårt hem och allt i det.
Ja, fram till dess att hus får den här typen av leveransskåp inbyggda redan från början. Komplett med kyl- och frysmöjligheter.
Den här veckan har börjat med två trender gällande Kina: börsnoteringar och liveströmning. Här ännu en nyhet på det senare området: livevideomöjlighet via Tencent Live för officiella WeChat-konton. Alltså WeChat-”företagssidor”.
Efter att ha betatestats ska funktionen nu ha släppts i skarp version (även om det fortfarande handlar om pilotverksamhet). Företag med officiella WeChat-konton kan nu koppla samman detta med kontot för Tencent Live, skapa miniprogram (företagets interna format för ”webbsidor” i WeChat-appen) och sedan börja sälja. För det är trots allt detta som det oftast handlar om i liveströmnings-Kina. Att sälja saker i direktsändning. Även för privatpersoner.
Här hos oss är trenden som bekant snarast det omvända: att inte sälja i sin reklam. Att se hur det här kommer att utveckla sig hos oss. Amazon lanserade exempelvis en egen shoppingvideokanal så sent som i februari, så det börjar röra på sig även i väst.
Två kinesiska trender för företag här hemma att reflektera över – eftersom de även så sakteliga börjar göra avtryck hos oss: det enda är shopping som underhållning, det andra är att shoppandet allt mer sker utanför företagets ”egenägda” kanaler.

Ännu ett exempel på hur den fysiska handeln blir allt viktigare för e-handeln. E-handelsplattformen Shopify har släppt sin egen kollektion med hårdvara för offlinehandel.
Produkterna handlar främst om betalning på olika sätt, men Shopify har tänkt helt rätt kring hur produkterna kan användas. Bland annat en blippdosa som ligger på en laddare och är då kopplad till själva kassaterminalen, men dosan kan också plockas från laddaren och då bli en portabel handkassaapparat.
Shopify blir allt mer heltäckande i hela sitt retail as a service-erbjudande. Ursprungstjänsten, ett sätt att snabbt sätta upp en e-handel för mindre företag, har sedan dess fått sällskap av allt fler delar som behövs för (e-)handel. Komplett med AI-botar som kan hantera hela företagets onlinemarknadsföring.
När de mindre butikerna börjar leva upp igen, i takt med att vi blir allt mindre sugna att åka omvägen till hockeladan på landet för att handla, så är det rätt självklart att Shopify nu erbjuder ännu fler offlinetjänster.
Frågan är inte om utan snarare när Shopify kommer ta ett ännu större offlinesteg. Kanske rentav börja erbjuda rena nyttotjänster som städning för dem som väljer det totala handelspaketet. Som kanske i förlängningen också kommer innehålla… själva butikslokalen.
Ännu ett företag uppges fundera på strömmad video: Airbnb. Därför att jamen det är klart att de är.
Anledningen ska vara att företaget verkligen vill bli ”travel-everything”. Vilket också inkluderar film och serier. Eller så är det för att medgrundaren Brian Chesky ”likes big splashy things” (vilket i sig är långt ifrån den sämsta motiveringen jag hört som anledning att dra igång något).
Men vad det mer seriöst handlar om är förstås en egen plattform för content marketing, om man så vill. Ta fram material som lockar folk att vilja resa. Om det blir verklighet så lär det bli både material på de egna plattformarna och på andra ställen – som reklamfilmer för företagets tjänster. Vi kan väl gissa att användargenererat innehåll, åtminstone från utvalda ”influencers” kan bli aktuellt. Finansierat av Airbnb själva.
Verkar som att Airbnb redan håller på att arbeta med en dokumentär: ”“Gay Chorus Deep South,” which records the travels of San Francisco’s Gay Men’s Chorus as it takes a trip through the “Deep South”. Jag är redan hemma på den beskrivningen.
Och ja, jag tänker Family Guy: ”Look over there! It’s a newly married, interracial, gay couple burning the American flag!”
Ett lika märkligt som underbart initiativ. Kinesiska dejtingappen Shijijiayuan har testat livströmningsdejting. Med publik.
Till en början ungefär som vanligt. Någon ser någon man gillar. Skillnaden att den personen är inloggad som ”chattvärd”, typ sitter i sitt dejtingbås. Så den andra personen kliver in i den första personens videodejtingbås och så börjar de prata. Och likt hur livesändningar funkar så sänds de… för alla (eller delar) av dem som hänger i appen. Inte bara det. Andra som tittar på livesändningen kan stöta på någon av de två som sänder – medan sändningen pågår.
Tydligen är dejting i grupp (alltså med vänner) inte ovanligt i Kina, därav initiativet. Typ att man hänger med kompisarna för att det ska bli lite mindre stiff.
Nu verkar det som att det har blivit rätt stiff. Och rätt många tomma bås. Men skam den som ger sig. Shijijiayuan har skruvat på formatet, som att bara ha ljudsändningar – eller möjligheten att ha med en tredje person i sändningen. Förstås. En dejtingmoderator. Och karaoke.
Det sköna är att… det verkar funka. Nu har de tre toppdejtingapparna i Kina liknande funktioner. Och användarna hänger längre i apparna tack vare funktionen.
Märkligt på så många plan. Men hej. Kärleken övervinner allt. Typ.
Apple fortsätter att satsa på Apple TV. Ja, appen alltså, och inte hårdvaran.Senaste initiativet: en Youtube-kanal – dedikerad åt Apple TV.
Alltså en kanal där man kan få trailers och bakom kulisserna-material (på Apple-manér verkar klippen dessutom vara annonsfria – inte omöjligt att det är ett ställningstagande i sig). I sig inte särskilt konstigt: Youtube är världens största sökmotor och dessutom världens största videoplattform. Genom att rida på Youtube-algoritmen och användarna hoppas Apple marknadsföra Apple TV även organiskt där.
Som artikeln konstaterar är det lite märkligt att delar av materialet, som bakom kulisserna-klippp, inte också återfinns i Apple TV-appen. Skulle delvis kunna vara logistk när det handlar om trailers, men lite mindre självklart när det kommer till extramaterial.
Även här kan det förstås vara som artikeln konstaterar: det materialet kan vara på gång. Men det är inte omöljigt att det är väldigt medvetet. Apple TV är platsen för slutprodukterna. Övrigt material förpassas till andra ställen. Även här som del av marknadsföringen: Apple TV-användare går dit för att se intervjuer med skådisar i serier de gillar, gillar och kommenterar, vilket i sin tur ger materialet och tjänsten spridning mot potentiellt nya kunder.
Is it a bird? Is it a plane? No! It’s a paketlevererande Google-drönare!
Nu kommer Google göra som delar av australiensiska Canberra: börja testa leveranser med just drönare. Google blir alltså först på hemmaplan igen. Först (dessutom i världen) med en taxitjänst med självkörande bilar och första företag som fått grönt ljus från de amerikanska myndigheterna att genomföra den här typen av kommersiella och skarpa tester.
Det är närmare bestämt Alphabet-ägda Wing som fått tillståndet. Samma företag som också genomför försöket i Canberra och är på gång att inleda ett liknande test även i Helsingfors.
Det intressanta med Canberra-försöket är att det inte handlar om leveranser från något stort amazonigt centrallager utan om leveranser från lokala e-handlare. Om man så vill: den målgrupp som Google satsar väldigt hårt mot med My Busiess.
Vi kan väl anta att ”instant drönarleveranser” på sikt kommer att kunna vara en av sakerna man kommer kunna ange i sitt My Business-konto. Förstås föjlt av Drone Maps – realtidsspårning av alla drönare i luften. (Och ja, Drone Maps är faktiskt ett jättebra namn på en drone-akt. Ser framför mig hur Google lanserar Drone Maps till tonerna av en drone-artist med samma namn.)
Häromdagen fick Google tillstånd att inleda kommersiella tester med drönarleveranser i USA. För inte så länge sedan påbörjade Google ett liknande test i Canberra i USA. Alltså drönarleveranser av onlineköp från lokala butiker. Men som så ofta förr ligger Afrika före resten av världen.
Det är lätt att glömma, men mobilbetalningar är något som funnits i Afrika betydligt längre än i till och med Kina. Har länge funnits dedikerade mobilbetalningsvalutor. Och då pratar vi ofta om Nokia-mobiler. Helt enkelt en kombination av tre saker: stort behov, stora avstånd och dålig eller obefintlig infrastruktur. Nöden är helt enkelt uppfinningarnas moder.
Samma sak med drönare. San Francisco-företaget Zipline har dragit igång ett program med drönarleveranser i Ghana, tillsammans med myndigheterna, för att leverera vaccin, blod och mediciner från fyra distributionshubbar i landet till 2000 vårdkliniker runtom i landet. 30 drönare som genomför 600 flygningar om dagen. Zipline själva kallar det världens största drönarleveransnätverk och jag tror dem. Det är dessutom andra landet ut för Zipline (Rwanda var först och man ska börja testa medicinleveranser i USA). Och visst är Google inblandade även här, som investerare.
Det som i vår del av världen är något som kan göra våra liv snäppet bekvämare är i ett land som Ghana en betydligt mer basal förutsättning. Och även på det här området är chansen stor att Afrika kommer ligga långt före alla andra. Och med tanke på att Afrika som kontinent nu börjar varva upp på allvar så kan det bli så att resten av världen kommer få jaga ikapp ett rätt bra tag.
Ännu ett kapitel i serien ”Ola är så obeskrivnligt glad att det finns så otroligt många människor som är så mycket smartare än han”. Likt förra gången handlar det om hjärtat.
Även om det kanske inte är riktigt lika spektakulärt som ett 3D-utskrivet, fungerande hjärta, men i min värld är det fortfarande lika coolt som självklart att framtidens pacemakers kanske drivs av… hjärtat. Alltså att utrustning som ska hjälpa hjärtat också drivs av den energi som frigörs när hjärtat bultar istället för att vi behöva förlita sig på ett inopererat batteri.
Våra hus blir allt mer självförsörjande när det kommer till el, via exempelvis solpaneler. Samma sak med våra kroppar. Vi börjar bli allt mindre beroende av extern teknik för att göra allt mer. Redan idag går det att ta ut pengar och betala bara genom att faktiskt dyka upp, utan behov av kort, klocka eller mobil. Incheckning på flyg testas och försök är på gång med att betala med ansiktet i tunnelbanan.
Det är alltså inte en fråga om om, utan när vi inte längre kommer behöva gå omkring med en mobil i fickan.
Hur kommer det rent praktiskt att gå till? Ingen aning. Men det kommer högvis med människor många gånger smartare än jag att reda ut.
Som väntat presenterades Tesla Network igår – Teslas tjänst med självkörande taxibilar. Ja, eller åtminstone tjänst med självkörande bilar. I Tesla-fallet är, som Musk själv berättade tidigare, alla Tesla-ägare som är giggarna – med sina egna självkörande bilar. Ska lanseras 2020.
Kort sagt ser Tesla framför sig att Tesla-ägare tjäna pengar på att låta andra åka runt i deras bilar när de själva inte använder dem. En klassisk appdelningstaxitjänst, alltså. Med den skillnaden då som sagt att det inte är tänkt att människor ska köra bilarna. (Bara detaljen med lagstiftningen kvar.)
Alla Tesla-bilar som nu tillverkas är färdiga för fullständigt självkörande (nivå 5 på självkörarskalan, antar jag). Men det som är riktigt intressant är alltså att det jag har skrivit om tidigare: att Tesla erbjuder sina kunder en inbygg tjänst att tjäna pengar på bilen de har köpt.
Intressant även att Musk sågar lidartekniken, den radarteknik som de flesta (alla?) andra företag som arbetar med självkörande bilar. Tesla har alltså valt ett annat spår för att få sina bilar att hitta rätt.
Kan man hyra boende i en gigantiskt potatis via Airbnb? Klart man kan hyra boende i en gigantiskt potatis via Airbnb.
Har du lust att hjälpa till?
Gillar du mina digitala spaningar? Så pass mycket att du till och med skulle kunna visa uppskattning genom att betala en slant? Tryck här för att se hur du gör
Övriga delar i sammanställningen
Del 2: Detaljhandel/e-handel, Strömmade medier/Prenumerationstjänster, IoT – internet of things, Bekvämlighetsekonomin
Del 3: Ekonomi och finans, Övrigt
Spaningar inom tech och sociala medier från veckan som har gått.
Ännu en Mark Zuckerberg-bomb. Igår var det dags för Facebooks kvartalsrapport för årets första kvartal. Mycket information finns med redan i själva rapporten, men i det efterföljande konferenssamtalet med investerare brukar det också komma fram mer intressant information. Så även den här gången. Och även den här gången bjöd Zuckerberg alltså på en rätt stor bomb. Read on.
Mark Zuckerberg pratade mycket och ”digital town squares” och ”digital living rooms”. Det är så företaget ser på sina två huvudsakliga tjänster: enkelt uttryckt det publika (flöden) och det privata (chattar). Även om det inte i sig är några nya koncept så ger det indikationer på hur Facebook ser på sina tjänster framåt. Mer specifikt konstaterar Zuckerberg:
I expect the digital town squares like Facebook and Instagram will always be important and will only continue to grow in importance. There’s a lot more to build there as well and I’m excited about that. But over time I believe there’s an even bigger opportunity with the digital living room to build a platform focused on privacy. We all need to communicate privately, and this service could be even more important in our lives. So I think we should focus our efforts on building this privacy-focused platform.
Our plan is to build this the way we’ve developed WhatsApp: focus on the most fundamental and private use case — messaging — make it as secure as possible with end-to-end encryption, and then build more ways for people to interact on top of that.
Ska bygga på de sju fundament som Zuckerberg räknade upp i ett inlägg tidigare i år: Privata interaktioner, kryptering, mindre permanent innehåll, säkerhet, interoperabilitet (alltså att alla chattappar i Facebooks ekosystem ska kunna prata med varandra) samt säker data hantering (well, döh – lär numer ligga rätt högt upp i Facebooks agenda). Ska byggas tillsammans med ”experts and governments”.
Så till en stor bomb:
In thinking about the opportunity and impact to our business, by far the most important factor will be whether people choose to use our products and whether we can build the leading private social platforms in most countries. Now remember, we are not currently the leading messaging platform in either the United States, China, or Japan, which are the three largest economies in the world.
Det här lär inte bara vara riktat till investerare, utan lika mycket konkurrensmyndigheter. Facebooks sätt att säga att de inte behöver styckas upp. Att Facebook inte är störst i Kina är inte så konstigt – Facebook finns inte här. I Japan dominerar Line. Men i USA? Jag kan egentligen bara tänka att det finns en enda meddelandetjänst som skulle kunna slå Facebook: Apples iMessage-plattform. Zuckerberg pekade i höstas för första gången ut Apple som företagets största konkurrent på chattsidan. Men nu erkänner de alltså kanske/sannolikt att Apple slår dem på hemmaplan
Apple har aldrig berättat hur många som varje dag använder iMessage annat än att det är ”den mest använda iOS-appen”, som Tim Cook konstaterade för ett par år sedan. Men om det Zuckerberg säger så är iMessage i så fall rätt gigantiskt – mycket större än jag trodde, med tanke på att den bara för just iOS. Det enda andra alternativet jag skulle kunna tänka mig är sms, men jag tror inte det avses här. En sjukt stor grej som Zuckerberg droppade så där lite by the way.

Ny milstolpe från Facebook som presenterades i samband med gårdagens kvartalsrapport: Facebook Stories har nu 500 miljoner dagliga användare. Upp från 300 miljoner i september.
Som alltid är det lite svårt att veta vad ”användare” är här, men det handlar sannolikt om användare som interagerar och konsumerar snarare än bara dem som skapar. Dessutom ska nu 3 miljoner annonsörer ha använt sig av något av Facebooks stories-format.
Summan dagliga användare för Instagram Stories respektive WhatsApp Status ska också vara 500 miljoner, men jag skulle tro att de nu är högre. Det handlar snarast om de senaste officiella siffrorna, vilket innebär att ingen av dem har nått 600 miljoner än.
2019 var Mark Zuckerbergs nyårslöfte att han skulle anordna plattformar för diskussioner kring teknik. I stort och hur det påverkar samhället och våra liv. Nu kommer ännu en del i det initiativet: en podcast. ”Tech and society with Mark Zuckerberg”.
NU DÖR FACEBOOK SOM VI KÄNNER DET!!!!
Uppdateringar och ”viktiga förändringar” gällande företagets API:er. Närmare bestämt app-API:erna. Förtydligande om att appar inte längre får be om data som inte ”berikar användarupplevelsen i appen”. Dessutom ”kan” nu appar som erbjuder ”minimail nytta”, personlighetstester av typen ”vilken slags broccoli är du?”, stoppas från plattformen.
Oh no, the humanity etc. etc.
Jag har några gånger skrivit om tecken som tyder på att Google och Facebook börjar bli väldigt chummy med varandra. Här är ännu ett. Facebook har för första gången kommit med ett stort API-tillskott till Chrome. Ett kodtillägg som är tänkt på att trimma ytterligare på hastigheten för Chrome när den läser in sajter.
Visst, det här är förstås mycket egenintresse för Facebook. Bättre Chrome, bättre för Facebook. Men det mest intressanta är förstås att, tja, Facebook är mycket. Men inte så mycket… webbläsare. Eller sajter överhuvudtaget.
Facebook är mer eller mindre uteslutande en appverksamhet, vilket gör Chrome-initiativet väldigt spännande. Facebook ser alltså Chrome som något värt att lägga tid på att förbättra, vilket också betyder att företaget ser Chrome som en viktigt del, åtminstone delvis, för Facebooks framtid.
Frågan är förstås på vilket sätt. Säkerligen inte för sajter, utan för mer. Och annat. Mer som plattform för spel och video än gränssnitt för att använda sajter.
Alltså precis så som Google själv ser på Chromes roll.
Så ja. Nu är Instagram säkert (övervakat). CIA har slagit upp portarna till sitt Insta-konto. Med en bild på ett… stökigt skrivbord.
Snapchat fortsätter släppa funktioner för att få ut appens tjänster på ställen utanför den egna plattformen. Här kommer ännu en på ett område som är ett av 2019 års hetaste: spel. Spela med din egen bitmoji.
Bitmoji är sannolikt en av de mest lyckade exporterna som Snap har fått till så här långt och det här är ett rätt briljant initiativ. Med tanke på att bitmojin får lite eget tamagotchi-liv kommer spelandet kännas ännu mer personligt om jag själv faktiskt kan vara med i själva spelet – inte bara kontrollera det från sidan (typ).
Och det nya utvecklarkitet, Bitmoji for Games SDK, är inte bara tänkt för mobilspel, det ska även gå att implmentera det i dator- och konsollspel. Utan att jag har koll på vilka spel som har vilka spelmotorrer så skulle det kunna innebära att ett spel som Fortnite kan spelas med sin egen bitmoji. Eller kanske i ett spel exklusivt framtaget för Apples spelprenumerationstjänst Arcadia. Eller Googles strömningsspelsplattform Stadia.
Vilket alltså också kan innebär att Snapchat kan synas i Twitch-sändningar. Och, tja, kanske rentav i Facebook-spel.
Well played, Snap. Well played. Bokstavligen.
Snygg och smart AR-lins från Snapchat: ett samarbete med FN som gör det möljigt för användarna att se vad höjningar av vattenytan som följd av klimatförändringar skulle innebära i praktiken. Inte en ny idé på långa vägar, men oavsett ett väldigt bra intiativ.
Ett väldigt intressant tillägg i LinkedIn: swisha pengar via meddelandefunktionen. Ja, eller alipaya åtminstone.
I Kina är röda kuvert (eller paket eller ett par andra översättningar jag har sett) ett fenomen kopplat främst til den kinesiska nyåret om jag fattat rätt. Men även vid andra tillfällen när det är något som ska uppmärksammas. Handlar om att ge ett kuvert med pengar. Ja, eller någon digital motsvarighet.
I LinkedIn är funktionen därför rätt naturligt kopplad till årsdagen på jobbet. När man trycker att man vill gratulera någon så får man upp en särskild ikon för detta i meddelandefältet. En möjlighet att just ange att man vill skicka ett rött kuvert. Betalningen hanteras sedan via Alipay (åtminstone i det här fallet, är väl inte orimligt att WeChat Pay skulle kunna vara ett alternativ).
Något för oss här i väst? Not so much sannolikt. Inte i just det här formatet. Men själva konceptet?
Vad det här innebär är att LinkedIn har byggt in stöd för betalning i sitt gränssnitt. Och funderar vi lite i anslutning till vår verklighet så skulle det kunna innebära funktion för innehållsskapare. Möjlighet att ”dricksa”, som på andra plattformar. Eller kanske rentav erbjuda någon slags prenumerationsfunktion direkt i själva plattformen. Med möjlighet att koppla det betalsätt man själv vill till LinkedIn.
Kommer nästa vecka? Mmmm. Eller hur. Men som sagt. LinkedIn har åtminstone redan öppnat för förutsättningen för det.
(Skönt annars att funktionen också redan verkar användas som… incitament från rekryterare för att få möjliga kandidater att bli intresserade…)
UND-ER-BART! Ännu ett underbart kinesiskt initiativ. Och ännu en videoapp. En dansvideoapp. För pensionärer.
Tangdou är en danskursapp som är tänkt att lära äldre människor dansa. Typiska danser för målgruppen. Folkdans, jazz, hiphop. Finns instruktioner från professionella koreografer, så att användarna kan se hur de ska göra. Men en envägsvideoapp är förstås inget att ha. Går så klart att ladda upp sina egna klipp. När man försöker följa instruktionerna.
Och jadå. Visst finns det filter. Som kan göra att huden ser bättre ut eller att man ser ut att vara i bättre form än vad man egentligen är. Och lika självklart finns det ett miniprogram, WeChats inbyggda ”webbside”-format, där man kan köpa saker. Kosmetika, hudvårdsprodukter, kostymer. Så att man ser bra ut när man kör en headspin.
200 miljoner medlemmar så här långt. Vilket är mycket till och med i Kina med tanke på att appen är rätt… nischad…
Bland investerarna finns Tencent och Xiaomi-grundarens Lei Juns fond. Och helt rätt tänkt. Mycket fokus på Gen Y och Z, men digitalt kommer det att finnas enorma möjligheter i den andra ändan av åldersspektrat. Särskilt som vi blir allt äldre och allt mer aktiva även senare i livet.
En av de stora saker som Facebook just nu arbetar på är att slå ihop sina olika meddelandetjänsters infrastruktur så att du kan skicka meddelande mellan Facebooks olika tjänster utan att behöva bekymra sig om vilken tjänst som mottagare faktiskt använder. Men inte bara det: Facebook ser uttalat framför sig att även sms hittar in chattekosystemet. Nu gör Slack lite samma sak.
Slack är på gång att dra in mejl i plattformen.. Om någon i organisationen inte vill slacka så kommer man kunna atta den personen precis som vanligt och då dyker meddelandet upp som ett mejl hos den personen – och omvänt. Liknande finns förstås redan, men här känns det snäppet mer sömlöst.
Och båda dessa initiativ är del av något ännu större: ett alltmer formatagnostiskt internet.
På sätt och vis var det Apple som med iMessage drog upp riktlinjerna för det som nu händer. Välja om jag ska skicka ett meddelande eller ett sms beroende på om mottagaren har en iPhone eller inte? Äh. Det fixar tjänsten automatiskt åt dig. Även Google håller på att göra samma sak.
Det här är en extremt spännande utveckling. När vi kommer börja ställa in våra internetövergripande inställningar så kanske det här kommer vara ett av valen. Eller så sker det automatiskt – utifrån vad vi faktiskt använder.
Saknar du fortfarande Vine? Nu kommer Vine 2.0. Byte, av Vine-skaparen Dom Hoffman, börjar i dagarna sitt betatestande.
Ännu en tjänst är på gång att börja erbjuda gratis aktiehandel: StockTwits. Så långt inte särskilt konstigt, med tanke på att även storbankerna här hemma i Sverige börjar erbjuda denna typ av tjänst för kunder med mindre aktiekapital eller för mindre affärer. Men resten i det här upplägget skiljer sig från det vanliga.
Det ena är hur StockTwits tänker tjäna pengar på tjänsten. Aktiehandeln är alltså kostnadsfri och det kostar heller inget att ha ett konto. Däremot kostar det pengar att sätta in och ta ut pengar (gällande det sistnämnda bilr det då rejält dyrt: 75 dollar för att flytta ut pengar från sitt konto, så det säger en del om att tjänstens kunder inte är småsparare). Även kringtjänster kostar pengar, som att få ut kontoutdrag på papper.
Det andra, och mest intressanta i sammanhanget, är att StockTwits inte är en mäklare eller en bank utan ett community, förstås runt aktier och aktiehandel. Nu håller man på att klippa banden med de mäklerier som man tidigare har haft samarbete med för att istället alltså rulla ut sin egen tjänst.
Två tankar kring det här. Den ena är förstås det numer vanliga att konkurrens – och nya sätt att tänka kring en bransch eller en verksamhet – kan komma från vilket håll som helst. Det andra är att sociala plattformar förstås inte längre nöjer sig med att bara vara ställen där folk möts. De vill också vara stället där folk köper. Och vi pratar inte bara de stora jättarna, utan också, som här, om betydligt mindre och nischade spelare med en mindre men väldigt engagerad användarskara.
Egentligen inte alls någon nyhet för alla som använt Google senaste året än så. Men här med lite siffror bakom. Bilder, videos och featured snippets (plats noll) blir allt vanligare i Googles sökresultat. Men ska sedan april fullständigt ha exploderat.
Oavett om de exakta volymerna stämmer och oavset om vi har fått the full nya-Google-experience än så är det förstås hitåt det barkar i takt med att Google lägger allt mer innehåll – och funktioner – direkt i sökresultatet. Allt för att vi inte ska trycka oss vidare och därmed inte längre vara annonsmöjliga för Google.
Att Google är i full gång med att döda webbplatsen som koncept är inget nytt. Men det intressanta är att de mer och mer också jobbar på att döda… Google. com. Alltså Google-sökresultatsidan som vi har känt den i 20 år. Med allt mindre fokus på text.
Vilket i sig förstås också leder till frågan: vad är SEO-professionen om fem år? Ja, eller nästa år.
Ännu ett intressant, smart och nyttigt tillägg i Google Maps. Se laddningsstolpar för elbilar. Realtidstillgång. Utan att veta exakt hur ”realtid” den är så verkar det bli lite som parkeringsgarageskyltar och ange antalet lediga platser – inte bara var stationerna finns.
Ännu en anledning att inte behöva mer än Googles, tjänster för… det mesta, alltså.
Ja, åtminstone om du bor i USA eller Storbritannien. Det är i dessa två länder som tjänsten initialt släpps. Kommer omfatta tre laddningsstationsnätverk med ett fjärde på gång.
Nu är inte Teslas nätverk ett av dessa och Tesla kommer sannolikt (ett tag till åtminstone) vilja att man använder icke-Google-sätt att hitta rätt. Men jag börjar ändå tänka lite kring Tesla Network, företagets tjänst med självkörande taxibilar som ska släppas nästa år. En tjänst som baseras på att Tesla-ägare ska låta sina bilar åka omkring och tjäna pengar åt sina ägare när ägarna själva inte behöver bilen.
Motsvarande tjänst finns redan för privata laddningstationer, eller laddningsstationer vid arbetsplatser. Vi kan tänka att dessa också kommer inkluderas vid en laddningssökning på sikt. Och, ja, förstås att du även kan boka, betala och mer direkt via Googles söktjänster.
Nästan samtidigt som Google meddelade att AMP stories, Googles egen stories-variant, kommer att få en egen avdelning i sökresultatet så släpps en uppdatering av Googles officiella AMP-plugin – med stöd för AMP stories.
WordPress är vid det här laget en av de största motorerna bakom världens webbplatser, så det var ingen slump att Google såg till att fixa en plugin för AMP-formatet – alltså Googles eget snabbladdande mobilformat. Kort sagt se till att webbplatser ännu mer förpackas för Google. På samma sätt är det inte förvånande att pluginen får stories-stöd. Alltså teknik för att göra innehåll får Googles sökresultat – som kan konsumeras direkt där.
Google fortsätter alltså att försöka skruva WordPress till ett webbpubliceringsverktyg för att döda webbplatsen som koncept. Åtminstone alla sidor som inte är Googles egna. Senaste initiativet är att göra WordPress till en stories-studio.
Har du lust att hjälpa till?
Gillar du mina digitala spaningar? Så pass mycket att du till och med skulle kunna visa uppskattning genom att betala en slant? Tryck här för att se hur du gör
Övriga delar i sammanställningen
Del 1: Sociala medier, Sök/SEO, Detaljhandel/e-handel
Del 2: Strömmade medier/Prenumerationstjänster, IoT – internet of things, AI – artificiell intelligens/Digitala assistenter, Bekvämlighetsekonomin, Digitalisering
Spaningar inom tech och sociala medier från veckan som har gått.
Dags för Tencent att släppa en egen mobil? Tja, åtminstone enligt en ännu obekräftad rapport.
Det handlar närmare bestämt om en spel(optimerad) mobil. Det handlar alltså om att skaffa egen hårdvara för sin spelverksamhet. En egen ”spelkonsoll” om man så vill.
Trots den hårda konkurrensen på mobilmarknaden skulle en Tencent-mobil trots allt inte vara helt orimlig. Framförallt inte om man tänker större.
Det företag som Facebook och Tencent satsar på är (i praktiken) en egen distributionskanal för sina tjänster. Alltså ett hårdvarulager. De är är beroende av andra. Även mjukvarumässigt, via Apple eller Google.
Men företaget har redan börjat utmana mjukvarubegränsningen genom WeChats miniprogram. Där man börjar bygga upp ett fullständigt appekosystem som rätt mycket rundar såväl Google Play som Appstore.
En telefon optimerad för såväl Tencents spelplattform som WeChat skulle onekligen potentiellt kunna vara en vass spelare i Kina. Även om det i sig förstås inte hade garanterat framgång.
Rättegångar kring licenser och patent kan dra ut i åratal. Eller inte ens vara en dag. Grälet mellan Qualcomm och Apple slutade på det senare sättet. En av veckans största överraskningar var att de båda företagen förlikades innan rättegången ens hade börjat. Apple har gått med på att betala Qualcomm en (skitstor, kan man tänka) hög pengar. Närmare 6 miljarder dollar enligt bedömning från UBS, plus 9 dollar i licensavgift per iPhone.
Att förlikningen meddelades samma dag som Intel gick ut med den rätt stora bomben att man kastar in handduken vad gäller 5G-chip för mobiler. Och, tja, då finns egentligen bara Qualcomm att välja på för Apple. Att nyheterna kom samma dag är ingen slump. Frågan är bara exakt vad tågordningen egentligen var.
Men det tog inte slut där. Washington Post har kommit över uppgifter som visar att Apple kört med rätt rejält fulspel mot Qualcomm. Och det har varit på gång redan sedan 2009, tydligen. Och anledningen var att Apple inte ville betala de nivåer som Qualcomm ville ha. Problemet? Till och med Apple erkände enligt uppgifterna att Qualcomms chip var bäst. Inofficiellt. Officiellt argumenterade man att deras chip inte var bättre än konkurrenternas.
Och nu, när Intel drar sig ur marknaden, fanns det sannolikt inte mycket kvar att välja på för Apple om företaget ville få 5G-chip till sina iPhones närmaste tiden. Kanske redan 2020.
Men oavsett förlikningen är jag rätt övertygad om att Apple också försöker ta fram sina egna 5G-chip. Om inte annat för att säkra de mängder som kommer behövas. Att se om de lyckas.
Ha. Härligt. Googles Pixel 3-mobil blir smartare. Mjukvaran ska nu ha lärt sig känna igen ett antal fotovanliga ansiktsuttryck och ta bilden när ett sådant dyker upp. Som kyssar. Och ”smiles, tongue-out, kissy/duck face, puffy-cheeks, and surprise”.
Ifall någon fortfarande är osäker på vilka ansiktsposer som gäller. Och ännu ett område där vi människor ska sluta försöka göra saker själva.
Mer pengaöverföringsnyheter. Fast av det mer oväntade slaget. Facebook lägger ner sin funktion för att föra över pengar mellan Messenger-användare. Ja, de lägger ned tjänsten i Storbritannien och Frankrike. Alltså 66 procent av alla de marknader som tjänsten har funnits på (det enda land som återstår är USA). Nedstängningen sker 15 juni.
Vad det verkar beror nedläggningen på… låg användning.
Nu vet vi inte exakt varför, Facebooks eget uttalande är lite vagt. Men det är ju inte direkt så att Facebook har satsat sjukt mycket på den här tjänsten. Trots det känns det ändå rätt oväntat. Facebook ger ju som bekant inte upp nya funktioner och nya tjänster i första taget. De ligger på oss rätt hårt och rätt länge att vi ska hoppa på tåget när de har släppt något nytt och högprofiligt.
Det kan förstås absolut vara så att man bara kastat in handduken eftersom användarna inte har velat släppa sina föredragna sätt att föra över pengar mellan varandra. Men jag tror att även det här snarare är del av något större.
Saker som ”Pay with Facebook” har börjat dyka upp, komplett med egen virtuell Facebook-valuta (även i för WhatsApp). Och då handlar det om ett mer omfattande grepp. En betalmotor, alltså inte bara ett sätt att föra över pengar. Och även här en konsolidering av tjänsterna. Det kan vara så att man exempelvis istället kommer att ta Instagrams utcheckningsfunktion/betalplattform och arbeta sig bakåt från den. Alltså likt Swish och PayPal ta fram en lösning som är gjord både för överföringar mellan privatpersoner och för att betala med.
Likt det mesta som Facebook verkar satsa på nu: sömlöshet på alla möjliga plan. Där ett enda Facebook-konto, en enda inloggning, ger dig allt du behöver.
Häromdagen meddelades att Facebook skrotar sin tjänst för att föra över pengar mellan Messenger-användare i två av de tre länder där den finns (Storbritannien och Frankrike). Bedöms ha berott på lågt användande. Jag spekulerade då om att det kanske var en del i något större. Alltså Facebooks satsning på dels en mer långtgående betalplattform (eventuellt med Facebook Coin-valuta) och överlag hela sammanslagningen av ekosystemets huvudtjänster.
Nu verkar det som att det kan ha legat lite i den gissningen. Just i Storbritannien har nu vissa användare börjat se ett menyalternativ för en ”digital wallet”. Inne i Facebook-appen alltså.
Vi kan tänka att skrotandet av Messenger P2P-tjänsten snarast var startpunkten för något nytt. Nästa steg för Facebook som betalplattform. Säkerligen också kopplat till betalning, som i Instagram.
Google gör en Apple bygger ut sin Google Pay-app. Närmare bestämt via en integration med Gmail. Med andra ord möjlighet att låta Pay automatiskt identifiera och lägga till lojalitetskort, biljetter och ”erbjudanden”. En automatisering jämfört med Apple Wallet alltså.
Men det här är ännu ett exempel på en sak som jag skrev tidigare idag i samband med att Alipay-appen får inbyggd sjukförsäkringsfunktion: allt mer funktionalitet flyttar in i våra betalappar. De börjar bli allt mer hubbar i våra uppkopplade liv och inte bara något man använder i slutsteget av en interaktion.
Vi börjar dessutom se allt mer sociala funktioner kopplas på. Om man så vill, tack vare den inbyggda ”meddelandefunktionen”, så skulle man kunna säga att Swish är en av de största sociala plattformarna i Sverige. Ett sätt för oss att hålla kontakten med våra vänner – fast med en lite annan vinkel.
Ett givet sätt för att driva till ännu mer användningen av de här tjänsterna är förstås, likt Alipay-exemplet, att ge folk fler anledningar att använda sin betalapp. Och öppna den oftare. Att Google Pay numer också kommer kunna dra in erbjudanden dit är helt klart ett exempel på det sistnämnda.
Ännu ett rätt stort fall framåt för Apple Pay. ”De kommande veckorna” kommer företagets mobilbetalningstjänst också kunna användas tillsammans med Uber Eats på 20 nya marknader. Och Sverige är ett av länderna i listan.
Ja. Ni vet. För dem som är kunder i en bank som har stöd för Apple Pay. (Handelsbanken, hallååååå?)
9,6 miljoner nya prenumeranter, över förväntan. Men prognosen för Q2 sämre än förväntat: 5 miljoner istället för 5,5 miljoner.
Intäkter och vinst över förväntan. Intäkterna för kvartalet landade på 4,52 miljarder dollar, vilket är 22 % bättre än motsvarande period 2018. Prognosen Q2 i princip i nivå med förväntan (lite under, men marginellt).
Däremot var de genomsnittliga intäkterna per användare sämre än för ett år sedan. En inverterad Apple alltså: fler användare, men företaget tjänar mindre pengar på dem. En anledning till senaste tidens prishöjningar.
Tillväxten för betalande användare (exklusive provabonnemang) var +1,74 miljoner för USA och +7,86 miljoner för övriga världen. Det betyder att Netflix nu har ca 149 miljoner användare globalt (60 miljoner i USA och 89 i resten av världen).
Aktien backar runt 2 % i efterhandeln. Säkerligen mycket på grund av den svagare prognosen. Men aktien var samtidigt upp rätt kraftiga 3 % idag, så dagfacit fortfarande på plus. En rapport som var rätt okej trots allt.

Så är det dags för nästa högprofilstartup att kliva in på börsen: Pinterest. Senare idag kommer aktien börja handlas via USA-börsen – och aktien har så här långt gjort en Lyft. Introduktionspriset har satts till 19 dollar per aktie, ett pris över det föreslagna intervallet 15-17 dollar. Det ger Pinterest en värdering om 10 miljarder dollar (eller 12,7, har sett lite olika bud – men de flesta verkar luta åt 10).
Att se om Pinterest följer i Lyfts fotspår även i övrigt. Nån månad senare har Lyft nästan aldrig legat över introduktionskursen och stängde igår 13 dollar under (även om det ser ut att bli lite rekyl idag).
Sen är aktiekursen på ett nysjösatt börstechbolag första månaden inte något att allt för mycket hänga upp sig på. Det är vad som händer i långa loppet som kommer bli intressant. Men i det korta perspektivet är de initiala marknadsreaktionerna viktiga – för börsintroduktionsklimatet. På sätt och vis kan sämre introduktioner av tunga eller kända bolag vara en bra sak. Det kan kyla ner förväntningarna på de kommande bolagen (som Uber och Slack), vilket kan ge en mer vettig värdering och därmed lugnare verksamhetsförutsättningar.
Med tanke på det stora intresset lär Pinterest-kursen sticka uppåt rätt kraftigt direkt. Att se om det blir baksmälla börsdag två eller inte.
En liten jämförelse mellan två rätt högprofiliga före detta techstartups börskurser. Lyfts och Jumias. Både noterades nyligen. Lyft i slutet av mars och Jumia i slutet av förra veckan.
Och, tja, det är i princip samma kurva för båda. Fast inverterad. Lyft klev in på 72 dollarskurs, hoppade direkt upp till nästan 90 men har sedan dess i princip inte legat över introduktionskursen. Jumia däremot har alltså gjort en omvänd resa. Igår stängde aktien till en kurs tre gånger över introduktionspriset, på lika många börsdagar.
Varför är det här intressant? Båda företagen är först ut, på olika sätt.
Uber-konkurrenten Lyft är första riktigt stora mobilitetsdelningsstartupen att börsnoteras. En temperaturmätare för kommande amerikanska börsintroduktioner i allmänhet och Ubers i synnerhet.
Jumia, Afrikas Amazon, är den första afrikanska startupen som börsnoteras i USA. Och trots att flera afrikanska e-handlare har fått kasta in handduken anser marknaden alltså att Jumias potential är betydligt större än Lyfts.
Nu betyder det här förstås inte så mycket i sig. Att nya börsbolag har svajiga kurser (åt båda håll) är inget ovanligt. Kan vända kraftigt för båda två. Men det kan också vara ett tecken på att Afrika som kontinent blir allt hetare och allt viktigare.
(Och efter jag skrev det här rasade även Jumia, men fortfarande dubbelt upp jämfört med premiärkursen.)

Egentligen en icke-händelse eftersom det i praktiken var rätt klart redan, men idag röstade EU:s ministerråd slutligen igenom EU:s nya upphovsrättsdirektiv. Så två år från och med typ nu ska direktivet bli nationell lag i EU-länderna.
Däremot finns det fortfarande förvirring kring vad som står i direktivet. Medveten eller omedveten sådan. När Oisin Cantwell konstaterar att Artikel 11 i direktivet (eller 15 som det kom att heta i slutgiltiga lagtexten) säger Aftonbladet har rätt att begära ersättning av Facebook när jag publicerar den här artikeln så är svaret: kanske. Det beror helt på hur en sådan delning formateras hos Facebook och hur direktivtexten tolkas.
Gällande artikel 13/17 så handlar det inte om att att plattformar ”först måste granskas för att plattformen inte ska bryta mot upphovsrätten”. Direktivet handlar om att säkerställa att en plattform inte har olagligt material på sina plattformar och framförallt inte sprids. Men det måste inte kollas i förväg.
För de flesta tjänster kommer det att räcka att plocka bort när upphovsrättshavare hör av sig. Direktivet betyder fortfarande inte att EU kräver uppladdningsfilter (faktum är att det inte står något om tekniska lösningar i slutgiltiga texten. Det står däremot att länder inte bör ställa generella övervakningskrav.) Och de jättespelare som redan idag har uppladdningsfilter hade haft kvar dessa även utan direktivet, eftersom det finns en värld också utanför EU (läs: främst USA).
Cantwells text kommer av många sågas som partsinlaga från den onda sidan, men en sak håller jag helt med honom om: internet kommer förstås inte dö som följd av det här. Eller till och med: jag tror skillnaden för både oss internetanvändare och för spelarna som på olika sätt berörs av direktivet kommer bli rätt liten.
Mer om varför jag tror det finns här
Ännu ett EU-lagförslag som riktar in sig på (de amerikanska) techjättarna: The platform-to-business law.
Handlar i korta drag om att dessa jätteplattformar måste bli mer transparenta. För produktföretag som Google och Amazon handlar det om att informera om hur de rankar produkter och Facebook ställs högre krav på transparens (och tydlighet antar jag) gällande användarvillkoren.
Det nya regelverket bedöms påverka 7000 onlineföretag, e-handelstjänster med stöd för personalisering, appbutiker, sociala plattformar och prisjämförelsesajter. Så, tja, Google drabbas väl typ över hela banan.
Mer specifikt handlar det för Google om Play-butiken, shoppingverksamheten och sök, för Apple är det Appstore, för Microsoft saker som butiken och sök och för Amazon är det marknadsplatsen (ja, i praktiken hela e-handelsverksamheten. Minst.) Sedan finns det en hög lite mindre spelare. Intressant att artikeln nämner Instagram som det som påverkas hos Facebook. Gissar att det är även handlar om huvudappen.
Intressant nog verkar techjättarna vara positivt inställda, så vi kan nog anta att förslaget inte är alltför långtgående. Återstår att se om den andra sidan håller med.
Å vad jag älskar att världen trots allt är fylld med så många fantastiskt kreativa och smarta människor. Som här. Forskare som har kommit på ett sätt att utvinna el ur… snö. Snow-based triboelectric nanogenerator. Snow TENG. Som hämtat från Star Wars.
Snö är tydligen positivt laddad när den singlar ner. Lägg till en negativt laddad motpart när snöflingorna landar och – voilà – el som kan lagras och användas. Material som konstaterades som lämpligt att använda visade sig vara silikon. Och ja, den mackapär som forskarna tog fram kan 3D-skrivas ut.
Nu är det här förstås inte samma sak som att det kommer gå att köpa en kommersiell snöelinsamlingsprodukt på Rusta i morgon, men ett framtida användarscenario känns helt klart spännande: solpaneler. I vår del av planeten är sol som bekant inte en konstant. Men kan man börja hitta på teknik som kan täcka upp solluckorna börjar vi prata riktigt konstant elförsörjning. Solpanelerna samlar in energi som vanligt när solen är framme och när det sedan börjar snöa kan snötekniken fortsätta fylla på elbanken.
Det är rätt coolt hur förhållandevis fort vi rör oss mot självförsörjning på bostadssidan.
Uppgifter om att nästa version av macOS kommer få ytterligare några iOS-funktioner. Närmare bestämt Siri genvägar, Skärmtid och iMessage-effekter.
Apple är i full gång på att göra en Facebook. Alltså konsolidera sina två stora operativsystem till en gränssnittsoberoende plattform. Enligt Apple själva siktar de dock inte på att slå ihop macOS och iOS till ett – och det kan nog fortfarande finnas en poäng. De två enhetstyperna har trots allt rätt olika förutsättningar, inte minst genom användandet av menyer och mus.
Däremot finns det förstås inget som stoppar från att koppla ihop allting under huven, så långt det är möjligt. Som att apputvecklingsplattformar får stöd för att kunna göra en enda app som kodmässigt funkar i båda miljöerna.
Men det som är än mer intressant är förstås hur det kommer se ut på IoT-sidan. Om WatchOS kommer få sällskap av fler (eller även här, om det blir en mer gemensam bottenplatta som knyter ihop allt från klockor till Homepod). Apple CarOS?
Ha. Briljant. Pornhub öppnar en ny porrkategori. Beesexual. Klipp som ”Pollen squirter gets raided by exotic explorer” och ”Mature natural gets plowed by worker bee”. Biporr, alltså. Med riktiga bin.
Beesexual-kanalen och klippen, med berättarröster tillhörande riktiga porrstjärnor, är Pornhubs sätt att dra sitt strå till stacken (eller sin mängd nektar?) till Operation Honey Bee. Ett initiativ för att rädda bina. Kommande månaden kommer Pornhub donera pengar till biräddarsatsningen baserat på hur många visningar Beesexual-klippen får.
Man kan ha många åsikter om porr som fenomen, men Pornhub är riktigt vassa på att få fart på sina inlägg inte minst i sociala medier – trots att deras verksamhet gör det lite… utmanande. Och just därför finns det trots allt mycket att lära av hur Pornhub jobbar för företag och organisationer som har lite samma problem (fast kanske annan verksamhet). Ja, eller för vilka företag och organisationer som helst egentligen. Hur man kan blanda data, aktualitet och annorlunda vinklar för att paketera och få ut sitt innehåll.
Skapa surr, helt enkelt.
Börjar. Ana. Oråd. Ni vet the robot uprising? Jag kan nästan höra marschtrummorna här. (Ja, eller typ ljudet av jättemyror från valfri dålig skräckfilm.)
Ännu en video från Boston Dynamics. Den här gången för första gången en…. flock Spot Minis. Som… drar en lastbil. Perfekt koordinerade, förstås.
När Spot nu på riktigt börjar rulla av produktionsbanden villl Boston Dynamics förstås visa på den praktiska nyttan. Nu kanske det mest troliga användarscenariot inte kommer vara att företag köper ett gäng Spot-robotar för att långsamt bogsera en lastbil, men däremot som exemepl på att den trots allt är rätt kraftfull.
Det jag mest väntar på nu är när Boston Dynamics ska släppa den första grupptwerkingvideon.
Briljant reklamfilm. Oreo x Game of Thrones.
Har du lust att hjälpa till?
Gillar du mina digitala spaningar? Så pass mycket att du till och med skulle kunna visa uppskattning genom att betala en slant? Tryck här för att se hur du gör
Övriga delar i sammanställningen
Del 1: Sociala medier, Sök/SEO, Detaljhandel/e-handel
Del 3: Digitalisering, Mobilt, Ekonomi och finans, Övrigt
Spaningar inom tech och sociala medier från veckan som har gått.
Uppgifterna tidigare i veckan om att Amazon är på gång med en annonsfinansierad variant av Amazon Music visar sig stämma. Och tjänsten har redan släppts. Åtminstone i liten skala.
För amerikanska användare har det nu öppnats en del av musiktjänsten som går att lyssna på utan att ha ett vare sig Prime- eller Amazon Music Unlimited-prenumeration. Den består dock i dagsläget av ett antal utvalda topplistor och stationer och alltså inte hela musikkatalogen (och dessutom funkar tjänsten bara i ”Alexa-kompatibla enheter”). Men det lär ändras.
Det givna affärsbeslutet här är förstås att dra ombord fler Prime-medlemmer. Alltså inte primärt användare till musiktjänsten isolerat. Men jag tror att ett minst lika tungt vägande skäl inte handlar om vare sig musik eller Prime – utan om annonser.
Amazon är redan en av världens största annonsspelare, men avståndet upp till toppen (Google och Facebook) är väldigt stort. Amazons annonsering har i princip bara handlat om sökannonsering i den egna e-handelsplattformen, men företaget satsar allt mer på att bygga upp ett externt annonseringsnätverk. Ett sätt att driva på den är att öppna egna ”externa” annonsytor.
Huh. Typ exakt samtidigt som Amazon presenterade en annonsfinansierad version av Amazon Music som går att lyssna på via Alexa-enheter så gör Google samma sak. En annonsfinansierad version av Youtube Music, som kan lyssnas på via Google Assistant-utrustade smarthögtalare.
Och likt Amazons version handlar det en strippad version av betaltjänsten. Du kan exempelvis bara lyssna på spellistor, inte be om specifika låtar spelade. Lite som Spotifys app för icke-prenumeranter. En stor fördel jämfört med att lyssna i mobilen är att gratisversionen av Youtube Music kan spelas i bakgrunden. Ja, eller: när du lyssnar på musiken i en smarthögtalare så kommer du sannolikt inte använda högtalaren till något annat. Eller åtminstone inte lika ofta som fipplandet med mobilen.
Kommer till 16 länder och Sverige är ett av dem.
Det har kommit uppgifter om att Youtube är på gång att skruva ner sin satsning på originalvideoinnehåll för Youtube Premium. Det här känns lite som samma sak. Google kan en intäktsmodell riktigt bra: annonser. När det handlar om att få folk att betala för sina musik- och videotjänster har det sannolikt gått rätt trögt, eftersom det upplevda mervärdet varit lågt. Satsningen på annonsfinansierad Youtube Music är, om man så vill, ännu en reträtt.
Ännu ett huh. Ganska exakt samtidigt igår gick Amazon och Google ut och presenterade varsin annonsfinansierad version av respektive företags musikströmningstjänst som fungerar i respektive företags smartassistentekosystem (alltså prylar med Alexa respektive Google Assistant). Och nu gräver dessutom de båda företagen ned videostridsyxan.
Efter att ha fnurrat ett tag kring tjänster och hårdvara (Google ströp Youtube i Echo, Amazon slutade sälja Chromecast) så har de två företagen nu alltså enats om att sluta tjafsa.
Det innebär alltså att Youtube-appen kommer bli tillgänglig i Amazon Fire TV- och Fire TV Edition-enheter, att Prime-videoappen får stöd för Chromecast, att Prime Video kommer till Android TV-kompatibla enheter och att Youtube TV och Youtube Kids kommer dyka upp i Fire TV.
Ålrajti.
Förstås helt i linje med de trender vi sett hos andra senaste året. Som Apple. Amazon vill ha ut Prime på Android-plattformen och Google vill pusha Youtube (Premium) mot Prime-målgruppen. Och omvänt. Amazon vet hur starkt Youtube är och Google vet hur stort Prime börjar bli i USA.
Med tanke på konkurrensen så är det viktiga att få ut sina tjänster. Då spelar det mindre roll vem man tvingas ligga med.
Och hej. Precis lagom till Game of Thones-premiären.
Mer information om Apple Arcade – Apples spelprenumerationsplattform. Det verkar som att Apple kommer att göra det som är lite norm när techföretag drar igång innehållssatsningar nuförtiden: man plöjer ner högvis med pengar.
Nu kommer uppgifter som säger att Apple tänker sig satsa på Arcade i halvmiljarddollarklassen. Alltså hälften av det företaget uppges lägga på sitt videoinnehåll. Och en del av pengarna kommer inte oväntat att ges till utvecklare som släpper spel Arcade-exklusivt (det är väl så man kan tolka ”offering incentives” met troligt).
Det som känns mest intressant med uppgifterna är att exklusivitetskategorin gäller ”mobilspel”. Det innebär alltså att spelen är blockade från Google Play – men datorspelen kan alltså komma till andra plattformar. Det säger i så fall en del om vad Apples ser som främsta konkurrenten till Arcade. Känns dessutom som en rätt rimlig slutsats, då mobilspel lär vara det segment som kommer omsätta mest pengar.
Google Play har fått sin första halvmiljardnedladdningsapp inom musikströmningsområdet. Inte helt oväntat Spotify. Dock är det alltså nedladdningar/installationer vi pratar om och inte aktiva användare, men det är oavsett en… stor siffra.
Men det är egentligen några andra siffror som är mer intressanta i sammanställningen. Ett gäng musiktjänster ligger i spannet 100-500 miljoner. Här hittar vi Amazon Music och Youtube Music. Båda dessa är lite anmärkningsvärda. De båda tjänsterna delar inte jättemycket specifik data om användartalen, men även om vi räknar med lägsta delen av spannet så pratar vi fortfarande 100 miljoner nedladdningar. Bara för Google Play. Det är trots allt rätt mycket, inte minst vad gäller Amazon.
Men den kanske absolut mest intressanta siffran: Apple Music, som ligger i spannet 10-50 miljoner. Visst, är som bäst då tio gånger mindre än Spotify nedladdningsmässigt – men Apple Music är, provperiod undantagen, helt en betaltjänst. Och det är som sagt var… Apple. Även om jag inte riktigt kan säga att jag dagligen funderar på antalet Apple Music-prenumeranter på Android-sidan så är den nedladdningssiffran större än jag nog trodde.
Nu är Facebook (igen) på gång med en egen digital assistent. Företaget arbetar på att ta fram ”voice and AI assistant technologies” för Portal, Oculus och ”framtida produkter”.
När Facebook släppte sin Portal-enhet så kom den utan en digital assistent inbyggd, vilket var lite otippat. Överlag är det otippat att Facebook inte har lyckats få till en egen (M var mer en Clippy än en digital assistent i klass med konkurrenternas).
Det intressanta med att Portal inte fick en Facebook-assistent öppnade för att konkurrenternas närvaro. Och tankar om att Facebook och Google hade kunnat börja närma sig varandra och dela varandras styrkor. Men nu satsar Facebook alltså på en egen.
Även om jag förstår satsningen så blir det tufft att få snurr på en Facebook-assistent. Den kommer sakna det Siri, Assistant och Alexa har – en rejält etablerad och stor hårdvaruplattform. Än så länge.
Dags för lite modenyheter. Modetävlingen ”China International Fashion Design Innovation Competition” som gick av stapeln igår i Shanghai, närmare bestämt. Tävlingen, som hade temat ”future fashion” bedömes av 50 proffs från olika delar av modeindustrin och på plats 1 och 3 hamnade bidrag från EU (in your face, Kina och USA). Vem som tog silvermedaljen? En AI. Ja, eller en ”non-human designer”.
Icke-människan i fråga var DeepVogue från Shenlan Technologies. Ja, eller rättare sagt ”DeepVogue apparel assisted design system”, så det kanske säger en del om hur processen gick till. Att det med andra ord sannolikt inte handlade om en AI som helt oreglerat snajdade ihop en vass kollektion, utan om någon form av samarbete mellan människor och algoritm.
Men hej. AI-modekollektion. It’s förmodligen a thing. (Ja, eller det är ju en thing eftersom även Alibaba arbetar med liknande teknik.)
Och ja, delar av ovanstående var googletranslatat. Så… sannolikt lite fel namn och så där. Men det är okej när det är sol, varmt och påskdag.
Way, way, way, way cool.
Volvo fortsätter göra smarta säkerhetsfunktioner standard i sina bilar Häromveckan skrev jag om att (självkörande) bilar börjar kunna lära sig av varandra. Ärva minnen så att en bil som precis rullat av bandet vet massor om jobbiga vägavsnitt tack vara att andra bilar har kört där. Här lite samma tema: Volvobilar som kan prata med varandra i realtid.
Två funktioner kommer bli standard i europeiska bilar från och 2020: dels halkvarning och dels varningsljus…eh…varning.
Den första innebär att en Volvo som upplevt ett halkigt vägavsnitt kan informera bakomvarande bilar om det. Den andra funkar på lite samma sätt: om en Volvo har slagit på sina varningsblinkers så får andra bilar som närmar sig notis om det.
När självkörande bilar blir standard kommer de behöva kommunicera med varandra. För att göra det på ett effektivt sätt krävs, som för alla annan kommunikation, enhetliga standarder. Eller, tja, ”språk”. Standarder som inte bara gör trafiken säkrare, utan också gör det enklare för tillverkare att ta fram kringtjänster.
För att vara ett företag som inte håller på med självkörande bilar så håller Apple mycket på med självkörande bilar. Apples satsning på området är en av de mesta av/på-techhistorierna. Ena veckan rullar de ut massor av självkörande bilar för test, veckan efter skär de ner massor på personal som kanske/förmodligen arbetat med den här tekniken.
Men rykten och spekulationer är kul. Här en till: Apple uppges vara i samtal med minst fyra olika lidar-tillverkare (alltså den radarteknik som gör att självkörande bilar kan ”se”). Men också att företaget parallellt arbetar med sin egen lidarprodukt.
Med tanke på att Apple mer och mer kopplar loss sina produkter från sig själv (så att det går att konsumera tjänsterna utan någon som helst Apple-hårdvara) och i lidarfallet så tänker sig företaget nog något liknande. Alltså att tekniken (om den blir verklighet) skulle kunna säljas till biltillverkare.
Men fortfarande är det oklart vad Apple faktiskt gör, och tänker satsa på, på det här området. Hårdvara? Mjukvara? Både och? Det mest extrema scenariot (och det nog mest osannolika) är en fullständig Apple-bil. Alltså Apple hårdvara och ett dedikerat operativsystem som är framtagna och optimerade för att fungera ihop. En Apple Car med Apple CarOS (och givetvis CarOS+).
En artikel som sammanfattar ett panelsamtal under Business Region Göteborgs Automative Gothenburg Networking Event (som borde plocka hem priset i någon slags längsta-namnet-på-ett-evenemang-någonsin-kategori). Handlar i stort om Kina i allmänhet och kopplat till bilindustrin i synnerhet. Men det är framförallt ett citat i texten som jag fastnade för:
”60 procent av kunderna [i Kina] köper bil baserat på hur snabbt de kan koppla sin smartphone till den”
Jag håller på att för första gången i mitt liv bli med bil (leasad, åtminstone). Inte för att jag vill, men för att jag kommer behöva. Och när jag letade lämplig bil för mina behov gjorde jag som de flesta: googlade och youtubade.
Och jag läste och tittade på många recensioner och tester av bilar. Och de flesta, för att inte säga alla, pratar om det vanliga. Det är mycket om materialet på inredningen. Hur kul de är att köra. Och motor. Mycket, mycket om motorer.
Jag har lite svårt att tro att det är intressant för majoriteten av bilköparna. Och mer och mer tror jag att det är ännu mindre intressant i dessa uppkopplade tider.
Det känns som att det behövs fler technördtestare av bilar. Som inte ser bilar som bilar utan som något som går att koppla upp och mjukvaruppdatera med nya tjänster och produkter.
Intressanta drag från Apple – om de här uppgifterna stämmer. Dels att Apple kan vara på gång att slå ihop funktionerna Hitta vänner och Hitta min iPhone till kombotjänst. Dels att Apple kan vara på gång att släppa sin egen Tile. Eller rättare sagt: sitt eget Tile-nätverk.
Det verkar handla om stöd för att kunna tagga upp ungefär vad som helst och kunna spåra det man har tappat bort. Eller fått stulet.
Det intressanta är att det dessutom verkar gå att spåra enheter som är avstängda. Inte helt med på hur det i så fall skulle funka, men det verkar som att enheterna kommer kunna identifiera sin ägare om en annan iOS-användare är i närheten och hittar den borttappade prylen. Kort sagt att världens sisådär en miljard iOS-enheter blir ett enda stort lost & found-nätverk.
(Dessutom får funktionerna för att hitta och hålla koll på vänner och familj enligt uppgifterna också uppgraderingar.)
Många lagförslag där internets varande eller säkerhet står i fokus nuförtiden. Här är ännu en: ”Keep Internet Devices Safe Act”. En lag som skulle göra det olagligt för företag i Illinois som tillhandahåller digitala prylar med mikrofoner att slå på eller använda mikrofoner utan användarens samtycke. En hyfsat okontroversiellt förslag kan tyckas. Men det ursprungliga förslaget urholkades rätt mycket efter intensivt lobbande av intresseorganisationen The Internet Association. Där vi hittar Google och Amazon bland medlemmarna.
I det ursprungliga förslaget angavs att brott mot lagen skulle göra det möjligt för drabbade privatpersoner att stämma företag som brutit mot lagen. I slutändan blev skrivningen istället att privatpersoner kan kontakta statens General Attorney som avgör om ärendet ska utredas.
Det intressanta i sammanhanget är, vad det verkar, de argument som intresseföreningen, alltså en hög stora techbolag anförde som invändningar:
Den sista är förstås relevant i ett land som USA, där tröskeln för (grupp)stämningar är låg. Men det handlar fortfarande om stämningar som måste ha åtminstone någon slags verklighetsförankring för att kunna tas vidare.
Men de två första punkterna visar att intresseorganisationen egentligen inte hade särskilt många argument att sätta emot. Att det mest handlar om sedvanliga invändningar mot alla former av reglering. Men att företagen ändå till sist har problem med att man använder mikrofoner på sätt som man inte har samtyckte till säger en hel del om företagens inställning. Och det vanliga när det gäller samtycke: berätta för användaren vad som kommer göras och på vilket sätt. Kan man inte stå för det på ett hyfsat lättförståeligt sätt kanske man borde fundera på om man skulle göra det överhuvudtaget.
Sist men inte minst en intressant detalj om Internet Association (som är ”the unified voice of the internet economy”, enligt dem själva). I skrivande stund ingår 44 av de största och mest kända (väst)techbolagen (som alla de stora sociala plattformarna). Bland andra Facebook, Google och Amazon. Alltså de företag som främst (Facebook lite mindre) står bakom våra uppkopplade hemprylar som vi kan kommunicera. I Googles fall handlar det även om sjukt många mobiltelefoner. Däremot saknas ett väldigt uppenbart namn i det här sammanhanget: Apple.
Övriga techbolags agerande (via sin lobbyorganisation) i den här frågan lär ge Apple ännu mer argument för sitt eget och, enligt Apple själva åtminstone, betydligt mer integritetssäkrade ekosystem.
Ännu ett självklart digitaliseringsområde när man läser om det: soptunnor. Låta soptunnornas fyllnadsgrad styra hämtningsrutterna och -intervallen snarare än fasta veckoscheman. Soptunnan säger helt enkelt till när den behöver tömmas.
Sen kommer vi förstås behöva lägga allt mindre saker i just soptunnan, men det är en annan historia.
Ha. Skön grej. Mobiler med inbyggd projektor. Känns som att det säkert inte är första gången, men har inte sett det så här.
Om vi bortser från att vi, likt Brennan konstaterar, har gett oss själva ännu ett sätt att ta livet av oss så är tanken förstås helt rätt. Chromecasta utan mottagarskärm.
Mycket Tony Stark-vibbar här, men förstås ett möjligt – till och med troligt – scenario. Vi går inte om kring med en klump i fick för att vi tycker det är kul. Det är för att det just nu är bästa sättet att nå allt vi vill kunna nå. Om vi istället kunde rita upp en fyrkant i luften och få en ”skärm” att interagera med just när vi behöver den så hade de flesta säkert föredragit det.
Tekniken är ju… inte riktigt fullt så vass att den kan ersätta dagens skärmar, men bara det som finns i videon räcker säkert rätt långt för många människor. Att slänga upp sitt netflixande på ”storskärm” istället för att behöva hålla i en mobil.
Ännu ett ”Spotify för”. Zcooter. En app som visar alla elscootrar (i Stockholm) finns. Oavsett leverantör. Alltså, istället för att behöva använda respektive företags app för att hitta en ledig så finns alla samlade på i en tjänst.
Är väl för övrigt ett rätt givet val för den som vill göra en app eller starta en verksamhet, men inte riktigt vet vad de ska satsa på. Finns det ett segment där det börjar ploppa upp flera konkurrerande spelare med egna gränssnitt? Bygg en tjänst som samlar alla.
Google-ägda Waymo tar ännu ett kliv mot att göra sin självkörande apptaxitjänst till en grej på riktigt. Nu får tjänsten för första gången en app som kan laddas ner direkt från Google Play (att se när iOS-appen kan tänkas dyka upp).
Gäller förstås fortfarande bara i Phoenix, den enda stad där tjänsten finns, och hela tjänsten verkar än så länge i praktiken vara en inbjudningshitsoria. Laddar man ner appen får man ställa sig en väntekö för att bli accepterad in i, tja, programmet.
Det är fortfarande ett stort litet steg för det som ska vara världens första kommersiella taxitjänst med självkörande bilar.
Sjukt (hoho) intressant initiativ från Alibaba. Eller rättare sagt: från Alibaba-delägda fintech-företaget Ant Financial, bakom mobilbetalplattformen Alipay. Sjukvårdsförsäkring.
Healthtech och Insurtech är två områden som det just nu plöjs ner högvis med pengar i. Två branscher som kommer att känna av digitaliseringen rejält när vågen når dit – här har vi nog än så länge sett början. Så inte så konstigt att Ant vill hopp på tåget.
Det intressanta med Alipay-försäkeringen är att den inte är en traditionell försäkring. Tjänsten Xiang Hu Bao är en ”mutual-aid platform”. Eller om man så vill crowdfundad delningssjukförsäkring.
Xiang är tänkt som någon slags bassjukförsäkring framförallt inriktad på låginkomsttagare. Alltså de som inte har råd ens med de mest basala i försäkringsväg. Tjänsten ska täcka 100 ”kritiska sjukdomar” och vara tillgänglig i åldersspannet 30 dagar till 59 år. Så kort sagt är det inte något för äldre användare.
Men det mest intressanta i upplägget är finansieringen. Alla som använder tjänsten är med och betalar. Eller om man så vill står för risken. Men också fördelarna. Har man ett försäkringsärende så anmäler man det via Alipay-appen. Ärenden som godkänns kan ta del av ett engångsbelopp på ca 45 000 dollar. De pengarna står alltså tjänstens övriga användare gemensamt för, lika stor del var. I dagsläget har Xiang 50 miljoner användare, men man siktar på 300 miljoner. Ingen medlemsavgift eller annan kostnad för att ta del av tjänsten.
Tvisteärenden granskas av ”kvalificerade frivilliga”. Alla ärenden blir publika och allt baseras på blockkedjeteknik.
Kort sagt betyder det här alltså att Ant i princip har skapat en försäkringsprodukt som ett gigföretag. Man har skapat plattformen och låter sedan användarna dela tjänster med varandra. Typ. Framgår inte, men jag tänker mig att Ant också tar ut någon form av transaktions- eller administrationsavgift, vilket gör att det på sätt och vis blir en tjänst som nästan helt själv kan stå och ticka pengar.
Dessutom med lite inbyggt growthhackande. Ju fler som går med, desto bättre lär det bli för alla inblandade.
I slutändan handlar det givetvis om att få ännu fler mervärden i hela Alipay-plattformen och därmed kunna sticka ut som produkt när konkurrensen börjar hårdna. Men det dels också på hela trenden att skapa helt nya produktsegment för att dra kunder och om att betalappar i sig börjar bli allt viktigare i våra ekosystem. Och då menar jag inte att vi allt mer betalar via dessa, utan hur de börjar bygga in allt mer funktionalitet. Att något som egentligen handlar om något rätt tråkigt som vi inte lägger särskilt mycket tankekraft allt mer börjar bli hubbar i våra uppkopplade liv.
Och sist men inte minst ännu ett exempel på att branscher inte längre finns. Konkurrenter kan dyka upp varifrån som helst och de mest troliga är att de allvarligaste konkurrenterna kommer från ett helt oväntat håll.
Ännu ett företag som satsar mer på healthtech: Tencent. Närmare bestämt en integration mellan WeChat och företagets hälsosatsning Tencent Health. Åtminstone enligt uppgifterna här.
Det blir alltså möjligt för WeChat-användare att komma åt olika tjänster kopplade till sjukvård. Inklusive möjlighet att boka läkartid och (gissar jag) få tillgång till digitala läkarbesök – via ett antal hälsostartups.
Kort sagt: ännu en sak i WeChat som gör den till den enda app du är tänkt att behöva. Och även om vi inte har en riktigt lika allsmäktig app som WeChat här hos oss så går utvecklingen förstås åt samma håll här. Med minskat behov att hoppa runt mellan olika separata tjänster. Med allt tillgängligt på de plattformar där vi tillbringar all vår digitala tid i övrigt. Mjukvaruplattformar. Eller hårdvaruplattformar.
Det här är väldigt intressant. Fastigheter och delar i fastigheter som standardiserade typer av ”objekt”. Taggade på ett enhetligt sätt, gissar jag, så att det blir enklare att tjänstefiera hela eller delar av fastigheter. Dessutom gissar jag att tanken är att det också ska kunna sättas en enhetlig ”prislapp” på olika typer av objekt.
Det får mig att tänka ytterligare ett steg.
När Tesla häromveckan halvpresenterade sin Uber-konkurrent Tesla Network (som ska presenteras officiellt 22 april) så tweetade Elon Musk att företagets självkörande bilar också har inbyggt stöd för att alla Tesla-ägare kan medverka i tjänsten. Och tjäna pengar på bilen när den inte används. I princip en inbyggd funktion för att tjäna pengar via den produkt man har köpt.
Tänk om även fastighetsägare skulle börja tänka i de banorna. Eller byggbolag. I en fastighet eller när man köper en bostadsrätt kanske et finns inbyggt stöd och inbyggda integrationer för olika former av delningstjänster.
Alltså verktyg och tjänster som uppmuntrar till att tjäna pengar på fastigheter eller delar av fastigheter när de inte utnyttjas.
Ännu ett kapitel i vår uppkopplade historia. Bedömningar att smarta högtalare kanske redan nästa år kommer att gå om surfplattor globalt. Men än mer intressant: att ”wearable bands” är på väg att göra detsamma inom en femårsperiod.
Det som är lite intressant är dock utplaningsprognosen för just klockor. Artikeln argumenterar att surfplattan allt mer kläms mellan smarta högtalare och allt större mobiler. Det är förstås inte omöjligt att samma sak kan hända med klockor. Alltså att vi börjar kunna koppla upp oss på allt fler sätt och behoven av prylar för att göra det kan också börja minska. Alltså när våra kroppar själva är uppkopplade. Men innan vi når dit kan saker byggas in på andra ställen. Att våra kläder mäter vår träning istället för en separat armbandspryl.
Samtidigt kan förstås samma sak också hända med smarta högtalare. En anledning att det segmentet växer rätt kraftigt är att många köper flera delar av bostaden. Men precis som mobiler och klockor köper vi dem för att de ger oss bästa möjligheten att koppla upp oss. Just nu. Men frågan är förstås hur långt det dröjer innan även digitala assistenter byggs in i själva fastigheterna. Och Bokstavligen börjar talat sitta i väggarna.
Jag har skrivit om det sistnämnda tidigare.
Har du lust att hjälpa till?
Gillar du mina digitala spaningar? Så pass mycket att du till och med skulle kunna visa uppskattning genom att betala en slant? Tryck här för att se hur du gör
Övriga delar i sammanställningen
Del 2: Strömmade medier/Prenumerationstjänster, IoT – internet of things, AI – artificiell intelligens/Digitala assistenter, Bekvämlighetsekonomin, Digitalisering
Del 3: Digitalisering, Mobilt, Ekonomi och finans, Övrigt
Spaningar inom tech och sociala medier från veckan som har gått.
Slut på gillandet på Instagram? Kodgrävande visar att Facebook åtminstone överväger att ta bort visningen av antal gillanden som en post har fått. Externt. Den som postade kan fortfarande se antalet.
I en intervju i veckan konstaterade Twitter-grundaren Jack Dorsey samma sak: att om han hade byggt Twitter idag, med vetskapen om vad det skulle bli, så hade han inte byggt in möjligheten att gilla. Det är ju inte första gången som Dorsey droppat den tanken.
Med tanke på Mark Zuckerbergs prat om att Facebook ska skruvas till att handla om mer meningsfulla interaktioner (igen) så är gilla-klickandet i sig inget som skulle saknas i en sån verklighetsbeskrivning. Facebook har ju redan prioriterat ner gillandet, både algoritmmässigt och delvis visningsmässigt.
Att se vad som kan hända här framöver.
Instagram Watch Party? Kan/verkar vara på gång. Som vanligt världens mesta kodgrävare Jane Manchun Wong som hittat spår av vad som verkar vara ett samtittarläge i Insta. Alltså möjlighet för två användare att tillsammans titta på videos. Den andra personen (för det verkar bara finnas stöd för två än så länge) finns med i ett miniatyrfönster.
Helt rimligt eftersom funktionen som sagt redan finns i Facebook. Ännu ett steg mot att Facebook fullt ut håller på att bygga ihop sina fyra huvudtjänster. Alltså inte bara chattapparna. Att namnet ”Instagram by Facebook” har börjat dyka upp i kod kan vara ett första steg mot att jobba bort Instagram som eget varumärke. Messenger har ju i princip alltid klumpats ihop med Facebook-appen när Facebook har pratat om sina tjänster. Så då återstår att få in WhatsApp under paraplyet.
Börjar allt mer känns som ”när” och inte ”om” Facebook kommer att låta allt bara heta ”Facebook”. Och kanske göra en Apple. Facebook Messenger. Facebook Video. Facebook Pay. Facebook Shopping. Facebook Local. Ja, ni fattar.
Storyfeed? Tja, nu kanske Facebook är på väg att börja slå ihop stories och nyhetsflödet på riktigt. Kodgrävande har visat vad som kan vara ett test eller en bugg, beroende på vem man frågar. Ger oavsett nyhetsflödet i Facebook-appen sidesvepsnavigering.
Dessutom blandas vanliga nyhetsflödesposter och Facebook-stories i gränssnittet. Så när man högervänstrar sig genom posterna så kan man alltså se både varianterna.
Med tanke på Facebooks hela storyfiering av sina tjänster inte särskilt oväntat – och ännu ett sätt att knuffa fler människor mot stories. Men det känns numer också som del av något ännu större: Facebooks satsningar på att skapa en gemensam infrastrukturplattform. Som mer och börjar kännas som en Google. Alltså ett enda Facebook, en väg in, en tekniskt plattform, ett gränssnitt. Där dagens separata varumärken försvinner som egna tjänster.
Likt Google finns det förstås en risk. Att man blir så mycket plattform, så mycket internetfundament, att ens eget varumärke också upplöses. Men i det här fallet lär det spela mindre roll. Det viktiga är använda Facebooks tjänster – inte att veta att man använder Facebooks tjänster.
Igår var en mörk dag. Och inte bara för att Notre-Dame kollapsade i ett eldinferno. Igår kom två mörkerlägenyheter.
Den som är mer konkret är Messenger nu officiellt får sitt mörkerläge. Man behöver alltså inte trolla fram det emojivägen. Den andra nyheten var mer av ett rykte: uppgifter att iOS 13 kommer att få ett systemövergripande mörkerläge. Alltså möjlighet att switcha hela operativet till mörkerläge (och säkert då också appar och webbplatser, åtminstone delvis).
Jag misstänker dock att iOS-funktionen i så fall blir som den i Messenger. Och mörkerlägen mest överallt: en manuell antingen-eller-inställning. Du väljer mörkerläge eller inte mörkerläge. Sedan får du byta tillbaka om du tröttnar på det aktuella läget.
Det jag däremot skulle se fram emot är ett true tone/belysnings-/stör ej-liknande mörkerläge. Att man skulle kunna välja att ha ett kontextuellt mörkerläge. Alltså ett gränssnitt som automatiskt växlar över till mörkerläge vid givna förutsättningar. I sin enklaste form efter klockan och positionen, i en mer avancerad version när ljuset blir tillräckligt dåligt.
Facebooks 3D-bilder dyker upp på fler ställen:
Huh. Hur länge har den här funnits? Fem figurer som dyker upp som snabbsvarsförslag när jag vill Facebook-kommentera. En av dem i det här fallet dessutom animerad. Figurerna byts dessutom ut när jag försöker kommentera på olika inlägg.
Jag är jättesist på bollen? (Och då kommer jag givetvis skylla på att jag inte har fått funktionen förrän precis jättenu.)

Dags för att lufta några fler Facebook-skelett från den vid det här laget rätt välinventerade garderoben. 4000 sidor läckta dokument, mejl och annan kommunikation inom företaget mellan åren 2011 och 2014.
Saker som att företaget, när de som så många andra drabbades av intäktskriser på grund av smartphonens entré, länge och väl övervägde att börja sälja användardata för pengar till dem som var intresserade att köpa. Hur de arbetade med att begränsa konkurrerande tjänsters åtkomst till användardata. Hur annonsörer gavs gräddfiler i datatillgångsfrågor och att den allmänna breda åtkomsten till data såldes in som integritetsmotiverat när det mest handlade om ett affärsmässigt intäktsbeslut (alltså: om du annonserar får du specialbehandling, och därmed så att säga indirekt köpa användares data). Och att möjlig försäljning av data fick tummen upp av såväl Mark Zuckerberg som Sheryl Sandberg, innan Facebook till slut valde att inte slå sig in på det spåret.
Delar av dokumenten har cirkulerat tidigare, exempelvis i samband med brittiska parlamentets utredning, men här är alltså fler dokument. Som bland annat visar att integritetsfrågor överlag inte var en stor fråga inom företaget de här åren. Och, kan man väl så här i efterhand i princip konstatera, egentligen inte på riktigt förrän det amerikanska presidentvalet 2016.
Det som kanske är mest nytt är att företaget upptäckte att en tredjepartsapp läckte data så tidigt som 2013 – och att den läckan delvis drabbade Zuckerberg själv. Och en läcka som de anställda som diskuterade den direkt insåg skulle kunna orsaka företaget stor skada om den blev allmänt känd. Alltså precis det som exploderade som Cambridge Analytica-härvan några år senare.
Det mesta är egentligen redan känt i företaget. Och att företaget nu, mestadels ärligt tror jag, placerar integriteten beydligt högre upp i agendan. Men det här visar bara ännu en gång det som kanske blir en av de viktigaste läxorna som andra startups borde notera från Facebooks första årtionde som företag: siktar man på världsherravälde är det viktig att redan från början tänka på benföringen.
Det är lätt att ta genvägar, även helt eller delvis brottsliga sådana, när man är fem anställda och flyger under radarn. Men de sakerna kan komma tillbaka när man är 50 000. Och då kan oproportionerligt mycket tid behöva läggas på krishantering. Och förtroendetapp hos marknaden eller användarna.
En riktig TL;DR-artikel från Wired med den neutrala titeln ”15 months of fresh hell inside Facebook”. Ska vara en berättelse om vad som har försigått hos Facebook under den tid som har gått sedan Mark Zuckerberg i början av förra året, som sitt ”nyårslöfte”, gick ut och förklarade att han skulle ”fixa Facebook”.
Med tanke på att underrubriken är ”scandals. backstabbing. resignations. records profits. time bombs” så tror jag att jag vet det ungefärliga tonläget.
Har som sagt var inte läst ännu, så det kan hända att jag kommer med något ytterligare när jag gjort det. Men Verges artikel specifikt kring den del i artikeln som handlar om fnurran på tråden mellan Zuckerberg och Instagram-grundarna (som gjorde att de sista ”medgrundarna” av någon av huvudtjänsterna lämnade Facebook förra året) är oavsett intressant.
Mer specifikt kring, tja, den utpressningstaktik som Zuckerberg verkar ha använt mot Instagram i syfte att stoppa ”användarläckandet” från Facebook-appen till Instagram. Alltså det allt tätare integrerandet mellan Insta och Facebook-appen.
Sen kan man förstås invända att, hej, det var Zuckerbergs företag. Ni sålde Instagram till honom. Gilla läget. Som högsta chef kan det å andra sidan finnas lite… olika sätt att få underlydande att gilla läget.
Okej, en både logisk och märklig ny funktion från LinkedIn. Lägg in företagets organisationsschema som kontaktlista. Ja, typ. I USA nu, global utrullning senare.
Teammates är ungefär vad det låter som. Man kan lägga till kollegor som del av ens nätverk. Som en subgrupp, alltså. Det går att lägga till kontakter under rubriker som ”Manager”, ”Peers” och ”Direct reports”. Dem man lägger till ska prioriteras i flödet. Alltså inlägg, kommentarer och andra interaktioner.
Verkar vara baserad på två insikter: att medlemmar är mer benägna att interagera med innehåll från kollegor (handlar nog om människor man känner och umgås med) och att vi tycker det är bra att ha ”vänner på jobbet”. Lite oklart vad den sista har med saken att göra. LinkedIn tycker att LinkedIn ska vara mer som Facebook?
Lite oklart kring detaljerna, men det verkar som att det är något man bara gör för sig själv. Men, tja, om jag lägger in vem som är min chef och vilka direktunderställda jag har så vet ju LinkedIn att min chef har min som underställd etc. Det i sin tur gör att LinkedIn kan triangulera interna organisationsscheman bakvägen. Känns som en funktion som dessutom bygger vidare på Office-integrationerna där man kan hitta LinkedIn-kontakter direkt i Excel.
Ännu ett Teams/Yammer?
Efter upphovsrättsdirektivet är det dags för nästa kontroversiella EU-lagförslag: Terrorist Content Regulation. Ungefär samma upplägg som upphovsrättsdirektivet: plattformar som låter användare ladda upp innehåll blir skyldiga att plocka bort det inom 12 timmar.
Sajter som ”konsekvent” inte rensar terrorinnehåll kan tvingas böta upp till fyra procent av sin omsättning. Likt upphovsrättsdirektivet verkar terrordirektivet inte ställa några krav på förmoderering eller uppladdningsfilter. Men de sajter som främst kommer hamna i skottgluggen har redan filter på plats och kommer oavsett att fortsätta skruva på dessa oavsett vad EU i slutändan klubbar gällande det här förslaget (som nu ska förhandlas vidare). För precis som i upphovsrättsdirektivfrågan finns det en värld utanför EU. Och framförallt: annonsörer.
(Har inte satt mig in i texten så jag stannar här. Lär återkomma med fler tankar längre fram. Gissar dock att jag kommer kunna återanvända rätt mycket av det jag skrivit om upphovsrättsdirektivet även här.)
Stories, stories, stories. Nu tar Google nästa steg för att få snurr på sin egen variant: AMP stories. Nu kommer AMP stories få en egen avdelning i sökresultat. Först ut är ”reserelaterade sökningar”, men lär komma över hela banan vad det lider.
AMP stories är som stories är mest. Möjlighet att förpacka innehåll i som innehållsbehållare som kan leva lite fristående liv – och här alltså som det resultat som Google kommer att servera som svar på en sökning. Just den här storiestypen är alltså baserad på Googles snabbladdande mobilformat. Och kommer också gå att länka till.
Nyhetsflödet håller på att lämna plats för stories som sättet att dela information på Facebook, det har nog många koll på. Men att även Google nu växlar upp stories som del av sökresultatet är rätt stort. Och dessutom helt i linje med Googles satsning att visa upp allt mer funktioner och allt mer innehåll i sökresultatet – utan att behöva trycka sig vidare till en extern webbplats.
Stories kanske inte bara blir ett centralt format på sociala plattformar. Det kanske också delvis kan börja ersätta sajter. Åtminstone kampanjsajter.
Och där tar Google ännu ett steg in på Facebooks planhalva. Börjar göra det möjligt att boosta My Business-recensioner. Ja, eller åtminstone dela dem vidare – som poster.
Recensioner som har minst fyra eller fem stjärnor kommer att börja dyka upp som delningsförslag i My Business så att den som har platsen kan välja att skapa en post med recensionen. Alltså ett sätt att ge platsägare möjlighet att använda kundrecensioner som aktiv marknadsföring.
Men inte bara det, det kan till och med bli så att platsägare ”notifieras via mejl” när det kommer in en delningslämplig recension. Google vill verkligen få folk att börja använda det här. Ja, åtminstone i de länder där funktionen släpps nu. I vilka länder? ”Några”.
Fördelen med att lyfta fram recensioner är att de får synlighet i sökresultatet. Likt det som börjar hända med poster-funktionen överlag. Även om det fortfarande känns som att Google inte riktigt bestämt sig för hur de vill att poster ska användas så är det uppenbart att det är ännu ett steg för Google att minska beroendet av extern data för sitt sökresultat. Och få fler att vilja lägga sin digitala närvaro hos Google istället för på en egen webbplats. Eller hos Facebook.
Litet, men rätt talande tillägg i Google My Business. Google testar/rullar ut möjlighet att tilldela en plats en egen kortadress/fåfänge-URL. Med andra ord: istället för att skriva in hela www… så får platsen en adress av typen g. page/kortadress
Nu är det väl kanske inte så att man ofta nuförtiden skriver ut länkar till en webbplats och förväntar sig att kunder manuellt ska skriva in den. Särskilt som det är en länk till ett sökresultat hos Google, om man så vill.
Men däremot börjar Google som bekant satsa rätt ordentligt på just My Business, inte minst för lokala, små näringsidkare (kortadress-funktionen lär som vanligt mest vara avsedd för verksamheter med ett fåtal platser – alltså noll bulkstöd för butikskedjor). Saker som att följa platser via sök eller Maps och direktpublicera saker som erbjudanden. Då kan det finnas poäng för kortadresstänket. Kunna sätta upp skyltar i butiken med hederlig ”följ oss för att få rabatter”-länk.
Men i det sammanhanget: varför inte en QR-kod istället? Visst, den fixar man enkelt själv, men är Google smarta tar de fram sin egen, specialdesignade My Business-kod som näringsidkare kan använda.
Så bekräftar Amazon att man kommer att dra sig ur Kina. Från och med 18 juli kommer importmarknadsplatsen inte längre finnas kvar. Åtminstone inte under Amazon-flagg. Och det kan visa sig att man lämnar landet på samma sätt som man klev in. Fast omvänt.
2004 köpte Amazon in sig i Kina genom att svälja landets då största bokhandlare Joyo.com (Amazon verkar alltid vilja börja med böcker). 2011 bytte tjänsten namn till Amazon China och hade vid det laget en betydligt bredare produktflora.
I februari i år kom uppgifter om att Amazon var på gång att slå ihop Amazon China med NetEase Koala, Kinas näst största importplattform (runt 25 % av marknaden jämfört med Alibabas 32 % och Amazon Chinas 6 %). Det är sannolikt det som kommer att hända nu. Man gör en Uber och säljer sig ut ur Kina. Åtminstone på e-handelssidan.
DHL lanserar en ny tjänst: Africa eShop. Ett sätt för att koppla ihop försäljning mellan väst och den afrikanska kontinenten. Och det är tänkt för försäljning från väst, till länder i Afrika.
Plattformen gör att 11 afrikanska marknader får tillgång till att handla från 200 handlare i USA och Storbritannien. Tjänsten lanseras i samarbete med betal- och leveransföretaget MallforAfrica. De två har tidigare samarbetat med en tjänst som kan sägas vara det omvända: för afrikanska företag att sälja till länder i andra delar av världen.
Två kommentarer kring det här. Det ena är en liknande trend som den i Kina – att afrikaner i allt högre utsträckning har de ekonomiska möjligheterna (och är sugna på) att köpa västerländska varumärken. Och att det här är varför allt fler stora företag satsar allt mer på Afrika, i skuggan av strålkastarmarknader som Kina.
Det andra företaget (ett av dem) som ligger bakom satsningen. DHL. Alltså ett fraktföretag, som alltså drar igång en e-handelsplattform för att på så sätt driva trafik till sin leveransverksamhet. Alltså ännu ett exempel på ett företag som installerar helt nya fack i produktportföljen – och för att på så sätt rigga sig som det självklara e-handelsleveransalternativet. Oavsett var i världen man befinner sig.
Nytt samarbete för Walmart på digitalsidan: den prenumerationsbaserade barnklädesstartupen Kidbox. Ungefär som den här typen av tjänster brukar fungera. Få en låda kläder med jämna mellanrum utifrån några inriktningsval. Med tiden lär tjänsten känna dig allt bättre och blir allt bättre på att skicka precis de kläder du vill ha. Ja, eller dina barn i det här fallet.
Två tankar kring det här:
1. Barnkläder har en tendens att ha rätt… kort livslängd. Okej, nu handlar det om märkeskläder, men oavsett kan man i dessa hållbarhetstider tänka att de som köper kläder kan tänka sig att sälja dem vidare. Känns som att Walmart skulle ha möljighet att starta en andrahandsplattform kopplad till det här. Visst, konkurrera med sig själv (och sina partners), men det är ju vardagsmat nuförtiden.
2. Det blir allt mer tydligt att USA:s och Kinas två stora (beroende på hur man räknar) e-handlare delar två olika sätt att se på sina ekosystem. Amazon och JD.com gör i princip allt själva – allt inhouse från molnlösningar till logistik. Alibaba och Walmart, däremot, satsar på ett nätverk av samarbetspartners för att minska kostnaderna i de egna böckerna (och i Walmarts fall: ta tag i någon annans stafettpinne i sin jakt på att komma ikapp Amazon).
Att den kinesiska ekonomin börjar slå i (tillväxt)taket börjar bli allt mer tydligt. Kombination av att den globala ekonomin börjar varva ner, men också mycket en följd av interna utmaningar likt dem i väst. ”Gratistillväxten” börjar nå vägs ände och det enda sättet att fortsätta växa är att börja ta från andra företag.
Alibaba har redan infört anställningsstopp och börjat skära i tjänster och konkurrenten JD.com likaså. Nu spänns bältet åt ytterligare ett snäpp på ännu ett område: JD:s logistikdel. Buden är anställda av JD direkt och har såväl fått försäkring som baslön från företaget. Nu skrotas baslönen. Istället kommer budens lön baseras på antalet paket de levererar. Alltså en prestationsbaserad lön – som till stor del alltså är beroende av e-handelsverksamheten. Hos JD och andra.
Till skillnad från Alibaba har JD byggt upp ett helt internt ekosystem för sin e-handel, inklusive logistiken. Man säljer också logistiken som extern tjänst till andra företag – även till företag som inte i övrigt använder JD:s tjänster. Och det är alltså de externa intäkterna, eller bristen på dem, som ligger bakom försämringen för buden. Kort sagt stoppa logistikdelens ekonomiska blödning.
Vi noterar även den formulering som JD:s VD Richard Liu använder i mejlet till de anställda om förändringen: ”I don’t think any of our brothers want the company to go bankrupt”. Nu lär det vara översatt från kinesiska, men ”brothers” är nyckelordet här.
I utspel senaste veckan eller så (som en följd av de tuffare tiderna) har såväl Liu som Alibabas grundare Jack Ma gått ut och hyllat 72-timmarsarbetsveckan. Eller 996-veckan. Alltså att anställda arbetar 9 till 9, sex dagar i veckan. Ma har dessutom kommit med skönt motsägelsefulla kommentarer som både hyllat och ratat konceptet, men i grund och botten ska det vara en stor del av synen på arbetslivet i Kina. Man förväntas jobba häcken av sig.
Liu å sin sida gick till och med så långt att han konstaterade att han inte vill ha ”slackers” i företaget, utan just ”brothers” (inte ”sisters” då, uppenbarligen, eller om det kinesiska ordet kan betyda både och). Alltså lojala 996-medarbetare.
Det här börjar också allt mer bli en fråga här hos oss. Att 40-timmarsveckan mer och mer är ett teoretiskt koncept – inte minst bland startups. Och inte bara startups med fem grundaranställda, utan startups i Klarna-klassen. Vilket i förlängningen också leder till frågor kring vilken roll arbetslivet ska spela. Och i ett ännu större sammanhang: kopplingen mellan arbete och grundläggande uppehälle när världen aldrig har varit rikare samtidigt som klyftorna kanske aldrig har varit större.
Har du lust att hjälpa till?
Gillar du mina digitala spaningar? Så pass mycket att du till och med skulle kunna visa uppskattning genom att betala en slant? Tryck här för att se hur du gör
Övriga delar i sammanställningen
Del 1: Sociala medier, Sök/SEO, Detaljhandel/e-handel
Del 2: Strömmade medier/Prenumerationstjänster, AI – artificiell intelligens/Digitala assistenter, IoT – internet of things, Bekvämlighetsekonomin
Spaningar inom tech och sociala medier från veckan som har gått.
Ny siffror från SensorTower bedömer att Tinder för första gången har gått om Netflix i intäktsligan. Visst, att Netflix har strypt stödet för nya användare att starta prenumerationer direkt i apparna så är strömningsföretagets intäkter vikande. Men Tinder har också ryckt upp sig rejält: intäkterna bedöms vara 42 % högre än för ett år sedan (260,7 miljoner dollar).
Annars är det mestadels video- och strömningstjänster som drar in pengar på icke-spelsidan. Vad gäller nedladdningar är det Facebook som alltjämt dominerar med fyra av fem i toppen. Den enda som spräcker sviten är kortvideoappen TikTok. Nedladdningsmässigt hänger Snapchat fortfarande med på topp tio.
Gällande intäkter så är det fortfarande iOS som drar in mest (64 %). Och trots att Android procentuellt ökar mer så drar iOS ifrån i intäktsligan. Skillnaden bedöms vara över fem miiljarder dollar.
Däremot är nedladdningsstaplarna nära nog inverterade. På Android-sidan ökade nedladdningarna med nästan 19 % till 20,7 miljarder, men minskade däremot för iOS (minus 4,7 %). Både nedladdningarna och intäkterna säger samma språk: det är tillväxtmarknaderna som drar. Och där är såväl inkomsterna som iPhone-tätheten generellt avsevärt lägre.
Vad sägs om att betala med ansiktet i tunnelbanan? Nu testas precis det i tunnelbanan i den kinesiska staden Shenzhen. ”Blippa” ditt ansikte framför en skärm och betala på det sättet för biljetten. Dessutom drivet av ett 5G-nätverk – alltså den teknik som är tänkt att ersätta dagens mobiluppkopplingsstandard med en som är många gånger snabbare.
Kineserna är som bekant… lite före oss i kurvan när det handlar om olika sätt att betala och identifiera sig bortom fysiskt ID-kort och kreditkort. Det som börjar dyka upp här i form av mobilbetalningar och blipp’n’go är redan utbrett där.
Sen har de lite andra förutsättningar än vad vi har. Inte minst vad gäller att faktiskt ha sin information i en databas som kan delas med privata aktörer (och självklart staten – på gott och rätt mycket ont).
Men tekniken börjar oavsett hitta hit, även ansiktsbetalning. Starbucks har ju länge haft/testat sin teknik med att betala med sitt ansikte (om än lite mer enkelt än ovanstående tunnelbanexempel). Kort sagt att vi blir mindre och mindre beroende av prylar för att identifiera oss. Att biometrin gör att det enda vi behöver för att kunna betala är… våra egna kroppar. (Ja, och tillräckligt mycket pengar, förstås.)
Ännu ett uppköp för Walmart. Den här gången en annonseringsplattform: Polymorph Labs. Walmart tänker alltså gå i Amazons fotspår även här.
Amazon är vid det här laget en av världens största annonsspelare och det har man blivit genom att göra en Google. Sökordsannonser i de egna plattformarna. Amazon handlar med andra ord allt mer det börjar bli en krass verklighet på många plattformar: Vill du synas? Bara att betala.
I sammanhanget är Walmart förstås en marginalspelare. Än så länge. Men Walmart har visat att man har kommit långt med att ställa om sin verksamhet att bättre möta dagens konsumentbehov. Det har lett till att Walmart sett rejäla uppåtpilar för sin e-handelsverksamhet, men även trafiken till jämförbara butiker har ökat. Butiker som dessutom börjar få mer och mer inslag som inte handlar om att köpa. Åtminstone inte de vanliga Walmart-produkterna.
Man kan tänka sig att Walmart har ett potentiellt trumfkort vad gäller just annonsverksmheten: de där produkterna som vi inte bryr oss jättemycket om. Men där det kan vara lätt att få konsumenten att flytta handen. Och bakom dessa finns det som bekant stora spelare med djupa fickor. Och att man tack vare sitt butiksnät har ännu bättre möjligheter att erbjuda kunddata genom alla kundinteraktioner.
interest uppdaterade idag sin börsansökan – och sänker därmed sin tidigare värdering.
I sin börsdebut kommer företaget att släppa 75 miljoner aktier i spannet 15 till 17 dollar, vilket skulle fylla på kassan med ca 1,5 miljard dollar. Om företaget lyckas ro iland det högsta priset i intervallet skulle det innebära en värdering strax över 11 miljarder dollar, jämfört med de strax över 12 miljarder dollar som bolaget senast värderades till för två år sedan.
Kan vara ett sätt att kyla ner förväntningarna på företaget en aning. Att falla under sin introduktionskurs är inte bra nyheter för något bolag, även om viss svajighet alltid är att vänta när ett nytt företag dyker upp på börsen. Fråga bara Lyft. Efter att ha introducerats till priset 72 dollar och rusat upp till nästan 80 första börsdagen rasade aktien ner till under 70 dag två. Har sedan dess wobblat runt både ovanför och under introduktionskursen (minus 4 procent till ca 70 dollar idag).
Det Pinterest har gemensamt med Pinterest är att det inte sitter på en unik produkt och/eller något som inte någon annan kan kopiera – som artikeln konstaterar. Särskilt som Facebook redan har börjat testa egna samlingsfunktioner à la Pinterest.
Mina gissningar kring Pintererst? Antingen uppköp eller en Foursquare. Alltså att man övergår till att bli en B2B-spelare snarare än B2C på sikt.
Tidigare i veckan sänkte Pinterest värderingen inför sin börsnotering och nu gör Uber samma sak. Tydligen ska ansökan bli offentlig i morgon (eller idag – alltid lite svårt när amerikanska texter använder relativa tidsangivelser) och i den ska Uber sikta en värdering mellan 90 miljarder och 100 miljarder dollar. Alltså en rätt bra bit under de 120 miljarder som det spekulerats om ett tag.
Anledningen ska vara hur det har gått för konkurrenten Lyft under sin första vecka som börsnoterat bolag. Efter att ha höjt priset som följd av det stora intresset sköt aktien första dagen upp till runt 80 dollar. Redan dag två rasade den dock ner under introduktionspriset 72 dollar och har sedan dess guppat runt de nivåerna. Igår stängde så aktien på en kurs strax under 60 dollar efter negativt utlåtande från en analysfirma – alltså 12 dollar under öppningsnivån.
Nu är det förstås inte ovanligt att nya aktier wobblar runt en del i början – och ofta tappar mark innan de vänder upp igen. Räcker att titta på ett bolag som Facebook. Eller Spotify, som mestadels legat under öppningspriset. Men det kommer påverka de techbolag som siktar på börsen närmaste tiden. Och de är ju några stycken.
Det här är en intressant tanke: musikströmning som investeringsobjekt. Och då inte att investera i något av strömnings- eller skivbolagen utan genom att köpa upp musikrättigheter.
Logiken är det inget fel på. Du köper upp något som, när initialkostnaden är avklarad, rätt mycket kan stå och ticka för sig själv. Du behöver inte trycka upp en massa fysiska produkter för att driva försäljning – det kan du göra genom digitala iniativ. Ja, om du alls behöver göra något. Pay and forget.
Som Lundell konstaterar är det däremot inget som gemene man kommer lägga sina sparpengar på. Att köpa upp en musikkatalog är inget som särskilt många har råd med. Men det fick mig att fundera på… fonder.
Tänk om vi skulle börja se musikfonder. Aktivt eller passivt förvaltade. Och då återigen inte spara bolagen som tillhandahåller tjänsterna, utan kanske rentav investera i en musikindexfond. Tror du att fransk chanson från sextiotalet kommer få en jätterevival? Investera i ”fransk sextiotalschanson”-indexfonder. Eller bara investera i musikrättighetsfonder. Rättighetsinnehavarna kan få pengar både via spelningar och via fondavgifter.
Okej. En inte helt genomtänkt tanke. Men samtidigt: inte helt orimlig.
Apple släpper väldigt sällan detaljerade siffror kring hur det går för de olika verksamhetsområdena. Även vad gäller användning. Däremot har Tim Cook hintat saker som att iMessage är den totalt sett mest använda iOS-appen och att Apples kartapp ska vara den mest använda karttjänsten i iOS ”by far”.
Men vi får alltså inga siffror som backar upp det här. Apple skulle alltså kunna blåljuga, men det har jag svårt att tro. Det mer sannolika är att Apple är en riktigt tung dark horse på ett helt gäng områden där man inte tänker på Apple.
Ett sånt område kan vara reklam.
Appstore har sedan ett par år tillbaka haft sökordsannonser – och nu kommer de till Sverige. ”Köpt sök” har alltså ytterligare en spelplan här hos oss.
Det är alltså en annonsplattform som fortfarande inte är utrullad globalt, men jag skulle tro att Apple redan är en av de tunga annonsspelarna. Hur tung vore förstås väldigt spännande att få reda på, men posten ligger som vanligt ihopbakad med andra tjänster i företagets finansiella rapporter.
Och på tal om tjänster: det här lär också vara ännu en tjänst hos Apple som förmodligen redan omsätter mer än exempelvis rätt många Fortune 500-företag.
Sverige ändrar inställning i hur man ställer sig till EU:s upphovsrättsdirektiv. Eller rättare sagt: en majoritet i riksdagens EU-nämnd har röstat emot regeringens ja-hållning, vilket alltså innebär att Sverige som helhet nu alltså kommer säga nej. Ja, även delar av regeringen (MP) röstade emot sig själva.
Däremot betyder det här förstås inte att direktivet kommer att skrotas. Det är de samlade EU-ländernas röster som i slutändan avgör.
Sedan är det som vanligt lite förvirring kring vad som faktiskt står i direktivet. Moderaternas Tomas Tobé säger att Tyskland inte kommer vilja införa ett uppladdningsfilter och att direktivet ”redan innan det beslutats grusas sönder”. Detta trots att det förstås inte står något i direktivet om att länder måste införa ett uppladdningsfilter (eftersom uppladdningsfilter inte ens nämns i direktivet). Det står ju tvärtom att medlemsländer inte får införa ”a general monitoring obligation”. Så det Tyskland i så fall säger är att det kommer att följa den direktivskrivningen.
(Och, ja, det stora jättarna kommer oavsett fortsätta med sina befintliga uppladdningsfilter efter det finns en värld utanför EU. Och de små spelarna kommer sannolikt i stort ha det som idag. Länk till text om mina tankar kring direktivet i kommentar.)
Huh. Ny integration för Slack. Office 365? Ja. Ännu ett lätt märkligt konkurrent/samarbete-förhållande (well, typ).
De nya integrationerna ska göra det möjligt att komma åt filer, mejl och kalendrar från Office 365 direkt i Slack. Bland annat saker som kalendernotiser (och svara på kalenderinbjudningar), hantera mejl, dela OneDrive-filer enkelt och att din Slack-status automatiskt kan ställas om till ”i möte” baserat på händelser i din Office-kalender. Sist men verkligen inte minst: möjlighet att förhandsgranska PowerPoint-, Excel- och Word-filer utan att behöva ladda ner och öppna dokumentet.
Milt sagt… oväntat. Microsoft sitter ju som bekant på sin egen Slack-konkurrent. Omvänt är inte så konstigt. Snart börsnoterade Slack kan visa upp ännu en anledning till varför man bara behöver Slack för, tja, det mesta. Men integrationen baseras trots allt på bidrag från två håll och det är intressant att Microsoft erbjuder den här typen av stöd.
Känns nästan som ännu ett steg mot att Microsoft helt överger den här typen mjukvaruhantering till förmån för rena server- och backendplattformssatsningar.
Igår gjorde Dropbox och Slack exakt samma sak. Fast tvärtom. Slack, med befintliga integrationer till Googles produkter, la till stöd för Office 365. Och Dropbox, som har Microsoft-stöd sedan tidigare, la till inbyggt stöd för Google G Suite. Åtminstone som beta.
Det fördjupade samarbetet innebär att Dropbox-användare kan öppna Docs, Sheets och Slides direkt i Dropbox för att skapa nya dokument – och förstås redigera dem. Dessutom överlag förbättrade samarbetsfunktioner, inklusive notiser när ändringar har gjorts i dokument. En integration med Hangouts ska också vara på gång.
Techjättarnas relationer är på riktigt Games of Thrones. Galet svårt att hålla reda på vem som är släkt med vem, vem som för tillfället är sur på vem (och varför), vem som är i allians med vem mot vem och vem som ligger med vem.
Häromdagen kom nyheten att Slack djupintegrerar Office 365. Och igår kom nyheten att Googles G Suite får inbyggt stöd för att redigera Office-dokument.
Det… är rätt stort.
Okej, att konkurrenter samarbetar är numer lite vardag. Men den stora grejen här är inte att G Suite-användare kan arbeta med Microsoft-dokument utan att behöva vara i närheten av någon Microsoft-produkt. De senaste dagarnas nyheterna pekar nästan på något annat. En tolkning är att även Microsoft gör som många andra nu: kopplar loss sina produkter från sitt ekosystem för att öka användningen av det egna formatet. Men jag lutar åt en annan tanke:
Att Microsoft är på väg att överge även samarbetsmjukvarusegmentet.
Microsoft har i praktiken helt släppt konsumentsidan med sina produkter, men de här integrationerna är milt sagt anmärkningsvärda. Visst kan det förstås vara så att både Slack och Google har gjort det här utan något uttalat samarbetsstöd, men jag har lite svårt att tro det.
Det skulle till och med vara rimligt. Microsoft har blivit ett powerhouse på infrastruktursidan. Och lär tjäna pengar som gräs på långa molntjänstavtal snarare än fladdrigt konsumentharvande.
Vilket förstås i förlängningen också leder till en helt annan fråga: vad innebär det för LinkedIn?
Otroligt spännande produkt. Googles molntjänstdel släpper en ny produkt: Anthos. En tjänst för att hantera hybridserverlösningar som blandar egna datacenter med Googles molnplattform. Men det absolut mest spännande/ögonbrynshöjande: Anthos går också att köra på tredjepartsmolnplattformar. Som Amazons AWS och Microsofts Azure.
Ännu ett bevis på en trend som har fått riktig fart senaste året. Eller nästan senaste halvåret: företag kopplar loss sina tjänster från sig själv.
Vi har sett både Spotify, Soundcloud och Snap göra det: börja släppa tjänster tänkta att konsumeras utanför de egna plattformarna. Rentav hos konkurrenter. Med resonemanget: om vi inte får kunderna att komma till oss så får vi väl se till att vi kommer till kunderna. Insikten att det viktiga är att kunderna köper dina produkter, inte att de köper dina produkter i dina egna kanaler.
Ovanstående företag har gjort det lite för att de måste. De kläms mellan de riktigt stora spelarna. Men även Apple har på väldigt kort tid gått lite all in på att säkerställa att deras tjänster finns på så många ställen som möjligt. Även i konkurrerande hårdvara.
Om ni inte köper våra prylar ska vi åtminstone tjäna pengar på er via våra tjänster. Typ.
För ett år sedan gick Apple ut med att de som företag till hundra procent drevs med förenyelsebar energi och att man dragit igång ett initiativ för att även få sina underleverantörer att göra samma sak. Från början var det 23 leverantörer som ingick – idag meddelade Apple att siffran nu kan skrivas till 44. Bland annat en av de största: Foxconn.
Målet Apple satte upp var att hela företagets tillverkningskedja skulle uppnå 4 gigawatt förnyelsebar energi till 2020, men det ökade antalet leverantörer som nu förbundit sig att delta i initiativet har gjort att Apples prognos nu är att man kommer att nå 5 gigawatt.
Förstås väldigt lovvärda besked. Och något vi hoppas att företag som ännu inte fått ordning på det här tar efter – inte minst bland techjättarna. *host* Amazon *host*
Sugen på att e-handla eller hantera dina virtuella servrar på ett miljövänligt sätt? Kanske inte läge att gå all in på Amazon i så fall. Verkar som att företag inte bara sackar efter i att ställa om till hundra procent förnyelsebar energi, som exempelvis Apple ska ha gjort för den egna verksamheten, utan att man aktivt hur flörtat med olje- och gasindustrin.
Det verkar dessutom som att AWS, från att ha till hälften ha rullat fossilfritt för något år sedan, är på väg att (eller förmodligen redan har börjat att) sjunka till lägre andelar förnyelsebar då man bygger nya datahallar i snabbare takt än man bygger de nödvändiga gröna elcentralerna för att driva dem.
Huh. Avdelningen… intressanta samarbeten. Tesla har hittat en ny samarbetspartner i Fiat Chrysler. Ett samarbete kring… avgaser.
Men det handlar inte om att Fiat ska få hjälp av Tesla att utveckla sin elflotta. Samarbetet innebär att de två företagen slår ihop sina totala utsläpp i Europa. Och eftersom Teslas avgaser i Europa (och resten av världen) är noll så klarar de två företagens bilar sammantaget EU:s avgiftskrav för 2020.
Fiat slipper böter och Tesla får ett företag som sitter på en större kassakista än de själva. Ett helt korrekt samarbete. Formellt. Moraliskt och framtidssäkringsmässigt? Mmmkay…
Skönt att Google står för 3 av de 4 mest trafikerade webbplatserna i Sverige.
Andra fun facts:

Alltså. Bilar är generellt sett både osexigt och tråkigt. Men ingen regel utan undantag. Som den här. En pimpad bubbla. Alltså originalbubblan som har utrustats med elmotor och Tesla-batteri, tack vare amerikanska företaget Zelectric.
En produkt som borde börja serietillverkas igår. Det här enda exet, ett tävlingspris, räcker inte långt.
En av få gånger jag verkligen har känt att jag skulle vilja ha en bil.
Ett joggingbås i tunnelbanan? Men förstås.
Har du lust att hjälpa till?
Gillar du mina digitala spaningar? Så pass mycket att du till och med skulle kunna visa uppskattning genom att betala en slant? Tryck här för att se hur du gör