Kategori: Artikel

Google I/O 2018 – nyheterna som presenterades under konferensen (dag 1)

Inläggsförfattare Av Ola Andersson
Inläggsdatum 8 maj 2018
Inga kommentarer till Google I/O 2018 – nyheterna som presenterades under konferensen (dag 1)

8 maj gick första dagen av Googles årliga utvecklarkonferens I/O av stapeln. Här har jag samlat alla (?) nyheterna som presenterades.

Värt att notera: ett område som det i princip inte pratades alls om var… sök. Vanliga, hederliga Google-söket, alltså.

Google Maps

Maps blir mer personligt och mer kurerat

Om du söker efter bra ställen behöver du inte bara scrolla igenom betygen, Maps kommer kurera listor med de bästa restaurangerna etc. i ett visst område. Det kommer finnas listor, som Foodie-listan, där utvalda experter och publicister samlar omdömen som sedan används i Maps.
Men det kommer också gamifieringselement, så att du kan bocka av ställena du har varit på. När du väljer restauranger ska du också kunna få en matchpoäng 1-100 som visar hur troligt att du kommer att gilla stället. Med andra ord kommer även din egen data och historik spela in.
Det ska också komma funktioner som gör det enklare att tillsammans planera aktiviteter via röstningsfunktion.
Det ska också gå att följa ett område i en ”For you”-avdelning. Med andra ord, om du vill ha plåtkoll på SoFo kan du välja att följa det och få uppdateringar om saker som händer där, som att nya restauranger öppnar eller att popup-restauranger dyker upp. Följa en hashtag? Såååååå Q4 2017.
Sist men inte minst kommer Maps bitchslappa dig om du ens funderar på att öppna Yelp.

Nya Maps-funktionerna kommer både till iOS och Android ”i en nära framtid”.

Google wants Maps to be the only thing you need to plan a night

If you’re looking to go somewhere, you probably start your search with Google Maps, before heading over to Yelp and Trip Advisor. Google’s not happy with that state of affairs, and is determined to make sure that its mapping platform is where you start, and end, your plans for Friday night.

Maps får AR-vägbeskrivningar

ÄN-TLI-GEN! No more ”fortsätt söderut på gatan”. Istället kan du få upp verkligheten i telefonen och se exakt hur du ska gå. Street View och vägbeskrivningsfunktionen slås alltså ihop så att du kan se exakt hur du ska gå. Följ de virtuella, flytande pilarna alltså.

Google shows off its camera-enabled navigation system

Google knows the problems you have to deal with when navigating an unfamiliar locale, even if you do have your smartphone on you. That’s why the company’s Aparna Chennapragada is showing off an updated version of its VPS, or Visual Positioning System: A way for folks to avoid getting lost when out and about.

Google Assistant

Mer naturliga dialoger och smartare tjänster i Google Assistant

Continued conversation: slippa säga ”Hey Google” varje gång du vill aktivera den. Du kan med andra ord fortsätta en påbörjad dialog för att hantera uppföljningsfrågor
Multiple actions: Fråga flera saker eller be om flera saker på samma gång
Uppdatering av Routines: Förbättringar av Assistants IFTTT-funktion. Skapa kedjekommandon (samma sak som Amazon släppte för Alexa tidigare i år). Senare i år kommer vi kunna ”time up routines”, vilket jag antar är att vi kan tidsstyra.
Går att beställa mat via Assistant
Pretty please: Även här släppte Amazon samma sak nyligen: lär barn vara artiga mot sina prylar och förstärkt positivt artighetsbeteende. Det här är intressant, om än kanske lite glåmigt: ännu en anledning för föräldrar att outsourca sitt föräldraskap, om man vill vara grinig.

Google is making it easier to have a conversation with your Assistant

The Google Assistant has been the star of the past few I/O developer conferences, so we’re not surprised to see new features being announced today. One of the biggest is ”continued conversation” — which means, essentially, that you won’t need to say ”Hey Google” every single time you want to ask the Assistant a question.

Google gör det möjligt att prata med John Legend

Google Assistant får sex nya röster att välja på. En av dem man nu kommer kunna välja på är (den rätt briljante) soulsångaren John Legend.

Att skådespelare lånar ut sina röster är inget nytt. Vi har även sett gimmick-PR-grejer när man exempelvis kunnat få rösterna från programledarna i The Grand Adventure att läsa upp vägbeskrivningar i Waze som marknadsföring för den serien. Assistent-röstsknäck kanske blir ett nytt område för skådespelare.

John Legend is one of six new Google Assistant voices

At the annual I/O developers conference on Tuesday, Google CEO Sundar Pichai announced that users now have six additional options for their Assistant’s voice, one of which is that of famed singer-songwriter John Legend. They’ll be available for both mobile and the Google Home beginning later today.

AI-smartness

Googles AI kan boka klipptid och fixa restaurangreservationer – offline

Google Assistant kommer kunna göra bokningar och göra reservationer – även när de inte kan bokas online. Tekniken kallas Google Duplex och kommer rullas ut som experiment ”soon”.

Med andra ord kan Google Assistant ringa upp en frisör och boka tid med människan i andra änden. Assistant kan hitta tid utifrån ägarens önskemål, boka tid och meddela användaren när bokningen är gjord.

Viktigast av allt: om Assistant uppmanas att vänta medan frisören kolla efter lediga tider kan Assistant säga ”mmhhmmm”.

Gällande restauranger kan Assistant hantera flera komplicerade frågor på varandra under bokningen och kan till och med fråga hur väntetiderna kommer vara vid de föreslagna tiderna.

Okej, lär vara rätt långt innan det är helt redo att ta över alla bokningarna i våra liv. Men ändå. Way cool. (Och verkar dessutom på riktigt ha klarat Turing-testet. Wayer cool.)

Google Assistant will soon be able to make calls to book your appointment

During Google I/O today, the company announced that Assistant will soon be able to make appointments and reservations for you even when they can’t be booked online. It’s powered by a new technology called Google Duplex and it will be rolling out as an experiment soon.

Lens byggs in i Androids standardkameraapp och får ännu smartare sökfunktioner

Lens-funktionen, Googles smarta kamera, kommer att integreras i den inbyggda kameraappen. Dock bara på vissa (Android)-modeller. Likt QR-koder kan ett sånt här initiativ göra tekniken redo för sitt mainstramgenomslag – det krävs inte att man öppnar separat app. Allt finns på plats när du öppnar kameran. Dessutom några nya funktioner:
Smart text selection: kopiera text från ett papper till digital version. En OCR-läsarfunktion, alltså. Men du kan också söka med ord. Sök alternativ i en meny och få upp träffar om exempelvis vad en maträtt är. Dubblar alltså också som översättningstjänst.
Style match: Peka kameran på något du är intresserad av att köpa och kameran kommer plocka fram förslag på liknande prylar och var du kan köpa dem (à la Pinterests Lens-funktion).
Realtid: Lens börjar jobba direkt när du öppnar kameran och pekar på något. Exempel som ges: peka på en konsertaffisch och en musikvideo med den artisten kan börja spelas.

Google Lens will be available in stock camera apps

Google has been busy updating Lens, its AI-powered image recognition tool, over the past year. It can recognize dog and cat breeds and is available on iOS and non-Pixel Android phones. Now, at I/O, Google is rolling out the latest Lens update: It will now be integrated directly into the stock camera app.

Actions och Slices: nytt predikativt appramverk

Snarare än bara att föreslå lämpliga appar kommer systemet också att lära sig och föreslå de funktioner du kan tänkas vilja komma åt. Actions kommer också lära sig vilka kringprylar du har kopplat till din enhet. Pluggin in lurar: få förslag på din favorit-Spotify-lista.

Actions kommer finnas i Assistant, Sök, Play-butiken och ”smart text selections”.

Slice kommer vara ännu smartare actions, typ. Eller snarare ännu mer kontextuella. Kommer initialt bara funka i sök. Sök ”Lyft” så ser du appikonen, men också genvägar för att boka en bil hem eller till jobbet. Du får också veta kringinformation som avstånd, pris, bedömd tid. Väljer du en slice så slutförs hela den action (</svenska>) kopplad till den. Klicka på boka bil till kontoret så skickas bokningen iväg.

Ett nytt Slices-API gör att tredjepartsutvecklare kommer kunna lägga till den här typen av djuplänkar direkt in i appar – som då alltså sedan drar nytta av Googles AI för att lära sig vad användare behöver.

Android P ’actions’ and ’slices’ predict what you want to do next

The next version of Android (still simply known as ”P”) will introduce a new predictive app system called Actions and Slices. They go beyond predictive apps — which merely suggest the software you would like to use next — with specific features and information you want to access.

ML-kit – nytt utvecklarkit med färdigtränade algoritmer

ML Kit – ett nytt maskininlärningsutvecklarkit för Android och iOS. Möjlighet för utveckare att lägga till ett antal färdigtränade AI-algoritmer för ökad smartness. Dessutom möjlighet att använda både offline och online. Med andra ord: du kan låta AI-hanteringen skötas i molnet eller lokalt i enheten.

Google’s ML Kit makes it easy to add AI smarts to iOS and Android apps | TechCrunch

At its I/O developer conference, Google today introduced ML Kit, a new software development kit (SDK) for app developers on iOS and Android that allows

AI-styrt batterisparande

I Android P kommer mobilen, med AI-hjälp, kunna lära sig vilka appar du använder när och när de kan stängas av. Exempel som ges: du tittar bara i Instagram på morgonen och eftermiddagsfikat (ett förmodligen rätt osannolikt användarscenario, men ändå) så kommer mobilen stänga av Android övriga tider för att spara batteri.

Adaptive brightness: dimmar skärmen när mobilen förutspår att du inte behöver den lika starkt upplyst

Android P taps AI to help save your battery life

Today at the Google I/O keynote, the search giant took the opportunity to showcase all the new ways artificial intelligence will revolutionize its phone OS with the upcoming Android P. One of the least sexy AI applications might benefit the most users.

Nyheter

News får ett personaliserat, algoritmbaserat nyhetsflöde

Uppgifterna inför I/O stämde. Google revampar News rätt ordentligt. Förstås med AI och maskininlärning. Ska kunna analysera artiklar i realtid och organisera dem i ”storylines” (stories FTW, ännu en gång).

News kommer erbjuda en ”personaliserad ström av innehåll som är mest relevant för just dig”. (algoritm FTW). ”The for you section”.

Kommer först visa dagens fem, kurerade toppnyheter. Därefter kommer nyheter från ämnen som ”du tidigare har visat intresse för”. Tjänsten kommer förstås uppdatera vartefter dina vanor ändras. Du kan även manuellt skruva på algoritmen.

Man kan även fördjupa sig i ämnen och då hämtar Google artiklar från olika källor. Samma källor för alla, utan möjlighet att anpassa (förstås en antifilterbubbeltanke).

Om du vill kan du även använda appen som en vanlig tidningstjänst (typ kronologiskt nyhetsflöde). Det ska också gå att enkelt prenumerera på artiklar från ett utvalt antal nyhetstjänster. Lär säkerligen breddas på front, ungefär samma arbete som Apple håller på med sin News-app.

Överhuvudtaget är det en tjänst för app skapa en bredare bild kring en händelse – förstås så att fler blir kvar längre tid på Googles plattform.

Nya News släpps idag och kommer finnas i 127 länder i slutet av veckan.

Google’s AI-driven News app will make sense of the day’s news

Google confirmed earlier rumors surrounding its News app at the I/O developers conference on Tuesday, showing off a completely reimagined product designed to handle the rigors of our modern news cycle.

Övrigt

Android får svepgester à la iPhone X

Även Android-telefoner blir högre/större och tappar fysiska knappar. Behövs svepkommandon.

Olika svepningar och olika kommandon gör alltså olika saker. Med andra ord ersätts de tre klassiska knapparna i botten av en avlång knapp som kan göra saker (typ touchbar). Helt i linje med att våra telefoner och mobilgränssnitt blir mer bottentunga – så att vi kan göra fler saker med en hand.

Bakåtknappen finns kvar, men kommer bara finnas inuti appar (antar då att man som apputvecklare kan välja om man vill ha kvar den eller använda ytan till annat).

Android P introduces iPhone X-like navigation swipes and gestures

First it was the notch, but now Google is taking a more functional cue from Apple’s iPhone X: a swipe-based navigation system. (Which, naturally, has its roots elsewhere, long before last year.) As rumored, the Android home ’dot’ has morphed into something a little longer and a little more useful.

Gmail ger autocompleteförslag medan man skriver

Smart compose: utveckling av Smart replies. Den föreslår fraser medan du skriver. En smartare autocomplete. Men förstås smartare, då den är tänkt att ta hänsyn till kontext och fatta vad du tänker skriva – innan du ens har skrivit det. Kan då exempelvis föreslå hela fraser.

Gmail’s Smart Compose autocompletes your emails as you type

Google recently rolled out a huge makeover for Gmail, with a completely new look and other features, but it’s not done yet. At I/O, Sundar Pichai revealed Smart Compose. An extension of the current Smart Replies tech, it uses machine learning to compose complete phrases for you while you type, essentially working as a much more intelligent autocomplete.

Google Photos får ännu bättre AI-stöd

Suggested actions: Förslag på smarta saker du kan göra med dina bilder. Använda AI för att känna igen människor i bilder och få förslag att skicka bilderna till dem. Om bilden är underexponerad kan du få tips om att rätta till nivåerna. Fotograferar man ett dokument kan det konverteras till en pdf.
Bättre verktyg för att färga bilder (blanda svartvitt och färg)

Google Photos will offer AI-powered suggestions to fix your images

AI has long been Google Photo’s killer feature, making it easy to find and share your images, rate them on aesthetic appeal, and create interesting things like video. Now, Google is bringing a new feature, Suggested Actions, to Photos.

Snart dags för Googles smarta skärmar

Googles smarta skärmar kommer börja säljas i juli. Alltså skärmar som kommer att börja säljas med Google Assistant inbyggt.

Google Assistant smart displays will start shipping in July

We got a sneak peek at Google’s upcoming slate of smart displays earlier this year at CES, and now it seems we know when they’ll finally come to market. At Google’s I/O developer conference, the company announced that the first round of smart displays will ship starting this July.

Funktioner för att få oss att tillbringa MINDRE tid med våra digitala prylar

Youtube: möjlighet att ställa in pauser och ”tittarperioder”
Dashboards för att se tidsåtgång: se hur lång tid du tillbringar i din Android, vad du gör, vilka appar du lägger tid i. Går även att lägga till i enskilda appar för tredjepartsutvecklare.
Ännu bättre kontroll över vilka notifieringar du ska få
Do not disturb kommer även minska de visuella störningselementen
Shush: Ny funktion. Om du vänder din telefon upp och ner (skärmen nedåt) så stänger den automatiskt av alla larm och annat.
Wind down mode: Du ställer in tiden när du brukar gå och lägga dig. När den tiden närmar sig kommer telefonen att tappa färgen och bara visa gråskala (bättre för ögonen och, tja, tråkigare – som tiden före färg-tv, som presentatören beskrev det)
Be Internet Awesome (fantastiskt namn, given tisha): initiativ som använder spel för att utbilda kring säkerhet och ”citizenship” online. För barn, men, tja, med tanke på att de flesta som går på fejknyheter är äldre människor så kanske vi behöver en PRO-version också.

Android and YouTube will help you manage screen time

Those rumors of Google launching tools to manage your screen time? They’re true. The internet giant has used its I/O conference to unveil a string of digital well-being initiatives that will help you get away from tech.

Android P släpps som beta redan idag

Android P’s public beta is available today

Want to try the abundance of new Android P features announced at I/O? If you have the right phone, you can give them a spin today. Google is releasing a public Android P beta for 11 phones, including its own Pixel phones, the Essential Phone, Sony’s Xperia XZ2, Xiaomi’s Mi Mix 2S and the upcoming OnePlus 6.

Etiketter Google, Google I/O

Artikel Digitalisering Sociala medier

LinkedIn fyller 15 år – varför inga video-CV:n eller stories-CV:n?

Inläggsförfattare Av Ola Andersson
Inläggsdatum 3 maj 2018
Inga kommentarer till LinkedIn fyller 15 år – varför inga video-CV:n eller stories-CV:n?

Idag inte vilken dag som helst. Idag fyller LinkedIn 15 år, som bland annat uppmärksammades av LinkedIns nordenchef Lisa Gunnarsson.

Som Lisa konstaterar har massor hänt sedan dess. Hela den mobila revolutionen. Sociala medier. Bekvämlighetsekonomin och appekonomin. Onlineshopping som norm. Wearables och teknik som kändes som science-fiction 2003 (och som fortfarande gör det).

Även LinkedIn har förändrats. Nätverket har blivit del av Microsoft, har fått algoritmflöde, har släppt utbildningsplattform och gett oss emojis och gifar att leka med. (Förstås med de oundvikliga diskussionerna om vad LinkedIn är och inte är.)

Men i grund och botten har LinkedIn alltid varit CV-databas. I princip alla som har gått med (åtminstone som privatpersoner) har gjort det för att lägga upp sitt CV med förhoppningen om att få nya jobbmöjligheter.

Och där har imponerande lite hänt.

CV-skrivande – exakt samma sak 1988 som 2018

Instruktionerna och tipsen jag fick när jag gick min första utbildning i att sätta samman ett CV, före internet, är ganska precis exakt samma som råden som finns nu. Det ska vara en sammanfattning av utbildningar och arbeten man har haft och andra meriter som kan vara relevanta. Ett personligt brev ska vara max en sida långt.

Det finns fortfarande ungefär samma skolor som då. Ska det vara en kronologisk sammanställning eller en sammanställning där man börjar med det mest relevanta (eller för att tala 2018-språk: ska det vara ett kronologiskt eller algoritmstyrt flöde). Åsikter om man ska välja CV-formatet eller göra sammanställningen som en meritförteckning. Men i stort detsamma.

Självklart har det alltid funnits undantag. Vissa branscher skapar andra typer av CV:n, som snarare är portfolion och arbetsprover. Men för de flesta branscher och yrken gäller regeln.

Och vi pratar förstås text. Möjligtvis en bild om man vill vara lite wild and crazy.

Enter: 2018

Pontus Staunstrup reagerade för ett tag sedan på att jobbannonser där man söker digitala kommunikatörer fortfarande fokuserar mestadels på text. Du ska vara en duktig skribent. Pontus argumenterar att man måste vara betydligt mer multimedial än så i dagens kommunikationslandskap (i linje med hans argumentation har han förstås gjort en video där han utvecklar sina tankar).

Jag snor de tankarna och överför dem till CV-formatet.

Efter att bildkommunikation allt mer tagit över som kommunikationsmedium är det nu video som är redo att ta vid. Allt mer av det vi konsumerar är video – på Youtube eller Netflix. Men vi skapar också allt mer videoinnehåll själva. Inte som proffs, utan som glada amatörer. Och det börjar också bli allt vanligare som kommunikationsformat. Det är ingen slump att Facebook, Snapchat, Instagram och Messenger bara senaste månaderna har fått (eller kommer att få) förbättrade videofunktioner vid kommunikation.

Och om vi tittar utanför det privata konsumerandet och kommunicerandet så börjar vi så sakteliga vänja oss vid att göra andra saker via video. Som att gå till läkaren.

På LinkedIn?

Video-CV? Podcast-CV? Stories-CV?

Visst finns det, som sagt var, kreativa CV:n. I flera format (som underbara video-CV:n). Och visst går det att ladda upp andra typer av medier till sin LinkedIn-profil och länka till externa platser därifrån. Men det finns inget systematiskt stöd för det hos LinkedIn.

Profilsidan på LinkedIn ser fortfarande ut som ett CV:t gjort så länge de nästan har gjort. Prydligt uppställt. Inga gifar mellan rubrikerna. Och för att bli hittad av rekryterare på LinkedIn är det fortfarande SEO som gäller. Gammal hederlig text-SEO, alltså. Och egentligen mer gammalmodig SEO byggd på att man i högre utsträckning har angett rätt nyckelord.

Med andra ord: om det enda du skulle lägga upp på din profilsida är en video så är chansen att bli hittad rätt mycket noll.

Visst. Text är enklare att söka i. Det är den form vi har gjort sökningar med så länge vi har kunnat söka i någon form av databaser eller kataloger. Men bildsökning blir allt vanligare och får allt mer stöd. Och på tur står då förstås ljud och video. Redan idag finns det rätt gott om verktyg, olika bra och olika kraftfulla, för att traggla sig igenom massiva mängder video och ljud och kunna hitta mening och relevans.

Så varför finns inte stöd för att göra sitt CV som en video? Eller en podcast om man är bekväm med det formatet? Eller med tanke på siffrorna som kom häromdagen, att stories-formatet kan komma att gå om nyhetsflödet som vanligaste sättet att dela information nästa år, varför inte ha en funktion som gör att du kan dra ihop ditt CV som en story?

Nytänkande eller disruptionsswashande?

Nu är det här förstås inte något som bara LinkedIn är sega på. Det gäller som sagt väldigt stor del av allt informationssökande (hej, till och med dejtingtjänster bygger ju fortfarande nästan bara på text för presentationer)

Nu när både Facebook och Google har gett sig in i jobbsökar/CV-databas-svängen så heter det förstås att de kan vända upp och ner på jobbsökarbranschen genom att de sitter på såna enorma mängder data. Men som det är nu handlar det mest om jobbmatchningswashande. Det underliggande baseras alltjämt (nästan uteslutande) på text.

Och det här är förstås betydligt större än bara LinkedIn. Det handlar om hela rekryteringsbranschen. Även här gör man som man alltid har gjort. Personlighetstesterna kan komma och gå, men grundmaterialet är detsamma.

Vem disruptar CV-formatet – på riktigt?

Internet håller just på att genomgå sin största förändring någonsin. Det som händer nu är att internet – och tjänsterna och funktionerna däri – på riktigt börjar bli något eget snarare än att vara digitala onlinekopior av processer och fenomen från ett eller flera århundraden sen. CV:t, hur vi presenterar oss (och förväntas presentera oss) är fortfarande djupt nedpålat i det förflutna.

Handeln håller på att mer än någonsin ställas om till att behöva agera på kundernas villkor. Det gäller förstås de flesta branscher. Det handlar inte om att kunder förväntas anpassa sig efter företag. Det är istället företag som (nu i princip helt och fullt) måste anpassa sig efter vad kunder vill. Och var kunderna vill möta företagen. Och låta kunderna köpa, betala och få sina varor levererade på det sätt de helst vill.

När får vi se samma sak på rekryteringsplattformssidan? När ser vi tjänster som låter jobbsökande presentera sig på de sätt de helst vill och får systemförutsättningarna att göra det? Och se till att rekryterare får verktyg som kan söka och förstå vilka som är de mest lämpade kandidaterna oavsett hur den som lagt upp sitt CV har valt att presentera sig? (Och förstås, när ställer rekryteringsbranschen om till att också bli så pass multimedial?)

Först när det händer kommer vi kunna prata rekryteringsbranschsdisruption på riktigt.

Och med det sagt

Grattis LinkedIn! Ser fram emot en massa spännande grejer kommande 15 år!

(Insert paus för att reflektera över det uppenbart ironiska i att det här inlägget är just en vägg av text. Men det här är min webbplats. Då får jag kasta sten i glashus. So there.)

(Toppbild: ”Curriculum Vitae” av Yelacis, Flickr.com.)

Etiketter LinkedIn

Artikel Sociala medier

Facebook F8 2018 – alla nyheter som presenterades under konferensen

Inläggsförfattare Av Ola Andersson
Inläggsdatum 1 maj 2018
Inga kommentarer till Facebook F8 2018 – alla nyheter som presenterades under konferensen

Så har Facebooks stora produktlanseringshappening dragit igång. En hel hög massa nyheter presenterades. Här kommer alla (?) Ja, åtminstone de viktigaste.

En intressant sak som INTE nämndes var Facebooks smarta (förmodade) högtalare. Ryktades tidigare i år om att de skjutits fram för att vässa på kvaliteten – och integriteten, efter hela Cambridge Analytica-härvan.

Facebook själva har varken sagt bu eller bä kring produkten/produkterna, så det är inte omöjligt att de aldrig hade planerats att presenteras nu (eller ens finns). Men det är förstås inte orimligt att Facebook ville ta ett varv till för att säkerställa användarnas integritet datamässigt när de släpper en produkt som är tänkt att lyssna på oss hela tiden. Särskilt som det redan finns mer eller mindre foliehattiga spekulationer om att Facebook redan lyssnar på oss just hela tiden.

Facebook Dating – Facebook startar dejtingtjänst

Facebook startar dejtingtjänst. Och aktierna för Match och företagen bakom andra dejtingtjänster kollapsar som korthus. Match Group tappar exempelvis 18 % direkt.

Inte ett oväntat drag. Egentligen mest oväntat att det dröjt så länge.

Användare kan välja att skapa en dejtingprofil. Syns bara för icke-vänner som också aktiverat funktionen. Oklart vad som händer om en i vänkretsen är bästa detjmatchen… Oavsett, med tanke på den data som Facebook sitter på så borde det vara lätt att skapa väldigt träffande matchningar. Blir intressant att se hur det går.

I linje med Facebooks tankar kring meningsfulla interaktioner är det tänkt för långvariga förhållanden, inte ”hookups”. Och som alla dejtingtjänster kommer det förstås att hålla…

Facebook is taking on Tinder with new dating features

Facebook is adding a dating layer to its main mobile app, CEO Mark Zuckerberg announced today during the F8 developers conference keynote. The move will likely transform Facebook, with its more than 2.2 billion users, into a major competitor of Match Group, which owns and operates mobile dating app Tinder and popular dating platform OkCupid.

Möjligt att posta till Instagram Stories från tredjepartsappar

Går alltså att dela direkt till Instagram Stories från appar som Spotify och GoPro (till att börja med, fler ska komma). Du behöver INTE koppla ditt Instagram-konto till tredjepartsapparna för att kunna använda den här integrationen – säkerligen ingen slump att Facebook valt detta spår efter Cambridge Analytica.

Funktionen släpps idag.

Instagram allows you to post to Stories from other apps

Today, Instagram announced a new way to share your favorite moments to Stories. You can now post to your Instagram Story directly from a third-party app, so you can easily share what you’re doing, what you’re enjoying or what you’re listening to without having to leave the app you’re in.

AR-kameraeffekter i Instagram

Facebooks AR-effekter flyttar in i Instagram. Användare får tillgång till användarskapade effekter baserat på vilka konton de följer. Ser man en effekt man gillar i någon story kan man följa den användaren och på så sätt få tillgång till effekten. Känns med andra ord även som ett sätt att få användare att följa fler. Är säkerligen tänkt som ett sätt att få företag att välja plattformen. Sprid varumärket genom AR-filter (let the AR-effekt-kreativitet commence).

https://techcrunch.com/2018/05/01/facebooks-ar-camera-effects-platform-comes-to-instagram/

Instagram får videochatt

Som det låter, chatta med dina vänner via Instagram. Fungerar för alla som har Direct-funktionen påslagen. Tryck på kameraikonen för att börja chatta. Du kan även fortsätta chatta medan du scrollar igenom ditt Insta-flöde – då minimeras chattfönstret.

Testas nu, kommer rullas ut till hela världen ”soon”.

Instagram adds video chat to its stable of social features

Live video has been a popular feature on Instagram, and now the social network is taking that one step further. Soon, Instagram will roll out video chatting, allowing a user to talk one-on-one or with a small group of people directly through the service.

Facebook lägger till stöd för AR i Messenger for #brands

Företag som använder Messenger för att kommunicera med sina kunder får nu möjlighet att även använda AR. När någon interagerar med ett företag kan man uppmanas att öppna kameran och då få tillgång till filter och AR-effekter specifikt för det företaget.

Användarcase som beskrivs är att få kunder att dela effekter med ditt varumärke (inte vet jag, kunna säga ”jag älskar servicen här” med specialutformade hjärtan) eller, kanske mer relevant, som ett sätt att visa upp produkter.

ASUS, Kia, Nike och Sephora har redan hoppat på tåget. Nike kommer börja med att släppa ett par sneakers, Sephora testar virtuellt make-up-testande, Kia har en bilanpassningsfunktion och ASUS kommer erbjuda ”virtual unboxing for a phone” (den sistnämnda kanske känns som den… minst relevanta…)

Facebook is adding AR to Messenger for #brands

Facebook is bringing augmented reality to Messenger. Rather than being a feature you can use when talking to friends though, the first application of the tech is for #brands. Facebook puts it like this: ”When a person interacts with your business in Messenger, you can prompt them to open the camera, which will be pre-populated with filters and AR effects that are specific to your brand.

Facebook Grupper får egen flik

För att fira att Facebooks grupper nu används av 1,4 miljarder människor släpps en ny avdelning för att enklare hålla koll på sina grupper. Men även ”interagera med innehåll där”.

Fun fact: Om Facebook Grupper har 1,4 miljarder skulle det betyda, om man så vill, att Facebook sitter på de tre största sociala plattformarna i världen: Facebook, Facebook Grupper och WhatsApp. I den ordningen.

Facebook is moving Groups into the spotlight

At Facebook’s F8 developers conference today in San Jose, California, Chris Cox noted that the use of Groups is on pace to outgrow the main Facebook experience itself, with 1.4 billion users currently. Cox revealed that Facebook has been working with leaders of large, one-million-plus groups to help admin better serve these intentional communities.

Ny version av AR Studio – inklusive bibliotek med 3D-modeller, kontextintelligens och spårningsteknik

Ska göra det enklare och snabbare för fler att skapa AR-upplevelser. Nya dra-och-släpp-funktioner ska göra det möjligt att skapa anpassade animationer utan att behöva programmeringskunskaper. Om man inte vill skapa sina 3D-modeller från scratch själv så har Facebook, via ett samarbete med Sketchfab, också skapat ett bibliotek med modeller som går att ladda ner och använda i AR-projekt.

AR Studio får även nya finesser, som spårningsteknik (som gör att AR-effekter kan identifiera och fungera tillsammans med exempelvis armar och händer. Det kommer även finnas möjligheter att grönskärma användare. Med andra ord stoppa in en ny bakgrund bakom användaren. Går även att koppla AR-upplevelsen till specifik plats eller kontext. Med andra ord att något ska hända på en viss plats eller att något ska hända om en specifik sak identifieras (som att en kaffekopp automatiskt får värmeångor).

Statistikmöjligheter är på gång, så att man kan mäta engagemang och spridning av AR-skapelserna. Sist men inte minst kommer AR-apparna inte bara att fungera i Facebook, utan även i Instagram och Messenger.

Facebook continues AR push with tracking, audio and location tools

Last year, Facebook revealed Camera Effects Platform and the associated AR Studio – tools to make it easier to create interactive experiences using the Facebook camera. The latter enabled developers to add animated frames, masks and effects for Live broadcasts.

Messenger får stöd för automatiska översättningar

Om du får ett meddelande från Marketplace från en användare som talar ett annat språk än du får du fråga om du vill översätta meddelandet till ditt språk. Till att börja med kommer tjänsten att omfatta engelska till spanska och rullas ut till användare i USA de kommande veckorna.

Facebook Messenger will begin translating English to Spanish soon

Messenger’s built-in AI is getting a new trick. The M digital assistant will suggest translating a message to your native language if you get a message via Marketplace in a different tongue. It’ll start with English to Spanish and roll out to users in the US over the next few weeks.

Messenger är på gång att få ett renare gränssnitt

Messenger kan vara på gång att bli lite, även i den vanliga appen. Förutom att den kommer bli slimmare och snabbare så kommer det också bli mer fokus på själva chattandet och mindre på annat under chattar, som kamera och spelflikar.

Facebook teases simplified Messenger redesign

Facebook didn’t announce Messenger Lite for iOS today, but the social network did reveal a redesign for the app. Specifically, a cleaner interface that’s faster and, well, a little lighter and simpler too. Hopefully that means the camera app will get an upgrade too, especially with the augmented reality features Facebook is grafting on.

Nya funktioner i Safety Check: bloddonationer och förstahandsrapporter

I mitten av maj börjar Facebook rulla ut funktioner som gör det möjligt att hitta människor eller kliniker som behöver blod. Det kommer inte bara bli möjligt att se behov i närheten, utan det går också att se hur akut det är samt annan relevant information – som vilka blodgrupper som behövs. Börjar rullas ut i Indien, Bangladesh och Pakistan. Bredare utrullning kan komma när Facebook utvärderat de initiala försöken med funktionen.

Dessutom kommer det bli möjligt att rapportera in information direkt från berörda i området. Med andra ord tänkt att bli förstahandsinformation. Går bara att använda funktionen om man har angett sig själv som säker – med andra ord fungerar det bara för människor som faktiskt fysiskt befinner sig i ett drabbat område (för att minska potentiellt missbruk av funktionen). Beroende på formerna kan det här bli en direkt ”konkurrent” till den roll som Snapchat i allmänhet och Snap Maps i synnerhet har fått vid kriser.

Facebook provides more ways to help in a crisis

Facebook is offering two new ways to contribute when lives are on the line. For starters, it’s launching a Blood Donations on Facebook feature that moves beyond signing up for donations to a full-fledged hub where you can find people and facilities looking for donations.

Facebook släpper Clear History – funktion för att radera spårningshistorik

En funktion som är tänkt att vara kombinerat rapport- och kontrollverktyg. Ska gå att se vilka webbplatser och appar som använder Facebooks annonser och statistikverktyg (inklusive gilla-knappen) och därmed skickar tillbaka din surfhistorik till Facebook.

Användare kan sedan välja att stänga av denna spårning (antar att det betyder att man kan välja vilka t ex webbplatser som får spåra en). Väljer man att göra detta så kommer spårningsinformationen fortfarande att skickas till Facebook, men däremot kommer den inte att vara kopplad till den enskilda användaren och därmed anonymiserad (à la Google Analytics, alltså).

Facebook will let users see which sites are tracking them

Facebook is kicking off its F8 conference by heading off everyone’s most pertinent question: What is the platform doing to address user data concerns? The answer, it seems, is Clear History, a new feature the social network is building to give users more control over the information it collects from your browsing history.

WhatsApp får stöd för gruppvideochattar

Kommer ha stöd för chattar med upp till fyra personer och man kommer även kunna roa sig med dekaler. Rullas ut ”de kommande månaderna”.

WhatsApp will finally offer group video calls

WhatsApp may be a cornerstone of the chat world, but it’s missing a feature rivals like Skype have had for years: group video chat. Or rather it was. Facebook has revealed that WhatsApp is adding a group video calling feature in the months ahead.

Instagram börjar automatiskt filtrera bort kränkande kommentarer

Instagrams kommentarsfilter vässas för att automatiskt plocka kommentarer som är av kränkande art. Mer specifikt kommentarer som innehåller ”påhopp på någons utseende eller personlighet, liksom hot mot en människas välmående och hälsa”.

Det uppdaterade kommentarsfiltret släpps idag och kommer vara påslaget för alla användare. Däremot går det att stänga av det om man är en sån person som gillar att vada i gyttja.

Kommer initialt bara att fungera på engelska, men Facebook planerar släppa det för fler språk framöver.

Instagram will now filter out bullying comments

Instagram is updating its offensive comment filter, which, starting today, will also automatically filter out bullying comments and personal attacks on the social media platform.

Facebook släpper Oculus TV

Facebooks VR-glasögon Oculus får nu en egen TV-kanal. En skön metaupplevelse, vad det verkar, där man kan titta på videoinnehåll från (initialt) partners som Hulu och Showtime direkt i VR-miljön. Facebook har skapat ett stort VR-tv-rum för att kunna titta på innehållet, själv eller med vänner. Går även att starta andra VR-underhållningsappar direkt från tjänsten.

Känns som sagt lite skönt meta och lär vara rätt yxigt i början – mest för att innehållet är samma vanliga innehåll kan tänkas. Men det finns en social dimension och på sikt lär kanalerna börja skapa material specifikt för den här typen av upplevelser. Ska släppas under maj.

Oculus TV launches this month with a ton of streaming partners

Given that the main function of an Oculus headset is to let you escape reality for a while, using one to watch TV seems almost pedestrian. Yet it’s a feature that’s often overlooked, until now.

Oculus Go – Facebooks fristående VR-glasögon släpps nu

De tidigare annonserade Go-glasögonen presenterades officiellt under F8-konferensen. Är alltså VR-glasögon som inte kräver lika mycket hårdvara som vanliga Oculus och är på sätt och vis budget-Oculus. I och med att de är trådlösa och billigare, samt har mycket lägre hårdvarukrav än Oculus Rift, så kan det här vara första riktiga mainstream-varianten av ett par VR-glasögon. Inte lika avancerade som vanliga Oculus men är tänkta för mer för tv-tittande användare än gamers.

Släpps i 23 länder, bland annat Sverige. Pris 219 eller 269 euro (32 respektive 64 GB lagringsutrymme). Ett av ställena man kan köpa dem är, lite intressant, Amazon. Känns som början på ett samarbete som vi kommer höra mer från längre fram. Här hemma kan vi köpa dem från Oculus.com.

Oculus Go standalone VR headset is now available for $199

Oculus’ first stab at a standalone VR headset is finally here after several months of hype. The Oculus Go is now available to order from the company’s website for buyers in 23 countries, with US pricing set at $199 for a version with 32GB of storage and $249 for a 64GB model.

Enklare att dela GoPro-klipp till Instagram Stories

För alla som äger ett ex av actionkameran GoPro kommer det bli enklare att dela till Instagram Stories. Stories kommer dyka upp som ett delningsalternativ direkt i GoPro-appen. Har man en iOS-enhet ska det inte ens behövas en tredjepartsapp för redigering. Klippet går sedan att posta direkt till en story eller skicka som direktmeddelande.

GoPro makes it easier to share footage as Instagram Stories

While you can post GoPro photos and videos as Instagram Stories, the process takes quite a few steps to accomplish and sometimes even requires the use of a third-party app.

WhatsApp Status har nu 450 miljoner användare

Status, WhatsApps stories-funktion, har nu 450 miljoner användare. Upp från 300 miljoner så sent som i november (Instagram Stories hade även de då 300 miljoner användare).

WhatsApp’s stories hit 450M users, stealing the globe from Snapchat

Snapchat neglected the international market in its early years, and now WhatsApp has snatched that growth opportunity. WhatsApp’s clone of Snapchat Stories, WhatsApp Status, now has 450 million daily active users. Rather than rest on its laurels, WhatsApp just announced stickers and Group Video calling to make the lean communications utility more fun.

Facebook Analytics – fristående statistikapp

Inför F8-konferensen släppte Facebook en fristående app för att kunna hålla koll på användarstatistik. Som Facebook konstaterar: ”för att ha koll på tillväxt, engagemang och konvertering”. Verkar ha övervikt åt shoppinghållet, vilket dels säger en del om att Facebook vill att företag ska använda Facebooks plattformar just för shoppinglösningar, men ger dels sannolikt också en fingervisning om att Facebook säkerligen (förstås) har ännu fler e-handelsinitiativ runt hörnet.

Appen har stöd för att följa appar, webbplatser, pixlar, botar och grupper. Det går att sätta upp anpassade vyer för viktiga parametrar och det går att se exempelvis segment man har skapat. Vissa företag (oklart vad det innebär) kommer även att få se ”automatiska insikter”, vilket, gissar jag, kommer fungera lite som det gör i Google Analytics-appen. Att appen talar om saker för dig som du kanske annars inte hade lagt märke till (ja, eller berättar självklarheter).

Facebook launches commerce ’Analytics’ app | TechCrunch

Facebook wants to prove it can earn businesses money, not just build their social media audience. This morning, just before its big F8 conference, a

Workplace får nya integrationer och öppnar för tredjepartsutvecklare

Workplaces premiumversion har nu stöd för 52 molntjänster (appar och botar). Kanske ännu viktigare: Facebook börjar nu acceptera ansökningar från tredjepartsutvecklare som vill bygga integrationer mot Workplace (istället för som tidigare själv välja ut vilka som får bygga). Kan på riktigt sätta fart på Workplace som internplattform och på riktigt börja konkurrera mot Slack och andra liknande lösningar.

De nya integrationerna hamnar grovt i tre kategorier:

Integrationer som låter användare dela information (t ex förhandsgranska innehåll i Jira eller dela Sharepoint-mappar i Workplace-grupper)
Integrationer som låter användare få dagliga summeringar (t ex få notiferingar från Hubspot eller Surveymonkey hur kampanjer eller undersökningar går)
Integrationer som gör det enklare att mata in data få ut data via bota (chatta med en bot för att få ut information, som lönespecar eller semesteruppdateringar)

https://techcrunch.com/2018/05/01/workplace-facebooks-enterprise-edition-now-has-52-saas-apps-and-bots-opens-up-for-more-integrations/

Det finns nu över 300 000 Messengerbotar

Ny milstolpe: utvecklare har nu skapat 300 000 botar för Messenger. Upp från 100 000 vid samma tidpunkt förra året. Ungefär 200 000 utvecklare har skapat botar för Messenger sedan starten för två år sedan.

Företag och kunder skickar 8 miljarder meddelanden via Messenger varje dag. Upp från 2 miljarder för ett år sedan. En rejäl ökning. Däremot inga siffror av hur många av dessa som sker mellan kunder och botar. Vilket, kan man misstänka, betyder ”inte särskilt många”. Med andra ord att det har skapats väldigt många botar, men att de kanske inte används särskilt flitigt. Vore intressant att få mer insikter här.

https://venturebeat.com/2018/05/01/facebook-messenger-passes-300000-bots/

Etiketter Facebook, Facebook F8, Instagram, Oculus, WhatsApp

Artikel Sociala medier

Visar Facebook vägen för framtidens syn på data?

Inläggsförfattare Av Ola Andersson
Inläggsdatum 27 mars 2018
Inga kommentarer till Visar Facebook vägen för framtidens syn på data?

Facebook-bashande är just nu extra mycket folksport. Att bli så stor som Facebook är visserligen att be om precis det här, både från privatpersoner, företag och myndigheter. Och det verkar nästan varje dag skrivas någon kritisk text om Facebook. Texter som kan placeras in på olika ställen i konspirationsskalan. Från relevant kritik till foliehatt och chemtrails.

Och så hände förstås Cambridge Analytica och allting spann iväg igen. Ramaskri, pudlande och #deletefacebook. Visst har Facebook ett ansvar här, det är trots allt de som till syvende och sist ansvarar för användarnas lagrade data och vilken tillgång de ger företag, men som vanligt är det också upp till oss som användare att faktiskt läsa igenom och förstå vad vi gör innan vi börjar kasta vår personliga information efter valfri passerande på stan (jag skrev om det här förra veckan).

Sedan kom uppgifter att Facebook också sparat användares sms- och samtalshistorik från Facebook Lite och Messenger (där de kanske eller kanske inte alltid har varit tydliga med samtycket kring vad de samlar in – och där de fortfarande inte riktigt kunna förklara vad de ska ha infon till).

Och nu verkar det ha blivit ännu värre.

41 % de mest populära Android-apparna har Facebook-spårning

Efter hela hallabaloot i samband med Cambridge Analytica-historien började förstås fler se sin chans att banka på Facebook. Och samtidigt marknadsföra sina tjänster. Som AdGuard, en reklamblockeringstjänst, som har tittat på hur Android-appar läcker information. Så ja, det här är förstås en undersökning med egen agenda, men resultatet är oavsett intressant.

AdGuard har tittat på över 2500 Android-appar och konstaterar att 41 % av de mest populära apparna skickade information till Facebook. Det är dessutom den vanligaste tredjepartstjänsten bland de undersökta apparna (vilket förvånar mig lite, känns som att Google Analytics spontant borde toppa). Mer specifikt skickas informationen till Facebook Audience Network.

AdGuard sammanfattar hela undersökningen med rubriken ”One does not simply delete Facebook”, med argumentet att Facebook numer är så mycket mer än bara de fyra huvudapparna och att det därmed är betydligt svårare att slippa Facebook än att bara #deletefacebook. Även exempelvis The Next Web sammanfattar undersökningen med just att 41 % av de populäraste Android-apparna har Facebook-spårning.

Och värst av allt här: INGEN av apparna ber om tillåtelse att göra detta från användarna på förhand. Och sen kan vi lägga till alla iOS-appar. Och alla webbplatser.

Med andra ord: Facebook dammsuger våra digitala liv efter data som de kan samla ihop i sin bautadatabas med snart talat alla människors hela liv (okej, lite överdrivet, men ni fattar).

Facebook missbrukar alltså vårt förtroende ännu mer och samlar in ännu mer information om oss utan tillstånd.

Eller?

Spårningen hamnar inte där av sig själv

Läser man själva AdGuard-undersökningen så ser man att de inte bara har tittat på Facebook specifikt utan att de har tittat på spårning i generellt. Tittar vi på hela deras sammanfattande infografik så ser den ut så här:

Det vi alltså dessutom får reda på att 88 % av dem kopplar upp sig mot någon form av tredjepartsservrar, 61 % skickar information som på något sätt kan identifiera användaren och de undersökta apparna kopplar i snitt upp sig mot nio olika värdar/tjänster.

Men faktum kvarstår: ingen av dessa appar ber alltså om lov från användarna att få göra detta. De föder alltså Facebook med högvis med data om vad Facebook-användare gör utanför plattformen. Ja, eller oavsett om man har Facebook eller inte.

Och, tja, det är inte Facebook som placerar spårningen där.

Blaming me, blaming you

I en extremt ovetenskaplig undersökning gick jag igenom ett antal stora svenska sajter med Chrome-pluginen Facebook Pixel Helper och, jodå, visst är pixeln vanligt förekommande. I efterdyningarna efter Cambridge Analytica har flera strålkastare riktats mot dagstidningarnas informationsinsamling och informationshantering, med argumentet att Facebook är ett under av transparens i jämförelse. Och visst finns pixeln hos Aftonbladet, Expressen och DN. Saknas hos SvD – men bara på huvuddomänen. Går jag in på Näringsliv, Kultur och Ledare så börjar det dyka upp pixlar.

Med andra ord har alla våra fyra stora tidningssajter (och även TV4 och säkerligen flera mindre mediesajter) satt upp direktlinor rakt in i Facebooks datadammsugare. Varför? Självklart för att sajterna vill få bättre koll på hur Facebook-insatser går. Och för att bättre kunna rikta innehåll mot Facebooks medlemmar.

Och tja, då har jag förstås inte ens börjat prata Google.

Så hur är det med vårt ansvar, egentligen?

Flera saker kring senaste tidens Facebook-skriverier har i många lägen kokat ner till att det är användarna själva som har fritt delat med sig av sin information som sedan kunde missbrukas. Eller att användare inte förstår vad de har gått med på.

Man kan tycka vad man vill om GDPR, som att vissa internetivrare klagar på att det sätter käppar i hjulen för utveckling – inte minst BRA saker som Facebook kan erbjuda (som självmordspreventionsinsatser). Men i mångt och mycket handlar det om att skydda konsumenter just mot ofrivillig spridning av sin information. I grunden något bra, även om pendeln säkert kommer att svinga för långt från dagens betydligt mindre reglerade EU-internet innan en pragmatisk mellanväg kan hittas.

Och det handlar förstås också om att skydda användare mot företag. Och då menar jag inte i första hand företag som Facebook och Google. Utan alla andra företag, som utnyttjar de verktyg som inte minst dessa datajättar ger oss.

Jag menar alltså skydd från de företag som du och jag jobbar på (alla ni som läser det här och faktiskt jobbar på Facebook eller Google, ni får också vara med).

High Five Brendon Urie GIF by Panic! At The Disco – Find & Share on GIPHY

GIPHY is the platform that animates your world. Find the GIFs, Clips, and Stickers that make your conversations more positive, more expressive, and more you.

Google Analytics och Facebook Pixlar slängs in lite slentrianmässigt. Ofta vet vi inte varför, men det är ju ”bra att ha” och titta på lite då och då. För att inte tala om all information som sparas om kunder i olika CRM-system. Och i båda fall där syftet är att kränga mer saker till kunder. Och gärna saker de inte behöver, vill ha eller – i värsta fall – som de inte ens har råd med. Och vi vet om det. Men bryr oss inte.

Som vanligt måste offentliga regelverk gå in och styra upp läget därför att kommersiella aktörer inte klarar av, och aldrig har klarat av, att reglera sig själva. Och just i det här fallet är förstås syltburken alldeles för tillgänglig och frestande för att inte stoppa ner fingrarna i. Och det kan förstås rationaliseras med, tja, men alla andra kommer ju göra det.

Mindre smakar mer?

Jag läste en intressant artikel häromdagen där det argumenterades att dagens företag helt tappat markkontakten till samhället omkring dem. Att de inte längre känner att de har något ansvar för samhällsbyggande. Bara tjäna pengar.

Finns delvis poäng här. Och det är generellt något vi kan behöva mer av. Mindre mememe och mer gemensam strävan att göra det bästa av det gemensamma vi har. Även om det kanske i grund och botten är kommersiellt syfte bakom. Ett företag kan pressa sina löner så lågt det bara går, för då blir man mer konkurrenskraftigt – men om alla företag gör det försvinner effekten (lär vara en viktig anledning till att Walmart höjt minimilönerna – de hade pressat dem så långt att människor som arbetade på Walmart ofta inte hade råd att handla på Walmart – vilket då blev en dålig ekvation för Walmart.)

Vi borde alltså verkligen vända spegeln mot oss själva. Varför samlar vi in den data vi samlar in om våra kunder? Kan vi stå för syftet med att vi samlar in datan när vi möter våra kunder? Och om vi inte känner att vi riktigt kan det, för att det inte riktigt låter bra eller lirar med den välformulerade värdegrunden, så kanske vi ska fundera på om vi verkligen ska göra det.

Framtidens företag – välja att INTE använda data?

Efter att Facebook skruvade i algoritmen i slutet av förra året, med syfte att göra tiden på Facebook mer meningsfull, varnade Mark Zuckerberg för att det skulle innebära att vi användare skulle tillbringa mindre tid på plattformen. Så blev det också. Sista kvartalet tillbringade vi 50 miljoner timmar mindre hos Facebook. Varje dag.

Facebooks aktie har sjunkit som en sten senaste månaderna, mycket förstås efter Cambridge Analytica och övriga rykten. Men tro inte att det handlar om att marknaden börjar dra öronen åt sig på grund av missbruk av data. Det handlar förstås om att Facebook har sagt: vi kommer tjäna mindre pengar eftersom vi inte vill dränka våra användare i allt blaffigare annonser (även här säger vi hej till tidningssajterna).

Det är förstås också det som gjort att företag börjar vända Facebook ryggen. Inte för att Facebook missbrukar användares data utan för att Facebook försämrar möjligheterna för andra att tjäna pengar. Och för att Facebook kommer bli snålare med den information de delar med sig av.

Det Mark Zuckerberg och Facebook alltså säger är, lite idealiserat, att de inte vill utnyttja all sin data för att få sina användare att göra saker som de egentligen inte vill. Att inte maxa sin försäljning bara för att man kan. Facebook verkar i en förtroendebransch, trots allt.

Visst finns det ett affärsmässigt resonemang även bakom detta. Facebook måste skapa en miljö som gör att vi som användare vill lägga vår tid hos Facebook och använda Facebooks tjänster för att på sikt kunna fortsätta pengar. Kanske mindre pengar, men mer långsiktigt. Och framförallt utan att känna att man utnyttjar sina kunders förtroende.

Att bestämma sig för att inte använda all sin data fast man kan. Inte för att man tvingas av lagstiftning. Utan för att det är rätt.

Och det kan vara en inställning som fler företag skulle må bra av att anamma.

Etiketter Cambridge Analytica, Facebook

Artikel Sociala medier

Facebook är dött – länge leve Facebook!

Inläggsförfattare Av Ola Andersson
Inläggsdatum 22 mars 2018
Inga kommentarer till Facebook är dött – länge leve Facebook!

Så har det till sist hänt. Början till slutet för Facebook. Fråga bara Dagens Industri.

För två år sedan skrev jag artikeln ”Facebooks största problem – Facebook?” Att det som skulle stjälpa Facebook var Facebook själva. Nu har det alltså hänt.

Användartillväxten börjar plana ut, annonsytorna har tagit slut, Google och Facebook dominerar inte annonsvärlden lika hårt längre, alla hatar algoritmen och Facebook undergräver demokratin as we know it över hela världen.

Och det blev förstås värre. 50 miljoner användaruppgifter på vift som utlöste ett kollektivt användarramaskri bland plattformens alla över två miljarder användare (ja, eller ännu fler om vi summerar Facebooks alla fyra stora tjänster). Cambridge Analytica som bajonetterar ett döende Facebook.

Och så den riktiga knäcken. #deletefacebook. Hashtaggen som startades av Brian Acton, en av grundarna till (ironiskt nog) numer Facebook-ägda WhatsApp. Användarantalet kommer nu kollapsa i ett rasande tempo. Miljontals människor kommer direkt att stänga sina Facebook-konton och kasta ut Facebook-appen från sina mobiler. Och därefter Messenger. Och Instagram. Och WhatsApp.

Vilket förstås leder oss till frågan… finns ens Facebook om två år?

Hand upp alla som tror på det här scenariot.

Vi tar några djupa andetag och backar bandet lite

Vi går tillbaka till artikeln jag hänvisade till i början. Läs gärna hela den, men i korta drag går den ut på att Facebook börjar få problem med att vi delar med oss av allt mindre personligt innehåll. Mindre personligt innehåll betyder att vi tillbringar mindre tid hos Facebook, vilket i sin tur förstås betyder att vi potentiellt ser mindre reklam.

En av mina tankar i artikeln är att Facebook helt enkelt mer och mer fokuserat på företagen. Annonsörerna. Tappat just medlemmarna som byggde upp tjänsten.

Det visade sig att jag hade rätt. Precis så här blev det. Facebook gick vilse.

Förra året blev därför en inte helt spikrak resa att delvis vända skutan igen. Framförallt under andra halvan av året för att sedan krönas av 2017 års sista stora algoritmförändring, där vänner och vänners innehåll skulle premieras mycket mer än företags och organisationers innehåll. Och Mark Zuckerberg gick till och med ut att det här till och med skulle få oss att tillbringa ÄNNU mindre tid på plattformen (och mycket riktigt blev det så – sista kvartalet la vi 50 miljoner timmar mindre på Facebook än året innan. Varje dag.) Sådär uppskattade nyheter av annonsörer och aktieägare.

Men, konstaterade Zuckerberg, det var det värt. Kvaliteten på tiden vi tillbringar tillsammans hos Facebook är viktigare än kvantiteten.

Och ja, det handlar förstås i slutändan om business (även om jag tror att Zuckerberg åtminstone delvis genuint menar det här).

Facebook har med andra ord förstått det allt fler företag börjar inse nu. Inte minst om man sprungit ett galet tillväxtlopp. Nya kunder är bra. Stadiga, befintliga kunder är bättre.

(Don’t) Believe the Hype!

Tittar man på hur några av de största företagen i världen tjänar sina pengar ser det ut ungefär så här:

Alphabet är i praktiken helt beroende av Google (sökannonsdelen). Och Facebooks anonseringsberoende är svindlande. De här siffrorna är från 2016, för 2017 landade Facebook på 98 % – alltså ÄNNU ett snäpp mer beroende av att annonsmotorn rullar på utan att hacka.

Det här gör att Facebook är extremt svajigt på två sätt. Dels är man helt beroende av annonsintäkterna – och enligt aktiemarknadslogik måste de hela tiden öka. Dels är man, för att kunna öka annonsintäkterna också beroende av ökande användarsiffror (även om Facebook förstås har varit både framgångsrika och kreativa i hanteringen av dessa begränsningar, se min artikel ”Facebooks appstrategi – egentligen en annonseringsstrategi”).

Med andra ord: minsta antydan till att någon av de här två parametrarna kan äventyras ger kraftiga aktiemarknadsreaktioner. Och stora rubriker även utanför ekonomins värld.

Och någonstans ungefär här kan vi koppla in hypekurvan i ekvationen.

Hypekurvan, för er som inte känner till den, handlar egentligen främst om ny teknik eller nya fenomen. Först börjar alla människor med för stort nördintresse och för mycket fritid (som jag) prata sig varma om tekniken. Därefter börjar alla medier prata om ”the next big thing” som kommer frälsa världen – varpå alla börjar plöja ner pengar därför att ”man måste”. Efter ett tag inser man att det inte alls funkar, pengar i sjön och det var inget som kommer ge någon verksamhetsnytta – ner i besvikelsens Marianergrav.

Men så, när allt hopp verkar ute, börjar man förstås hur tekniken bäst används. Vilken affärsnytta den kan ge. Hur man kan tjäna pengar på den. Användarna ser nyttan och gör det till del av vardagen. Det är först då som tekniken på riktigt tar fart och får sitt mainstreamgenomslag. Det är inte alls lika sexigt längre – för människor som jag, som skrek oss hesa i början, har sedan länge gått vidare till the next big thing. Pengarna som kommer är inte lika stora som innan. Men tekniken är stadig, mycket finns färdigt och intäktsmodellerna är på plats.

Jag brukar säga att en teknik inte är redo för sitt riktigt stora genombrott förrän någon har dödförklarat den. Det är ungefär precis det här som nu håller på att hända med Facebook. Och i Facebooks fall har fallet från ”Peak of Inflated Expectations” till ”Trough of Disillusionment” gått riktigt fort.

What Facebook?

Ja. Jämförelsen med Facebook haltar förstås betänkligt. Vi kan väl inte riktigt säga att Facebook går och väntar på sitt breda genombrott. Och aktiekursmässigt har den redan varit uppe och vänt mer än en gång (inte minst precis i början).

Men ett nytt Facebook håller på att växa fram. Ett Facebook som gör lite samma resa en gång till. Facebook håller på att bli ett medieföretag. Men varför stanna där? Facebook håller förstås på att bli så mycket mer än det de har varit (se exempelvis ”Facebook, Apple och början till slutet för dot.com-eran”).

Och sen har vi förstås det här med hela #deletefacebook. Inte #deletemessenger. Inte #deleteinstagram. Inte #deletewhatsapp.

Visst, det är fortfarande Facebook som är stora sedelpressen. Men vill man verkligen sänka Facebook så gäller det att sparka där det känns. Och strypa tillgången till information helt.

Vilket förstås också innebär att vi helt stryper tillgången till, tja, numer väldigt mycket. Och på sikt ännu mer. Och som vi alla vet ”Convenience Rules Everything Around Me”.

Facebook 2.0?

Så Facebook kan tuffa på som om inget har hänt?

Svaret på den retoriska frågan är förstås: nej, det kan de förstås inte. Till att börja med borde Mark Zuckerberg inte få krishantera åt företaget. Och de har ett ansvar för att användarnas information är säker och används på ett korrekt sätt (dock finns det en puckotröskel som kan vara svår för Facebook att rå på – att användare inte delar info om sig själva hur som helst, som var en ganska stor del av Cambridge Analytica-härvan).

Och de kommer inte kunna fortsätta luta sig så tungt på annonsbenet. Men även här har Facebook redan börjat titta på att öka andra intäktsströmmar för att, likt Apple, tjäna mer stabila pengar på de befintliga användarna när tillväxten i kassakon planar ut. Här har man LÅNGT kvar.

Och det är det som kommer bli resan upp ur besvikelseavgrunden. Och då kommer varumärket Facebook var något betydligt mer anonymt. Det kommer bara vara något vi använder. Till allt möjligt. Som att vi knappt kan leva utan Google Maps – även om vi inte använder någon av Googles produkter direkt.

Det som många nu ser som början på slutet är snarare slutet på ett kapitel.

Facebook har tio år på nacken. De första tio åren har handlat om att knyta ihop människor på ett aldrig skådat sätt och nya sätt att tänka kring annonsering. Kommande tio kommer handla om hårdvaror, shopping, finanstjänster, internetuppkoppling, spel och en hel massa teknik för att knyta samman dessa (och förstås många andra områden).

Ja, Facebook som vi känner det kanske håller på att läggas till handlingarna. Men ett nytt väntar runt hörnet.

Med nya verksamheter. Nya möjligheter. Nya utmaningar.

Och de flesta kommer att följa med på resan.

Toppbild: ”Family Values”, Duncan Berry.

Etiketter Facebook

Artikel Strömmade medier

3 anledningar till att Spotify inte behöver oroa sig för Facebook

Inläggsförfattare Av Ola Andersson
Inläggsdatum 12 mars 2018
Inga kommentarer till 3 anledningar till att Spotify inte behöver oroa sig för Facebook

I dagens (ja, eller hur man nu räknar ”dagens” när det handlar om digitala publikationer) DI Digital hittar vi rubriken ”Glöm Apple Music – Spotify får snart sin värsta konkurrent hittills”.

Där konstaterar Sven Carlsson:

Sedan 2015 har Spotifys affär kretsat kring en sak: att hålla ställningarna mot Apple. /…/ Men snart får Daniel Ek en ny och stor konkurrent.

Den korta versionen: jag tror han har fel. Eller: jag är rätt övertygad om att han har fel.

Okej. Carlsson brasklappar sig ur det rätt bergsäkra konstaterandet med ett ”Om Facebook menar allvar kan Spotify bli nästa offer för Mark Zuckerbergs aggressiva strategi.” Med den friskrivningen, som då blir villkoret för att något i hela artikelresonemanget ska bli av, så är det förstås svårt att föra något slags argumentation mot artikeln överhuvudtaget. Det skulle bli någon slags ”hypotes om att en hypotes är fel utifrån ett teoretiskt villkorat resonemang”.

Så jag släpper den biten. Och konstaterar igen: jag tror inte att Spotify behöver vara så oroliga för att Facebook ska ångvälta ut en musikströmningstjänst.

För, säg, två år sedan trodde jag nog också det. Nu: inte alls lika mycket.

Varför tror jag då inte det? Tre anledningar.

1. Upphovsrättigheterna är inte till för musikprenumeration

Som även Carlsson konstaterar i sin text har Facebook nu avtal med de tre stora skivbolagen. Men kanske än viktigare, för bara en månad sedan slöt Facebook också ett avtal med den internationella musikupphovsrättsorganisationen ICE (där bland annat svenska Stim ingår). Man har alltså alla möjligheter att rulla ut just en musiktjänst.

Men de här avtalen har, precis som för Youtube, inte kommit till stånd för att Facebook vill erbjuda sina användare en fantastisk musiktjänst. Utan för att de varit så illa tvungna. Och det är användarnas fel.

Varför vill vi användare kunna lyssna på sin musik på Instagram? Eller i VR via Oculus? Det vill förstås inte. Däremot vill vi göra saker MED musik. Vi vill ha med musik i det vi skapar, vilket bland annat är anledningen till att Facebook tagit fram ett ljudbibliotek för just med musik som är fri att använda i videoskapande. Även för VR.

Och det är precis det här som, återigen som för Youtube, stökat till det för Facebook. Vi laddar gladeligen upp en massa videos där vi dansar till musik. Eller inspelningar från konserter. Och vi bryter därmed mot upphovsrätten. Men att jaga 2 miljarder enskilda användare är lite bökigt. Enklare att gå på den som tillhandahåller plattformen som möjliggör lagbrottet.

Som Carlsson är inne på vill Facebook att vi ska vara på deras plattform. Och att vi skapar och har ”meningsfulla interaktioner”. Att skapa och filma upp videos är exempelvis ett jättebra sätt att få fler att tillbringa mer tid hos Facebook utifrån just de här premisserna. Det uppmuntrar Facebook gärna.

Att skriva avtal och betala licenspengar är en långsiktigt bättre affärsmässig modell än att slåss i domstolar.

2. Musikdistribution är affärsmässigt rätt osexigt och bökigt

Spotify jobbar för fullt med att hitta andra intäktskällor än musik – som originalvideoinnehåll. Video är precis det spår som också Facebook har valt. Och Twitter. Och Amazon.

Musik är bökigt att jobba med. Du ska förhandla avtal med en triljon människor som dessutom kan få för sig att dra tillbaka musiken från en strömningstjänst därför att det saknades gröna M&Ms i logen. Men värst av allt: musik kostar hela tiden.

Du kan knappt spela två toner utan att det kostar pengar. Visst, du kan välja att satsa på inhousemusiker som gör inhousemusik där de lämnar ifrån sig alla rättighetskrav mot en hög engångspengar (det ryktas om att Spotify låter kända producenter göra musik under pseudonym just för att få till det här, även om Spotify förstås förnekar det). Men… orka.

När du gör tv-serier och film är saker och ting betydligt enklare. Du anlitar människor som får betalt för att göra det de ska göra och sen är det rätt klart. Kan man då, som Netflix, göra det i, bokstavligen talat, egen regi så är de globala rättigheterna också fixade.

Enklare bättre då att säkerställa att användarna, när de lyssnar på musik, förstås har den bara ett knapptryck bort. Giphy för musik, som Messenger-integrationen med Spotify.

3. Hoten kommer från andra håll

Sven konstaterar att företag som Apple och Google verkar hantera musiken lite med vänsterhanden. Att det ”är mer av en kringtjänst än något som tar stora resurser i anspråk”. Ja. Helt sant. Därför att det är apsvårt att tjäna pengar på musik. Fråga bara Jay-Z.

Spotify blöder pengar. Apple lär, sin vana trogen, tjäna pengar på det de säljer – men hur mycket och framförallt hur mycket som kommer från strömningen vet ingen utanför Apple. Musiken är ihopklumpad under Services, där Appstore förstås är den stora sedelpressen.

Och det är just det här som är hoten. Techjättarna med sina jättelika kassakistor som de vill använda för att ta över världen. (Och då har vi förstås inte ens börjat prata om de tjänster som Tencent och Alibaba erbjuder – eller Baidus iQiyi som kanske hinner börsnoteras före Spotify). Så långt är Sven och jag på samma våglängd.

Tillbaka till brasklappscitatet: ”Om Facebook menar allvar kan Spotify bli nästa offer för Mark Zuckerbergs aggressiva strategi.”

Och jag skulle säga att det är just det som Facebook INTE är. Aggressiva. Skulle man dessutom jämföra med, säg, Amazon så framstår Facebook som ett under av fokus.

En musiktjänst? Återigen. Meck. Och inga pengar. Och datamöjligheterna? Facebook har i princip redan allt.

Rent krasst är storskalig musikförsäljning något som måste vara en kringtjänst, som en del av en större digital erbjudandekontext. Hur mycket det än skär i hjärtat för en musikälskare så är musik tyvärr något vi inte är beredda att betala särskilt mycket för. Varken vad gäller pengar eller tid. Åtminstone inte när vi inte får uppleva det live.

Men, som sagt, vi kan däremot lägga mycket tid på att göra saker MED musik.

Så med andra ord är Spotify en bombsäker aktie vid börsnoteringen?

Förstås inte. Mest eftersom, tja, there’s no such thing as en bombsäker aktie (här säger vi hej till H&M). Och som konstateras finns det tunga spelare som just kan kosta på sig att ha musiklyssnade som en tilläggstjänst i ett större paketerbjudande eller ekosystem. Costs be damned.

Nu är det här (som tur är) inget investeringsråd för dem som är sugna på att investera i Spotify (vars aktie lär bli förhållandevis apdyr, sannolikt runt 1200 spänn. Eller mer.) Jag tror dock absolut att Spotify-aktien kan vara intressant och kommer vara intressant en tid framåt. Så länge som de kan visa tillväxtsiffror i ett rätt aggressivt tempo spelar det ingen roll att de förlorar pengar.

För Spotifys riktiga värde sitter, som alltid i den här typen av tjänster, i den data OM sina kunder de kan sälja. Till annonsörer. Till skivbolag. Till, tja, ungefär vem som helst som vill lära sig mer om nästan vilket kundsegment som helst. Det är deras riktiga produkt. Allt annat är bara olika sätt att skaka fram den datan.

När mognaden sedan kommer så är det det sistnämnda som kommer att avgöra hur det går. Hur bra snurr de har fått på dataförsäljningsverksamheten.

Och ja, jag tror alltjämt att det mest troliga scenariot på sikt för Spotify är uppköp. Men resan fram dit kan ge utväxling för aktieägarna (om vi dessutom tänker in en och annan nyemission). För att inte tala om, förstås, alla användare av tjänsten.

Och om det väl visar sig att Facebook erbjuder en egen musiktjänst så tror jag snarast att den musiktjänsten är… (ett uppköpt) Spotify.

Etiketter Alibaba, Apple, Facebook, iQiyi, Spotify, Tencent

Artikel Mobilt Webbutveckling

Är du verkligen mobile first – eller mobile first-washar du bara?

Inläggsförfattare Av Ola Andersson
Inläggsdatum 13 februari 2018
Inga kommentarer till Är du verkligen mobile first – eller mobile first-washar du bara?

Hört talas om mobile first? Att man ska utgå från mobilen i allt man tänker på? Både digitalt och analogt?

Ja, det är förstås (mest) retoriska frågor. Arbetar du med digitala kanaler, kundmöten, eller, ja, snart nästan i princip vad som helst så gissar jag att du redan har gjort det här till ett mantra. Med all rätt. På, nästan rekordkort tid, har vårt beteende skiftat från en typ av enhet (datorn) till en annan.

Du har koll på att mobilen är viktig.

Men frågan är om du verkligen lever det – och inte bara säger det. Och då menar jag verkligen lever det.

Mobile first – hur det brukar gå till

Vi vet att mobilen gäller, men när vi ska göra något, som att bygga om vår webb, hur blir det då? Det brukar ungefär bli så här:

Alla ställer sig i en ring, tar varandras händer och skanderar ”MO-BILE FIRST! MO-BILE FIRST!”
Man går igenom kundresor och personas och sätter upp effektmål.
UX:are börjar göra wireframes. Datorskisser. Och så finns det så klart även mobilskisser.
Designers börjar skissa fram färg och form. Datorskisser. Och så finns det så klart även mobilskisser.
Ledningsgrupper, styrgrupper och diverse tryckar-grupper får se wireframes och skisser. Datorskisser. Diskussioner kring att den borde ha mer färg, att det måste finnas mycket mer bilder och att demotexterna i toppnavigeringen inte är förenliga med den grafiska profilen. Och så finns det så klart mobilskisser.
Utveckling, prototyper, uppvisning för ledningsgrupper, styrgrupper och andra tyckar-grupper. Diskussioner kring färgval, demobilden som ligger i det jättelika hero-blocket och om den puffen verkligen borde ligga till höger om den puffen. Och så finns det så klart en mobilprototyp.
Testning i diverse olika datorer. Och så testar vi förstås också i mobilen.
Lansering. Folk i organisationen går in och tittar på den nya webbplatsen. Mestadels via sina jobbdatorer. Diskussioner om färgval, bilden i det jättelika hero-blocket och om det verkligen är rätt puffar som ligger på startsidan. Majoriteten av alla användare går in via mobilen.

Ja. Jag raljerar och överdriver. Men inte jättemycket.

Trots att vi skriver 2018.

The more things change, the more they stay the same

Varför är det så här? Visst är det mycket för att det är betydligt enklare att arbeta på en dator. Och det är mycket sexigare att visa upp skisser på en stor projektorduk än att skicka runt en mobil.

Men delvis – och till alldeles för stor del – handlar det om att vi när det kommer till kritan tänker gammalt. Ska vi vara lite krassa så håller webbyggarbranschen på att bli lite som reklambranschen för inte särskilt många år sedan. Man har en färdig modell för hur man gör saker. Utbildningarna lär ut att man gör på ett visst sätt.

Designers som blev UI:are som blev UX:are håller på att bli webbens AD:ar. Inte så att UX:are är något som inte behövs. Utan för att UX har blivit synonymt med upplevelse av användarupplevelse och gränssnitt på och inom en webbplats eller en app. Inte användarupplevelsen när kunden går igenom ett gäng mikrostunder, varav kanske hälften är i de egna kanalerna. Inte användarupplevelsen i hur det är för kunderna som använder mobilens inbyggda sökfunktion för att hitta företagets innehåll. Eller UX vid röstsökning.

Och när vi tar fram vår nya webbplats så jobbar vi på som om det fortfarande vore 2006.

Break it up, shake it up

Så vad kan man då göra? Börja tänka mobile first. Döh. Men om jag skulle försöka bryta ner det i fyra områden där man kan göra en mental omställning. För det är trots allt vad det i slutändan handlar om: inställning. Och att tänka om.

1. Vänd perspektivet – bli mobile first genom hela kedjan

Jag skulle tro att minst 50 procent av alla besök på din webbplats kommer via mobilen vid det här laget. Visst finns det säkert gott om undantag, men jag skulle tro att jag i det stora hela hamnar ganska rätt. Gällande webbplatsen jag arbetar med till vardags är siffran över 60 procent. Datorandelen börjar ligga på nivåer under 30 procent. Och då har vi dessutom en app. Här har vi på sätt och vis facit till hur vi borde arbeta.

Tiden du lägger på mobilen i alla steg borde vara minst i paritet med besöksandelen på webbplatsen. Och då menar jag inte bara utveckling och test. Jag menar verkligen alla steg. Från de första konceptskisserna över navigeringsdiskussioner till alla besluts- och förankringsmöten.

Och tänker du att den webbplats ska hålla längre än 2019? Då är det bara att kasta på ytterligare 10 procent. Minst.

Och, tja. Ska man vara lite krass så skulle jag tro att 80-20-regeln är en rätt bra måttstock.

2. Ledningsgrupper och styrgrupper får bara titta på mobilskisser

Visst är mobilskisser betydligt tråkigare att titta på. Men om vi ska kunna leva mobile first fullt ut så är det hit vi måste landa. Det här är det våra kunder och användare till största del kommer att möta.

Inte så att det inte är viktigt med hur datorversionen ser ut, men sitter man med en webbplats där bara en tredjedel av användarna besöker den via datorn så är det i den lilla skärmen som krutet ska läggas. Datorskisserna går man igenom om det finns tid över.

Ytterligare en bonus i sammanhanget är att mobilen, tack vare sin begränsade yta, lämnar betydligt mindre utrymme för tycke och smak. Tycke och smak som för det mesta handlar om saker som färg, form och bildval. Mobilen är, slösurfandet till trots, en betydligt mer rationell upplevelse. Med andra ord kan betydligt mer tid läggas på att prata om de frågor som det faktiskt krävs förankring och beslut av.

Det kanske till och med är så att datorskisser ska tas fram först efter det att mobilversionen har klubbats och godkänts.

Och sätter man upp skisser på väggar för att bjuda in till en titt in i verkstan? Även här: mobilt, mobilt, mobilt.

3. Bygg och testa för ständiga avbrott

Alla som sitter vid en dator vet att det ofta handlar om att bli störd. Inte av andra i omgivningen, utan av datorn själv. Påminnelser och andra notifieringar som vill ha din uppmärksamhet. Sitter man och tittar på en webbplats, exempelvis när man shoppar, är chansen god att man kommer bli avbruten minst någon gång under besöket.

I mobilen är det här ofta upphöjt till tio.

Mobilskisser och prototyper är rena och fokuserade. Då menar jag inte bara att alla menyalternativ heter samma sak och att alla puffar innehåller exakt lika mycket text utan att det inte finns något som stör. Det finns inget utanför.

I skarpt läge kommer det garanterat att komma en massa avbrott. Surfa in på sajten, påminnelse om aktivitet om en kvart, scrolla ner, tryck på länk, få meddelande på Messenger, kolla meddelande, svara, gå tilbaka, var var jag nu igen?, backa tillbaka, tryck på ny länk, svar på Messenger-meddelandet, meddelande på Slack, kolla Messenger, svara, svara Slack, gå tillbaka till webbplatsen, svar på Slack, svara Slack-meddelandet. Och så vidare.

Det är egentligen precis i den här miljön som en mobil webbplats ska testas. Och då ska den testas i en riktig mobil. En riktig telefon, förstås, men egentligen ska alla som ska godkänna en prototyp få en länk och gå in i sina egna mobiler. Chansen är god att ungefär ovanstående kommer att hända.

4. Mobilt är ett beteende, inte en pryl

Sist men inte minst, något som borde vara självklart för alla som jobbar med digitala frågor, ”mobilt” är inte en avgränsad skärmstorlek i en fyrkantig pryl. Det är ett beteende. Och inte ett beteende som i att man går omkring med sin dator i fickan. Utan att man interagerar på ett helt annat sätt med sin digitala pryl. Att man har en helt annan relation till den.

Jag visste vad en smartphone var innan jag fick en (min första var iPhone 4). Trodde jag.

Men det var först när jag fick den i min hand som jag insåg att det här inte var en tangentbordslös mobiltelefon med en större skärm. Det här var ett helt nytt sätt att, bokstavligen talat, se på och interagera med världen.

Det är också därför det blir så viktigt att titta på allt man tar fram i rätt kontext. Och just nu råkar beteendet och prylen sammanfalla. Mest för att det är det, just nu, bästa sättet att få med oss internet och alla våra interaktioner, var än vi är. Inte för att vi tycker det är jättekul att gå omkring med en fyrkantig pryl i fickan eller väskan.

Och eftersom just prylen i detta nu är synonymt med beteendet, och eftersom den prylen kan vara det mest personliga vi äger, så blir det också mer på riktigt att kunna göra det i den enheten. Skaffa en kabel så att det går att visa till och med prototyper direkt från en mobiltelefon, inte genom att skala ner ett webbläsarfönster i datorn. Och låt alla som ska tycka till om webbplatsen få göra det i sin egen mobil, med sina egna inställningar. Inte genom att låta folk scrolla lite snabbt i den nyinköpta iPhone X-testtelefonen med bad ass-skärmen, utan telefon var och en sitter med.

Och glöm förstås inte bort

Det finns en hel värld där ute. Utanför din webbplats eller din app.

En hel värld av mikrostunder som dina kunder och användare kommer att se innan de kommer till dig, medan de är hos dig och efter att de har varit hos dig. Och ”hos dig” måste absolut inte betyda en webbplats i en domän som du äger. Dina kanaler är de kanaler som dina kunder eller användare anser är dina kanaler.

Möt dem där de är. Och ifrågasätt gamla sanningar. Trots att de gamla sanningarna kanske inte ens hunnit bli särskilt gamla. Som om du överhuvudtaget behöver en webbplats. Egentligen. Och i så fall varför.

Postscript

Washing = att utge sig för att vara något man egentligen inte är. Som exempelvis greenwashing)

Bilder: Change, Mark Deckers. Breakdance, Paul Bence.

Artikel

7 saker 2018: #7 DREAM – Distribution rules everything around me

Inläggsförfattare Av Ola Andersson
Inläggsdatum 21 januari 2018
Inga kommentarer till 7 saker 2018: #7 DREAM – Distribution rules everything around me

AI, AR, influence marketing, content marketing, mobile firstfirst, kryptovalutor, digitala assistenter, chattbotar blockkedjor, IoT och hur mycket som helst annat. Trender för 2018 som du säkert sett på en massa ställen vid det här laget. Jag tänkte komplettera med sju saker att tänka på kommande året. Sju saker som mer handlar om inställning än dyra investeringar – och hur du kan komma igång med dem i vardagen.

Den här artikeln ingår i serien 7 saker att tänka på 2018:

Din bransch finns inte längre
Inbound och SEO leder inte längre (bara) hem
Använd andras mikrostunder
Omni är alla kanaler, inte bara dina kanaler
Sluta äga kunden
CREAM – Convenience rules everything around me
DREAM – Distribution rules everything around me

Rinse and repeat

Så har vi kommit fram till sista delen i min serie över saker att tänka på. Och har du läst de tidigare delarna i serien så har du säkert redan listat ut att det här är det övergripande temat (och har du inte gjort det så, tja, vet du nu ungefär vad de tidigare delarna har handlat om).

En sammanfattning, om man så vill. Och en repris från del sex. Mer specifikt att det ännu denna gång kan sammanfattas med en Wu-Tang Clan-referens. (Även om förstås ordet – inte bara förkortningen – kan vara en bra 2018-ambition. Det är alltid bra att drömma.)

Och om den förra referensen mer handlade om ”vad” så handlar det här tipset om ”var”.

Distribution rules everything around me

Vi står mitt i en enorm omställning av vårt samhälle. Hur vi interagerar, samarbetar, handlar, sköter våra vardagssysslor, förflyttar oss och, tja, ungefär allt annat. Att allting förändras och att alla måste förändra sig har blivit ett mantra. Och i och med det har några saker vi knappt har börjat göra redan hunnit, till stora delar, bli passé. Men här fortsätter vi göra som vi ”alltid” har gjort. För att så många kompetenser har byggts upp kring det. Och så många affärsmodeller och affärsplaner bygger idag på det.

Som att bygga webbplatser. Eller arbeta med SEO och digital marknadsföring.

Utöver texterna i den här serien har jag tidigare skrivit några artiklar på detta tema. Som Är det dags att skrota webbplatsen?, Dags för messaging first? (därför att mobile first är sååå 2015) och Facebook, Apple och början till slutet för dot.com-eran.

Det de har gemensamt är att de diskuterar den kanske största förändringen som skett de senaste 20-30 åren: vad internet är håller på att förändras. Och då menar jag inte att vi nu använder mobilen till allt mer och allt det har inneburit, utan själva uppbyggnaden och synen på vad vår uppkopplade gemenskap är och hur den fungerar.

Och då blir det livsviktigt att finnas där kunderna är. Inte styra kunderna dit vi vill att de ska vara, som fram till nu för det mesta handlat om en webbplats, utan att verkligen finnas där kunderna förväntar sig att kunna göra något. Både innehåll och funktion.

”Var ska det finnas?” inte ”Hur ska det se ut?”

Hur det brukar se ut: ”Vi behöver en ny webbplats” (det är alltid en ny webbplats vi behöver. Trots att vi mässar om ständiga förbättringar vet vi att det egentligen blir bättre om vi gör ett jätteprojekt och ”tar ett helhetsgrepp”).

Ett antal personas tas fram (vi måste hitta en prioriterad målgrupp och ett begränsat antal användarscenarion eller ”kundresor” att förhålla oss till – det blir för meckigt annars. Användarscenariorna börjar oftast med ”användaren kommer till webbplatsen). UX:are tar fram skisser och prototyper som testas. Vi sätter färg och form på dem. Ibland är det en app, men grundpremissen är densamma.

Därefter kickar trafikpaketet in. Adwords, content marketing, influencers, you name it. Med syfte att driva trafiken ”hem”.

Jag skulle kunna citera Luke Skywalker här:

Okej. Jag raljerar här. Men vi kommer att börja tänka annorlunda i så många steg här ovan. Men det är förstås en utmaning, som alltid när det handlar om förändring. Det blir heller inte bättre av att så många företag som hjälper andra företag med sin digitala närvaro har byggt upp sin verksamhet på ovanstående premisser.

Och det är, som bekant, alltid mycket enklare att sälja det man har än att ta fram det man borde sälja.

Men en av de viktigaste förändringar som kommer krävas är att vi börjar i ”var” snarare än i gränssnittet. Paketerar vårt innehåll OCH våra funktioner så att de kan konsumeras av våra kunder där kunder, som sagt, vill konsumera dem. API-strategier. Headless. Inte att vi börjar med att sätta upp designskisser och sedan, när vi väl är klara, börjar fundera på hur vi ska få kunderna att komma till oss (vilket, jag hoppas att du insett vid det här laget, inte kommer vara en framtidssäkrad strategi om du frågar mig).

Google wants YOU!

Det som håller på att driva på utvecklingen mot att dagens sätt att interagera med och bygga med webbtjänster är förstås att techjättarna insett att det är dumt att släppa kunden ifrån sig. Därför bygger de upp mer och mer funktionalitet inom ramen för sina egna plattformar.

Kinesiska chattappsjätten WeChat fungerar numer som en one stop shop för nästan allt som kineser vill göra. Och inte bara online, utan även för att exempelvis betala i affären eller i tunnelbanan. Ett test pågår där WeChat-kontot kan användas som officiell ID-handling.

Google gör samma sak och pushar sin AMP-plattform hårt och håller dessutom på att försöka ge sig in på Facebooks paradgren: slösurfandet (att sökstartsidan får allt mer innehåll som du kanske/förmodligen kommer vara intresserad av). Facebook gör det omvända: vill ha ditt intentionssökande. Båda två bygger förstås också upp mer och mer funktionalitet på plattformarna, som i Google Maps.

Amazon och Apple satsar förstås på liknande saker. Att få ut sina produkter där kunderna är.

Och alla ovanstående pushar också ut sina röstassistenter på alla ställen där de kan, för att vi allt mer kommer prata med våra saker och butlerassistenter för att lösa uppgifter åt oss. Och ja, då kommer vi givetvis in på interaktion med chattbotar. Men kanske inte bara människa-till-chattbot utan kundinteraktioner som är chattbot-till-chattbot (jag har skrivit om det i artikeln Har du chattbotoptimerat, lilla vän?)

De kinesiska e-handelsäjttarna Alibaba och JD.com håller just nu på att öppna hundratals (tusentals?) närbutiker runt i Kina. Varför? De har sett att e-handelstillväxten börjar mattas, så de satsar offline. Men inte att du egentligen ska handla där, utan för att du ska uppmuntras att e-handla mer. Genom att sätta upp riktiga butiker där kunderna är så tänker sig de båda företagen att man ska kunna fånga ännu fler spontanhandlare på väg hem eller till jobbet. Driva offline för att driva online.

Och den här utvecklingen har bara börjat.

Vad kan du göra?

Börja göra upp med gamla föreställningar och mentalt bagage. Är du (digitalt) där kunderna vill att du ska vara, eller är du där för att tja, där har man ju alltid varit.

Förväntar du dig att kunden ska komma till dig? Tänk om. Kunden hittar dig idag på så många fler ställen än tidigare och förväntar sig att kunna göra så mycket mer utanför dina egenägda kanaler. Om du håller fast vid att kunden måste komma till dig för att lösa sin uppgifter så lär det lämna luckor, mikrostunder när någon annan kan gå in som mellanlager. Och det kommer någon göra.

Det är också hög tid att börja fundera på hur mycket tid du lägger på distribution och gränssnitt. Lägger du mer tid på att fila på gränssnittet i dina egenägda kanaler än att punktmarkera mikrostunder och bygga lösningar som kan skala och anpassa sig efter tusentals tvåsekundersinteraktioner så är det förmodligen hög tid att börja prioritera om.

Och då menar jag som sagt var inte ”distribution” som i att pusha ut innehåll med syfte att driva trafiken till dina egenägda kanaler (eller ännu värre: driva in trafik enligt någon av den handfull användarpersonasflöden ni skissat upp): utan att bygga hela din digitala närvaro som en jättepåse legobitar. Små legobitar.

Du får jättegärna skicka ut bygginstruktionerna till kunden, men räkna absolut inte med att han eller hon kommer att göra precis som du vill. De kommer att bygga lika många legofigurer som det finns möjliga kombinationer.

Vem vet? Rollen CDO, Chief Digital Officer, kanske inte hinner bli särskilt gammal.

Att ha en CDO kanske blir lika viktigt i morgon som idag. Men i morgon kanske det är en Chief Distribution Officer som är företagets viktigaste kompetens.

(Toppbild: Martin Frey. Repat: Thomas Hawk. Trottoarrobot: VCU CNS. BB-8: ai-claudio.com. Frågetecken: San Francisco Museum of Modern Art.)

Etiketter 7 saker att tänka på 2018

Artikel

7 saker 2018: #6 CREAM – Convenience rules everything around me

Inläggsförfattare Av Ola Andersson
Inläggsdatum 20 januari 2018
Inga kommentarer till 7 saker 2018: #6 CREAM – Convenience rules everything around me

Den här artikeln ingår i serien 7 saker att tänka på 2018:

Din bransch finns inte längre
Inbound och SEO leder inte längre (bara) hem
Använd andras mikrostunder
Omni är alla kanaler, inte bara dina kanaler
Sluta äga kunden
CREAM – Convenience rules everything around me
DREAM – Distribution rules everything around me

Dollar dollar bill y’all

1993 släppte hiphopgruppen Wu-Tang Clan sin debut, som kommit att bli en av genrens mest stilbildande album. Där fanns bland låten C.R.E.A.M.

Cash rules everything around me.

Låten är förmodligen gruppens mest välkända, tack var de Method Man-rader som samplats hur många gånger som helst sedan dess.

Cash rules everything around me, C.R.E.A.M.

Get the money, dollar dollar bill y’all

När gruppkollegan Ghostface Killah startade ett kryptovaluteföretag förra året lånande han gruppens signum till företagsnamnet. Men betydelsen av C.R.E.A.M. uppdaterad till 2010-tal.

Crypto rules everything around me.

Förstås.

”Rules everything around me” kan som synes föregås av ungefär vad som helst. Så länge som det kan bli en snygg förkortning. Och så länge som det låter bra tillsammans med just ”rules everything around me”.

C.R.E.A.M. har exempelvis också skrivits ut som ”Content rules everything around me”. Men för det här sammanhanget väljer jag något annat.

Convenience rules everything around me

All utveckling som människan har genomgått historisk har i grund och botten kokat ner till samma sak: bekvämlighet. Det är ju så naturen har riggat oss. Hitta sätt att förbruka så lite energi som möjligt och samtidigt få ut maximal utväxling. Oavsett om det har handlat om hur språket har utvecklats eller tekniken.

Och den här utvecklingen har sannolikt aldrig varit så stark som nu – helt enkelt eftersom tekniken ger oss aldrig tidigare skådade bekvämlighetsmöjligheter.

En stor anledning är förstås att vi nu kan ha mer datorkraft i fickan än någonsin tidigare. Och att vi snart kan vara uppkopplade var vi än är. Komma åt allting, överallt, alltid.

Men i det rasande tempo som utvecklingen nu går så räcker det inte att vi kan göra det med, bokstavligen talat, ett tryck på mobilskärmen – nu förväntar vi oss att saker ännu mer ska göras åt oss. Våra prylar och våra uppkopplade tjänster gör saker åt oss så att vi inte längre behöver tänka på dem. Inte lägga ens den mentala funktionen.

Och det är ofta småsaker.

Trycka på en knapp själv? Glöm det!

Bara senaste tiden har det dykt upp bra exempel på det här. Robotdammsugare gör att man slipper böka med dammsugningen själv. Det går också att ställa in när och var det ska dammsugas. Men det kan förstås göras bekvämare. Så iRobot har nyligen försett sina Roomba-dammsugare med IFTTT-integration så att det går att ställa in så att dammsugaren börjar dammsuga när du lämnar lägenheten för att gå till jobbet och slutar dammsuga när du närmar dig hemmet igen.

Via IFTTT så går det också att ställa in så att din Roomba slutar dammsuga när du svarar i telefon (ja, om du mot förmodan är hemma när dammsugaren är igång). Tesla har något liknande som sänker volymen på musik när en dörr öppnas.

Hotellkedjan Hilton å sin sida håller på att rulla ut ett initiativ där gäster kan styra det mesta av sin hotellrumsvistelse via den egna mobilen, snarare än att hålla på och fippla med olika prylar inne i rummet (tv, värme, ljus etc.). Men Hilton siktar också på att man ska kunna spara sina inställningar mellan vistelser. När man kliver in på ett nytt Hilton-hotellrum ställs alltså allting in automatiskt efter just dina preferenser. Även här tittar Tesla på något liknande: att du kan föra över dina inställningar från en Tesla till en annan för att slippa hålla på att på nytt ställa in backspeglar och stolar.

Eller när SJ lägger in funktionen ”var på perrongen ska jag stå?” även i sin app.

Vid det här laget finns det otaliga liknande exempel. Både i våra digitala tjänster och i våra uppkopplade prylar. Smartness som går att anpassa och som allt mer dessutom lär sig själv vad du vill ha – och när.

Fysiska upplevelser som mjukvara, alltså.

Bekvämlighet som konkurrensfördel

Men det är förstås inte för att företag älskar mänskligheten som de här sakerna dyker upp. Det är helt enkelt ett sätt att konkurrera. Så har det förstås länge varit – men då har det varit något för de välbeställda. Den tekniska utvecklingen håller på att demokratisera bekvämlighet.

När Apple fick oss att på riktigt börja betala för musik på nätet, snarare än att fulladda, så låg den största delen av framgången i enkelheten och smidigheten. Allting fanns bara ett klick bort, betalningen sköttes automatiskt. Och till skillnad från många andra tidigare liknande bekvämlighetstjänster (Mister Music nån?) så behövde du bara betala för det du använde.

Samma sak ser vi nu hos Netflix. Eller Spotify. Eller hela Amazons satsningar med både Prime och Echo. Ett sätt att, likt Apples ekosystem, få allting att bara sitta ihop.

Men förstås också ett sätt att knyta kunderna till sig. Och det ovanstående exempel (förstås tillsammans med många andra) visat är att vi är beredda att betala för bekvämlighet. Och att vi till och med kan vara beredda att betala lite mer än vi annars skulle ha gjort.

Med andra ord göra oss mindre benägna att jaga lägsta pris vid varje vägkorsning i livet.

Vad kan du göra?

Tänk på var du skulle kunna göra det lite enklare för dina kunder.

Och ja, det gör du förstås redan.

Men inte saker som ”göra det enklare att checka ut för att minimera avhoppen”. Utan på riktigt förenkla.

Tänk på det som funktionsmotsvarigheten till content marketing. Att tänka att syftet är att hjälpa och förenkla, inte att tjäna pengar (åtminstone inte i det korta perspektivet). Och det vi pratar om här är inte att de stora, omfattande initiativen där någon kommer dragande på en AI-park, utan ta bort irritationsmoment eller de där smarta smågrejerna som kunderna själva inte ens kommer på – men som är så självklara när någon annan gör det.

Jag pratar alltså om de där grejerna som har en tendens att hamna på plats 313 till 758 när man på klassiskt manér sitter och gör prioriteringsmatriser och någon sitter och mappar in nytta kontra intäkter i nästa release. ”Ja, det är nice, men inte need.”

Nej, det är inte livsnödvändiga funktioner. Nej, det är inte något som aktieägarna kommer hoppa högt över. Och nej, det är inte saker som är jättesexiga att presentera för ledningsgrupper.

Det kanske inte ens är något som ger några nya kunder (och kommer aldrig ersätta att du faktiskt har något vettigt att erbjuda). Men med tanke på hur små skillnader det är mellan likartade prylar nuförtiden kan just den här typen av saker vara precis det som kan avgöra valet.

Och framförallt: som kan få dina befintliga kunder att stanna kvar. Helt enkelt för att det är bekvämare än att byta.

För, tja, om det finns ett enklare sätt att göra något du gör – eller till och med bara ett steg i något du gör – så kan du ge dig på att någon kommer att göra det. Någon annan, om det inte är du.

(Toppbild: Martin Frey. Dollarsedlar: Chris Potter. Hjärna: A Health Blog. Frågetecken: San Francisco Museum of Modern Art.)

Etiketter 7 saker att tänka på 2018