Kategori: Artikel

Kategorier
Artikel Detaljhandel/e-handel Ekonomi och finans Marknadsföring Mobilt

Apple – en av världens största e-handels- och annonsplattformar?

Hur mycket pengar genererar Facebooks appar i Europa? En hel massa – enligt Facebook. I en rapport som företaget gett Copenhagen Economics i uppdrag att genomföra blev slutsatsen att Facebooks fyra appar appar med alla tjänster genererade 208 miljarder euro under 2019. Något som skulle motsvara 3,1 miljoner arbetstillfällen.

Bild från Facebooks rapport som säger att Facebook genererade intäkter om 208 miljarder euro 2019 vilket motsvarar 3,1 miljoner jobb

Att Google inte långt senare presenterade något liknande kring sina tjänster var inte särskilt förvånande. Båda rapporterna har ett väldigt tydligt varumärkessyfte: visa på vilka samhällsviktiga funktioner som Facebook och Google numer är. Långt bort nyhetsflöden och sökrutor. Faktiska pengar och faktiska jobb. Anledningen? Minska det politiska trycket på att stycka upp dagens techjättar eller på något annat sätt sabba deras affärsmodeller.

Apples ekosystem – värt en halv biljon dollar

I år har Apple allt mer hamnat i samma kikarsikte. För bara några dagar sedan bekräftade EU att man har sjösatt två konkurrensutredningar mot Apple, där EU-kommissionen kommer att titta på framförallt hur Apple hanterar sin App Store. Mer specifikt: hur Apple där hanterar tjänster som konkurrerar med Apples egna.

Det är med andra ord ingen slump att Apple nu gör samma sak som Google och Facebook: man lägger fram en, som den ska vara, hyfsat oberoende rapport kring just Appstore. (Så oberoende den nu kan vara med Apple som uppdragsgivare, som i fallen med Facebook och Google.) Och den kommer fram till att Appstore förra året genererade det svindlande beloppet en halv biljon dollar i försäljning under förra året. 519 miljarder dollar.

Mobilhandeln står för 80 % av intäkterna

Den siffran är… något högre än den som Apple brukar redovisa för Appstore. Och det beror också på att Apple, precis som Facebook och Google, räknat annorlunda än hur de brukar för att få fram en större siffra. Men också, framförallt, för att visa den påverkan som respektive tjänst har bortom sig själv, så att säga. Vad appekonomin faktiskt innebär i ren samhällsnytta. Typ.

I Apples fall betyder det här att man valt ungefär det mått som e-handelsjättarna ofta använder när man redovisar hur det går: GMV. Gross merchant value. Värdet på alla varor som har sålts via plattformen. Även exempelvis Uber använder sig av något liknande när de pratar om gross bookings – värdet på åkningar eller matleveranser.

Och om vi bryter ned Apples halvbiljonsiffra så hamnar får vi det här:

Tittar vi på rubriken ”Digital goods and services” så hamnar vi ungefär vid den siffra som Apple går ut med kring Appstore i sina kvartalsrapporter (50 miljarder dollar omsättning för 2019). Med andra ord det vi oftast tänker på när det handlar om Appstore. Saker som prenumerationer på olika slags tjänster, som spel, strömmad video och musik. Men det är mobilhandeln som står för den överlägset största delen av intäkterna. Nästan 80 %.

Och det är när vi tittar på handeln och annonseringen som det blir riktigt intressant.

Apple – en av världens största e-handelsplattformar

Värdet på det som såldes via iOS-appar 2019 uppgick alltså till 413 miljarder (ja, eller 409 om vi drar av posten för digitala betalningar). Här ingår alla former av saker som köps via Apples appar – inklusive bildelningstjänster och matleveranser. Kategorin ”General retail”, om man vill mer ”traditionella” e-handelsprodukter som slutar med ett fysiskt paket, landar på 268 miljarder dollar.

Om vi jämför med några andra av världens största e-handlare så blir facit för 2019:

  • Alibaba: 1 biljon dollar
  • Amazon: 335 miljarder
  • JD.com: 294 miljarder
  • Pinduoduo: 145 miljarder

För Apple blir siffran alltså 409 eller 268 miljarder. Jag har lite dålig koll på hur de övriga räknar ”varor” här, men jag misstänker att exempelvis livsmedel kan ingå.

Vill man dessutom sätta ovanstående siffror så ska den totala e-handeln i Europa 2019 ha varit värd runt 700 miljarder dollar (621 miljarder euro).

Apples appar – en av världens största annonseringsplattformar

Tittar vi sedan på annonsförsäljningen så blir det uppskattade värdet 45 miljarder dollar, fördelat på 25 miljarder i icke-spelappar och 20 miljarder i spelappar. Även här, ungefär så här blir det om vi jämför med omsättningen från några av de övriga, största annonsörer på världsscenen:

  • Google: 135 miljarder dollar
  • Facebook: 70 miljarder
  • Alibaba: 30 miljarder
  • Amazon: 14 miljarder
  • Baidu: 13 miljarder
  • Tencent: 11,5 miljarder

(Eftersom inte alla bryter ut annonseringen specifikt, så är vissa siffror externa uppskattningar.)

Återigen, här kan man diskutera definitioner. Ovanstående handlar om omsättning, medan Apple pratar om ”billings and sales”. Å andra sidan ska Apples siffror rimligtvis handla om just ”in-app advertising” – alltså de annonser som köps och säljs inuti appar. Det kan med andra ord betyda att sökannonserna i Appstore inte är inkluderade i Apples siffror.

Äpplen och päron – men ändå intressant

Stora siffror. Siffror som förstås ska tag med busslaster nypor salt. Siffrorna är, som jag har konstaterat, inte rakt jämförbara. Ja, det är ju alltid lite svårt oavsett vilka företag man jämför med, men ännu mer nu. Inte minst eftersom det här, precis som de värden som Facebook och Google lyfte fram i sina motsvarande rapporter, bygger på uppskattningar.

Och visst. Tittar vi på själva e-handelsvärdet så finns det förstås en rejäl överlappning mellan Apple och övriga jag räknar upp här. En stor del av försäljningen går ju via företagens iOS-appar.

Att Apple omsätter och tjänar galet mycket pengar är ingen nyhet. Det räcker att titta på valfri Apple-kvartalsrapport för det. Men eftersom Apple ofta inte berättar hur det går för sina tjänster var och en för sig så glöms de ofta bort i jämförelser. Som att iMessage och Apples egen karttjänst är bland de största chatt- och karttjänsterna i världen.

Nu ser vi alltså här kanske lite samma sak kring Apple som e-handelsplattform och annonseringsplattform.

Att Apples appekosystem alltså är bland de största i världen – även inom de här två områdena.

Kategorier
Artikel Sök/SEO

Dags för Apple att köpa DuckDuckGo och bygga en egen sökmotor?

Ännu en sån där techspekulation som vid en första anblick har en så befriande frikopplad från allt vad verklighetsförankring heter. En analytiker som tycker att Apple borde köpa sökmotorn DuckDuckGo. Eller åtminstone ha det som en plan B om Google inte längre är sugna på att betala de uppskattningsvis 8 miljarder dollar som företaget varje år betalar Apple för att fortsätta vara förvald sökmotor i iOS. Men tanken är trots allt inte helt orimlig.

Det största hindret skulle förmodligen vara att DuckDuckGo inte skulle vara sugna, men om vi bortser från det är det lite intressant att tänka lite fritt utifrån det här förslaget.

Google kan vara mer beroende av Apple än omvänt

Analytikern spekulerar i att en egen sökmotor skulle vara ett alternativ om Google skulle locka alla att gå till Googles sökmotor, utan att vara förvalda alternativet. Men Google har ju redan en gång gjort ungefär det här: dragit tillbaka Google Maps som förvald karttjänst i iOS eftersom företaget enligt uppgift var sura eftersom Apple inte ville dela mer användardata med dem. Det ska ha varit anledningen till att Apple överhuvudtaget tog fram sin egen karttjänst (och varför den kändes så rushad i början).

Och visst. Om jag aktivt använder något så är det Google Maps. Av gammal vana. Men jag använder Apple Maps allt oftare – inte minst för att den trots allt är den inbyggda karttjänsten och att jag ofta styrs hit när jag inte aktivt väljer Google Maps. Precis som övriga Apple-tjänster så vet vi väldigt lite om den faktiska användningen, men jag misstänker att Apples karttjänst nog är den mest använda i iOS. Särskilt som den alltmer är tillräckligt bra, även om den har en bit kvar till Google Maps.

Framförallt tror jag att Apple Maps-scenariot är vanligt bland dem som inte vant sig vid Google Maps. De som väljer de inbyggda tjänsterna eftersom de, tja, är inbyggda. Som äldre användare. Men kanske också de yngre. De som inte minns en värld utan appar.

En sökmotor med integritet i fokus

Apple och DuckDuckGo skulle förstås vara en passande kombo eftersom båda har liknande inställning till integritet och användarspårning. Apple skulle kunna köpa sig till en färdig sökmotor utan att börja om från scratch – något som Apple kan tycka är rätt skönt efter det decennielånga jobbet med att få ordning på sin karttjänst. Inte minst som DuckDuckGo redan använder Apple Maps som karttjänst.

Som Apple dessutom har visat tidigare är de inte främmande för att styra in sina användare på tjänster som inte är lika bra som konkurrenternas bara för att slippa vara beroende av tredjepartsföretag för kärntjänster (Spotlight har ju ända sedan starten haft lite av den här ambitionen.)

Visst. Om Google inte längre skulle vara förvald sökmotor så skulle Apple alltså tappa en trevlig inkomst om 8 miljarder dollar. Men hej: Apple gjorde över 11 miljarder i vinst bara förra kvartalet. Och i andra vågskålen skulle kunna finnas att man kapar en mellanhand för ett antal andra tjänster.

En sökmotor tänkt för användning bortom Apples ekosystem

För sökfunktionen handlar allt mindre om just sök för Google. Istället handlar det allt mer om sök som förevändning till att företag ska lägga allt fler ägg i Google-korgen. Saker som Google-shopping, Googles jämförelsetjänster och inte minst Google My business. Alltså den snart fristående plattformen som ger (små)företag möjlighet att hantera stora delar av sin onlinenärvaro.

När Google för ett tag sedan jackade upp priserna för att använda Googles API:er så tog Apple direkt några rätt resoluta steg mot det som allt mer är en stor del av företagets strategi: att minska den täta kopplingen mellan Apples övergripande ekosystem och dess enskilda tjänster. Med andra ord: att Apple vill få den egna karttjänsten att få ett liv även bortom Apples egna gränssnitt och plattformar. Samma sak som Google, fast tvärtom.

En sökmotor som faktiskt kan ge organisk synlighet

Man skulle kunna tänka sig ungefär något liknande för en egen sökmotor. Inklusive möjligheten att ge företag djupa integrationer in i Apples olika operativsystem och plattformar. Apple har rätt uttalade ambitioner att bli en ännu större annonsspelare än vad de redan är, så även det här kan vara del av paketet.

Och likt hur det har utvecklat sig kring karttjänsterna: ju längre Google går mot att det bara finns två sätt att få synlighet i Googles sökmotor (betala för annonser eller använd Googles tjänster och lägg ditt innehåll fullt ut där), desto lättare skulle det kunna bli för framförallt mindre företag att lockas till att ge en Apple-sökfunktion betydligt mer kärlek. Inte minst som iOS-användare överlag är betydligt mer benägna att betala (och betala mer) än Android-användare.

En Apple-sökmotor skulle kunna vara bra för Google

En invändning skulle förstås kunna vara att en egenägd Apple-sökmotor skulle få konkurrensmyndigheter att höja på ögonbrynen. Men det skulle kunna fungera just eftersom Apple (åtminstone till en början och förmodligen ganska länge) skulle vara hopplöst långt efter Googles marknadsandelar. Och ironiskt nog skulle det också kunna vara bra för Google.

Visst, annonseringsbortfallet skulle kunna bli kännbart för Google även om det inte skulle bli katastrofalt. Men det skulle också kunna lätta uppstyckningstrycket mot Google en aning. Man kan hävda att man inte är förvald sökmotor i båda de stora mobiloperativen och om Apple-användarna ändå väljer att använda Googles sökmotor? Tja, deras val. Konsumenterna väljer den de tycker är bäst. Apple å sin sida skulle kunna hävda att deras sökmotor skyddar användarnas integritet bättre.

Väldigt osannolikt – men inte orimligt

Hur troligt är då det här scenariot? Så… där troligt kan vi nog säga. Men det är heller inte absolut orimligt. Apple bygger som sagt var upp allt mer kärnkompetenser unders företagets egna och därmed direkt kontroll. Och en Apple-söktjänst skulle sannolikt bli tillräckligt bra för de flesta användares vardagsbehov. Ungefär som det överlag fungerar med de flesta Apple-tjänster.

Och Apple har ju trots allt en rätt oslagbar marknadsföringsplattform för att få ut sin egen tjänst. Att göra den till förvald sökmotor i iOS.

Kategorier
Artikel Ekonomi och finans Kryptovalutor Sociala medier

4 skäl till varför Facebook döpte om sin digitala plånbok Calibra till Novi

Så skrotar Facebook sin digitala plånbok Calibra. Ja, namnet åtminstone. Utvecklingen av en Facebook-ägd digital plånbok fortsätter, fast nu under namnet Novi. Men bakom namnbytet finns förmodligen ledtrådar om betydligt större planer hos Facebook.

Namnet är en mashup av de latinska orden ”novus” och via”. Ny och väg. Eller via. Och det sistnämnda tror jag mycket sammanfattar namnbytet. En tjänst som saker går via. Och då inte bara Libra-transaktioner – alltså den digitala valuta som Calibra är tänkt att vara knuten till. Ja, eller VAR tänkt att vara knuten.

Som ett sätt att göra politiker, centralbanker och lagstiftare på lite bättre humör så ändrade Facebook upplägget för Libra rätt ordentligt i början av året. Nu kommer nätverket få stöd för digitala versioner av etablerade valutor som dollar, pund och euro, snarare än bara vara till för libra exklusivt. Libra blir alltså snarare en växlingsplattform.

Så varför namnbytet? Här är fyra anledningar till varför.

1. Distansera Novi från Libra

När jag skrev om Libra i samband med att projektet presenterades så konstaterade jag att Calibra var långt viktigare för Facebook än Libra i sig. En digital pånbok i Facebooks ekosystem, oavsett valuta. Det bekräftas rätt mycket här.

För namnbytet tror jag mest av allt handlar om att distansera Calibra, förlåt Novi, från Libra – som ju så här långt har kantats av högvis med hinder och problem.

2. Göra den digitala plånboken enklare att bryta loss från resten av Facebook

Det blir ytterligare tydligt i och med att Novi från och med nu kommer hamna i ett Facebook-dotterbolag med namnet Novi Financial. Och det namnet pekar på ytterligare en ambition som Facebook redan från början hade för Calibra: att det skulle bli en finansiell tjänstehubb som skulle kunna erbjuda användare mer eller mindre bank- och försäkringstjänster. Saker som inte kräver Libra för att bli verklighet.

Sist men inte minst kan vi också misstänka att konkurrensutredningshot också finns med som framtida hot på horisonten. Just finansiella delar av techbolag brukar vanligtvis hamna i egna bolag och ofta helt knoppas loss. En mer frikopplad plånbok – och/eller tjänster baserade på plånboken,

Till skillnad från det mesta annat som Facebook gör (ungefär allt) så skulle betalningsdelen inte vara beroende av annonser och därmed inte av samma tajta integration till kundbeteendedata. Visst, bra att ha även för transaktionerna, men inte alls lika nödvändigt som för annonsverksamheten. Därmed enklare att köra som separat spår.

Det är förstås också svårt att helt bortse från att det andra segmentet i Facebooks rapporter (alltså allt som inte är annonser) från och med i år har bytt namn från ”Payments and other fees” till bara ”Other”. Lär mestadels vara för att, tja, just ”payments” är nära nog noll numer och det är andra delar i det här paketet, som Oculus-hårdvaran, som står för större delen. Men som sagt: att ”payments” inte längre finns i namnet kan alltså också vara tecken på mer.

3. Komplettera sin nya shoppingplattform

Vad är Novi? En P2P-plånbok. Tänkt att skicka pengar mellan privatpersoner. PayPal. Swish. Men dessa två, och även andra lösningar som började sina liv som P2P-plattformar, är idag förstås betydligt mer. En sätt att ta betalt även som företag. Dessutom både online och offline.

Det är med andra ord nära till hands att tänka att Novi kommer kunna gå samma väg. I nyheten om Novi talas om att Novi både bli en fristående app och något som finns integrerat i såväl Messenger som WhatsApp. Det betyder att Novi skulle kunna bli hubben som hanterar pengarna som man betalar via en handelskopplad lösning. Facebook Pay, WhatApp Pay – eller vilken annan betaltjänst som helst.

Men det behöver förstås inte stanna där.

Likt det Apple har gjort med sitt kreditkort Apple Card, där varje köp ger pengar tillbaka och mest för köp från Apple själva, så skulle en Novi-plånbok kunna fungera på lite samma sätt. Om man väljer att handla inom Facebooks eget ekosystem så skulle det kunna innebära rabatter eller cashback. Allra mest om man väljer Facebook som betallösning. I en sån konstruktion skulle Novi till och med kunna fungera som basen för ett lojalitetsprogram – för Facebook som helhet.

4. Kratta manegen för en Facbook-”bank”

Som tidigare nämnts har Facebook finansiella ambitioner bortom bara en digital förvaringsplats för pengar. I planerna har Facebook själva mer eller mindre nämnt banktjänster och försäkringslösningar.

Vi vet också att folk när de har blivit tilfrågade i olika undersökningar oftast varit… sådär sugna på att ha Facebook som bank. Facebook kopplas för mycket till kattfilmer och integritetsövertramp. Ja, bland dem som har varit med tillräckligt länge för att faktiskt använda Facebook-appen. De som kör Instagram och WhatsApp är inte alltid helt införstådda med att det är Facebook som äger dem (oklart om Facebooks namnpåhak för samtliga tjänster under förra året har ändrat på det).

Ett helt annat namn, som inte är direkt kopplat till något annat som Facebook håller på med, skulle alltså fungera mot båda dessa målgrupper.

Men namnbytet skulle också passa in i en annan av Facebooks strategier just nu: att trycka ut sina tjänster allt mer utanför det direkta ekosystemet. Acceptera att alla kanske inte vill använda Facebook fullt ut, men se till att det är möjligt att plocka åtminstone några russin ur kakan. Ungefär det som flera andra gör just nu. Namn som Apple, Spotify och Snapchat.

Förstås med det långsiktiga syftet att suga in användarna i det fullständiga ekosystemet.

 

Kategorier
Artikel Detaljhandel/e-handel Sociala medier

Facebook – social-first shopping eller shopping-first social?

När Facebook droppade sin nyhet om sin nya shoppingplattform Shops – utan några som helst förspekulationer – så skakade det till under e-handelsfötterna. Men nyheten var del i ett större paket som också kan rita om spelplanen för sociala medier rätt ordentligt. Eller rättare sagt: sudda ut ännu fler gränser.

Facebook Shop – headless commerce

Facebook Shops är en rätt naturlig fortsättning på det man redan har påbörjat i främst Instagram. Möjlighet att ladda upp en produktkatalog till Facebook och sedan låta någon av Facebooks tjänster bli själva skyltfönstret. Ett skyltfönster som också är marknadsföringsplattformen, via format som vanliga annonser och stories, och kunddialogplatsen. Själva transaktionen sker på företagets egen sajt. För de flesta. Just nu. För redan nu kan amerikanska företag använda Instagrams check out-funktion, vilket förstås innebär att hela cirkeln kan slutas utan att lämna Facebooks ekosystem.

Min första tanke när nyheten presenterades var hur det här kommer att slå mot Shopify, den just nu kanske mest framgångsrika e-handelsplattformen för mindre företag. Visst, Shopify fanns redan med i samband med Instagrams shoppinglösning – men nu? Det visar sig att… Shopify fortfarande är med. Liksom några andra shoppingplattformar. Tanken är alltså att dessa ska användas som hubb för såväl produktkataloger som betalningar. Integrationer med dessa plattformar gör det enkelt att flöda upp sina produkter till Facebook och där lyfta fram dem mot sina följare.

En headless commerce-lösning om man så vill.

Facebook Shop – ett e-handelsskyltfönster för mindre företag

Och det är just här vi hittar den största uttalade skillnaden jämfört med Facebooks tidigare satsningar på e-handel: småföretagen. Visst, även tidigare har såväl annonsformat som shoppingfunktioner kunna användas av ungefär vem som helst (typ, har ju inte varit öppet för alla), men det har mycket vänt sig mot stora företag. Coronakrisen har sparkat igång ett sällan skådat kramande av de små och lokala företagarna. Och i och med Shops tar Facebook ännu ett stort steg in på det område som Google har velat muta in som sitt eget. (Och ja, självklart har Shopify även integrationer med Google.) Komplett med saker som stöd för livevideoshopping och prova på-funktioner via AR.

När Facebook presenterade Shops pratade de, och Mark Zuckerberg, om en ”social-first shopping experience”. I sig inget nytt. Att handla via sociala plattformar har hypats och dödförklarats ett gäng gånger redan. Det Facebook gör nu är i allra högsta grad ännu en pusselbit i bygget av Facebooks framtid.

GrokNet – gör alla bilder shoppingbara

En annan viktig pusselbit presenterades ungefär samtidigt, men har inte alls fått samma uppmärksamhet: Facebooks nya shopping-AI-algoritm GrokNet (ja, det låter som ett socialt medium under stenåldern, men hej).

Grundfunktionen i GrokNet i sig är inte särskilt Facebook-unik. En bildigenkänningsmotor som kan känna igen föremål och beskriva dem. Vi har sett liknande via exempelvis Pinterests Lens och Google Lens (unika namn FTW). Finns även på P2P-försäljningsplattformar, som Facebooks eget Marketplace, där tekniken kan ge förslag på lämpliga beskrivningar.

Social-first shopping förvandlas till shopping-first social

Men det riktigt intressanta blir om – ja, eller förmodligen när – GrokNet släpps fritt i hela Facebooks ekosystem. Där varje bild, och på sikt video, kan bli shoppingbar. Någon delar en bild med en t-shirt, soffa eller balkongsoffa och intresserade kan direkt få veta var man kan köpa den, eller åtminstone en liknande. Självklart med möjlighet att AR-prova den. Sedan slutföra sin transaktion och få hem grejerna.

Och kanske rentav med någon form av inäktsdelningsprogram där de som driver affärer kan del av försäljningen – utan att det behövs ett upparbetat samarbetsförhållande med företaget som säljer produkterna. Kanske hanterat av Facebooks digitala plånbok Calibra.

Med andra ord: att gå bortom social-first shopping. Till shopping-first social.

 

Kategorier
Artikel Sociala medier

5 skäl till varför Facebook köpte Giphy

Företagsaffärer är lite som nya mobilmodeller nuförtiden. När de väl presenteras så har nära nog alla detaljer redan varit ute i flera veckor. Det är väldigt lite överraskningar. Därför var det kanske mest förvånande med beskedet att Facebook köper gif-plattformen Giphy att inget om affären hade läckt ut.

Visst, det fanns säkert någonstans på internet. Men ingen av de publikationer och sajter som vanligtvis är snabba och träffsäkra på att plocka upp spekulationer och rykten om uppköp har skrivit en rad. Jag har inte sett något om affären. Jag misstänker att det här inte var en affär som snoddes ihop i en handvändning, så det är lite imponerande att det var så mycket locket på.

Giphy är Facebooks femte största uppköp någonsin

Vi pratar trots allt om en Facebooks största affärer så här långt. Vi vet inte exakta beloppet, men uppgifter pekar på 400 miljoner dollar. Det skulle göra Giphy till Facebooks femte största uppköp så här långt och den sjätte största företagsaffären om vi även räknar in Facebooks jätteinvestering i Indiens största mobiloperatör Reliance Jio förra månaden.

Och det blev förvånansvärt många reaktioner på affären. Det säger en hel del om att det här är en affär som ligger nära oss som privatpersoner. Inte så konstigt. Gifar är likt emojis numer en självklar del i onlinekommunikation. Och Facebook har fortfarande en aura av ond datatjuv runt sig. Så så fort en ”gratistjänst” sugs in i ekosystemet så blir det alltid en massa liv.

Facebook gör en Google med sitt Giphy-uppköp

Giphy-köpet kommer att göra så att Facebook får ännu mer data om oss. Även på andra ställen än i deras egna kanaler. Och så är det. Men att Google köpte den konkurrerande tjänsten Tenor redan 2018 har folk redan glömt (ja, eller än mer troligt – vet få om). Och det är en tjänst som även den är integrerad (eller kan integreras) i flera stora onlinetjänster. Kort sagt har Google i två års tid sugit in data om hur vi har delat våra gifar. Även hos konkurrenter. Som Snapchat. Och Apple. Och Facebook.

Att Facebook nu köper istället för att bygga egen är också helt i linje med hur Facebook alltid har jobbat. Uppköp är alltid första alternativet. Att bygga själv gör man om man inte lyckas köpa (bland misslyckade uppköpsförsök hittar vi saker som Snapchat och Houseparty.) Av Facebooks fyra stora huvudtjänster är ju tre av dem företag som Facebook har köpt.

En prislapp om 400 miljoner (om det nu stämmer) är förstås inte ingenting, men inga jättepengar i sammanhanget. Inte minst som Giphys senaste värdering (från 2016) ska ha varit 600 miljoner. En trettioprocentig rabatt för Facebook om man så vill, snarare än den premie som det brukar bli vid uppköp. Och det i sig är också intressant.

Giphy ville bli uppköpta?

Giphy har aldrig släppt några omsättningssiffror, men ska i runda slängar ha tjänat ungefär… inga pengar alls. 400-miljoner-prislappen kan alltså tyda på att Giphys ekonomi gått från ”inte så bra” till ”riktigt illa”. Coronakrisen lär knappast ha hjälpt till. Det kan alltså ha varit så att Giphy själva aktivt har jagat köpare. Kanske är det rentav Giphy som föreslog affären för Facebook.

Nu kommer alltså Facebook få reda på allt om alla gifar vi delar, var, till vilka vi skickar dem och kanske även allt vi skriver (lite beroende på vem man frågar). Oavsett är det ungefär som det brukar vara. När Google gör något är det fine med oss, men när Facebook gör samma sak tar det hus i helsicke. Även om syftet i stort är exakt detsamma. Och därför är det intressant att titta på de sex anledningar som är de mest troliga anledningarna till att Facebook köpte Giphy.

5 skäl till varför Facebook köpte Giphy

1. Få tillgång till Giphys användarbas

Facebook är inte i direkt skriande behov av att nå kritisk massa i antal användare för att få snurr på verksamheten. Däremot har egentligen alla tjänster som Facebook har byggt själva från scratch (bortsett från själva Facebook) haft förvånansvärt svårt att få användare. Framförallt aktiva användare.

Det här är alltså varför Facebook gillar uppköpsvägen. På så sätt får man inte bara själva tjänsten och tekniken (som är enkla att kopiera) utan det viktigaste – själva användarna. Hälften av Giphys trafik ska redan komma från Facebook (hälften av den bara från Instagram). Men den andra halvan är alltså inte Facebook-trafik. Och här hittar vi numer inte minst TikTok.

Genom att ha en gif-motor fullt ut inhouse så blir det ännu enklare att integrera tjänsten för att öka dess användning i Facebooks tjänster. Det i sin tur med målsättningen att öka engagemanget hos sina användare. Kort sagt: lägga mer tid i Facebooks tjänster och därmed potentiellt se fler annonser.

2. Skaffa sig ännu en annonsyta – även i dark social

Enligt egen utsago nådde man, eller var åtminstone väldigt nära, peak annonser. Alltså den maximala mängd annonser som vi användare står ut med i nyhetsflödet. Nyhetsflödet i Facebook, alltså. Sedan dess har annonstätheten ökat i Instagram, men jag misstänker att Facebook även där nog börjar maxa ut. Det har gjort att Facebook helt enkelt har jagat nya ytor att visa annonser i – och få oss att gå dit (jag skrev om det här redan för tre år sedan).

Giphy erbjuder sponsrade gifar sedan 2018 (åtminstone som del av ett företags Giphy-kanal), men vi kan tänka att Facebook ser betydligt större potential här än idag. Vi kan vrida tillbaka klockan till 2012, när Facebooks tredje största företagsuppköp, Instagram, gav dem en bilddelningstjänst med ungefär inga intäkter alls för 1 miljard dollar. Sedan dess har Facebook förvandlat Instagram till en pengamaskin som allt mer närmare sig intäkterna från själva Facebook.

Vi kan tänka att Facebook har liknande planer här. Långsiktiga planer.

Men Giphy kan också åtminstone delvis vara lösningen på en av Facebooks största utmaningar: hur man tjänar pengar på dark social. Chattapparna. Kanske främst Facebooks överlägset största köp WhatsApp (19 miljarder dollar) som till skillnad från Instagram nog har en bra bit kvar att gå jämnt upp.

Gifar ska finnas med i 25 % av alla Instagram Stories och jag misstänker att graden gifar i chattappar också är… rätt hög. Kan Facebook på riktigt lyckas bygga in gifar som en integrerad del i både sina chattappar och i sin annonsplattform så kan det blir annonser som delas av användarna själva i dark social – och i och med att Facebook sitter på själva tjänsten så kan de också tanke ut data om användningen (även om Facebook förstås lär vara VÄLDIGT försiktiga med vilken data som delas vidare – och hur aggregerad den är),

Som Giphys grundare Alex Chung konstaterade för något år sedan: ”[Giphy] är den enda plattform… som gör att du kan få in annonser i chattkonversationer”.

3. Facebook vill få ut sina tjänster och annonser i andras plattformar

Medan de flesta stora sociala plattformar, senast TikTok inte minst, mycket bygger på att få ut innehåll på andra plattformar så har Facebook valt Apple-spåret. Stäng in användande och funktioner. Innehåll ska konsumeras och delas inom Facebooks ekosystem.

Men det här på att ändras. Inte minst eftersom Facebook drabbats av både tillväxttak och boomer-problematik – samtidigt. Jämför med exempelvis Snapchats Bitmojis som fått eget liv långt utanför den egna appen (och som Facebook ironiskt nog precis i detta nu är i full gång att kopiera). Snapchat har även lagt till dem i sitt Snap Kit-API som bland annat ska kunna göra att spelutvecklare kan lägga till bitmojis i sina spel. Kort sagt så att man kan spela som sig själv.

Facebook och Apple öppnar sig nu allt mer (även om det långtifrån betyder att de helt har rivit muren runt trädgården). Vi lär se allt mer av det här – och Giphy-köpet landar springande. På sätt och vis blir det en parallell till Apples Shazam-uppköp. Man köper en tjänst med färdig teknik, användarskara och tydligt och efterfrågat syfte. Sedan ser man till att styra om tjänsten till något man kan tjäna pengar på. I Apples fall att slussa in användare till Apple Music. För Facebook annonsaffären. I båda fall med en förhoppning om att locka in användarna djupare in i ekosystemet.

I ett mer kortsiktigt perspektiv blir Giphy ännu ett externt annonsnätverk för Facebook. Dessutom ett som (åtminstone ett tag) inte kommer märkas alltför hårt med Facebook-loggan, för att delvis distansera Giphy från Facebooks varumärkesmässiga problem.

4. Facebook får ännu en fot i kortvideomarknaden

Video i allmänhet och kortvideo i synnerhet är väldigt svart just nu. Både Youtube och Facebook är redan videogiganter – men på kortvideoområdet jagar de nu allt de kan för att komma ikapp.

Även om Giphy förstås för de flesta är en tjänst för animerade gifar så har de sedan slutet av 2018 en kortvideoplattform. En med stöd för videos upp till 30 sekunder långa klipp. Visst, gränsen mellan en gif och en kortvideo är hyfsat flytande, men det är trots allt en skillnad. I hur man förhåller sig till dem inte minst.

Och, tja, ljud.

Facebook har köpt på sig drösvis med musikrättigheter för att kunna låta sina användare hyfsat mycket kunna dela musik. Och då alltså inte som en Spotify-låt, utan som del av videos (typ det TikTok bygger på). Och till skillnad från Google så jobbar Facebook aktivt med att ta fram tjänster för att få användarna att använda just musik på olika sätt. Kort sagt för att få dem att hänga kvar längre i Facebooks tjänster.

De här rättigheterna skulle Facebook nu kunna rulla över på just Giphy. Få ännu mer valuta för de licenspengar de betalar. Och förstås koppla på annonsverksamheten även här (och på sikt också få igång ännu fler tjänster som bygger på att användarna mikroköper – alltså betalar med pengar).

5. Det långa spelet – nya former av sociala medier

Mark Zuckerberg och Facebook började redan för ett år (eller mer) sedan prata om nyhetsflödets… om inte död så åtminstone rätt kraftiga tillbakagång. Kommunikationen med våra vänner sker i mindre grupper med stories tar över som sättet vi delar innehåll.

Men stories är mer än bara nyhetsflödet med skojiga ansiktseffekter. Stories är, om man så vill, på riktigt internets första riktiga egna format.

Så här långt har internet mest varit 1900-talet upplagd på servrar. Ingen slump att hela Facebooks nyhetsflöde är just ett nyhetsflöde. En kopia av tidningarnas digitala löpsedlar. Samma med video och ljud. Distributionsformen är ny, men i stort samma sak som tidigare.

Men stories är en mashup av allt det här. Alla medieformat på en och samma gång. Dessutom utan (nästan) några regler för hur en story ska se ut. En story är en canvas där du själv väljer vilka material som ditt montage ska innehålla. Det gör att det heller inte finns samma stringenta presentation. Stories lever i bubblor. På mer än ett sätt. Gifar och emojis är precis lika självklara som text och video, både för kommunikation och för att uttrycka oss. Bara att Giphy själva börjar sudda ut gränsen mellan gifar och videos

Och den här remixkulturen blir inte bara ett helt eget språk. Den börjar också ta formen av helt nya sociala medier. Sociala medier som på riktigt är gränslösa på ungefär alla sätt som går.

Hur blir det här? Ingen som vet. Det är det som är så fantastiskt.

Och Facebook tänker i allra högsta grad försöka vara med här. Med Giphy som en väldigt viktig pusselbit.

 

Kategorier
Allmänt digitalt Artikel Digitalisering

Hur Kraftwerk förutspådde vår digitala nutid

När jag växte upp var livet enklare. Åtminstone musikaliskt. Antingen var man syntare eller så var man hårdrockare. Eftersom jag var syntare så var kriteriet för om man tyckte om en låt lika enkel som självklar: fanns det en elgitarr med så var det hårdrock och då var det dåligt.

Men så här i efterhand syntwashade jag bara. Jag var redan då popälskare i hjärtat. Poprefrängerna i fokus. Den riktiga synten var mest otäckt. Och då pratar vi inte bara om det som sorterades in under industri eller body. Kraftwerk hörde också dit (som förstärktes av att de få som gillade i Kraftwerk typ smög omkring i trenchcoats). Kraftwerk var något konstigt.

Kraftwerk som stilbildare inom populärkulturen

Jag ska inte säga att jag vet exakt vad det var jag hörde. Om det som fick mig på de här tankarna var Kraftwerks första två album så hade jag rätt då (kraut-Kraftwerk är fortfarande mest anskrämliga). Men jag misstänker att så inte var fallet. Och då hade mitt tonårsjag väldigt mycket fel.

För mig har sedan dess Kraftwerk mer än något annat kommit att förknippas med en enda sak: ”musique non stop”. Och då egentligen inte låten med samma namn, utan just den frasen. Som del i en jingel som MTV Europe pumpade om sig själv när jag först fick den kanalen. På den tiden när MTV fortfarande betydde ”Music Television” och faktiskt spelade musik. Mycket fantastisk, enastående musik. Där en av samplingarna i det korta montaget var just Kraftwerks ”Musique Non Stop”. Vi pratar alltså början av nittiotalet. Åtminstone ett årtionde efter Kraftwerks riktiga guldera.

Men det var inte särskilt konstigt att Kraftwerk var med. Det givna var förstås för att de tre orden sammanfattade MTV bättre än något annat. Men också för att det var en grupp som alltid, även nu, har förknippats med framtid. Alltså det som MTV också ville utstråla.

Det är heller ingen slump att just ”Music Non Stop” är låten som fått avsluta Kraftwerks konserter.

Musiken låter fortfarande som att den hade kunnat spelas in i år. Eller nästa år. Egentligen alltid nästa år. Året som väntar runt hörnet. Computerwelt. Ett neonskimrande Metropolis.

Plus förstås den strama estetik som också alltid varit ett av Kraftwerks signum. En estetik som inte har uppdaterats. Och som inte har behövts uppdateras.

Det här korta klippet sammanfattar Kraftwerk på så många sätt:

Kraftwerk on Tomorrow’s World

Kraftwerk demonstrated a strange new form of music

Framförallt det sista. ”Next year, Kraftwerk hope to eliminate the keyboards altogether and build jackets with electronic lapels which can be played by touch”. Sagt 1975.

Nu hängde keyboarden kvar. Det blev ingen kavajersättare. Men Google och Levi’s tog fram ganska precis det (fast i mycket enklare form) 2017. Ganska precis 40 år senare.

Kraftwerk som digitalvisionärer

Och det sammanfattar så mycket av Kraftwerks musik. Överlag bland de mest träffsäkra framtidsvisionerna av världen som vi lever i just nu. Framtiden. För fyra årtionden sen.

Egentligen räcker det att titta på Kraftwerks album från det att de hittade formen vi idag känner dem som fram till det på sätt och vis sista riktiga albumet 1986. ”Autobahn”, ”Radio Activity”, ”Trans-Europe Express”, ”The Man Machine”, ”Computer World” och ”Electric Cafe”. (Plus förstås de tyska originalversionerna och originaltitlarna.)

Motorvägar och kärnkraft fick lämna plats för tåg, robotar, världsomspännande och gränslös datorkommunikation och elektroniska caféer. De senaste 60-70 årens utveckling sammanfattad – till stor del 30-40 år innan den ens hade hänt. Bara en sådan om att Kraftwerk föddes på motorvägen, i bilen, och ett årtionde senare hade cykeln som det ideala färdmedlet. Precis det som nu håller på att hända.

Men även de individuella låtarna innehöll framtidsspaningar där några få textrader sammanfattade hela samhällsfenomen eller förändrade sätt att göra saker. Som när Kraftwerk i ”Taschenrechner” sammanfattar dagens musikskapande med orden ”Ich bin der Musikant mit Taschenrechner in der Hand”. Eller ”Home Computer”: ”I program my home computer, beam myself into the future”. Som blir än mer spot on på tyska: ”programier mir die Zukunft hier”. Omvänt, alltså. Att programmera framtiden till nutiden. Vilket händer allt oftare. Hur science fiction blir bara science. Och finns i våra fickor.

Och förstås kanske mer än något annat ”Computer World”.

Interpol and Deutsche Bank, FBI and Scotland Yard
Business, numbers, money, people
Time, travel, communication, entertainment
Computer world

Eller även här, ännu bättre på tyska:

Interpol und Deutsche Bank, FBI und Scotland Yard
Flensburg und das BKA
Haben uns’re Daten da

Nummern, Zahlen, Handel, Leute
Automat und Telespiel
Leiten heute die Zukunft ein

Computer für den Kleinbetrieb
Computer für das Eigenheim
Reisen, Zeit, Medizin, Unterhaltung
Denn Zeit ist Geld

Precis det vi ser idag. Övervakning, datahantering och skyfflande av siffror av ansiktslösa och anonyma aktörer för att hålla världsekonomin snurrande. Men också underhållning och nytta för såväl småföretagare som individer. Och det som kanske mer än något är sant idag: Zeit ist Geld. Tid är pengar. På internet numer den enskilt viktigaste valutan.

Hot och möjlighet. Men kanske viktigast av allt: ett sätt att mötas. Att umgås. Att förälska sig.

Another lonely night
Stare at the TV screen
I don’t know what to do
I need a rendezvous

I call this number
For a data date
I don’t know what to do
I need a rendezvous

Computer love

TV-skärmen är bara ett falskt sällskap. Ett sätt att fylla ett tomrum och en ensamhet. Men TV:n kan i bästa fall ge ett tidsfördriv. Datorn ger chans att möta andra för att tillsammans inte vara ensamma – trots att man fysiskt fortfarande är precis lika ensamma. Eller rättare sagt: själva, men inte ensamma. I ett elektriskt café. Oavsett var i världen man befinner sig. Trans-Europe Express.

Och i fallet ”Computer Love” med den nattblåaste och vackraste av melodier.

Kraftwerk som musikaliska genier

Och ska vi vara krassa så är det förstås här jag har Kraftwerk. De enastående låtarna. De, som jag numer vet, fantastiska melodierna.

Musik skapad med maskiner. Matematiskt perfekt. Stel. Binär. Det var åtminstone det som Kraftwerk delvis ville ge sken av. Robotmusik. Men de lyckades aldrig fullt ut. De var för mycket människor för det. Hade för blå stråk i sina musikskaparhjärtan. Som resulterade i sårbara och vackra melodier som motvikt till maskinerna. Ja, eller rättare sagt: de fick maskinerna att skapa mer värme än de flesta artister lyckas med under en livstid. Fick maskinerna att dansa. Gav robotarna själ.

För robotarna och maskinerna var i Kraftwerks värld inte något väsensskilt från oss människor. De var del av oss och våra samhällen. I Kraftwerks framtid skulle de göra det möjligt för oss att mötas och tillsammans skapa bättre och större saker. Där distans inte behövde vara ett hinder utan tvärtom kunde vara en möjlighet.

Men Kraftwerk bröt inte bara ny mark i hur de skapade musik. De rev också murar till andra genrer. För en grupp som på många sätt har kommit att personifiera det vitaste av vita bjöd också in funken. Det blev ett möte mellan tysk, klinisk perfektionism och funkens otyglade rytmbyggen. Jag tror att det var Fredrik Strage som konstaterade att med alla andra försökte få sina konserter att framstå som mer live än de egentligen var så var det precis tvärtom för Kraftwerk. De ville att konserterna skulle framstå som mer förprogrammerade än de egentligen var. Wir sind die Roboter.

Det här blev som allra mest tydligt på 1986 års ”Electric Cafe”, där åttiotalets mullrande maskinfunk och hiphopens tidigaste former beatboxade med Kling Klang. Ungefär som Art of Noise, en av de konstellationer som bäst förvaltade Kraftwerks syn på musikskapande, lekfullhet och estetik. Eller för den delen Herbie Hancocks ”Rockit”. Kraftwerk anordnade DJ-battles med maskiner istället för skivspelare. Ingen slump att Afrika Bambaataa och Arthur Baker byggde den ikoniska ”Planet Rock”, en av hiphopens tidiga och banbrytande låtar, på just Kraftwerk.

Det här blir inte minst tydligt när Kraftwerk valde att avsluta sina konserter med ”Musique Non Stop”. Eller om vi ska vara krassa: en mashup av ”Musique Non Stop”, ”Techno Pop” och ”Boing Boom Tschak”. Trots att de är långtifrån Kraftwerks mest kända skapelser så är det ett så självklart avslutningsnummer. En sammanfattning av hela Kraftwerks karriär, En sammanfattning av vad Kraftwerk är.

Ja, eller var.

Kraftwerk som tidlöst koncept

Visst. Florian lämnade redan 2008 gruppen han skapade. Så någonstans då var väl Kraftwerk egentligen över. Som grupp. Som koncept.

Men någonstans har Florian trots allt funnits med. Hans ande har fortsatt vara en del av Kraftwerk. Det kommer den fortfarande vara. Inget kan ändra på det. Men efter idag kommer det trots allt inte bli samma sak. Nu har Florian på riktigt lämnat Kraftwerk.

Så hatten av, Florian. Tack för några av de bästa låtar och album som har spelats in. Musik som kommer fortsätta leva.

Music.

Non stop.

Kategorier
Artikel Digitalisering Mobilt

Apples iMessage allt närmare att bli en superapp som WeChat

Nya patent från Apple, mer specifikt en hel hög patent som handlar om meddelandetjänsten iMessage. Som att kunna * ta-dam * redigera skickade meddelanden! (En funktion som jag allvarligt talat skulle behöva i alla former av meddelandetjänster så att jag slapp skicka ett meddelande till efter det ursprungliga meddelandet för att korrigera de uppenbara autocorrect- eller grammatiska misstagen. Gotta be me.)

Men det Apple beskriver gällande att redigera meddelanden handlar även om att än mer realtidskommunicera. Alltså samarbete. Så vi kan väl anta att det finns den typen av yrkesmässiga tankar med där – alltså ta ännu större roll som plattform för arbetslivet.

Men det potentiellt största i högen av patent som beskrivs är en rätt rejäl upprampning av Meddelande-plattformens applösning. Alltså den funktion som gör att det går att bygga ut meddelandefunktionen med appappar, åtkomliga via en egen appbutik. Ge apparna betydligt mer funktionalitet. Så ja, det är oundvikligt att tänka WeChat.

Bild från Apples patentansökan som illustrerar förändringar i iMessage

WeChat har visat vägen med sina miniprogram

WeChat, Kinas största sociala plattform, lanserade miniprogram i början av 2017. En funktion som också gjorde att WeChat gick att bygga ut av användaren genom att lägga till den ”minisajter” som man var intresserad av. Den funktionen har fullständigt exploderat med numer en bra bit över 1 miljon miniprogram.

Tanken med WeChats miniprogram är ungefär det som driver utbyggnaden av de flesta stora techtjänster numer. Att hålla kvar användaren i ekosystemet. Men WeChats miniprogram har också blivit ett av de allt fler hybridformat som dyker upp i gränslandet mellan sajter och appar. Och är tänkt att lite erbjuda det bästa av två världar.

Varumärkets digitala närvaro bor fortfarande i den plattform där kunderna är, men kan anpassas mer än vad som går hos de flesta plattformar. En Facebook-sida ser i praktiken identisk ut för alla. En produkt på Amazon ser i praktiken identisk ut för alla. Men via miniprogrammen får varumärken möjlighet att bygga ett eget ”rum” som mer andas själva varumärket inte minst designmässigt – samtidigt som man kan dra nytta av WeChats övergripande funktionalitet gällande exempelvis betallösning.

Apples appdominans utmanas allt mer

WeChat har på det här sättet också blivit en rejäl utmanare till Apple. Till Apples operativsystem och framförallt lukrativa appverksamhet. WeChat lägger sig allt mer som ett mellanlagar som inte minst rundar hela lösningen med köp inuti appar som är en av Apples stora kassakor. WeChat och WeChats ”appbutik” är det man istället använder.

Ironiskt nog var det förmodligen just Apple som gav Tencent inspiration att bygga sin miniprogramslösning. De lär åtminstone ha bidragit till WeChats lösning. Apples iMessage-appar presenterades nämligen något halvår innan det att WeChat lanserade sina miniprogram. Men sedan dess har Tencent lämnat Apple långt efter sig. Medan iMessage-apparna mest handlar om skojiga bagatellfunktioner, som att få tredjepartsdekaler i meddelanden, så har WeChats miniprogram blivit nyttoplattformar – inte minst för e-handel. Vi har sett hur Alibaba har börjat anamma liknande lösningar för Tmall.

Senaste två veckorna har Facebook tagit ett jättekliv mot att skapa sig en egen superapp, via ett samarbete med Indiens största företag Reliance Industries. Ett samarbete som omedelbart resulterade i att Facebook lanserade en offline-kopplad shoppingplattform i WhatsApp med en dedikerad partner. Nu kan Apple alltså på allvar vilja vara med och leka på samma arena.

iMessage är redan en av världens största chattplattformar

När vi pratar om världens mest använda appar och tjänster så handlar det nästan uteslutande om företag som Google och Facebook, plus mindre spelare som Snap och TikTok-ägaren Bytedance. I Kina dominerar Tencent och Alibaba. Det pratas i princip aldrig om Apple. Mest för att, tja, vi vet egentligen nästan ingenting om hur hur mycket Apples tjänster används. Apple har i princip aldrig berättat något.

Tim Cook älskar att droppa lagom diffusa ledtrådar i anslutning till exempelvis kvartalsrapporter, men dessa får sällan särskilt mycket uppmärksamhet. Saker som att Apples egen kartapp ska vara den mest använda karttjänsten i iOS eller att Cook 2016 sa att just iMessage är den mest använda appen i iOS – överhuvudtaget.

När Mark Zuckerburg runt tiden för Cambridge Analytica-kongressförhör pressades kring Facebooks dominans så konstaterade han att Facebook inte hade den största meddelandetjänsten i USA. Visst, det skulle kunna innebära att han avsåg sms, men mer sannolikt var det just iMessage som avsågs. Särskilt som Zuckerberg 2018 också droppade att iMessage ”by far” är Facebooks största konkurrent.

Apple tar fram lösningar för morgondagens digitala gränssnitt – och beteenden

Apple sitter alltså på en enormt stor plattform med iMessage. Lite Google över den. En tjänst man inte ens tänker på som en tjänst utan något som bara… är.

Och likt Facebook börjar Apple bygga upp allt mer av ett fullständigt ekosystem med tjänster. Senaste årens satsningar på Apple Pay inte minst. Satsningar som allt mer gör att företag fullt ut kan bygga sin affär via Apples gränssnitt och teknik. Inte minst tack vare den täta integrationen med hårdvaran.

Dessutom har man också börjat bygga upp det som WeChat jagar för fullt: en lösning bortom dagens (hyfsat) fristående appprogram. Där Apples tjänster än mer ligger inbyggda i operativets användargränssnitt.

Och förstås: en lösning som också går med i linje med Apples ambition att skapa mer teknikagnostisk och sömlös flora av tjänster.

Med andra ord: en långsiktig vision om ett sammanvävd tjänstepalett som kan följa oss hemma, i bilen, på jobbet och alla ställen däremellan. Men som också är byggd för en värld när mobiltelefonen inte längre lika självklart är navet i våra uppkopplade liv.

Kategorier
Artikel Detaljhandel/e-handel Sociala medier

Facebook bygger en shoppingplattform baserad på WhatsApp

För några dagar sedan bekräftade Facebook en jätteaffär i Indien när man köpte nästan 10 procent av Indiens största mobiloperatör Reliance Jio. Nu kommer en första frukt från samarbetet: Reliance Retail, detaljhandelsdelen av Reliance, gör det möjligt att handla via WhatsApp.

Facebook pilotar shopping via WhatsApp i Indien

När jag precis innan affären blev bekräftad skrev om spekulationerna kring Facebook och Reliance så lyfte jag att en fot in i mobildelen också rätt bokstavligen gav Facebook fötter på marken i Indien, via just Reliance Retails butiker. Vad jag missade i samband med nyheten var att Reliance Retail och Facebook, eller rättare sagt WhatsApp, samtidigt annonserade ett separat samarbete. Det är som del i detta samarbete som den nya funktionen nu alltså lanseras som en pilot i WhatsApp i tre områden i Mumbai.

Vad det innebär är att JioMart får ett eget WhatsApp-nummer och därmed tillgång till landets 400 miljoner WhatsApp-användare. Lösningen bygger på att användaren som vill handla använder WhatsApp för att se de produkter som går att beställa och lägger sin order. Beställningen går till närmaste kirana-butik där kunden sedan hämtar sin beställning – och betalar kontant.

Facebook ingår ett formellt offlinesamarbete för sin shoppingfunktion

Att Facebook siktar på att bli en e-handelsjätte är förstås inget nytt. Den ambitionen har funnits länge. Vi har också sett allt mer stöd. Instagram håller på att rulla ut sin checkoutlösning som gör att plattformen blir en allt-i-allo-buffé där företag kan hantera varumärkesbyggande, kunddialog, marknadsföring, produktkatalog och transaktion. WhatsApp (och Messenger, även om Facebook backat lite där) satsar allt mer på samma sak via sin Business-modell. Facebook Pay och WhatsApp Pay är tänkta att hantera transaktionerna inom Facebooks ekosystem.

Den stora skillnaden här är alltså egentligen inte lösningen i WhatsApp i sig, utan att Facebook gör det med en strategisk partner. Som man numer är delägare i.

Men inte bara det. Det är en partner som också sitter på det Facebook nästan helt saknar: fysisk närvaro.

Facebook bygger nätverk med lokala småhandlare

En stor skillnad jämfört med finanskrisen för ett decennium sedan är att coronakrisen direkt slog hårt mot småföretagarna. Framförallt dem som är beroende av fysisk besök och fysiska möten. Det har gjort att såväl regeringar som individer har tävlat i att krama just de lokala näringsidkarna. Techjättarna är inget undantag.

Här hittar vi förstås främst Google och Facebook som båda har satt upp fonder och startat initiativ värda flera hundra miljoner dollar tänkte att mer eller mindre direkt komma småföretagare till godo. Techbolagens egna helilopterpengar om man så vill.

Anledningen är förstås att de båda bolagen är väldigt beroende av den långa svansen företag. Få dem att använda Facebooks och Googles tjänster mer. Och i förlängningen annonsera (mer).

Att lösningen i WhatsApp nu alltså driver trafik till kirana-butiker är en del av det här. Kirana-butiker är det som på engelska brukar kallas ”mom and pop stores”. De familjeägda kvartersbutikerna. De har överlag fått ett rejält uppsving under krisen eftersom, tja, folk inte kan lämna kvarteret. För Facebook och Reliance blir alltså dessa, likt hur Alibaba använder närbutiker i Kina, distributionsnätverket i den fysiska världen. Samtidigt som dessa butiker är framtida kunder. För annonsering, som sagt – men på längre sikt också för e-handeln.

Facebook lägger grunden för en Shopify-konkurrent

Det är inte bara Amazon som har gått som tåget i och med coronakrisen. Kanadensiska Shopify har senaste veckan handlats på all time-high-nivåer inför kvartalsrapporten om någon vecka. Shopify har varit, och är, det tänkta småföretagaralternativet till Amazon. Du får din egen webbshop som du kan stajla till lite grann, men utan mecket att behöva fixa en sajt helt själv. Inklusive saker som produktkatalog och betallösning.

Precis den här målgruppen siktar Facebook och Reliance nu in sig på. Men med en utpräglad dialogkanal som grund, snarare än en sajt.

Men Shopify har förstås kommit en lång väg sedan webbshopsdagarna. Numer erbjuder Shopify AI-drivet programmaticstöd och verktyg för att hantera sina inventarier. Och allt mer också stöd för logistiken kring inventarierna. Plus ren hårdvara för offlinebruk, som betalningsterminaler.

Mycket av det här har Facebook redan, förstås. Men tillsammans med Reliance kan Facebook nu få den fysiska pusselbit som de saknar. Det i sin tur skulle också kunna ge Facebooks Portal-division ett bredare uppdrag: ta fram hårdvara för butik. Kommunikation, presentation, transaktion. Reliance får omvänt tillgång till WhatsApp onlinefunktionalitet och medlemsbas. Plus Facebooks övriga delar, som videoplattformen. Vi kan anta att livevideoshopping är en given post i vidareutvecklingslistan för WhatsApp.

Hur påverkar det här oss i väst?

Att Facebook satsar så hårt på det här i Indien beror inte bara på att landet numer är Facebooks största marknad sett till användare eller att Indien lär bli 2020-talets viktigaste tillväxtmarknad. Det handlar också om att det är ett land där mycket av den infrastruktur som vi har saknas, samtidigt som mobilen är ännu viktigare än här. För många indier den enda kontakten till internet. (Det kan också ge Facebook möjlighet att bygga en WeChap-superapp, som jag skrivit om i en tidigare artikel.)

Det gör att Facebook har möjlighet att kapa åt sig en rejäl bit av kakan tillsammans med Reliance. Att man väljer kiranamarknaden gör att man dessutom inte direkt kommer på kollisionskurs med Walmart-ägda Flipkart, Indiens Amazon.

Men Indien har numer också en annan funktion för globala företag, techjättarna inte minst: som testmarknad. Att lära sig hur den här typen av verksamhet kan byggas upp och skalas i ett mobile only-land. Kunskap och erfarenheter som kan rullas ut på fler marknader. Primärt tillvåxtmarknader i Asien på kort sikt, men givetvis finns hela Afrika med i planen.

Men omvänt kan det också lära Facebook hur man bäst skulle bygga upp det här i länder där infrastruktur och detaljhandelsoligopol är betydligt vanligare. Hur man alltså kan hitta luckor där man kan bygga handelsekosystem online och offline. Likt hur Pinduoduo har nått positionen som Kinas näst största e-handlare. Man fokuserade på de mindre sexiga, lägre inkomstsegmenten för att bygga en plattform och kritisk massa för att sedan satsa på mer medelklass.

Med andra ord att Facebook gör för småföretagare vad de har gjort för privatpersoner.

Bringing people closer together. And build relationships.

 

Kategorier
Artikel Digitalisering Mobilt Sociala medier

Är Facebook på riktigt redo att bygga en WeChat-superapp?

I slutet av mars började det florera uppgifter om att Facebook skulle vara på gång att göra en ”mångmiljardinvestering” i Indiens största teleoperatör Reliance Jio (som har en marknadsandel på över 30 procent i landet). Även om inget har bekräftats sedan dess så skulle det vara en rätt trolig affär.

Inte bara för att Indien redan är Facebooks största marknad sett till användare, utan också för att landet är det viktigaste för att kunna fortsätta växa på hyfsat kort sikt (ja, om inget extremt oväntat skulle förändra läget för Facebook i Kina och göra det möjligt för dem att öppna där). Inte heller för att ett samarbete med en teleoperatör skulle vara bra för Facebook – utan för att Reliance skulle kunna vara nyckeln till Indien. I stort.

Reliance – Indiens allt-i-allo-företag

I slutet av 2019 gjorde Reliance Industries en Apple. Något decennium efter att Apple på riktigt inledde 2010-talet som ett årtionde då tech kom att dominera världen genom gå Exxon Mobil som världens högst värderade börsbolag så blev Reliance precis när 10-talet gick i mål Indiens största börsnoterade företag. Likt Apple så tog man toppositionen från ett oljebolag.

Reliance har nått den här positionen genom att, som så många andra jättebolag, bredda sin produktportfölj rejält. Ett av bolagen under Reliance Industries är alltså Reliance Jio, den teleoperatör som Facebook uppgavs vara intresserade av att investera i. Men här hittar vi också Reliance Retail, Indiens största detaljhandlare.

Någon vecka senare blev det klart att just Reliance Retail köpt butikskedjan Shri Kannan Departmental Store. Då skrev jag att det potentiellt var goda nyheter för Facebook. Kanske inte just det specifika Reliance-uppköpet (jag misstänker att Reliance köper bolag typ jämt) men att Reliance fortsätter växa på marken. Precis där Facebook har nära nog noll närvaro. Någonstans.

Reliance + Facebook = WeChat?

Och nu kommer alltså fler uppgifter om samarbete mellan Reliance och Facebook. Den här gången kring en ”superapp”. En WeChat.

Enligt uppgifterna (från ”insatta källor” som det brukar heta i de här sammanhangen) så tänker sig företagen slå ihop sina respektive styrkor. Enligt Economic Times, som ska varit först med att rapportera om det här, så ska Reliance och Facebook diskutera att ta fram en app som ”bland annat kombinerar social, digitala betalningar, spel, flyg- och hotellbokningar”.

Och de tänker sig nå hit genom att slå ihop sina respektive styrkor. Reliance har shoppinginfrastrukturen och betallösningen, både online och offline, medan Facebook skulle kunna bidra med WhatsApps applattform och användarbas. Plus förstås att båda företagen skulle kunna bidra med sin know-how inom sina respektive spetsområden.

Uppgifterna säger dessutom att företagen kan vara beredda att gå så långt som att starta ett nytt, gemensamt bolag för initiativet.

Facebook tar sina WhatsApp-ambitioner till nästa nivå

Det här är förstås något som Facebook varit på gång med rätt länge. Tanken att skapa en plats som ska täcka de behov en användare kan tänkas ha. Så att användarna inte behöver kliva utanför Facebook-sfären. Däremot så har man hällt ner allt fler legobitar i sin verksamhetspåse, men inte riktigt varit överens med sig själv vilken instruktion som ska skickas med för att bygga ihop bitarna.

Messenger-plattformen 2016 (som i praktiken gick i graven tidigare i år, för den här gången och i det utförandet, åtminstone) var ett försök. Vi har sett motsvarande satsning för WhatsApp, med fokus på att få företag att använda chattappen för både kommunikation och transaktion. Facebook har dessutom gett WhatsApp en egen betallösning, WhatsApp Pay, där övriga i familjen är tänkta att använda Facebook Pay. Bara det faktum att WhatsApps betallösning får bära den tjänstens namn i en tid när Facebook lägger allt mer tid på att konsolidera allt under ett varumärke säger en hel del.

WhatsApp kommer allt närmare att bli Facebooks största tjänst totalt sett och det är en tjänst som är som störst i tillväxtmarknader. Om man så vill: marknader där samhällsinfrastrukturen – online och offline, både bokstavligen och bildligt, inte är lika etablerad. Där det finns en större vana att använda en app för det mesta – eftersom de lokala alternativen ofta inte kommit lika långt.

En superapp – online och offline

Men som sagt kan Reliance inte bara ge fördelar som att stoppa in appen i mobiler som kopplas till Jio-abonnemang och överlag ge potentiella datagräddfiler för en ny Facebook/Reliance-tjänst. Reliance kan alltså bli den brygga till den fysiska världen som Facebook fortfarande inte har fått till.

Med andra ord skulle ditt ”Relibook”-konto kunna bli hubben för såväl kommunikation som shopping och vardagssysslor. Som det svenska TrueCaller allt mer lägger till i sin app, saker som att betala räkningar.

Reliance skulle alltså också bli en murbräcka mot Indiens vad det verkar rätt imponerande meckiga byråkrati för utländska företag som vill verka i landet. Som alltså skulle kunna göra det möjligt att få till lösningar där en Relibook-app skulle kunna bli biljetten i kollektivtrafiken eller för att blippa sitt delningsfordon.

Indien – en testmarknad för resten av världen

Sist men inte minst håller Indien också på att bli en testmarknad för nya tjänster och funktioner av nyttotyp. Som Tez. Den betalapp som Google lanserade i Indien och som senare blev del av Google Pay. Genom att bygga tjänster för länder som inte har några självklara alternativ – och där mobilen bokstavligen talat är det enda som räknas för väldigt stora delar av befolkningen – så får man med sig viktiga lärdomar som kan ”skalas upp” på mer etablerade marknader. Inte minst som vi pratar om ett land med en generellt sett ung befolkning.

Visst. Det handlar som sagt var bara om spekulationer än så länge. Dessutom ska planerna ha skjutits på framtiden när de sprang rakt in i coronakrisen.

Men ATT Facebook vill göra något sånt här känns rätt självskrivet. Det har ju varit en rätt tydlig ambition länge. Frågan är alltså inte så mycket OM som NÄR

Och kanske VAR.

(Edit: bara timmar efter det att jag publicerade den här artikeln så bekräftade Facebook att man har investerat 5,7 miljarder dollar i Reliance Jio. Det innebär att det är Facebooks näst största affär någonsin.)