Kategorier
Artikel Mobilt

Har Appstore nått sitt bäst före-datum – och klarar Apple att disrupta sig själva?

Apple, mer specifikt Appstore, är som bekant under attack från flera håll just nu. Det har bland annat inneburit att Apple häromdagen gjorde rätt stora förändringar i sina Appstore-villkor. Ja, eller om man så vill: Apple gör som techjättar gör när grundläggande delar av framgångsrika intäktsmodeller utsätts för potentiella regleringshot: man försöker böja sig så långt som man är bekväm med förhoppningen att det ska få tyst på klagomålen och minska regleringstrycket.

Apple inför fyra förändringar i sina Appstore-villkor

Uppdateringen innehåller fyra huvudsakliga förändringar av villkoren:

1. Apple tillåter iOS-appar som är gratisversioner av webbaserade betaltjänster. Mer specifikt lär den här förändringen i mångt och mycket vara en direkt följd av bråket med mejlklienten Hey.com i våras. Appen måste fortfarande kunna användas på egen hand och får som vanligt inte innehålla länkar eller något annat som styr användare till en betallösning utanför appen. Men det går som sagt var att erbjuda en ”gratisapp” som, tja, komplement till en betaltjänst. (Blir ju i praktiken rätt mycket det både Spotify och Netflix har gjort som protest mot Apples Appstore-avgifter.)

2. En-till-en-tjänster som kostar pengar slipper betala den sedvanliga Appstore-avgiften. Så någon som erbjuder privata pianolektioner online kan alltså ta fram en app och ta betalt för tjänsten utan att använda Apples betalningslösning. Men det är begränsat till just en-till-en, det är inte okej om någon genomför matlagningskurser till en mindre grupp människor (alltså alla grupper som har är större än… en människa).

3. ”Läsappar”, som Netflix eller boktjänster med innehåll som köps på annat håll, kan erbjuda kontoskapande och övrig kontohantering direkt inuti iOS-appen – så länge som det gäller en gratisversion av tjänsten. Vill man erbjuda betallösning eller uppgradering av gratiskontot gäller det gamla vanliga med tvång att använda Apples betallösning.

4. Och då har vi den fjärde och största förändringen: att spelströmningstjänster nu tillåts. Alltså tjänster som Microsofts xCloud och Googles Stadia. Men med rejäla begränsningar: alla spel måste godkännas individuellt av Apple. I praktiken betyder det att varje spel som ingår i en strömningstjänst måste finnas som en separat app, med en egen Appstore-sida.

Apple försöker möta speltjänsterna på halva vägen

Det här är med andra ord ungefär som det Apple sa tidigare i år när de stoppade xCloud, Stadia och Facebook Gaming: inga konstigheter, vi behöver bara granska och godkänna vartenda spel ni vill ge tillgång till. Men med det sagt finns det en rätt stor förändring från Apples sida gällande reglerna för Appstore: man tillåter nu ”katalogappar”. Alltså precis det som de aktuella speltjänsterna är: egna ”appbutiker” om man så vill.

Den här typen av lösningar har, med undantag av WeChat i Kina, inte varit tillåtna i Appstore och är delvis också en av bitarna i Epic Games fajt med Apple just nu. Däremot är det som sagt var fortfarande belagt med rätt stora begränsningar. Microsoft var inte otippat snabba ut med att det här inte var en tillräckligt bra lösning.

Spelströmningstjänster måste alltså i praktiken ladda upp varje spel som fristående spel. Dessutom får lösningen inte ”diskriminera användare som inte är prenumeranter”. Med andra ord ska det gå att spela åtminstone någon form av ett spel som ingår i xCloud eller Stadia utan att betala för själva prenumerationstjänsten.

Men visst. Inte så att vi pratar Spotify- eller Netflix-smidigt – två av de strömningstjänster som har lyfts fram som bevis på att Apple är inkonsekventa i sin hantering och bara vill gynna sin egen speltjänst Arcade. Men det blir en lite haltande jämförelse, eftersom programvara är något annat än musik eller video. Inte minst säkerhetsmässigt.

Men oavsett vad man tycker om lösningen så är det ändå en väldigt stor förändring från Apples sida. En av de största sedan Appstore föddes för något decennium sedan.

Katalogappar är ett stort steg mot WeChat

I Kina är WeChat appen som alla måste ha för snart sagt det mesta. Som någon konstaterade: Kinas operativsystem. Och en stor anledning till att appen fortsatt att växa engagmenagsmässigt trots att man slagit i taket vad gäller nya användare stavas ”miniprogram”. Tencents egen lösning på pluginer som kan ge utökad funktionalitet i WeChat. Ett sätt för företag att bygga en egen ”sajt” inuti WeChat, med större möjligheter att skräddarsy användarupplevelse och varumärkeskänslan än vad som brukar vara fallet i de stora onilneplattformarna.

Och hela det upplägget strider egentligen mot en av de grundläggande reglerna i Appstore: ingen app får vara en appbutik i sig själv. Det enda sättet att söka upp, ladda ner och installera appar i Apples mobila plattformar är Appstore. Men eftersom WeChat blivit så dominerande i Kina så har Apple gett Tencent och WeChat ett undantag från den här regeln. Det enda företag och den enda app som får göra så här. (Med tanke på att en undersökning i samband med förbudet mot WeChat i USA visade att kineser hellre byter till Android än slutar använda WeChat i sina iPhones så har Apple fattat ett smart beslut.)

Och nu har Apple alltså gjort samma sak för hela Appstore – globalt. Visst. Betydligt yxigare och nästan så att det känns som att det är gjort nästan bara för att göra regleringsivrare på gott humör. Vad vi pratar om är stöd för ”kartotekappar”, ett ställe att visa på var andra appar finns. Men det är oavsett ett rätt stort steg. Med tanke på utvecklargemenskapens kreativitet så kan jag tänka att det inte är orimligt att det här kommer att kunna användas på andra sätt. Kanske som sätt att kunna kurera och marknadsföra andra appar via någon slags ersättningslösning (fast inte inuti appen, förstås). Appinflueners? Ja, ni fattar.

Ett rejält stort hot mot Apples Appstore-upplägg

Men hela spelströmningsbråket (som förutom Microsoft och Google också inkluderar tunga namn som Facebook och deras Gaming-tjänst) är också ett uttryck för något betydligt större. Och ett betydligt större problem problem: Apples affärsmodell för Appstore har visat sig börja bli obsolet. Vilket också är ett problem för Apples integritetsambitioner.

Det handlar alltså om två utmaningar som sammanfaller för Apple – och en av dem är en utmaning som egentligen är betydligt större hot mot Appstore än frågan kring avgifter och att tillåta externa appbutiker.

Säkerhet och kontroll eller bekvämlighet?

Ända sedan Apple skapade appformatet har Google försökt hitta på alternativ. Visst, Google Play lanserades som en kopia av Appstore för att hänga med på den mobila sidan, men under rätt många år på 2010-talet försökte Google få oss att helst använda mobilwebbar (ni vet, sånt som går att indexera och därmed visa i sökresultat tillsammans med annonser), följt av hybridlösningar som progressiva webbappar (ett mellanting mellan webb och app som inte kräver nedladdning och installation).

Appar och Appstore har alltid byggt på att du laddar ner programvara lokalt och att Apple garanterar (eller åtminstone försöker) att det inte finns något skadligt för användarna i programvaran som laddas ner. En betydligt mer meckig process än hos Google Play, men å andra sidan så har iOS drabbats av betydligt färre fall av malware och annat man inte vill ha i sin telefon.

Att Apple börjar erbjuda en här typen av virtuella varumärkesingångar är oavsett, som sagt, ett stort steg. Inte så jag tror att den nuvarande lösningen i sig kommer bli särskilt populär (eller alls) förr det den är tänkt för. Men att Apple åtminstone nu gläntar på en WeChat-dörr utanför Kina är något att hålla koll på.

Men det visar också på att Apple har ett rätt stort problem: Appstore i sig börjar närma sig sitt bäst före-datum.

Appstore – byggd för nedladdning, inte strömning

Problemet har väldigt lite med monopolhot och avgiftsdiskussioner att göra. Det handlar istället om hur mycket internet har förändrats det senaste decenniet.

Med iTunes visade Apple att det visst gick att ta betalt för digital musikdistribution. Det handlade bara om att göra det smidigt och enkelt för användarna. Men också sätta ett attraktivt pris som bröt mot de marginaler som musikbranschen tidigare varit vana vid – men å andra sidan mindre än piratkopieringsnoll.

Men så kom Spotify. Helt plötsligt började folk konsumera musik on demand. Orka ladda ner, jag vill kunna komma åt den musik jag vill ha när jag vill ha en – men jag bryr mig inte om var den finns när jag inte lyssnar.

Vi är i samma läge nu. Appstore är iTunes. Det blir allt mindre relevant att ladda ner och installera, men man vill ha samma möjlighet till bra mobil användarupplevelse som en app, alltså en dedikerad programvara, ger. När det gäller musik, böcker och video har vi länge vant oss vid att strömma. Strömningsmotsvarigheten för programvara är sajter. Men sajter är som koncept byggt för datorn. I en datorera. Mobilwebbar är fortfarande i mångt och mycket datorsajter som klämts in i mindre kostym (hur många ledningspresentationer av nya sajter visar fortfarande mest startsidan i datorvy?)

Behöver Apple hjälp utifrån för att kunna disrupta sig själva?

Men så finns skillnaden mellan programvara och böcker, film och ljud: programvaror är mer komplexa och potentiellt större säkerhetsrisker.

Betalningsmässigt har Apple egentligen inget större problem. Jag misstänker att köp inuti gratisappar drar in mer pengar än att ”köpa” appar. Apple skulle kunna slänga på avgift på köp även av strömmad programvara. Men här blir utmaningen hur det ska kunna bo inuti en Appstore-miljö. Inte minst som vi pratar om tjänster som är precis det vi vill ha: Netflix eller Spotify för programvaror. En prenumerationsavgift för tillgång till de programvaror vi vill ha – när vi vill ha dem.

Sedan tillkommer förstås frågan kring granskning och säkerhet. Hur man kan sandboxa in så att ”appar” får tillräckligt tät integration med hårdvaran för att ge nativeupplevese, men inte så att det kan riskera kärnan i operativet. Rimligtvis inte en utmaning.

Med andra ord lär problemet vara som det så ofta är i såna här lägen. Som det var med iTunes. En mental resa. Våga ifrågasätta och utmana sin affärsmodell för att säkra relevans även framåt.

Det kan med andra ord ironiskt nog vara så att Apple skulle behöva ett Epic Games för det här. Precis som Spotify. Någon som kommer utifrån och visar hur Apple kan ta sig vidare.

Det är ju trots allt det som har gjort att iPhonen och Appstore har bivit så stora som de har blivit. Att andra än Apple har visat Apple hur de ska göra.

Kategorier
Allmänt digitalt Artikel Ekonomi och finans Sociala medier

Oracle gick vinnande ur TikTok-budkriget – men nu då?

I söndags gick Microsoft ut och meddelade att TikTok-ägaren Bytedance nobbat deras bud om att köpa den amerikanska delen av TikTok (inklusive Kanada, Australien och Nya Zeeland). Igår gick så den enda kvarvarande – åtminstone kända – intressenten Oracle ut och bekräftade att man tagit hem segern. Oracle och Bytedance hade enats om ett avtal.

Bland spekulationerna till varför Oracles bud blev det som Bytedance till slut föll för finns förstås de nära banden till Vita huset. Det i sin tur var förmodligen anledningen till att Bytedance landade i ett avtal som inte alls innebär en försäljning, utan ett partnerskap. Oracles blir ”trusted techology provider” till TikTok. Läs: Oracle kommer att agera molnleverantör och vara garanten för att amerikanska användares data hanteras på ett säkert sätt.

Det innebär ironiskt nog dessutom att en väldigt vid cirkel sluts. Precis det som nu blev resultatet var något som Bytedance själva föreslog rätt tidigt i processen: att Bytedance fortsätter äga och driva TikTok, men med amerikansk partner och rejäl insyn i hur TikTok hanterar sin användardata i USA.

Men det här innebär inte att vi nu har skrivit sista kapitlet i hela TikTok-såpan. Dagens Oracle-avtal leder till ett antal frågetecken kring vad som kommer hända närmaste tiden. Här är fem av dessa frågetecken.

1. Kommer Vita huset godkänna avtalet?

Enligt Trump är Oracle-grundaren Larry Ellison en ”tremendous, tremendous guy”. Ellison är dessutom i sin tur en uttalad Trump-supporter. Oracle var dessutom ett av få techbolag som ville vara med i Trumps övergångsråd efter valvinsten 2016. Förhandlingarna har överlag skett i nära samråd med Vita huset – så sammantaget kan vi nog tänka att samarbetsavtalet kommer att få tummen upp. Men det är förstås inte helt säkert – eftersom avtalet som nu ligger i princip inte lever upp till något av de grundkrav som Trump satte när han tvingade fram en försäljning.

Om vi bortser från de riktigt tossiga kraven på att USA:s skulle få del av försäljningsvinsten och att Kina (alltså Bytedance) inte skulle få nånting alls – milt sagt uppseendeväckande krav på en (framtvingad) affär mellan två privatägda bolag i en kapitalistisk demokrati – så var ett av de allra vikigaste kraven att Bytedance skulle klippa alla band till amerikanska TikTok. När Bytedance föreslog upplägget som nu är det Oracle har skrivit avtal utifrån så sa Trump och Vita huset blankt nej. Det skulle vara en amerikansk ägare och inga intäkter skulle gå från USA till Kina. Fail på båda punkter här.

I spekulationerna för ett par veckor sedan talades det dessutom om att Oracles bud, förutom någon slags vinstdelningsupplägg, innebar 10 miljarder dollar i cash och 10 miljarder i Oracle-aktier. Att Bytedance inte bara skulle få del av intäkter utan också bli delägare i Oracle, alltså. Helt orimligt utifrån de kriterier som Trump satte upp. Nu vet vi inte än exakt vad villkoren i avtalet är och eftersom det talas om ett partnerskap istället för ett uppköp så lär det inte längre handla om det. Men oavsett är Bytedance kvar på amerikansk mark och får ta del av amerikanska pengar.

Officiellt har Trumps hot mot TikTok handlat om amerikaners bästa och USA:s nationella säkerhet. Men egentligen har TikTok varit ytterligare en bricka i handelskriget mot Kina. (Jag har skrivit om den egentliga anledningen tidigare.) Utfallet lär vara tillräckligt för att tillfredsställa Trumps ego – och något som går att spinna som en seger i valkampanjandet.

Med tanke på att Trump satt 15:e eller 20:e (lite olika bud från honom där) som definitivt datum för förbud så är det rätt bråttom att komma med besked. Nu sades det visserligen att en affär måste vara i hamn senast vid någon av dessa deadlines, så det borde räcka för att att TikTok inte ska förbjudas. Den andra deadlinen, som sträcker sig till november, handlar om att TikTok måste ha avslutat en försäljning senast då – alltså klippt banden. Som sagt att se om Trump godkänner Oracle-affären. I så fall har TikTok och Oracle fram till dess att bygga om alla integrationer och molnlagringslösningar.

2. Kommer Kina godkänna avtalet?

Kina låg länge förhållandevis lågt i hela TikTok-försäljningsröran, men för drygt två veckor sedan kom en rejäl reaktion. Kina skärpte sina riktlinjer för export av AI-teknik. Inklusive sån teknik som kan användas för att välja ut, rekommendera och presentera innehåll. Precis det som är själva kärnan i TikTok (och den kinesiska systerappen Douyin). I samband med det uppmanade Kinas regering Bytedance i rätt skarpa ordalag att avbryta uppköpsförhandlingarna.

Bytedance sa att de ”strikt” skulle följa de nya reglerna och bara häromdagen kom uppgifter om att Bytedance meddelat både budgivare och Vita huset om att TikToks algoritm inte skulle ingå i försäljningen. Om det sistnämnda stämmer eller inte vet vi inte, men det är inte orimligt att Bytedance spelat det kortet för att kunna motivera ett diskvalificerande av Microsofts bud. ”Visst, ni får köpa TikTok, men glöm att ni får motorn i appen.” Oavsett lär Microsoft ha blivit rätt mycket mindre sugna efter Kinas regelutspel – än mer om det stämmer att Bytedance sa att algoritmen inte ingår.

Vi kan nog anta att Kina inte kommer ha något att invända. Även de kan säkerligen spinna det här som en seger över USA, men krasst talat handlar det om att… det slutar i ett status quo.

Oracle-avtalet innebär att amerikanska TikTok-användares data lagras i USA och inte i Kina. Eftersom Bytedance hela tiden sagt att TikTok-data överlag inte lagras i Kina – för någon marknad – så blir skillnaden för Kina noll. Visst får de sämre potentiell bakdörrstillgång, men Bytedance har också hävdat att Kina aldrig har bett om TikTok-användardata och att Bytedance vid förfrågan inte skulle lämna ut den.

Här handlar det förstås om hur pass mycket man litar på vad Bytedance – eller vilket kinesiskt företag som helst – säger. Men vi kan nog anta att Kina har andra sätt att påverka än via TikTok. Just nu är Facebook ett betydligt större hot i det hänseendet.

Vi kan nog kort sagt anta att Kina inte kommer invända mot affären.

3. Vad händer i Indien?

I princip allt TikTok-ljus har varit på USA senaste tiden, men faktum kvarstår: det som Trump hotade med har varit verklighet i Indien i drygt två månader. TikTok är förbjuden i Indien – både vad gäller nedladdning och användning.

Indien är dessutom TikToks största marknad. Ja, eller var – fram till förbudet. Inte intäktsmässigt, där var och är USA störst (om vi bara räknar TikTok och inte inkluderar Douyin – annars är Kina överlägset största marknad vad gäller intäkter). Men Indien är en viktig marknad för framtiden. Inte minst de kommande tio åren. Och vill TikTok och Bytedance ha en chans att vara med är det nu det gäller. Det kan som bekant gå lika snabbt nedför som uppför när det kommer till digitala tjänster.

Även Indien använder appförbudet till stor del för att sätta press på Kina. Totalt 118 appar har så här långt förbjudits i Indien och bland de senaste finns PUBG Mobile, framtaget av PUBG:s koreanska originalutvecklare PUBG Corporation i samarbete med kinesiska Tencent. Det fick PUGB Corporation att i panik säga upp Tencents licens för PUBG Mobile i Indien och man måste nu snabbt som attan försöka ta fram en ersättare på egen hand eller tillsammans med något icke-kinesiskt företag.

Något sådant kan inte Bytedance göra så förbudet ligger fast. Däremot talas det även här om uppköp som väg framåt. Indiens största företag Reliance Industries, mer specifikt grejen för digitala tjänster Jio Platforms, säger sig vilja köpa indiska TikTok. Dessutom ska japanska techinvesteringsjätten ha anslutit sig till Reliance för att försöka få till ett köp.

Återstår att se vad som händer här. Jag misstänker att Kina kommer ha nästan lika svårt att svälja förnedringen med att ett indiskt och/eller japanskt företag köper en del av TikTok. Återstår att se om Oracles upplägg – om det godkänns – kan få Indien att acceptera något liknande. Det som talar för det är att Reliances VD och grundare Mukesh Ambani och Indiens premiärminister Narendra Modi ska ha rätt goda relationer (även om de eventuellt kan ha försämrats i år). Softbanks VD Masayoshi Son ska också ha ha rätt nära band, bland annat via potentiella Softbank-investeringar i Indien.

Men en TikTok-comeback i Indien kan ligga rätt långt bort

4. Vad händer i Europa?

Det här är egentligen en icke-fråga eftersom TikTok inte har varit särskilt mycket i skottgluggen här. Storbritannien har smågnällt lite och på sina håll – även i Sverige – har TikTok förbjudits i jobbmobiler. Men i stort har TikTok klarat sig rätt helskinnade än så länge.

Och ironiskt nog kan TikTok vara den sociala plattform som just nu har minst bekymmer i USA. TikTok ägs av ett kinesiskt företag och inte ett amerikanskt. Även Europa har förstås sina misstankar mot Kina, men Europa – eller åtminstone EU – har just nu också misstankar och problem mot hur USA hanterar användardata.

För några veckor sedan underkände en domstol i EU Privacy Shield-avtalet. Alltså det avtal som reglerar hur amerikanska och europeiska företag kan hantera data. Mer specifikt skjutsa den över Atlanten. Domstolen ansåg inte att den amerikanska lagstiftningen, där USA ger sig självt rätt att få tillgång till data om EU-medborgare från amerikanska företag, är förenligt med EU-rätt.

Det i sin tur gjorde att EU har skickat en preliminär order till Facebook om att de måste sluta skicka EU-data till USA. Något som säkerligen också gäller övriga sociala plattformar. Visst, i stort ska de ju hantera sin data i EU, men amerikansk lag gör dem alltså skyldiga att tillhandahålla den även hemma i USA, så att säga. Det skulle kunna innebära att alla de stora sociala plattformarna i Europa kommer drabbas av samma utmaning fram till dess att EU och USA kommer fram till ett ersättningsavtal. Något som kan bli utmanande eftersom parterna har olika åsikt i en väldigt central del i överenskommelsen.

Med andra ord kan TikTok ironiskt nog vara en av de sociala plattformar som ligger bäst till datamässigt i EU.

Med tanke på att TikTok samtidigt som Oracle-affären gick ut med att man nu har 100 miljoner månadsanvändare i Europa – vilket är lika många som i USA – så kan man tänka att TikTok kommer vårda sina EU-relationer riktigt ordentligt.

5. Vad händer med WeChat?

En sak som lite glömts bort i alla TikTok-diskussioner är att Trump parallellt med sin presidentorder som förbjuder TikTok också en annan presidentorder som förbjuder WeChat vid samma tillfälle. Alltså 15:e eller 20:e september. Här finns ingen försäljning eller liknande. Det handlar om ett rent förbjud, à la Indien.

Nu är ett WeChat-förbud inte alls en lika stor grej för ägaren Tencent som ett TikTok-förbud är för Bytedance. TikTok är i princip en helt kinesisk app – även utomlands (med andra ord: en app som bara används av kineser boende i eller utanför Kina, den kinesiska versionen heter Weixin). Ja, plus företag som vill göra affärer med kineser.

Tencent har inga jätteambitioner för WeChat i USA och ett förbud är ett marginellt avbräck. Framförallt som Trump-administrationen ska ha sagt att förbudet gäller just bara i USA – inte i Kina. Det enda land som alltså räknas på riktigt för WeChat. Det innebär bland annat att Apple kan fortsätta erbjuda WeChat i Kina.

Det här gör på sätt och vis att WeChat är mer relevant att stoppa ur säkerhetssynpunkt än TikTok. WeChat är inte minst en kommunikationsapp och har ett rätt stängt informationsekosystem där det kan gå hyfsat lätt att styra en världsbild. Men med tanke på hur få kineser det finns i USA totalt sett – som säkerligen nästan alla använder andra sociala medier också – så är förmodligen Facebook ett större hot mot den nationella säkerheten vad gäller påverkansoperationer från USA och Ryssland.

Men däremot skulle ett WeChat-förbud vara principiellt viktigt: det innebär att USA alltså väljer att agera som Kina. Det kan ge ringar på vattnet generellt för ett öppet och allmängiltigt internet.

Kategorier
Artikel Detaljhandel/e-handel Sociala medier

Varför är det bara män som är experter på Amazon?

SnartsnartsnartsnartSNARTSNARTSNART är det dags! AMAZON ÖPPNAR SNART I SVERIGE!

Ja, ni vet vid det här laget redan det här. Väldigt sannolikt åtminstone. Amazon har öppnat i Sverige vilken dag som helst i rätt många år vid det här laget. När så E-handel.se lyckades hitta en i princip helt färdigbyggd svensk version av Amazons sajt så blev sannolikheten att Amazon sannolikt nog skulle öppna i Sverige vilken dag som helst igen så hög att det nog nästan var helt sannolikt bekräftat.

Något som Amazon själva sedan gick ut och bekräftade. Förmodligen inte på det sett de hade önskat men de kände väl att det skulle bli fånigt om de fortsatte strutsa (Ah vadå? Nä, vi ba testa ba att se ba om vi ba skulle kunna bygga en helt fullständig svensk Amazon-sajt ba.)

Efter det blev det spekulationsfest. VAD HÄNDER NÄR AMAZON KOMMER? var frågan på precis allas läppar. Åtminstone bland den del av svenska folket som har ett intresse av den händelsen. Det pratades prispress, logistikporr, SEO-måsten och obligatoriska Amazon-annonseringsutbildningar.

It’s raining (Amazon)män

Jag ska inte säga att det blev sekthysteri, men… det blev nästan sekthysteri. Och jag var självklart en av dem som uppmärksammade nyheten. Är man techsektnörd så är man.

Men ända sedan svensk-Amazon-dammluckorna slogs upp på vid gavel när är det något som gnagt i mig. Något som skavt utan att jag kunnat sätta ord på det. Sedan såg jag den här sammanfattningsartikeln hos E-handel.se och bitarna började falla på plats.

Bara män.

Jag kände att jag sett mer än bara män när jag har läst, men när jag började googla runt på saker som ”amazon”, ”experter” och ”sverige” så blir det väldigt… mycket män. Både hos de etablerade medierna och de nyare nätpublikationerna med tech- eller retailfokus. Och då har vi förstås inte ens gått in på andra mångfaldsparametrar. Som hudfärg och ålder.

Och självklart har även jag skrivit om Amazons Sverige-lansering. Jag är ju man.

Kvinnliga amazoner?

Visst fanns det undantag. Habit lät Amazon-experten Anna Nordlander komma till tals och HUI Researchs vice VD Emma Hernell dök upp på ett par ställen. Men annars var det rätt likriktat. Okej, jag ska inte säga att jag har grävt mig igenom hela internet och alla Amazon-artiklar, så jag antar att det finns mer. Ja, jag hoppas åtminstone det.

Men känslan ville inte släppa taget. Det kändes inte som att det var grundproblemet. Visst kan man tycka att det rimligtvis borde finnas rätt många fler kvinnor som är vassa på detalj- och e-handel i allmänhet och Amazon i synnerhet och man kan ha åsikter om att publikationer inte har jobbat hårdare med att hitta och lyfta fram dem.

Sen trillade poletten ned. ”Kvinnokänslan” handlade egentligen inte om kvinnor i sig, utan (fördomsfullt, jag vet) om ett mer kvinnligt digitalområde. Sociala medier. Eller egentligen: morgondagens onlineshoppande. Det som går bortom det, tja, gamla sättet att se på och bygga e-handel.

Amazon – 20 år gammalt e-handlande

Amazon är i praktiken lika gammalt som e-handel som fenomen. Man bygger en sajt, man skapar produktsidor, man skapar sökkategorier och sökfilter och man smackar in en sökfunktion. Sedan köper man kundernas besök med marknadsföring och SEO. Det har gått två decennier sedan Amazon föddes. Men Amazon fungerar på samma sätt som det alltid har gjort.

Inte så att det är något dåligt. Tvärtom. Amazon har ju blivit experter på logistik och hur man skeppar ut paket till kunder. De har blivit stället som (främst) amerikaner går till först när de ska handla.

Och Amazon är ju ett barn av sin tid. I sisådär 30 år har webben sett i stort likadan ut. Idag, precis som i början, har det handlat om att ta 1900-talsfenomen och lägga upp dem på servrar.

Men så under 2010-talet började något hända. Internet började hitta sin egen form. Vi fick mobiler och appar – program skapade och optimerade för de nya handburna datorerna i våra fickor. Men ännu viktigare: apparna och tekniken vi använder dem till började anpassa sig till det mobila beteendet. Inte bara de mobila prylarna.

Sociala medier, plattformsekosystem och hybridfluencers

Vi fick också de sociala medierna. Som kom att dominera vår onlinetid och som börjat sudda ut gränser till allt fler områden. Inte minst shopping. De har också skapat helt nya slags kändisar. Och helt nya affärsmän och affärskvinnor. Människor som blivit lika delar mediehus, marknadsföringsplattformar, distributionsvägar och produktvarumärken. Lägg till onlinespelen som karvar ut roller som hybridplattformar.

Alla de här fenomenen har en sak gemensamma. De bygger sina ekosystem utifrån de platser där kunderna tillbringar sin tid frivilligt. Det innebär att de inte behöver köpa trafiken till plattformarna. Relevant inte minst vid shopping.

Men i expertanalyserna och framtidsspaningarna kring Amazons Sverige-intåg kändes det som att något saknades. Det pratades om marginalpress, SEO, leveranstider och logistik. Och givetvis frågan om hur stor marknadsandel Amazon kommer lägga beslag på. På bekostnad av de traditionella e-handlarna.

Det som beskrevs var en värld utan Facebook. Utan Instagram. Utan Youtube. Utan Snapchat. Utan TikTok. Utan influencers.

Eller okej. De fanns. Det är ju där man gör sin marknadsföring. Och på Google. Allt med syftet att driva kunderna genom den pixelpushade konverteringstratten.

Och i den mån det fanns kritiska röster så handlade det om arbetsvillkor för Amazons lagerarbetare. Men däremot saknades en hel del andra frågor.

Amazon-frågorna som ingen ställde

Hur ser experter på det faktum att Amazon ligger så långt efter de asiatiska e-handelsjättarna vad gäller innovation? Att Amazon är så svaga på det sociala? Att Amazon fortfarande ser på shopping som en sluitpunkt och inte som en del av social underhållning? Att Amazon fortfarande inte har livevideoshopping annat än som lite sidoverksamhet?

Ja, eller hur Googles shoppinglösning – en stor trafikdrivare för Amazon – kommer att påverka Amazon? Att Amazon, likt Google, kan behöva betala allt högre kostnader för att få kunder till sina plattformar (att, om man så vill, betala sina kunder för att få hyra deras tid)? Att plattformarna som sitter på kunderna allt mer gör det möjligt att bygga hela e-handelsekosystemet på ett enda ställe – marknadsföring, varumärkesbyggande, kundrelation, kunddialog och transaktion.

Eller varför Amazon fortfarande inte erbjuder bättre möjligheter för säljare att skapa mer varumärkesprofilerade shoppingytor på sin egen plattform? Att onlinespel också är e-handelsytor? Att Twitch börjar tappa lite fart utan att lyckas ha sy ihop spel, tittande, produktplacering och shopping?

Och Prime, som jag anser vara Amazons viktigaste konsumenttjänst, nämndes mest i bisatser – och då bara som ett sätt för kunder att få snabbare leveranser. Som ett sätt att äga kundernas tid även när de inte shoppar, som sätt att bygga lojalitet och som sätt att slippa betala för kundernas tid för varje köp.

Vad tror morgondagens konsumenter?

De här aspekterna var i princip helt frånvarande. De som uttalade sig är vassa experter när det handlar om e-handel. Men mångt och mycket, om man så vill, en e-handel sedd i backspegeln.

Det hade med andra ord varit både intressant och extremt givande att få helt andra vinklar på e-handel. Från människor med helt andra perspektiv. Där Amazon-sättet att köpa och handla inte är lika grundmurat självklart. Från entreprenörer som byggt upp inte bara framgångsrika personliga varumärken utan också produktvarumärken hos Facebook.

Med andra ord, jag kan inte låta bli att tycka att det hade varit intressant om vi hade fått höra, tja…

”Hej Bianca Ingrosso, vad tror du om Amazons Sverige-lansering”?

Amazon öppnar i Sverige – men är det egentligen för sent?

Kategorier
Artikel Ekonomi och finans Mobilt Sociala medier

Den egentliga anledningen till att Facebook är sura på Apple 2020

Det här är del 2 av 2 i en artikelserie. Här hittar du del 1: Den egentliga anledningen till att Epic Games är Fortnite-sura på Apple 2020.

I del 1 gick jag igenom den officiella och egentliga anledningen till att Fortnite-tillverkaren Epic Games stämmer Apple och Google för utnyttjande av dominerande ställning av appbutikerna i allmänhet och avgifterna i synnerhet. Jag föreslår att du först läser den och sedan kommer tillbaka hit.

Facebook har än så länge inte gått lika långt som Epic Games. Än så länge finns det ingen formell stämning. Men det finns fler likheter än skillnader i varför Epic Games och Facebook har problem med Apple. Och varför just nu.

Vad handlar bråket mellan Facebook och Apple om?

Ja, här har vi som sagt var två bråk – eller noll bråk. Noll bråk eftersom Facebook än så länge mest har smågnällt eller två bråk eftersom det som sagt var dels handlar om att Facebooks Gaming inte får ha spel i sin app, bara videoströmmar från spelare, och dels handlar om just Apples avgift i Appstore.

Det senare fallet dök upp häromdagen när Facebook lanserade sin sprillans nya funktion som gör det möjligt för Facebook-sidor att ta betalt för onlineevenemang som de arrangerar på plattformen. Eller som Facebook själva sammanfattar det ”Paid Online Events for Small Business Recovery”. Ännu ett sätt för Facebook – och snart sagt varenda stor plattform – att lovebomba småföretagare alltså.

Om det inte hade varit för Apple.

På Android och webben så kommer Facebook göra funktionen avgiftsfri. 100 % av intäkterna till den som anordnar evenemanget alltså. På iOS? Not som much. Facebook ska ha bett Apple att avstå från sina sedvanliga 30 % (eller sänka dem) och fick nej. Samma lika regler som för alla andra alltså, även om du heter Facebook – eftersom funktionen inte handlar om välgörenhet. Så tyvärr kommer sidor bara få behålla 70 % av sin ”hard-earned revenue”. We sorry, säger Facebook.

Facebooks egentliga anledning: pengar, Facebook Pay och intäktsväxling

Även här börjar vi att se vad Facebook officiellt skrev:

We asked Apple to reduce its 30% App Store tax or allow us to offer Facebook Pay so we could absorb all costs for businesses struggling during COVID-19. Unfortunately, they dismissed both our requests and SMBs will only be paid 70% of their hard-earned revenue.

Här hittar vi förstås direkt några saker. Först och främst att Facebook använder frasen ”App Store tax” och inte ”App Store fee” för att verkligen påvisa orättvisan. Här skulle man kunna argumentera för att det stämmer på ett för Apple positivt sätt: ja, det är en skatt så till vida att samma gäller för alla. Men i det här sammanhanget, vi pratar ju inte minst USA här, så betyder det förstås TAXES ARE BAD AND FOR COMMUNISTS MMMKAY!

Vi noterar dessutom att Facebooks generösa erbjudande att ”absorbera alla kostnader” inte omfattar att också ta notan för Apples 30 %. SÅ sugna är Facebook inte på att hjälpa småföretagarna. Nån måtta får det vara. Med andra ord: likt Apple är Facebook inte särskilt suget på att se dipp i intäkterna.

Vi noterar dessutom att Facebook erbjudit sig att göra Facebook Pay tillgänglig som betalmetod och på så sätt ”absorbera alla kostnader för företag som kämpar under coronakrisen”. Vad menar Facebook med det?

Jo, Facebook tar inte ut någon avgift för transaktioner via Facebook Pay. Med andra ord är Apple alltså extremt gnidiga som inte gör det möjligt att betala via en betallösning som inte kostar företagen ett enda öre. Right? Eller? Vi fortsätter läsa vad Facebook själva skriver.

To support small businesses and creators, Facebook will not collect any fees from paid online events for at least the next year. For transactions on the web, and on Android in countries where we have rolled out Facebook Pay, small businesses will keep 100% of the revenue they generate from paid online events.

Så Facebook tar alltså varken ut avgift för transaktioner via Facebook Pay ELLER för själva onlineevenemangsfunktionen. Med en liten brasklapp ”for att least the next year”.

”At least the next year” kan förstås betyda ”aldrig evereverever”. Men vi kan snarast gissa att det här är en del av den ambition som bli allt mer tydlig hos Facebook: man vill diversifiera sina intäkter.

Payment and other fees 2.0?

Fram till i år så har Facebook redovisat sina intäkter i två (väldigt) grova segment: annonsering respektive ”Payment and other fees”. Från och med i år heter den sistnämnda delen bara ”Other”. Sannolikt en följd av att transaktionsavgifter numer är en så liten del av det (nästan obefintliga) segmentet och att det istället är hårdvaruförsäljningen av Oculus och Portal som istället är störst där.

Men bara förra veckan kom uppgifter om att Facebook har sjösatt en ny avdelning: F2, eller Facebook Financials. Här ska allt som handlar om transaktioner samlas. kryptovalutan Libra, digitala plånboken Novi och betalplattformarna Facebook Pay respektive WhatsApp Pay. Facebook har inte övergett sina betalningsambitioner, bara gjort sig redo för ett rejält omtag.

Facebook har som bekant satsat allt mer på shopping i sina plattformar. Att få företag att gå all in på Facebook som shoppingplattform – för hela transaktionskedjan. Att sitta på själva betalningsväxeln i slutet betyder dessutom en stabil stril av intäkter. Facebook kan med andra ord göra precis som man alltid har gjort: göra sina tjänster tillgängliga ”gratis”. Den enda kostnaden är en liten andel av transaktionerna som flödar genom Facebooks plattformar.

Och produkter omfattas inte av Apples eller Googles avgift, bara digitala tjänster.

Få in Facebook Pay så att Apple inte kan backa ur

Men i fallet med onlineevenemangen så vill Facebook alltså att Facebook Pay även skulle användas för digitala tjänster. Ett Facebook-undantag, because Facebook. Och ett undantag som, om det väl skulle komma på plats, långsiktigt skulle agera som ett bräckjärn för att bryta sönder Apples betalmonopol på insidan.

Och lite mer kortsiktigt skulle det sannolikt bli svårt för Apple att backa ur Facebook Pay om (läs: när) Facebook börjar ta betalt för onlineevenemangsfunktionen. Med andra ord i princip samma upplägg som Epics: Facebook kan ta ut andel av transaktionerna utan att Apple fick del av kakan.

Så med andra ord handlar det om att Facebook vill slita loss Apples intänktsslang och istället flöda in den i sin egen kassaapparat.

Eller för att citera DJ Shadow: It’s the money.

Kategorier
Artikel Ekonomi och finans Mobilt Sociala medier

Den egentliga anledningen till att Epic Games är sura på Apple 2020

Det här är del 1 av 2 i en artikelserie. Här hittar du del 2: Den egentliga anledningen till att Facebook är sura på Apple 2020.

Senaste kvartalet var det riktigt kul att vara Apple. Bästa Q2 någonsin och pengarna rullar in fortare än Apple nästan hinner med. Det går bra nu.

Men senaste månaderna har Apple också hamnat allt mer i siktet hos konkurrensmyndigheterna i USA och i EU. EU har nyligen dragit igång två separata granskningar av Apple. Den ena handlar om att Apple inte ger tredjepartsbetalningslösningar tillgång till iPhonens NFC-teknik för kontaktlösa betalningar (bara Apple Pay fungerar för det här) och den andra om huruvida Apples Appstore-regler bryter mot EU:s konkurrenslagstiftning.

Om vi bortser från det uppenbart ironiska i att appar för Apple Watch inte är inkluderade (där Apple till skillnad från på mobil- och surfplattesidan sitter på världens största operativ) och den något märkliga formuleringen ”It appears that Apple obtained a “gatekeeper” role when it comes to the distribution of apps and content to users of Apple’s popular devices” i EU:s text om utredningarna (det är nog betydligt mer fastslaget än ”appears”) så är det förstås det sistnämnda som gjort att Epic Games och Facebook nu har tagit sig ton. Det ena av företagen lite… mer högljutt än det andra.

Hur det började: Spotify anmäler Apple till EU

Apples Appstore-regler har i stort varit de samma ända sedan Apple tillät tredjepartsappar i sin appbutik. Fritt att ladda upp och distribuera om appen inte tar betalt av sina användare, 30 % (eller 15 % för prenumerationer år två och framåt) i avgift till Apple för utvecklare som tar betalt av sina användare. Inget har alltså egentligen hänt här de senaste 12 åren. Och det har förstås grymtats om Apples avgift ända sedan dess. Och Googles. Trots det har såväl översynsmyndigheter som utvecklare köpt läget. Först för att det en sidoverksamhet i ekonomin totalt sett och sen eftersom utvecklare och företag har kunnat tjäna bra med pengar via respektive plattform. Mycket just tack vare respektive plattform.

Men så ledsnade Spotify ordentligt under förra året. Och egentligen inte på grund av avgifterna i sig, utan på grund av Apple Music. Även här, det var först när Apple Music började bli en reell konkurrent till Spotify som klagomålet kom. Ett klagomål som den här gången skickades in till EU.

(Spotify har förstås anklagats för ungefär samma sak från artisthåll. Apple och Google kanske dessutom betalar ut nästan dubbelt så mycket som Spotify till rättighetsinnehavare.)

Den här gången ledde Spotifys klagomål alltså till att EU drog igång två konkurrensutredningar mot Apple. Och en handlade just om Appstore, den påstådda monopolställningen och hotet mot såväl konkurrens som innovation.

Apple mot världens speltjänster

Under våren har Apple sedan sett förhållandet surna till med Microsoft, Google och Facebook då Apple inte har accepterat iOS-versionerna av de tre företagens speltjänster då Apple anser att de bryter mot regelverket för Appstore (mer specifikt handlar det om att riktlinjerna idag enligt Apple inte tillåter spel av strömmade spel – alltså iOS-appar som tillåter spelande i appar som inte ”fysiskt” finns i användarens enhet – eller inte tillåter appar som i sig fungerar som appbutiker).

Därefter kom så Fortnites frontalanfall, via sin ägare Epic Games. Följt av en flankattack från Facebook för att utvärdera motståndearlinjen när det var upptaget med annat.

Vad handlar bråket mellan Epic Games och Apple om?

I slutet av förra veckan, efter att kritiserat Apples och Googles appbutiker rätt länge, så släppte Epic Games versioner av Fortnite för både iOS och Android som innehöll ett rätt tydligt brott mot respektive appbutiks regelverk. Epic gjorde det möjligt att köpa Fortnites virtuella valuta direkt i Fornite och direkt via Epics egen betallösning. De rundade därmed Apples och Googles krav på att de ska få del av all direktförsäljning inuti respektive plattforms appar.

Inom kort tog först Apple och sedan Google ned Fortnite. Därefter rullade Epics PR-maskin igång för fullt. Först med en parodi på Apples klassiska 1984-reklam för Macen och sedan via en stämning mot Apple och Google i en domstol i Kalifornien. Under parollen #FreeFortnite skapades gräsrotslobbyister som kunde driva på Epics frihetskamp mot appmonopolen. Ungefär på samma sak som när Google lät sina kunder bli lobbyister i kampen EU:s upphovsrättsdirektiv.

Vad säger Epic och Facebook att det handlar om?

I båda fallen handlar det om Apple mot the little people. I Epic-fallet handlar det om alla stackars Fortnite-spelare som nu inte längre kan installera appen (på omvägar i Android, men inte alls i iOS). I Facebook-fallet är det alla blåbankade småföretagare som inte kommer få in lika mycket pengar som de annars hade fått.

Epic Games har dessutom ännu mer vidlyftiga ambitioner för sitt initiativ.

Epic Games vill krossa monopolen och skapa en bravare ny värld. Goliat mot en massa Davidar, alltså. Även i fallen Epic och Facebook. Visst, i jämförelse med ungefär i princip vilket företag som helst så är alla andra företag David bredvid Apple. Men Facebook är trots allt världens just nu sjätte högst värderade bolag och sitter förstås på några av världens största sociala plattformar. Epic är små i jämförelse, men ägs å andra sidan till 40 % av WeChat-ägaren Tencent som förutom att vara världens just nu åttonde högst värderade bolag också är världens största spelföretag.

Kan det med andra ord vara så att det finns mindre altruistiska anledningar bakom företagens klagomål på Apple? Den frågan är förstås lite retorisk: ja, det finns det givetvis. Men vilka är de? Och varför nu?

Epic Games egentliga anledningar: pengar, appbutik och egen betalningsplattform

I sin anmälan mot Apple hymlar Epic inte med den egentliga anledning:

Epic would provide a competing app store on iOS devices, which would allow iOS users to download apps in an innovative, curated store and would provide users the choice to use Epic’s or another third-party’s in-app payment processing tool

I december 2018 lanserade Epic sin egen spelbutik: Epic Games Store. För Windows och Mac. En butik där Epic tar ut en avgift om 12 % av utvecklare på försäljningen. Men inte bara det Epics egen butik har dessutom exklusiva titlar, spel som alltså bara kan köpas via Epics butik. Alla Epics egna nya spel ska bara finnas den här vägen. Ett upplägg som, tja, inte så lite påminner om Apples Appstore.

Men datorer är ju inte riktigt längre where its at. Epic vill förstås ha sin butik, och därmed kapa mellanhänder, även på världens största spelplattform: våra smartmobiler. Och Epic pratar alltså inte bara om sina egna spel, utan även om andra. Ja, och om vi ska vara krassa så säger Epic alltså att de vill ha ”en konkurrerande appbutik” där användare kan ”ladda ner och betala för appar”. Epic ger sig alltså själv en snygg öppning att börja tillhandahålla även andra slags appar än spel utan att säga det rakt ut (”vadå ni trodde vi bara menade spel, det står ju här: ”appar”).

Epic tar allt, Apple får inget

Vi noterar dessutom förstås att Epic uttalat pratar om sin egen betallösning som alternativ. Tänkt att läsas: ”som vi erbjuder dem som inte har någon annan och som kanske är billigare än alternativen”, men som lika gärna skulle läsas ”den vi kommer att pusha i vår butik”.

Det Epic alltså ser framför sig är en appbutik som helt rundar Apples. Vi pratar inte om lägre avgifter, vi pratar alltså om att Epic helt vill kapa Apples intäkter den vägen. Kort sagt: rätt rationellt. Och det som det i grund och botten handlar om: Epic vill inte dela med sig av sina intäkter med Apple. En mellanhand tar betalt, det tar Epic igen av sina slutkunder eftersom Epic själv inte vill göra avkall på sina egna marginaler. Också rationellt.

Den förklaringen ger dock inte lika många superhjältepoäng som att säga att man vill verka för öppna plattformar.

Även konsollerna har samma slutna ekosystem och motsvarande avgifter. Dem ger sig inte Epic på samtidigt – sannolikt eftersom det finns tio gånger fler mobiler än konsoller i världen. Betydligt större marknad.

Vad Epic inte säger

Dessutom tar Fortnite i sina stämningar förstås inte upp att respektive appbutik sänker avgiften till 15 % för prenumerationer efter första året. Epic har inte den prenumerationsmodellen och då är det onödigt att ta upp något som gynnar motståndarsidan.

Vi noterar dessutom att Epic i sina båda stämningar är noga att poängtera att Fortnite är gratis att spela, att spelet har ”fört samman miljontals spelare över hela världen” och att spelet har blivit ett kulturellt fenomen. Det står däremot inte ett ord om hur mycket Epic själva har dragit in på spelet – eller att de allt mer börjar låta andra intäktsmodeller som marknadsföring, konserter och annonsering inuti Fortnite ta allt större utrymme. Återigen: onödigt att göra hål i offerkoftan.

Så med andra ord handlar det om att Facebook vill slita loss Apples intänktsslang och istället flöda in den i sin egen kassaapparat. Och bredda sitt eget eget appbutiksmonopol.

Eller för att citera DJ Shadow: It’s the money.

Kategorier
Artikel Ekonomi och finans Sociala medier

TikTok-kriget handlar inte längre om TikTok

Ni kan nog historien vid det här laget. Men för sakens skull: vi börjar med en recap.

USA inleder förbudskriget med Huawei

I takt med att relationen mellan USA och Kina närmat sig nya allt-time low-nivåer så har allt mer fokus riktats mot de delar som USA (läs: Trump-administrationen) kan slå mot för att skada Kina i allmänhet och det styrande kommunistpartiet i synnerhet: företag som är verksamma utanför Kina.

De som drabbades först och än så länge värst var förstås mobiltillverkaren Huawei. Spionanklagelser ledde till att amerikanska företag förbjöds att sälja eller ha någon form av relationer med det kinesiska företaget.

I och med det hade Google inget val än att strypa Huaweis tillgång till att förinstallera Googles appar och tjänster. Saker som Gmail, Youtube och Google Maps men också – och värst: Google-Android och Google Play. Utan möjlighet för Huawei att förinstallera Googles appar i nya mobilmodeller och utan möjligheter för Huawei-användare att ladda ner dem så blev Huaweis verksamhet utanför Kina rejält vingklippt.

Efter det började uppmärksamheten riktas mot tjänsterna. Redan under förra året började flera amerikanska myndigheter att förbjuda TikTok i anställdas mobiler. I sig kanske kanske inte alltför uppseendeväckande – man kan förstås diskutera om en app som TikTok är jätteviktig för de flestas arbete – men anledningen var inte oro för produktivitetsbortfall utan givetvis oro för att kinesiska staten använde TikTok för att tjuvlyssna på sina användare.

Apple gav ”bevis” på att TikTok tjuvlyssnar på sina användare

Och så kom en väldigt välkommen present för Trump: betan av Apples iOS 14 avslöjade att TikTok tjuvlyssnar på användarnas urklipp i princip hela tiden.

Att över 50 andra appar också blev påkomna med fingrarna i samma syltburk, inklusive Fox News och fler andra nyhetsappar, Reddit och LinkedIn, fick förstås inte alls lika mycket uppmärksamhet. Inte heller att iOS 14-betan fick Instagram-appen att visa kameraikonen även om användaren själv inte startat kameran.

Och ja, att Microsoft-ägda LinkedIn var en av apparna som avslöjades med att potentiellt spionera på sina användare varför förstås extra ironiskt – med tanke på att Microsoft nu förhandlar med Vita huset om att köpa TikTok.

Det i sig lär inte ha varit skälet, men passade in som ”bevis” på Vita husets narrativ att TikTok är ett hot mot amerikansk säkerhet. Framförallt mot amerikanska användares data.

TikToks val: förbud eller uppköp

Trumps vapenskramlande fick effekt. Först kom uppgifter om att amerikanska TikTok-investerare diskuterade med TikTok-ägaren Bytedance om att köpa den amerikanska delen av TikTok. Sedan kom den milt sagt stora bomben om att Microsoft alltså tillsammans med Bytedance förhandlar med Vita huset om köpa TikToks verksamheter i USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland. Och det stannar kanske inte där: Microsoft kan sikta på att köpa hela TikTok.

Trump gav de båda företagen 45 dagar på sig att sy ihop affären annars skulle det bli förbud. Och häromdagen skrev Trump under en presidentorder som om 45 dagar förbjuder amerikanska företag från att göra affärer med Bytedance och TikTok. Men betydligt mer oväntat: ytterligare en presidentorder som gör att samma sak omfattar även Tencent och Kinas största sociala plattform WeChat.

Tencent-förbudet är en rejäl upptrappning av konflikten

Det sistnämnda innebär en milt sagt stor upptrappning av situationen. Av två anledningar.

1. WeChat används nästan helt av kineser

Visst, WeChat är i sig i princip utlandsversionen av den kinesiska ursprungstjänsten Weixin, på samma sätt som TikTok i princip är utlandsversionen av kinesiska Douyin. Men det finns trots allt en stor skillnad: medan TikTok har blivit populär ungefär precis överallt så är är WeChat fortfarande nästan helt en kinesisk app.

Det är en app för kineser utanför Kina att hålla kontakten med släkt och vänner i hemlandet eller för kinesiska turister som tar med sig sina sociala medier-vanor på semestern, precis som vi gör. Användningen bland icke-kineser utanför Kina handlar främst om att kunna göra affärer med just kineser. Som att företag med mycket kinesiska turister ser till att ha profiler och information där och kanske använder WeChat Pay för att ta betalt.

2. Tencent äger delar av många stora tjänster

Tencent är redan världens största spelföretag och är även världsstörst inom musikströmning. Men Tencent har genom åren också skaffat sig ägarandelar inom allt fler branscher och verksamheter. Även långt utanför Kinas gränser.

Tencent äger 100 procent av Riot Games, bakom League of Legends, och 80 procent av Supercell, som gör Clash of Clans, 40 procent av Fortnite-utvecklaren Epic Games, rätt stora minoritetsposter i Snapchat, Spotify, Tesla, världens största skivbolag Universal, Uber-konkurrenten Lyft och spelutvecklarna Blizzard och Ubisoft samt är inblandade i stora amerikanska filmproduktioner som Wonder Woman och nya Top Gun. Bland mycket annat.

Tencent är alltså ett betydligt större företag än Bytedance och ett förbud slår betydligt hårdare. Det innebär alltså att en massa företag kommer att tvingas stänga ner sina verksamheter och sina tjänster i USA om 45 dagar. Ja, eller så måste Tencent sälja sina andelar på rekordtid.

Ja. Så borde det rimligtvis vara eftersom amerikanska företag förbjuds att göra affärer med Bytedance och Tencent.

Eller?

Tencent-förbudet är smalare än Bytedance-förbudet

Det visar sig att det finns en rätt avgörande skillnad mellan de två förbuden. Bytedance-förbudet omfattar:

any transaction by any person, or with respect to any property, subject to the jurisdiction of the United States, with ByteDance Ltd. (a.k.a. Zìjié Tiàodòng), Beijing, China, or its subsidiaries, in which any such company has any interest.

När det handlar om Tencent så säger motsvarande text att presidentordern:

prohibits, beginning 45 days after the date of the order, to the extent permitted under applicable law, any transaction that is related to WeChat by any person, or with respect to any property, subject to the jurisdiction of the United States, with Tencent Holdings Ltd. (a.k.a. Téngxùn Kònggǔ Yǒuxiàn Gōngsī), Shenzhen, China, or any subsidiary of that entity.

Orden jag har fetat här ovan är en rätt avgörande skillnad. Det handlar alltså inte om transaktioner med Tencent som helhet, som i Bytedance-fallet, utan specifikt om transaktioner kopplade till WeChat.

Vad innebär det här?

Det innebär sannolikt potentiellt dåliga nyheter för amerikanska företag som använder WeChat. Alltså företag som har exempelvis miniprogram som vänder sig till kinesiska turister. Tråkiga nyheter för turistindustrin, men sannolikt inget som kommer rasera den totalt (ja, när den väl kommer igång igen).

Men i övrigt så är alltså Tencents övriga affärsverksamhet skyddad. Eller rättare sagt: icke-kinesiska företags intressen är sandboxade. Framförallt amerikanska företag, men även japanska och europeiska.

Tencent-förbudet drabbar alltså ett kinesiskt företag och kinesiska användare. Förstås även kina-amerikaner, men det tror jag är ett problem för Trump. Är snarare helt i linje med hur hans kärnväljare ser på världen.

Trump behöver en högprofilseger inför valet

Det blir alltså allt mer tydligt att det här – som mer eller mindre var tydligt redan från starten – väldigt lite handlar om att skydda amerikanska medborgare (inte minst tonåringar) från att få sin användardata dammsugen av kinesiska staten. Även säkerhetsargumentet, som att TikTok-algoritmen riggas till att påverka presidentvalet, börjar bli väldigt genomskinligt.

Det handlar mer än något om att Trump rätt desperat behöver en högprofilseger inför valet, utan att vända amerikanska företag mot honom. Sura tonåringar är fine, men sura kampanjdonatorer är dåligt. Kineserna är dessutom förmodligen en rätt lågprioriterad väljargrupp.

Nu kan Trump alltså visa upp en riktig seger när valkampanjen kommer vara uppskruvad på max. Oavsett om det blir försäljning eller förbud av TikTok.

Han lyckas skydda amerikanska medborgare och intressen. Kanske rentav sett till att en av världens mest populära tjänster flyttat in under amerikansk flagg. Och, om man så vill, tvingat ner Kina på åtminstone ett knä.

Kategorier
Artikel Detaljhandel/e-handel

Amazon öppnar i Sverige – men är det egentligen för sent?

Idag bekräftade Amazon att man har påbörjat sin lansering av ett svenskt Amazon. Alltså en version av Amazon.com för den svenska marknaden, på svenska. Inget datum klart, men med tanke på att Amazon har en i princip färdig version av sin svenska sajt kan vi nog anta: rätt snart. Åtminstone i tid för julhandeln. Men vad kommer det innebära här hos oss? Det kommer förstås och några till ha åsikter om nu. Jag vill förstås inte vara sämre.

Och den korta versionen är… inte särskilt mycket. Definitivt inte på kort sikt, men jag tror inte heller att påverkan kommer bli himlastormande även på längre sikt. Här mina tankar om vad som kommer hända, hur Amazon kommer att påverka den svenska marknaden och varför.

Amazon: Låga priser och snabba leveranser

Men vi börjar med vad Amazon faktiskt skriver i sitt pressmeddelande om Sverige-lanseringen:

Amazon har varit tillgängligt för svenska konsumenter och företag genom våra olika europeiska hemsidor under flera år, men nästa steg är att introducera ett komplett detaljhandelserbjudande i Sverige och det är det vi planerar att göra nu. Vi är optimistiska inför att vi, genom att fokusera på de saker vi tror att kunderna kommer att lägga störst vikt vid – låga priser, stort utbud och snabba leveranser – på sikt kommer att kunna vinna de svenska kundernas förtroende.

Här finns det givna: låga priser, stort utbud och snabba leveranser. Men också den mest intressanta formuleringen i sammanhanget: ”men nästa steg är att introducera ett komplett detaljhandelserbjudande i Sverige”. Vi återkommer till den.

Men först några tankar varför jag tror att Amazons inträde inte kommer rita om den svenska handelskartan särskilt mycket.

1. Amazon är redan kanske Sveriges största e-handelssajt (och app)

Amazon konstaterar i sitt pressmeddelande att vi svenskar länge har kunnat shoppa från Amazon. I princip i över 20 år. Amazons förhoppning att ”vinna de svenska kundernas förtroende” känns därför som något som redan går att bocka av.

I en uppskattning som Cuponation gjorde 2017 över vilka e-handelssajter som svenskarna använder mest blev topp fem sett till besök:

  1. Amazon.com: 15 704 000
  2. Aliexpress: 7 364 000
  3. Elgiganten.se: 7 278 000
  4. Amazon.co.uk: 7 100 000
  5. Webhallen.com: 5 871 000

Amazon gånger två, alltså. Dessutom återfanns Amazons med 2 625 000 besök. Så Amazon besöktes totalt tre gånger oftare än tvåan Ikea. Dessutom hittar vi Alibaba på plats två, så tre av de fem största e-handelssajterna för svenskar var utländska. Dessutom med Wish på plats 8.

Visst. Nu ska vi inte stirra oss blinda på den här siffran. Den är tre år gammal, ”besök” är inte samma sak som köp och vi kan anta att såväl Aliexpress som Wish har rasat rätt rejält i listan sedan 2017. Men det är fortfarande relevant att ha med sig, med tanke på att tonen ofta blir att det här är något helt nytt i Sverige. Språket och produktutbudet blir nytt (till stora delar åtminstone), men svenskarna kommer inte springa benen av sig bara för att det blir en .se-domän. Visst kommer en sajt på svenska, med helt svenska priser och med upplevd svensk hantering locka fler, men inte så att internet kommer att välta.

2. Amazon är inte intresserade av att konkurrera ut alla andra e-handlare

Att Amazon ska ta över största delen av den svenska e-handelsmarknaden direkt är det nog ingen som tror. Tittar vi på några andra länder så ligger Amazons marknadsandel runt 30 % i Tyskland och Storbritannien medan Amazon tar strax över 20 % av e-handeln i Frankrike.

Största marknaden är förstås hemlandet USA där det talas om en marknadsandel på över 50 %. Men senaste året har siffror kommit som pekar på att det snarare handlar om runt 38 %. (Walmart ska dessutom för första gången ha gått om eBay nyligen.) Dessutom en andel som kan vara minskande.

Visst. Nu är marknadsandelsuppskattningar alltid lite vanskliga, men oavsett så är det här inte bara dåligt för Amazon. Enligt de senaste kvartalsrapporterna står Amazons direktförsäljning för allt större del av e-handel på tredjepartssäljarnas bekostnad. Det kombinerat med en dominerande marknadsandel är att be om att få en konkurrensmyndighetshammare i huvudet.

Amazon behöver fler handlare på sin plattform och Amazon behöver också en livskraftig ”lokal” e-handelsmarknad. De behöver konkurrensen. Så länge som den totala e-handelskakan – och därmed intäkterna – fortsätter upp så är Amazon och aktieägarna på gott humör.

3. Amazon saknar fysisk närvaro helt i Sverige

Walmart har kunnat kapa åt sig allt mer marknadsandelar på e-handelssidan mycket tack vare sitt massiva butiksnät. Walmart har även lyckats driva e-handelstrafiken till sina fysiska butiker bättre än vad Amazon än så länge har lyckats med. Och det fysiska – det lokala – blir allt viktigare.

Framförallt är edge-närvaron relevant när det handlar om saker som mat. En stor del av Amazons offlinesatsningar handlar just om mat. Här finns lite olika bud om det är Walmart eller Amazon som är störst på e-handelsmat i USA, men de flesta siffror pekar på att de är jämnstora. Verkar vara fördel Walmart.

I Sverige finns det som bekant en rätt kompakt vägg att bryta ned här. Befintliga e-handelsspelare men förstås också – och ännu mer på sikt – de stora matkedjorna. Visst, Sverige är mer koncentrerat än exempelvis USA rent befolkningsmässigt. Amazon kan nöja sig med att konkurrera i storstäderna för att kunna klara av sina egna leveranskrav. Eller släppa maten helt.

4. Det finns numer betydligt fler alternativ

Hade Amazon klivit in i Sverige för något årtionde sedan hade läget säkerligen varit annorlunda. Men nu? Svenska företag har gjort hemläxan och fått ordning på det mesta inom e-handeln. Från gränssnitt till logistik. Inte så konstigt: Amazon har ju varit själva sinnebilden för e-handel i ett decennium eller två.

Men det finns också helt andra sätt att handla online än bara på det traditionella e-handelssättet. För om man så vill: Amazon är den ”gamla” e-handeln. En sajt man går till för att köpa en produkt. Logiskt, rationellt och konverteringsdrivet. Alla produktsidor ser likadana ut, allt del i den vanliga konverteringstratten. Marknadsföringens syfte är till syvende och sist att driva till konverteringen. Shoppingen är slutmålet.

Men nu börjar marknadsföring, varumärkesbyggande, kunddialog och konvertering smälta ihop. Som längst har det gått i Kina där shopping är underhållning. Att köpa är del av en upplevelse, inte ett sista steg i en köpresa. Facebook, Instagram, WhatsApp, Pinterest, Snapchat, TikTok. Alla e-handelsplattformar. Svep upp för att trycka hem outfiten du just såg i kortvideo.

Sedan har vi förstås saker som Google Shopping. Och plattformar som Shopify. Båda som framförallt vänder sig till småföretagare som vill kliva ut på nätet – men med större kontroll över kundmötet. Just Shopify är dessutom integrerat med Facebook Shop, Instagram Checkout och Google Shopping. Du kan alltså få ut dina produkter på fler stora plattformar via ett API.

Men när Amazon nu diskuteras så handlar det mycket om just det ”traditionella” sättet att hantera näthandel. Startsida, sökfunktion, kategorisidor, varukorg och utcheckning. Så som handel konceptuellt har sett ut och fungerat långt före internet. Amazon vässar sin logistik och sin söksmartness (för att inte tala om annonsverksamheten som blir allts större – likt Google handlar Amazon allt mer om att betala för att överhuvudtaget synas). Men när det handlar om att utveckla näthandeln (ja, eller bara handeln) så är Amazon långt ifrån drivande (även om man försöker komma ikapp, som att fundera på att låta handlare använda Twitch för livevideoshopping).

Utom på ett väldigt framgångsrikt område: Prime.

5. Prime är huvudtjänsten, inte e-handeln

Amazon är ett e-handelsföretag. Om man frågar de flesta. Men det är ju över ett årtionde sedan det var så. Idag är Amazon betydligt mer. AWS har länge varit den del av företaget som faktiskt drar in största vinsten (och så blev det även Q2, när Amazon gjorde sin bästa vinst någonsin – och det var dessutom första gången Amazon gjorde en större vinst än Facebook).

Amazon har dessutom en logistikdivision som numer består av såväl lastbilar som flygplan och fraktfartyg. Förstås inte så konstigt. Logistik är en nyckeldel av (e-)handel. Man satsar dessutom allt mer på att bli del av våra smarta hem och våra bilar. Till skillnad från främst Apple och Google, men även Microsoft, så saknar Amazon ett eget direktgränssnitt till sina e-handelskunder. De är beroende av de operativ som styr prylarna som behövs för att vi överhuvudtaget ska kunna handla från Amazon. (Eller för att företag ska ha nytta av AWS.) Att fylla hem och bilar med Alexa är ett sätt att komma runt den begränsningen.

Ja, och så är Amazon förstås numer också USA:s tredje största annonsplattform efter Google och Facebook. Ett område som dessutom driver på allt mer av tillväxten (lite samma som för Apple, alltså). Plus att Amazon kommer allt närmare fullständiga banktjänster och att ta upp konkurrensen med matleveransföretag som DoorDash och Foodora.

Men tittar vi på konsumentsidan så är Prime, Amazons ”lojalitetsprogram”, det viktigaste. Ett program som länge varit långt mycket mer än det som lojalitetsprogram oftast blir: rabatt på köp och lite förtur till reor. Allt mer stavas underhållning och andra former av onlinetjänster.

Prime i sig har en inbyggd tillväxtmotor: kunder skaffar Prime för att få de vanliga e-handelsfördelarna som rabatter och gratis frakt, lockas att testa Prime Video, upptäcker att det är bra och börjar betala för mer innehåll, upptäcker Amazon Music, vill ha större utbud eller bättre kvalitet, börjar betala för Amazon Music Unlimited eller HD. Men förhållandet mellan Prime och e-handeln är numer omvänd.

Vad som blir allt mer tydligt är att syftet med Prime inte är för att få kunder att handla mer. Det handlar allt mer om att e-handelns syfte är att driva in användare till Prime. Alltså skaffa stadiga prenumerationsintäkter istället för att lägga pengar på att jaga in kunder gång på gång på gång för engångsköp.

Ett komplett detaljhandelserbjudande?

Och så var det det där med detaljhandelserbjudandet. Tillbaka till Amazons pressmeddelande:

men nästa steg är att introducera ett komplett detaljhandelserbjudande i Sverige och det är det vi planerar att göra nu

Här tror jag att det mest handlar om lite slarvig formulering. Att vad Amazon faktiskt menar är just en svensk sajt (och app?). Men låt oss leka lite med den tanken ändå.

”E”:et i e-handel börjar bli allt mindre relevant. Bortsett från att e:et på buzzordssätt ersätts av andra bokstäver (som ”m” och ”q”) så är digitalt numer så normalt att många har det som det föredragna sättet att handla. Och då blir det just bara ”handla” som är relevant. Att kanalen är ointressant.

Vi vill att det ska vara enkelt och smidigt oavsett var vi gör det. I vissa lägen är en fysisk butik smidigare. Det är därför som inte minst just Shopify allt mer håller på att ställa om till att hjälpa småföretagare inte bara att skaffa egna webbshoppar utan säljer hårdvara. Tittar vi på Alibaba i Kina så har de nu börjat erbjuda tjänster som hjälper småhandlare med saker som att sätta upp sina butiker offline, inklusive att fixa hyresavtal och att hitta bästa platsen. Till och med Klarna är inne på samma spår.

Handel som tjänst, alltså. Eller kanske rentav ett operativsystem för handel som inte är kopplat till en enda (visserligen väldigt stor) plattform.

Vi kan tänka att fysiska livsmedelsbutiker är lite (väldigt mycket) längre fram i tidplanen för Amazon. Men konceptet som Amazon har testat i Storbritannien, med popupbutiker för Amazon-säljare där rena e-handlare kan visa upp sitt sortiment på attraktiva platser utan att själv ha fysisk närvaro? Tja, varför inte? Amazon kapar åt sig allt mer övergiven butiksyta – inte minst för att skaffa sig platser för kunder att returnera e-handelsköp (och därmed spara pengar på returfrakt).

Nu tror jag som sagt var att det inte handlar om det här – men riktar vi blicken österut och till Shopify-USA – så ser vi hur e-handlare allt mer förvandlar sitt erbjudande just till handel as a service. Online och offline. Här har Amazon rätt mycket att lära.

Så det är lugnt, inget kommer hända när Amazon kommer till Sverige?

Självklart kommer saker hända. När västvärldens största e-handlare slår upp portarna så kommer det förstås mullra under fötterna. Kan säkert sätta press på priser och marginaler. Men även här blir det en balansgång på slak lina för Amazon: börjar man dumpa priser OCH har för stor marknadsandel får man det svårt.

Det här gäller förstås inte minst Amazons egna produkter och varumärken. Som när Amazons VD Jeff Bezos i kongressförhöret förra veckan konstaterade att Amazon inte förlorar pengar när de säljer sina Echo-högtalare – så länge som de inte reas. Och, tja, det gör de väl mest jämt…

Så andra segment borde kanske vara mer oroliga. Som logistikleden. Även här börjar Amazon plocka hem allt själv för att ha total kontroll över kedjan. Inte så att Amazon kommer rulla ut ett fullständigt logistiknätverk i Sverige i morgon, men vi ser ju redan hur Amazon breddar sitt leveranserbjudande allt mer. Tittar vi på Kina så säljer åtminstone JD.com sina logistiktjänster helt frikopplade från e-handelsverksamheten – även för leveranser mellan privatpersoner.

Största utmaningen – den mentala inställningen

Men frågan är om inte det största hotet mot e-handlarna är e-handlarna själva. Man har ägnat något årtionde eller mer åt att kopiera Amazon. Optimera logistikflöden. Pixelpushat utcheckningen och varukorgen. Alla springer på ungefär samma bollar samtidigt.

Men det är som sagt om man så vill den traditionella sortens e-handel. Trots att vi pratar om en slags verksamhet som bara har funnits i dryga 20 år så har den redan stelnat i formen. Att tvingas tänka om och se över affärsmodeller är precis lika jobbigt som för de flesta andra branscher. Kanske svårare eftersom man ju inte ser sig själva som särskilt gamla.

Vi ser samma sak även bland dem som följer e-handeln. De som bevakar handel tittar sällan på sociala medier. Omvänt så bevakar experter på sociala medier sällan handel. Två silos med vattentäta skott medan vi som konsumenter allt mer rinner mellan dem via de allt större sprickorna i fasaden.

Det är förmodligen det största hotet mot svenska e-handlare. Inte att det kommer in någon större som gör saker på precis samma sätt, utan att man inte klarar den mentala omställningen när e-handeln inte längre är vad den alltid har varit och fungerar på det sätt som den alltid har gjort.

Varför är det bara män som är experter på Amazon?

Kategorier
Artikel Ekonomi och finans Sociala medier

9 insikter från Amazons, Apples, Facebooks och Googles coronakvartalsrapporter

I onsdags var VD:arna för Amazon, Apple, Facebook och Google för första gången (virtuellt) samlade i en och samma utfrågning i amerikanska kongressen. Dagen efter var det dags för samma fyra bolag att nästan samtidigt komma med de ekonomiska rapporterna för årets andra kvartal (här hittar du mina genomgångar av respektive rapport).

Att fyra av världens (just nu) fem största börsbolag droppar sina rapporter samtidigt är en smått historisk händelse. Det, plus att rapporterna handlar om tre av de värsta månader som världen har upplevt i modern tid, gjorde att jag jämförde rapporterna med varandra. Här är nio insikter jag kom fram till.

1. Googles omsättning minskade för första gången någonsin

Under Q1, eller egentligen under mars, så stängde världen ned rätt unisont. Det slog hårt inte minst mot annonsverksamheten. Med andra ord: dåliga nyheter för världens två annonseringsjättar Google och Facebook.

Däremot blev utfallet för de två företagen rätt olika. Facebook gjorde sitt näst bästa kvartal någonsin medan Google slog till med ett mindre roligt rekord: för första gången sedan starten minskade Googles omsättning.

Diagram som visar utvecklingen för Googles omsättning mellan 2016 och 2020.

Allt var dock inte misär för Google. ”Other bets” (Googles experimentverkstad som Loons internetballonger) minskade som vanligt men både Cloud, Googles molntjänstverksamhet, och ”Other”, där vi hittar saker som prenumerationer och hårdvara, ökade. Plus 25,6 % för Other och 43,2 % för Cloud. Problemet var dock att annonseringen tog sig en rejäl smäll. Minus 8,1 %. Och det var mer än Cloud och Other ökade sett till pengar. Annonsverksamheten – som förstås mestadels är sökordsannonserna – minskade med hela 2,6 miljarder dollar.

För Facebook blev det istället en uppgång med 1,7 miljarder dollar. Även för Facebook ökade ”Other” (hårdvaror från Oculus och Portal) betydligt mer än annonseringen, plus 45,2 %. Förstås viktigt i sig för Facebook, men Other står fortfarande för typ ingenting alls av den totala omsättningen.

Facebook-annonseringen ökade med 10,7 %, vilket kanske inte är hysteriskt mycket. Men det är bättre än motsvarande period 2018 (10,6 %) och inte jättelångt efter 2019 (12 %). Det är en rätt rakt fallande ökningskurva för omsättningen, vilket förstås kan vara ett problem i sig, men att det här hände under kriskvartal som dessutom drogs med lite annonsbojkott precis i slutet är ett rejält styrketecken.

Nu är det fortfarande en diff mellan tappen för Google på 2,6 miljarder och Facebooks ökning med 1,7 miljarder, så en rätt stor summa lämnade alltså annonsmarknaden under Q2. Men om man vill: det företag drog in på under kvartalet var sin sökmotorannonsering, inte sin Facebookannonsering.

2. Amazon omsatte mest, men Apple stod för största vinsten

Det här är egentligen ingen ny insikt, men jag tänkte att det ändå är lite kul att visualisera pengarna som skyfflas runt i de fyra bolagen. Amazon omsätter som vanligt överlägset mest, men Apple står för den största vinsten sett till pengar.

Faktum är att Apples vinst var större än de sammanlagda vinsterna från Amazon och Facebook.

Visst är skyhög vinst inget självändamål – pengarna kan ju investeras i företaget igen på olika sätt – men fortfarande en rätt intressant jämförelse.

3. Facebook stod procentuellt för störst vinst

Den här överraskade mig däremot lite mer. Att Apple är en skenande vinstmaskin har jag (och typ… väldigt många andra) haft koll på länge. Men om vi sätter vinsten i relation till omsättningen så är Apple bara snäppet före Google. Och det som förvånade mig mest: Facebook leder rätt överlägset i den här kategorin. Facebook är alltså rejält mycket bättre än de andra tre på att behålla de pengar som rullar genom företaget.

Återigen: att bara titta på vinsten utan kontext är vanskligt, men även här: lite kul insikt.

Diagram som visar vinst som procentandel av omsättningen Q2 2020 för Amazon, Apple, Facebook och Google4. Amazon gjorde sin bästa kvartalsvinst någonsin

Med det sagt så hade Amazon sitt vinstmässigt bästa kvartal någonsin. 5,243 miljarder dollar in på bankkontot. Det är en fördubbling jämfört med motsvarande kvartal 2019. Faktum är att Amazons vinst nästan var lika stor som de två föregående kvartalen tillsammans. Och då är Q4 ett kvartal som innehåller Black Friday, Cyber Monday och jul. Om något ett tecken på hur ruskigt stark e-handeln har varit under coronakrisen.

Diagram som visar förändringen för vinsterna Q2 2020 för Amazon, Apple, Facebook och Google

Även Facebook dubblade faktiskt sin vinst jämfört med 2019. Men Q2 2019 hade varit högre om inte för en tvåmiljarderbot som Facebook betalde då. Så rensat för ökade Facebooks vinst Q2 2020 med mer beskedliga 13 %. Men det är oavsett en större ökning än omsättningen, så Facebook har alltså blivit snäppet ännu bättre på att behålla pengarna som kommer in i företaget.

Värre däremot för Google. Omsättningen minskade alltså med 1,7 % (totalt) eller 8,1 % (bara annonseringen). Men vinsten backade hela 29,3 %. Google tappade alltså nästan en tredjedel av sin vinst under kvartalet.

5. Facebooks och Amazons vinster var nästan exakt lika stora

Amazons omsättning var fem gånger så stor som Facebooks. Däremot var vinsten för båda bolagen nästan exakt lika stor. 5,243 miljarder för Amazon och 5,178 miljarder för Facebook.

Nu är inte det här första gången det händer. Snarare det omvända. Faktum är att med undantag för Q1 2019 så är det andra gången åtminstone senaste decenniet som Amazons vinst är större än Facebooks. Och Q1 2019 drogs även det ned av en miljardbot för Facebook, annars hade Facebooks vinst även det kvartalet varit större än Amazons.

6. Facebooks omsättning kommer allt närmare Googles

Googles omsättning Q2 (och överlag) är dubbelt så stor som Facebooks. De senaste åren har glappet mellan världens två annonsgiganter dessutom ökat. Google har alltså lämnat Facebook allt längre bakom sig.

Men de tre senaste kvartalen har Facebook så stadigt knaprat sig närmare Google. Visst är det som sagt var fortfarande en rejäl klasskillnad, men faktum är att vi behöver gå tillbaka till Q1 2018 för att hitta en mindre skillnad mellan de båda bolagens omsättningar.

Diagram som visar skillnaden i omsättning mellan Facebook och Google Q1 2016 till Q2 2020

Och då står Google något mindre på bara ett annonsben än Facebook. Båda bolagen har annonsering, hårdvara och betaltjänster – men i Facebooks fall är allt utom annonseringen i praktiken noll. Däremot storsatsar Facebook just på de här två segmenten. Från otroligt låga nivåer, men här finns potentiellt en jättehävstång tillväxtmässigt. Om Facebook bara vågar släppa annonssargen lite mer.

7. Omsättningen för Apples tjänster närmar sig Facebooks totala omsättning

Att Apple är mitt uppe i en omställning från hårdvarubolag till tjänstebolag är inget nytt. Services, där saker som framförallt Appstore och Apple Music men även de nyare tjänsterna som Pay, TV+ och Arcade, har ett tag nu står för väldigt stor del av Apples tillväxt.

Det här året hamnade tillväxten för Services däremot först på tredje plats bland Apples intäktssegment (framförallt var det Macens starka tillväxt som knuffade ner Services). Apples tjänster gjorde däremot sitt bästa kvartal någonsin med intäkter på 13,2 miljarder dollar. Det gör att Services på egen hand börjar komma allt närmare Facebooks totala intäkter (18,69 miljarder). Omsättningen för Services växer dessutom snabbare än Facebooks omsättning (14,8 % jämfört med 10,7 % senaste kvartalet).

Lägger vi sedan ihop Services och Wearables, Home & Accessories (Apples mindre men mer snabbväxande hårdvarusegment som Watch och Airpods) så landar den totala omsättningen för dessa på 19,7 miljarder dollar. Alltså mer än Facebooks hela omsättning.

Frågan är förstås hur stort Services kan bli. Jag spekulerade kring det i artikeln Kommer Apples tjänster omsätta mer än iPhone om bara några år?

8. Instagram kan omsätta mer än Youtube

Sett till volym är förstås annonserna i Googles egen sök företagets överlägset största intäktskälla och står för 84 % av annonspengarna. Men sett till tillväxt är Youtube företagets stora stjärna. Det var också därför som Google för första gången bröt ut Youtube-annonsintäkterna från och med Q1-kvartalsrapporten – för att visa hur bra Youtube växer när sökannonseringen planar ut.

Totalt omsatte Youtube 3,8 miljarder dollar Q2, eller ungefär 13 % av de totala annonsintäkterna (sen tillkommer prenumerationer, men dessa särredovisar inte Google – vilket vi kan anta betyder ”inte särskilt mycket”). Hur står det sig mot intäkterna för Instagram?

Svaret är: det har vi ungefär ingen aning om. Facebook klumpar ihop all sin annonsering, oavsett plattform. Men däremot kan man leka lite med de siffror som har figurerat.

I början av året kom uppgifter om att Instagram under 2019 kan ha omsatt 20 miljarder dollar – eller 28 % av Facebooks totala intäkter (som i praktiken är samma sak som annonsintäkterna). Använder vi samma förhållande på Q2 så skulle det betyda att Instagram omsatte strax över 5 miljarder dollar. Helt utan grund gissar jag dessutom att Instagram växte snabbare än Youtubes 8 %.

9. Twitter och Google drabbades hårdast av coronakrisen, Facebook, Snap och Pinterest växte

En bonusinsikt: eftersom även Twitter, Snap och Pinterest senaste tiden har visat sina coronakort så gjorde jag en jämförelse med dem. Här har jag bara tittat på annonssidan, dvs. inte hela omsättningen för de företag som har andra intäkter. Ja, åtminstone de som har särredovisat sina annonsintäkter (för Snap och Pinterest vet jag inte, men misstänker att eventuella andra intäkter är i det stora hela små).

Här kan man titta på framgångar och motgångar på lite olika sätt.

Tittar vi på total omsättning så spelar Google och Facebook förstås i två helt olika ligor. Det är dessutom helt snurriga belopp vi pratar om. Twitters annonsverksamhet syns knappt i diagrammet, men motsvarar över en halv miljard dollar. Det är nästan 4,5 miljarder kronor det.

Diagram som visar omsättningen Q2 2020 för Google, Facebook, Twitter, Snap och Pinterest

Men stora värden gör också att det blir stora belopp när det går upp eller ned. Tittar vi på hur det gick för bolagen i reda pengar jämfört med för ett kvartal sedan så är Google förstås det stora sänket. Googles annonsomsättning backade totalt med 2,6 miljarder dollar under kvartalet – vilket som synes rymmer uppgångarna för Facebook, Snap och Pinterest.

Diagram som visar förändringen i omsättning Q2 2020 för Google, Facebook, Twitter, Snap och Pinterest

Om vi dessutom tar på oss procentglasögonen så får vi ytterligare en annan bild. Här är istället Twitter den stora förloraren. Över en femtedel av annonsintäkterna försvann. I andra änden av skalan är det istället Snap som är den stora vinnaren. 17 % bättre än 2019, mitt under en coronaannonskris, är ett rejält styrketecken för minstingen i sällskapet (åtminstone sett till användare). Nästan dubbelt så hög ökning som Facebook och fyra gånger bättre än Pinterest.

Diagram som visar procentuella förändringen i omsättning för Google, Facebook, Twitter, Snap och Pinterest

Kategorier
Artikel IoT - internet of things Mobilt Webbutveckling

App Clips – viktigaste nyheten som Apple presenterade under WWDC 2020

Igår var det dags för Apple att presentera en hel hög nyheter under årets upplaga av utvecklarkonferensen WWDC. En dragning som inte var live på något sätt (utan publik och dessutom förinspelad). Vi fick heller inte se någon ny hårdvara, som ofta finns bland nyheterna som presenteras under WWDC. Det handlade alltså bara om Apples olika operativsystem och produkter – med ett undantag.

Som nära nog vanligt vid produktpresentationer från techjättarna nuförtiden så hade i princip allt redan läckt ut. Bland de största nyheterna fick vi som väntat Carkey – Apples digitala bilnyckel som bor i Wallet-appen, att Apple kommande datorer kommer baseras på Apples egen processorplattform Apple Silicon, att iPhonens hemskärm kommer få stöd för widgets och att Apple Watch får inbyggd sömnspårning.

Bland de större nyheterna fanns också några som inte hade läckt tidigare. Som att Apple lanserar en egen realtidsöversättningsapp och att Watch får stöd för ”face sharing” (det innebär alltså att man kan skapa en egen urtavla och skicka till en vän, eller att företag eller kändisar kan skapa egna urtavlor och låta dem laddas ner av användare och följare. Kort sagt så håller Watch-urtavlorna på att bli lite linser – innehåll som får eget socialt liv).

Och bland de nyheter som inte hade läckt fanns också den största nyheten under hela presentationen (åtminstone på lite mer kort sikt): App Clips.

Vad är App Clips?

Förutom att det kommer kunna ge härligt skön Apple-förvirring i relation till den egna videoredigeringsappen Clips (”The app Clips”?  ”No, App clips.” ”Yes, that’s what I said. Who’s on third?”) så är det ett jättekliv för Apple när det handlar om synen på det egna appekosystemet. Och samtidigt ett sätt att möta konkurrensen från andra format (mer om det senare).

Mer konkret man sammanfatta App Clips som Googles Progressive web apps möter iMessages miniappar möter WeChats miniprogram möter liteappar möter sajter. Små, lättviktiga appar (de får väga max 10 mb) som är till för engångsanvändningar av en app – utan att behöva installera appen. Ett exempel som lyftes fram av Apple var det jag själv har råkat ut för: när du ska parkera och behöver ladda ner ÄNNU en parkeringsapp för att kunna betala. Med App clips ska man slippa det.

Hur fungerar App Clips?

App clips kan aktiveras på en hög olika sätt. Som länk i ett meddelande, via QR-kod, via NFC-tagg, via Apples kartjänst – och via App Clips codes: Apples eget QR-kodsformat. Med andra ord att en App clip (blir intressant att se vad det svenska namnet blir) kan ploppa upp om du håller mobilen nära parkeringsautomaten.

App Clips baseras förenklat på att en apputvecklare anger vilka delar som ska brytas loss ur huvudappen. I det här fallet parkeringsfunktionen. Om själva betalningssteget hanteras via Apple Pay så kan man alltså klara av allting i ”förhandsvisningsvyn” av huvudappen.

Det här betyder alltså att en App Clip i många fall kommer vara kontextkopplad. Men det kan lika gärna handla om att en spelutvecklare vill kunna dema sitt spel i en annons.

Varför är App Clips så stort?

Apple har haft en ganska binär syn på de digitala gränssnitt som vi använder. Du laddar ner och installerar en app (eller använder en av de förinstallerade) eller så… ja, det är väl ungefär så man interagerar med internet i Apples värld. Sajter i all ära, men de har varit b-laget för Apple ända sedan 2007.

Och det finns en anledning till det. Bortsett från att Apple tjänar högvis med pengar på att styra människor mot just appar så har appar varit det enda riktiga mobilformatet. Sajten föddes i desktoperan och är ett datorfenomen. Det enda som egentligen har hänt sedan dess är att vi har försökt trycka ner storskärmssajter på mindre skärmar (handuppräckning: hur många av dagens webbplatsprojekt ägnar fortfarande oproportionerligt mycket tid åt datorwebben – framförallt när designers ska skissa lösningen och när projektledaren ska visa nya sajten för företagsledningen).

Men mot slutet av 2010-talet så började det givna duopolet vad gäller (grafiska) onlinegränssnitt allt mer luckras upp. Det börjar komma allt fler mellanformat. Tänkta att plocka det bästa från sajten och appen. Här hittar vi Googles Progressiva webbappar, miniprogrammen i WeChat (och allt mer även hos Alibaba – till och med Snapchat är på gång med en egen variant) och Facebooks och Googles format Instant Articles respektive AMP.

Men Apple har stått rätt fast förankrade i sin appmodell. En appmodell som, likt sajten som fenomen, börjar kännas allt mer föråldrade. Miniapparna i Meddelande-appen är det närmaste, men de är för de flesta sätt att få fler skojsiga effekter i sina meddelanden.

Ja, fram till nu, alltså.

Apple gör en iPad – igen

I slutet av 00-talet höjdes det allt fler röster att Apple var tvungna att ta fram en egen ultrabook. En hyperlätt och billig bärbar dator. Istället kortslöt Apple konkurrensen genom att öppna upp ett helt nytt område: surfplattan (visst, som vanligt var Apple inte först, men var dem som lyckades göra produkten mainstream). iPaden var född.

Nu gör Apple det här igen. Istället för att följa i spåren av någon av de andra företagens lösningar så mashar Apple ihop något eget. Look in the sky – is it a site, is it a miniprogram, is it an app – no it’s an App Clip!

Och just det faktum att det fortfarande är en app, eller rättare sagt att det krävs en vanlig iOS-app i botten (ja, åtminstone just nu – lex Apple Watch) så håller Apple alltså fast vid sin lukrativa (och just nu extra hårt ansatta) Appstore-lösning.

Bra även för företag och användare

Så visst är det här något Apple gör för att hålla kvar användarna i sina egna tjänster. Tvinga företag att ta fram Apple-appar. Men App Clips gör precis det som Google försökt få till med sina Progressiva webbappar: eliminerar friktionssteget där du måste ladda ner och installera en app. Visst, du kan fortfarande göra det om du vill, men det kommer i många fall inte behövas för saker du bara gör ibland. Eller om man så vill: de lägen när det är enklare att använda en sajt. Och dessutom slippa väntesteget när först webbläsarappen ska öppnas och att sajten sedan ska laddas in – med en webbläsarflik som du sedan manuellt måste stänga.

Med tanke på att Apple samtidigt steppar upp sin karttjänst och sin sökfunktion så kan det här alltså ge småföretag en möjlighet att kasta upp en matbeställningsfunktion direkt i Maps, utan att behöva en sajt eller app,

Apple ger också aggregeringsappar möjlighet att skapa den här miniprogrammen åt sina kunder. Som att Yelp! kan ge företagen på plattformen egna App Clips som de kan QR-kodsmarknadsföra i sina egna lokaler eller skicka ut med pizzaprislistan. Men det skulle också kunna handla om andra slags lösningar – som att en konferensapp kan baka in en omröstningslösning utan behov av att gå till en sajt eller ladda ner en app (med de extrasteg som oftast krävs för att kunna svara på en snabb fråga). Eller när man vill hyra en elscooter.

2020-talet i ett nötskal

Men framförallt är App Clips väldigt mycket ett barn av 2020-talet. Ett format som suddar ut gränserna mellan sajten och appen – precis det som de kommande tio åren mycket kommer att handla om. Att gå från en rätt enkel värld med förhållandevis få gränssnittsformat att hålla sig till (en app eller en sajt) till att handla om lösningar utifrån betydligt fler digitala mötespunkter – som alla är djupt integrerade med såväl hårdvaran de finns i som datan de skyfflar runt (det kommer alltså bli sjukt mycket viktigare att pixelpusha sina datafeeds än den stora herobilden på startsidan).

Och framförallt: lösningar som finns där precis när vi behöver dem, utan att vi behöver fundera på hur och var vi får tag på dem, och som löser uppgiften med så lite användarhandpåläggning som möjligt.