Kategori: Artikel

Kategorier
Artikel Sociala medier

Clubhouse och Kinasyndromet

Ni vet Clubhouse? Appen som ALLA pratar om (well, åtminstone alla i SoMe-ankdammen)? Bland dem som har hoppat in känns det som väldigt mycket nyförälskesefas. Och med få undantag hyllningar av såväl tjänsten som format och innehåll.

Den kritik som har kommit har mycket handlat om data och säkerhet. Inte särskilt oväntat, eftersom det ofta är ett område som prioriteras ned när man snabbt vill ta fram något och eftersom det ligger mycket i tiden att granska hur olika tjänster hanterar det. Även från myndighetshåll.

I Clubhouse-fallet kompletteras det också med ett annat område som för tillfället är mycket förenat med beröringsskräck: Kina.

Kinesisk bottenplatta?

I förra veckan skrev jag om uppgifterna att Clubhouse kan vara baserad på teknik från ett kinesiskt företag, Agora.io. Nu kan vi nog se det som bekräftat att det är Agora som ligger bakom tekniken. Eller åtminstone ett kinesiskt företag. Över helgen kommer utvecklaren bakom Clubhouse-tjänsten, Alpha Exploration Co., att göra backend-förändringar som ska ”öka tjänstens kryptering och förhindra att användar-ID:n skickas via kinesiska servrar”.

Alpha gör alltså precis samma säkerhetsåtgärder som Zoom tvingades till när säkerhetsexperter började peta i Zoom när den tjänsten exploderade: fixa till krypteringen och sluta skicka trafik via kinesiska servrar (även Zoom ska vara baserat på kinesisk teknik).

Vad säkerhetsbristen i Clubhouse skulle kunna innebära, enligt en rapport från Standford Internet Observatory, är att såväl användar-ID som chattrums-ID skickas i klartext, plus att Agora sannolikt också har tillgång till själva ljudfilen från olika rum och samtal. Hyfsat enkelt att då plussa ihop data för att få fram identiteten hos olika röster.

Clubhouse gör en Zoom

Nu pratar vi förstås om risker här och inte något som säkert har hänt. Men för alla kineser som kan ha deltagit i samtal (innan Clubhouse blockades i Kina häromdagen) så kan det vara dåliga nyheter. Bara möjligheten att det kan ha hänt lär vara halvjobbig.

Clubhouse är alltså ännu en tjänst som inte hållit riktigt i säkerhetsgranskningen när den växtvärksexploderat, precis som Zoom, Facebook, Google och tja, de flesta stora. Nu ska inte jag säga exakt hur förhållandet mellan Alpha och Agora kan se ut, men det ser ut som ännu ett exempel på hur man inte har koll på, eller ordentligt genomlyser, tredjepartsprodukter man bygger in för att slippa göra jobbet själv. Kan vara omedvetet, men också medvetna genvägar från Alphas sida.

Visst, Clubhouse är fortffarande i praktiken en beta, som dessutom kräver inbjudning, men EU har redan börjat granska Clubhouse som inte heller lever upp till GDPR-kraven. Men vad som är betydligt värre för Clubhouse är Kina-kopplingen.

Nu har Biden-administrationen pausat USA:s försök att förbjuda såväl TikTok som WeChat, men kinesisk teknik i tjänster som är populära bland amerikaner är sådär populärt. Bara att fråga Huawei, som kämpar emot nya krav som förbjuder Huawei-teknik i amerikanska nätverk. Även befintliga komponenter måste bytas ut.

Den amerikanska utmaningen

Alpha har gått ut med att deras senaste säkerhetsuppdateringar ska få granskas av externa säkerhetsföretag, men jag utgår nästan från att det inte kommer ses som tillräckligt som Kina-läget är just nu i USA. Åtminstone inte för att slippa kritik.

Det som talar till Clubhouses fördel – eller åtminstone lär göra pressen lite mindre – är förutom att det än så länge bara är en iOS-beta förmodligen att det politiska läget i USA har förändrats. Bara senaste dagarna har den nya Biden-administrationen brett om att skjuta upp rättegångarna om TikTok-förbudet och WeChat-förbudet. Anledningen? De behöver mer tid på sig att sätta sig in i den föregående administrationens argumentation. Men rent krasst tror jag att det handlar om att man helt enkelt inte vill ta tag i frågan just nu.

Vi kan ju också konstatera att Zoom red ut sin kritikerstorm hyfsat helskinnade. Inte minst bland användarna, där enkelheten och smidigheten som så ofta förr trumfade oron för säkerheten.

Unbreak my heart

Men med det sagt kommer även Clubhouse att behöva se över sitt hus. Förbudsvindarna viner fortfarande rätt kraftigt i USA. Biden har flaggat för fortsatt tuff hållning mot Kina, men på en lite mer, tja, ”normal” nivå vad gäller hur man hanterar handels- och säkerhetsrelationer mellan länder.

Så ännu ett område som kanske så sakteliga börjar återgå till det normala efter 2020. Ja, eller även här: något slags nytt normalt, åtminstone.

Och sensmoralen i berättelsen? Att det ibland kan bli kostsamt att move fast and break things.

Kategorier
Artikel Sociala medier

Clubhouse – ett mänskligt ansikte i din mobil

Har du hört talas om Clubhouse? Nya, jätteheta, jättetrendiga, jätteexklusiva nya sociala ljudplattformen som är en uppdatering av gamla klassiska 071-nummer för oss som är tillräckligt gamla för att fatta den referensen.

Ja, har du det minsta intresse för sociala medier utöver att lägga ut saker eller planlöst tumma dig igenom nyhetsflödet så lär du åtminstone ha hört talas om namnet. Ett socialt nätverk som bara bygger på ljud, på att kliva in i virtuella rum och lyssna på de samtal som pågår där. Eller vara aktiv själv.

Clubhouse startade i april förra året, men som nu har exploderat intressemässigt. Mycket tack vare att tjänsten har lyckats locka många kändisar till sig. Att tjänsten kräver inbjudan gör att de som kommer in pratar om tjänsten i andra sociala plattformar för att visa att de har koll på det senaste inom sociala medier OCH känner vakten i dörren. (”Vad tycker ni om Clubhouse?” är 2021-speak för ”Hörni, kolla på mig, jag har kommit in! Hur cool är jag?”)

Jag vill förstås inte vara sämre.

Inte en app i mängden

I ärlighetens namn har jag inte varit inne särskilt mycket i Clubhouse (jag vann grenen ”få användarnamnet olaandersson” och det brukar räcka för att jag ska vara nöjd med de flesta nya tjänster). Ett stort problem med Clubhouse är just att det är ljudbaserat. Jag lyssnar i princip alltid på musik, så det sinnet är nästan alltid upptaget. Men jag ska dyka in mer. Asapromiss.

De flesta som varit inne brukar säga att de tycker om det de möter. Ordet ”intimt” förekommer ofta. Plus saker som att det är som sociala medier var för tio år sedan (det var ju som bekant alltid bättre förr). Och även jag reagerade på att något var annorlunda med Clubhouse, trots att jag alltså inte varit inne i själva tjänsten särskilt mycket. Jag kunde däremot inte riktigt komma på vad det var.

Sen trillade polletten ned. Det var appikonen.

Bild från mobilskärm som visar appikonerna för Twitter, Facebook, Clubhouse, Youtube, Instagram och LinkedIn

Visst, i praktiken är Clubhouse fortfarande en privat beta som bara finns för iOS. Inte alls säkert att programsymbolen finns på plats i en beta, åtminstone inte i sitt slutgiltiga skick. Det var också så jag såg på ikonen. Sen är inte riktigt färdig än. Clubhouse behövde en bild eller illustration för att det inte bara skulle vara en vit, rundad fyrkant. De plockade in en stockfoto-bild och var nöjda med den medan de filade vidare på den slutgiltiga appikonen.

Det är inte en iOS-appikon. Det är… något annat.

Människa, inte logotyp

Vi har alla lärt oss hur en appikon ser ut i iOS. Och i Android. Appikonen signalerar varumärket. Den innehåller företagsnamnet, logotypen eller någon appanpassad variant om varken företagsnamn eller logotyp passar i en kvadrat med rundade hörn. Det räcker att titta på bilden här ovan (som jag för övrigt har snott från SoMe-vassingen Emma Eriksson eftersom hon hade snyggare skärmbakgrund – tack Emma!). Vi känner igen företagen bakom. I vissa fall, som för Facebooks tjänster exempelvis, så blir appikonen mer logga än den riktiga loggan. Så pass att den till och med tar över som huvudlogga. App first när man jobbar fram företagets grafiska profil.

Appikonen har två syften. Dels, förstås, att användaren enkelt ska hitta appen hen letar efter. Dels för att signalera varumärket – att alltså göra reklam för företaget bakom tjänsten.

Clubhouse har… ett ansikte.

Är det här den slutgiltiga symbolen som Clubhouse kommer att använda när tjänsten till sist släpps skarpt? Bra fråga. På Clubhouses sajt ser man en ”klassisk” iOS-symbol: en vit, rundad kvadrat med ett finger som pekar upp. Men i Appstore är det samma ikon som den som sedan visas på hemskärmen. Så jag misstänker att det är den som kommer gälla när appen öppnas för alla (och kommer till Android).

Men vad är det egentligen som gör det här så speciellt?

We, the people

Att bryta mot en konvention och en norm gör förstås alltid att man på gott och ont kan stå ut. Att inte följa flocken. I det här fallet så poppar Clubhouse-appen där den ligger med sina kollegor.

Men det är mer än så. För medan övriga sociala medier visar företaget bakom tjänsten så visar Clubhouse… användaren. Den som faktiskt i slutändan är den som på riktigt bygger en tjänst och fyller den med innehåll. Fyller den med liv. Det är ju inte Facebook, Twitter, TikTok eller Snapchat som gör att vi använder deras tjänster och gränssnitt. Det är våra vänner och andra människor som vi av någon anledning följer eller kommer i kontakt med. Visst, det finns företag även här, med företagskonton, men vi följer sällan ett varumärke bara för att vi gillar ett varumärke utan också för att de tillför värde genom sitt innehåll.

Om man vill så är det precis det som Snapchat gjorde. Snapchat fick oss att vända kameran mot oss själva. Och då inte för att ta en egoselfie utan för att bli del av själva skapandeprocessen.

Clubhouse visar med sin appsymbol vem som faktiskt är viktig här. Inte Clubhouse. Utan människorna som använder Clubhouse. Och signalerar samtidigt att det här är är en tjänst där vi kommer varandra nära. Att det är det som gör tjänsten intim.

Eller så är det kanske omvänt: att många kallar tjänsten ”intim” för att de möts av ett mänskligt ansikte redan innan de ens har öppnat Clubhouse.

Ansikte som påminnelse och känsla

Visst. Clubhouse har ingen stark logga att luta sig mot (eller omvänt: har ingen logga som bagage). Clubhouse är dessutom först ut med det här, då funkar det för att sticka ut. Skulle alla appar ha en bild på en eller flera människor så skulle appikonen som koncept förlora en viktig funktion: göra det enkelt för oss användare att navigera oss i gränssnittet.

Samtidigt som, tja, Clubhouse är ett ljudmedium. Ljud på egen hand håller överlag på att bli allt viktigare som medium. Det betyder också att ljudgränssnitt blir allt viktigare. Idag lutar sig även ljudmedier väldigt mycket mot grafiska element för sin navigering, eftersom tjänsterna finns i en mobil med skärm. Men vi använder ljud mer och mer även här. Pratar med vår mobil istället för att trycka på den. För att inte tala om alla nya digitala gränssnitt som börjar dyka upp – gränssnitt som helt saknar skärm. Då förlorar appikonen mycket av sin funktion.

Zoomar vi ut lite så handlar det kanske i slutändan om något betydligt viktigare än ikonen som du trycker på för att starta en app. Det handlar om en inställning. Att även företagen som skapar tjänsterna ser ett ansikte istället för en logotyp för att påminna sig om vem som faktiskt är viktigast. Vem de faktiskt bygger sina tjänster för. Utan användarna har de ingen verksamhet.

Användaren i centrum. På riktigt.

Vad av allt det här är medvetet uttänkt av Clubhouse? Det har jag ingen aning om. Men jag kan bara konstatera att det är väldigt ironiskt att den tjänst som helt bygger på ljud är den som lägger ett mänskligt ansikte i våra mobiler.

Eller så är det kanske just därför helt självklart.

Kategorier
Allmänt digitalt Artikel Sociala medier

Tech, tweets och tumult – varför Trump egentligen sparkades ut från Twitter och Facebook

Vilket plattformar har Donald Trump tillgång till på nätet? Den frågan går snart fortare att svara på än frågan vilka plattformar som har sparkat ut honom. Efter attacken mot kongressen i USA har Twitter, Facebook, Snapchat och Twitch stängt av Trump. Även e-handelsplattformen Shopify och betaltjänsten Stripe. Dessutom kastade Apple, Google och Amazon ut den alternativa sociala plattformen Parler, som blivit en populär tillflyktsort för de konspirationsteoretiker på högerkanten som portats från Facebook och Twitter.

Anledningen till allt det här var förstås händelserna som utspelade sig 6 januari. Men inte bara, och kanske inte framförallt, det som utspelade sig i Washington.

I skuggan av attacken i Washington lyckades demokraterna med det som man hoppades på, men nog egentligen inte trodde: få majoritet i senaten. När alla nog nyhetssändningar fokuserade på Washington blev det klart att Jon Ossoff vunnit sitt senatsrace i Georgia och därmed gett demokraterna 50 platser i senaten. Något som i sin tur gör att demokraterna kontrollerar de tre politiska instanserna i USA.

Mission impossible 2020

2020 kom bland annat att kännetecknas av att techjättarna böjde sig tredubbelt bakåt för att visa politiker och regleringsmyndigheter i främst EU och i USA om att de minsann tycker jättemycket om konkurrens och att anpassa sig efter regleringsivrarnas önskemål. För plattformar som Twitter och Facebook kom det mycket att innebära att de var tvungna att ta sig an fejknyheter och vilseledande information på helt nya nivåer. Bland annat därför att de piskades på av att USA:s president eldade på samma rykten och därmed legitimerade dem.

Som om inte det vore nog visade det sig att Trump, republikanerna och demokraterna åtminstone var överens om en sak: Section 230, alltså den lagtext från nittiotalet som i stort skyddar plattformar med användargenererat innehåll från ansvar för vad deras användare delar, måste skrotas eller skrivas om. Problemet är bara att de båda sidorna har helt motsatta lösningar på hur det ska göras: Trump och republikanerna vill minska plattformarnas möjlighet att moderera innehåll medan demokraterna vill att plattformarna ska åläggas större ansvar.

För techplattformarna blev alltså 2020 en enda lång och rätt omöjlig balansgång. En övning i att hålla alla delar av USA:s maktapparat som håller techjättarnas öden i sina händer på gott humör.

En blå krusning i skuggan av upploppen

Och så, när det i början av november blev klart för de flesta att USA skulle få en ny president, så steppade framförallt Facebook och Twitter upp sina åtgärder ännu mer. Utrensningen av fejkinformation ökade, även nedstängningar av konton och användare som stod som avsändare. Innehållet som delades av Trump fick dock leva vidare, men försågs med allt mer uttalad ”det här är fel och tossigt”-märkning. Någon vecka efter valet meddelade Twitter att Trump 20 januari 2021 skulle bli av med de särskilda ”skydd” som han haft som statsöverhuvud senaste fyra åren. Ett väldigt tydligt ställningstagande kring vem som faktiskt vann valet.

Och så kom alltså 6 januari. En dag som vart fjärde år mest handlat om tråkig politisk formalia men som 2021 som bekant slutade med en mobbinvasion av USA:s kongress. Bilderna från det som hände där fick Trump-bägaren att till sist rinna över för många. Samtidigt som Jon Ossoff 90 mil bort säkrade demokraternas betydligt mer fredliga övertagande av senaten.

Twitter och Facebook gav först Trump en timeout, men stängde sedan av honom permanent. Motiveringen i båda fallen var att risken för fortsatt våld på grund av Trumps inlägg var för stor. 

Visst lär det ha funnits genuin oro, men också affärsmässiga överväganden. När det dessutom visade sig att demokraterna säkrat såväl presidentämbetet som senaten kunde Facebook och Twitter andas ut lite. De behövde inte oroa sig för särskilt mycket för det som Trump och Trump-republikanerna skulle kunna göra. Åtminstone inte de kommande två åren – och sannolikt minst fyra.

Det som däremot blev ett större problem var att uppstyckningsivrarna är betydligt fler på den demokratiska sidan. Att snabbt hamna i pluskolumnen hos demokraterna blev därför viktigt. Ingen slump att Mark Zuckerberg ska ha varit först av tech-VD:arna att gå ut med att Biden vann valet.

Långspel snarare än akut krishantering

Trump har varit både ett lyckokast och en eländig huvudvärk för Facebook och Twitter. En så polariserande person som Donald Trump triggar människor, vilket innebär mer tid med att facebooka och twittra åsikter om honom. När nu Trump är på väg bort så blev upploppet och Trumps sedvanligt Trumpdöva hantering av den ett lämpligt tillfälle att göra något så radikalt som att helt stänga av Trump. En sittande amerikansk president.

Priset att dumpa Trump var numer betydligt lägre än att fortsätta vara osams med demokraterna. Eller om man så vill: Facebook, Twitter och de republikaner som eggade på Trump hade kallt räknat med att det som hände inte skulle kunna hända. Att det gick att hålla Trump och hans anhängare i schack.

När det som inte skulle kunna hända faktiskt visade sig kunna hända blev det hög tid att försöka reparera så mycket av de senaste fyra årens beslut som möjligt.

Visst är det troligt att Trump hade stängts av oavsett, men jag är faktiskt inte helt säker på att Facebook eller Twitter hade dragit i den röda tofsen om republikanerna hade lyckats behålla senaten.

(Toppbild: Marco Verch, flickr.com.)

Kategorier
Artikel Detaljhandel/e-handel Digitalisering

Stefan Löfven har aldrig handlat på nätet – so what?

Senaste veckorna har Sveriges statsminister Stefan Löfven, likt USA:s president, gjort sig skyldig till två väldigt grova brott: han har handlat i butik och han har aldrig e-handlat.

Visst, nu överdriver jag förstås. Men i båda fallen har reaktionerna inte låtit vänta på sig. Att Löfven gick och ställde sig i en butikskö mitt under den julshoppingperiod som regeringen och Folkhälsomyndigheten tyckte att man ska hålla sig borta från var förstås ett rejält snedtramp. Spelar ingen roll att han köade så coronasäkrat som går att göra, när ett statsöverhuvud gör något stick i stäv med en regerings officiella hållning så är det förstås signalmässigt dåligt (även om man som sagt kan diskutera proportionerna på reaktionerna som förstås handlade om så mycket mer än bara att han bröt mot riktlinjerna).

Anledningen att han helt enkelt inte skickade ut någon annan att handla åt honom kändes så väldigt socialdemokratisk av den gamla skolan: man gör det själv istället för att be en assistent göra det. Typ. Dessutom lite dålig framförhållning av en statsminister att vara så sent ute att det var försent att nätshoppa hem julklapparna.

Ja, eller det var väl ungefär det som de flesta väl trodde. Sedan medgav Löfven i en intervju att han aldrig har köpt något på nätet.

Gif med tecknad hund som tappar hakan

Jag reagerade nog som de flesta: med förvåning. Visst, inte så att Löfven är Sveriges mesta millennial, men han tillhör inte heller den generation som motvilligt kopplade upp sig för första gången 2020. Sen tänkte jag inte så mycket mer på det. Men det gjorde andra. Mycket mer.

Det var då som det tog hus i helsicke på riktigt.

Seniorakut, fördomsbingo och the end of the world as we know it (and we don’t feel fine)

Bland dem som hade åsikter fanns Klarnas Sebastian Siemiatkowski som framförallt förfärades över Löfvens bristande nyfikenhet, en måste-egenskap hos ledare.

Eller Niklas Helgesson som på LinkedIn konstaterade i ett upprop till Löfven:

Du står helt utanför en av svenskt näringslivs största utmaningar. Idag är e-handeln en bransch under massiv tillväxt, och har varit under de senaste åren. När vi står inför ett enormt omställningsbehov så växer stora svenska ehandlare som Pierce AB, NA-KD, Jollyroom, Lyko, Dustin, DW, Desenio, med många fler. De omsätter alla miljardbelopp och mycket deras försäljning går på export!

Du behöver sätta dig ner vid en dator, Stefan, och göra en online-beställning. Fråga dina jämnåriga om råd om du inte vågar handla online. Idag gör alla, även i din generation, sina köp online!

Att du som statsminister inte har någon koll på hur näringslivet och den digitala omställningen behöver stödjas, är ytterst beklagligt.

Men den vanligaste reaktionen (inte minst på LinkedIn) var en allomfattande välvillighet. Människor som berättade att det minsann är jättelätt att handla på nätet och som räckte upp handen och erbjöd Löfven hjälp att visa hur man gör. ”Du letar upp det du vill köpa, trycker på varukorgen och betalar – jättelätt!” Gärna formaterat som en pedagogiskt och lättläst numrerad steg-för-steg-lista.

Om man så vill: människor av alla kön och åldrar mansplainade skiten ur e-handel för Stefan Löfven. Inte minst på LinkedIn.

Joooooin us

Kommentarerna och åsikterna kunde krasst talat delas in i tre grupper: de som var genuint provocerade över att någon i Sverige INTE HAR E-HANDLAT 2020!!!, de som tyckte synd om gamle farbror och ville hjälpa honom till ett bättre liv och de som skrattade åt det oväntade beskedet och sedan gick vidare i livet.

Den sista gruppen var inte störst. Definitivt inte på LinkedIn.

Visst, mitt nätverk på LinkedIn har förstås en oproportionerligt stor andel människor som direkt eller indirekt jobbar just med e-handel. De talar förstås i egen sak. Antingen för att de driver egen e-handel, för att de har ett väldigt stort intresse som verkligen alla andra borde dela eller av någon anledning talade i egen sak (som när Sebastian Siemiatkowski skriver att ”det är alltid bra att testa saker innan man dömer dem”, läs: det kommer Klarna kunna lyfta varje gång en regering med Löfven i spetsen vill göra något som Klarna inte tycker om).

Att så många dessutom förklarade för farbror hur enkelt det är att e-handla med uppmaningen att Löfven skulle fråga dem om hjälp, eller som det Niklas Helgesson skriver ”Fråga dina jämnåriga om råd om du inte vågar handla online”, visar också på en rätt imponerande enkelspårighet. Den enda förklaringen till att Stefan Löfven inte har handlat online är att han tycker att det är svårt eller att han inte vågar.

Mmmmkay.

Att det kan handla om att det fortfarande finns människor som i Sverige 2020 inte känner något behov av att handla på nätet det, well, does not compute. Det. Kan. Inte. Vara. Så.

Eller som när Helgesson, och förstås många andra med honom, skriver: ”Du behöver sätta dig ner vid en dator, Stefan, och göra en online-beställning” så blir min reaktion… eh, varför då?

”Så… då har jag lagt det jag vill köpa i varukorgen och nu går jag till utcheckning och ah där väljer jag hur jag ska betala och hur jag vill få leverans och där fick jag bekräftelsemejlet och AH NU FÖRSTÅR JAG PRECIS VILKA UTMANINGAR SOM E-HANDELSFÖRETAG STÅR INFÖR OCH VILKET ENORMT DIGITALISERINGSBEHOV SVERIGE HAR! MAGGAN! SKRIV OM BUDGETEN MED EN GÅNG!”

¯\_(ツ)_/¯

Kom igen, chilla

Jag tror Stefan Löfven har rätt bra koll på hur det går till att handla på nätet. Jag tror också att Stefan Löfven har rätt bra koll på hur vanligt det trots allt numer är att handla på nätet. Jag tror nämligen att Stefan Löfven är läskunnig. Eller kan sätta på en tv.

Jag håller med Sebastian Siemiatkowski om att det förstås är jättebra med nyfikna ledare. Ledare som är öppna för nya intryck och det som väntar runt hörnet (ja, eller som redan är här fast det är en sånnen där nymodighet). Men inställningen att man måste ha genomfört en beställning på nätet för att få ha åsikter om näthandel eller digitalisering är lite som att säga att ingen medelålders vit man får ha åsikter om något alls. Det går att ha en förståelse för saker utan att direkt ha provat på dem. Sitter det i vägen att faktiskt ha egen erfarenhet? Förstås inte. Tvärtom. Men det är det ett absolut måste, även som politiker? Förstås inte.

Problemet med reaktionerna är att de dels till stor del är en imponerande uppvisning i fördomsbingo och dels att de helt missar poängen även med e-handel i sig. Som all teknik har den inget självändamål för de flesta som använder den. Mänskligheten har klarat sig utan e-handel väldigt många år och när civilisationen kollapsar så kommer vi kunna klara oss utan den ett bra tag till.

Visst är Stefan Löfven i en position där han både kan föregå med gott exempel kring hur man ska bete sig (eller inte bete sig) när en regering kommer med riktlinjer under en pandemi och kring att teknik inte är något farligt. Och visst skulle Löfven säkert få insikter av att stå i paketkö hos ett ombud eller mecka med fyrkantiga leveransschema för hemleverans eller bråka med Klarna om en faktura. Men han kan ju ha postorderhandlat via gammal hederlig postorderkatalog och fått större delen av the e-handel experience redan. Old school.

Så Stefan. Tänk på att hålla avståndet och följa riktlinjerna (tipsa gärna dina kollegor om det också). Och grattis! Då kan du se fram emot att upptäcka näthandel nån gång. Det är faktiskt riktigt smidigt. Men precis som i butik kan det bli meck ibland. Oftast när man vill ha hjälp, får problem med betalningen eller vill reklamera. Nu när jag tänker efter så är det väldigt mycket att handla i en vanlig butik. Så du kanske ska sänka nyhetsförväntningarna.

Lite spoiler alert, sådär.

Ronny Jordan – So What

So What by Ronny Jordan, good jazz music !!

Kategorier
Artikel Detaljhandel/e-handel

Hur bra gick Black Friday 2020 egentligen?

Så här precis när vi lämnat Black Friday och Cyber Monday bakom oss så börjar pressmeddelandena och siffrorna droppa in.

Shopify konstaterade att handlare på deras e-handelsplattform globalt sålde för 2,4 miljarder dollar under Black Friday, 75 % bättre än 2019, och att den totala globala försäljningen för perioden mellan Black Friday och Cyber Monday landade på över 5,1 miljarder dollar, 76 % bättre än för ett år sedan. Adobe Analytics (som tittar på 80 av USA:s 100 största näthandlare) konstaterade att amerikaner nätshoppade för 9 miljarder dollar under Black Friday och 10,8 miljarder under Cyber Monday, 22 % respektive 15 % bättre än 2019.

Här hemma konstaterade PostNord nytt dygnsrekord för antal hanterade paket med 1,3 miljoner ”e-handlade försändelser” dygnet till 1 december. Och inte oväntat är det många äldre kunder bland årets näthandlare. Kundgrupper som tvingats lära sig handla online av nödvändighet, men som vid det här laget säkert också gör det av bekvämlighet.

Inget nytt försäljningsrekord under Black Friday?

Men allt var inte guld och gröna skogar. Cyber Monday ska ha slagit nytt rekord som största e-handelsdag med sina 10,8 miljarder i försäljning, men Adobe Analytics hade däremot räknat med 12,7 miljarder och sänkte därför sin prognos för hela julperioden (visserligen fortfarande 30 % upp, men ändå en prognossänkning). Dessutom rasade, som väntat, besöken i fysiska butiker trots trängselbilder. Kanske med så mycket som uppemot 50 % i USA.

Här hemma blev Black Friday ingen ny rekorddag, utan minskade med 9 % jämfört med 2019 enligt Nets. Å andra sidan ökade försäljningen sett till hela veckan med lika mycket. Vi plattade alltså ut kurvan även i vårt nätshoppande. Frågar man å andra sidan Klarna så ökade omsättningen under Black Friday med 16 % och hela veckan med 41 %. Vad säger det? Kanske att den totala försäljningen i stort var oförändrad, men att Klarna har kapat åt sig fler e-handelskunder?

Som vanligt är det lite svårt att få en total överblick oavsett om vi pratar Sverige, USA eller i resten av världen. Men när vi pratar Black Friday är det förstås extra intressant att se vad e-handels grand old company har att säga om årets shoppingfest. Ja, eller precis som efter Amazons egen shoppingfest Prime Day i oktober så är det mest intressanta vad Amazon INTE säger om årets Black Friday och Black Monday.

Inget nytt Black Friday-rekord för Amazon?

Efter varje stor shoppingdag så är Amazon alltid föredömligt snabba med att gå ut med intressanta och rätt detaljerade siffror kring hur det har gått. Så även efter Black Friday och Cyber Monday. Så vad blev facit 2020? Vi kan börja med att jämföra rubrikerna på Amazons pressmeddelanden 2019 och 2020.

2019 konstaterade Amazon att:

Cyber Monday 2019 becomes the single biggest shopping day in Amazon history

2020?

Supporting small, saving big, and shopping early: Amazon customers make the 2020 holiday season our biggest yet

Vad säger det här? Rätt mycket. Mellan raderna. Fyra saker, närmare bestämt.

Fyra insikter utifrån Amazons Black Friday-sammanfattning 2020

1. Supporting small – åter fokus på tredjepartssäljarna

Efter årets Prime Day, som i år flyttade från sommaren till oktober, var det första gången som Amazon inte stolt konstaterade att det blev ”the biggest shopping day in Amazon history”, något som fram till i år lite varit standardfrasen efter Prime Day, Black Friday och Cyber Monday.

Amazon sammanfattade årets Prime Day (i år dessutom två dagar) med:

Amazon Prime Day 2020 Marked the Two Biggest Days Ever for Small & Medium Businesses in Amazon’s Stores Worldwide

Även den här gången blev det ett nytt rekord: Under Prime Day sålde ”third-party sellers” för 3,5 miljarder dollar, upp 60 %. Den här gången stod ”independent businesses selling on Amazon” globalt för 4,8 miljarder i försäljning mellan Black Friday och Cyber Monday, även det upp 60 %. Så över en miljard bättre alltså. Eller?

Värt att notera är att Amazon inte pratar Black Friday eller Cyber Monday, utan totalen för de fyra dagar som hela shoppinghelgen omfattar. Vilket ger ett snitt på 1,2 miljarder dollar per dag – eller 2,4 miljarder per tvådagarsperiod. En miljard sämre än Prime Day, alltså.

Visst, nu kan vi anta att försäljningen inte var jämnt fördelad under hela perioden utan till största del förstås koncentrerad till fredagen och måndagen. Men eftersom Amazon inte bryter ut Black Friday och Cyber Monday specifikt så kan vi nog utgå från att de totalt inte står för något nytt imponerande rekord. Lär fortfarande toppa Prime Day-siffran, men säkert inte med så mycket. Och kanske är det nära nog nolltillväxt. Ungefär det jag skrev om årets Prime Day.

2. Saving big – fler prissänkningar än tidigare

I sin sammanfattning av årets Black Friday-dagar konstaterar Amazon också att:

Amazon offered more deals than ever before, and more customers than ever have been shopping early, supporting small- and medium-sized businesses, and saving big on gifts and seasonal items for their loved ones

Som bekant blir det alltid diskussioner kring hur många prissänkningar son är på riktigt i samband med stora shoppingperioder, men för Amazon är det förstås alltid viktigt att prata om hur prisvärt det är att handla hos dem. Det är ju trots allt snudd på ett mantra för Amazon att man ska förknippas med lägsta möjliga pris (även om undersökningar då och då pekar på att det inte nödvändigt stämmer överens med verkligheten).

Men om vi för en stund släpper diskussionen kring reella prissänkningar så går Amazon oavsett ut med att plattformen har erbjudit sina kunder fler erbjudanden än någon gång tidigare. Vilket rimligtvis betyder någon form av prissänkningar.

Vi kan anta att det här även gällde bland tredjepartssäljarna hos Amazon. En skara som sägs öka med 1 miljon om året. Så de 4,8 miljarder som tredjepartssäljare sålde för under de fyra Black Friday-dagarna skulle alltså behöva fördelas ut på 1 miljon fler säljare globalt än för ett år sedan. En allt mer trångbodd plattform som i sig gör att fler tvingas sänka sina priser för att konkurrera.

Bra för oss kunder, förstås. Och bra för Amazon, eftersom de är beroende av glada kunder (well, åtminstone kunder nöjda nog att komma tillbaka). Men det kan också vara så att Amazon är allt mer beroende av att få in nya säljare för att kunna visa på ökande omsättning och försäljning.

3. Shopping early – rejält mycket längre julperiod än tidigare år

Även i USA verkar man alltså ha plattat ut shoppingkurvan, även i onlinehandlandet. Tillbaka till Amazons pressmeddelanderubrik:

Supporting small, saving big, and shopping early: Amazon customers make the 2020 holiday season our biggest yet

Hur man räknar ”julhandelsperioden” är förstås lite flytande, men i USA brukar den generellt sägas börja i och med Thanksgiving och Black Friday. Alltså i slutet av november. Vi vet ju alla att julen börjar allt tidigare, vilket också inkluderar julklappsinköpen. Den omfattar ju numer definitivt Black Week, alltså veckan före Black Friday.

Men i år började den långt tidigare än så. Som Amazon själva skriver:

To give customers more time to save and more flexibility during an unusual time, Amazon kicked off the holiday season earlier than ever, just after Prime Day, with deep discounts and deals starting in October. And through Cyber Monday, 2020 has been the largest holiday shopping season so far in our company’s history thanks to customers around the world.

När Amazon alltså säger att 2020 är Amazons största ”holiday shopping season” så här långt så omfattar det alltså en tidsperiod som förmodligen är över en månad längre än förra året. Inte heller omöjligt att de kan få för sig att räkna in även Prime-dagarna i den perioden.

Med andra ord gör Amazon alltså rätt mycket som Alibaba gjorde när de sammanfattade årets Singles Day, den kinesiska motsvarigheten till Black Friday och Cyber Monday: man ändrade förutsättningarna rätt rejält i år, men jämförde fortfarande med 2019 års siffror.

4. Nya kunder = förändrade kundbeteenden

En sak som Amazon inte säger uttalat, men som andra har konstaterat, är att coronakrisen förstås gör att saker överlag är lite knasiga. Inte minst vad gäller kundbeteenden – men också vilka kunder det är som handlar. Fler äldre kunder som för första gången klickar hem sina julklappar via datorn (eller till och med mobilen). De här kunderna, och säkert även andra nytillkomna, har helt enkelt flyttat sina köpvanor från den fysiska handeln till den digitala.

I sig inte särskilt konstigt. Det är en trend som varit på gång ett rätt bra tag vid det här laget. Men 2020 har gett den en ordentlig spark i baken.

Att fler äldre flyttat sina köp online är förstås toppenbesked för Amazon och andra näthandlare. Sämre nyheter för handlare som fortfarande är beroende av sin fysiska verksamhet. Vi lär alltså se ytterligare förskjutning mot e-handel snabbare än vad förmodligen någon hade trott för ett år sedan.

Men det här kan handla om en engångsdopning. Det kan handla om en stor ökning i antal kunder som de totala köpen ska fördelas bland. I ljuset av det kan en de försäljningsökningar som vi sett exempelvis i Sverige – oavsett om de handlar om 9, 16 eller 41 % – faktiskt vara rätt små. Och att den totala julhandeln har minskat i år (vilket förstås inte alls är orimligt med tanke på arbetsläget just nu).

Att fler alltså handlar, men att de/vi inte köper mer eller dyrare. Kanske tvärtom att varje svensk i snitt lägger mindre pengar.

Det gör också att den boost som näthandeln fått i år kan komma att bita e-handelsbranschen i svansen. Kanske inte redan nästa år, men förmodligen hyfsat snart. När allt fler näthandlare ska slåss om en ungefär lika stor mängd kunder med ungefär lika stora plånböcker som tidigare. Att utvecklingskurvor alltså ritas om baserat på engångsdopning.

Det är med andra ord kanske inte bara goda nyheter att e-handeln fått sig ett sånt jätteuppsving 2020. Det kan betyda att även startdatumet för e-handelsdöden har tidigarelagts.

Kategorier
Artikel Detaljhandel/e-handel

Singles Day 2020 innebar nytt försäljningsrekord – men dopat för att dölja verkligheten?

Idag var det dags för Alibabas och världens största shoppinghögtid: Singles Day. Ett massivt nytt försäljningsrekord. Totalt såldes det varor till ett värde av 75,1 miljarder dollar under dygnet. Innebär 93 % mer (!) än 2019. Och redan 38,4 miljarder dollar som var siffran 2019 var ju snurrig. Den här artikeln har fler siffror på exakt hur galet bra allt gick.

Och om man vill: inte så konstigt. Alizila är trots allt Alibabas egen nyhetsplattform. Men gräver man lite mer i artikeln och det som presenterats tidigare så blir bilden lite mer nyanserad (fortfarande galen, men lite mer nyanserad).

Här är 4 saker som skilde årets Singles Day från tidigare års upplagor och som kan ha dopat siffrorna.

1. Single blev Double

En sån detalj är att 11.11 inte bara är datumet för Singles Day utan också så många dagar som det varar. Ja, 11 dagar åtminstone. En siffra som alltid är extra snurrig är hur många beställningar som görs första timmen – men rätt många av de är sådana som är ”uppköade” från de föregående dagarna.

En annan är att Singles Day i år inte bara som vanligt varade i 11 dagar utan att det i år även bjöds på två marknadsföringsfönster för säljare: 1 till 3 november och 11 november. Istället för att jobba sig upp mot jättepuckeln så blev det i år en dromedar. (Den första försäljningsperioden fokuserade särskilt på det som blivit 2020 års kanske mest kärleksbombade näringsidkare: de små och medelstora företagen.)

(Och ja, jag är medveten om ironin att använda singel/dubbel-metaforen ovan med tanke på att Singles Day alltid också har kallats för ”Double 11”. Men nu ska vi inte förstöra en snygg språkfigur genom att trassla ner oss i detaljerna.)

2. Skillnaden mellan försäljningsvärdet och antal levererade paket ökade rejält

Ett annat värde som är intressant i sammanhanget är hur många paket som Alibabas leveransgren Cainiao hanterade. 2,32 miljarder jämfört med 2019 års 1,88 miljarder. Fortfarande sjukt många, men vi pratar trots allt om ett land med 1,4 miljarder människor. Så 1,7 paket per kines (inte så att precis varenda kines handlade, men ni fattar). En ökning med respektabla 23 %, men ingen jätteökning i sammanhanget. Förra året var det totala försäljningsvärdet 20 gånger antalet paket, i år 32 gånger.

Visst kan det finnas andra leverantörer inblandade, men jag misstänker att det förhållandet i så fall är rätt lika. Om något så lär trenden vara att Alibaba likt Amazon hanterar allt fler av sina leveranser själv.

3. Lyxkonsumtion hemma ersatte lyxkonsumtion utomlands

Det artikeln också går igenom är hur många utländska varumärken som deltog: 26 000 varumärken från 84 länder som gjorde att det fanns 1,2 miljoner nya produkter att välja bland. Det fanns också många lyxvarumärken: 200, dubbelt så många som förra året. Vi kan alltså anta att skillnaden mellan försäljningsökning och levererade paket ligger i att fler konsumenter köpte dyrare produkter.

Vi kan välj också anta att en liten andel kunder står för mycket av pengarna här). Vi kan väl också anta att rätt många som la pengar på lyxvaror under Singles Day är sådana som i år inte har kunnat åka utomlands. Med andra ord: det fanns ett uppdämt behov av lyxpengar som brände i fickorna och som i år gick till konsumtion i Kina istället för någon annanstans i världen.

4. Tjänster ingick för första gången i Singles Day

Sist men inte minst var 2020 års Singles Day också första gången som även tjänster ingick. De artiklar jag har läst pratar om att det innebär att andra delar av Alibabas ekosystem varit med, som leveranstjänsten Ele.me, betalplattformen Alipay, resebokningstjänsten Figgy och biljettplattformarna Taopiaopiao och Damai.

Man kan med andra ord gissa att rätt många av sakerna som såldes inte ledde till ett paket, eftersom det ofta handlade om digitala tjänster.

Så betyder det här att Singles Day 2020 floppade?

Nej gud nej. Förstås en extremt retorisk fråga. Det är sjukt mycket pengar som snurrar under shoppinghysterin (vilket man förstås kan ha hållbarhetsåsikter om) även i år. Då har vi dessutom bara pratat om Alibabas försäljning, inte om konkurrenter som JD.com och Pinduoduo som också körde sina egna shoppinghappenings samtidigt.

Men vad jag säger är att årets Singles Day var rejält dopat. Det skrivs redan mycket om att det här var ett rejält styrkebesked för Kinas ekonomiska återhämtning efter(ish) coronakrisen i landet. Och visst. Kineserna öppnade plånböckerna.

Men det går inte att låta bli att känna att Alibaba-grundarns uttalande om förra årets Singles Day också spelade in. Det när ha sa att Singles Day då, trots nytt försäljningsrekord var en besvikelse.

Med andra ord: att Alibaba inför årets Singles Day tryckte in en massa nya saker för att jacka upp siffrorna. Ett sätt att proaktivt se till att siffrorna inte skulle se (i sammanhanget) risiga ut. Och då ligger Kina dessutom före oss i coronakurvan.

Vi behöver bara titta på Amazons motsvarighet Prime Day som hölls i oktober i år. Ännu ett år när Amazon lyfte fram rekord – men inte det vanliga rekordet att Prime Day blev större än något tidigare år. Det betyder rimligtvis att, tja, Prime Day inte blev större än något tidigare år.

Jag blir med andra ord allt mer övertygad om att såväl Black Monday och Cyber Monday som julförsäljningen överlag inte kommer att bjuda på några nya jätterekord.

Ja, om det blir några rekord överhuvudtaget.

Kategorier
Artikel Detaljhandel/e-handel Digitalisering

Vad är egentligen e-handel 2020?

För inte så länge sedan kom senaste E-barometern (Q2 2020) över läget inom den svenska e-handeln. Ungefär som vanligt och mycket mer än vanligt. Fortsatt uppåt, alltså, men ett rejält hopp. Ett coronahopp, förstås.

Vi e-handlar allt mer. Men allt fler handlar också allt fler slags produkter. Målgrupper som knappt använt digitala kanaler för att handla är nu helt plötsligt vanligt förekommande i statistiken och saker som vi inte alls klickat hem tidigare ligger nu i var och varannan onlinevarukorg.

Men likt varje gång en E-barometer landar – eller någon annan motsvarande rapport – så dyker samma käpphäst upp för mig. Vad är egentligen e-handel? Jag har allt större problem med svaret. Och det riskerar att bli problematiskt även för de, tja, traditionella e-handlarna.

Är e-handel något som slutar i ett fysiskt paket?

Så hur definierar e-barometern e-handel? Som ”internetförsäljning av varor som levereras hem, till ett utlämningsställe eller hämtas i butik, lager eller utlämningslokal av konsument”. Redan här finns förstås en svaghet i och med att man bara avser konsument, men det kan vara en relevant avgränsning. B2B och B2C handlar till stor del om väldigt olika och svårjämförbara beteenden och köp.

Men det finns fler saker som inte räknas in i e-barometern: köp i butik som först bokats via internet, försäljning av digitala tjänster som biljetter och resor, nedladdning av exempelvis musik och video (strömning nämns inte ens) och internetförsäljning mellan privatpersoner. Även den sistnämnda kan vara lite relevant, även om gränsen mellan försäljning mellan konsument-företag och konsument-konsument också håller på att luckras upp.

Det här är inte en ny insikt, förstås, och heller inte särskilt konstig. Ett av företagen bakom E-barometern är trots allt PostNord och för dem är köp något som slutar med att ett paket skickas.  För mig, och säkert för många andra, är det precis lika mycket eller lite e-handel när jag bokar på nätet och betalar i butik.

Om vi tittar på hur Wikipedia definierar samma fenomen så får vi svaret att ”e-handel är när ett företag eller konsument säljer, köper eller byter en produkt, tjänst eller information oftast över Internet eller andra datornätverk”.  En betydligt bredare och i mitt tyckte betydligt mer korrekt definition. Men en som också har en rätt stor svaghet när man på något sätt vill kunna ringa in ett konsumentbeteende. Det omfattar ungefär precis allt som inte omfattar en direkt, fysisk transaktion mellan människor.

Alla gör som alla andra som gör samma sak

Digitalisering handlar i sin kärna egentligen inte om det digitala. Tekniken. Det handlar framförallt om en förändrad inställning. Inte minst till sin egen affärsidé och affärsmodell. För de flesta är inte det något som görs frivilligt, utan något man tvingas till när sömmarna i den kostym man har blivit bekväm med under kanske en rätt lång tid på allvar börjar spricka i sömmarna.

Det är alltså en förändring som för det mesta kommer utifrån. Och då menar jag inte bara att kundbeteenden och tekniska lösningar utvecklas, utan att förmågan att skaka om inte ens kommer inifrån en bransch. Det krävs att någon kommer in från vänster. Någon med ett helt annat perspektiv, någon från en helt annan bransch.

När någon disruptar en bransch, och hyllas för fantastiska innovationsförmåga, så är det sällan egentligen särskilt avancerade förändringar det handlar om. Det har i stort handlat om att någon tar ett befintligt fenomen, tar ett annat befintligt fenomen och gör dem åtkomliga via ett oftast digitalt gränssnitt. Branschkonceptet håller på att

Vad beror det här på? Samma sak som det egentligen alltid har handlat om. Alla i en bransch tittar på varandra. Och gör samma saker som alla andra i branschen.

Onlineshopping bortom branschen och horisonten

Jag skulle säga att ”e-handel” numer också har blivit en bransch. Nästan så länge som det har funnits e-handel har Amazon varit förebilden. Definitivt för oss i väst. Sajter byggs på samma sätt som vi alltid har gjort. Och det i sin tur är en digital version av den fysiska handeln. Man går till en butik där varor ligger på hyllor, indelade i olika produktkategorier med navigeringsskyltar i taket.

Men lika lite som någon konsument som shoppar online använder ordet ”e-handel” 2020, lika lite ser vi skillnad på vad det är för slags produkt vi köper. Eller ens gör online.

Finns förstås ingen anledning att hitta krångliga lösningar bara för att kännas nyskapande, men när alla har pixelpushat sin utcheckning och sin logistik till samma nivå så kommer en stor del av framgången finnas i att höja blicken bortom det som varit näthandel i över 20 år.

(Bild: Mark König, Unsplash)

Kategorier
Artikel Detaljhandel/e-handel

Amazon Unprimed – blev Prime Day 2020 sämre än väntat?

”A nearly 60 % year-over-year increase”! I förra veckan var det dags för Amazons årliga och egen påhittade shoppinghögtid Prime Day (som sedan förra året är två dagar, men hej) Sextio procents ökning jämfört med motsvarande händelse förra året. Det. Är. Ju. Inte. Klokt. Folk har alltså haft ett galet uppdämt coronashoppingbehov.

Eller?

Eller var det kanske så att Prime Day 2020 blev sämre än väntade och en besvikelse?

Prime Day – Amazons största shoppinghändelse fyra år i rad

Först lite recap: Prime Day är alltså den shoppinghögtid som Amazon instiftade 2015 och kört varje sommar sedan dess. Som namnet antyder är det alltså tänkt att vara extra kul för dem som är med i Amazons lojalitetsprogram Prime. Anledningen till uppskjutningen ska officiellt vara ungefär den vanliga 2020: på grund av corona. Men uppgifter som jag har sett pekar på att det snarare kan vara så att Amazon kände att man inte behövde en Prime-dag mitt i sommaren i år. Försäljningen var helt enkelt så bra att det inte behövdes en påhittad anledning att få folk att lätta på plånboken.

Vrid istället fram klockan till 13 och 14 oktober 2020. Amazons stora shoppinghögtid i höstkostym för förra gången.

Och det är verkligen Amazons stora shoppinghögtid. 2019 var försäljningen under de två Prime-dagarna större än under 2018 års Black Friday och Cyber Monday – tillsammans. Och så har det sett ut varje år sedan 2015.

Varje gång som Amazon har sammanfattat Prime Day så har det handlat om olika varianter av ”the biggest day ever”. 2019 var Prime Day exempelvis ”once again the largest shopping event in Amazon history”.

Prime Day 2020 – inget nytt totalrekord?

Och i år handlade det alltså om en ökning på 60 % jämfört med 2019, enligt Amazons pressmeddelande. Ja, eller om vi ska vara riktigt noggranna:

Third-party sellers – most of which are small and medium-sized businesses- surpassed $3.5 billion in sales on Prime Day – a nearly 60% year-over-year increase, growing even more than Amazon’s retail business

Under 2020 har techjättarna, inte minst Facebook och Google, kärleksbombat småföretagen som aldrig förr. Dels för att det varit varumärkesmässigt bra i dessa coronakristider, men dels också för att den långa svansen av småföretag blir allt viktigare för dem. Så i det hänseendet är det inte så oväntat att även Amazon väljer att fokusera på de mindre marknadsplatssäljarna.

Och det gick ruskigt bra. Om man frågar exempelvis Similar Web. För amerikanska Amazon ökade produktvisningarna med 5 % och unika köp med imponerande 51 %.

51 % ökning är alltså i linje med Amazons egna siffra på runt 60 %. Men så var det det där vad den siffran handlade om. Och vad Amazon INTE sa i år.

Enligt Jason Bazinet, analytiker på Citi, så var den globala trafiken till Amazon under Prime Day oförändrad jämfört med 2019, till skillnad från ökningen på 8 % mellan 2018 och 2019 (intressant nog också baserad på data från just Similar Web). Och trots att trafiken var oförändrad så kan folk ha shoppat desto mer. Som vi ser hos exempelvis de stora sociala medierna: tillväxten börjar sacka, men de befintliga användarna använder tjänsterna desto mer. Men så var det som sagt vad Amazon inte sa i sitt årliga Prime-sammanfattningspressmeddelande.

Prime Day 2020 var INTE ”the greatest shopping event in Amazon history”. Enligt Amazon.

Har Amazons shoppinghögtid redan nått sin Prime?

Visst kan det förstås bero på en hel massa saker. Amazon India körde sin dag i augusti, så där lär det ha försvunnit en del – men med lite kreativ bokföring hade Amazon kunnat räkna bort de indiska siffrorna för att kunna jämföra. Det kan förstås också vara så att årets Prime Day är så när den stora julhandelsperioden att vissa kanske väntar in just Black Friday eller Cyber Monday. Det kan också vara en dipp, att folk håller i sina pengar på grund av coronakrisen eller kanske inte ens har några pengar på grund av att de har förlorat jobbet. Eller att man valt att handla från mindre och mer lokala säljare.

Men det skulle alltså kunna betyda att Amazon Prime Day peakade förra året. Corona har fått e-handel att bli något man gör hela tiden, vilket gör att artificiella shoppinghappenings online inte är lite roliga längre.

Och, tja, Prime Day skulle också kunna ge en fingervisning om årets Black Friday, Cyber Monday och överlag julshopping. Att det kanske inte kommer bli nya rekord där heller.

Kategorier
Artikel Mobilt Sociala medier Undersökningar/rapporter

7 insikter om appekonomin Q3 2020

Så blev det dags för appanalysföretaget Sensor Tower att sammanfatta årets tredje kvartal. Det första, om man så vill, efter ”coronakvartalen”. Visst, inte så att krisen på långa vägar är över – men trots den ökande smittspridningen mot slutet av kvartalet så är det till största del en värld som lämnat de mest extrema samhällsomställningarna bakom sig. Det är, om man så vill, det första kvartalet som ger en förhandsvisning av det nya normala som kommer bli följden av coronakrisen. Det gör det lite extra intressant att titta på Sensor Towers siffror.

Appekonomin omsatte nästan 30 miljarder dollar

Appekonomin börjar närma sig 30 miljarder dollar (plus alla intäkter från tredjeparts-Android-butiker) vilket var en ökning med 32 % jämfört med för ett år sedan. Ser vi till antal nedladdningar fortsätter Android vara överlägset störst, men när det kommer till intäkter så är Appstore även fortsättningsvis dubbelt så stort som Google Play. Dessutom ökar intäkterna för båda butikerna ungefär lika mycket.

Så långt är det ungefär som vanligt. Däremot fanns det några andra saker som var lite förvånande eller som stack ut. Här sju sådana saker.

1. TikTok fortsätter vara den mest nedladdade appen, trots förbud

Diagram som visar de tio mest nedladdade apparna plus för Appstore och Google Play under det tredje kvartalet 2020

TikTok må ha rejäl motvind på den globala, politiska arenan, men användarmässigt ser kortvideoappen inte ut att dras med särskilt mycket problem. Nya siffror från Sensor Tower korar TikTok som nedladdningssegrare även för årets tredje kvartal, efter att tillfälligt ha knuffats ned till andraplatsen av Zoom förra kvartalet. Både i Appstore och i Google Play. Och det här är extra anmärkningsvärt det här kvartalet.

Som vanligt tar Sensor Tower inte tar med tredjepartsbutiker på Android-sidan. Och eftersom Google Play är förbjudet i Kina så gäller Google Play-siffrorna alltså ”bara” för resten av världen. Egentligen inga konstigheter så långt – om det inte hade varit så att kvartalet började med att Indien, appens användarmässigt överlägset största marknad, förbjöd TikTok.

Tittar vi på TikToks näst största marknad USA så är det som bekant rätt… stökigt just nu. TikTok har redan, i elfte timmen, klarat sig förbi två förbudsdatum. Förbudshotet lär säkerligen ha drivit upp nyfikenheten på och intresset för appen och lett till att många installerat TikTok bara för att se vad det handlar om. Men USA är väldigt mycket ett iOS-land. Uppenbarligen har även Android-användarna tankat TikTok som bara den. Och åter, då räknas inte de kinesiska Android-användarna in i Sensor Towers siffror.

Det säger kort sagt en hel del om hur mycket TikTok har laddats ner under Q3.

2. TikTok fortsätter vara den app som drar in mest pengar

Diagram som visar de tio appar som drog in mest pengar totalt samt i Appstore och Google Play under tredje kvartalet 2020

Det här är mindre uppseendeväckande. TikTok rusade förbi Tinder och Youtube vad gäller intäkter under årets andra kvartal och fortsätter vara det. Och i den här kategorin spelar både Indien-förbudet och USA-stöket betydligt mindre roll. 80 procent av TikToks intäkter ska komma från hemmamarknaden Kina. Rent krasst är det alltså TikToks kinesiska systerapp Douyin vi pratar om härr. Och som sagt: intäkterna från kinesiska Android-användare är inte med. Visst spenderar iOS-användare i snitt mer än Android-användarna, men TikToks avstånd till tvåan är sannolikt rejält mycket större än vad Sensor Tower antar.

Duoyin har betydligt mer sätt att spendera pengar på än vad TikTok (alltså appen som gäller utanför Kina) har. Visst lär TikToks intäkter ha påverkats av förbudet i Indien, men det är i det stora hela en så liten andel av totalen. Jag skulle nästan kunna tänka mig att ökat spenderande i Kina täckt upp för det bortfallet. Och åter: TikTok toppar alltså

Och visst skulle det kunna vara så att några annonsörer har dragit öronen lite åt sig som följd av förbudshotet i USA, men jag har inte hört något om att annonsörer sprungit skrikande från TikTok här. Jag gissar att de företag som har haft TikTok som framgångsrik plattform har kört på mest som vanligt.

3. Facebook var den näst mest nedladdade appen

Facebook dominerar totalt sett nedladdningslistorna med sin appfamilj. Så det är inte särskilt konstigt att Facebook nu åter tar silverplatsen efter att ha fått nöja sig med en tredjeplats både Q1 och Q2. Men det intressanta är vilken Facebook-app det är som återfinns på tredjeplats: Facebook. Huvudappen, alltså.

Instagram och WhatsApp har rätt länge nu varit de stora tillväxtmotorerna för Facebook. Inte minst på tillväxtmarknader har WhatsApp blivit allt viktigare för Facebook. För ett år sedan var WhatsApp nummer ett i Sensor Towers listning, Messenger nummer tre och Facebook nummer fyra. Q4 förra året gick Facebook om Messenger och tog tredjeplatsen. Under Q1 halkade Facebook ned ett pinnhål till en fjärdeplats medan WhatsApp fick nöja sig med silver efter TikTok. Men så Q2 gick Facebook om WhatsApp och ligger alltså kvar där.

Det ser dessutom ut som att det främst är Android-sidan som drar upp Facebook. I Appstore är det den mer väntade ordningen Instagram, WhatsApp, Facebook. Det kan med andra ord betyda att Facebook har lockat till sig rätt många nya användare på nya marknader. Viktigt för Facebook, eftersom det fortfarande är där som de stora pengarna kommer in.

Ja, eller så kanske det är Facebook-användare som har raderat appen, men nu alltså kommer tillbaka.

4. WhatsApp återfinns först på en fjärdeplats

För WhatsApp är kurvan däremot den omvända. En fjärdeplats totalt och en sjätteplats bland Android-apparna, det är de sämsta WhatsApp-placeringarna på förmodligen rätt länge. Det är betydligt sämre nyheter för Facebook.

Visst. Facebook-apparna dras ju med lite WeChat-problem: de håller på att få slut på människor som kan ladda ner apparna eftersom så många redan har dem. Inte minst WhatsApp. Men återstår att se om det här är nya trender som kommer hålla i sig eller om WhatsApp och Facebook kommer återvända till sina mer normala placeringar.

5. Facebook på plats tio bland de appar som drog in mest pengar

Facebook är ett av de företag i världen som tjänar mest pengar. Definitivt i appvärlden. Därför kanske det kan tyckas att det inte är så konstigt att Facebook har återfunnits på plats nio, tio och tio i listan över de appar som har dragit in mest pengar senaste tre kvartalen i Google Play. Kanske till och med lite oväntat låga placeringar. Men det är tvärtom oväntat högt.

Vad vi pratar om här är nämligen köp via Google Play. Alltså inte annonseringen, som i runda slängar bokstavligen talat är 99 % av alla Facebooks intäkter. Även om vi lär prata om låga volymer så börjar Facebook få sina användare att faktiskt betala direkt för saker – med pengar.

Dessutom kan vi notera att Facebook inte är med i intäktstoppen för Appstore. Och som sagt: Apple-användare är mer benägna att betala för saker i appar än Android-användare. Det kan med andra ord vara så att iOS-användarna i pengar räknat la mer även i Facebook-appen än vad Android-användarna gjorde, men att det fortfarande inte räckte för en topp tio-placering i Appstore. Men det kan också, likt nedladdningarna, delvis vara så att det är pengar som kommer från nya marknader.

6. Snack Video nedladdningsrusar i Google Play

Kvartalets raket är något så ovanligt som en kinesisk app i Google Play: Snack Video. Snack Video ägs av Kuaishou, som är mest kända för kortvideoappen med samma namn (eller Kwai som den heter utanför Kina). En TikTok-konkurrent, alltså. Men det räckte inte med bara en, så Kuaishou släppte alltså Snack Video – en kortvideoapp som är väldigt mycket en ren TikTok-kopia.

Snack Video finns än så länge bara i Indien (och bara för Android), så den nådde en fjärdeplats ”bara” tack vare indiska nedladdningar. Det är inte direkt en slump att den rusat upp i nedladdningslistorna med tanke på att TikTok förbjöds i Indien precis i slutet av Q2. Snack Video var alltså ett alternativ som användarna flockades kring.

Frågan är dock hur länge: Indien har i två omgångar förbjudit totalt 118 kinesiska appar. Kwai är en av dem, men Snack Video från samma företag är alltså fortfarande tillåten. Det beror sannolikt på att den är så pass ny att den flög under radarn när Indien drämde till med förbudssläggan. Blir det en tredje förbudsomgång i Indien så skulle jag tro att Snack Video ryker.

7. Var är Triller?

Amerikanska kortvideoappen Triller har ofta lyfts fram som en av de appar som gynnats absolut mest av TikTok-förbudet i Indien och hotet om förbud i USA. I Sensor Towers listning syns den inte alls i någon av topp tio-listorna. På Android-sidan ligger såväl Telegram som Snapchat före. Så ett litet frågetecken där.