Kategorier
Artikel Detaljhandel/e-handel Digitalisering Sociala medier Strömmade medier

Digitalisera eller dö – kan coronaviruset kickstarta den postdigitala världen?

2020-talet har inte direkt fått en flygande start. Tvärtom. Det som började som ett sjukdomsutbrott i Långtbortistan har nu blivit något som håller hela världen som gisslan. Börser kollapsar, samhällen slås ut och tillverkning står still. Men kan det bli så att vi kommer att se tillbaka på coronautbrottet som det riktiga startskottet för en postdigital värld?

Ni vet vid det här laget vad som kommer stå i nyhetsrapporteringen: fler smittade, nya länder drabbade och fler dödsfall. Det i sig är förstås illa nog. Inte minst som vi pratar om människoliv.

Men tittar man på antalet döda och smittade så är coronaviruset fortfarande en marginell sjukdom. Något som förhoppningsvis kommer fortsätta gälla i takt med att världens nationer tar krafttag för att förhindra att smittan sprids. Men mentalt håller Corona oss som gisslan på sätt som nästan kan jämföras med den värsta Ebola-skräcken.

Men den här gången känner vi effekterna på ett helt annat sätt. Och den här kartan säger en hel del om varför.

Karta som visar vilka länder i världen som har drabbats av utbrott av coronaviruset

Det är helt enkelt en sjukdom som drabbar de rika. Ja, eller åtminstone den rika delen av världen. Antingen direkt, genom att smittan dyker upp i allt fler länder, eller indirekt, genom att det drabbar länder som den rika världen gärna turistar i.

Men framförallt så handlar det om var smittan tog sin början: i världens fabrik. Som just nu dessutom är en av de viktigaste ekonomiska motorerna i världen.

Kinas problem slår mot hela världsekonomin

Visst. Vi reser betydligt mer än när ebola var på tapeten. Eller Sars. Men framförallt är vår ekonomi allt mer sammanlänkad globalt. Och allt mer av världens tyngdpunkt har flyttat österut. Förstås mycket just för att så mycket av tillverkningen numer sker i öst – men också därför att även mycket mer av den ekonomiska makten har flyttat dit. What happens in China stannar inte alls längre i Kina.

Vi har helt enkelt fått en väldigt tydlig uppvisning i hur beroende vi är av vår omvärld. Ja, hur beroende egentligen alla länder är. Problemet är inte bara att företag inte längre kan sälja på den kinesiska marknaden, eller att kinesiska företag riskerar att slås ut på bred front om smittan håller i sig, utan att företag i hela världen får problem. Kläder kan inte sys. Komponenter till mobiler tillverkas inte, vilket gör att det inte finns mobiler att sälja, vilket gör att alla i hela kedjan drabbas.

När företagen om ett par månader ska rapportera hur det gick det första kvartalet under 2020-talet så kommer det att bli rätt rött. Visserligen lär vi inte se ett liknande börsras eftersom marknaden redan prisat in det här som ett förlorat kvartal, men det kan också komma att drabba resten av 2020.

Det har redan kommit uppgifter om att Apple kan komma att behöva senarelägga lanseringen av årets flaggskepps-iPhones. Tydligen så träffas Apples ingenjörer och representanter för kinesiska Foxconn ungefär nu varje år för att planera och detaljera tillverkningen inför hösten. Men i och med att Kina har stängt så ska de träffarna inte ha kunnat hållas som planerat. Kanske för att Kina fortfarande är så beroende av kontorsnärvaro för sitt arbetsliv. Att distansarbete är något oortodoxt och något som man helt enkelt inte gör.

Men corona kanske ändrar på det.

Distansarbete blev acceptabelt i Kina

De första exemplen jag började se på hur corona påverkade det kinesiska samhället, bortom stängda fabriker och öde gator och butiker, var när det började dyka upp exempel på hur nedladdningen av samarbetsappar skjutit i taket i takt med att viruset spred sig allt mer. Appar som Alibabas DingTalk, Tencents WeChat Work och Bytedances Lark.

Att människor beordrades att hålla sig hemma eller fick hålla sig hemma eftersom deras arbetsplatser höll stängt var inget problem till en början, eftersom mycket sammanföll med ledighet i samband med det kinesiska nyåret. Men efter ett tag var situationen inte längre hållbar. Stängda arbetsplatser eller att personal inte kunde ta sig till sin arbetsplats började hota verksamheten. De som kunde tvingades skaffa sig sätt att arbeta på distans. Och arbetsgivare tvingades acceptera detta.

Men det är förstås inte bara i Kina som facetimeinställningen är stark. Bara häromdagen uppmanade Twitter alla sina nästan 5000 anställda att jobba hemifrån. Bara någon dag senare kom Microsoft med en liknande uppmaning (även om den geografiskt var mer avgränsad). Google å sin sida har meddelat att alla företagets arbetsintervjuer kommer flyttas till Hangouts.

Det var dessutom intressant att se att det var just DingTalk som stod för så stor del av nedladdningarna. Jobbmotsvarigheten från Kinas största app, den dominerande sociala plattformen WeChat, låg långt efter. Visst, nu pratar vi nedladdningar. Det kan betyda att en massa människor redan hade WeChat Work nedladdad. Men med tanke på ovanligt distansarbetande är i Kina relativt sett så kan vi nog anta att så inte är fallet.

Coronabelägringen i landet kan alltså göra att Alibaba tar fler steg framåt på det social-området.

Kineser tvingas lösa vanliga vardagssysslor på ovanliga sätt

Efter det började det dyka upp exempel på hur undervisning var näst på tur. När elever, studenter och lärare inte längre kunde komma tillbaka till skolor och universitet så var man även här tvungen att få hjulen att snurra på nya sätt. Saker som videoföreläsningar. Fenomen som är rätt självklara för oss vid det här laget. Även lite mer oortodoxa lösningar.

Och så klart blev också handeln drabbad. När människor var så illa tvungna att ge sig ut för att få tag i saker som mat. Men även annat. Transaktioner som man oavsett vill genomföra med så lite mänsklig kontakt som möjligt. Då kan en QR-kod och ett ståljalusi räcka långt.

Men vi såg också hur smittan började påverka e-handel på andra sätt. Hur människor började bli kreativa i sina försök att så långt som möjligt helt eliminera kontakt med andra människor även vid hemleverans.

Och som inte det vore nog har såväl Alipay (Alibaba) och Tencent/WeChat börjat samarbeta med myndigheterna i att sätta upp ett system för att begränsade smittades möjligheter att röra sig fritt – och därmed smitta fler. Ett onlinetest med frågor om man uppvisar coronasymptom som ger en färgad QR-kod.

Grön för frisk och full rörlighet, gul för kanske-symptom och delvis karantän och röd för mer eller mindre tvingande karantän. QR-koden används sedan för att blippa sig in både i offentliga byggnader, som tågstationer, och den lokala matbutiken. Så ja, ett tillvägagångssätt som känns inte så lite 1984. Och överlag ger lite sådär sköna vibbar rent historiskt. Å andra sidan har Alibaba också tagit fram en AI-algoritm som på bara några sekunder kan identifiera coronavirus med 96 procents träffsäkerhet.

Konferenser ställs in och flyttar in på internet

Och så har det fortsatt. Corona har stökat till tillvaron nästan över hela banan. Stora konferenser har ställts in på löpande band. Facebook ställde in sin stora flaggskeppskonferens F8 och kort därefter ställde Google in sin motsvarighet I/O. Både skulle ha hållits i maj. Vi kan nog anta att även Apples junikonferens WWDC också hänger löst.

I fallen F8 och I/O så har Facebook och Google meddelat att de ska lösa evenemanget på ”andra sätt” online och offline. Detsamma kommer även arrangörerna bakom Shanghai Fashion Week tvingas göra. Först ställdes årets modevecka in, men nu kommer den gå av stapeln som planerat – fast på en annan plats. Den kommer att livesändas via Alibabas e-handelsplattform Tmall.

Användningen av sociala medier skjuter i höjden

Inte oväntat har såväl nyhetsappar som sociala medier ökat i användning under utbrottet.

Diagram som visar hur användning av sociala medier i Kina har ökat under virusutbrottet

Förstås för att hålla kontakt med sina vänner när man inte kan träffas, men också för att få uppdateringar om viruset. Men en stor anledning var, som ofta med sociala medier, för att få underhållning. Fördriva tiden. I jakten på något att göra har en kines som livesänder när han sover fått drösvis med följare.

Givetvis har även användningen av kortvideoappar också dragit iväg rätt ordentligt.

Diagram som visar hur användning av kortvideoappar har ökat under virusutbrottet

Men kortvideoapparna har också hittat nya användningsområden. Storfilmen ”Lost in Russia” skulle ha haft premiär under det kinesiska nyåret, men i och med att biograferna tvingades hålla stängt så inledde filmbolaget istället ett samarbete med Bytedance. ”Lost in Russia” fick sin premiär, fast i Douyin (den kinesiska versionen av TikTok). Första långfilmspremiären i en kortvideoapp.

Och eftersom även klubbar tvingades hålla stängt har ”cloud raves” blivit stora. Med andra ord DJ:s som kör sina set via Douyin eller Kuaishou (Kwai) så att folk kan hemmaklubba. Förutom att det här även har visat sig vara lukrativt, så har det även lett till att människor har delat videos på når de dansar under ett cloud rave.

Och ja. Givetvis har åtminstone ett par liveströmmat sitt bröllop medan de övriga gästerna samlades på annat ställe.

Reseappar kollapsar, matleveransappar boomar

Föga förvånande rasade affärerna för resebolag. Men inte bara de längre resorna. Även mikroresandet.

Diagram som visar hur användning av mikromobilitetsappar har minskat i Kina under virusutbrottet

Och rätt väntat gick matleveransapparna åt rakt motsatt håll. Kanske framförallt de tjänster som omfattar leverans av livsmedel, alltså inte bara färdigmat.

Diagram som visar ökning av användning av kortvideoappar i Kina under virusutbrottet

Och ja, självklart har man också levererat mat till människor i karantän med robotar.

Luftkvaliteten i Kina har förbättrats ordentligt

Så vad har det här lett till? Frågar man Nasa så har det gjort att luftkvaliteten i Kina har förbättrats rätt rejält.

Karta som visar hur luftkvaliteten har förbättrats i Kina under virusutbrottet

Så med andra ord kan coronaviruset ironiskt nog ha förbättrat livskvaliteten för betydligt många fler människor än den har drabbat.

Vårt digitalwashande är på väg att nå vägs ände

Kina lyfts ofta fram som ett exempel på ett framtidsland. Ett digitalt framtidsland. Coronautbrottet har dock visat att Kina alltjämt som samhälle har ett rätt stort problem (ja, eller det kinesiska samhället har förstås ett par… andra stora problem också): människor. Man är fortfarande väldigt beroende av fysisk kontakt. I arbetslivet, men också i handel, skola, leveranser och, tja, det mesta. Trots att man i stort är så van vid digitala tjänster som del av vardagen.

Nu låter det här kanske som att lösningen på allt är teknik. Mindre mänsklig kontakt i alla lägen. Så är det förstås inte. Är det något vi förmodligen behöver mer av ju mer digitala vi blir är det just mänsklighet. Och mänskliga relationer.

Problemet är dock att det visade sig inte finnas någon redundans. Det digitala var något som var en egen parallell. Inte som något interagerat i samhället i stort. När möjligheten att träffas (eller att man inte ville träffas) så slogs viktiga fundament för de digitala tjänsterna direkt ut. Bland annat för att man kulturellt till stora delar lever kvar i en annan tid.

På samma sätt som internet har fungerat så här långt. Vi tog nittonhundratalet och la upp det på servrar. Vi kopierade processer, gränssnitt och tankesätt. Men vi gjorde i grund och botten precis som förut. Med en digital fernissa.

Men det kan som sagt var vara på gång att förändras.

En ny era av digital kreativitet?

Kommer allt det här hända över en natt? Förstås inte. Det är en förändringsprocess som har försigått i över 30 år vid det här laget. Men förändringen går i allt snabbare takt. Och jag misstänker att coronaviruset kommer att medföra ett hopp i kurvan.

Som exemplen längre upp visar så finns det fortfarande en massa förbättringspotential i de digitala tjänsterna. Till och med i ett land som vi ser som genomdigitalt (åtminstone till stora delar). Och som synes är det bara kreativiteten och fantasin som har satt stopp. Man tar det man har och blandar det digitala och analoga för att få till det man vill och behöver.

I backspegeln tror jag att coronautbrottet kommer ge en rätt rejäl kreativitetsexplosion. Nya affärsmöjligheter och nya sätt att förenkla vardagen. Och inte bara i Kina.

2020-talet – den verkliga startskottet för den postdigitala världen?

2010-talet var det så här långt mest digitala årtiondet vi har upplevt. Men det kan också visa sig vara det sista årtiondet där vi säger ”digitalt” som vartannat ord när vi ska beskriva… ungefär vad som helst. Och det är inte så konstigt. Det är fortfarande något ”nytt”. Något parallellt. Något annat.

Men vi har nu generationer som föddes med en iPad i handen. Där det digitala är det normala. Det man är van vid. Digital first blir digital only blir nondigital.

Och det som gör att det som hände med coronaviruset har större chans att permanentas, att pendeln inte svänger tillbaka, är att vi just nu upplever lite av en perfekt storm. Teknik, beteende och livskvalitet har nått en sån nivå att paradigmskiften på samhällsnivå kan bli verklighet.

Och som vanligt kommer de riktigt stora förändringarna av nödvändighet. Den kreativitet som föds när man har ryggen mot väggen. Eller när det handlar om liv och död.

För det är precis det som har varit den främsta drivkraften till den expressdigitalisering som har skett i Kina de senaste veckorna. Inte minst den mentala förflyttningen.

Digitalisera eller dö. På riktigt.

 

Kategorier
Artikel Sociala medier

3 skäl till varför LinkedIn Stories är helt rätt tänkt

Det finns två säkra tecken på att något har blivit extremt mainstream. Det ena är att det dyker upp en porrversion av det (som att Youporn i veckan lanserade porr-TikTok-kopian Swyp). Det andra är att LinkedIn gör en egen version av det. Som LinkedIn Stories.

Det har nu gått två år sedan LinkedIn lanserade sitt första storiesformat: student voices. Rätt mycket som stories brukar fungera på andra plattformar, men bara för collegestudenter. Dessutom bara video. Igår bekräftade LinkedIn att man nu internt håller på att testa en storiesfunktion för alla.

Om dina första två reaktioner på den nyheten är ”whaaaa?” följt av ”boomer” så är du förmodligen inte ensam.

LinkedIn gör ungefär som övriga stora sociala plattformar – några år senare. Reaktioner på inlägg kom för inte så länge sedan och gifar är fortfarande något som LinkedIn har stor beröringsskräck inför.

LinkedIn är ju, som bekant, inte Facebook.

Just det, den inställningen om vad LinkedIn ”är”, är ett tveggat svärd. Det har gjort att LinkedIn är ett, tja, snällare socialt medium än de flesta andra. På LinkedIn pratar man jobb och är professionell. Men det har också gjort att förändringar, alla steg bort från LinkedIn Classic, möts med mer tveksamhet än på många andra ställen. Inte minst eftersom det proportionerligt verkar finnas många fler medlemmar på LinkedIn som är snabba med att ha åsikter om vad LinkedIn ”är”. Vad som är passande innehåll.

LinkedIn är ju, som bekant, inte Facebook.

Men stories på LinkedIn skulle vara ett stort steg mot något annat. Här tre anledningar till varför det inte är så dumt tänkt.

1. Vi är människor – även på jobbet

Det dyker rätt ofta upp nostalgiska inlägg från LinkedIn-vänner att det var bättre förr. Jag kunde inte hålla med mindre. Från att ha varit ett ställe där man la upp sitt CV och fick ett nyhetsflöde som bestod mest av sälj och marknadsföring så är LinkedIn nu en plats där kunskap delas till betydligt större del.

Det gör även att det blir betydligt fler samtal, något som LinkedIn själva lyfter fram med jämna mellanrum. Det ska nu ske 25 procent fler ”konversationer” i nyhetsflödet än för ett år sedan. Är allt relevant och har hög professionell verkshöjd? Nej. Precis som de flesta samtal.

I takt med att jobb och privatliv börjar smälta samman igen efter att ha varit rätt strikt uppdelat sedan industrialismen slog igenom så är det rätt naturligt att det här även skulle avspeglas på LinkedIn. Även i att vi blir mindre fyrkantiga i kommunikationen – bokstavligen.

Att LinkedIn dessutom precis nu börjat föreslå gifar som svar i kommentarer är även det en… rätt stor förflyttning.

2. Ut med det gamla, in med det nya

Okej, det är att uttrycka sig lite väl svartvitt. Men det är ingen slump att Mark Zuckerberg utropat stories som framtiden. Inte bara för att det är det som kidsen tycker är kul utan för att, tja, ett nyhetsflöde på sätt och vis tillhör den gamla webben.

Nyhetsflödet som det har sett ut i de flesta sociala medier har sina rötter i det analoga löpsedelstänket – och var gjort för datorn. Det har visat sig funka skitbra även i mobilen, men allt fler lösningar börjar på riktigt att använda mobilens möjligheter och förutsättningar för att navigera bland innehåll.

Men nyhetsflödet är dessutom rätt endimensionellt och låst. Det har handlat, och handlar fortfarande, om i princip exakt samma uppställning för alla. En bild med givna format, samma antal tecken, ett medieformat i taget (ja, eller två om man räknar in text).

Stories är betydligt mer tredimensionella och multimediala. Betydligt större möjligheter att bygga sitt eget innehåll. Att presentera sig och sitt innehåll på det sätt man själv tycker passar bäst. Teknik som låter människan vara sitt bästa jag, inte teknik som tvingar människan att malla in sig, typ.

3. Stories – ett ett sätt att uttrycka sig

Och när det gäller mallandet så sätter LinkedIns Pete Davies fingret på kärnan i sitt blogginlägg om stories-testandet:

We’ve also found there’s an entire generation growing up with Stories as a way of speaking; they’re more comfortable starting conversations with a full-screen ephemeral format than posting updates and prefer sharing content that lives as a moment in time rather than as an item in a feed.

Så ja. Visst handlar det även här om att LinkedIn vill vara relevanta för unga människor. Att säkra tillväxten. Och då handlar det förstås om att erbjuda en miljö där de känner sig välkomna och vana. Och som låter dem uttrycka sig på. Men även vi andra.

Det kanske största som Snapchat gjorde var att visa att kameran inte var vad den alltid hade varit. Den var inte ett sätt att dokumentera en händelse för eftervärlden. Den var ett sätt att förstärka nuet. Förstärka verkligheten. Även om storiesformatet har utvecklats sedan Snapchat introducerade det så har ungefär samma sak varit det centrala.

Stories är ett uttryckssätt. Inte ett format.

Oavsett ålder.

Så är LinkedIn Stories en garanterad LinkedIn-succé?

Förstås inte. Långt ifrån. Finns en hel hög utmaningar kvar. Inte minst att få alla att använda det. Eller ens några. Där den kanske största risken är det som lite varit LinkedIns signum. Att vilja styra och låsa funktionerna de lägger till lite för hårt. Kanske för att man är orolig för att det ska urholka varumärket. Men förmodligen mest för att man är orolig för vad LinkedIn-puristerna ska tycka och tänka. Men det betyder också att man delvis stryper kreativiteten och engagemanget hos medlemmarna.

Just nu vet vi dessutom egentligen ingenting om hur funktionen kommer att se ut och fungera. Den kan ju bli all kinds of cringe. Men jag ser fram emot funktionen. Att se vad det blir och hur LinkedIn har landat i att stories skulle kunna fungera i en yrkesfokused kontext.

Men det skulle också kunna vara en start på att LinkedIn också ser på sin kärntjänst på nya sätt. Att uppgradera CV-konceptet till tvåtusentalet. Jag skrev om just det för två år sedan och efterfrågade då just stories-CV:n.

Det finns väl bara en sak vi kan vara säkra på. Att det kommer gå en hel massa proppar hos LinkedIn-vännerna.

LinkedIn är ju, som bekant, inte Facebook.

 

Kategorier
Artikel Sociala medier

Vad är DAP och MAP och varför är de viktiga för Facebooks framtid?

Facebooks sista kvartal för 2010-talet bjöd på nya rekord. Både sett till intäkter och användare (jag skrev om rapporten här). Likt hur det har sett ut nu så ökar Facebook(appen) i ungefär samma tempo som tidigare både vad gäller dagliga användare och månadsanvändare. Men Facebook inledde det nya årtiondet med att ändra i uppställningen i kvartalsrapporten. Det handlade om två ändringar som egentligen mest var av formell karaktär, men som faktiskt var riktigt stora.

1. Payments and other fees byter namn till Other

Den ena av dem handlade om hur Facebook redovisar sina intäkter. Facebook har länge delat upp intäkterna i två områden: Annonsering (typ 99 % av alla intäkter) och ”Payments and other fees” (sista procenten). Den här gången hade det senare segmentet bytt namn till bara ”Other”.

Jag har inte hittat någon förklaring till ändringen, men man kan gissa att det helt enkelt handlar om att de övrigt-bitar som inte är just transaktionsintäkter nu börjat stå för större delen av intäkterna. Saker som hårdvaran under varumärkena Oculus (VR-headset) och Portal (videochattenheter). Lite ironiskt att det kommer nu precis när Facebook börjar steppa upp sin satsning på just transaktioner. Dels förstås via den egna kommande (?) kryptovalutan Libra med tillhörande digital Calibra-plånbok, dels via Facebook Pay och WhatsApp Pay (som sannolikt är ännu viktigare för Facebooks framtid åtminstone på en halvlång horisont).

2. DAP och MAP – nya sätt för Facebook att redovisa aktiva användare

Den andra, och ännu större förändringen, handlar alltså om att Facebook för första gången introducerade två nya mätvärden för att redovisa användare. Sedan förmodligen starten har Facebook redovisat de två värden som är rätt mycket standard på det här området: Daily active users (DAU) och Monthly active users (MAU). Facebook redovisade dessa två, men alltså också DAP och MAP.

  • DAP: Family daily active people
  • MAP: Family monthly active people

De två nya mätvärdena definieras av Facebook som användare som minst en gång om dagen eller minst en gång i månaden loggar in i minst en av de fyra tjänsterna i Facebook-familjen. Alltså Facebook, Instagram, Messenger eller WhatsApp (med en brasklapp att Facebook själva skriver att de beräknar dessa värden ”via komplicerade algoritmer” och att det inte är riktigt så enkelt som den övergripande definitionen ger sken av).

Värdet är i sig inte nytt. Facebook har rätt länge pratat om hur många som använder tjänsterna totalt. Men den siffran har kommit sporadiskt eller lite by the way. Den enda siffra som Facebook officiellt har redovisat i sina kvartalsrapporter är hur det går för Facebook(appen).

Vi har heller aldrig löpande fått veta hur det går för de andra tre Facebook-tjänsterna. Hur många användare som Instagram, WhatsApp eller Messenger har har redovisats när någon av dem har gått över någon ny gräns. Som när Instagram gick över 1 miljard månadsanvändare.

Nu kommer Facebook alltså mer formellt börja redovisa totalsiffran i sina kvartalsrapporter (utgår jag åtminstone ifrån, tror inte att det här var en engångsgrej). Och man har i samband med det också tagit fram två nya begrepp.

4 anledningar till att Facebook introducerar DAP och MAP

1. Totalsiffran ser bättre ut än siffran bara för Facebook

En större siffra är förstås alltid bättre. Enligt senaste kvartalsrapporten hade Facebook 2,5 miljarder månadsanvändare och ”familjen” 2,89 miljarder. Det är ett antal hundra miljoner användare till. Men det är framförallt sett till de dagliga användarna som skillnaden blir väldigt tydlig: 1,7 miljarder för Facebook och 2,26 miljarder för familjen. Det är en halv miljard fler.

Facebook kvartalsrapport Q4 2019 - MAU aktiva månadsanvändare

Facebook kvartalsrapport Q4 2019 - MAP aktiva månadsanvändare i alla Facebooks tjänster

2. Instagram, WhatsApp och Messenger växer snabbare och används mer

Det här är också rätt självklart. Facebook har börjat få allt svårare att locka framför allt unga användare och tjänstens stickiness börjar tappa allt mer fäste. Men vi går också allt mer mot mer stängda kommunikationskanaler där vi interagerar mer med närmare kretsar människor. Att vi använder chattappar allt oftare är därför inte särskilt konstigt.

Det här blir extra tydligt om man jämför relationen mellan DAU/MAU respektive DAP/MAP. Med andra ord hur stor andel av alla månadsanvändare som också är dagliga användare.

Facebook kvartalsrapport Q4 2019 - DAP aktiva dagliga användare i alla Facebooks tjänster

Ser man till Facebook så har förhållandet legat på exakt 66 % hur länge som helst nu. Tittar vi däremot på familjen som helhet så är siffran 78 %.

3. Facebook kan begrava tillväxten för samtliga tjänster

Men att de övriga tre tjänsterna växer mer än Facebook kommer förstås inte heller hålla i sig hur länge som helst. Även här börjar Facebook närma sig det besvärliga faktum att det finns en begränsad mängd människor på planeten.

Aktiemarknaden har nu börjat acceptera att Facebook(appen) har stagnerat eftersom de övriga växer så snabbt. Men bakom Instagram, WhatsApp och Messenger så har inte Facebook särskilt mycket mer att komma med. I princip inget nytt som Facebook har dragit igång sedan uppköpen av WhatsApp och Instagram har fått fart. Börjar det komma tydliga tecken på att dessa sackar så kommer Facebook få det jobbigt mot investerarna. Dessa fokuserar fortfarande så hårt på användartillväxt, trots att Facebook (och även andra, som Apple) försöker få investerare att titta på intäkter snarare än nya användare så är vi inte där än.

Klumpar Facebook ihop sina tjänster i en gemensam användarsiffra så blir det lättare att på kort sikt begrava när Facebook(appen) helt planar ut eller till och med börjar minska (känns som att när Facebook slutar rapportera DAU och MAU för Facebook så kommer det vara bevis på att tjänsten har börjat minska). På lite längre sikt blir det också lättare att dölja avtagande tillväxt för de övriga tre tjänsterna.

4. Facebooks satsning på att slå ihop sina tjänster

Sist men inte minst är det här förstås också ett led i Facebooks hela satsning att helt ihop sina huvudtjänster. Och då inte bara tekniskt, som initiativet att skapa en gemensam infrastruktur för Facebooks chattjänster, utan att kanske till och med skrota undervarumärkena Instagram, Messenger och WhatsApp. Under 2019 bytte samtliga dessa delvis namn och fick alla påhaket ”from Facebook”. Jag har tidigare skrivit just om det här: Facebook är ännu närmare att skrota Instagram och WhatsApp.

DAP och MAP kommer ersätta DAU och MAU

Ja. Det tror jag. Facebook kommer sluta använda de värden vi har vant oss vid. Men inte idag och inte i morgon. Däremot börjar Facebook redan nu, medan tillväxten fortfarande går i rätt riktning. En stegvis utfasning som gör att det blir mindre dramatiskt den dag när Facebook slutar att löpande och detaljerat redovisa Facebook-siffrorna. Då kan Facebook berätta de siffror de vill, när de vill.

Sen tror jag att Facebook på ännu lite längre sikt först kommer göra en Snap och Twitter och sedan en Apple. Likt sina sociala kollegor så kommer Facebook först sluta prata månadsanvändare och istället fokusera på de dagliga användare. Om man så vill: ”nya kunder” vs. ”befintliga kunder”. När man har slut på människor handlar det om att kunna tjäna pengar på dem man redan har.

Därefter kommer Facebook precis som Apple att helt sluta prata användare annat än i väldigt svepande beskrivningar (typ jämför antalet användare med.. Fortune 500-företag?) Istället kommer man fullt ut gå över till att bara prata om intäkter. Hur mycket man tjänar. Hur mycket man tjänar per användare. Hur mycket mer man tjänar nu jämfört med perioden före.

One more (funny) thing

Sist men inte minst kan jag inte låta bli att bli både intresserad och lite konfunderad av en detalj i de nya mätvärdenas namngivning. När Facebook nu alltså har hittat på sina egna begrepp istället för att använda standardbranschbegreppet så noterar vi även att ”people” har ersatt ”users”. ”Family active daily people” istället för ”Daily active users”.

Lite oklart varför det här har skett. Skulle förstås kunna spekulera om vad det säger om framtiden, men det handlar sannolikt om något så enkelt som att förkortningarna blev bättre. Eller, mest troligt, att det… låter trevligare. Låter mer ”familj”.

Kort sagt att det är mer i linje med hur Facebook ser på sig själva och sin mission.

Facebook. Connecting people.

 

Kategorier
Artikel Sociala medier

Facebook är ännu närmare att skrota Instagram och WhatsApp

Hur sexig är en ny grafisk profil egentligen på en skala? Eller en uppdaterad logotyp? Generellt typ. En etta. På en tiogradig skala. För ungefär alla utom dem som har arbetat med att ta fram den nya profilen eller den nya loggan. Men för alla andra passerar det mestadels obemärkt. Men det är fortfarande många som lägger oproportionerligt mycket tid på att att försöka tyda eventuella nya strategier som den visuella förändringen kan skvallra om.

Så det ska jag göra här.

Facebook har en ny logotyp

Vi börjar här. Nyheten att Facebook idag har uppdaterat sin logga. Från bara gemener till bara versaler. Det gjorde förstås att Twitter hade fest med att lista den egentliga anledningen. Som att man med sitt logobyte förlikat sig med att boomer-generationen är den enda som fortfarande använder plattformen och behöver stora bokstäver. Eller att det är så folk skriver på Facebook: med bara stora bokstäver. TechCrunch har samlat några riktigt roliga förklaringar.

Facebook själv har två olika förklaringar, som känns igen från hur det brukar låta när företag uppdaterar sin profil och logotyp. Designmässigt handlar det om tydlighet och enkelhet (för den som vill grotta ner sig har Facebook lagt upp en sida där de går igenom nya loggan ur ett designperspektiv).

Men även de som inte är designkunniga, som jag själv, kommer förstås ha åsikter om den nya loggan. I mitt tycke funkar den i Facebook-blått och med toningar.

Facebooks nya logotyp animerad med toningar

Uppställd så här så känns den som, tja, clipart.

Facebooks nya logotyp i tre olika färger

Är man som jag en gemenfantast så är oavsett den den förra loggan mer tilltalande. Men gemenloggan kommer finnas kvar. Den byter bara delvis syfte.

En logga för företaget Facebook och en för appen Facebook

Facebooks huvudsakliga förklaring är att det har gått 15 år sedan företaget startade och sedan dess har man gått från en app/tjänst till en familj. Nu delar man därför på logotypen. Versalloggan kommer blir koncernens logotyp, medan appen fortfarande behåller sin gemenlogga. Skilja företaget från appen.

Trots det är det förstås inte svårt att gissa att logotypbytet också delvis är ett sätt att rebranda bort lite av de dåliga vibbar som senaste åren kommit att förknippas med Facebook.

Samtidigt är det ett naturligt nästa steg för det Facebook har arbetat med ett tag: konsolidera sina tjänster. Bakom kulisserna genom att de håller på att bygga upp en gemensam teknisk infrastruktur för sina chattappar. Tanken är att det inte ska spela någon roll vilka appar i Facebook-familjen som olika använder föredrar. Tanken är en person ska kunna skicka ett meddelande från WhatsApp som någon en annan ska kunna läsa i Instagram eller Messenger. Apples iMessage-upplägg – fast på Facebook-sätt.

Men arbetet har även synts framför kulisserna. Företagets olika appar och produkter har försetts med ”by Facebook” eller ”from Facebook” för att, som Facebook själva säger i anslutning till nyheten om nya logotypen, ”människor ska veta vilka företag som gör produkterna de använder”.

Och när Facebook räknar upp sina produkter hittar vi en intressant detalj.

Calibra är redan en av medlemmarna i Facebook-familjen

När Facebook räknar upp sina huvudtjänster konstaterar de att det handlar om tjänster ”som Facebook-appen, Messenger, Instagram, WhatsApp, Oculus, Workplace, Portal och Calibra”. Samtliga dessa har redan fått Facebook-påhaket i namnet. Utom Calibra. Eftersom, tja, Calibra ännu inte finns.

Som de flesta säkert vet vid det här laget arbetar Facebook på att ta fram och lansera sin egen kryptovaluta Libra. En valuta som är tänkt att formellt ägas och förvaltas av ett konsortium av företag och organisationer när den väl har lanserats, men just nu är det framförallt Facebook som driver frågan. Det är trots allt Facebook som initierat alltihop. Och det är Facebook som just nu dras med allehanda problem som börjar dyka upp kring valutan.

Vi pratar om ett rätt kompakt motstånd från centralbanker och lagstiftare som fått ett antal av företagen som ursprungligen backade Libra att hoppa av. Just motståndet och frågetecknen kring valutan, kombinerat med att Facebook sagt att de inte kommer att släppa Libra om de inte får välsignelse från regleringsmyndigheter i USA och EU, har gjort att det börjar ifrågasättas om Libra kommer kunna lanseras 2020 som det var tänkt.

Calibra är den digitala plånbok som är tänkt att användas tillsammans med Libra. Alltså det sätt som Facebook-användarna kan spara, skicka och betala med den virtuella valutan. Men om inte Libra finns så finns inte heller Calibra. Visst. Calibra skulle kunna fungera utan Libra rent teoretiskt, men med tanke på att Facebook kopplat den så hårt till valutan Libra så är det osannolikt.

Så varför räknar Facebook upp en tjänst som inte finns? Dessutom en som alltså just nu är kopplad till rätt mycket kontrovers?

Svaret handlar nog om: att visa självförtroende. Övertyga om att Libra fortfarande är på banan och rullar enligt plan. Frågan är förstås om det även handlar om att övertyga… sig själva?

Inget mer Instagram? Eller WhatsApp?

Sen kommer vi till de springande punkten. Det jag tog upp i början. Är Facebooks nya logga ännu ett tecken på att Facebook håller på att lägga ner två av sina största och viktigaste tjänster och appar?

Som Facebook har presenterat det så handlar det snarast om det omvända. FACEBOOK blir paraplyet som kommer ligga bakom och samla undervarumärkena. Men det företaget har gjort senaste åren har motsagt det här.

Instagram och WhatsApp levde från början rätt separata liv från Facebook. Funktionsmässigt, men även användarmässigt. Det var rätt vattentäta skott. Facebook använde inte data från Instagram eller WhatsApp för att rikta annonser i Facebook.

Det var då, när apparna köptes upp. Sedan dess har Instagram och WhatsApp förlorat allt mer självständighet, vilket fått samtliga grundare att kliva av. Bara senaste året har apparna börjat dela allt fler funktioner och integrationer.

Och så fick vi ännu en ledtråd, mellan raderna, i nyheten om nya loggan. Närmare bestämt före och efter-bilden.

Exempel på förändringar i Instagram-appen i och med Facebooks nya logotyp

Här finns en rätt stor skillnad. Inloggningsskärmen i Instagram-appen har nu en större Facebook-logga (ja, eller en Facebook-logga överhuvudtaget). Men än viktigare: det står inte längre ”Instagram”. Instagram-loggan har ersatt texten. Facebook gör en MTV. Ännu ett utfastningssteg, alltså.

Två anledningar att Facebook vill skrota Instagram och WhatsApp som varumärken

Instagram och WhatsApp kan vara två av planetens i särsklass starkaste varumärken. Inte minst bland de användargrupper som allt mer börjar bli Facebooks problemmålgrupper. De unga användarna. Ja, eller det är snarare bristen på unga användare som alltmer börjar bli ett problem. Facebook är där föräldrarna och far- och morföräldrarna hänger.

Men fortfarande kan det känns rätt konstigt att lägga ner två varumärken som har betydligt mer positiva konnotationer än just Facebook. Undersökningar har visat att långtifrån alla som använder Instagram och WhatsApp har koll på att de ägs av Facebook.

Jag tror det finns två rätt stora anledningar till att Facebook skulle skrota Instagram och WhatsApp.

1. Facebook vill konsolidera varumärket

Likt det som de har gjort med den tekniska chattplattformen bakom apparna så ska det spela mindre roll vad du använder – så länge som du använder Facebook. Tjänsterna kommer snarare namnges utifrån sina användningsområden.

Vi har redan sett det här i de nyare tjänster som Facebook har tagit fram. Facebook Watch, Facebook Marketplace och Facebook Workplace. Till och med gamlingen Messenger har alltid formellt hetat Facebook. Till och med de nya Instagram-tjänsterna har fått namn som inte inkluderar ”Instagram”. Nya chattappen Threads och långishvideoappen IGTV. Visst, den senare är en förkortning av ”Instagram TV”, men återigen: MTV (som en gång i tiden betydde ”Music Television” fram till dess att kanalen uttalat bestämde att förkortningen inte längre betydde något – annat än möjligtvis ”dåliga såpor”).

Vi kommer säkert se fler liknande saker. Facebook Pay (som nästan redan finns). Vi kommer säkert se att företaget kommer börja prata om saker som Facebook Video.

3. Facebook vill göra det svårare att stycka upp företaget

Både i USA och EU talas det allt oftare om att stycka upp techjättarna. När det handlar om Google och Apple är det lite halvdiffust hur det ska göras. Det handlar om att sära på olika verksamhetsområden, som att Sök och annonser ska ligga i olika ”Google-företag” medan Apple ska tvingas koppla loss Appstore eller inte konkurrera med andra gällande appar eller innehåll. Geggigt oavsett.

För Facebook har det däremot varit jättelätt att säga hur det ska göras. Tvinga företaget att sälja av Instagram eller WhatsApp. Helst båda.

Om Facebooks hela ekossystem skulle börja sitta ihop betydligt tajtare, likt Apples eller Googles, så skulle det bli betydligt svårare att definiera vilka av Facebooks delar som skulle behöva säljas av eller sandboxas verksamhetsmässigt.

Så vad betyder då det här för Instagram och WhatsApp?

På kort sikt. Inget alls. Inte så att Facebook kommer kasta ut dem genom fönstret i morgon. Men vi kommer sannolikt alltså se hur de här varumärkena kommer förpassas allt längre ut i periferin.

Det kommer trots allt generationer efter dem som nu älskar Instagram och WhatsApp. Nya tjänster och nya funktioner. Det viktiga kommer inte vara vad de heter. Så länge som folk väljer att använda Facebooks tjänster.

Och så länge som folk vet vilket företag som gör produkterna de använder.

 

Kategorier
Artikel Ekonomi och finans Mobilt

Kommer Apples tjänster omsätta mer än iPhone om bara några år?

Igår var det dags för Apples kvartalsrapport för företagets fjärde kvartal och därmed även årsrapporten för 2018/2019. Samma trender som vi har sett tidigare: omsättningen för iPhonen fortsätter minska medan omsättningen för hårdvara utöver iPhonen och Macen samt tjänsterna fortsätter att öka. Jag började räkna lite på hur framtiden kan se ut framåt för Apple, alltså hur omsättningsfördelningen kan se ut om några år. Och jag blev rätt förvånad av det jag fick fram.

Visst. Nu är det här ett extremt hypotetiskt och teoretiskt räkneexempel. Men det kan ändå sätta diskussionerna om Apple-kris i samband med att iPhone-försäljningen alltså fortsätter falla. Och visa hur mycket de andra segmenten börjar bidra till den totala omsättningen.

För det är omsättning jag kommer gå igenom här. Apple bryter inte ned vinsten per segment, så vi vet inte hur mycket de olika delarna bidrar till siffrorna på sista raden. Men som sagt. Ett tankeexperiment att reflektera över.

 

Apples omsättning 2018/2019 – iPhone ned, allt annat upp

Det tredje kalenderkvartalet var det sista i Apples brutna räkenskapsår. Det betyder att vi också fick siffrorna för helåret 2018/2019. Det är dessa jag kommer basera mina räkneexempel på. Omsättningen för senaste året landade på 64 miljarder dollar. Fördelat på de olika verksamhetsområdena blev det så här (förändringen jämfört med 2017/2018 inom parentes):

  • iPhone: 142,4 miljarder dollar (-13,6 %)
  • Mac:25,7 miljarder (+2,2 %)
  • iPad: 21,8 miljarder (+15,8 %)
  • Wearables, Home and Accessories (saker som Airpods, Watch och Homepod): 24,5 miljarder (+40,9 %)
  • Services (saker som Appstore, Apple Music och andra prenumerationstjänster): 46,3 miljarder (+16,5 %)

Apples omsättning per segment 2017-2019

Om man vill: det ”gamla” Apple fortsätter backa och det ”nya” Apple fortsätter växa. Kanske viktigast av allt: Services är nu större än segmenten Mac och iPad – tillsammans. Vilket dessutom innebär att iPhonen redan nästa år kommer stå för mindre än hälften av Apples totala omsättning.

Så vad skulle då hända om vi låtsades att de tillväxtsiffrorna skulle hålla i sig över en tioårsperiod (de lär de förstås inte göra, framförallt inte tillväxten för Wearables etc. – men nu tankeexperimenterar vi här)? Då skulle Apples nästa årtionde kunna utveckla sig på nedanstående sätt.

 

Apples övriga hårdvara kan omsätta mer än iPhone om 2 år

Diagram över omsättningen för iPhone jämfört med omsättningen för Mac, iPad och Wearables etc. 2019-2029

 

Services och Wearables etc. kan tillsammans omsätta mer än iPhone om 2 år

De två segmenten tillsammans skulle dessutom kunna omsätta dubbelt så mycket som iPhone om 5 år och omsätta lika mycket som Apple totalt omsatte senaste året (2018/2019) om 8 år.

Diagram över omsättningen för iPhone jämfört med omsättningen för Services och Wearables etc. 2019-2029

 

Bara Wearables etc. kan omsätta mer än iPhone om 6 år

Men inte bara det: Omsättningen för det här segmentet skulle kunna vara dubbelt så stor som iPhone-omsättningen om 8 år.

Diagram över omsättningen för iPhone jämfört med omsättningen för Wearables etc. 2019-2029

 

Bara Services kan omsätta mer än iPhone om 4 år

Dessutom skulle omsättningen för Services-segmentet kunna vara dubbelt så stor som iPhone-omsättningen 7 år och nästan vara lika stor som Apples totala omsättning senaste året (2018/2019) om 10 år.

Diagram över omsättningen för iPhone jämfört med omsättningen för Services 2019-2029

 

Apples totala omsättning kan vara 500 miljarder dollar om 10 år

Apples totala omsättning skulle om ett årtionde kunna vara nästan lika stor som vad Facebook totalt är värt idag. Eller mer än Alibaba och Tencent. Faktum är att det idag, utöver Apple självt, bara finns fem börsnoterade företag i världen som är värda mer än 500 miljarder dollar (Microsoft, Google, Amazon, Facebook och Berkshire Hathaway).

Diagram över Apples omsättning 2019-2029

 

Så det är bara att shoppa Apple-aktier som en galning nu?

Tja, om man tror på företaget kan det förstås vara ett sätt att pensionsspara. Men inte baserat på den här genomgången. Den handlar om att dra ett rakt streck från dagens nivåer och tio år framåt. Verkligheten kommer förstås inte alls vara lika spikrak.

Om vi bortser från att Apple skulle kunna drabbas av en uppstyckning eller något annat politiskt beslut (för att inte tala om om världen skulle drabbas av en ny finanskris) så kommer förstås omsättningskurvorna plana ut för de segment som just nu växer mest. Kanske även för dem som inte har samma kraftiga tillväxt.

Å andra sidan kommer Apple att släppa nya produkter de kommande tio åren. Bara andra halvan i år har Apple släppt (eller kommer släppa) tre nya tjänster som så här långt har bidragit inget eller väldigt lite till den totala omsättningen: Apple Card, Apple Arcade och TV+. Det ryktas även om AR-glasögon nästa år och vi kan anta att Apple kommer ge oss ett gäng nya prylar för våra hem framöver. För att inte tala om Apples oklara satsning på självkörande bilar. Och hälsa.

Och visst skulle folk en masse ledsna på Apple och unisont kasta alla sina Apple-prylar.

Mycket kan kort sagt hända.

Men även om vi skulle halvera tillväxtsiffrorna för Services och Wearables och anta att iPhonen, likt iPaden, kommer in i en andra andning om några år och vänder den nedåtgående trenden så kvarstår faktum att Apples omställning från hårdvaruföretag (läs: iPhone-företag) till tjänsteföretag verkligen börjar ta fart.

Och även om det här handlar om hypotetiska siffror så blev jag förvånad över hur snabbt det skulle kunna gå.

 

Kategorier
Artikel Ekonomi och finans Mobilt

Är mobilbetalningar redan lika stort i Sverige som i Kina?

Ibland tar det ett tag för polletten att trilla ner. I samband med att Internetstiftelsen släppte Svenskarna och internet 2019 skrev jag artikeln Svenskarna och internet 2019 – 5 saker vi inte fick veta. Nu inser jag att den artikeln borde ha utökats till 6 saker. Den sjätte: mobilbetalningar. Vilket också fick mig att fundera på mobilbetalningspenetration.

Kina och några andra asiatiska länder lyfts oftast fram som länder där mobilbetalning har slagit igenom rejält (även om jag skulle tro att ett land som exempelvis Kenya till och med slår Kina i den här grenen). Hur långt efter vi i väst är, Sverige inte minst.

Vi mobilbetalar inte – vi swishar

Men så tittar jag på Svenskarna och internet och konstaterar att 79 % av alla svarande och 88 % av alla som har en smartmobil säger att de använder ”en betalapp som Swish” (vi kan anta att de flesta nog använder just exakt Swish). Vad är väl Swish om inte… en mobilbetalningsplattform?

Jag googlar ”mobilbetalningar” och ”Sverige” senaste året eller så. Saker som ”trögt för mobilbetalningar”. Eller möjligtvis ”nu börjar mobilbetalningar ta fart” när företag som Apple och Google släpper sina betalappar i Sverige. Men Swish finns inte med i ekvationen. På samma sätt som polletten inte trillade ner hos mig.

Och kanske är det helt enkelt så att vi inte tänker på Swish som en betalplattform – eftersom vi swishar. Något annat än att ”betala med mobilen”.

Visst. Swish föddes som en P2P-plattform och det lär fortfarande vara det enskilt vanligaste användarscenariot. Men så kom loppisarna och föreningarna. Helt plötsligt började vi betala för varor, och tjänster, via Swish. Efter det var det dags för torghandlarna och andra småhandlare som konstaterade att det var enklare att använda Swish som plattform för transaktioner. Majblommeförsäljarna och de brödbakande skolklasserna. Julgransförsäljarna. Sedan började Swish bli möjligt betalsätt vid onlineköp även hos större aktörer. Följt av större butikskedjor.

Och QR-koderna börjar ploppa upp på allt fler ställen.

8 av 10 svenskar använder betalappar

Vilket för oss tillbaka till de svarande i Svenskarna och internet. Nästan 80 % av alla svarande säger sig ha använt någon form av mobilbetalning. Nästan 90 % av alla smartmobilanvändare.

Diagram över hur många svenskar som använder betalappar enligt Svenskarna och internet 2019

De senaste siffrorna jag sett från Kina, som PWC:s Global Consumer Insight Survey 2019, lyfter även den fram Kina som landet med världens högsta mobilbetalningspenetration. 86 % av alla kineser uppges använda mobilbetalningar. I PWC:s rapport är det sedan rätt långt ner till tvåan Thailand med sina 67 %. Däremellan skulle vi, enligt Svenskarna och internet, kunna hitta Sverige.

Penetration mobilbetalningar globalt 2019

Visst. Fortfarande dominerar våra plastkort. Men de blir allt mer virtuella. Och de bor allt mer i betalappar, eller är integrerade mot dessa. Och visst. Vi betalar inte för allt den här vägen, så sett till andel av alla transaktioner som vi genomför lär rena mobilbetalningar, baserad på ren mobilbetalningsteknik, bara stå för en liten del. Men om vi pratar penetration, antal människor som kommer i kontakt med och överhuvudtaget använder tekniken, så börjar vi allt mer närma oss en hundraprocentig täckning.

Det är ju vad Svenskarna och internet säger. Sverige har en mobilbetalningspenetration i nivå med Kina. Men jag har inte tänkt på att det är det som siffrorna säger (med den brasklappen att det är en enskild undersökning).

Nästa Svenskarna och internet – mer om mobilbetalningar?

Det här för oss tillbaka till det som fick mig att börja tänka kring det här: att mobilbetalningar saknades i Svenskarna och internet. Eller åtminstone mer detaljerad information. Hur många använder mer än en betalapp (läs: mer än Swish)? Vilka? Vad använder man det till? Hur många handlar faktiskt med Swish? Hur många handlar offline?

Som jag skrev i min ursprungstext om Svenskarna och internet 2019 så inser jag att det givetvis finns begränsningar kring hur omfattande och lång en undersökning blir. Svenskarna och internet kastar ett brett nät över Sverige. Det är inte stället där man kan detaljdyka i varenda delområde. Men det här känns som ett område som borde undersökas mer, på ett återkommande sätt.

Så är Sverige ett lika mobilbetalningstätt land som Kina? 

Nej, förstås inte. Inte om man tittar antal betalningar, vad du kan betala för med mobilbetalningslösningar och var. Men även om vi inte tänker på det så är vi alltså ett av de länder där betalning via mobilbetalningsappar har nått allra längst sett till användning i de breda folklagren. 

För vad vi trots allt redan har är det förändrade beteendet. Det som är det som vanligtvis tar längst tid. Att få teknik på plats är oftast det som är det enklaste utmaningen. Att få människor att ändra vanor tar som bekant betydligt längre tid. I Swish-fallet, eller om man så vill betalappsfallet, så har beteendeförändringen redan skett. Om den inte har skett så är den åtminstone väldigt nära att nå den punkten. Det är tekniken vi väntar på. Eller kanske vaneförändringen hos dem som tar betalt av oss.

 

Kategorier
Allmänt digitalt Artikel Sociala medier Strömmade medier Undersökningar/rapporter

Svenskarna och internet 2019 – 5 saker vi inte fick veta

För den som är intresserad (vilket de flesta som sysslar med marknadsföring eller bara digitala tjänster i allmänhet borde vara) kan hitta hela rapporten på Internetsstiftelsens särskilda Svenskarna och internet-sajt. Drösvis med människor kommer gå igenom rapporten i detalj, så det är bara att googla fram en av dessa. (Vi noterar förstås också att Facebooks hyfsat nyinstiftade mantra också influerat rapporten – för första gången frågas hur ”meningsfull” vi upplever olika digitala aktiviteter.) Eftersom så många andra kommer gå igenom vad som står i rapporten tänkte jag här begränsa mig till tre saker som vi inte fick veta.

Visst. Den här typen av stora, återkommande undersökningar har alltid ett visst lagg. Och visst. En undersökning kan inte vara hur lång som helst. Men det är ändå lite anmärkningsvärt att de här grejerna inte finns med.

1. Vi är allt mindre aktiva på Facebook – men stories då?

Andelen svarande som säger sig använda Facebook minskar för första gången. Är i linje med hur det ser ut globalt – och hur det ser ut för de sociala plattformar som rapporten frågar om. De sociala medierna har helt enkelt planat ut eftersom, tja, det finns ett begränsat antal människor. I Sverige och i världen.

Den totala användningen av Facebook minskar som sagt var, om än inte jättemycket. Det är däremot större förändringar i vad vi gör på Facebook. I princip alla aktiviteter utom Messenger, alltså privatmeddelanden, minskar. Det enda som ökar jämfört med för ett år sedan är ”Delar nyheter och artiklar”. Nu är inte den här nedbruten på ålder, men sannolikt är de som svarat att de gör detta äldre. Det är nog dessutom tyvärr ämnesmässigt ett rätt smalt område för de artiklar som delas (läs: invandring, multikultur, muslimer och närliggande områden som brottslighet).

Svenskarna och internet 2019 - vad användare gör på Facebook

Men det här är inte heller särskilt oväntat för den som har följt Facebook. Företaget själva sa redan för sisådär två år sedan att vi gör allt mindre av just den här typen av aktiviteter. Istället umgås vi i allt mindre grupperingar (just grupper är oförändrat jämfört med för ett år sedan). Till och med Facebook själva har mer eller mindre uttalat proklamerat nyhetsflödets död. Framtiden är som bekant privat.

Det som mer och mer kommer, och som Facebook är det som kommer att ersätta nyhetsflödet i denna roll, är stories. Men i Svenskarna och internet 2019 lyser stories med sin frånvaro. Avsnittet om sociala medier innehåller varken ”stories” eller ”story”.

Visst. Stories är fortfarande mer ett Instagram-fenomen, men blir allt vanligare även i moderappen (och för den delen även i Messenger och i WhatsApp). Hur använder svenskarna stories? Konsumtion och användning på Facebook? Har Stories täckt upp andra former av delningsbeteenden eller pratar vi nettoförlust i Facebook-aktiviteter (sannolikt, men oavsett intressant att spekulera om).

Dessutom lyser exempelvis marknadsplatsen, alltså köp och sälj, helt med sin frånvaro. Verkar inte ens finnas ”annat”-alternativ. Vore också intressant att få inblick i hur Facebook används i kontakt med företag och det offentliga Sverige.

2. Vad gör svenskarna på Instagram? Och Snapchat? Och WhatsApp? Och LinkedIn?

Och för att fortsätta på ovanstående tankegång: de andra sociala plattformarna då?

Visst, Facebook är på totalen rätt överlägset störst. Det är också den som de flesta har använt längst och därför också använt flest funktioner inom. Men synen på de andra sociala medierna i undersökningen är att de är… enfunktionstjänster. På Instagram delar man bilder, på Snapchat snappar man och på LinkedIn lägger man upp sitt CV.

Men även dessa har förstås blivit betydligt bredare. Vi gör numer mycket mer än det som vi en gång började använda de övriga plattformarna till. Kanske framförallt mest intressant för WhatsApp som gör ett förhållandevis stort hopp jämfört med för ett år sedan (säkert mycket beroende på det som rapporten konstaterar: har med ursprung att göra. Fler födda utanför Norden använder WhatsApp därför att WhatsApp är det som gäller i de respektive hemländerna eller länderna där släkten finns).

Med tanke på hur stora de här plattformarna trots allt är, inte minst bland yngre användare, så skulle det vara intressant med en mer nyanserad bild här. Saker som stories, förstås, men även de saker som nu börjar komma blir intressant att hålla koll på. Hur används egentligen Instagram som chattplattform – inte minst nu när företaget har lanserat Threads? Hur är det med shoppande på plattformarna? Hur många är aktiva och hur många är bara passiva? Gällande Messenger och WhatsApp – hur används de för kommunikation med företag och offentliga organisationer?

LinkedIn är intressant mer på ett personligt plan, då den sett till totalen förstås fortfarande är väldigt liten.

3. Hur går det för TikTok?

Internetstiftelsen är lite mer ursäktad när det handlar om TikTok. Den är för det första nyare än övriga i undersökningen och ännu mer något som används av yngre internetanvändare. (Jag misstänker att medelåldern för TikTok till och med kan få Snapchat-användarna att framstå som medelålders.)

Men med tanke på den stora hypen runt TikTok så misstänker jag att betydligt fler är intresserade av hur det går med TikTok-användningen i Sverige än hur många som flashbackar (och det är sannolikt fler som tiktokar). Visst kan TikTok visa sig vara något som dansar en sommar, men den explosionstillväxt – och det ekosystem med tilläggstjänster som Bytedance tryckt ut bara i år – gör att jag misstänker att TikTok inte är något som kommer försvinna närmaste tiden.

Hade med andra ord inte gjort något om Internetstiftelsen hade kunnat agera lite snabbare kring nya plattformar som dyker upp. Visst, det kan också innebära att en plattform är nykomling ett år, dör år två och inte är med år tre – men det är inte heller nödvändigtvis något dåligt. Det är så internet ser ut. Och det skulle öka relevansen i undersökningen ytterligare något snäpp.

4. Hur många använder iMessage?

Det som däremot inte kan ursäktas lika lätt – även om Internetstiftelsen är i gott sällskap med de flesta internetundersökningar i det här hänseendet – är att Apples kommunikationsplattform saknas år efter år.

Hur mycket används Meddelanden (den heter ju numer bara Messages även på engelska, men då blir det så lätt att blanda ihop den med Messenger)? Det vet vi inte. Apple har inte sagt flaska kring användartal annat än svepande generella uttalanden. Men i Facebooks kvartalsrapport för precis ett år sedan konstaterade Mark Zuckerberg att Facebook inte äger USA:s största chattjänst. Det kan i praktiken bara innebära att förstaplatsen innehas av just Apple. Lägg till att Tim Cook för några år sedan konstaterade att just Meddelanden är den mest använda iOS-appen. Mest använda totalt.

Med tanke på vilket iOS-land Sverige trots allt är så lär alltså Apple sitta på en av de största och viktigaste kommunikationsplattformarna. Visst kan man hävda att den blandar ihop sms och chatt i ett och därmed kanske inte går att jämföra och visst, den finns bara för iOS. Men även Apple bygger in allt mer kommunikation i Meddelanden och i takt med att Apple Pay, ”Logga in med Apple” och på sikt Apples kreditkort växer till sig så lär den här tjänsten bara fortsätta bli viktigare.

Internetstiftelsen har med andra ord möjlighet att bringa lite ljus i Apple-mörkandet. Jag misstänker att den kommer hamna väldigt högt upp i användarandelen jämfört med de övriga tjänster i undersökningen.

5. Video på Facebook? Och i Snapchat?

I den nyligen släppta 38:e utgåvan av Piper Jaffrays undersöknig Taking stock with teens, som är typ Svenskarna och internet för amerikanska tonåringar, gick Youtube för första gången om Netflix som den videotjänst som tonåringar föredrar mest. I Sverige har Youtube dominerat över Netflix typ hela tiden och fortsätter göra det.

Men även här jämförs video med Netflix och playtjänster (även Netflix är ju egentligen en playtjänst). Det som hade varit intressant här hade varit hur det ser ut med videokonsumtionen även på andra ställen. Såväl Facebook som Snapchat har nu innehåll som (typ) direkt konkurrerar med en tjänst som Netflix – alltså långt (och kort) manusbaserat innehåll. Och sen har vi som sagt TikTok.

Youtube har, likt dessa tre, också samtliga typer av innehåll. Långt och kort, amatör och proffs. Också eget originalinnehåll (även om den satsningen har gått sådär för Youtube). Även här hade det varit lite intressant att vet hur svenskarna ser på dessa.

Svenskarna och internet - andel som tittar på video

Bland de yngre misstänker jag att de flesta hade bockat för samtliga utan att riktigt ha koll, så det skulle kunna bli en utmaning kring en sån här fråga. Lite som Måns Jonasson konstaterade kring att en liten andel av de svarande inte vet om de har en iPhone eller en Android-mobil: det spelar mindre och mindre roll. Som han också konstaterade under en annan del av dragningen: ”Internet finns där och det funkar och det är så det ska vara.” De enskilda tjänsterna blir i sig mindre viktiga.

Än mer gissar jag för yngre användare som får klipp skickade till sig eller får notifieringar om nya avsnitt kring något man prenumererar på. Man har inte jättebra koll på vad man såg något – och det spelar mindre, eller ingen, roll.

En lite märklig sak i just Youtube-fallet är att den totala användningen avser användare från 12 år, men diagrammet nedbrutet på vad man tittar på är från 16 år. Gissar att det har med någon integritetsfråga kring yngre barn, men de två diagrammen blir lite märkliga som jämförelse i och med det.

Svenskarna och internet 2019 - vad man gör på Youtube

(I nästa års undersökning hade det också varit väldigt intressant att ha med såväl TV+ som Disney+ (den sistnämnda ser ut att lanseras hos oss under Q1). Inser att det knappast lär hända, men det vore intressant att få insikter kring dessa i en svensk kontext.)

Tre andra tankar

Vad gör vi med de användare som inte hänger med på det digitala tåget?

Det blev lite problematisering kring att det trots allt finns en miljon människor, mest äldre, som står utanför internet. Många därför att de inte känner någon nytta. Men många användare kan när de blir äldre få svårt att hänga med helt enkelt för att förutsättningarna förändras. Inte minst via demenssjukdomar som kan göra att saker som inte var det minsta problem tidigare helt plötsligt blir oöverstigliga hinder.

Det fokuseras mycket på Generation Z-användare eller penningsstarka konsumenter mitt i livet. Men våra digitala tjänster har lång väg kvar till ordentlig inkludering. Tjänster som är så pass enkla att använda oavsett funktionsnedsättning – hela livet. Även i relation till anhöriga. Här finns en enorm utmaning – som kommer explodera kommande åren om våra digitala tjänster inte kan ”åldras” och förändras med oss genom livet.

HUR spelar man 2020 och framåt?

Spel fortsätter vara stort i breda befolkningslager. 2019 innebär dessutom ett stort skifte i hur det är tänkt att vi ska konsumera spel. Apple, Google, Tencent och Microsoft (plus fler) är alla på gång med olika spelplattformar som bygger på abonnemang snarare än styckesköp. Vore väldigt intressant att få veta mer om det här. (Inget jag heller tror kommer nästa år – vet inte ens hur man frågar om det här på ett bra sätt – men vore intressant.)

Vi litar mer på staten än storbolagen

Enligt undersökningen känner sig hälften av svenskarna övervakade. Av staten eller storbolag. Men det är fler svenskar som oroar sig för övervakning från företag som Facebook och Google än från staten. Och storbolagsoron ökar rätt rejält, medan den ligger still för den statliga övervakningen.

Det kan man förstås tycka vad man vill om. Och som konstaterades under presentationen av rapporten sammanföll enkäten med Cambridge Analytica-debatten, vilket givetvis spelade in. Men jag kan ändå tycka att det är bra att förtroende för staten är förhållandevis bra – och stabilt. Det är ju trots allt vi själva som är staten (vilket inte betyder ett okritiskt eller ogranskande förhållningssätt). Det handlar i grund och botten om ett förtroende för våra medmänniskor. Utan det blir det svårt att få till ett samhälle som inkluderar och accepterar alla.

Ingen slump att så många högerextrema organisationer siktar in sig på just de här delarna för att så split. Medierna och ”staten” som onda och kontrollerande med grumliga agendor.

Även på det här området kan de digitala plattformarna driva på den här utvecklingen. Men här finns förstås också enorma möjligheter att snarare verka enande – i närsamhället och i det stora världssamhället som vi alla bor bor i.

 

Kategorier
Artikel Mobilt Strömmade medier

5 insikter från Apples iPhone 11-event

För en vecka sedan var det dags för avtäckning av senaste generationen iPhone-modeller. Som vanligt fick vi även lite andra nyheter och här sammanfattar jag några av de insikter Apple gav oss i och med det som presenterades.

Vid det här laget har du säkert koll på de huvudsakliga nyheterna:

  • iPhone 11 och iPhone 11 Pro
  • Apple Watch 5
  • En större version av instegs-iPaden
  • Pris och datum för tjänsterna Arcade och TV+

Jag har gått igenom alla nyheterna i detalj tidigare, så kolla in där om du är intresserad av mer kring de specifika produkterna. Här tänkt jag som sagt var dyka lite djupare i vad de nya produkterna säger om Apple i ett lite större perspektiv. Kort sagt vad iPhone-presentationen gav för ledtrådar om Apples strategi och framtid.

Bild från Apples presentation av iPhone 11

1. Konsument och proffs – över hela banan

Apple har alltid haft två huvudsakliga målgrupper för sin hårdvara: privatpersoner och yrkesmänniskor (med utbildningsväsendet som ett mellanland). Det har också återspeglat sig i den hårdvara de generellt har släppt. Egentligen bjöd inte senaste presentationen på något nytt här – iPhonen i flera år i praktiken haft en ”konsumentversion” och en ”yrkesversion”. Men nu rättar sig iPhonen i samma namngivningsled som övriga:

  • Mac Mini – Mac Pro
  • iMac – iMac Pro
  • MacBook Air – MacBook Pro
  • iPad – iPad Pro
  • iPhone – iPhone Pro

Gällande iPad och iPhone finns det några fler konsumentalternativ och i och med att Apple la ner sin MacBook (nooooo!) i våras så kan vi anta att det inte kommer dröja länge innan påhaket ”Air” försvinner. Men i stort har Apple nu en rätt enhetlig namngivning för sina produkter.

Men inte bara det. Apple går fullt ut till en namngivning som beskriver användningstillfällen snarare än som tidigare än egenskaper hos själva produkten. Den enda större hårdvaruprodukt som inte ingår i den här uppställningen än är Watch. Och det skulle inte vara orimligt att vi även här får se tydligare uppdelning som inte baseras på storlek utan just tänkt användningsområde.

Bild från Apples presentation av iPhone 11 Pro

2. Du måste betala för… litenhet

Den totalt sett dyraste iPhonen, åtminstone sett till vad du fick, förra året var XS. Alltså den minsta av de tre modellerna. Det fortsätter även i år, även om skillnaden mellan iPhone 11 och iPhone 11 Pro är något mindre än mellan XR och XS. Å andra sidan är Pro Max ÄNNU större än fjolårets XS Max.

Visst. Vi gillar ju alla [sic!] bautastora mobiler, men för oss konstiga människor som tycker att iPhone 5/SE var en rätt trevlig storlek finns det allt färre alternativ (det ryktas att Apple ska släppa en ny budgetuppföljare till SE i början av nästa år, men den lär i så fall också bli större – typ iPhone 7, säkerligen). Nu kommer jag inte byta mobil i år, men hade jag gjort det hade jag nog gått på iPhone 11 Pro, trots att iPhone 11 skulle räcka väl för mina behov. Den främsta anledningen skulle vara just storleken.

Kan inte låta bli att hoppas att vi någon gång kommer att bryta tumrejset så att vi kan få lite vettigare storlekar även i konsumentklassen – utan att behöva nöja sig med en äldre modell. Frågan är dock vad som kommer först: ett brott i storlekshysterikurvan eller att det kommer en teknik som helt ersätter mobilen…

3. Apple släppte två prenumerationstjänster som knappt nämndes

Utöver Arcade och TV+ så lanserade Apple, i praktiken, två prenumerationstjänster till. Den ena blev bara en parentes under dragningen och den andra nämndes inte alls.

Den som inte nämndes var att Apple Care, Apples eget försäkringsprogram om man så vill, nu går att få via månadsbetalningar. Samma villkor som i övrigt, men istället för att köpa till de två Apple Care-varianterna i en klump från början går det att få tillgång till tjänsten via månadsavbetalningar.

Den på sätt och vis kanske absolut största prenumerationstjänsten omnämndes visserligen, men begravd i punkten om Apples butiker. Det handlade om en utbyggnad av Apples inbytesprogram. Om du har en hyfsat ny iPhone kan du byta in den och på så sätt bara behöva betala för mellanskillnaden mellan din gamla och din nya mobil. Det nya var att Apple nu, i ”vissa länder”, kommer göra det möjligt att likt Apple Care betala för mellanskillnaden via månadsavbetalningar istället för en klumpsumma.

Om man så vill: Apple erbjuder möjlighet att prenumerera på sin iPhone.

Visst. Det har gått att köpa på avbetalning från Apple ungefär hur länge som helst via vanliga kreditköp. Men här vänder man sig ännu mer mot sina befintliga kunder. Förstås för att se till att vi byter iPhone oftare i takt med att mobiltillväxten börjar mattas av rejält.

Och det gör förstås en given följdfråga väldigt aktuell: hur länge kommer det dröja innan Apple fullt ut släpper en iPhone-prenumerationsabonnemang utan mellanhänder. Alltså ett där du betalar en fast månadsavgift för din fysiska tjänsteplattform och löpande kan byta ut och uppgradera den. Inte bara när det släpps en ny modell.

Bild från Apples presentation av Apple Arcade

4. Priset för Arcade och TV+ är aggressivt lågt – och skitdyrt (för TV+)

Presentationerna av Apples kommande speltjänst och kommande originalvideosatsning bjöd i stort egentligen bara på två riktiga nyheter, men det var desto viktigare nyheter: när tjänsterna kommer att släppas och vad de kommer att kosta.

Av de två var förstås priserna de absolut mest intressanta – och de var rejält låga. 4,99 dollar i månaden för respektive tjänst, eller 59 kronor i månaden i Sverige.

Apple Arcade – intressant och väldigt prisvärd

Tittar vi på speltjänsten så är det ett väldigt konkurrenskraftigt pris. Milt sagt. Det finns inte särskilt många jämförbara tjänster, som erbjuder ett urval spel till en fast månadskostnad till mobil, surfplatta och dator. Google har två tjänster på gång: Stadia för att strömma datorspel och Play Pass där man kommer kunna köpa använda betalappar mot fastavgift som hos Apple (och då inte bara spel). Play Pass har ännu inget pris, men det har ryktats om 4,99 dollar även där. Men på mobilsidan kommer Stadia bara fungera för Googles egna Pixel-mobiler (åtminstone initialt) och det kommer inte vara samma spel på båda plattformarna. Det kan alltså bli att du måste betala för två tjänster.

Lägg dessutom till att Apples speltjänst till stor del kommer att bestå av exklusiva spel så blir det än mer intressant. (Sen kan vi förstås reflektera en stund över att det första spel som presenterades för plattformen under eventet var… Frogger…)

Apple TV+ – intressant och skitdyr

Sen har vi TV+. Ett lika attraktivt pris. Ett enda abonnemang, med 4K-kvalitet och Dolby Atmos-ljud – för upp till sex personer (Arcade tillåter intressant nog bara fyra – man tänker att mamma och pappa inte vill spela?). Här finns också konkurrenter att jämföra direkt med.

Netflix 4K-abonnemang (för fyra samtida strömmar) går loss på 15,99 dollar och Disneys kommande tjänst går lös på 7,99 dollar för 4K och fyra strömmar. Ett riktigt attraktivt pris, milt sagt.

Men. Så finns det ett stort men. Vad får du då för 59 kronor i månaden? Nio serier. Nio. Det är… några färre än det du får hos Netflix eller Disney.

Visst. Det kommer läggas till fler serier löpande, men det förändrar inte det faktum att du i dagsläget inte får tillgång till någon bakkatalog eller innehåll från andra för pengar.

Så, tja, rent krasst är Apples strömningstjänst sett till vad du får för pengarna sannolikt den rätt överlägset dyraste på marknaden.

(Och dessutom en av de till namnet mest förvirrande. Många kommer alltså kunna titta på Apple TV+ via Apple TV-appen i sin Apple TV…)

5. Apples största konkurrensfördel för sina tjänster – gratisabonnemanget

När det började talas om TV+, mer specifikt det som går under namnet Apple Originals, så spekulerades det i att tjänsten skulle bli gratis för dem som äger Applehårdvara. Och precis så blev det – nästan.

Det som det inte har pratats jättemycket om är just det som förmodligen är Apples främsta konkurrensfördel för sin strömningstjänst: alla som köper en ny iPhone, iPad eller Mac får ett års TV+ på köpet. Man får alltså just ett år ”gratis” TV+. Det är med andra ord en rätt bra marknadsföringsplattform.

Det både Disney och, ännu mer, Apple gör är att subventionera sina tjänster rätt saftigt med intäkter från andra delar av verksamheten. Och i fallet TV+ alltså inte bara subventionera tjänsten utan dessutom subventionera skiten ur den.

Vad landar det här i om vi tittar lite i kristallkulan? Att Apple kan vara på gång att bygga ett riktigt Prime-medlemskap. Du köper alltså inte en hårdvara då och då, du prenumererar på ett antal tjänster till en fast kostnad (som du givetvis betalar för med ditt Apple Card och får då cashback). Och hårdvaran är alltså då bara en av tjänsterna i samlingen.

En Apple-allt-prenumeration, alltså.

Kategorier
Artikel Ekonomi och finans Kryptovalutor Sociala medier

Allt du skulle vilja veta om Facebooks kryptovaluta Libra (men inte hunnit fråga än)

Tidigare idag var det så dags för Facebook att presentera sin egen kryptovaluta. En valuta det har spekulerats om ett rätt bra tag, spekulationer som tagit extra mycket fart senaste månaderna. Fanns alltså fog för allt spekulerande i år.

Och det vi pratar om är något som har potential att bli en världsvaluta. Inte internetvaluta. Betydligt större än så. En potentiell post-internet-valuta.

Vad innebär Facebooks valuta, hur kommer den fungera, vem är den tänkt för och varför gör Facebook det här? Det tänkte jag gå igenom här. Några av sakerna jag går igenom finns det mer fördjupande genomgångar av på andra ställen (som TechCrunchs ypperliga artikel), men jag kompletterar med några egna tankar längs med vägen.

Vad heter Facebooks kryptovaluta?

Valutan som lite inofficiellt kommer ha Facebook-loggan har fått namnet Libra. Fun facts: namnet ska stå på tre ben: en romersk måttenhet, den astrologiska symbolen som är grunden i rättvisans våg och tydligen lite fonetiska franskvibbar (ordet libre). De tre elementen ska kunna sammanfattas med: pengar, rättvisa och frihet.

När släpps Facebooks kryptovaluta?

Libra är tänkt att släppas under ”första halvan av 2020”. Men exakt vad det innebär återstår att se. Jag tror exempelvis inte att hela världen kommer att få tillgång till Libra samtidigt. Hösten kommer att att ägnas åt att reda ut alla ”buggar” i själva distributionsplattformen och sedan tror jag att det kommer bli som det brukar när Facebook gör saker: en stegvis uppskalning av vilka som får tillgång till Libra.

Varför släpper Facebook en egen kryptovaluta?

Frågar man Mark Zuckerberg så blir svaret att:

Libra’s mission is to create a simple global financial infrastructure that empowers billions of people around the world

Kevin Weil, Vice president of product på Calibra, är lite mer krass:

Weil says Libra becoming successful will have all sorts of positive ripple effects for all participants. ”You suddenly have billions of new consumers for any online service. Businesses today that operate in cash only, if they have access to a digital currency they have access to advertising platforms, including Facebook,” he says. ”There are meaningful side effects on Facebook’s business if Libra is successful.”

Förutom att han lyckas få in ordet ”meningsfull” så säger Weil att Calibra blir ett sätt för Facebook att driva användartillväxt genom att få ombord nästa miljard internetanvändare. Och mer specifikt: få dem att titta på annonser.

Sen har vi David Marcus, Facebooks chef för blockkedjesatsningar och därmed ansvarig för Libra, som går rakt på sak:

If more commerce happens, then more small businesses will sell more on and off platform, and they’ll want to buy more ads on the platform so it will be good for our ads business.

It’s all about the dum-di-dum-di-dum annonserna, stupid.

Och det är både Facebooks största styrka och största svaghet. Facebook tjänar pengar som gräs på sina annonser – men det är också det enda sättet som de vet hur man tjänar pengar på. Att Facebook rätt uttalat ser (Ca)libra som ett sätt att dra in folk till plattformen och tjäna pengar på annonsvisning är både rätt beklagligt och rätt förvånande kortsiktigt gammeltänk. Men så sitter Facebook också, som Google, galet hårt fast i gratisfällan. De gör några trevande försöka att börja ta betalt, men skrotar satsningarna och backar tillbaka till annonsfinansierat efter väldigt kort tid när saker inte får snurr.

Tyvärr misstänker jag att Facebook inte kommer lyckas särskilt bra den här gången heller. Ser framför mig hur de försöker ta ut transaktionavgifter från handlarna, lite som försäljningsavgiften på Instagram, men kommer förmodligen göra det kostnadsfritt att använda efter rätt kort tag. Förutom att det är konstigt att Facebook har så kort tåladmod på det här området när det är extremt envisa med att få upp användandet av funktioner som ökar annonstittandet. Hela Facebooks totala annonsberoende börjar så smått bli ett problem för företaget. Inte här och nu, men det är här och nu man måste börja ställa om sin verksamhet för att bredda intäktsbasen. Lex Apple.

Vad är Facebook Calibra?

Förutom att presentera Libra-valutan så meddelade Facebook också att man har startat ett nytt verksamhetsområde (eller dotterbolag, beroende på hur man ser på det): Calibra. Första stoppet för Calibra blir att ta fram en digital plånbok för Libra (Libra är alltså bara själva valutan, som kronan, medan Calibras digitala plånbok blir stället där pengarna förvaras och kan nås när man vill använda dem). Den funktionen kommer att bo i Messenger, WhatsApp och i en fristående app (tänk Swish).

Calibra blir Facebooks egen Libra-plånbok, men vem som helst (typ) ska alltså kunna skapa en egen. Även i privata nätverk.

Det finns ett antal väldigt intressanta detaljer här, om man läser mellan raderna.

1. Libra är en chattvaluta

Facebook-appen och Instagram nämns inte. Det här är alltså inte bara en (digital) kryptovaluta, det är, vad det verkar, en renodlad chattvaluta. Det i sig är ju inte helt nytt (Kik har haft en egen, typ, kryptovaluta ett tag), men det är oavsett intressant. Och också helt i linje med hur Facebook ser på framtiden – eftersom det är så trenderna ser ut: vi är inte längre intresserade av att dela allt med alla. Vi kommunicerar allt mer i mindre grupper – och chatten är navet. Med det inte sagt att det är en valuta som Facebook bara ser som avsedd för chattappar, men det är, på sätt och vis, en ”chat first”-valuta. Förmodligen den första.

2. Calibra kräver inget Facebook-konto

Det faktum att Calibra också kommer att komma som fristående app är i sammanhanget väldigt intressant. En stor trend just nu är att ta fram tjänster som kan fungera helt eller delvis frikopplat från sitt hemmaekosystem. Calibra som fristående app kan användas helt utan ett Facebook-konto.

Men det kan också betyda två andra saker: dels att Facebook, likt konkurrerande appar, tänker bygga upp en konsumtionsapp från ”the payment up” (betalappar blir allt viktigare i våra liv och dessa börjar bygga in den här typen av funktionalitet direkt i betalplattformen) men dels också att man riggar för en uppstyckning. Om (när) konkurrensmyndigheter bestämmer sig för att Facebook är för stort för allas bästa så blir skilsmässan inte så smärtsam. (Hela styrningen av valutan är lite en konstruktion i samma anda. Mer om det längre ned.)

3. Calibra är ett stort steg mot WeChat

I presentationen av Calibra konstaterar Facebook:

From the beginning, Calibra will let you send Libra to almost anyone with a smartphone, as easily and instantly as you might send a text message and at low to no cost. And, in time, we hope to offer additional services for people and businesses, like paying bills with the push of a button, buying a cup of coffee with the scan of a code or riding your local public transit without needing to carry cash or a metro pass.

Så, ja, Facebook ser förstås att Calibra ska bli en enstoppsshop för att göra, tja, allt. Likt kinesiska WeChat, där man nära nog kan göra allt utan att behöva lämna appen. Och med tanke på den… ljumna stämningen mellan Facebook och Apple så är det här förstås inte minst också ett stick mot iPhone-tillverkaren. Men det måste inte bara betyda att Calibra, eller snarare Libra, blir en konkurrent. Det mest troliga skulle kunna vara att de två företagen på betalområdet blir samarberenter (konkurrenter och samarbetspartners samtidigt. Behövde jag förklara den?) Mer om det senare.

4. Calibra ska ta fram ”finansiella tjänster”

Facebook börjar hela presentationen av Calibra med följande beskrivning:

Today we’re sharing plans for Calibra, a newly formed Facebook subsidiary whose goal is to provide financial services that will let people access and participate in the Libra network.

Här pratar vi förstås inte bara förutsättningsskapande och tekniska tjänster för att se till att valutaplattformen snurrar på som den ska. Vi pratar, likt det flera andra techjättar börjar med, att Facebook siktar på att erbjuda rena konsumenttjänster på det finansiella området, som olika former av krediter och lån. Kanske rentav försäkringstjänster.

5. Facebook siktar på bankverksamhet fullt ut (well, döh)

Calibra är alltså tänkt som en plattform för inte minst tillväxtländer. Som ett sätt att bland annat föra över pengar chattvägen. Mer specifikt konstaterar Facebook:

If you have an internet connection today, you can access all kinds of useful services for little to no cost — whether you’re trying to keep in touch with family and friends, learn new things or even start a business. But when it comes to saving, sending and spending money, it’s not that simple.

/…/

This is the challenge we’re hoping to address with Calibra, a new digital wallet that you’ll be able to use to save, send and spend Libra.

Vi noterar att ordet ”spend” finns med här. Två gånger. Men detsamma gäller för ”save”. Inte ”keep” eller något annat ord som kan indikera att vi pratar om en plånbok för kortare förvaring. Här pratar vi om att kunna ha sitt sparande i Calibra. Med ränta (ja, när sånt blir en grej igen).

6. Libra i Apple Pay?

Förhållandet mellan Facebook och Apple är som sagt lite… fnurrigt. Men såna detaljer behöver inte stå i vägen för affärsmässiga relationer. Framförallt inte i dessa digitaltider, där företag inte har det minsta problem att vara hårda konkurrenter, samarbetspartners eller ha kund/leverantör-förhållande samtidigt.

Facebook har, precis som Tencent (företaget som äger WeChat), en väldigt stor nackdel: man saknar hårdvaran. Så otroligt mycket av det vi gör idag sker i mobilen. Och där finns det i praktiken två företag som kontrollerar allt: Apple och Google. Förstås ännu mer på iOS-sidan eftersom Apple helt kontrollerar såväl hårdvara som mjukvara. Allt Facebook gör blir ett lager ovanpå iOS eller Android. Ett lager bort från total integration.

Eftersom Facebook knappast lär presentera en Facebook-mobil under Portal-flagg i höst (och eftersom väldigt få kommer ta med sig sin Portal för att blippa i tunnelbanan) så måste Facebook förhålla sig till detta oligopol. Men varken Apple Pay eller Google Pay har en egen valuta. De är tekniska lösningar som gör det möjligt för användaren att koppla den ”betalväxel” man önskar till respektive Pay-tjänst. I teorin skulle det alltså kunna gå att välja att Pay-appen i klockan ska dra pengar från en Calibra-plånbok istället för en vanlig banktjänst eller ett betalkort.

Jag tror till och med att det inte är särskilt osannolikt. Inte minst som Facebook skulle kunna rida på ytterligare ett lager säkerhet och anonymitet. Inte som ersättare för Calibra, men som komplement. Det är ingen slump att PayPal är en av grundarorganisationerna i sammanslutningen.

Hur funkar Libra?

Libra är en kryptovaluta, som Bitcoin. Till skillnad från Bitcoin (och de flesta kryptovalutor) så är Libra en så kallad stablecoin. Den är enkelt uttryck kopplad till ett underliggande värde, precis som en vanlig valuta.

Men till skillnad från många stablecoinvalutor så är Libra inte kopplad till exempelvis bara dollar eller guld utan till en ”korg” av bankdepositioner och korta värdepapper. Bland dessa finns valutor som dollar, brittiskt pund, euro, schweizerfranc och yen. Relationen på innehållet i korgen kan justeras över tid, så om ett underliggande värde sticker iväg eller rasar värdemässigt så kan den totala sammansättningen justeras för att få en stabil kurs för Libran. (Kort sagt, likt övriga stablecoin-valutor, för att inte få den våldsamma värdesväningar som drabbat inte minst just Bitcoin. Lite Zimbabwe-skottkärra över en sån kurs.)

En annan stor skillnad mot de flesta kryptovalutor är att den bara kan hanteras av ett antal ”noder”. Som det verkar, max hundra. Varje medlemsorganisation i The Libra Association (mer om det senare) måste bidra, bokstavligen talat, med hårdvara. Libras blockkedja ska vara byggd för snabba transaktioner (ett av de stora problemen med Bitcoin, förutom att det är en energiintensiv valuta, är att en transaktion tar 7 sekunder eller 15 sekunder för kryptovalutan Ethereum. Libra ska kunna hantera 1000 transaktioner i sekunden – vilket förstås är ett måste för att användas på den skala som Facebook tänker sig).

Det här uppnås bland annat då Libra bara kommer att hanteras av 100 ”noder” – en per medlemsorganisation. Det innebär att Libra till skillnad från de flesta kryptovalutor inte är ”öppen” och crowdsourcad. Den styrs rätt bokstavligen talat av medlemsorganisationerna. Det här är också något som kryptopurister redan har hunnit invända mot: det här är inte en öppen valuta i andan av den ursprungliga tanken med internet utan en betydligt mer styrd och kontrollerad valuta. Kort sagt sågar man Facebooks påstående att det är en decentraliserad valuta (typ decentraliserings-washande).

Och visst, på nästan alla plan är Libra att jämställa med en vanlig nationell valuta (eller euron) – på gott och ont, beroende på vem man frågar.

Vad är en libra värd?

Den faktiska enhet som man kommer att handla med i Libra är… libra. En libra är den minsta delen man kan handla med eller skicka. De tre wiggliga strecken i Libra-logotypen är också valutans ikon likt £ eller $. (Känns som att världens typsnittstillverkare har lite att göra nu.) Värdet på en libra ska vara i nivå med en euro, dollar eller ett brittisk pund, vilket alltså landar nånstans runt tio svenska kronor eller så.

Hur betalar man med Libra?

I dagsläget oklart, men de kommersiella organisationer som är med lär på ett eller annat vis ha med Libra som betalmöjlighet. På sikt om än inte från dag ett. Det har även talats om att det ska gå att ta ut Libra i vanliga bankomater, så Facebook siktar kort sagt på att valutan ska kunna användas som vilken valuta som helst. Online och offline.

Det som de flesta sannolikt kommer göra är att växla in sina libra (libror? Har vi någon från Facebooks språkavdelning här?) till en annan valuta. Men om det tar fart så lär libra stå på egna ben som betalmedel.

Det ska även gå att skicka pengar, helst via Facebooks chattappar förstås, och här är en av Facebooks stora införsäljingsargument (lite som varför företag ska använda WhatsApp istället för att skicka sms till kunder): mycket lägre kostnader vid överföring av pengar. Vilket osökt för oss över på:

Vem är Libra avsedd för?

Korta versionen: primärt inte oss i välmående länder. I presentationsmaterialet pratar Facebook om att erbjuda banktjänster till de 1,7 miljarder människor som idag saknar det. Det gränsöverskridande swishande som mycket avses sker förstås till och i tillväxtländer. Länder där mobilen än mer än här är livsnödvändig. Det är också därför som Libra ska fungera även i väldigt enkla mobiler.

Sen ser förstås Facebook gärna att precis vem som helst börjar använda Libra.

Hur tjänar Facebook pengar på Libra?

Inte alls. Libra ska nära nog vara kostnadsfri att använda. Den finns en transaktionsavgifit kopplad till användningen som tydligen ska vara liten. Den är primärt avsedd för att stoppa spammare eller andra som vill missbruka själva valutan. Många bäckar små gör att det kan bli väldigt dryt i långa loppet att okynnes-libra. Tanken är att det ska vara ett av verktygen för att motverka bedrägerier.

Som jag konstaterar ovan så kramar Facebook sina annonsintäkter så hårt att knogarna vitnar. Likt Google är annonser det enda sätt som Facebook vet hur man tjänar pengar på (för Facebook är det ju i praktiken bokstavligen talat så till hundra procent om man tittar på var intäkterna kommer ifrån). Men som synes finns redan tankar på att tjäna pengar via Calibra, den digitala plånboken, och andra tjänster som Facebook ser framför sig att de bygger ovanpå Libra-plattformen.

Blir väl lite upp till bevis för Facebook här, eftersom de som sagt misslyckats gång på gång med att tjäna pengar på sin icke-annonsverksamhet. Det enda övriga intäktssegment som Facebook redovisar, utöver just annonserna, är ”Payments and other fees”, ironiskt nog. Och det segmentet står för typ 0,1 procent av företagets totala omsättning. Och då inkluderar den posten också saker som hårdvaruförsäljningen.

Vad är The Libra Association?

Facebook har valt att leja ut styrningen till av valutan till en extern organisation: The Libra Association. Sammanslutningen ska vara en icke-vinstdrivande organisation som har fått Schweiz som sin hemvist. (Officiellt för att Schweiz har lång tradition av att vara neutral, men jag misstänker att landets bankväsende vägde tyngre. Mer specifikt: landets syn på banksekretess som, även när de luckrats upp något efter påtryckningar från resten av världen, fortfarande lägger rätt mycket locket på. Om man vill raljera: alltjämt ett mer polerat skatteparadis, där frågorna inte nödvändigtvis borrar lika djupt som på andra håll.)

Tekniken bakom blockkedjelösningen är open source och så, om man så vill, även styrningen. Alla organisationer som sitter med får en röst var i styrningen av valutan och det kostar 10 miljoner dollar för att få en plats vid runda bordet. Facebook själva siktar på att 100 organisationer ska ingå i TLA vid lanseringen nästa år. Vid presentationen finns 28 utöver Facebook själva – 28 ”grundarorganisationer”.

En uppräkning av de 28 organisationer som utöver Facebook utgör The Libra Associations grundarorganisationer

Som synes finns tunga finansiella spelare som Visa, Mastercard och PayPal men också andra typer av företag som Spotify, Uber, Lyft och Farfetch. Placeringen av organisationerna är säkerligen ingen slump. I toppen placeras Women’s World Banking och i botten ligger Facebook. Initiaivtagaren och företaget som byggt upp hele valutan.

Facebook har alltså bara en röst. Under resten av 2019 kommer företaget dock spela en ”betydande roll”. Jag misstänker att det nog landar i ett Android-scenario. En open source-plattform som till hög grad kontrolleras av Google. Däremot vill Facebook så långt som det är möljigt tona ner sin roll i Libra. Bra ur regleringsperspektiv. Det är också därför Facebook har valt att lägga Calibra som en ”seperate subsidary”. Ett eget bolag. Typ,

Vilka får vara med i The Libra Association?

Det är rätt höga krav på att få vara med. För kryptoinvesterare är miniminivån på tillgångar 1 miljard, blockkedjeföretag måste ha varit igång i minst ett år, kunna uppvisa väldigt hög säkerhet och ha minst 100 miljoner dollar i tillgångar. Företag måste kunna bocka för två av tre förutsättningar: minst 1 miljard dollar i marknadsvärde, 500 miljoner dollar i ”customer balances”, nå 20 miljoner människor per år eller ”erkännas som ett topp 100-företag” enligt något erkänt index på det här området.

Dessutom finns det begränsningar på antal medlemmar inom olika kategorier, för att inte få för stor övervikt. Som syns i medlemsbilden ovan så kan även icke-vinstdrivande organisationer vara med, som akademiska institutioner.

Alla dessa förutsättningar är det Facebook som har bestämt. Det är även Facebook som kommer att utse den som blir ordförande för organisationen. Så även om Facebook bara kommer bli en av spelarna runt Libra-bordet så är det Facebook som helt och hållet har riggat bordet. Det är som synes även höga ekonomiska krav för att köpa sig en biljettt för de flesta som vill vara med. Hur man vrider och vänder på det så kommer Libra till största del vara en valuta backad och styrd av kommersiella jätteföretag.

Kan man lita på att Facebook inte kommer att göra något fuffens med användarinformationen?

Nej, förstås inte. Det kan hända saker. Men hej, vi kan ju börja med att titta på storbankerna som spelar enarmad bandit (med banditer, bokstavligen talat) med spararnas pengar. Sååååå… there’s that.

Däremot kommer det vara rätt vattentäta skott mellan övriga Facebook och Calibra. Facebook är också nog att poängtera att inget i användandet av Calibra kommer att påverka Facebooks övriga plattformar. Kort sagt kommer transaktionsdata inte skickas till Facebook, nyhetsflöden och annonser kommer inte baseras på Calibra.

För att kunna registrera sig för ett Calibra-konto kommer det krävas att du kan visa upp ett nationellt ID-kort eller liknande, för att bevisa din identitet.

Hur ska Libra regleras?

Där har vi den riktiga 10 miljonerkronorsfrågan. Ingen vet. Det har redan hunnit komma utspel både från politiker inom EU och politiker i USA att valutan måste regleras hårt. Eller åtminstone få rätt hård översyn. Problemet är dock att en sån här satsning av den här storleken inte har gjorts tidigare. Och som konstateras är alltså Libra varken en helt användarstyrd valuta eller en valuta kontrollerad av nationella centralbanker. Tittar man på medlemsorganisationerna så finns det heller inga nationella organ med. Att se vad som händer på sikt. Att befintliga, nationella lagstiftare inte får vara med och leka ökar förstås kraven på översyn och reglering.

Det är heller inte så konstigt. Vi pratar om pengar. Vi vet hur det kan gå när stora kommersiella företag gör lite som de vill med spararnas pengar – och sedan förväntar sig att skattebetalarna ska städa upp efteråt. Facebook har lovat att de kommer ersätta dem som förlorar pengar av någon anledning (som bedrägeri). Men vi pratar om en open source-valuta, som vem som helst kan bygga tjänster kring. Det är inte alls säkert att andra har samma generösa policy. Om Facebook och andra dessutom börjar bygga finansiella tjänster – vad händer då? Kan Facebook förvänta sig få tillgång till den statliga insättningsgarantin? (Nu tror jag inte riktigt att Facebook behöver det, men ni fattar.)

Regleringen och kontrollen sköts i praktiken alltså av The Libra Association och den ska vara förbunden att följa de regelbverk som gäller kring finansiella institutioner. Om det sedan kommer bli det som gäller i Schweiz eller lokalt blir en annan fråga.

Så hur tror du att det kommer att gå för Libra?

Jag tror att det i det korta perspektivet (de närmaste kommande åren) inte kommer hända särskilt mycket alls. Bara för att man har en potentiell användarbas på över 2 miljarder människor så betyder inte det att särskilt många kommer att hoppa på tåget. I vår del av världen kommer det finnas få behov av att använda en Facebook-valuta. Swish behöver inte vara särskilt oroliga heller.

På sikti blir det däremot väldigt spännande att se vad som kan hända. Och det kommer inte vara valutan i sig som kommer vara det intressanta utan förstås de tjänster som byggs ovanpå. Kommer Facebook göra som de brukar göra när de släpper något nytt – slänga högvis med subventioneringspengar på Libra för att få upp användningen? Kickback och rabatter om man väljer Calibra och Libra? Och som jag varit inne på – integrationer med andra plattformar och betaltjänster?

Libra är ett jättespännande initiativ. Ett experiement att följa noga. Men det är trots allt just ett experiment. Regleringshot är ett betydligt mindre hot mot Libra än ointresse från användarna. WhatsApp kommer bli den absolut viktigaste kanalen för att Libra ska få snurr på riktigt, att man ger ett betalmedel och en betalkanal för dem som helt saknar det (ingen slump att Calibra-loggan på minner om just WhatsApps). Men Google skulle kunna erbjuda en tjänst med kostnadsfria pengaöverföringar djupt integrerat med en Android-plånbok. Får en sån fart lär Facebook inte ha något alternativ än erbjuda integration i WhatsApp.

Det kan också bli det stora genombrottet för kryptovalutor – men inte heller det är en garanti att Libra i sig kommer explodera.

Men oavsett. Ett väldigt spännande initiativ som har väldigt många förutsättningar att faktiskt komma någon vart. Som ett betalmedel för en värld bortom dagens internet.