Igår var det dags för WWDC 2019. Alltså årets upplaga av Apples utvecklarkonferens – dedikerad mjukvara. Mer specifikt: operativmjukvara, i stort och smått. Största överraskningen var sannolikt ett helt nytt operativ för iPad. Väntat men ändå stort för Apples roll på proffsscenen: ny version av Mac Pro. Ett prestandagrafikporrmonster.
Om du är nyfiken på alla nyheterna som presenterades (ja, eller åtminstone de flesta) så har jag sammanställt dem här. Men så fanns det förstås också några saker som stack ut lite extra. Här går jag igenom de viktigaste nyheterna som Apple presenterade under kvällens evenemang.
1. Ny Mac Pro
Tim Cook började hela produktpresentationen med att visa tre delar: hårdvara, mjukvara och tjänster. Alltså Apples ekosystem: hårdvaran som förutsättning för att kunna erbjuda digitala gränssnitt där Apple (och andra) kan bygga tjänster som vi konsumerar i våra enheter. De tre delarna var jämställda, vilket är helt i linje med den omställning som Apple är mitt uppe i. Från hårdvaruföretag till tjänsteföretag.
Förra tjänstepresentationen så kastades hårdvarunyheterna ut i förväg för att inte störa. Nu fick vi en ny MacBook Pro en en ny iPad Touch veckokrna före WWDC. Men Mac Pro var för stort för att inte göra en keynotepresentation av. Hela den presentationen var en enda orgie i hårdvaruporr. Jag ska inte säga att jag fattar allt, men det handlar om ett fartmonster med stora utbyggnadsmöjligheter (och en lika hårdvaruporrig värstingskärm som kompanjon). Saker som upp till 56 teraflop, 1,5 terabyte i ramminne och grafikkort som på egen hand är mer kraftfulla än Apples näst kraftigaste dator iMac Pro.
Även om Apple försöker tona ned hårdvaran så har Apple nu två fullständiga familjer. iPad, MacBook, MacBook Air och iMac för konsumenter och iPad Pro, MacBook Pro, iMac Pro och MacPro för proffsanvändarna. Att Apple får en riktig värstingmaskin för bild och video är viktigt i det sistnämnda segmentet. Men två saker förvånande. I princip hela burken verkar vara helt byggd av Apple. Även saker som det helt nya grafikkortet (och det faktum att de myntade begreppet XDR – Extreme Dynamic Range för skrämens upplösning). Apple tar alltså hem allt mer av kompontenttillverkningen – av kvalitetsskäl. Men också av tillgångsskäl. Flera produkter har haft problem att få fram tillräckligt stora kvantiteter av exemeplvis skärmar från underleveranteröer.
Det andra är hur utbyggbar Pron är. Helt givet för en sån här typ av dator – men väldigt oAppleigt. Åtminstone det senaste decenniet eller så.
(Att den ser ut som ett mellanting mellan en resväska i metall, en designad papperskorg på stan och en serverrack är en helt annan femma.)
2. iPad OS
IPad får ett helt eget operativsystem. Väldigt oväntat. Men också rätt självklart. iPaden har inte förrän på sistone hittat sin roll. Men operativmässigt har det varit en iPhone. Nu blir iPaden på riktigt en helt egen produktkategori – efter nästan tio år. Det kommer också såväl interaktioner som funktioner som blir iPad-unika. Men inte bara det: även Safari får ”iPad-läge” och iPad får ny roll som sekundär skärm till en Mac, exempelvis att den kan fungera som handhållet anteckningsblock eller ritblock till en Mac. Håll iPaden i handen och interagera med en Apple Pencil – få upp resultatet på Macen.
Men en mindre nyhet var på sätt och vis den kanske största i hela iPad OS: nya gester för att klippa ut och klistra in text. Apple har drivit hela gestinteraktionsområdet för touchenheter, men tittar man specifikt på just klippa ut och klistra in så har de två handgreppen levt kvar i datoråldern. Interaktionen har påminet om en högerklicksmeny. Nu får även dessa kommandon gester som är mer naturliga för touchenheter. Det här är ett rätt stort steg mot ännu fler interaktioner som dumpar datorryggsäcken.
Det sista är dessutom lite ett Apple-sätt att erbjuda det som man inte har bland sina bärbara datorer: touchskärmar.
3. Logga in med Apple
Ännu en riktigt oväntat nyhet. Och väldigt stor. Stöd för appar och webbplatser att erbjuda inloggning via ett Apple-konto på samma sätt som inloggning med ett Google- eller Facebook-konto. Här tryckte Apple förstås mycket på integritetsaspekten. När man skapar konto den här vägen kan man välja om man vill ange en e-postadress eller inte. Om man väljer att inte ange en e-postadress så kommer Apple skapa en slumpmässig e-postadress – som sedan vidarebefordrar mejl till din riktiga adress. Den som du loggar in hos kommer alltså inte kunna få reda på e-postadressen om du själv inte vill.
För Apple är det här förstås ännu ett steg mot att göra ditt Apple ID till ditt ”digitala körkort”. Din officiella ID-handling, typ. Där du, på Apple-språk, äger mer av din data själv.
Det roliga i sammanhanget är att det här kan användas av alla som bygger onlinetjänster. Så rent teoretiskt skulle man alltså kunna skaffa ett Google-konto eller ett Facebook-konto med sitt Apple ID.
Och hur tänker Apple få snurr på implementerandet av funktionen? Det kommer bli obligatoriskt för alla appar som erbjuder tredjepartsinloggning. Alltså: har din app inloggning via Facebook, Google eller någon annan tjänst? Då kommer den tvingas lägga till även Apples inloggning. Gör man inte det kan man nog anta att framtida uppdateringar (eller kanske appen som helhet) kommer att stoppas i Appstore.
4. Apple Watch får egen Appstore
Apple Watch kopplas ännu mer loss från iPhonen. I och med Apple Watch 6 kommer det inte längre krävas en iPhone-app, det går att bara göra en Watch-app. Dessa kan laddas ner och installeras direkt till klockan, utan någon mellanenhet.
Det här är också ett steg som är i linje med förflyttningar som Apple har gjort senaste tiden. På tjänstesidan börjar man allt mer koppla loss själva tjänsterna med Apples hårdvara. Logiken? ”Även om du inte vill köpa vår hårdvara ska du köpa våra tjänster.” Kort sagt: köp Apple Music eller Apple TV även om du inte i övrigt har Apple-produkter.
Det här är samma sak – med en twist. Man kopplar loss ett hårdvarusegment från iPhonen. Samma logik här: om klockan inte är knuten till en iPhone så blir den potentiella kundgruppen genast mycket större. Android-mobil, men Apple-klocka.
Lika logiskt är det att Apple också kopplar loss Appstore för Watch med Appstore för iPhone. Inte bara för att kunna installera appar oberoende av varandra – utan också för att man börjar förbereda företaget för uppstyckning. Tim Cook gillar att hinta om omsättningen för olika delar av inte-iPhone-segementen genom att säga att området skulle vara ett Fortune 500- eller Fortune 200-företag. Alltså ett område som omsätter lika mycket pengar som några av de största amerikanska företagen.
Genom att förbereda för styckning är man redo om den dagen inträffar. Antingen för att Apple väljer det – eller för att företaget tvingas till det.
5. iOS får mörkerläge
Det här var en av de mest väntade nyheterna. Och i sig inte särskilt stor. Och det är heller inte stort, som isolerad företeelse. Däremot betyder det här att iOS, MacOS, Windows (10) och Android alla kommer att ha stöd för operativövergripande mörkerläge. Det betyder att användare kan välja att växla alla appar och alla webbsidor till mörkerläge.
Det gör att alla som har en app eller en webbplats måste ta mörkerläge i beaktande. Antingen gör man ingenting och låter operativet styra hur en sajt eller en app ser ut om användaren växlar läge (och ja, med tanke på att de flesta är byggda för att se bra ut med ljus bakgrund så kommer det sannolikt se… mindre bra ut i mörkerläge. I bästa fall. Testa själv hur din sajt ser ut om du växlar till mörkerläge). Eller så tar man fram två versioner av en sajt och en app.
Här har Apple tänkt riktigt smart. Ny versionen av programmeringsplattformen Swift, Swift UI, kan automatiskt skapa mörkerläge när du bygger en app (för iPhone, iPad och MacOS). Däremot kommer problemet förstås kvarstå för alla sajter.
6. Konsolidering av kodbasen för appar
I och med nya Swift så kommer det bli möjligt att skapa appar för iOS, iPad OS, Watch OS och MacOS (säkert också TV OS) med en enda kodbas. Swift UI kommer dessutom göra det enkelt (enligt Apple, åtminstone) att porta en iPad-app till en Mac-app.
Men det betyder inte att MacOS och iOS slås ihop, som det spekulerats i. Swift UI kommer kunna lägga till MacOS-specifika element, som musinteraktioner istället för touchinteraktioner.Optimera respektive gränssnitt för rätt kontext snarare än att göra en Windows 8.
Men det här betyder också att Macens egen Appstore kan få lite nytänding. Även Macen i sig. Om fler tar fram specifika appar för Macen så kan fler tycka att det är ännu enklare att jobba där. Precis som en app i mobilen: utnyttja fördelarna som en native-app kan erbjuda över en webbläsartjänst vad gäller exempelvis hastighet. Och självklart integrationer med övriga delar av hårdvara och operativ.
7. Ännu mer memojis
En massa nya sätt att pimpa sin memoji. Woho! Ögonskugga, läppstift, piercings, hattar, glasögon, frisyrer, tänder. Och Airpods. Allt för att ens memoji ska bli mer, tja, me.
Det här är säkert jättekul för alla som använder den funktionen (som vanligt vet vi inte hur många som använder animojis och memojis eftersom Tim Cook inte jämfört användandet med ett Fortune-företag än). Men det här är inte det stora. Det är istället att Apple också släpper memoji stickers (med dekal-samlingar). Och låter memojis bo i tangentbordet.
Det här betyder alltså att Apple nu fullt ut gör en bitmoji med sina mojis. Men det viktigaste är att memojis alltså kommer att bo i tangentbordet istället för som idag i en app i Meddelanden. Logiken här är samma som att Watch kopplas loss från iPhone. Eller att Apples tjänster kopplas loss från Apples hårdvara. Eller att Snapchat gjorde precis samma sak med just bitmoji.
Det betyder (utan att jag vet exakt hur kompatibelt det kan vara) att memoji kan användas i andras tjänster. Alltså i tjänster som inte är Apples egna. Som i Facebook Messenger. Låta användarna marknadsföra Apples mojis i konkurrerande tjänster, alltså.
8. Rejäl ambitionshöjning för HomeKit
Apples utvecklarplattform för uppkopplade prylar har sannolikt slagit igenom lite sådär (återigen: ingen Fortune-referens = ingen koll på hur det går). Som den har varit idag har den varit väldigt mycket mer najs än need. Tända lampor eller automatisera några uppkopplade prylar (som dessutom behöver HomeKit-stöd).
Nu lanserar Apple såväl HomeKit Secure Video och HomeKit-kompatibla routrar.
Det förstnämnda gör att säkerhetskameror kan kopplas till Apples plattform och det sistnämnda att routrar får ta det av säkerhetsfunktioner från Apple som del av sina produkter.
Båda de här områdena ligger förstås väldigt mycket i tiden. Det första tack vare/på grund av alla diskussioner om data och integritet i våra uppkopplade prylar. Alltså att Facebook och Amazon lyssnar på oss för att sälja annonser, typ. Det andra på grund av att IoT-prylar allt oftare drabbas av hackerattacker (från enskilda brödrostar till kollekivtrafiksystem).
Gällande video tänker Apple att man kan rida på sin integritetsstämpel. En ”Apple-certifierad” pryl är en som inte kommer lyssna på användaren på oönskat sätt. Det kan bli ett försäljningsargument för de företag som tar fram produkterna. Motsvarande för routertillverkare, som dessutom kan låta Apple står för en stor del av hela säkerhetskakan, så att routertillverkarna snarare kan fokusera på att optimera själva kommunikationsbiten.
Och i båda fallen handlar det förstås om att Apple tar ett jättekliv framåt för att ta (ännu mer) plats i våra uppkopplade hem. Ja, och bilar (Apple presenterade även ett antal nyheter för CarPlay).
9. Airpods kan automatiskt läsa upp inkommande meddelanden
Airpods kommer få stöd för att automatiskt läsa upp ett meddelande – direkt när det kommer. Plus möjlighet att direkt svar på meddelandet. Men inte bara det: funktionen har stöd för alla meddelandeappar som stöder SiriKit. Även här: Apple knyter ihop hårdvara och mjukvara inom sitt ekosystem – men kopplar samtidigt loss dem från varandra.
Med andra ord skulle det även här kunna bli möjligt att använda Airpods med exemeplvis Facebook Messenger.
10. Synkade låttexter
Ja, det här är en bagatell – som egen funktion. Låttexter har blivit en stor grej för de flesta stora musiktjänster, men till skillnad från övriga (väl?) så kommer låttexterna att synkas med musiken. Ännu bättre hjälp att sjunga med.
Och när har man rörlig text till musik? Vid karaoke. Och var älskar man karaoke (mest)? I Asien.
Vad det här innebär alltså att Apple lägger till ett socialt element i Apple Music. Sjung med dina vänner. I Kina verkar det dessutom som att karaoke, eller KTV om jag fattar rätt, mer bygger på att man sjunger med vänner i mindre grupper – snarare än att sjunga inför ett rum fullt av främlingar. Alltså som gjort för att ta med sig mobilen och köra direkt.
Eller varför inte i bilen? Carpool karaoke på en helt ny nivå.
11. Sist men inte minst: Swift UI
Nej. Jag ska inte säga att jag helt fattade grejen, men jag fattar att det inte var en slump att de enskilt största applåderna från en rum full av (mestadels) utvecklare kom när nästa generation av en utvecklarplattform presenterades. Det, plus att det såg sjukt enkelt ut, gör att det här förstås kommer bli en viktig pusselbit för Apples framtid. Plus de övriga utvecklarverktygen och API:erna som presenterades.
Okej, det var ingen slump att Apple hyllade utvecklarvärlden under en utvecklarkonferens – men med all rätt. Det är inte på egen hand som Apple har blivit ett av världens största företag. En stor del – ja, eller den största delen, har berott på att andra kreativt har använt de möjligheter som Apple gett. I många fall på sätt som Apple själva inte ens hade föreställt sig.
Att hålla utvecklarna på gott humör – både genom hårdvara och mjukvara – är en av de viktigaste pusselbitarna för Apples framtid.
Bonus: WWDC-fun fact
Om du tänker åka på WWDC, eller om du är på plats. Var nog med att referera till evenemanget som ”dubdub” (som i ”doubleudoubleu”). It’s a thing, tydligen. Visar att du har superkoll.
Så, tja, det får avsluta mina tankar kring det viktigaste från årets WWDC. Årets dubdub.
Årets I/O handlade inte särskilt mycket om nya funktioner eller produkter. Istället var temat förädling och förfining av befintliga produkter och tjänster, bland annat sådant som presenterades under förra årets I/O. Detta är dock inte samma sak som att vi inte fick se saker som är imponerande – och som har potentiell reell praktiskt nytta. Små saker som kan ge stor hjälp i vardagen. Och funktioner som, när de kommer och blir standard, kommer förändra hur vi interagerar med världen omkring oss – i gränslandet mellan online och offline där skillnaden i praktiken snart inte längre finns.
Men det var nästan lika mycket en
sammanfattning av Apples motsvarande presentationer senaste åren. Och likt
Facebooks F8-dragningar förra så var det handlade ett övergripande tema inte så
mycket om de produkter och funktioner som presenterades på scenen som en följd
av en företagsidentitetskris.
Jag gick igenom alla nyheter som presenterades här. Här tänkte jag djupa lite i de största nyheterna som presenterades och några tankar kring vad de betyder för Google och våra uppkopplade liv framåt.
De 6 viktigaste nyheterna som presenterades under Google I/O 2019
1. Moving away from a company that helps you find answers
Hela konferensen inleddes och avslutades med
ett rätt stort ställningstagande från Google. Nästan direkt konstaterade Googles VD Sundar Pichai:
We are moving from a company that helps you find answers to a company that helps you get things done.
Översatt: Google rör sig bort från identiteten
som sökföretag. Nu är det förstås inte riktigt så drastiskt som att Google ska
sluta erbjuda söktjänster, men däremot tänker Google ta ett betydligt större
grepp om våra liv – alltid. Även när vi själva inte söker information. Och när
vi söker så är det också Googles tjänster vi ska använda för att utföra de
handgrepp som blir resultatet efter en sökning.
Likt det Facebook presenterade kring sin
framtid så är det här förstås inget nytt i sig. Google har lagt det här pusslet
i flera år vid det här laget. Offline har de börjat erbjuda allt mer hårdvara
som ska se till att Googles tjänster finns tillgängliga alltid och överallt och
online har Google sedan länge släppt illusionen att de har något större
intresse av att släppa ifrån sig trafik från sina egna plattformar och
ekosystem. Allt ska finnas på och kunna göras via Google.com eller via Googles
olika tjänster och appar.
När Jeff Dean, Googles AI-chef, avslutade den
första dagens huvudpresentationer så upprepade han samma fras – med lite extra
information:
We are moving from a company that helps you find answers to a company that also helps you get things done. And all the products we’ve shown you today share a single goal: to be helpful.
At the same time we wanna ensure that the benefits of technology are felt
everywhere, continue to uphold our foundation of user trust and build a more
helpful Google for everyone.
Vi noterar ordet “also” när det handlar om
ompositioneringen, vilket förstås är mer i linje med vad det egentligen handlar
om. Men framförallt noterar vi också ordet ”helpful”. Två gånger.
Just ”hjälpsam” var ett av de vanligast
förekommande orden under presentationerna. Är lika mycket ett sätt försöka
mjuka till bilden mot konkurrensmyndigheter i olika delar av världen som ett
sätt samla sina tjänster under en enkel rubrik. Google lanserade till och med
frasen ”the helpful home” för att särskilja sig från andra företag som börjar
inreda våra hem med smarta prylar. Med Google blir hemmet inte bara uppkopplat,
det blir också hjälpsamt. Ett sätt stå ut alltså.
Nu gissar jag att även övriga företag som
verkar inom samma område tycker och tänker ungefär samma sak, men Google har nu
alltså satt en tacksam etikett på sig själv, en som dessutom gör sig väldigt
bra i alla former av marknadsföringsmaterial. (Bygger förstås mycket på att du
går lite all in på Google, men så är det ju med ekosystemen även från andra.)
2. Google blir ett Google för ljudsök
Även denna I/O presenterade Google nyttiga (ja,
eller hjälpsamma) verktyg för människor med funktionsnedsättningar. Live
transcribe, möjligheten att realtidstexta, finns nu på 70 språk och fick
sällskap av två nya funktioner.
Live relay ska erbjuda ett sömlöst möte mellan
röstsamtal och textchatt: en hörande människa kan prata, ljudet förvandlas till
text hos en döv mottagare som kan skriva sitt svar som text, som sedan läses
upp för den hörande. Allt i samma gränssnitt.
Live caption, å sin sida, är samma sak som
Transcribe, fast inte för livevideo. Den ska kunna texta all video på Android –
i appar, på webbsidor och sådan man har filmat själv. Alltså utan krav på att
den som har spelat in eller lagt ut videon har lagt in textning.
Dessutom gick Google igenom delar av sitt
Project Euphonia, som är tänkt att göra digitala (röst)gränssnitt bättre på att
förstås människor som har svårt att prata som följd av stroke eller sjukdom.
De här tre funktionerna är väldigt bra verktyg
för människor som har dessa funktionsnedsättningar och erbjuder betydligt
bättre möjlighet att dessa kan känns sig inkluderade i samhället. Men
funktionerna kan förstås också användas till mycket mer. Som att söka i
podcasts och videos för att även göra dessa sökbara. Via ljud, röst, text,
bild, video, emojis etc. etc. Ett första steg är att skanna igenom allt
innehåll med ljud som indexeras och texttranskribera det.
Live Caption, a new feature coming in Android Q, can transcribe videos playing on your phone in real time with impressively accurate results. It even works for video chats.
3. Podcasts i sökresultatet
Att poddar kommer att börja dyka upp i
sökresultatet bygger vidare på detta. Google kommer att kunna visa relevanta
poddar som svar på sökningar. Och då inte baserat bara på titel eller
metabeskrivning utan också innehåll (att se hur smart det blir i början – om
det blir som jag går igenom under förra punkten eller om det blir mer baserat
på beskrivningstexter).
Men det stannar inte bara där. Det kommer även
gå att bokmärka och spara poddar för lyssning senare. Eller lyssna direkt i
sökresultatet – hos Google alltså. Den här kommer förstås bli väldigt
intressant att se hur den kommer att hanteras. Lär väl bygga på vilka
plattformar som väljer att delta (också intressant hur det framväxande
fenomenet med betalpoddar kommer hanteras här).
Även här kommer det som poddplattform handla om
balansgången mellan att få trafiken till sig och få spridning och innehåll. Om
det börjar visa sig att poddsökandet hos Google blir bra kommer garanterat
poddare vilja synas här och kan då välja bort plattformar som inte erbjuder
denna sökbarhet. Djup Assistant-integration lär inte vara särskilt långt borta
(kommer ju finnas eftersom det ingår i själva söken, men kan säkert integreras
ytterligare – kanske också på poddplattformarnas sida).
Detta bygger förstås också vidare på ambitionen
att Google vill att allt ska göras hos dem, direkt i sökresultatet. Eller för
att använda gårdagens språk: att Google är hjälpsamma och besparar oss ett
tryck för att lyssna.
Google Search is getting an upgrade with better news coverage and now, podcast indexing. At the company’s developer conference, Google I/O, this morning,
4. AR i sökresultatet
Ännu ett tillägg som är på väg till
sökresultatet är att 3D-objekt kommer kunna visas direkt hos Google. Om man vill
kan man dessutom dra ut objekten från webben till den fysiska världen och
AR-titta på dem. Och interagera med dem.
Exemplet som gavs på scen var möjligheten att dra ut en vit haj framför sig och se hur stor den är. Eller att kunna dra ut en illustration med kroppsorgan och titta på den mänskliga kroppen på det här sättet.
Båda dessa är förstås helt i linje med bilden av Google som företaget som vill sprida kunskap, men det största med den här funktionen är förstås den kommersiella tillämpningen (som också visades på skärmarna under presentationen): möjlighet för handlare att lägga ut ännu mer produktinformation i sökresultatet. Att 3D-vrida på en sko på mobilskärmen och sedan ”prova” samma sko på sin egen fot för att se hur den ser ut.
En funktion som gör att Google än mer kan ta
upp konkurrensen med (främst) Amazon som shoppingplattform. Och även här: gör
allt direkt hos Google. Inklusive att lägga din produktkatalog där. Lägg lite
AMP på det så kommer du få en produktsideupplevelse som kommer sopa banan med
de flesta e-handelssajter vad gäller hastighet. Och kanske också snart
funktionalitet.
En utmaning gällande båda dessa blir förstås
ökade krav på att tagga upp innehåll för allt fler interaktionsformat. Tittar
vi exempelvis på röstsökning så kommer Google göra det tekniska tunglyftandet.
Budskapet från Google: bygg inget eget, sökoptimera ditt innehåll för Assistant
och vår hårdvara istället.
Google announced at the I/O conference that it’s adding augmented reality 3D models to its search options, expanding a line of AR tools previously introduced by the company.
5. Google Go får Lens-funktionalitet
Det som visades kring Lens, alltså Googles
AI-smarta kamera, var som vanligt snyggt och smart. Däremot i stort mer nice än
need (inte minst som det, åter, bara kommer till Pixel-mobiler – åtminstone
initialt). Det som däremot visades upp kring Google Go har potential att få ett
betydligt större genomslag. Inte minst för att få ombord nästa miljard
internetanvändare på Google-tåget. Alltså de människor som idag helt saknar
eller har väldigt begränsad tillgång till mobiler och (internet)uppkoppling.
Go är Googles sökapp för ”entry-level phones”.
Alltså den typ av enkla mobiler som finns i händerna hos de människor vi pratar
om här. Det innebär att Google Go-användare kommer att kunna peka kameran mot
text och få den uppläst på sitt språk.
Översättning av texter i sig är förstås både
bra och imponerande (hand upp alla som minns nittiotalets OCR-funktionalitet…).
Men uppläsningen är den riktiga nyckeln här, av samma anledning som Facebook
satsar mycket på röstmeddelanden i WhatsApp: vi pratar många gånger om
människor som inte alls kan läsa.
En annan viktig faktor här är att Google
lyckats få ned Lens-funktionalitet till 100 kb i filstorlek. Det gör att den
ryms i mobiler där just utrymmet också kan vara väldigt begränsat. Sist men
inte minst kommer även Go att hantera översättandet lokalt i enheten, vilket
gör att behovet av uppkoppling, och därmed dyrbar datatrafik, minskar ännu mer.
Google is making it easier for users in emerging markets to access information around them via Google Lens. The feature leverages Lens within Google Search to read text out loud.
6. Android 10 får mörkerläge
Det här är egentligen en icke-nyhet. Det är
snudd på hygienfaktor och en bagatell jämfört med de coola funktioner som
visades upp. Men det är en av dem som kommer påverka alla som har en sajt eller
en app mycket framöver. I det korta perspektivet sannolikt mer än alla andra
saker som presenterades.
MacOS Mojave och Windows 10 har redan operativövergripande
mörkerlägen. Android får det alltså i och med nästa version och jag skulle bli
extremt förvånad om det inte är en av nyheterna som presenteras för iOS 13
nästa månad (som då alltså lär komma ut i höst i samband med nästa generation
iPhone-modeller).
Det innebär alltså att användare kan välja att
växla hela enhet, inklusive navigering och andra interaktionselement, till
mörkerläge. Kort sagt invertera gränssnittet. De flesta webbplatser och appar
idag är vita. De är väldigt vita. Så har de varit sedan nittiotalet (ännu en
sak som går tillbaka till rötterna – det var betydligt vanligare med svart
bakgrund på sajter under nittiotalet. Ja, eller mycket mer färg överhuvudtaget.
Gärna alla färger. Samtidigt).
Det här betyder också att ännu mer av makten
över upplevelsen av varumärket flyttas över till användaren. Om jag växlar över
till mörkerläge så kommer operativet också invertera alla sajter och appar. Och
det kommer rätt ofta se ut som skräp.
Valet för sajt- och appägare blir då alltså att acceptera att ens tjänster kommer att se ut så här – eller ta fram två versioner av sina gränssnitt. En för ”normalläge” och en för mörkerläge (vad ska vi kalla ”normalläget”? Många föredrar ju mörkerläge jämt. Ljusläget? Vitläget?) Det innebär också att logotyper ska kunna fungera på mörk bakgrund. Alla profilfärger. Alla produktbilder. Loggor och annat i mejl. Det ska också fungera rent tillgänglighetsmässigt.
Än så länge tror jag inte att något av operativen, annat än via tredjepartshackande, har stöd för att automatiskt växla mellan olika lägen beroende på exempelvis ljuset runtomkring eller tid på dygnet. Det lär också komma, vilket gör att ännu fler säkert kommer använda mörkerläge. Växla emellan de båda lägena och förvänta sig samma högkvalitativa upplevelse i dem.
Så med andra ord: Håller du på eller ska bygga
om din sajt eller app närmaste tiden? I så fall borde den här frågan ligga högt
upp i priolistan över saker att diskutera. Ja, eller det borde den oavsett om
du tänker bygga om eller inte.
Google is bringing a system-wide dark mode to Android Q. It’s called Dark Theme and it’s exactly what you would expect, changing white page elements to
9 andra insikter utifrån det vi fick höra under Google I/O 2019
Google har aldrig låtit lika mycket
som Apple
En stor del av det som presenterades handlade
om integritet och ökad säkerhet för användarna var som en komprimerad
sammanfattning av Apples motsvarande produktpresentationer från de senaste
åren.
Det handlade om att Chrome kommer begränsa
möjligheterna att spåra oss kors och tvärs på nätet, att appar kommer be om mer
tillstånd när mobilspecifika funktioner som platsangivelser används, att de ska
gå att använda Maps anonymt, att face match-funktionen lagras krypterad i Nest
Hub-enheten, att AI-baserade funktioner överlag ska hanteras lokalt i enheterna
istället för i molnet och att det ska bli möjligt att ställa in att appar bara
ska få spåra dig när du använder dem (alltså inte i bakgrunden). Kort sagt
saker som har funnits i iOS och som del av Apples hela integritetspolicy ett
tag. I vissa fall länge.
När det gäller saker som sök och smartness hos
den digitala assistenten ligger Google som bekant rätt långt före. Men när det
handlar om integritet så är situationen den omvända. Google är ju dessutom mer
beroende just av att samla in användarinformation för hela sin affär så det
blir intressant att se hur långt Google är beredda att gå här. Har ju redan
kommit uppgifter om att Chrome kommer få en funktion som stoppar
tredjepartskakor – men inte Googles egna.
Oavsett kan jag riktigt hör Tim Cook: ”Told you
so”.
Google Pixel 3A – sannolikt inte
Googles mobilräddare
Den förmodligen mest emotsedda, och mest läckta,
nyheten var sannolikt nya Pixel-mobilerna. 3A och 3A XL. Budgetversioner av
Googles premiumserie – utan att kompromissa på hårdvaran, som Google själva
konstaterade. Däremot är den förstås snäppet under just Pixel 3, konstigt vore
annars. Ingen trådlös laddning, inte vattentät, det ”obegränsade utrymmet” är
tydligen inte för högupplösta bilder som för Pixel 3 och den kommer dessutom
bara i en konfiguration: 4 GB minne och 64 GB lagringsutrymme.
Visst, det senare är förstås just tänkt att täckas
upp av molnlagringen istället för mer utrymme i mobilen. Dessutom strömmar vi
mer och mer. Det känns däremot fortfarande lite lite.
Priset, från 399 dollar, är förstås rejält under många premiummodeller – men kommer det räcka för att få fart på Googles mobilförsäljning? Jag misstänker att så inte blir fallet. Visst, nu finns inte Pixel lika brett som de flesta andra stora märken (alla?) men Pixel kommer fortfarande behöva tampas med samma problem som tidigare: varför ska någon som vill köra Android välja en Pixel?
Kameramjukvaran är grym och du får en ren Android – men det är inte livsnödvändigt för de flesta. Övriga märkens modeller är good enough. Inte minst när Google nu ger sig i kast med mediumprissegmentet där konkurrensen är ännu hårdare, inte minst i och från Kina. Min gissning? Pixel 3A kommer inte hjälpa Googles mobilmarknadsandelar särskilt mycket.
Google Assistant – ett smartare fartmonster
Google ägnade hyfsat mycket tid åt att peka på
hur mycket snabbare Assistant nu har blivit, förutom att den klarar av att
styra betydligt fler saker, även över olika appar. Och det går helt klart
undan.
På samma sätt har Assistant också blivit
smartare genom att den inte behöver få triggerfrasen Hey Google lika ofta. Det
såg ut som att när den väl har aktiverats så är den igång ett tag, till dess
att den ”timar ut” när ingen längre pratar med den. (Med de diskussioner som
förstås kan uppstå kring hur mycket Assistant faktiskt lyssnar utan att berätta
det – även om Google lagt till stöd för att visa just när Assistant lyssnar,
åtminstone i Nest-hub).
Det här är två saker som kommer bli viktiga för
att de digitala (röst)assistenterna ska ta fart på riktigt. Trösklarna måste
sänkas ytterligare så att det känns mindre som att man startar ett program
innan man kan använda den.
Googles hemmahårdvara hamnar märkligt
nog under Nest-varumärket
Google verkar ha bestämt sig att hemmahårdvaran
ska gå under Nest-varumärket. Att Google har haft två varumärken utan tydlig
uppdelning har förstås inte varit helt optimalt ur ett
positioneringsperspektiv, så att man nu väljer att göra detta är inte så
konstigt.
Det som däremot är konstigt är att Google
väljer Nest som varumärket. De senaste två åren eller så har Google gjort en Apple
och börjat skapa ett mer enhetligt Google-ekosystem. ”Google” som namnstandard.
Nu vänder man tvärt och väljer ett helt separat namn på hemmaserien.
Om man vill är det classic Google. En massa mer
eller mindre överlappande tjänster som heter lite olika utan att någon egentligen
har koll på varför. Och vad de ska användas till (säg hej till Googles alla
chattappar). Men det är märkligt oavsett. Ja, om det inte är så att Google helt
enkelt gör det för att hamna lite mindre i konkurrensmyndigheternas sikte.
Eller rentav börja förbereda för att knoppa loss olika delar hyfsat snabbt om (ja,
eller, well, när) uppstyckningskraven kommer från USA eller EU.
AI och Google till mänsklighetens
nytta
Efter presentationen av nya
mellanprisklass-Pixeln så rundade Google av hela första dagens
produktnyhetspresentationer med en galet teknisk genomgång av företagets
AI-satsning. Det blev också den punkt som fick avsluta hela tillställningen
(det i sig var rätt coolt och ett rätt skönt ingenjörsstatement). Google
pratade om hur de använder sin AI-teknik för att bättre identifiera cancer och
bli bättre på att förvarna om översvämningar – innan de har hänt.
Det innebar också att det var Googles AI-chef
Jeff Dean som fick avsluta hela konferensen och åter upprepa att Google rör sig
från ett företag som hjälper dig att hitta information till ett företag som
(också) hjälper dig få saker och ting gjorda, att Googles alla produkter har
som gemensamt mål att vara hjälpsamma och vara till för alla. Det var förstås
ingen slump att Google avslutade och sydde ihop säcken så här.
Smart reply ska fungera i alla
meddelandeappar
Den här fick vi inte heller veta så mycket om,
framförallt inte att den ska fungera i alla meddelandeappar i Android 10. Det
borde alltså betyda att smart reply exempelvis också fungerar i Messenger,
WhatsApp, Instagram, Snapchat och Twitter. Funktionen bygger ju på att
funktionen vet vad som är ett lämpligt svar utifrån vad du har fått för
meddelande. Blir väldigt intressant att se mer av den här funktionen – samt
vilken nivå på ”integrationsdjup” vi faktiskt pratar om.
What VR?
Facebooks dragning handlade mycket om VR. Inte
ett ord om det under Googles dragning. Knappt ens något om AR. Rätt förvånande
trots allt.
What iOS-gester i Android?
En sak som nämndes nästan i en bisats var att
Android 10 kommer att få stöd för bättre gestnavigering à la iOS. Däremot fick
vi inte vet mer än så. Också rätt förvånande att man valde att lägga den typen
av ny funktion i appendix. Frågan är varför. Om det är så att gesterna blev
lite för iOS-lika för att det skulle vara bekvämt att lägga i en stor
webbsändning eller om funktionen i sig inte blivit så bra som Google hade
hoppats på.
Android ska kunna uppdateras i
bakgrunden – utan omstart av enheten
Det här är väldigt välkommet. Att jag ibland
måste vänta 45 minuter medan mina Macar, iPad eller iPhone uppdaterar känns
väldigt gammalt. Detsamma gäller egentligen enskilda appar, även om vi pratar
betydligt mindre tid.
Det här kommer att sätta press på inte minst
Apple. Absolut ingen funktion som man står och faller med, men i en värld där
vi förväntar oss kunna vara ständigt uppkopplade kommer ett sånt här stöd –
eller avsaknaden av det – kunna spela en allt större roll i vårt val av
hårdvaruplattform.
Vad var det som presenterades under 2019 års F8-konferens?
Jag har skrivit en text om allting som presenterades under konferensen, så jag upprepar inte allt det här. Där finns också en genomgång av de mer övergripande principerna och tankarna som, enligt Facebook själva, ska genomsyra såväl Facebooks tjänster som företagets styrning och inriktning. Läs igenom den texten om du vill ha en mer utförlig genomgång av allt det som vi fick höra och se.
Hur mycket jättenytt fick vi egentligen höra?
Okej. Den frågan känns säkert både ledande och retoriskt. Vilken den också är.
Hela tillställningen seglade under ett väldigt vägledande paraply: Framtiden är privat. Alltså att det är kommunikation i mindre grupper, via säkra kommunikationskanaler, som Mark Zuckerberg och Facebook ser framför sig som vägen framåt för sociala interaktioner. Och allt i grunden baserat på meddelandetjänster.
Ett mer konkret sak utifrån det här var den uttalade positioneringen för Facebooks tre huvudtjänster (WhatsApp hamnar lite mitt emellan de tre, med lite mer övervikt åt företagsinteraktioner):
Facebook: Community
Messenger: Closest friends
Instagram: Expression
De största förändringarna kom i form av att Facebook nu uttalat ska handla om grupper (de ska åtminstone vara ”lika viktiga som vänner”) och att Messenger nästan helt backar från 2016 års tankar om Messenger-plattformen. Alltså Messenger som ett verktyg för att hantera kommunicera med företag. Den rollen fick WhatsApp ta över (ännu mer) under presentationerna.
Men i stort handlade det om iterationer. Fortsättningar på sådant som redan varit på gång rätt länge. I en text som jag skrev 2016 gick jag igenom mycket av det vi fick höra igår, med meddelandetjänster som det nya sättet att tänka och bygga tjänster.
I övrigt handlade mycket om det Facebook har hållit på att bygga ganska länge nu: sitt stora infrastrukturprojekt (inklusive att knyta ihop chattapparna till ett gemensamt kommunikationsverktyg). Jag har tidigare skrivit även om det här.
Facebook har tio år på nacken. De första tio åren har handlat om att knyta ihop människor på ett aldrig skådat sätt och nya sätt att tänka kring annonsering. Kommande tio kommer handla om hårdvaror, shopping, finanstjänster, internetuppkoppling, spel och en hel massa teknik för att knyta samman dessa (och förstås många andra områden).
Det är ganska precis exakt ovanstående saker som hela gårdagens presentation handlade om. Och konstaterandet ”the future is private” valdes förstås inte så mycket för att prata om ”privat” som i sammanhanget ”motsatsen till ett publikt nyhetsflöde” utan som ett ord med en dubbelmening som försvinner lite på svenska: ”private” både som ”mindre grupper människor” och ”säker kommunikation”.
Men även utifrån det så var några av nyheterna större än ändra.
De 5 största nyheterna under Facebooks F8-konferens 2019
1. Messenger får Close friends – och blir hubben i hela ekosystemet?
I och med Close friends-funktionen (där du kanske får välja dina nära vänner – eller så gör Facebook det, inte klart i dagsläget) så kommer det gå att se vad ens närmaste vänner gör. Vad de delar med sig av, som bilder, videos och stories.
Liknande funktion finns exempelvis i Instagram, men här känns det som att funktionen är tänkt att dra in mer än bara det man har delat via Messenger. Det känns som ett första steg mot att göra Messenger till det nya nyhetsflödet. Men inte bara det, det känns också som att den kan komma att dyka upp andra saker. När Facebook säger ”stories” gissar jag att det betyder Facebook Stories. Men eftersom stories oavsett inte bor i Messenger och eftersom de just inte sa Facebook stories så känns det att det på sikt också kan bli andra stories. Och andra delningar. Som från Instagram. Det får mig kort sagt att tänka två saker:
Instagram Direct nämndes bara som del i chattplattformen, men i princip inte annars. I konsolideringen av tjänster, kommer Direct finnas kvar som egen chattjänst eller ser Facebook att Messenger ska användas även här? Alltså ännu ett sätt att knyta den yngre Instagram-publiken tajtare till Facebook.
Hur länge kommer det finnas olika slags stories i Facebooks ekosystem? Sannolikt mest en tidsfråga innan vi bara får ”stories” (som säkert på sikt inkluderar WhatsApp, även om den fortfarande ligger lite vid sidan om. WhatsApp byggs överlag upp mer som ett fortsatt sidospår. För tillfället.)
2. Marketplace får inbyggt stöd för leveransalternativ
Visst, kommer initialt bara vara för USA, men är mest en tidsfråga innan det här sprids vidare. Betyder alltså att Facebook släpper tanken som Marketplace som en lokal loppisföreteelse till att bli en eBay. Alltså en global P2P-shoppingplattform (ja, och även mellan företag och privatpersoner).
3. WhatsApp får produktkataloger
WhatsApp får stöd för att företag ska kunna ladda upp sina produkter direkt i appen för att kunder därmed ska kunna handla direkt där. Inte så konstigt att det här inte kommer till Messenger (än) eller att användarscenariot under presentationen var ”för företag som inte har en sajt”. Läs primärt: i länder där sajter inte är något man har som litet företag. Alltså primärt WhatsApp huvudregioner: tillväxtmarknader.
Det här innebär också att Facebook tar ett rejält WeChat-steg. Utan att veta exakt hur det kommer att bli så lär WeChats miniprogramsframgångar, alltså appar i appen, vara en stor förebild. Facebook håller dock kvar vid sin one size fits all-filosofi, snarare än att erbjuda en plattform där företag har större möjligheter att anpassa sin närvaro. En av anledningarna att Messenger-plattformen aldrig riktigt tagit fart. Att se vad Facebook har för tankar kring det här framåt.
4. Liveströmningsshopping
Även här väldigt mycket i tiden. Sjukt stort i Kina och börjar även göra avtryck här hos oss, där Amazon har släppt en egen kanal dedikerad åt just liveshoppingsändningar och Walmart funderar på samma sak. Kort sagt alltså möjlighet att sälja saker i direktsändning med möjlighet för tittarna att ställa frågor till den som säljer. I shoppinggrupper vad det verkar, men lär säkert breddas. En Marketplace-integration känns rätt given, exempelvis. Del i det Zuckerberg kallade ”private commerce”.
5. Shopping from creators
På sätt och vis lite kopplat till ovanstående och en fortsättning på hela Instagrams satsning på att bli en fullständig shoppingplattform. Möjlighet för ”creators” (som definieras som en rätt bred samling medlemmar: ”public figures, creatores, athletes, publishers and artists” – oavsett konton med många följare) att tagga produkter i videos. När tittare klickar på videos så kan de sedan välja att köpa produkten direkt, där och då.
Även detta kommer förstås kunna kombineras med några av ovanstående funktioner. Och även här kan man tänka att det blir allt mindre viktigt med VAR man väljer att göra det här. Kommer nog i slutändan i princip handla om att man kan ”casta” ut sin sändning dit man vill och låta folk konvertera där de ser innehållet. Alltså köpa direkt, oavsett var man är. Även i exempelvis Messenger.
11 andra insikter utifrån det som presenterades under F8-konferensen
1. Det digitala vardagsrummet trumfade det digitala torget
Mycket i presentationerna cirklade kring metaforerna ”det digitala torget” och ”det digitala vardagsrummet”. Alltså det publika kontra det privata. Och med tanke på konstaterandet att framtiden är privat är det förstås inte konstigt att det var så. Det märktes även i ordningen: chattjänsterna först, sedan de publika. Och det trots att WhatsApp var den app som fick minst antal nya funktioner. Spelar ingen roll. Nu vändes prioordningen en gång för alla.
2. Lite oväntat att operabiliteten kom så snart
Att Facebook är på gång att knyta ihop sina chattplattformar är i sig inget nytt, men jag är lite förvånad att det gick så fort innan de första uttagen började märkas. Lägg till att saker som ”Instagram From Facebook” har börjat krypa in i kod så är frågan nu lite: hur länge kommer undervarumärkena leva kvar innan allt bara blir ”Facebook”? Facebook video, Facebook shopping, Facebook stories, Facebook chat. Inte minst när den blå färgen börjar försvinna från huvudtjänsten.
3. No more The big blue
Och när vi ändå pratar färg. En av de stora förändringarna som presenterades var att Facebook, både appen och sajten, nu är mer eller mindre helt vit. Det stora blå försvinner alltså i ekosystemet. Dessutom gör logotypen en Nya moderaterna (innan de gick tillbaka att vara väldigt mycket höger-Moderaterna igen): den blir lite mer ljusblå.
Visst skulle man kunna spekulera att båda dessa initiativ är för att bokstavligen tvätta bort skandalstämpeln från senaste åren. Klassiskt varumärkestrick när man vill kasta bort en gammal ryggsäck. Men jag tror att det finns en betydligt enklare förklaring: det gör mörkerläget så mycket enklare. Nu när Facebook och Messenger båda får inbyggt mörkerläge blir det lättare att helt enkelt gå helt mellan vitt och svart som bakgrundsplatta, utan att mecka med mellanlägen. Gör det säkert också smidigare att hantera operativspecifika motsvarigheter som Facebook själva inte råder över.
Vilket även här för tankarna till WhatsApp och Instagram. WhatsApp ska vara på gång att få mörkerläge (har synts i kod), men vad jag vet har inget skådats för Instagram. Vi kan gissa att dessa båda appar kommer få mörkerläge rätt snart. (Och just att alla appar nu är färglösa kommer nog göra steget att låta Facebook svälja dessa båda varumärken ännu kortare.)
4. Allt kommer finnas överallt
Facebook har låtit de fyra huvudtjänsterna överlappa varandra allt mer och det fortsatte igår. Den största förändringen här var att grupper kommer finnas överallt i Facebook-appen. Är du i Marketplace kan du få tips om shoppinggrupper, i spelavdelningen kan du tipsas om spelgrupper. Det ska nästan helt sömlöst kunna gå från det offentliga till det allt mer privata, utan att fundera på var man är eller vart man måste gå. Omvänt flyttade mer av det publika in i exemplevis Messenger, via Close friends-funktionen.
5. Ännu ett steg in på LinkedIns planhalva
”Professionella grupper” får nu stöd för att ansöka om jobb direkt i anslutning till annonsen, inne i gruppen. Ett litet tillägg, men är ändå del i Facebooks långsiktiga plan att bli en rekryteringshubb. Ja, och, även det likt LinkedIn, inte bara rekrytering utan allt som har med yrkeslivet att göra.
6. I princip inget prat alls om sidor eller annonser
Grupper fick väldigt mycket utrymme, sidor inget alls. Detsamma gäller även för annonser. I princip inga annonsnyheter. Alltihop handlade om användarna, det var det enda som fick plats i strålkastarljuset. Som om det inte vore illa nog med hela privatsvängningen (och överlag Facebooks fokus på vänner över företag) så finns det nog anledning att som företag oroa sig lite. Det enda som är säkert är att, tja, det kommer bli omställningar.
7. Likes försvinner från Instagram
Ännu en sak som läckt via kod tidigare kommer nu att börja testas: antalet likes för inlägg kommer inte längre visas. Den enda som kan se det är den som har delat. Visst, är som sagt var ett test. Men Facebook testar saker hela tiden, utan att säga flaska om det. När de tar upp ett test under en keynote? Vi kan nog nästan med hundra procents säkerhet säga att Facebook redan har bestämt sig för att de ska bort. Frågan är väl mest hur länge det dröjer innan även Facebook tappar dem.
8. Facebook blir allt mer chummy med Amazon
Jag har några gånger skrivit om att det verkar som att Facebook och Google närmar sig varandra allt mer. Nu fick vi höra att det kommer mer Alexa-skills till Portal, plus att Amazon Prime-videon också landar där. Jag misstänker att de tre företagen har kunnat enas om en gemensam fiende som gjort att de blir allt mer sugna på samarbete: Apple. (Nu kommer de förstås ha många områden där de är raka konkurrenter och vill ta affärer från varandra – men hej, det är så det funkar nuförtiden bland techföretagen. Partnerrenter?)
9. Boka från inloggat läge i Messenger
En intressant funktion som togs upp är möjligheten att boka direkt från Messenger. Gäller saker som frisörer och skönhetsbehandlingar. Men det som är extra intressant är att det verkar gå att gå från inloggat läge på en sajt och fortsätta konversationen i Messenger – och sedan boka där. Alltså att Messenger får med sig information från kundens konto för att kunna serva bättre (via Messengers API). Har inte koll på hur det kommer att funka i praktiken, men det är ett nytt försök att sparka liv i Messenger som plattform.
10. Oväntat mycket datorfokus
Det presenterades några tjänster som kommer att native-datorapplikationer: kanske mest anmärkningsvärt var att Messenger kommer till både Mac och Windows. Och dessutom fick Facebook.com mycket sändningstid. För datorn. Bara för datorn. Jag tror inte vi fick se ett enda exempel på facebook.com i mobilen – alltså mobilwebben. Jag misstänker att det här har att göra med: företag. Alltså ge bättre verktyg för dem som sitter vid datorer och jobbar.
11. Oculus – för spel och företag
Det var väldigt lite prat om VR som sätt att bara hänga. Alltså ett VR-nyhetsflöde eller VR-chattrum. De nya Oculus-visiren är för spel, det är något som poängterades flera gånger. Och när det handlade om sociala VR-interaktioner så var det i samband med spelande (och då var man nog med att påpeka att det även går att spela med dem som saknar visir). Det andra man tog upp kring visiren var hela Oculus For Business-plattformen inklusive, förstås, prenumerationsmöjligheter för företag. VR-headset as a service, typ. (VRaaS, bästa förkortningen).
Facebook gör alltså lite samma resa som Apple med iPaden. Vrider om den tänkta målgruppen till att mer utpräglat handla om områden där ett VR-visir kan vara relevant. Ja, eller kanske än mer troligt: inte bli konstigt. Åtminstone just nu.
Så var det dags för årets upplaga av F8, Facebooks
utvecklarkonferens 2019. Det betyder förstås nya tjänster och nya produkter.
Mer specifikt nyheter kring själva Facebook-appen, Instagram, Messenger och WhatsApp,
men också kring utvecklarplattformar och ny hårdvara Här går jag igenom det vi
fick veta om vad som kommer till de olika tjänster, på kort och lite längre
sikt.
Byggandet av en ”privacy focused social platform”
Under sitt öppningsanförande gick Mark Zuckerberg igenom sin
vision för nästa steg för Facebook. Både vad gäller produkter, men också den
omställning som Facebook ser framför sig som företag. ”The future is private”,
som Zuckerberg beskrev Facebooks nästa kapitel.
I stort känns mycket igen från det som Zuckberg la ut tidigare
i år. Framförallt beskrivningen av Facebooks två huvudsakliga delar, som också
kom att genomsyra många av de efterföljande presentationerna: ”the digital
townsquare” och ”the digital livingroom”. Det offentliga och det privata. Men
också att det ska bli lättare att gå emellan dem (mer om det senare).
Fler av Facebooks tjänster och funktioner ska framöver
genomsyras av de sex principer som Zuckerberg också presenterade tidigare i år:
Privata interaktioner
Kryptering
”Minskad beständighet” (alltså mer innehåll som lever en begränsad tid)
Säkerhet
Interoperabilitet (alltså mer sömlösa övergångar mellan tjänster och gränssnitt)
Säker datalagring
Det Zuckerberg också åter tog upp var WhatsApp som ritning
för hur Facebook konceptuellt kommer att bygga sina tjänster framöver: grunden
är en krypterad, snabb, stabil och säker meddelandetjänst som man sedan bygger
olika funktioner ovanpå. Både mellan vänner och privatpersoner och mellan
privatpersoner och företag.
Dessutom en ny kategorisering av tjänsterna. Ja, eller åtminstone
lite nytt att de så uttalat kategoriseras på detta sätt:
Facebook: Community
Instagram: Expression
Messenger: Closest friends (jag antar att även WhatsApp hör hemma här)
Ett mer öppet Facebook som vill att deras tjänster används för att göra gott
Men dessutom har alltså även Facebook interna utmaningar och
resor att göra. Zuckerberg tog upp tre punkter som framöver ska vara vägledande
för företaget:
”Ett öppet och konsultativt förhållningssätt”: Det återstår att se exakt vad det senare innebär, men sannolikt handlar det om de samarbeten som Zuckerberg också sa behövs. Dels att Facebook mer ska ta hjälp av expertis bland annat inom säkerhet innan de rullar ut nya funktioner, men säkert också omvänt.
”Säkerställa att våra verktyg används för goda ändamål”: Det uttalande och den nyhet som ledde till absolut störst och varmast applåd, så pass att Zuckerberg blev ställd av bemötandet. Handlar bland annat om exempelvis om de striktare API-riktlinjer som Facebook presenterade förra veckan.
”Bygga ut infrastrukturen för att kunna stödja integritetsvisionen”: Den här var jag inte helt på vad den innebar, då den var rätt teknisk. Men i stort handlade det om att de utvecklingar Facebook gör inom programmeringsspråk och databashantering enklare ska kunna hantera behörigheter och rättigheter. Som automatiska regler för att kunna identifiera vilket slags innehåll som får delas och användas på vilka sätt. Handlar säkert också om sådant som användare laddar upp, i ljuset av upphovsrättsdiskussioner och livesända masskjutningar.
Nyheter som presenterades för Facebooks olika tjänster och
produkter
Messenger
Lightspeed: Arbetsnamnet på nästa generation Messenger. En chattapp som ska vara mycket mindre och snabbare än nuvarande app. Den snabbaste chattappen i världen är målbilden. Ska väga in på under 30 MB där nuvarande version landar på 127 MB (och tydligen ligger chattappar i snitt på 232 MB – enligt Facebook)
Close friends: Samla allt med dina närmaste vänner på ett ställe, kommer att gå att se förhandsvisningar från inlägg och stories från Facebook och Instagram direkt inne i Messenger.
Gemensamt videotittande: titta på videos ihop med andra, direkt i Messenger. Messenger Watch Party, alltså.
Interoperabilitet: Messenger får stöd för att kommunikation för att ringa och chatta med WhatsApp och Instagram Direct
Nativeappar för både MacOS och Windows: kommer vara en nedstrippad version av Messenger, fokuserad på chattande och samtal (röst och video).
Emoji-status: lägg en emoji på din profilbild för att kommunicera saker som hur du mår, var du är, vad du gör eller att du har dåligt batteri.
Fler verktyg för företag: standard-lead generation-mallar som gör det enklare för företag att komma igång med chattbotar/autosvar på Messenger. Men mest spännande: Messenger-API:et får officiellt stöd för bokningsfunktionalitet. Kan till och med funka på så sätt att m.me-länkar låter en användare ”ta med sig” inloggningen från företagets sajt till Messenger för att på så sätt via kundtjänst hjälpa kunden vidare – med kunskap om kundens kontokopplade aktiviteter. Ska sedan gå att avsluta transaktionen direkt i Messenger.
WhatsApp
Produktkataloger: WhatsApp får stöd för företag att ladda upp sin produktkatalog till WhatsApp.
Betalning: Facebooks ambition är att göra det lika enkelt att skicka pengar som meddelanden. 1 miljon testar funktionen med att skicka pengar via WhatsApp och fler länder kommer snart läggas till. Fun fact: finns länder där fler människor har WhatsApp-konton än bankkonton.
Account kit: nytt tillägg i appens utvecklarverktyg gör att det går att välja verifiering via WhatsApp istället för via sms (ytterligare en anledning för Facebook att prata säkerhet och kryptering, alltså)
Facebook
Community at heart: Som jag skrev längre upp så kommer nästa generation av Facebook ha grupper ”at heart”. Ska nu bli lika viktigt som vänner och få
Helt ny design: Facebook-appen och facebook.com får helt ny design. Likt Messenger är The big blue inte blå längre, utan i princip helt vit.
Facebook dating: 14 nya länder kommer att få tjänsten under året (dock inte Sverige). Kommer fungera som det gjort i testmarknaderna: en profil som är delvis skild från den vanliga profilen, kräver att användare aktivt går med och bara de som har aktiverat funktionen kan se att någon är i dejtingläge.
Secret crush: En funktion delvis kopplad till dejtingtjänsten. Lägg till de användare du har en crush på i secret crush-listan. Om den personen också lägger till dig i sin crush-lista så blir det en match – och det är först då som man får veta att den andra personen är intresserad av dig.
Marketplace: Får inbyggt stöd för leverans, alltså möjlighet att välja leveranssätt direkt i annonser (i USA initialt).
Meet new friends: En funktion som ska göra det enklare att träffa nya människor om man exempelvis är nyinflyttad till en stad.
Enklare att upptäcka grupper: Matcha dig med grupper du kan vara intresserad av. Den här funktionen kommer också finns i ställen som spelavdelningen och Marketplace. Exempelvis på grupper som handlar om de spel du gillar eller grupper om trädgårdstomtar om du har letat efter det på Marketplace.
Mörkerläge: Appen och webben får båda mörkerläge.
”Bokmärka” din plats i nyhetsflödet: Snabbt hoppa tillbaka där du var.
Dela inlägg till grupper: När inlägg skapas kan man direkt där välja att dela till en eller flera grupper.
Påbörja privata samtal från alla ställen: Oavsett var man börjar, helt publikt eller i en grupp, ska det gå att enkelt gå över till en privat konversation.
Facebook-grupper
Grupp-flik: Enklare att hitta till grupperna via navigeringen
Spelgrupper kan skapa subgrupper: Möjlighet att skapa undergrupper som är än mer nischade. Kan komma till andra slags grupper.
Hälsogrupper får proxypostning via admin: Gruppmedlemmar kan be en admin lägga ut något åt dem i gruppen. Kan vara sånt som är extra känsligt och där man som enskild medlem inte vill stå som namngiven avsändare.
”Professional communities”: Möjlighet att ansöka om jobb direkt från grupper.
Shoppinggrupper: Får liveströmningsshopping. Ska gå att ställa frågor och köpa direkt via och under livesändningar (lite oklart dock om det här gällde specifikt shoppinggrupper eller om det också gäller generellt för livesändningar).
Workplace
Får designlyft: Samma som för Facebook överlag – mindre blått, mer vitt.
Tätare integrering av tjänster: Workplace-funktioner som grupper, chatt och notiser ska fungera bättre ihop. Kommer också få förslagsfuktionen, alltså tipsa om människor som skulle passa dig att ha kontakt med eller grupper som är lämpliga för dig att gå med i.
Instagram
Slutar visa antalet likes för ett inlägg: Uppgifterna sedan tidigare stämde när Facebook officiellt bekräftade att man inom kort kommer börja testa att inte längre visa antalet likes. Syns fortfarande för den som delar, men inte för andra.
Ännu mer shoppingfokus: betalning och browsande ska komma ännu närmare varandra. Alltså möjligheten att hantera hela shoppingflödet, från marknadsföring till transaktion, direkt i appen. Checkout-funktionen rullas ut bredare. Shoppers, sellers och creators kommer föras närmare varandra.
Shopping from creators: Utvalda användare, närmare bestämt ”public figures, creatores, athletes, publishers and artists” kommer kunna tagga kläder I bilder och låta sina följare köpa dem direkt i appen. Börjar testas i liten skala nästa vecka. ”Shoppable creator posts”, alltså.
Stories får ny create mode: Det blir inte längre nödvändigt att börja med en video eller en bild, det går lika bra att börja med en quiz eller en dekal. Allt för att det ska bli lättare att dela (och förstås sänka tröskeln för att få ännu fler att använda funktionen).
Donationssticker: Lägg ut sticker för att samla in pengar till välgörande ändamål.
Close friends: Ännu mer fokus på att dela innehåll med precis de människor du vill.
Solfjädernavigering: Ännu en funktion som hittats i kod syntes: en mer tumvänlig navigering för att välja olika kamerafunktioner i stories.
Instagram ska också satsa ännu mer på att motverka mobbing, bland annat genom tre nya funktioner:
Away mode: Möjlighet att pausa notifieringar under ”känsliga perioder”, som när ett förhållande precis har tagit slut.
Nudge: Appen kommer varna dig om du är på gång att posta innehåll som kan klassas som mobbinginnehåll.
Hantera andras interaktioner med dig: Ett steg före totalt blockande, möjlighet att sätta begränsningar för vad andra får göra. Exempelvis stoppa vissa kontakter från att kommentera dina poster.
Portal
Rullas ut globalt: Kommer till Europa i höst
Får stöd för WhatsApp: Kommer alltså gå att ha samtal via både Messenger och WhatsApp, krypterat förstås.
Strömma via Facebook live till Portal: Kommer senare i år.
Amazon Prime Video: Möjligt att se på Prime Video via din Portal, kommer senare i år.
Fler Alexa-skills: Kommer bli möjligt att exempelvis få nyhetsuppdateringar.
Fler spel: Portal kommer satsa ännu mer på att spela spel tillsammans med personen i andra änden.
Story time utökas: Kommer att få en fristående app som fungerar även utan samtal, dessutom läggs fler barnböcker till.
Dela bilder från Instagram: Välj bilder från Insta och dela dem direkt till Portals Superframes-funktion.
Fler AR-effekter: Möjlighet att leka med fler effekter under samtal.
AR/VR
Spark AR Studio för Windows: AR-skaparplattformen Spark kommer gå att köra på båda Mac och Windows, via nativeapplikationer.
Instagram får Spark AR: I sommar kommer Instagram-stöd för hela Spark AR:s skapar- och utvecklarverktyg att börja testas.
Två nya Oculus-modeller: Quest och Rift S. Rift S är en uppgradering av Rift, medan Quest är ett nytt fristående visir. Kräver alltså ingen uppsättning av kameror och behöver inga sladdar. Omvärldsspårningen ska vara inbyggd i visiret. Förbeställningar öppnade igår och båda modellerna börjar säljas 21 maj, för 399 dollar styck.
Oculus for business: Kommer att gå att prenumerera snarare än bara köpa specialanpassade versioner av Oculus-visiren. Oculus Go for business kommer gå lös på 599 dollar (64 GB) och Enterprise Oculus Quest för 999 dollar (128 GB). Inklusive första årets kostnader för support och under håll, vilket sedan kostar 180 dollar per enhet och år. Prenumerationerna ”includes a dedicated software suite offering device setup and management tools, enterprise-grade service and support, and a new user experience customized for business use cases.”
En lista sammanställd av kinesiska undersökningsföretaget iResearch över de 500 största kinesiska sajterna i februari 2019 räknat i unika användare (ett litet vanskligt tal när man tittar på webbstatistik, men vi kör med det som värde i den här artikeln). Ännu en i raden av listor över saker som har med internet att göra. I sig inte särskilt uppseendeväckande.
Jag tänkte först dela den som ett exempel på en sajttopplista som skiljer sig från dem vi brukar titta på här hemma. Visst, det är fortfarande i stort samma beteenden som här hemma. Det är sökmotorer, sociala medier, video och shoppingsajter i toppen. Ettan är ”Google” och tvåan är ”Facebook” (ja, eller någon av de sociala plattformarna som vi använder här hos oss).
Sen såg jag förändringssiffrorna. Alla sajter topp tio visade röda siffror.
Jag tänkte först att det handlade om förändringar jämfört med föregående års månad, men det handlar om förändringar månad till månad. Ett potentiellt mindre relevant värde eftersom de flesta kulturer (alla?) säkerligen har säsongshögtider dopa siffrorna. Men för skojs skull tittade jag ett år bakåt och, jodå, det minskar. Även om man går två år bakåt.
Då började det bli intressant.
4 av 5 kinesiska sajter tappade besökare februari 2019
Ingen av sajterna topp tio ökade alltså antalet besökare jämfört med förra året. Ingen topp 20 heller. Eller topp 30. Eller topp 40. Eller topp 50.
Först på plats 58 hittar vi en sajt som har fler unika månadsbesökare februari 2019 jämfört med februari 2018. Topp 100 finns det bara fyra sajter som visar upp svarta siffror. Totalt är det bara 85 sajter som visar på tillväxt, eller 17 procent av sajterna topp 500. Eller inte ens 1 av 5.
Som synes var 2019 visserligen en uppryckning jämfört med 2018. Då visade bara 1 av 10 sajter i listan på tillväxt (53 stycken). Så även om 2018 var ett fritt fall-år så var 2019 en vändning. Eller?
Det skulle man kunna tro. Men 2019 var värre.
2,3 miljarder webbplatsbesökare borta på ett år
Faktum är att om man tittar på antalet besökare så är tappet större 2018/2019 än 2017/2018. Så även om något färre sajter tappar besökare så accelererar alltså minskningen i år.
Det här beror på att även de största tappar mycket. Faktum att topp tio så tappar alla sajter utom en mer än 10 procent av besökarna. Två av sajterna ligger över 20 procent minus. Bara sökjätten Baidu har tappat 48 miljoner besökare.
Totalt pratar vi om att Kinas 500 största sajter på två år har tappat 3,8 miljarder unika besökare. 2,4 miljarder bara senaste året.
Det är en rätt… hysteriskt takt.
Och det i en tid när det totala antalet internetanvändare i Kina fortsätter att öka.
Varför saknas WeChat i topplistan?
Alla som har lite koll på digital-Kina ser förstås att det saknas ett väldigt uppenbart namn i listan över de mest besökta webbplatserna: WeChat, tillika en av världens största sociala plattformar.
Som vän av ordning redan har konstaterat handlar ovanstående information just om webbplatser, inte appar. Och WeChat är en ren apphistoria. Att QQ – också ägd av Tencent, företaget bakom WeChat, därmed toppar listan bland de sociala plattformarna beror på att den också är Kinas äldsta sociala tjänst. Född i datoreran, samtidigt som vi här hos oss rockade ICQ och AIM.
Visst finns WeChat med – men alltså i listan över Kinas mest använda appar (även om namnet här är lite… märkligt).
Appanvändandet i Kina ökar – men planar ut
Det är alltså inte oväntat apparna som kineserna allt mer vänder sig till.
En omvänd utveckling. Och mellan 2017 och 2018 en antalsmässigt ökning som är ännu mer hysterisk än utvecklingsminskningen för webbplatserna. Men som synes planar utvecklingen ut rätt ordentligt senaste året. En utveckling som är i linje med att Kina överlag håller på med en ekonomisk transformation. Från tillväxtmotor till ”vanlig” ekonomi.
Och även i Kina går användartillväxt långsammare när nästan 60 procent av människorna i landet är uppkopplade och därmed börjar landa i ett normalläge vad gäller hur mycket man använder digitala tjänster. Det finns trots allt ett dygn att förhålla sig till.
Och det apparna har gemensamt med webbplatserna är att det februari 2019 var fler som minskade än som ökade.
Dock är det som synes betydligt mer jämnt. Och de appar som ökade stod för ett betydligt antal större antal besökaren än apparna som minskade.
De unika appanvändarna är dubbelt så många som webbplatsbesökarna
Ställer man de två teknikerna bredvid varandra blir utvecklingen än mer tydlig. Faktum är att antalet unika appanvändare är dubbelt så många som de unika webbplatsbesökarna.
Värt att notera i sammanhanget är att det totala antalet unika webbplatsbesökare minskade mer än ökningen på appsidan. De unika webbplatsanvändarna blev 2,3 miljarder färre medan motsvarande ökning för apparna landade på 1 miljard. Det är alltså ett totalt tapp om 1,3 miljarder unika månadsbesökare/månadsanvändare på ett år.
Sen ska man förstås inte glömma att besökare och besök inte är samma sak. Det kan ju vara så att besöken har ökat kraftigt ändå. Alltså att man besöker eller använder webbplatser och appar oftare. Men min gissning är att de två siffrorna trots allt hänger ihop till stor del. Att webbplatsbesökarna minskar kan inte minst bero på att det är de yngre användarna som inte bryr sig om webbplatserna – och det i sig är inte en hållbar trend för framtiden.
Att vi ser en total minskning är nog också en kombination av tillväxtutplaning och att det finns ett begränsat antal timmar i ett dygn. Dessutom handlar det nog om en trend som vi ser även här: en plattformskoncentration. WeChats miniprogram ersätter exempelvis såväl webbplatser som appar.
(På tal om det finns det en väldigt märklig sak med listorna. Jag kan inte hitta Bytedance. Varken TikTok eller Toutiao – på något av språken. Om inte även de heter något väldigt konstigt här så skulle det kunna betyda att det saknas rätt mycket besökare på appsidan.)
Men vi är inte Kina – vad har det här med oss att göra?
Det är mycket riktigt en hel del som skiljer oss och Kina (och överlag Asien – och större delen av världen om man så vill). Framförallt har de till stora delar hoppat över datoråren. Kanske inte lika extremt som i Afrika, som varit mobile only väldigt länge vid det här laget, men som konsumentpryl gick Kina i stort direkt till mobilen.
Det här gör att webbplatsen aldrig har haft riktigt samma ställning där som här. En webbplats är trots allt ett gränssnitt byggt för datorer. Vi har de senaste tio åren eller så försökt klämma in den i den lilla skärmen utan att riktigt lyckats. Mobilappen är däremot från grunden byggd både för den mobila enheten och det mobila beteendet.
Men digitalt rör vi oss mycket i samma riktning som Kina. Tekniker som är norm där börjar leta sig in i våra vardagsliv (som mobilbetalningar). De ligger, om man så vill, före oss i kurvan på flera områden. Och kan därmed alltså kan ge goda indikationer på hur utvecklingen hos oss kommer att se ut.
Vilket för oss över på webbplatsen som fenomen. För ett och halvt år sedan skrev jag artikeln ”Är det dags att skrota webbplatsen?” I den spekulerade jag om att en av de största förändringar som internet då genomgick var att webbplatsen, själva fundamentet i den webb vi har levt med i 30 år, var på väg tappa sin roll. Att den bygger på ett gammalt tänk. Om man så vill: 1900-talets internet. Och att det kanske är dags för företag att på riktigt slägga fjolmillenniesargen och på riktigt kliva in i tvåtusentalet.
Det handlar om kunden, stupid
En av de viktigaste sakerna som tvåtusentalet har fört med sig är att förhållandet mellan företag och kunder i grunden har förändrats. En reell maktförskjutning. Webbplatsens 1900-talsroll gällde också ungefär allt vi har gjort på nätet. Vi tänker fortfarande som att vi planerar att festa som att det är 1999.
All marknadsföring och nära nog alla strategier, åtminstone hos stora företag, lever kvar i sinnebilden av att kunden ska komma till dem. Att det handlar om att få in kunden i konverteringssnitselbanor. Där konverteringen förstår sker på den egenägda webbplatsen. Möjligtvis i den egna appen.
Så ser självklart inte verkligheten ut. Vi förväntar oss att saker ska komma till oss. Finnas där vi är. Och där vill vi kunna göra allt.
Det som händer i Kina kommer hända även här. Inte idag. Inte i morgon. Men tittar vi på utvecklingen i öst så kommer det förmodligen hända snart. Och då kommer det gå fort.
4,039 likes, 90 comments – thenextwebApril 1, 2019 on : ”25 years of phone sales, in 15 seconds 📱📈 Read all about this lovely little chart via the link in our bio. (Made with Flour…”
Så blev det idag så till sist dags för presentationen av Apples egen strömningstjänst. Ja, eller snarare presentation av det som kommer att finnas där (kommer bo i Apple TV-appen). Och trots att det tidsmässigt var den del av presentationen som fick absolut mest tid så var det egentligen den vi fick veta minst om. Som pris.
Däremot kom det en hel del annat. Jag går igenom det om kom här. Men det som var absolut mest intressant var det som INTE sades. Eller som bara sades lite by the way i förbifarten. Det är det jag tänkte gå igenom här. ”De andra” sakerna i Apples stora tjänstepresentation.
Vad som presenterades under kvällens event
Men vi börjar med att gå igenom de faktiska produktnyheterna som Tim Cook och hans sällskap gick igenom.
Apple News+
Nyhetstjänsten kompletteras med prenumerationstjänst med över 300 magasin och dagstidningar (LA times och The Wall Street Journal – här har Apple bevisligen inte lyckats med förhandlandet). Kostnad 9,99 dollar per månad, inklusive familjeabonnemang. Snygg, men i stort fortfarande News. Blir på riktigt intressant först när fler dagstidningar hoppar på. Lär komma. (Kommer till Europa i höst. Åtminstone till Storbritannien. Inget om Sverige.)
Apple Pay och Apple Card
Apple Pay kommer passera 10 miljarder betalningar totalt under 2019. Den stora grejen var att Apple släpper kreditkortet Apple Card tillsammans med Goldman Sachs och MasterCard (uppgifterna stämde alltså). Tillsammans med kortet får Apple Wallet, där kortet bor, Tink-funktionalitet för att få bättre överblick över ekonomin.
Arcade
Apples egen spelprenumerationsplattform. Inte en strömningsplattform utan just en prenumerationsplattform. Kommer bara innehålla betalspel (alltså inga freemiumspel). Enligt Apple den första spelplattformen för mobilspel, datorspel och ”vardagsrummet”. Kommer till 150 marknader i höst. Inget pris i dagsläget.
Apple TV
En helt omgjorde TV-app, med möjlighet att samla och prenumerera alla sina strömningstjänster så väl som andra typer av innehåll. Ja, åtminstone det som finns. Netflix är inte en av kanalerna.
Apple TV+
Apples originalvideotjänst. Annonsfri prenumerationstjänst. 100+ länder från start (vilket rimligtvis borde betyda Sverige). Kommer i höst. En hel hög tunga namn (regissörer, skådespelare, Oprah Winfrey) från start.
Då var det ur vägen. Nu mina tankar kring det som presenterades och sades utöver det här. Och vad det säger oss om Apples framtid.
1. Karttjänsten, Siri och 1 miljard fickor
2016 sa Tim Cook under en presentation att iMessage var den mest använda appen i iOS. Mer använd än Facebooks appar och Youtube, alltså. Nu kom ännu en sån förhållandevis stor bomb nästan direkt (och hastades förbi rätt snabbt): Apples karttjänst är den mest använda kartappen i iOS. ”By far”. Okej, det är den inbyggda karttjänsten så den är förstås dopad, men det här är vad jag vet första gången som Apple går ut och säger det. Det, om vi säger så, lär inte vara en slump.
Dessutom fick vi veta att Siri är världens mest populära digitala assistent. Återigen, ”populär” är ett intressant ord i sammanhanget. Inte ”mest använda”. Det kan helt enkelt betyda att det är den assistent som finns i enskilt flest enheter – 1 miljard+ stycken närmare bestämt. Samma siffra nämndes även några gånger under presentationen. Oprah sa det två gånger (bara att få henne att säga det lär ha kostat Apple lite extra).
Vad betyder det här? Det är förstås Apples sätt att säga ”skitstor potential”. Och, i fallet med karttjänsten, ”när vi gör något så använder folk det”.
Men det är ändå lite intressant att just karttjänsten nämndes specifikt. I det fallet tänker jag två saker. Det ena är att Apple skulle kunna växla upp den plattformen som en rejäl pengamaskin om de gjorde en Google (fast mer ”private and secure” som Apple droppade mer än ett par gånger, förstås också väldigt medvetet). Det andra är att det inte känns som en slump att det kommer precis när Google har jackat upp priset för Google Maps rätt rejält. ”Hörni, det finns en skitstor karttjänst till. Som inte kostar alls lika mycket.”
Men framförallt är budskapet givetvis: ”när vi nu satsar fullt ut på tjänster så har vi en lojal användarskara 1 miljard enheter stor. Fatta vad mycket pengar vi kommer tjäna på hårdvaran som folk redan äger”.
2. ”Apple har slutat innovera. De är slut.” etc. etc.
Var något revolutionerande? Nej. Presenterade Apple något som inte redan finns? Nej.
Lite som vanligt, alltså. Apples styrka har (nästan) aldrig varit innovationen per se. Att vara först med något.
Tar man de olika delarna var för sig så blir det trevliga grejer som säkert inte kommer vara riktigt lika vassa som de dedikerade tjänster som finns. Men det viktiga är som vanligt något annat (som inte sades riktigt lika tydligt som jag trodde det skulle göras): allt sitter ihop. Allt kommer finnas på ett ställe.
De olika delarna sitter ihop mest bokstavligen talat i iCloud. I ditt Apple-konto. Men Apples ekosystem på tjänstesidan växlar nu upp ytterligare ett snäpp. Som att Apple nu är ytterligare ett steg närmare att få en Spotify för video. Alltså alla världens kanaler på ett ställe, i en prenumeration, till en mottagare. Apple hoppas förstås att det blir som med iTunes: att allt fler upptäcker att det är bättre att vara med än att inte vara med.
Netflix har byggt ett väldigt starkt varumärke och är bra på att marknadsföra sina tjänster, men video håller på att gå samma väg som musik. Det blir saker för den andra skärmen. Något i bakgrunden. Bekvämligheten, att det som finns i ett abonnemang jag redan betalar, är en tuff utmaning för vilket varumärke som helst.
Ordet ”Netflix-dödare” kommer vara väldigt vanlig när det skrivs om Apples originalsatsning. Men den är bara ett medel. Det är Apple TV som är målet. Och det som kommer bli den verkliga Netflix-konkurrenten. Inte främst via innehållet utan genom att äga bekvämligheten och tiden. Och på Apple-vis vara tillräckligt bra.
3. Ett stort steg mot fullständig bankverksamhet
Lite på new retail-manér börjar Apples tjänster driva trafik till varandra.
Mest påtagligt förstås via det som händer med Apple Pay och Apple Card (ännu en by the way-grej – det kommer att gå att betala med Apple Pay i kollektivtrafiken i tre amerikanska städer, en rätt stor grej på egen hand).
Med ett Apple Card får Apple Wallet Tink-funktionalitet. Alltså verktyg för att följa sina utgifter och få hjälp med att hålla koll på ekonomin. Det här finns snart sagt i varenda bankapp. Här dock (utifrån det som visades) det snyggaste sätt jag sett så här långt.
Apple Card får dessutom cashback-program. 3 procent om du köper Apples egna tjänster (det var intressant nog bara tjänster som nämndes om jag minns rätt – även det intressant i sammanhanget), 2 procent om du köper annat och 1 procent om du handlar med det fysiska kortet. Kortet är alltså främst tänkt att användas digitalt. (Dessutom inga avgifter, inklusive utlandsavgifter eller förseningsavgifter – här säger vi hej till Klarna.)
Varför ett kort? För att tjäna pengar på den ”rika världen” (om vi ska vara lite fördomsfulla). Alltså väst. Inte den del av världen som än så länge generellt sätt är fattigare – och som framförallt har hoppat över kreditkortet till förmån för mobilbetalningar. Men kortet är förstås kopplat till Apple Pay. Vad Apple gör är alltså två saker i ett:
Tjänar pengar på alla oss som envisas (eller är typ tvingade) att hålla kvar vid kortbetalningar
Knuffar kortanvändarna i mobilbetalningsriktningen. Knuffar alltså oss användare mot mobilbetalningar fullt ut. Och vänjer oss vid dem via det betalsätt vi är vana vid.
Jag är övertygad om att vi kommer att höra uttalanden om att Apples kort inte är lika bra som, eller åtminstone inte bättre än, många andra. Tänker man så tänker man fel. Då isolerar man kortet och lyfter ut det ur sn kontext. Det ska tänkas som en del i ekosystemet.
4. Farväl till ”i”
Det här har varit på gång ett tag nu, men under dragningen blev det extremt tydligt att Apple håller Apple håller på att dumpa ”i”:et i sin namngivning. Allting heter Apple nånting nu. Och nånting väldigt simpelt. Men samtidigt minimalistiskt på Apple-vis.
Vi har ju sett samma sak på hårdvarusidan. Att det finns kvar i namn som iMac, iPhone och iPad beror nog dels på att de är så inarbetade som namn – och att namnen utan ”i” skulle bli lite… konstiga. Okej, jag är övertygad om att Apple helst skulle vilja döpa om iPhone till bara Phone. Den enda mobilen.
Varför? Därför att internet är normen. Definitivt för de här produkterna. Vi vet. Det behöver inte sägas.
Jag är övertygad om att iMessage formellt kommer att byta namn. Kanske redan i juni. Här hemma heter ju appen redan Meddelanden. Och det kommer nog bara bli Messages, fullt ut. (Blir kort sagt väldigt spännande att se vad som händer med chattappen vid nästa iOS-presentation – i ljuset av tjänstefieringen och appar-i-appar-trenden).
5. Plusmenyn – det nya ”i”:et
En annan namngivningstrend dök upp under kvällens dragning. Ett plus. Nu när Google har släppt det så kände Apple att man kunde plocka upp den tappade stafettpinnen.
Skämt åsido. Plus har ju funnits med hos Apple länge i olika sammanhang. Men här, i tjänstesammanhang, började den ikväll betyda ”gratis” och ”inte gratis”. Eller åtminstone ”betala” och ”betala lite mer”. Alltså en intressant betalningssegmentering.
Vi vet inte vad Apple TV+ kommer kosta än, men vill man ha Apples innehåller lär det kosta en slant extra (enter Appstore-avgifts-orättvisa-fördelar-som-plattform-och-innehållsleverantör-diskussoner). Och det är inte omöjligt att vi kan komma att se det på flera ställen.
En Apple Music och en Apple Music+, kanske.
6. Kreditkortsporr
Apple öppnade upp en helt ny PornHub-kategori i rena farten. För den som vill/behöver kan man få Apple Card som ett fysiskt kort. Ett titankort med lasergravyr. Inga nummer, säkerhetskoder eller signatur – allt det bor i Wallet-appen. Kortet har bara ditt namn, en Apple-logga och ett chip.
Åfysatanhelvetejävlar vad det var snyggt. Första gången i mitt liv jag känt att jag verkligen är sugen på ett kreditkort. Evil.
Har du koll på EU:s nya upphovsrättsdirektiv? Har du stött på begreppen ”artikel 11” och ”artikel 13” och läst att de inte kommer att påverka tillvaron på internet särskilt mycket eller att de kommer att döda internet som vi känner det? Undrar du över varför EU vill införa länkskatt och obligatoriska uppladdningsfilter? Här går jag igenom de viktigaste punkterna kring vad som faktiskt står i direktivet – och vad som INTE står.
Det börjar närma sig slutgiltig omröstning i Europaparlamentet om EU:s föreslagna uppdaterade upphovsrättsdirektiv. Ett direktiv som väcker starka känslor på sina håll, både bland förespråkare och motståndare. Det är förstås väldigt glädjande att så många engagerar sig i ett EU-beslut, men tyvärr sprids det, medvetet eller omedvetet, mycket felaktig information. Eller rättare sagt, tolkningar som framförs som saker som uttryckligen står i direktivet.
Det har gjort att en fråga som hade varit (och är) principiellt intressant och viktig att diskutera lite reducerades till skrikande plakatpolitik baserad på saker som inte alls stod någonstans. Viskleken upphöjd med internet.
Här är mitt försök att sammanställa vad som direktivet faktiskt innebär utifrån skrivningarna. Fokus blir alltså på de två mest kontroversiella artiklarna 11 och 13, som handlar om länkning till nyhetsartiklar och uppladdning av upphovsrättsskyddat material.
(Och precis när jag blev klar med den här texten så kom den slutgiltiga versionen. Kan komma att göra justeringar i texten. Tack för det EU. Artikel 11 heter numer artikel 15 och artikel 13 är nu nummer 17 efter lite intern omnumrering efter att text tagits bort och lagts till i direktivet längs med vägen.)
Var gör jag om jag bara vill ha en snabb översiktsgenomgång?
Egentligen borde alla förstås läsa hela direktivtexten och bilda sig sin uppfattning utifrån det som står där. Åtminstone de två artiklar som det bråkas mest om. Men jag förstår om du inte är jättesugen på det. Det är faktiskt skittråkig läsning.
Den här texten läser du vidare på egen risk. Jag kommer citera en hel del lagtext från direktivet. Mest för att det är något som i princip aldrig förekommer i texter som fördömer direktivet som helhet eller i delar: nästan aldrig ens en länkning till själva direktivtexten som källhänvisning och för att låta läsare (eller tittare) bilda sig sin egen uppfattning. Än mindre förekommer faktiska citat från texten. (Har ska Julia Reda ha en eloge – även om hon citerar selektivt för att passa de egna intressena så citerar hon från och länkar till källmaterialet. Mer om Reda senare.)
Jag kommer även ta upp svenska BBS-lagen, som är relevant i sammanhanget.
Tyvärr kommer mina citat vara på engelska. Jag är inte jättebra på att hitta i EU-korridorerna och vet inte var den svenska översättningen finns (jag utgår från att den gör det). Men det viktiga är innehållet och engelska borde fungera för de flesta även i detta sammanhang. (Kanske uppdaterar när jag har svenska versionen.)
Anyway. Nu kör vi.
Direktivet, intressenterna och drivkrafterna
Varför vill EU döda internet som vi känner det?
De vill de inte. Förstås. De vill helst att marknadens parter skulle ha kunna komma överens utan dem, men eftersom detta bevisligen inte skett har EU pressats att agera för att styra upp situationen.
Varför vill EU införa upphovsrättsdirektivet?
Den nuvarande upphovsrättslagstiftningen inom EU har vid det här laget en hel massa år på nacken. Det nuvarande förslaget är tänkt att uppdatera och anpassa lagstiftningen till en era med stora techplattformar som aggregerar information och låter sina användare enkelt dela stora mängder information i olika format.
Direktivet handlar alltså om att EU vill säkerställa att upphovsrättslagstiftningen, alltså den internationella lagstiftning som EU förbundit sig att följa, gäller inom unionen även i en digital era. Det handlar inte om att förändra upphovsrätten i sig.
Vilka omfattas av direktivet?
Tjänster där den huvudsakliga funktionen (eller en av de huvudsakliga funktionerna) är att göra det möjligt för sina användare att ladda upp och sprida stora mängder upphovsrättsskyddat material med syfte att tjänsten sedan ska kunna tjäna pengar på detta (genom att exempelvis rikta annonser mot sina användarna).
Certain information society services, as part of their normal use, are designed to give access to the public to copyright protected content or other subject-matter uploaded by their user
/…/
The services covered by this Directive are those services, the main or one of the main purposes of which is to store and enable users to upload and share a large amount of copyright protected content with the purpose of obtaining profit therefrom, either directly or indirectly, by organising it and promoting it in order to attract a larger audience, including by categorising it and using targeted promotion within it.
Med andra ord tjänster som Youtube och Facebook.
Vilka tjänster omfattas inte alls av direktivet?
Tjänster som inte har ovanstående som huvudfunktion (eller som en av de viktigaste funktionerna) och som inte tjänar pengar på att användare laddar upp upphovsrättsskyddat material.
Plattformar för att ladda upp och dela open source-programvara
Icke-kommersiella tjänster avsedda för forskning eller utbildning
Icke-kommersiella onlineencyklopedier (som Wikipedia)
Rena pirattjänster
Providers of services such as not-for profit online encyclopedias, not-for profit educational and scientific repositories, open source software developing and sharing platforms
/…/
shall not be considered online content sharing service providers within the meaning of this Directive.
Vad bråkas det om?
Det är framförallt två artiklar (kapitel) i direktivet som gett upphov till debatt:
Artikel 11: licensavgift för återpublicering av material från nyhetspublikationer
Artikel 13: plattformar med stora mängder användare blir ansvariga för det material som användare delar via plattformens tjänster och ska säkerställa så långt som möjligt att det inte förekommer material som bryter mot upphovsrätten. Detta kan ske genom att betala för materialet å användarnas vägnar eller genom att säkerställa att materialet inte sprids.
Vilka är de stora intressenterna som bråkar och vad har de för motiv?
Motståndare
Google: Vill inte tjäna mindre pengar än idag genom att de tvingas betala mer för material än idag. När det gäller artikel 11 skulle de behöva betala för något de inte betalar för idag.
Finns även stort engagemang bland många kända internetprofiler och andra mindre intressentgrupper, där argumentet oftast är att direktivet ”kommer att döda internet som vi känner det”.
Förespråkare
Stora europeiska publicister: Stöder framförallt artikel 11. Vill inte ändra befintliga affärsmodeller.
Upphovsrättsorganisationer: Stöder framförallt artikel 13. Vill ha mer ersättning än idag och anser att de stora plattformarna (som Youtube) tjänar pengar på sina användare (via exempelvis annonsering) tack vare material som upphovsrättsinnehavare inte alls får ersättning för eller som de anser de får för låg ersättning för.
Hur lobbar de olika sidorna?
De lobbar via sina egna plattformar (som Googles massiva lobbykampanj på exempelvis Youtube), direkt mot ledamöterna och via ”the little people”.
I fallet Google är det via privatpersoner och sina användare – argumentet är att artiklarna kommer drabba livsuppehället för många människor (exempelvis youtubare) och genom att sökupplevelsen kommer bli mycket sämre än idag samt att Google hotar med att lägga ner sin nyhetstjänst i Europa om direktivet går igenom.
I fallet Reda är det många olika grupper som återpublicerar hennes tolkningar av direktivet, vad det kommer innebära och vad olika slags förändringar kommer innebära. Gäller såväl bland internetprofiler som när olika slags medier rapporterar om direktivet.
I fallet upphovsrättsinnehavarna är det främst via mer traditionella lobbykanaler, där man står på de individuella kreatörernas sida. Här finns också de stora skivbolagen, som de individuella kreatörerna kanske inte fullt ut anser ger dem skälig ersättning till att börja med.
I fallet publicisterna är det för att ”kvalitativ journalistik” ska överleva, och därmed journalister och objektiv rapportering.
Men har inte även förespråkarna svängt och börjat kritisera förslaget?
Att båda sidor ogillar direktivet är väl ett tecken på att det inte är bra?
Det handlar snarare om att EU börjar hitta en mellanväg som ingen av sidorna är riktigt nöjd med, men som båda sidor kommer kunna leva med. Om ena sidan hade varit helt nöjd skulle detta kunna tolkas som att lagen ensidigt gynnat denna sida. EU har även en tredje part att ta hänsyn till: medborgarna och deras rättigheter.
Vad tycker de olika sidorna?
Förespråkarna
Ger innehållskapare rättvis ersättning
Bra balans mellan upphovsrätt och yttrandefrihet
Bättre konkurrensvillkor för europeiska aktörer
Gör att innehållsskapare kan leva på sitt arbete
Motståndarna
Alla tjänster som omfattas av direktivet måste ha uppladdningsfilter
Inte längre tillåtet att länka till nyhetsartiklar
Hämmar innovation och yttrandefrihet
Kommer att döda internet som vi känner det
Artikel 11 – ”länkskatt” eller licensavgift?
Vad står i direktivet?
Omfattar inte privat eller icke-kommersiell användning
These rights shall not apply to private or non-commercial uses of press publications carried out by individual users.
The protection granted under the first subparagraph shall not apply to acts of hyperlinking.
Omfattar inte länkning till nyhetsartiklar som bara innehåller några få ord eller väldigt korta utdrag
The rights referred to in the first subparagraph shall not apply in respect of uses of individual words or very short extracts of a press publication.
En publicist har rätt att få ersättning för återpublicering (exempelvis av en nyhetsaggregerare) i två år från publiceringsdagen, därefter upphör detta
The rights referred to in paragraph 1 shall expire 2 years after the publication of the press publication.
Vad står inte i direktivet?
Att det blir förbjudet att länka till nyhetsartiklar
Vad är oklart i direktivet om artikel 11?
Vad ”några få ord” och ”väldigt kort” innebär
Vilka tjänster som kommer att omfattas av licenskravet (inga undantag avseende exempelvis trafik och omsättning
Artikel 13 – ”uppladdningsfilter”?
Vad är artikel 13?
Plattformar som låter användare dela information blir ansvariga för att det användarna delar inte bryter mot upphovsrätten. Plattformarna ska säkerställa att upphovsrättsinnehavare får ersättning. Plattformarna ansvarar för att material som bryter mot upphovsrätten inte sprids på plattformen.
Vad står i direktivet om artikel 13?
Plattformar som omfattas av direktivet ska skaffa sig tillstånd för att tillhandahålla det material som delas av användarna
An online content sharing service provider shall therefore obtain an authorisation from the rightholders referred to in Article 3(1) and (2) of Directive 2001/29/EC, for instance by concluding a licencing agreement, in order to communicate or make available to the public works or other subject matter.
För tjänster som är yngre än tre år och som har en årsomsättning under 10 miljoner euro räcker det att plocka bort material som bryter mot upphovsrätten när de uppmärksammas om detta
Member States shall provide that when new online content sharing service providers whose services have been available to the public in the Union for less than three years and which have an annual turnover below EUR 10 million within the meaning of the Commission Recommendation 2003/361/EC, the conditions applicable to them under the liability regime set out in paragraph 4 are limited to the compliance with the point (a) of paragraph 4 and to acting expeditiously, upon receiving a sufficiently substantiated notice, to remove the notified works and subject matters from its website or to disable access to them.
Tjänster som har fler än 5 miljoner unika besökare i månaden måste inte ha tillstånd om de kan uppvisa att de har gjort sitt bästa för att skaffa sig tillstånd enligt branschpraxis
Tjänster ska göra sitt bästa för att förhindra att material som bryter mot upphovsrätten laddas upp igen
Where the average number of monthly unique visitors of these service providers exceeds 5 million, calculated on the basis of the last calendar year, they shall also demonstrate that they have made best efforts to prevent further uploads of the notified works and other subject matter for which the rightholders have provided relevant and necessary information.
Material av typ satir och kritik är undantaget
Member States shall ensure that users in all Member States are able to rely on the following existing exceptions and limitations when uploading and making available content generated by users on online content sharing services:
(a) quotation, criticism, review; (b) use for the purpose of caricature, parody or pastiche.
Nationell lagstiftning baserad på direktivet får inte ställa generella monitoreringskrav på de tjänster som omfattas
The obligations established in Article 13 should also not lead to Member States imposing a general monitoring obligation.
De krav som ställs på tjänster som omfattas av direktivet ska vara proportionerliga i relation till tjänstens storlek, användare och hur mycket upphovsrättsmaterial som delas, samt kostnader för dessa verktyg eller rutiner
In determining whether the service has complied with its obligations under paragraph 4 and in the light of the principle of proportionality the following should, among others be taken into account:
(a) the type, the audience and the size of services and the type of works or other subject matter uploaded by the users; (b) the availability of suitable and effective means and their cost for service providers.
Tjänsterna får inte förhindra delande av material som inte bryter mot upphovsrätten
The cooperation between online content service providers and rightholders shall not result in the prevention of the availability of works or other subject matter uploaded by users which do not infringe copyright and related rights, including where such works or subject matter are covered by an exception or limitation.
Avtalsfriheten gäller fortfarande, så marknadens parter är välkomna (och uppmanas) att gemensamt komma fram till andra lösningar
In the implementation of this principle into national law, Member States shall be free to use different mechanisms and take into account the principle of contractual freedom and a fair balance of rights and interests.
Upphovsrättsinnehavare har rätt att släppa sina verk fria om de så önskar
Nothing in this Directive should be interpreted as preventing holders of exclusive rights under Union copyright law from authorising the use of their works or other subject-matter for free, including through non-exclusive free licences for the benefit of any users.
Vad står inte i direktivet om artikel 13?
Krav på att tjänster (oavsett omsättning, användare, eller mängd material material som delas) måste installera uppladdningsfilter
”Uppladdningsfilter”, ”filter” eller någon annan specificerad teknisk lösning
Vad är oklart i direktivet om artikel 13?
Vad som krävs för att kunna säga att en tjänst har gjort sitt bästa för att skaffa sig tillstånd
Men innebär inte det här att EU lämnar över till privata aktörer att bestämma vad som är lagligt?
Nej, det är lagstiftarna som avgör vad som är lagligt eller inte. De privata aktörerna får sedan i uppdrag att säkerställa efterlevnaden. Det sker redan ofta idag, exempelvis via ordningsvakter, väktare, bilprovningar och parkeringsvakter. Är det alltid självklart? Nej, det kan vara knepigt ibland och långtifrån svart eller vitt.
Men om innehåll börjar stoppas innan det publiceras blir ju som att stoppa ett brott innan det har begåtts?
Ja, och även här händer det ofta redan. Både i techjättarnas plattformar (som stoppar massiva mängder innehåll av olika anledningar – både baserade på lagstiftning och andra regler de själva har) och i verkligheten. Det kan handla om att det är uppenbart att ett brott kommer att begås, eller med väldigt hög sannolikhet, både av privata aktörer och statliga myndigheter som Polisen.
Ibland blir det fel, som att någon plockas in som misstänkt fast det senare visar sig att personen inte är den man letar efter. När det uppdagas att fel har begåtts av den utövande organisationen släpps sedan personen.
BBS-lagen – lagen om elektroniska anslagstavlor
Vad är BBS-lagen?
BBS-lagen är en lag som gör elektroniska anslagstavlor (tjänster där användare själv kan lägga ut innehåll) är ansvariga för det som användarna delar. Tjänsterna är ansvariga för att ta bort eller förhindra spridning av material som bryter mot lagen. Har varit lag i Sverige sedan 1998.
Vad står i BBS-lagen?
Lagen omfattar brott av typen uppvigling, hets mot folkgrupp, barnpornografi, olaga våldsskildring eller uppenbart brott mot upphovsrätten.
Den som tillhandahåller tjänsten ska ta bort material som bryter mot lagen eller på annat sätt förhindra vidare spridning av materialet
Om en användare sänder in ett meddelande till en elektronisk anslagstavla ska den som tillhandahåller tjänsten ta bort meddelandet från tjänsten eller på annat sätt förhindra vidare spridning av meddelandet, om
/…/
det är uppenbart att användaren har gjort intrång i upphovsrätt eller i rättighet som skyddas genom föreskrift i 5 kap. lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk genom att sända in meddelandet.
Den som tillhandahåller tjänsten ska ha sådan uppsikt över tjänsten som skäligen kan krävas med hänsyn till omfattningen och inriktningen av verksamheten
Den som tillhandahåller en elektronisk anslagstavla skall, för att kunna fullgöra sin skyldighet enligt 5 §, ha sådan uppsikt över tjänsten som skäligen kan krävas med hänsyn till omfattningen och inriktningen av verksamheten.
Vad står inte i BBS-lagen?
Krav på att tjänster (oavsett omsättning, användare, eller mängd material material som delas) måste installera uppladdningsfilter
Vad är oklart i BBS-lagen?
Hur den ska tillämpas – kommer för första gången prövas i domstol under 2019
Hur tolkar Ola direktivet och vad som sannolikt kommer bli följden?
Ser du inga problem med direktivet, i allmänhet och specifikt kring artikel 11 och 13?
Absolut, det finns högvis med problem. Artikel 11 är mest puckad och mer rigida varianter av den har redan testats i Tyskland och Spanien utan större framgångar (även om det finns lite olika bud om hur illa det egentligen blev). Uppladdningsfilter har fortfarande svårt (och lär ha ett tag till) att avgöra vad som är exempelvis satir.
Men i grund och botten handlar det förstås om pengar. Och att inte vilja ändra på en affärsmodell och/eller intäktsmodell. Att vilja tjäna mer eller inte vilja tjäna mindre pengar.
Google är förstås den som jagas mest. EU ska sätta EU-företag först och den som mest berörs av både artikel 11 och artikel 13 är sökjätten. (Vill man vara raljerande så hade vi sannolikt sluppit hela direktivet om Google hade varit berett att slanta upp mer pengar, men det kan jag förstå att de inte har lust med.) Och det är förmodligen två saker som irriterat mest.
Vad publicister och medieföretag stör sig mest på
”Kontraktet” mellan Google (och i lite lägre utsträckning även Facebook) och medieföretagen har ungefär byggt på: ni får återpublicera vårt innehåll i utbyte mot att ni ger oss trafik. Men Facebook släpper iväg allt mindre trafik från plattformen och Google börjar publicera allt mer information mer eller mindre i sin helhet direkt i sökresultatet.
Vad upphovsrättsbranschen stör sig mest på
Youtube är världens största videoplattform. Sjukt mycket innehåll konsumeras här. De är däremot sämre på ersättning, tycker upphovsrättsindustrin. Tittar man specifikt på vad Youtube betalar per strömmad låt jämfört med de andra stora tjänsterna så är Googles ersättningsnivå väldigt låg. (Visst, nivån för Google Play Music – som nu blivit Youtube Music – är bättre, men… den kanske inte används… så mycket…)
Med det sagt finns det också utmaningar kring exempelvis yttrandefrihet och rätt att uttrycka sig. Det är på de stora techplattformarna som vi idag kommunicerar med varandra, kan dela kunskap, vara kreativa och, om man så vill, utöva delar av våra demokratiska rättigheter.
Det finns förstås en baksida med detta, då techjättarna själva kan sätta upp vilka regler de vill. De är privata tjänster som vi inte behöver använda om vi inte vill. Men alternativen är få. De har i grund och botten ett vinstintresse och de förändringar som de gör exempelvis kring vilka inlägg som syns har vi som användare små möjligheter att påverka. Plattformarna kan också välja att censurera material utan lagligt stöd för att det kan vara stötande och därmed hota annonsaffären (som homokyssar och nakenbilder, även konstnärliga och ”vanliga” sådana).
Du pratar (nästan) bara om Google, men Facebook då?
Facebook har haft… lite andra problem senaste året. Men de har oavsett hållit en väldigt låg profil i hela upphovsrättsdirektivfrågan. Och en anledning är att de helt enkelt just köper sig till de licenser som önskas av förespråkarna till direktivet (till nivåer som förespråkarna kan leva med, även om de kanske inte älskar dem).
Som exempel kan vi ta avtalen med skivbolagen. Nu har Facebook skaffat sig licenser med de stora skivbolagen och hade kunnat nöja sig med detta, men istället börjar de bygga tjänster som låter användarna inte bara passivt konsumera utan också aktivt använda musiken via exempelvis musikdekaler. Istället för att bara likt Spotify låta musiken vara något som rullar i bakgrunden medan man gör annat så gör Facebook en tjänst som får användarna att aktivt lägga tid i Facebooks ekosystem. Och därmed potentiella kunna tjäna mer pengar på sina användare.
Snapchat har å sin sida testat att låta medier använda publika snaps i sin rapportering, som ett annat sätt att ”betala” för det användarna gör.
Google håller däremot, likt upphovsrättsindustrin och mediebolagen, vi en förvånansvärt stockkonservativ inställning till sin verksamhet. En ”vår väg eller ingen väg”-inställning. De har redan börjat visa skärmdumpar på hur tomt sökresultatet blir om de slutar visa upp information (självklart har de då visat upp sökresultatet rätt mycket från ”gamla” Google – alltså när sökresultatet var byggt för att länka vidare folk till webbplatser. Inte nuvarande Google som allt mer håller kvar kunderna.)
De har, likt vad de gjorde i Spanien, stänga ner sin News-tjänst inom EU om direktivet går igenom. (Vilket mest känns som tomt hot, ett land är en sak, men hela EU? Google behöver den europeiska marknaden för mycket för att helt stänga ner sin nyhetstjänst och strypa sökresultatets utseende). Dessutom börjar det redan kännas som att Google håller på att förbereda just News för artikel 11:
Så även om mediebranschen har anledning att skärskåda sig själv så mår även företag som Google bra av att få status quo lite omskakat. Att få dem att tänka nytt och kreativt kring befintliga affärsmodeller.
Men borde inte även mediebolag och upphovsrättsindustrin kamma sig?
Jo, herregud vad mediebranschen borde se över sina affärsmodeller (och det händer ju, men imponerande långsamt). Inse att fler takeoverjättebanners inte är lösningen. Morgontidningarna är ju numer mest som klickfiskesajter där du lockas att klicka dig in på en sida med annonser för att upptäcka att texten där var marginellt längre än vid den länk du klickade på.
Bloomberg har börjat blocka inbäddning av material från deras sajt. Det enda som visas i det inbäddade innehållet är ”Are you a robot?” både i text och bild. Alltså en captcha-spärr för alla som inte har en licens från Bloomberg att återpublicera. Det är ett sätt att göra det på.
Men rimligtvis, när direktivet väl börjar testas i domstol, så kommer man också titta på vilka insatser som publicister gjort för att förhindra spridning av upphovsrättsskyddat material. Att exempelvis göra som Bloomberg och se till att inget material från publikationen kan återpubliceras utan tillstånd.
Med hårdare krav på att plattformar har licenser så måste upphovsrättsindustrin och mediebolagen säkerställa att det är enkelt att skaffa sig dem. De måste alltså se till att bli mindre fragmenterade. Mer av ”en väg in” även där (och därmed kanske också en mer enhetlig prissättning). Om de inte kan erbjuda detta så ska ”bästa möjliga insats” att skaffa sig rättigheter ses i ljuset av detta.
”Upphovsrätt” är inte samma sak som ”efterlevnad av upphovsrätt”
Upphovsrätten är internationell och något som EU har förbundit sig att följa. Och det är just efterlevnaden som direktivet handlar om – inte förändringar i upphovsrätten i sig.
Det finns massor att säga om nuvarande upphovsrätt. Saker att diskutera och verkligen ta sig an. Och då börjar vi komma in på ännu större frågor som kommer vi som länder och boende på planeten Jorden kommer behöva ta oss an. Det handlar om saker som att kapitalismen som system håller på att nå vägs ände, att vi måste se på ”värde” och fördelning av resurser på mer hållbara och rättvisa sätt och att tillgång till internet sannolikt kommer att klassas som en mänsklig rättighet.
Jättespännande frågor. Men en annan diskussion.
Varför lägger sig EU i sånt de inte förstår? Bättre att marknaden fixar det här, titta på Spotify och musikindustrin!
Att skivindustrin i början av 00-talet aktivt motarbetade utvecklingen kostade branschen 10 år. Imponerande korkat. Det var också detta motstånd som gjorde att hela gratiskulturen blev så etablerad jämfört med hur det hade blivit om musikbranschen hade hoppat på tåget tidigare.
Som bekant krävdes det ett techbolag för att visa skivbolagen att det gick att tjäna pengar på att sälja nedladdningsbar musik på nätet (Apple) och ett annat för att visa att det gick att tjäna pengar på strömning (Spotify). Tydliga bevis på att marknaden kan det här bäst själv.
Men hade upphovsrättsindustrin inte använt de legala medlen för försvåra för piratnedladdning så hade säkerligen vare sig iTunes eller Spotify blivit så stora. Varför betala när det är lika enkelt att få det gratis? Alltså en kombination av lagstiftning, teknisk utveckling och förändrade kundbeteenden som ledde fram till det som är så självklart idag. Och en vinstdelningsmodell som alla parter kan acceptera
Men efter tre år måste alla sajter där användare själva kan ladda upp material ha en massa uppladdningsfilter?
Nej, i direktivet står att bedömningar på vilka krav som ska ställas ska avgöras från fall till fall. Det lämnar förstås utrymme för osäkerhet. Men eftersom direktivet pratar om årsomsättningar över 10 miljoner eller över 5 miljoner unika användare per månad så finns här rätt tydliga ledtrådar om vilka nivåer som kommer att krävas för att börja omfattas av de riktigt hårda kraven. För övriga kommer det med största sannolikhet räcka att plocka bort material när upphovsrättsbrott påtalas.
BBS-lagen kan göra att vi får artikel 13 i Sverige oavsett vad EU beslutar kring upphovsrättsdirektivet
BBS-lagen har alltså funnits i Sverige i över 20 år. Den säger ganska precis det upphovsrättsdirektivet säger i artikel 13. Plattformar där användare kan dela information är ansvariga för det användarna delar. De ska plocka bort material som bryter mot (bland annat) upphovsrätten ”eller på andra sätt” säkerställa att material inte sprids. Det senare skulle kunna vara genom exempelvis uppladdningsfilter som skannar av innehåll innan det publiceras.
Däremot har BBS-lagen i princip aldrig använts i Sverige – och aldrig varit i domstol. Det blev det ändring på 1 mars 2019 när en stämning lämnades in till Eskilstuna tingsrätt. Den aktuella stämningen handlar specifikt om de delar av BBS-lagen som handlar om hatbrott, men eftersom även upphovsrätt omfattas av lagen så kommer domslutet även att gälla denna typ av brott. När vi alltså får ett domstolstolkande av lagen som säger att ”ja, en plattform har direkt ansvar för alla brott som användare gör”.
Uppladdningsfilter och stoppande av upphovsrättsskyddat material kommer användas ändå
Exempelvis Youtube har redan uppladdningsfilter som stoppar innehåll innan det ens hinner publiceras eller innan det hinner få någon spridning. Det kommer de fortsätta ha, eftersom upphovsrättsinnehavare finns över hela världen. Inte minst i USA. Och de struntar i om det är en amerikansk eller en europeisk Youtube-användare som har laddat upp klippet – de kommer gå på Youtube och kräva att innehållet tas ned oavsett.
För att slippa jiddra med varenda rättighetsinnehavare som kommer springande så kommer Google fortsätta förfina sina uppladdningsfilter så de slipper lägga tid på att ha människor som manuellt ska plocka ner material
Kommer det här vara slutet för ett ”fritt och öppet internet”?
Det här är en svårare fråga att svara på. Å ena sidan: ”nej, förstås inte” baserat på samma argumentation som under förra rubriken. Men å andra sidan: vi har redan nu inte ett fritt och öppet internet. Eller rättare sagt: internet har aldrig varit så ofritt och stängt som det är just nu – där kommunikationskanalerna kontrolleras av några få techgiganter och där själva tillgången till internet kontrolleras av kommersiella aktörer (internetoperatörerna) som kan sätta priset på tillgången. (Det finns få undantag, som kommunala bibliotek med kostnadsfritt internet.)
Men internet har aldrig gett oss så stora möjligheter som nu, tack var just det här. Hela bilden av ”ett fritt och öppet internet” andas rosenskimrande nostalgi från en svunnen tid när internet var en liten klick människor som kände varandra direkt. Jag har tidigare skrivit om det här i Den nostalgiska myten om det fria och öppna internet.
Men om vi med ett ”fritt och öppet internet” menar att det kommer bli sjukt mycket sämre än idag (och innebära enorma skillnader) så: nej. Jag tror att skillnaderna mot idag kommer bli rätt små. Både på kort och lång sikt (då är det helt andra trender som kommer peka ut vad som kommer att hända – och här finns det på riktigt otäcka saker som håller på att hända) med strypning av hela tillgången till internet i sig (där ”the nuclear option” nu snarast är att helt stänga av internet i ett land med, nästan bokstavligen talat, en knapptryckning).
Att man nu slår på styra dystopitrumman kommer tyvärr bara göra GDPR-konsulterna glada. Alltså de konsulter som nu kan byta ut ”GDPR” mot ”upphovsrättsdirektivet” och mjölka företag och organisationer på pengar med införsäljningsargument att konsekvenserna annars kommer bli värre än katastrofala för precis alla som sitter på en sajt eller annan typ av digital tjänst.
Kommer internet som vi känner det att dö?
Nej. Förstås inte. Och det här är det som kanske provocerar mig mest med hela motståndarsidans argumentation. Att det här är det undergångsscenario som lyfts fram. Men än värre är att det här argumentet också säger att ”internet”, alltså alla vi som verkar på det, bara kommer att sluta att göra saker.
En Youtube-trend just nu är att driva med TikTok-videos. Främst TikTok-videos när någon har dumpats och uttrycker sina känslor genom att mima sig igenom en låt. Dessa Youtube-videos har fastnat i Youtubes befintliga uppladdningsfilter eller plockats ned i efterhand eftersom TikTok-klippen innehåller upphovsrättsskyddad musik. Har Youtubarna slutat med sina TikTok-hånvideos? Nix. Istället för musiken som spelas ”sjunger” de sina egna ”låtar” till klippet – och skapar på så sätt en helt ny uttrycksform.
TechCrunch har i en lång artikel om IGTV, Instagrams långvideoformat och -app, tittat närmare på tjänsten ganska precis två månader efter lanseringen. Om användandet av tjänsten. Och det kan kort sammanfattas med att användningen är: inte så mycket alls. Här en sammanfattning av artikeln och mina reflektioner – kring tjänsten och dess framtid.
Appnedladdningarna rasar och IGTV har ingen tydlig plats eller roll
Några saker som artikeln konstaterar:
Användandet ligger långt efter användandet av Instagram Stories, två månader efter släppet av den funktionen
TechCrunch har tittat på spridningen av sex Instagram-stjärnors material och i snitt får de senaste vanliga inläggen nästan sju gånger fler visningar än IGTV-postningarna
Veckonedladdningarna av IGTV-appen har rasat med 94 procent sedan första veckan (från 2,5 miljoner till 70 000, sammantaget för iOS och Android). Från plats 25 till plats 1497 bland de populäraste iOS-apparna i USA
Vad är IGTV? Instagram verkar ha resonerat ”build it and they will komma på hur man ska använda det”. Men innehållsskaparna verkar inte heller riktigt veta hur de ska förhålla sig. Inga möjligheter (än) att tjäna pengar och långt färre visningar än Youtube i ett format som kräver specialanpassning. Som Casey Neistat konstaterar: Youtube är för tillbakalutad passiv konsumtion medan Insta Stories är bästa formatet för aktivt tittande – var passar IGTV in i den ekvationen?
IGTV är bortkopplat från kärn-Insta på ett inte optimalt sätt. Kort sagt måste man inte bara locka användare till innehåll utan också till plattformen. Facebook har alltid varit bra på att få oss att öppna separata appar – men det har nästan alltid handlat om tjänster som brutits loss efter att vi vant oss vid att använda dem. De tjänster utöver de fyra stora som börjat som separata appar har i flera fall istället byggts in i huvud-Facebook-appen.
Kort sagt: inte en drömstart och garanterat långt ifrån vad Facebook hade hoppats på (oavsett vad Instas VD säger). Och att ”Google+” nämns i samma andetag som en nystartad tjänst är sällan ett bra tecken.
Går inte bara att copypasta innehåll – den här gången heller
Men grottar man ner sig i artikeln är det inte bara elände.
Instagrams VD säger att tillväxten kommer, ett nytt format så det kommer ta längre tid (även om jag inte tror, som sagt, att Insta är särskilt nöjda trots att Systrom säger det motsatta). Så kan det säkerligen vara. Men det handlar här om att både övertyga innehållsskapare och tittare om att ta till sig det nya formatet.
Och just det nya formatet är väl lite det största problemet. Som så ofta förr: att de som skapar innehållet (eller annonser) inte vet hur de ska använda ett nytt format. Eller rättare sagt: de copypastar innehåll och upplägg från annan plattform eller kanal och tänker att det ska funka.
Lite som när en sjukt populär sitcom blir långfilm. Det som funkar apbra i 24 minuter funkar inte alls lika bra i 90. Det slutar oftast med ett en och en halv timme långt tv-avsnitt – men med material för 24 minuter. Resten blir transportsträckor och utfyllnad.
Samma här. Bara för att du är fantastiskt duktig på att skapa enminutsmaterial betyder inte det att du är skitbra på att skapa entimmesinnehåll. Eller ens femton, fem eller tre minuter. Men det omvända kan förstås gälla precis lika mycket.
Kommunikationsformat eller konsumtionsformat?
Av de sex innehållsskapare som TechCrunch tittade på är det bara en som sett en tydligt växande tittartrend för IGTV-posterna: BabyAriel. Och det beror förmodligen på ett antal saker. Dels att hon har definierat precis det Neistat efterfrågade: en roll för IGTV i sitt innehållsskapande. Bakom-scenerna-material som komplement till hennes längre Youtube-material och de kortare Stories-posterna. Men dels också att hon verkar satsa på, bokstavligen talat, in your face-material. Material som mer känns som dialog med en vän.
Eller om man så vill: stående är kommunikationsformatet, liggande är konsumtionsformatet.
Och i det här fallet också Stories-autenticiteten.
Det skulle med andra ord vara intressant om IGTV lyckades hitta en egen nisch både vad gäller format och innehåll. Eller snarare typ av innehåll. Och typ av dramaturgi.
Och formatet i sig är i mångt och mycket underordnat innehållet – och lättast att kopiera. Youtube är fortfarande i princip en helt liggande historia, men börjar så sakteliga stödja allt fler format. Inte minst stående.
Kortvideoformatet boomar dessutom för fullt nu. Framförallt i Asien, där främst Bytedance har enorm framgång med sin Tik Tok-app (som dessutom nyligen svalde Musical.ly). Så pass att Bytedance totalt i år tagit en rejäl del av den tid som kinesiska internetanvändare lägger digitalt från Kinas social- och innehållsgigant Tencent.
Hur stor är Google+-risken?
Som konstateras i TechCrunchs artikel finns förstås möjligheten att betala innehållsskapare. Facebook har plöjt ner högvis med pengar på det, liksom Youtube (och nu enligt uppgift även Amazon). Men alltjämt krävs att någon skapar relevant material (och för det stora genomslaget sannolikt då att det finns möjlighet att tjäna pengar). Men än viktigare att det blir fart på distributionen. Och då handlar det lika mycket om innehållsskapare lyckas locka följare till plattformen som att Facebook själva lyckas få in IGTV som en naturlig del i användarupplevelsen.
Och kanske backa de användare som greppar formatet och gör det till sitt eget snarare än att ge befintliga Instagramstjärnor pengar i förhoppningen om att de ska vara bra även i IGTV.
Det är för tidigt att säga bu eller bä efter två månader. Facebook Watch har efter ett år inte heller exploderat. Faktum är att en undersökning nyligen har visat att hälften av alla tillfrågade amerikanska Facebook-användare inte hade hört talas om tjänsten. Totalt hade nästan 75 procent av de svarande inte använt tjänsten alls.
Risken för Google+ måste trots det sägas vara låg för IGTV. Inte minst för att Facebook är synnerligen envisa när det handlar om att få oss att göra något.
Men som det ser ut nu är IGTV något så ovanligt som en motgång för Instagram, som varit bortskämda med att de mesta de har gjort snabbt har fångat stora användargrupper. Det man minst kan säga är alltså att IGTV åtminstone kommer bli en Watch snarare än en Stories. Och det kan nog bli en på sätt och vis nyttig mental örfil för Instagram.
En påminnelse om att användare aldrig är något du kan ta för givet. Du måste förtjäna dem. Varje dag.
